Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Vad i tron kan omförhandlas?

I ett inlägg för ett antal veckor sedan – i cyberspace är det länge sedan – på Stefan Swärds blogg vill Greger Andersson ”gå vidare” i debatten (http://www.stefansward.se/2013/02/05/ett-forsok-att-summera-bibelsynsdebatten-del-2/#comment-793876395 ). Jag har inte kunnat släppa hans text då dess innehåll både oroar mig och gör mig brydd. Om jag har förstått den rätt; jag är fullt medveten om att jag kan läsa ”fel”.

Samtidigt ser jag hur den ledande evangelikalen Rob Bell deklarerar att han är för samkönade äktenskap, videointervju här: http://www.gracecathedral.org/cathedral-life/worship/listen/detail.php?fid=182. Och hans helvetesbok och efterföljande debatt (och bl a Stefan Swärds bok) med olika aktörer har ju rört upp en hel del diskussion inom s k evangelikala kretsar även i Sverige (i dagsläget vet vi väl alla hur oprecis termen ”evangelikal” är).

Början till bibelsynsdebatten var naturligtvis bibelsynen, men bakom den ligger olika synsätt på vad som är normerande i den och hur den ska tolkas. När Greger Andersson vill ”gå vidare” är det emellertid också med andra frågor. Alla dessas lösning är enligt min mening först och främst en fråga om tolkning av Bibeln och den kristna traditionen, dvs. i centrum står frågan om vad som är normerande. Efter att man vet vad som är sant och rätt kan man arbeta med pastorala lösningar.

Jag har hela tiden haft uppfattningen att bibelsynsdebatten är en slags metoddiskussion som bereder för frågor som är akuta i svensk och internationell evangelikal kristenhet. Greger Anderssons inlägg bekräftar detta, liksom Bells inlägg om samkönade äktenskap, liksom hans helvetesbok (som jag f ö anser ganska tunn ur exegetisk synpunkt – jag blev besviken på att en så tunn bok fått så stor uppmärksamhet), liksom funderingar kring försoningen som är aktuella inom svensk frikyrka och akademisk teologi.

Jag tror den diskussion som ligger framför oss är av yttersta vikt för svensk kristenhet. För att nu på Greger Anderssons uppmaning ”gå vidare” startar jag i hans bloggkommentar. Jag ber läsaren, särskilt Greger (hej!), att inte läsa detta som ett angrepp på densamme, utan som ett svar på en invit från honom och, framför allt, en viktig diskussion om vår gemensamma framtid i Kristi kropp i Sverige.

  1. Grundläggande uppfattningar inom frikyrkan omförhandlas.

Ordvalet ”omförhandlas” bekymrar mig. För jag har själv svårt att se hur merparten av de frågor Greger nämner egentligen kan omtalas i termer av ”omförhandling”. Ordvalet bekymrar mig eftersom det väl betyder att frågornas lösning ligger hos oss, hos moderna förhandlare. Naturligtvis kan jag få svaret: ”jo, men det är bara fråga om ordval”. Min motfråga blir då: varför säga detta när man vill ”gå vidare i diskussionen”? Vi har ju resonerat kring bibelsyn i ett antal månader och i Gregers resonemang tycks det som om ”att gå vidare” har med en omförhandling av flera för kristen tro och livsstil helt avgörande frågor att göra. Då kanske det i alla fall handlar om mer än olika läsningar av Jona bok.

Bibelsynsdebatten handlar då inte bara om bibelsyn utan om hur man ska hantera bibeltexter i sitt teologiska projekt. Min läsning (och rätta mig om jag har fel) är att bibelsynsdebatten är en debatt som i sin tur kan förbereda för en teologisk debatt där frågor som synd, försoning, äktenskap, sex och samkönat sex har hamnat på förhandlingsbordet. Greger Andersson nämner dessa centrala moral- och dogmatiska frågor, fullständigt centrala i kristen tro, i samma andetag som de frågor som har med frikyrklig historia att göra.

Inledningsvis ger Greger exempel på frågor som håller på att omförhandlas: ”En ny och annorlunda bibelsyn; en ny syn på sex, t ex sex utanför äktenskapet, skilsmässor, synen på homosexualitet, etc; relationen till naturvetenskapen t ex evolutionsläran; olika uppfattningar om dogmatiska frågor t ex helvetet, synden, försoningen; kyrkopolitiska frågor av typen relationen till de kyrkor vi en gång tog avstånd ifrån, samfundsorganisation, etc.” Greger betonar att det inte är någon genomtänkt uppräkning. Samtidigt prickar han in de riktigt stora frågor som ligger på bordet. Och om de är under diskussion bör detta ske öppet – vilket också Greger anser. Det gäller för kristen livsstil

  • essentiella moralfrågor (vad vissa kallar underlivsfrågor, precis som om sex var en underlivsfråga – det är ju bibliskt sett i högsta grad en grundläggande fråga, både i relationen mellan människor och i relation till Gud, som har starka uppfattningar);
  • grundläggande teologiska frågor; och
  • reflektion kring svenska samfunds historia, relationer mellan dem och hur man ska se på de traditioner som formats i desamma.

Jag håller alltså delvis med Greger Andersson i hans fråga efter ”vilka av de traditionella uppfattningarna som nu omprövas som är centrala för tron (går tillbaks till Jesus, har varit en del av kyrkans tro genom tiderna etc.) och vilka positioner som uppstod och formades under tiden säg 1850–1950. Finns det sådant i våra traditioner som vi både kan och borde ompröva?”

Vi måste hela tiden ompröva våra kulturellt betingade positioner, t ex sådana frågor där man måste profilera sig mot prästen och länsman som ville stoppa konventiklarna och kanske därmed kastade ut ett och annat barn med badvattnet av det som var värdefullt i kyrkan. Eller ompröva syndakataloger o dyl som inte är bibliskt grundade utan bara mänskliga. Frågor om relationen mellan samfund och traditioner som i äldre eller nyare tid tagit avstånd ifrån varandra borde ju vara lättare att hantera – jag säger inte att det är det – eftersom det ofta handlar om att göra upp med mänskliga traditioner och köttsliga aversioner (vilket i och för sig är svårt). Synen på relationen naturvetenskap och skapelse bör man ju också kunna uppdatera.

Men – och här avviker jag från Greger – för att avgöra vad som är ”centralt för tron” krävs väl mer än att veta ”vad som går tillbaks till Jesus, har varit en del av kyrkans tro genom tiderna”? Är inte hela Bibeln central för tron – den bibel (Gamla testamentet) som Jesus och apostlarna tog emot som helig Skrift? Gäller det hela Nya testamentet eller ”bara Jesus”? Jag frågar därför att mycken teologi just polariserar (den s k historiske) Jesus mot t ex Paulus och bibelsynsdebatten har visat att vi nog inte alltid menar riktigt samma sak med ”bibeltro”. Vad menar Greger med ”vad som går tillbaks till Jesus”? Om det är någon slags ”historisk Jesus” blir det ju ofta exegetens egen konstruktion. Medan Gud gav oss både apostlarnas lära, didachē, Skriften och en Kristi kropp som burit fram Uppenbarelsen till människorna.

I Greger Anderssons inlägg låter detta vara en nödvändig och ostoppbar utveckling: ”Jag tror att man kan känna en stark frustration om dessa förändringar äger rum utan att det förs en öppen dialog om vad som egentligen sker, och det aldrig redovisas på vilka grunder dessa frågor plötsligt omförhandlas.” Jag sympatiserar med denna frustration och med Gregers reaktion och tycker att det också är ledarnas ansvar när den ”tvingas” söka sig vägar och uttryck som kan framstå som oresonliga.” Och det är denna som ledarna i frikyrkan nu borde föra en öppen debatt kring och inbjuda till denna omförhandling om nödvändiga förändringar i teologi och församlingsliv?

Men vilka är de ”omförhandlingar” som är på gång och vad är det som gör att man ”tvingas” söka nya vägar? Är det en slags ofrånkomlig ”Upplysning” som nu sker, så att vi alla plötsligt konfronteras med en ny teologisk verklighet? Jag kan ibland höra sådana tongångar, ungefär att om man studerat akademisk teologi blir man ”medvetandegjord” och ändras i sin grundläggande attityd till Skriften. Jag motsätter mig den tanken. Det finns många excellenta, välmeriterade exegeter som är ”konservativa”.

Men den stora frågan är vad är förhandlingsbart och inte? Och hur förhåller sig bibelsynen till den frågan.

2. Försoningen och andra centrala dogmatiska frågor omförhandlas

Med avstamp i att Greger Andersson nämner försoningen går jag vidare till en debatt som pågår i en annan kant av frikyrkan. Här är vi inne i det allra heligaste i kristen tro, vad det betyder att Jesus dog för våra synder, vad synd är, huruvida golgataoffret är ett offer eller inte – diskussionen är på förhandlingsbordet inom frikyrkan, bl a Svenska Missionskyrkan, vilket visas i Sofia Camnerins och Arne Fritzsons bok Försoning behövs (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9152635465) och Camnerins doktorsavhandling Försoningens mellanrum (http://www.avhandlingar.se/avhandling/a7992ab82b/).

Camnerin är ju numera biträdande kyrkoledare i det nybildade samfundet med det provisoriska namnet Gemensam framtid.

I den förra boken finns en dialog mellan Fritzson som har en mer klassisk syn på försoningen och Camnerin som ägnat sin huvudsakliga vetenskapliga verksamhet åt att omtolka korset och försoningen. Förvisso finns det tradition för detta i Waldenströms gamla rörelse, som präglats av Försoningsstriden, men hon går vidare: ”Vad hjälper det egentligen att Jesus dog på korset? Vad hjälper det ungdomarna som inte orkade simma hela vägen från Utøya…” (Försoning behövs, s. 17). Jag ska inte gå in på detaljerna i Camnerins ganska svårgripbara argumentation, men citatet är i linje med hennes återkommande resonemang. Med detta vill jag bara peka på att det är stora frågor som börjar omförhandlas i svensk frikyrka, och det på ett helt annat sätt än på Waldenströms tid.

På Exegetiska Dagen i höstas, Svenska Exegetiska Sällskapets årshögtid höll den amerikanske metodisten Stephen Finlan en föreläsning, “Sacrificial Images in the New Testament”, med delvis samma trend som hos Camnerin. Det avslutades med att han sa att vi är frälsta trots korsfästelsen, inte på grund av den.

Detta är en del av omförhandlingen. Är detta en önskvärd utveckling och varför i så fall – vilken utveckling vill Greger se? Kan omförhandlingen höra samman med ”att formulera evangeliet i nuet”, något som Greger nämner som ”en uppgift man tar på allvar”, bl a inom Greger Anderssons sammanhang?

Min aning här är att Greger har ett större teologiskt projekt i åtanke än frågor om fakta och fiktion i Jona bok. Rätta mig om jag har fel.

3. Att komma ifrån nedsättande beteckningar

Jag håller helt med Greger om att vi bara kan förlora på att använda nedsättande beteckningar och klichéer när vi beskriver varandra. En vettig debatt försöker avstå från nedsättande och oprecisa beteckningar som ”fundamentalist” eller ”liberal” – om man inte verkligen i klassisk mening står för sådana ståndpunkter.

Det man tar avstånd ifrån när man pratar om att något är liberalt är ett kluster av idéer: ”högre” bibelkritik, dvs att man ifrågasätter bibeltexternas historicitet, jesusords och olika skrifters äkthet mm, att man omvandlar klassiskt soteriologiskt orienterad kristendom med betoning på synd och nåd pg av golgataoffret till etisk religion, att man är negativ till yttre religiösa uttryck till förmån för en inre privatreligion, ofta i kombination med ”kulturkristendom”. Liberal teologi kan ju också  vara tvilling med liberal moral, t ex när det gäller sexualmoral (men var inte det under liberalteologins glansdagar, eftersom den kulturprotestantiska moraliteten va konservativ). Apokalyptisk världsbild anses mytologisk och måste skalas av för att man ska kunna presentera kristendomen för moderna människor.

Känner man igen sådana drag i moderna uttryck kan man med rätta kalla dem liberala. Och de kommer ur en gemensam rot. T ex är väl KG Hammars teologi ett hyfsat exempel – den svenske teolog i modern tid som står närmast liberal teologi i klassisk mening.

Samtidigt är det Greger Andersson säger intressant: av de saker som omförhandlas tycks flera passa in i ett liberalt paradigm. Bibelsyn, synen på synd, försoning, helvete, moral…

Men låt oss kalla saker det de är utan att smeta ner varandra med osakliga och nedsättande beskrivningar.

Jag skriver detta för att bibelsynsdebatten nog bara är en del av en större debatt, som handlar om trons stora frågor. I sådan väckelsekristendom som format frikyrkan handlar det inte minst om synd, försoning och nåd, om himmel och helvete. Men också om sådan livsstil som Jesus och apostlarna står för.

Kvalificerade teologer som Sofia Camnerin och Stephen Finlan (som hon f ö delvis bygger på) är i full gång med omförhandlingen – var hamnar olika frikyrkor i dessa diskussioner? Jag tror svenska teologer med rötter i de väckelserörelserna har all anledning att läsa på och uppmärksamma de trender som är på gång.

Var vi hamnar i dessa frågor beror nog mer på vår bibelsyn än på någon annan enskild fråga. Det är därför den debatten har varit och är helt nödvändig att ta. Jag är medveten om att jag har mängder av frågetecken i ovanstående text, men det är just dessa frågor som jag tror behöver besvaras.

Allt gott!

Anders Gerdmar

  • AlmaM

    Men oj vad du läser in mycket i mitt inlägg. Eller läser du för lite? Jag tror inte reformationen var perfekt och jag läser varken Bibeln eller kyrkohistorien illvilligt. Jag tror det är meningslöst att diskutera detta med dig. Kanske för att du utsatts för många elaka protestanter som inte respekterat dig som kristen.

    Jag gör det. Jag tar din tro på allvar, men du verkar ta min som ett dåligt skämt. Jag har ofta betygat min respekt och gemenskapskänsla med katoliker i både teori, tro och praktik och du svarar så här märkligt aggressivt. Därför svarar jag trots din sura ton.

    Jag har väl aldrig sagt att reformationen var helt god, men jag tror roten till våldet kommer från obibliska hierarkier och att kyrkan utnyttjades för världslig makt och rikedom. Utan möjligheten till ”karriär” i kyrkan hade det förstås varit mindre intressant att utnyttja den för egna syften.

    Jag tror vi måste våga lita på att den Heliga Ande leder oss tilld en fulla sanningen, inte genom en onödig ”ställföreträdare” utan genom hela kyrkan och vi måste bli vuxna och ansvariga människor som vågar lita på att den Heliga Ande också leder mig och våga diskutera med andra kristna för att tillsammans nå fulla sanningen. Och detta tillsammans med alla kristna från olika håll i Guds stora familj.

  • JonasQ

    Det där låter så knepigt så att det inte låter sig kommenteras. Här försöker vi bemöta varandras inlägg med argument. Och det gemensamma intresset är omsorgen om Kristi kyrka och evangeliets förkunnelse. ”Isebels bord”, ”skökans bord”, ”avfall”? LO är en kristen kyrka, Anders är en kristen teolog och förkunnare som är verksam där. Och hur som helst är det inte Anders som här diskuteras utan sakfrågor av olika slag. Jag tror att det vore bra om vi så långt det går utelämnar såväl Anders som Greger som personer och håller oss till saker som kan och bör diskuteras.

  • Birgit Hedström

    Jaa, tänk Jonas om vi kunde hålla oss till ämnena och inte hoppa på vare sig Greger A eller Anders G eller någon annan. Jag hade nog ändå trott att det skulle vara möjligt, men jag vet tyvärr inte vad jag ska tro om den möjligheten längre…Att tala om att Anders Gerdmar skulle ha avfallit är verkligen kränkande! Varför tror du Jonas att vi på denna blogg inte klarar av att skilja på det vi ”pratar” om och människor som har olika synvinklar? Skulle gärna höra hur du tänker om detta. Finns det någon sådan framkomlig väg som du ser det just i detta bloggforum? Hur ska vi i såfall komma dit?
    Allt gott! Birgit

  • Birgit Hedström

    Hej Anders R Pettersson!
    Jag förstår verkligen inte hur du kan beskylla Anders Gerdmar för att han skulle ha avfallit??! Han bekänner sig till samma Herre och Frälsare som du; Jesus Kristus, född av jungru Maria, i sin jordiska gestalt sann Gud och samtidigt Människosonen, död och begraven för våra synders skull och uppstånden för vår rättfärdiggörelses skull, uppstigen till himmelen, sittande på Gud Faderns högra sida, ska komma igen för att döma levande och döda. Hur vågar du fälla en sådan dom?
    Anders Gerdmar är precis lika frälst som oss andra som bekänner samma Herre och Frälsare.
    Birgit

  • JonasQ

    Hej Birgit!

    Jag vet inte riktigt hur eller vad man ska göra. Men jag tror att vi alla behöver ta ansvar för detta. Kanske genom att vi fäster störst vikt vid själva frågorna och avstår från att knyta de till särskilda personer och sammanhang? Typ ÖTH, LOTS eller andra institutioner. Och istället alltså bara för samtal om saker som är gemensamma angelägenheter, trots att vi ibland har lite olika uppfattningar, och ibland till och med väldigt olika uppfattningar i vissa frågor? Det olyckliga med den så kallade ”bibelsynsdebatten”, som jag ser det, var att den knöts till ÖTH och föreställningar om förfall, liberalisering och… (lägg till valfritt ortodoxt kristet invektiv)…. Därigenom gled diskussionen ofelbart bort från sakfrågorna till spekulationer om olika teologer och sammanhang och ställningstaganden till höger och vänster osv, osv. Men frågan som sådan är såklart viktig, men diskussionen blev ju knepig.

    Förhoppningsvis har alla inblandade lärt sig något. Personligen har jag svårt att kasta sten på någon eftersom jag själv har skrivit saker som jag ångrar. Det är inte lätt det här med att vara syndare! Men vi får glädja oss över att Gud genom evangeliet ändå håller på att göra oss till nya människor som både talar, skriver och handlar i kärlek och vänlighet. Må Andens goda verk fördjupas i oss alla.

  • Birgit Hedström

    Hej Stefan (Swärd)!

    Nu säger jag samma som jag sa för någon månad sen när det gällde det starka, kränkande påhoppet som Greger Andersson utsattes för. Jag (och andra) skrev att vi önskade att du skulle ta bort det inägget. Samma sak önskar jag nu när det gäller det starka, kränkande påhoppet som Anders G Pettersson skriver ang. Anders Gerdmar, inlägget som börjar med: ”Problemet är att han inte kan tjäna två herrar… samt att Anders skulle ha avfallit, o.s.v.
    Verkligen önskvärt om du tog bort sådana personliga kränkningar.
    Allt gott!
    Birgit

  • Birgit Hedström

    Jaa, du Jonas! Jag får säga att jag (igen… ;D) håller med dig om det du skriver här. Hade inte lyckats formulera mig så och bena ut frågeställningen som du gjorde. Men jag tror att detta du skriver faktiskt kan vara en framkomlig väg…
    Allt gott från vår underbare Jesus!
    Birgit

  • Birgit Hedström

    Hej Anders!

    Vad menar du med att han inte skulle tro på Jesu fullkomliga offer?

    Birgit

  • Birgit Hedström

    Att påstå att Ulf Ekman skulle vara besatt, det var väl verkligen att ta i, det tror jag definitivt inte! Ang. katolsk syn på nattvarden har jag inte kunskap att yttra mig om. Men om det är så att man på nåt sätt tror att Jesus dör på nytt, det är ju isådana fall helt obibliskt naturligtvis. Men som sagt; har inte tillräcklig insikt i hur man tror.
    Mvh/Birgit

  • Jonasq

    Att påpeka att vi måste ”gå vidare” betyder inte att man själv vill rusa iväg och liberalisera centrala kristna dogmer. Det har jag påpekat i några kommentarer men du har inte kommenterat et. När Greger i ditt inlägg framträder just som en liberal omförhandlare blir det måhända svårt för honom att föra ett bra samtal eftersom diskussionens villkor har fått en form som innebär att han ska försvara och förklara sig inför sådant som han själv inte har hävdat. Jag är övertygad om att du med din skolning förstår det här hur enkelt som helst. Det underliga i sammanhanget är inte varför inte Greger ville föra detta samtal utan varför du skrev som du gjorde.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

    Utveckla gärna hur du tänker en falsk människa och som står i lögnens tjänst.

  • Anders Gunnarsson

    Detta är en vanlig halmgubbe. Men Kyrkan tror inte så.

  • Anders Gunnarsson

    Det är sant, att Kyrkan gjort många övertramp. Men exakt VAD blir bättre om man tar bort den ursprungliga bibliska auktoriteten (Matt 16:16ff, Joh 21:10ff, Apg 15 etc, etc) och ersätter den med en obiblisk. Reformationen var ett brott med allt urkyrkligt/episkopalt. På småpåve-frukten känner man trädet.

  • Birgit Hedström

    Tack Anders Gunnarsson för klargörandet!
    Gud välsigne dig!
    Birgit

  • Tommy Wasserman

    Jag måste hålla med Jonasq, och tyvärr var inlägget i Missionsmagazinet ännu värre. Det gjorde mig ledsen.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Jag beklagar detta, Greger! Jag försäkrar att jag läste om och läste om mitt inlägg för att INTE vara polemisk på fel sätt, utan försöka gå vidare i debatten. Jag beklagar om jag har missförstått dig fullständigt i mitt inlägg. Det var verkligen inte min mening. Jag tycker det är bra att du vill ta upp dessa frågor och uppfattade ditt inlägg som en invit till samtal. Om du läser om det: är det ett ojuste angrepp på dig?

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Beklagar det, Tommy! Jag uttryckte min uppriktiga reaktion inför att återigen möta sådana idéer som var mycket svåra för mig att möta när jag började studera fast nu i frikyrkan.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Som tur var läste jag inte det påhoppet. Men undrar om bloggosfären passar mig. Vi får se…

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Didachē i det sammanhanget är inte skriften Didache utan det grekiska ordet i Apg 2:42 för lära, undervisning. Jag ser skriften Didache som en värdefull kyrkoordning, men inte som helig Skrift eller normerande för oss.

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag upplevde inlägget som onyanserat där Gregers ”omförhandling” (och ”gå vidare”? Jag minns inte nu eftersom jag försöker glömma) rycks ut ur sitt sammanhang och ÖTH svartmålas i ett internt forum.

  • Tommy Wasserman

    Men jag är glad att du beklagar, och hoppas det inte bara rör vår reaktion.

  • Birgit Hedström

    Hej Anders! Jag förstår, är själv bekymrad över hur lätt det verkar här på bloggen just för personliga påhopp. Jag vet inte om du läst det Jonasq svarade mig på min undran om det finns någon framkomlig väg utan dessa kränkningar? Jag tyckte han svarade klokt på det och håller med i det han skriver.
    Gud välsigne dig!
    Birgit

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Men jag nämnde inte alls ÖTH här på bloggen!!! Har ingen anledning att attackera ÖTH. Jag VILLE diskutera vidare med Greger och bloggläsarna. Jag inbillar mig inte att vi skulle vara överens om allt, men ville verkligen veta hur Greger ville gå vidare från bibelsynsdiskussionen.

    Men åååå så tråkigt det blir även på dessa ”väckelsebloggar”. Jag läste nu ett antal mindre trevliga inlägg om mitt avfall, om Babylons sköka, sataniska läror som jag sprider och allt vad det var. Tror jag återgår till att skriva mina böcker istället. Bloggar kan ju vara mycket bra för seriösa samtal, men så missförstår man varandra eller ägnar sig åt rena påhopp. Det tar för mycket energi med dessa ovidkommande saker. Samma sak med en tidigare bloggdebatt som kom att handla om Livets Ord på 80-talet. Anyway, Tommy: hoppas vi kan komma till tals och arbetare vidare tillsammans!

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Finns nog ingen väg eftersom bloggmediet är så öppet om man inte modererar kommentarerna. Då kan en figur som den som talade om avfall, Babylons sköka et cetera et cetera härja fritt. Och så känner jag att jag har viktigare saker att ägna min energi åt. Vi får hitta nya fora för väsentliga teologiska samtal.

  • Greger

    Hej! Människor har olika moraliska koder. Jag är van vid andra etiska standarder både från akademin och kristet ledarskap än de du gett uttryck för genom hela diskussionen. Andra skulle säkert hävda att du bara är skickligare på att utnyttja bloggmediet och pressen retoriskt än vad jag är. Det kan mycket väl vara så. Men det är svårt för mig att delta i en diskussion när jag inte kan följa de spelregler som du valt. Det är bara att beklaga.
    Greger

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag talade i min föregående kommentar (som du kommenterade dessförinnan) om inlägget i Missionsmagazinet, inte blogginlägget.

  • Tommy Wasserman

    Och, ja, de rena påhoppen har tyvärr haglat på denna blogg, och därav har jag efterlyst bättre moderering av bloggägaren.

  • Tommy Wasserman

    Men, jag är som du ganska trött på det.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Så låt oss komma överens om reglerna. Eller välja annat forum.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    OK, då förstår jag. Det verkade som du blandade reaktioner på MissionsMagazinet och blogginlägget.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Ja, ibland går det rejält överstyr.

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag vet inte om jag blandade (se min första kommentar), men det spelar ingen roll. Nu går vi vidare … :-)

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Vi får försöka.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

    Ok. Då förstår vad du menade med det.. Tack för svar.

  • AlmaM

    Där får vi väl bara komma överens om att vi inte är överens om reformationen.

  • Birgit Hedström

    Jaa, det är så destruktivt med dessa personliga påhopp, och att de fått florera som det gjort. Men förhoppningsvis tar Stefan tag i detta nu. Har själv funderat på senare tid om jag alls vill forsätta engagera mig här på bloggen, och samtidigt har det känts så tråkigt att inte få delta i de samtal som faktiskt varit seriösa utan de personliga påhoppen. Jonasq tycker jag är en person som klarat det förunderligt bra. Har också känt på nåt sätt att om de som eftersträvar goda, respektfulla samtal slutar engagera sig och skriva och läsa vad andra tänker om olika frågor. Vart hamnar vi då?
    Så än en tid i alla fall vill jag hoppas på goda fortsatta samtal…
    Allt gott! Birgit

  • http://www.facebook.com/people/Anders-R-Pettersson/587601823 Anders R Pettersson

    Hej hur mår du, berätta gärna om ditt liv. Säkert är det någon som bryr sig.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=785205323 Kennyh Widén

    Ursäkta? Hur menar du?



Subscribe to Stefan Swärd