Terese är sångerska och låtskrivare. Har en kallelse att tjäna de allra minsta i vårt arbete vi kallar wings of protection. Varken hon eller jag betraktar människorna på mellon annorlunda än de på gatan i Hamburg eller de prostituerade i Tjeckien, eller ungdomar som har det svårt i Sverige. Och varken på den ena platsen eller den andra kan man börja med en dundrande predikan. Om man vill vinna dessa människors hjärtan vill säga. Jag tror att ingenting har hindrat evangelium så mycket som att kristna har haft sådan ångest inför att befatta sig med människor utanför den egna komfortzonen, att de inte kunnat ge lite tid till att lyssna på folket utanför kyrkan. Man har bara varit intresserad av att säga sin egen mening och predika. Jag vet att Terese har ett stort hjärta inte endast för de prostituerade vi möter, utan även för hennes kollegor i musikbranchen. Nästa onsdag ska vi vara på ett fängelse i Sverige och Terese kommer sjunga sin ”mello”sång där. Killarna där vet att sången är inspirerad av deras kamp och deras försök att bemästra det som varit och hitta hopp för framtiden. Och ja, det kommer talas om Jesus och förlåtelsens gåva. Och ja, de kommer lyssna. För det har de gjort hittills. Och ja, det hade inte hänt om vi inte haft lite tålamod med det och tillåtit också oss själva att bara vara medmänniskor först. För övrigt tyckte jag, som fick vara med i Malmö på parkett, att inte minst första gänget liknade mycket av det vi ser på Reeperbahn i Hamburg. Så jag kände mig hemma i mellon. Man skulle bara behövt mer tid att lyssna på dessa människor och bara vara människe, tillgänglig och medkännande. Men det gör ju Terese! Det tycker jag är toppen.