Torsten Åhman har ställt en fråga till mig, ”Tror du på en medveten pina utan slut någonsin för människor som inte blir frälsta?”
Jag ska svara på frågan. Har dock varit intensivt upptagen under söndag och måndag så jag har inte hunnit. Är mycket upptagen även under tisdagen, men återkommer senare under tisdag senast onsdag.
Jag vill gärna svara utförligt, och tänka igenom svaret, det är därför jag behöver ha lite tid.
På återseende.
Motiveringen, förutom att hon är en bra artist, hittar du i mitt blogginlägg tidigare i veckan, http://www.stefansward.se/2013/02/19/rosta-pa-terese-fredenwall-pa-lordag/.
Jag var alltså inbjuden att diskutera ämnet himmel eller helvete i Uppsala missionskyrka under torsdagskvällen.
Under senare år har jag medverkat i ett antal Uppsalakyrkor, Uppsala pingstkyrka, Livets Ord, Lötenkyrkan som är EFS och Svenska kyrkan och EFK-församlingen Korskyrkan. På nittiotalet var jag ofta i baptistkyrkan. Nu var jag alltså för första gången i Uppsala missionskyrka.
Panelen bestod av mig, Torsten Åhman som är en mycket välkänd riksevangelist och pastor sedan många år tillbaka inom det som tidigare kallades Svenska missionsförbundet. Torsten brukar ju uppfattas som en evangelikal profil inom samfundet. Dessutom medverkade Eskil Selander som är präst i Uppsalaområdet, betecknar sig som liberal kristen.
Moderator för kvällen var Per-Johan Råsmark, som representerade församlingsledningen i Uppsala missionsförsamling. Missionskyrkan i Uppsala brukar inom samfundet betecknas som en mycket liberalteologiskt präglad missionsförsamling, det är nog den allmänna uppfattningen inom EFK.
Jag hade nog förväntat mig ett ganska kraftigt motstånd mot min ganska konservativa kristna syn på frågorna om evigheten och dubbel utgång. Men det märkliga var att det största motståndet denna kväll fick jag från Torsten Åhman. Tyckte att Råsmark skötte sitt moderatoruppdrag på ett utmärkt sätt och visade också en genuin respekt för min teologiska hållning. Det fanns ingenting av nedsättande kommentarer eller något nedlåtande. Tyckte också att den liberale prästen Eskil Selander ställde ärliga och vänliga frågor i respektfullt tonläge.
Evangelikalen Åhman dundrade dock på betydligt kraftigare och kunde inte begripa hur jag kan försvara en klassisk kristen hållning i läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Och han tyckte att kristna kyrkan varit urspårad i denna fråga sedan Augustinus, inklusive Svenska kyrkans tradition, Luther, Katolska kyrkans tradition m.m. Jag tycker att det är beklämmande att ledande evangelikaler i Sverige, med en så stark ställning inom både Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen, visar enligt min mening en föraktfull inställning, och en karikatyrbild av Kristna kyrkans traditionella hållning, och också den hållning jag försvarar.
Jag tycker att Åhman läser min bok ”Efter detta” på ett ganska svart-vitt och fyrkantigt sätt. Jag gör verkligen mitt yttersta att försöka nyansera hållningen, och jag viker inte undan för alla svåra frågor, men läsaren av min bok ser ju direkt att jag inte kan svara på ett antal frågor. Jag lämnar många frågor obesvarade. Men enligt Åhman försvarar jag att Gud aktivt i all evighet torterar en majoritet av mänskligheten i en fruktansvärd tortyrkammare.
Så har jag aldrig beskrivit helvetet i boken. Jag skildrar mer helvetet som Guds slutliga seger och slutförvaring för ondskan. Det onda och goda, får nu fritt konkurrera i vår värld, vi har en fri vilja. Men det kommer en dag då det onda slutgiltigt ska dömas och Gud har bestämt en dag då det onda inte kan härja fritt längre, det ondas eviga slutförvaring.
Jag tog upp i debatten i går, att frågan om de eviga straffen, och vår eviga destination, är en allmänmänsklig fråga. Alla brottas med frågan om döden, och vad som händer efter döden.
Det finns egentligen bara ett par alternativa modeller.
1. Den ateistiska-materialistiska modellen är att människans liv är mycket tidsbegränsat. Vi försvinner definitivt och förintas när vi dör.
2. Alla religioner talar om ett liv efter döden. Torsten Åhman hävdar att det är en platonsk idé som har kommit in i kristendomen, om själens odödlighet. Men faktum är att alla religioner hävdar någon form av fortsatt liv bortom döden. Även den av Åhman hyllade Rob Bell, tar bara för givet själens odödlighet efter döden. Bell problematiserar inte detta, och ställer inte ens frågor om detta. Jonas Gardell tror på livets fortsättning efter döden.
3. Ett alternativ är det som Jonas Gardell talar om, en himmel för alla. En evig tvångsförvisning av alla, onda som goda, att evigt umgås med Gud. Vi behöver inte tro på något visst sätt eller omvända oss från några synder. Himlens dörr är öppen för oss alla när vi dör. Rob Bell är inne på liknande tankegång, han tror dock på helvetet, men hävdar att vi när som helst, i all evighet kan lämna helvetet och komma till himlen. Ett problem jag har med Bells inställning, är att vårt liv här och nu egentligen inte har någon betydelse för evigheten, med en sådan inställning.
4. Läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete finns i alla religioner. De goda kommer till himlen i någon variant och de onda till helvetet. Koranen har mustiga och skrämmande texter om detta. Kristendomen skiljer sig dock från andra religioner, inte någon människa är tillräckligt god för att förtjäna en evighet med Gud, det är bara Guds nåd som kan rädda oss och frälsa oss, och nåden tar vi emot genom att tro på Jesus.
Döden är traumatisk för alla, och vi alla brottas med frågorna.
Torsten Åhman förordar så kallad annihilationism, att Gud ger evigt liv åt dem som tror på Jesus, evig död och förintelse åt dem som inte tror. Så tror inte Rob Bell. Jag diskuterar denna tes i min bok. Pekar på bibeltexter som pekar i den riktningen, men också bibeltexter som pekar i en annan riktning.
Mina frågor till Torsten som han inte svarar på är:
1. Varför ska alla uppstå vid den yttersta domen om en stor del av mänskligheten ska definitivt dö och upphöra att existera efter denna dom? Varför uppstå för att sedan dödas och förintas?
2. När ska man då dö eller förintas?
3. Vem kommer att döda alla som inte tror på Jesus? Är det Gud som ordnar ett massmördande efter den yttersta domen? Eller dör man gradvis utan något aktivt dödande?
4. Om man tror att förintelsen, den definitiva döden inträffar här och nu, vad är det då för skillnad på annihilationismen och ateismen? Så tror väl en ateist också?
Det är några exempel på frågor man kan ställa. Jag tycker inte att Åhman svarar på dem.
Under onsdagen hade jag styrelsemöte och årsmöte för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. I går publicerade vi dessutom en ny bok där vi publicerat ett sextiotal av de artiklar vi har publicerat i en rad olika dagstidningar under de fem år vi bedrivit verksamheten. Jag har bidragit med fem av artiklarna i boken. På Claphaminstitutets hemsida hittar man info om boken och hur man kan beställa den, här är länken, http://claphaminstitutet.se/2013/02/16/ny-bok-pa-goda-grunder-fem-ar-med-claphaminstitutet-i-samhallsdebatten/.
I eftermiddag åker jag upp till Uppsala för debatt med Torsten Åhman och Eskil Selander i Uppsala missionskyrka klockan 19.00, utgångspunkten blir min bok ”Efter detta” och om himmel och helvete.
Mycket välkommen om du bor i Uppsala eller i närheten, en Stockholmare finns ju också inom en timmas avstånd om man är intresserad av tillställningen.
Tycker att Lars Adaktusson skriver mycket intressant på DN debatt idag. Adaktusson har en integritet och brett politiskt kunnande som gör honom intressant som politiker. Hans DN-artikel visar på en visionär bredd.
Jag känner Lars Adaktusson sedan tonårstiden, en period var vi med i samma tonårsgäng i Filadelfia i Stockholm. Åren 1970-71 ungefär.
Den 23 februari tävlar 26-åriga Terese Fredenwall i Melodifestivalens fjärde deltävling med den egenskrivna låten Breaking the Silence. Låten skrev Terese efter att ha sjungit på ett fängelse:
”- Låten är som en kärlekssång till alla som är i brytpunkten mellan att lämna något destruktivt som man är fast i och säga ja till friheten, sig själv, kärlek och förlåtelse.”
Terese är uppvuxen i Enebykyrkan i Danderyd där hon fortfarande är aktiv och det är hennes tro som bär henne i engagemanget för dem i samhällets marginaler. Oavsett om det gäller brottslingar dömda i Sverige eller sexslavar i Tjeckien och Tyskland. I november 2012 fick Terese ta emot Utbult-stipendiet och var därefter gästartist på Roland Utbults julturné.
En artikel i IKON1931 som släpptes i fredags:
http://ikon1931.se/artiklar/terese-fredenwall
Terese tävlade i Så ska det låta för 2 veckor sedan:
http://www.svtplay.se/video/998860/del-7
Två artiklar från när Terese vann Svensktoppen Nästa och därmed platsen i Melodifestivalen:
http://www.dagen.se/nyheter/hon-vann-med-sin-lat-om-det-onda-och-det-goda/
http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/11/26/Terese-Fredenwall-i-Melodifestivalens-fjarde-deltavling/
I somras spelade Terese både på Torpkonferensen och Frizon och nu i sommar är hon klar för Torpkonferensen och Gullbrannafestivalen.
En liten förhandsvarning. Jag eftersträvar en ganska stor bredd i ämnen jag tar upp på denna blogg.
Nu går jag in i debatten om Melodifestivalen. Det kommer kanske under kvällen, eller senare idag.
Vad ska jag säga? Det säger jag inte nu. Det säger jag sen.
Har varit på två gudstjänster under söndagen, i Elims svenska 11-gudstjänst då Martin Wärnelid höll en utmärkt och utmanande predikan, höll sedan predikan i EFK:s latinamerikanska Stockholmsförsamling Iglesia Icthus, en församling jag själv har varit med om att grunda och bygga upp ifrån scratch. Började med 3-4 personer och är idag ett par hundra personer. En mycket vital församling.
Utmaningar av mer offentlig art kommande vecka blir torsdagskvällens debatt i Uppsala Missionskyrka om himmel eller helvete. Kommande söndag predikan då Elim möts för en gemensam gudstjänst, då både våra förortsförsamlingsplanteringar och internationella församlingar kommer med.
Har nu skrivit en artikel tillsammans med kyrkoherde Gunnar Hyltén-Cavallius och professor emeritus i Nya Testamentets exegetik, Chrys Caragounis, där vi kritiserar den idé som förts fram av Centerpartiets programgrupp om månggifte. Artikeln är publicerad inom ramen för Claphaminstitutet.
Här är länken till texten. http://claphaminstitutet.se/2013/02/15/barn-och-kvinnor-missgynnas-vid-manggifte/
Jag tycker inte alls att vi kristna ska hålla oss helt passiva och neutrala till samlevnadsformer i samhället. En del saker är rent skadliga, och månggifte tycker vi är ett exempel på sådant. Vi kan inte se att det på något sätt gynnar barnen, och det tillämpas bara i reaktionära patriarkala samhällen.
Skulle lagstiftningen mjukas upp finns det radikala muslimska röster som oroar sig för att muslimska män kommer att ta chansen att ha fyra fruar, man kan också tänka sig svenska män som åker till Thailand och hämtar hem fruar.
Idén är inte radikal, den är reaktionär.
Det kommer många kommentarer i bibelsynsdebatten på denna blogg. Har svårt att hinna hänga med. Har dock snappat upp några kommentarer som jag undrar över, och där jag gärna vill ha ett förtydligande.
Tommy Wasserman skriver i en kommentar att: ”jag hoppas inte att evangelikalismen i Sverige förbyts mot fundamentalism så som den allt som oftast visar sitt ansikte i denna bloggmiljö, separatistisk och dömande mot andra kristna”.
Här kommer igen en kraftig kritik mot denna blogg och där jag inte vet vad som åsyftas, är det jag som bloggare som åsyftas, eller är det en kritik mot vissa av kommentarerna. Bibelsynsdebatten på denna blogg präglas ju av ganska olika röster, de teologiskt liberala rösterna saknas i stor utsträckning, men för övrigt är det en stor spännvidd, även om antalet kommentatorer är begränsat. Skulle gärna vilja att Wasserman utvecklar detta, är det en kritik mot mig som bloggare, och vad har jag då sagt som föranleder denna kommentar, eller är det en kritik mot att det är för högt i tak på denna blogg.
Jag undrar över en annan sak som Greger Andersson skrivit i en kommentar: Han skriver bl.a. att ”En alltför konservativ syn är inte trogen mot texterna och deras intention. Jfr. Jobs vänner som försvarade Gud och den konservativa tron, men kom att tala fel om den Gud de ville försvara. Man förväxlar sanning och historicitet. En text kan vara sann utan att den stämmer historiskt. Det beror på vad som är dess syfte. En troendes uppgift är att lyssna till texternas sanning.”
Här skulle jag vilja att Greger något utvecklar resonemanget. I vilket avseende är jag inte trogen mot texterna i min Bibelläsning, jag uppfattas ju av en del kommentatorer som för bibeltrogen och konservativ i min bibelläsning. Och när det gäller vilka texter förväxlar man sanning och historicitet. Eller för att uttrycka det ännu konkretare. Vad är det jag missar i min bibelläsning, som Greger upptäcker i sin bibelläsning. Ska jag förstå argumentet, skulle jag behöva få fler exempel på bibeltexter där man kan anses läsa och tolka texten på fel sätt. När det gäller Jona-debatten begriper jag fortfarande inte vad jag missar i texten när jag läser den ganska bokstavligt och enligt kyrkans urgamla tradition. Det kan hända att detta har förklarats, men jag kan då ha missat det.
JOnasQ skriver så här på ett ställe: ”Att kämpa så hårt för ”den sanna bibeltron” men ändå lyckas missa vad detta bibelfokus borde innebära: att låta texterna tala på sina egna villkor.”. Har samma fråga här. Vad menar Jonasq mer exakt, jag låter tydligen inte texterna tala på sina egna villkor. Vad är det rent konkret jag kommer fel i min bibelläsning. Har svårt att få grepp om detta, trots den omfattande diskussionen.