Min senaste ledare i Världen Idag handlar om att djävulen och onda andemakter finns och påverkar mycket här i världen.

Jag brukar ju ibland göra en distinktion mellan att vara liberalteolog kontra bibeltroende/ evangelikal kristen. Det är ju breda och allmänna begrepp men vi måste arbeta med definitioner och etiketter för att diskutera olika strömningar inom kristna kyrkan.

En avgörande skillnad är att den bibeltroende accepterar och utgår från Bibelns världsbild och verklighetsbeskrivningar. Det innefattar att man tror att det finns änglar, både goda änglar som tjänar Gud och onda änglar där den högste ängeln är Djävulen-Satan med andefurstar och demoner som onda änglar i lägre rang, som får utrymme och möjlighet att påverka när vi inte håller oss till honom som har vunnit seger över alla onda makter, Jesus Kristus.

Den liberala teologin förnekar att detta existerar, alternativt omtolkar bibelns texter som att det mer allmänt handlar om kamp mellan det onda och goda, en kamp om idéer och människors kamp med psykiska och fysiska sjukdomar. En mjukare variant av liberalteologi är att inte öppet förneka existensen av djävul, demoner och änglar, men i praktiken inte tala om det eller räkna med existensen av det i vanliga livet.

Jesus besegrade mörkrets makter på korset och i honom finns befrielse. Den kristne behöver ständigt klä på sig hela Guds vapenrustning för vi lever i en värld där striden ständigt pågår mot mörkrets makter.

 

Kommande helg lämnar jag världen innanför Stockholms tullar och beger mig ut på landet, närmare bestämt till Göteborg. Vi har Svenska Evangeliska Alliansens årsmöte som i år kommer att hållas hos Tabernaklet i Göteborg, det blir också ett offentligt panelsamtal med delar av SEA:s styrelse och ledning i samband med detta. Söndag förmiddag predikar jag hos Mölndals pingstförsamling. En möjlighet att möta bloggaren live, och jag har också med mig lite av mina böcker för signering och med betydligt lägre pris än om man beställer dem via nätet.

Har senaste veckorna blivit intresserad av en spännande profil i Sveriges kristenhet senaste 100 åren. Nämligen Henning Thulin. Han blev ju präst i Svenska kyrkan 1927, var komminister i Norrbotten, blev kyrkoherde på Gotland, och blev sedan pingstvän senare delen av trettiotalet. Skrev tre böcker efter detta som jag har fått tag i på ett antikvariat. Fick sedan mycket förtroende inom pingströrelsen och var i ledningen av Filadelfia i Stockholm, på 40-talet. Alienerades från pingströrelsen på femtiotalet någon gång, eller distanserade sig. Hamnade sedan i Maranata en kortare period cirka 1962.

Är det någon som vet något mer om Henning Thulin eller är släkt med honom eller har någon annan information? Jag gillar tonläget i hans förkunnelse och författarskap. Svenskkyrklig bakgrund, respekt för historiska kyrkorna, kristen bredd, men samtidigt en ganska radikal pingstvänskarismatiker som var orädd för nya kristna rörelser, samtidigt en bildad akademiker. En ovanlig mix.

Jag tycker han verkar ha blivit bortglömd. Jag kom ju med i Maranata som barn hösten 1963 men jag tror att han redan då hade distanserad sig från Arne Imsen och var inte med där längre. Har inte någon minne av att jag hörde eller såg honom i det sammanhanget. Hur länge levde Henning Thulin? Vad hände från 1963 och framåt? Någon som vet?

Idag kan jag berätta om något helt nytt i mitt liv, något som chockerar mig själv. Jag har i alla år haft en stark musikalisk gåva, en gåva som dock har befunnit sig i en garderob. Det är min nyfrälste vän Sebastian Stakset som sett detta, hittat en dold juvel, och uppmuntrat mig att komma ut som kristen musiker och artist.

Jag och Sebastian ska därför bilda ett nytt hipp-hopp band tillsammans som kommer att turnera i hela Europa och förmodligen också i USA, Australien och Sydamerika, och det kan bli en del i Kina också, och även i Bhutan och Förenade Araberemiraten. Vi har inte bestämt än vad bandet ska heta men det blir nog ”Stefan Strax” eller ”Sebbe Swärd” eller ”Jesus, Sebastian och Stefan”, eller också blir det något annat. Vi har redan en spelning inbokad på Gröna Lund i sommar, men vi känner skepsisen från kyrkligt håll. EFS-föreningen i Bastuträsk har dock uttryckt ett intresse att ordna ett event för ortens pensionärer, de har också ringt från alliansförsamlingen i Knohult, eller om det var Katthult, jag tror det ligger i Småland. Om Gud öppnar dörrarna i Småland kan det bli ett riktigt genombrott för oss som band.

 

En kristen tidning har gjort en intervju med oss och jag kan avslöja lite av texten redan nu: ”Detta är en unik satsning säger Sebastian Stakset. Stefan har en medfödd talang för hipp-hopp-musiken som sällan skådats, och Jesus visade det för mig. Vi kompletterar varandra perfekt, jag är ganska nyfrälst, han har varit frälst senaste årtusendet nästan. Han föddes i kyrkan, jag har växt upp i Bagarmossen. Jag har en stökig bakgrund med kriminalitet och droger, hans värsta synd är att han plankade in på tunnelbanan en gång när han var 16 år, men jag tror Jesus har förlåtit honom. Han planerar för sin 100-årsfest, jag är småbarnsförälder och har hela livet framför mig.

Inom kristenheten väcker dock initiativet blandade känslor. Lovsångsprofilen Alfred Nygren är ytterst skeptisk. Han säger i en kommentar ”att jag har länge undrat över vad som Swärd sysslar med, och detta är spiken i kistan, han är helt ute och cyklar, han inte bara cyklar, han åker motorcykel. Neurokirurgen och tidigare rektorn för Örebro Missionsskola Pekka Mellergård, som vid olika tillfällen uttryckt sig skeptiskt om Swärds insatser i kristenheten, ser detta dock som en ny spännande möjlighet. Han ska inte ägna sig åt teologi och försöka vara profet, hipp-hopp-musiken blir helt rätt arena för honom säger Mellergård. Han kan även tänka sig att organisera en fan-club för det nya bandet.”

Ja, så långt citaten från en kommande tidningsartikel. Jag får dock inte nämna vilken. Bilden ovan visar Alfred Nygren som än så länge är vår ledande kritiker. Men vi bara välsignar honom, även om välsignelsen inte är ömsesidig, men be gärna för Alfred att han ska komma helt rätt i livet.

Ett nytt spännande liv väntar, vi kommer att nå miljoner med det underbara budskapet om Jesus genom detta band, det religiösa motståndet får vi leva med, men vi bara välsignar allt och alla, jag och Sebastian.

 

 

Jag har haft mina två barnbarn på besök från Norge senaste veckan så jag har haft begränsad tid att ägna mig åt en blogg.

Jag blev ju inbjuden av P1 att medverka i talkshowen som går på eftermiddagarna, ”Nordegren och Epstein”. Thomas Nordegren och Louise Epstein ville prata med mig om djävulstro och hur vi kristna ser på detta idag. Bakgrunden var att det var skärtorsdag, den dag då Judas förrådde Jesus, och då Jesus sade att nu råder mörkrets makt.

Jag tycker att det blev ett respektfullt och intressant samtal, man hinner dock beröra frågan mycket ytligt i en snabbfotad direktsändning. Cirka 30 minuter in i programmet hittar man vårt samtal.

Jag svarade på frågorna som bibeltroende och Jesusefterföljare. Det innebär att man tror att det faktiskt finns en ond makt och person som kallas för Djävulen och han är chef för mörkrets makter och alla demoner. En stor del av Jesu korta jordiska verksamhet handlade om kampen mot djävulen och att befria människor från demoner, man kan inte kalla sig för Jesusefterföljare om det inte är en central del av ens teologi och kristna praktik.

Nordegren inledde ju med att peka på att moderna kyrkan i viss utsträckning avskaffat djävulen. Den liberala teologin handlar om att försöka omformulera kristna tron till att passa in i det moderna samhället och tankegodset. Då rensar man ut mesta möjliga av övernaturliga inslag, och sådant som inte accepteras av modern forskning. Djävulstro och tron på onda andar, är bland det första som ryker. Detta förklaras med moderna psykologiska teorier. Jesus präglades av dåtidens världsbild, då trodde man på änglar, djävulen och demoner, idag vet vi bättre och vet att något sådant existerar inte – så går den teologiskt-liberala tankegången.

Tron på änglar och djävuls- och demontro finns dock i alla religioner och är vanligt idag om vi tittar utanför västvärlden. Det finns också mycket av det i västvärldens populärkultur, änglatro är populärt inom New Age, och djävulsmystiken har haft stort insteg i moderna musiken.

Att avmytologisera kristendomen smyger sig dock in i bredare kristna kretsar, även utanför strikt liberalteologiska sammanhang. Det görs bland annat genom att inte tala om djävulen och vår kamp emot det onda, att inte lära kristna att klä på sig vapenrustningen, och inte lära ut behovet av befrielse från mörkrets makter och hur det går till.

Att avskaffa djävulen, innebär i praktiken att vi gör kristna värnlösa och helt desorienterade i den andliga kamp som hör till kristet liv, det innebär också att vi frånsäger oss möjligheten att uppleva befrielse. Djävulen är tjuven och mördaren som vill ödelägga våra liv, men Jesus har vunnit seger över honom på korset.

Försökte i programmet försvara en klassisk kristen hållning i denna fråga, men försökte göra det begripligt för vanligt folk utanför bibelläsande kretsen.

Igår predikade jag över Danielsboken hos Iglesia Icthus, och tog upp om berättelserna om Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen och om Daniel i lejongropen. Gud har aldrig lovat att vi ska slippa alla problem som kristna men han har lovat att alltid vara med oss. Dessa personer tacklade prövningens stund på rätt sätt både i förhållande till Gud och medmänniskor och katastrofen vändes till en underbar seger.

Har en ledare i Världen Idag idag på liknande tema.

På söndag predikar jag i församlingen Icthus, den latinamerikanska församlingen i Stockholm, som är en avknoppning från Söderhöjdskyrkan. Båda församlingarna har jag fungerat som grundare för och också förmedlat kontakten så att de har kommit med i Evangeliska Frikyrkan. Icthus har upplevt en mycket positiv utveckling sedan bildandet 2004 och många människor har kommit till tro där. Man har nu gått över till två söndagsgudstjänster, en på svenska 11.00 och en på spanska 16.00 men med översättning till svenska. Icthus är ju hemförsamling för de relativt nyfrälste artisten Sebastian Stakset. Jag kommer att predika i 11-gudstjänsten på söndag, församlingen hyr in sig hos Adventskyrkan vid Norra bantorget.

Nästa vecka blir det New Wines ledarkonferens i Stockholm i tre dagar. Jag kommer att vara med i alla tre dagarna. Ser mycket fram emot detta och vi har mycket intressanta gäster på besök.

Jag har suttit nerlusad senaste veckan i ett konsultuppdrag om den svenska politiken angående vattenkraften, och dessutom haft olika möten som gäller den mission med fokus Östermalm jag håller på att dra igång. Har inte hunnit titta på bloggen senaste veckan, och räknar också med att skriva en slutkommentar angående diskussionen om Billy Graham. Pekka M fick ju slutordet i Dagen så jag får skriva mitt slutord här.

Billy Grahams teologiska profil har diskuterats många gånger och han har utsatts för kritik från både teologiskt konservativt håll och teologiskt liberalt håll. Billy Graham var ju amerikansk sydstatsbaptist. Läste igår sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Moehlers blogg och hans betraktelse med anledning av Grahams bortgång. De amerikanska sydstatsbaptisterna genomförde ju en teologisk revolution på åttiotalet då man rensade ut teologiskt liberala influenser och beslutade om en tydlig teologisk profil där man mer värnade om det sydstatsbaptistiska teologiska arvet och rötter. Al Moehler utnämndes då som rektor för deras viktigaste teologiska utbildning. Det som är intressant är att Moehler lyfter nu fram att Billy Graham gav honom sitt fulla stöd och var med och medverkade vid Moehlers installation. Detta var en mycket tydlig signal från Billy Grahams sida, att han gav sitt stöd till den teologiskt konservativa linjen i den teologiska strid som pågick inom sydstatsbaptismen på 80-talet.

En av alla artister som lyft fram Billy Grahams insatser, och som medverkade vid begravningen, Michael W Smith: