Jag har lovat att släppa en stor nyhet på denna blogg. Den kommer nu.

Vi läser i början av Matteusevangeliet: ”födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel, Serubbabel  födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur …..

Släkten kommer och släkten går. DNA förmedlas vidare i ett långt kretslopp av generationer som avlöser varandra.

Den stora nyheten är att jag ska bli morfar.

Och min fru är översvallande lycklig över att bli mormor.

Det är vår dotter som bor i Oslo som förra sommaren gifte sig med norske gutten Simon, paret väntar barn i mitten av september.

Det ser vi fram emot.

Har en ny ledare i Världen Idag idag med vissa allmänpolitiska reflektioner, ur ett svenskt partipolitiskt perspektiv.

Konstaterar det självklara att KD är det parti som är i särklass bäst på att attrahera kristna väljargrupper. Jag konstaterar också att det inte är en så enkel väljargrupp att hantera, den är inte särskilt homogen. Och vikten av att ett mindre parti kan profilera sig på ett bra sätt. Och att det behövs mer vision och patos i politiken, samhället är inte färdigbyggt, och det finns fortfarande stora sociala utmaningar och orättvisor som kräver politiskt engagemang.

Den nyhet jag ska gå ut med, prognosen är att det blir på onsdag jag kan säga något.

 

Idag höll jag predikan i en av Elimkyrkans gudstjänster, klockan 11.00. Det var en ingående genomgång av Romarbrevet kapitel 12, vers 1 och 2. Om att överlåta våra kroppar till Gud, förnyas till våra sinnen, och inte anpassa oss efter denna världen. Jag försökte förklara vad det kan innebära. Här är länken till Elims hemsida, http://www.elimkyrkan.org/kategori/undervisning/.

Räknar med att ge besked ikväll om när jag kan gå ut med den sensationella nyheten. Det handlar om de närmaste 2-3 dagarna.

Tyvärr styr jag inte själv över när jag får släppa den stora nyheten. Senaste beskedet är jag inte får säga något förrän lite in på nästa vecka. Bloggläsare – håll ut. Lite spänning berikar tillvaron.

För övrigt – en fantastisk fredagkväll ute med vår pannkakskyrka – Ungdomskyrkan Konnekt. Kyrkan på stan, ut bland folket, inte instängd i kyrkan – det är mitt motto.

Det är inte tillräckligt att sänka kyrkans trösklar, och öppna dörrarna, och ta bort väggarna. Kristi kyrka ska vara ute på stan, bland vanligt folk.

Läs till exempel Johannesevangeliet, där står det om många under som Jesus utförde – vardå någonstans? Hemma, ute på stan, under vandring, vid ett stopp vid en brunn, på en bröllopsfest m.m.

Några karismatiska konferenser och megakyrkor fanns inte på den tiden.

Jag kommer inom någon eller några dagar gå ut med en sensationell nyhet på denna blogg. Kika in då och då så att du inte missar något viktigt. Jag säger nu inte knysst om vad det handlar om. Men snart säger jag något.

Har skrivit en ny ledare i Världen Idag, som publiceras idag. Den handlar om utveckling av kristna församlingar och vad som krävs för växt och att nå nya människor. Det är dags att vända trenden, är rubriken. Det handlar om många års kristen tillbakagång i Sverige, och att det är fullt möjligt att vända trenden.

Vi är ju två EFK-pastorer som konstant debatterar i cyberspace, det är jag och Joachim Elsander i Borlänge. För övrigt är det ganska tyst.

Joachim har nu kommenterat min senaste ledare i Världen Idag, på sin blogg. Man hittar det här.

Jag har också skrivit ett kort svar, eller i varje fall ställt några frågor tillbaka.

För övrigt, en härlig söndag med besök i den av Elimkyrkan grundade församlingen i Skärholmen.

Jag har en passionerad passion för församlingsplantering. Jag är grymt lycklig över de församlingsplanteringar vi håller på med inom ramen för Elimkyrkan, och jag vill göra allt jag kan för att uppmuntra dem, stödja dem, ge goda råd, be för dem, för att de ska lyckas med uppdraget att föra människor till tro på Kristus, och göra dem till efterföljare.

Heja Elim Skärholmen, och tänk i dina förböner på deras pastorsteam, David Svensson, Lotta Aginger och Lovisa Prins.

Som du märker så kryllar det av kvinnor som ledare i Elim, kolla på vår hemsida och beskrivningen av medarbetare.

 

Min ledare i Världen Idag idag, handlar om den i England mycket välkände kristne ledare Steve Chalke. Han är inte så känd i Sverige men är en av de mest kända kristna profilerna i England.

Chalke är baptist och en tongivande person i Brittiska Evangeliska Alliansen.

Han väckte massa rabalder bland brittiska evangelikaler för närmare 10 år sedan då han kritisterade den traditionella tolkningen av kristna försoniningsläran, och kallade det för kosmisk barnmisshandel. Nu har Chalke gått ut och gett sitt stöd till samkönade äktenskap i kristna församlingar.

Så vitt jag vet är det bara liberala protestantiska kyrkor hittills som har tagit sådana steg, när Norrmalmskyrkan i Stockholm gjorde det för några år sedan, var det så vitt jag vet första baptistförsamlingen i Europa. Därför är Chalkes utspel ett trendbrott och mycket anmärkningsvärt.

Jag trodde att debatten om samkönade äktenskap hade lagt sig, men den här typen av utspel leder till att allt får vevas om ett varv till.

I min ledare uttrycker jag mina synpunkter på detta.

Men notera, ledaren handlar bara om Chalkes uttalanden. Det är inte en allmän genomgång av kristen socialetik.

Nu ordnar vi i Elimkyrkan tillsammans med Korskyrkan och Citykyrkan i Stockholm, en New Wine ledarkonferens 19-21 mars. All information om konferensen hittar man här.

Huvudtalare och vår specielle gäst är Randy Clark från USA som också gästade Sverige tillsammans med Bill Johnson i augusti 2011 för den stora ledarkonferens som hölls i Malmö.

Under tre dagar kommer vi nu att få den möjligheten att lära oss mer om hur vi kan betjäna människor på samma sätt som Jesus gjorde.

Dag ett: Hur betjänade Jesus människor? Dag två: Hur gjorde den första församlingen? Dag tre: Hur kan vi betjäna på samma sätt som Jesus?

Randy Clark driver organisationen Global Awakening www.globalawakening.com.

Torsten Åhman har alltså ställt en fråga till mig: ””Tror du på en medveten pina utan slut någonsin för människor som inte blir frälsta?”

Ska då försöka besvara frågan. Kommer främst att utgå från hur jag har resonerat i min bok ”Efter detta”.

1. ”Efter detta” bygger på premissen att den enda källan till kunskap för den troende människan om framtiden och evigheten är Bibeln. Allt annat blir lösa spekulationer. Så min enda utgångspunkt blir ett resonemang om hur man ska tolka och förstå de relevanta Bibeltexterna i sammanhanget. Nu finns det en stark trend och drivkraft i delar av västvärldens teologi och kyrkor att modernisera det kristna budskapet, så att det ska bli mer lättsmält, de stötande inslagen för moderna människor filtreras bort. Då tror man att det ska gå lättare att predika evangeliet.  När det gäller viktiga frågor och där Bibeln uttrycker sig dunkelt och symboliskt, är det viktigt att diskutera hur kristna kyrkans genom historien har förstått och predikat vissa läror, som grund för hur vi idag ska tolka Bibeln.

Den sistnämnda frågan är viktig i denna diskussion. Torsten Åhman menar att kristna kyrkan historiskt sett har haft fel i denna fråga. Han tycker att Calvin, Luther, Augustinus, Waldenström och Lewi Pethrus har haft helt fel och tolkat Bibeln fel.

Men samtidigt menar Torsten att även Rob Bell och t.ex. missionsförbundaren EJ Ekman som försvarade en form av stegvis universalism, där syndaren skulle omvända sig efter Guds doms reningsbad, – även dessa läror tycker Åhman är helt fel. Enligt min mening tänker EJ Ekman och Rob Bell på samma sätt i denna fråga, båda tror på ett liv bortom döden för alla, båda tror att syndaren drabbas av Guds dom och vrede efter döden, Bell kallar det för helvetet, Ekman betonar att syndaren drabbas av Guds fostrande dom efter döden, men båda tror att syndaren för eller senare någon gång under evigheten kommer att omvända sig. Ingen kan i längden tacka nej till Guds kärlek och himlen. Men så tror inte Åhman, han tror på syndarens utplåning och förintelse.

Jag menar för min del att jag inte har mandat att hävda att kristna kyrkans huvudlinje genom historien i denna fråga, både inom katolska och protestantiska kristendomen har haft fel. Sedan kan man alltid diskutera hur kristna läran om dubbla utgången exakt ska förstås.

2. Det finns några avsnitt i min bok ”Efter detta” som diskuterar dessa frågor. Ett viktigt avsnitt är på sid 110 där begreppet ”evigt” diskuteras. Det är tydligt att bibelns ord för evigt, det grekiska adjektivet ”aionios” i vissa fall kan mena begränsad tid, men i vissa fall betyder det evighet, tid utan slut. När Bibeln talar om Gud som evig och om evigt liv, brukar det alltid tolkas som tid utan slut. Matt. 25:46 säger att ”dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv” – Det är rimligt att ordet evigt när det används två gånger i samma bibelvers, har samma innebörd.

De mycket allvarliga bibeltexterna i Upp. 14:9,10  och 20:10 talar om att kastas i den brinnande sjön och att plågas dag och natt och att plågas i eld och svavel. Texterna pekar inte i riktning mot förintelse utan mot varaktighet. Dessa texter behöver tolkas symboliskt, men det betyder inte att deras allvar ska tonas ned.

Jag tar sedan upp om andra bibeltexter om att brännas upp, fördärvas, förtäras etc. men i kristna kyrkans historia har inte dessa texter tolkats som förintelse.

Samtidigt behöver vi tala om dessa saker med ett stort mått av ödmjukhet. Enligt min mening upphör tid och rum enligt vår nuvarande världsbild och tänkande, när evigheten bryter in. Frågan är om man överhuvud taget kan tänka i kategorier av tidssekvenser när vi tänker oss evigheten, men det ligger utanför mina förståndsbegränsningar.

3. Ett kapitel i min bok handlar om himmel eller helvete, den dubbla utgången, att få evigt liv eller gå evigt förlorad. Jag och Torsten är överens om den dubbla utgången. Evigt liv eller evig död, men Torsten tolkar död som utplåning och förintelse. Jag tycker att det är att övertolka bibeltexterna med en sådan slutsats, jag stänger dock inte alla dörrar för tidsbegränsningar i Guds straffdomar. Men jag har inte på fötterna att hävda att det är så, då måste jag hävda att Calvin, Luther, Waldenström och Lewi Pethrus har tolkat Bibeln helt fel, och det kan inte jag göra.

4. Ett kapitel i boken innehåller en diskussion om den så kallade annihilationsläran, att evig död, innebär utplåning och förintelse. De frågor jag dock ställer är när denna utplåning inträffar. Tror man på den yttersta domen som en händelse i tid och rum, i framtiden, då alla döda ska uppstå, då måste utplåningen ske efter den yttersta domen. Frågan är när, och hur.

5. Annihilationsläran innebär vad jag förstår att evig död inte är något mer än vad alla ateister och agnostiker hävdar, vårt liv tar slut när vi dör, vi upphör att existera. Om nu detta är det värsta vi kan råka ut för, varför har då Jesus så allvarliga domedagspredikningar där han varnar för den eviga domen, de eviga straffen, och att förgås.

6. Det jag anstränger mig i boken är att nyansera läran om den dubbla utgången. Jag menar att man kan göra det, inom ramen för Bibeltron. Bibeln talar om olika grader av domar, det ska bli drägligare på domens dag för en del. Bibeln talar också om skärseldstankar, att en del ska bli frälsta som genom eld. Det är inte helt svart och vitt. Det beror naturligtvis på hur man tolkar annihilationsläran, frågan är hur domen kan graderas, om alla som inte tror på Jesus döms till förintelse och utplåning.

Så för att besvara Torstens fråga, jag kan inte säga tvärsäkert ”utan slut”, eftersom jag inte vet hur tid kommer att fungera i evigheten. Men kristna kyrkans historia har tolkat bibeltexterna på detta mycket allvarliga sätt, och det respekterar jag. Medveten pina – i slutändan handlar det om att tillhöra Gud eller alliera sig med mörkrets makter, att alliera sig med mörkrets makter är ofta en medveten pina redan här och nu, och det fortsätter in i evigheten. Därför har Gud lagt fram en räddningsplan för att rädda mänskligheten, tron på Jesus. Då kan vi bli befriade från medvetna pinan. Det är evangeliet.

7. Det pågår en aktiv strävan i västvärldens kristendom att tidsanpassa kristna tron, och förpacka den på ett lättsmält sätt så att det passar in i västvärldens tänkande och världsbild. Det innefattar att tona ned Bibelns budskap om Gud som domare, och tanken på eviga straff och att förgås. Det är obekvämt och stötande för många människor. Samtidigt leder denna anpassning till att nåden tonas ned, ju större mörker, ju värre djävul, ju värre synd, ju värre konsekvens av synden, ju mer lyser evangeliet om Kristus, och ju större är det ljus som övervinner mörkret.

Ett evangelium utan helvete och eviga straff, är lättsmält och snällt, men det blir också en mer begränsad nåd och en mindre omfattande frälsning.

Här är ett försök att systematiskt sammanfatta resonemangen:

Teolog/tänkare	Möjliga tillstånd i evigheten	Risk/möjlighet påverka sin situation
Jonas Gardell	Alla kommer till himlen	Risk 0, ingen möjlighet påverka sin situation
Rob Bell	Himmel/helvete- alla har möjlighet i all evighet att välja Gud och   himmel	Risk 0, möjlighet påverka, men behöver inte göra val här i livet
Christer Sturmark	Alla dör, förintas, utplånas, upphör att existera	Risk 0, vi kan inte göra något för att påverka vår situation
Torsten Åhman	De som inte tror på Jesus, upphör existera, de som tror på Jesus himmel	Risk 50-50, vi kan påverka vår situation
Stefan Swärd,   Luther, Calvin, Lewi Pethrus, Augustinus, Waldenström	Dubbel utgång, evig död eller evigt liv, himmel eller helvete	Risk – mycket stor, vi kan påverka vår situation

Det kanske ser lite förmätet ut att lägga sig själv i samma ruta som teologins och kristna kyrkans giganter, men jag menar nog att jag står för samma grundsyn som dessa herrar.

Har Gardell rätt behöver vi inte bry oss, alla kommer till himlen med automatik oavsett tro eller livsstil. Vi kan inte göra något för att påverka vår situation. Vi kan vara hur onda som helst, vi kommer ändå till himlen. Risken är 0.

Har Sturmark rätt är risken också 0 och vi kan inte heller då göra något för att påverka vår situation. Det blir inte värre om vi lever som stora skurkar. Och det blir inte bättre om vi lever som helgon.

Har Rob Bell rätt, kan vi påverka vår situation, vi har valmöjligheter, men risken är också närmare 0, eftersom himlens dörr alltid i all evighet är öppen för alla.

Har Åhman rätt så kan vi påverka vår situation, vårt liv här och nu är avgörande för vår evighet. Risken är dock begränsad, genom att värsta straffen är utplåning och förintelse, och inte ”värre” öde i slutändan än vad alla ateister tror är mänsklighetens slutmål.

Har den traditionella kristna förkunnelsen rätt, är risken oändlig, våra valmöjligheter här i livet helt avgörande.