Välj mig till VD för ett börsföretag… – jag har meritlista med utbildningar som mycket väl matchar de flesta.
Tänk vad jaaag skulle kunna åstadkomma, om någon med kristen etikett i styrelser rekar mig som kristen…

Det är väl synonymt med ovanst. uppmaning för att parodisera uppmaningen.

– men å andra sidan så anställer jag inte människor i mitt företag för att de tillhör samma frikyrkogemenska som jag själv…
Snarare undviker jag detta för att det altsomofta skapar integritetsproblem.

Det finns tydliga nackdelar med en utvidgad kyrktorgsgemenskap – det vittnar facebook tydligt om bl.a.
På liknande sätt gäller det även sekulära arbetsplatser.

Inte för inte gav Jesus livsvägledning med att inte sätta ljuset under skäppan – som också kan ses som att enbart ha umgänge med den kristna sfären.

 nu när ju helgens spektakel över…
Och i sanningens namn svarade jag ironiskt, men också för att försöka ge ett perspektiv som bryter det introvert frikyrkliga.

visst har kristna uppgifter i olika sammanhang, men det betyder absolut inte nödvändigtvis att ”kristna artister” ger en sannare bild eller ett trovärdigare vittnesmål än den kristne busschauffören.

Själv växte jag upp med en far som hade frigjort sig ifrån sina tidigare intressen, idrottsföreningar, dansbanor & rensat ut sekulär litteratur.
Det medförde att min ”talang” som idrottsintresserad fick vackert kanaliseras på annat s’ätt…
I dag är jag tacksam för detta & har själv präglat de mina med andra ideal…

Därför ställer jag mig ytterst skeptisk till frikyrklighetens ovationer till sina egna artister.

Samtidigt har det altför länge varit för mycket av intern status för de som för tillfället ”äger” etsraden – det gäller såväl musikaliskt som anföranden.

Jesu egna ord vittnar inte alls om ”estradkristendom”.

 ”bloggestraden” – ja där har du en poäng – tack för den.

En utav anledningarna varför jag skriver pseudonymt, det är för att min påverkansmöjlighet i den kristna sfären har visat sig vara större än jag hade hoppats…

En del försöker visserligen som nymornade facebookfantaster ondgöra sig över pseudonymer & det kan i vissa fall vara berättigat i ”näthatets” spår.

Men rätt utnyttjat & värnande om pseudonym-profil, så finns det en frihetsgrad som är omistlig.

ett litet exempel – jag författade en research ang. Charta Oequmenica på uppmaning av en av grundarna till Aletheia:
http://aletheia.se/2008/09/05/den-%E2%80%9Dlilla%E2%80%9D-skokan-skr/#comments

Den föranledde 97 kommentatorssträngar, men framförallt framfördes analysen som ingen annan med officiellt namn vågat skriva.

Jag tror bestämt att denna typ av analys är viktiga för att lysa på var rågångar för sund kristenhet ska befinna sig.

Även i kristenheten finns det ”köttgrytor” som vissa vill delta vid & då är det viktigt att det belyses från andra perspektiv.
Tyvärr blir de som ”öppet” avslöjar oegentligheter för att få en sund förändring till stånd beskjutna på ett osunt sätt.

Det finns många exempel att påvisa detta fenomen:
ex.vis pastor Jean-Erik Mårtensson som förestod Gileadförsamlingen i Gbg, blev portad från pingströrelsens predikantvecka under flera år för att han skrev en bok som hette ”vi i pingstkyrkan”.
Lyckligtvis var han så stark som teolog & förkunnare, så han kunde härda ut Lewi Pethrus direktiv om utfrysning…
Men det tog många år innan han allmänt återfick sin skäliga aktning.

Förlåt om jag lägger mig i, men
kristenheten har nog utvecklats mera åt sången och musiken i sig
själv, än åt den som är upphovet till sången. Det blir ofta stor
affär om någon släpper en lovsångsskiva med en text som kan tydas
lite hur som helst. Vi dyrkar det skapade i stället för skaparen
även om det sägs att man dyrkar skaparen med sin sång. Hm…

Och apropå estrader skulle det inte
skada om de blev lite mindre. Både symboliskt och reellt.