Teologiska reflektioner över ämnet fotboll

Skriver nu på en ny ledare för Världen Idag, för publicering på måndag.

Hur ska vi kristna förhålla oss till fotboll? Det är frågan jag reflekterar över i ledaren. Teologiska reflektioner över fotboll och idrott i allmänhet.

Jag har ju varit med så länge i frikyrkligheten så jag minns min barndom då idrottsengagemang var något syndigt och en del av världen som man som kristen skulle akta sig för. Då var det otänkbart att satsa på en idrottskarriär och samtidigt vara med i pingstkyrkan.

Tiderna förändras. Försöker teologiskt reflektera över detta i ledaren.

  • gäst & främling

    Det var ett lätt val i min ungdom, idrott är bra och nyttigt men att vara med i en större gemenskap då färgas man av deras språk och tänkande, där gruppen oftast spyr galla över oss som tror, min pastor strök under dessa rader i min bibel som ett minnesord.
    Säll är den man
    som icke vandrar
    i de ogudaktigas råd
    och icke träder in
    på syndares väg,
    ej heller sitter
    där bespottare sitta,
    utan har sin lust
    i HERRENS lag
    och tänker på hans lag
    både dag och natt.

  • wildwest63

    Tänkte faktiskt på detta ämne när jag såg att en kväll i Nyhemsveckan ägnats åt fotbolls-vm. Jag undrar vad Lewi Pethrus hade sagt. Man kan i varje fall inte påstå att dagens konferensande pingstvänner är oroade över något i dagens samhälle. Då hade man inte haft tid med nöjet att se fotboll. Då hade man bett. Antag att det hade varit Nyhem i april 1940 – jag tror inte så många hade tagit en hel kväll till att se fotboll (snarare live då än på tv kanske).

    Det finns en del saker som inte är förbjudna, inte är synd, men som liksom inte passar i kyrkan, där huvudsaken är att prisa Gud och att bli uppmuntrad till andlig tjänst. Den som inte tycker som jag kan ju fundera över en präst i bikini som förrättar nattvarden eller ett bastu-bönemöte…

  • gäst & främling

    Det är frestande att bredda och vinkla dina tankegångar och ta ut svängarna, men då höjer väl Micael rösten, men nattvarden i min församling liknar mer saft och bullar, där alla bjuds in, från att förr varit en helig stund, tillsammans med troende och döpta vänner, där människor var inställda på närhet till Gud, och det gav gensvar med klara budskap.

    Det starkaste minnet jag har av ett direkt budskap var en gång runt 50-60 talet när vi satt bänkade och väntade att få lyssna på en usa grupp som rest till Göteborg med båt, och resan hade varit jobbig, då började en av våra äldre tala i tungor, på engelska, och ledaren för gruppen svarade honom, men vår pastor svarade då att ” tungotalarn” inte kan engelska, då berättade ledaren att det var trösteord med hans mammas röst och dialekt, och att budskapet var att inte ge upp utan fullfölja vad som var planerat.

  • wildwest63

    Sånt fanns också i min barndom, vilket var några decennier senare än din, om jag läser rätt. Det var ganska spännande att gå på gudstjänster. Det var klassiska pingstmöten. Jag tänker på min farmor, som inte var någon som stod på estrader, men hon kunde få budskap och ställa sig upp bland 500 personer. Det var imponerande. Jag visste ju hur relativt blyg hon var annars.

    Sen började man kräva av folk med budskap att de skulle anmäla sitt intresse att frambära budskap i början av gudstjänsten och sedan kallas upp vid lämpligt tillfälle och tid fanns över för att frambära dem. Tror någon att det blev några budskap då? Nej, självklart inte. Efter den moderniteten har jag i princip inte hört några budskap av vanligt bänkfolk i gudstjänster.

    Ju mer jag läser om hur illa det är ställt i Sverige, desto mera obegripligt är det att kristna inte ber och ropar till Gud om förbarmande nätterna igenom. Jag vill inte påstå att jag ber nätterna igenom själv, men jag har åtminstone förstått det oerhörda allvaret. Vi står inför utplåningen av hela landet! Inte imorgon, inte nästa år, men om några decennier. Och kyrkan äter, dricker och är glad. Var nånstans i Bibeln låter Gud sitt folk bete sig på detta sätt utan konsekvenser? Då skickar han ofärdstider. Det är mot detta vi styr. Och det hjälper inte ett skvatt att jag då säger: vad var det jag sa.

  • gäst & främling

    Om det inte krävs anmälan före mötet, så används krav på mikrofon för att kväva budskapet, sista gången jag upplevde detta ”sprang” någon fram till personen med en mikrofon, (som om inte Gud kunde tala högt nog)
    Har ofta tänkt på varför gåvorna inte fungerar i dag, kan det vara så enkelt att personen med gåvan blir ärad i stället för Gud, löpsedlarna blir fulla på nolltid över hela världen, det är svårt att stoppa.
    (Det enda som.tangerar idrott här var väl ”sprang”)