13/2 ”askungen” länkade Sefast denna, men det skadar inte att påminna.

Har nu lyssnat till Lars budskap och kan bara instämma i att något är galet med landet Sverige. Skulle vara intressant att höra Stefans syn på detta profetiska budskap och om han också förstått/känner något liknande. Allvarligt är det iallafall

Jag ska inte dra igång en diskussion om resten av det du skriver, men jag förstår inte hur man kan betrakta DÖ som odemokratiskt. Har inte en majoritet av riksdagens partier rätt att bilda överenskommelser. Det var ju inte en överenskommelse om att förbjuda partier, ställa in allmänna val eller avskaffa yttrandefriheten. Det var en överenskommelse om hur partierna skulle agera mot varandra i främst budgetfrågor. Minoritetsregeringar har alltid varit tvungna att göra den typen av uppgörelser.

Om du anser att det var odemokratiskt pga att en folkopinionen inte håller med, så är det ju rätt vanligt i en representativ demokrati att de folkvalda fattar beslut som deras väljare inte gillar. (Här finns det en viktig politisk filosofisk skillnad. Edmund Burke ansåg tex att folkvalda var moraliskt skyldiga att fatta sådana beslut, medan Jean Jacques Rousseau ansågs att de folkvalda var skyldiga att helt spegla ”allmänviljan”).

Det är Sveriges riksdag som är högsta beslutande organ. Dit har vi väljare proportionerligt röstat in våra företrädare i enlighet med valresultatet. Riksdagen förväntas fatta beslut enligt majoritetsprincipen. Dvs att en majoritet av riksdagen beslutar om regeringsbildning och om budget. I budgeten avspeglas ideologi, inriktning och framtid. Det är dit våra skattepengar går. Alltså är en statsbudget något mycket viktigt, det som konstituerar ett lands maktutövning.

I DÖ så åsidosattes majoritetsstyrets princip. Istället bestämmer sig oppositionen att i en informell uppgörelse utanför lag och praxis, ett slags ändring av grundlagen utan beslut, att släppa igenom en ”fientlig” budget. Man underkänner därmed sin egen politik, man säger till sina väljare: ni valde visserligen oss men vi bryr oss inte om ert val, vi tänker ändå backa upp motståndarlagets budget och omfamnar därmed dess grönsocialistiska inriktning. Vi bedriver ingen allianspolitik, trots att vi kunde fälla regeringen och få igenom vår budget. Men vi har ingen lust till det för då måste vi ha SD’s död och det vill vi inte. Hellre kör vi över er väljare och accepterar en skadlig politik. Det är viktigare än att följa majoritetsbeslut, lag och praxis.

Det är ungefär samma styrelseskick som fanns i diverse kommunistiska öststater. DDR hade ett flerpartisystem, absolut, men alla partier röstade alltid på samma sätt med det största partiet SED.

Tack och lov fanns Sara Skyttedal. I framtida historieböcker kommer hon omtalas som en demokratins hjälte.

Det finns stora och små frågor. Folkvalda ska uppvisa en bredd i åsikter som gör att de flesta av folkopinionens uppfattningar avspeglas i riksdagen. Här har vi problem med partipiskan. Vi har framförallt problem med att partierna är så långt från sina väljare. Partistödet gör att partierna inte är beroende av sina väljare för att överleva ekonomiskt. Man har ingen nära kontakt med sina väljare då det inte finns anledning till det för att överleva sitt riksdagsmandat. Sällan är det folket som väljer vem som kandiderar.

I Tyskland visar det sig att mellan 75 och 80% av befolkningen anser att ”islam tillhör inte Tyskland”. Det som inrikesminister Seehofer gick ut med nyligen och fick kritik för. En stor majoritet av förbundsdagen anser alltså att islam är en del av Tyskland, en mycket kvalificerad majortet av befolkningen anser det inte. Vem har rätt? Det i sina elfenbenstorn fångna politikeretablissemanget eller de människor som de säger sig företräda?

Majoritetsprincipen åsidosattes ju inte, eftersom det fanns en majoritet för denna överenskommelse. Dessutom hade ju allianspartierna innan livat att SD inte skulle få något inflytande, och varnat för att en situation där alliansen var mindre än de rödgröna kunna innebära att de fick det. Så man kan ju säga att de helt enkelt följde ett av sina vallöften.

Riksdagen är högsta beslutande organ, inte regeringen. Här fick en minoritetsregering, som inte motsvarar majoriteten av väljarnas sympatier, igenom sin budget för att en opposition inte ville vara opposition utan röstade på en budget som de inte hade gått till val på. Det har förekommit omfattande kritik mot det demokratiska glappet i denna överenskommelse som tillkom enbart för att Alliansen inte ville överta regeringsmakten med stöd av SD – eftersom man ogillade deras politik. Samma politik som man i dagens Moderaterna, och även bitvis hos S, nu har övertagit men kallar sin egen, vilket återigen är att dumförklara sina väljare – tror dom att vi inte ser att förslagen är desamma?

Ett land utan opposition är på god väg mot diktatur. En partikonstellation, populärt kallad Sjuklövern, som röstar ja på regeringens förslag är utan tvivel att likna vid DDR. Finurligt nog kallas dessa ”blockpartier”. Dvs de är ett stort block av andra partier som i alla viktiga frågor röstar som majoritetspartiet. DDR hade både kristdemokrater och liberaldemokrater, men man röstade alltid med SED (en tvångssammanslagning av socialdemokrater o kommunister).

En minoritetsregering ska inte utan vidare få igenom sina förslag genom att majoriteten lägger sig platt. Vad ska vi då med val till? En minoritetsregering måste förhandla om varje enskilt förslag med hoppande majoriteter. Budgeten hade varit tvungen att anpassas till en opposition som inte godtog den, med för minoritetsregeringen naturligtvis smärtsamma kompromisser. Det är själva vitsen med en minoritetsregering. Den är svag därför att den är i minoritet. Det är det folket avser med resultatet av sitt val. Om partierna gör upp om makten oavsett valresultat behövs ingen valmanskår. Och då har vi diktatur.

Nej, det var inte odemokratiskt. Jag skrev ovan att det måste stå riksdagspartier fritt att ingå i vilka samarbeten de vill. Det kan betraktas som ett svek av ett vallöfte, men olika vallöften måste vägas mot varandra. Det är varken odemokratiskt att ingå samarbete, eller att avstå.

Hårklyveri anser jag inte att det är, när demokratiska partier utan grund anklagas för att vara odemokratiska. Däremot så håller jag med om att detta spårat ur från Stefans artikel, och därför bör avbrytas. Egentligen var själva klippet av Enarson även det utanför ämnet, om du tittar till Stefans bloggpost. Vi bryter här, men du får sista ordet och kan skriva en kommentar till (så att jag inte missbrukar min moderator akt till att ge mig själv sista ordet).

Det raserande av demokratin och angreppen på yttrandefriheten som varje tänkande människa i detta land tydligt kan se är en av de främsta förklaringarna till att SD gått så starkt framåt i opinionen. Trots ett kompakt motstånd från såväl media som det enade politikerskrået. Vad är orsaken till motståndet? Prestige? Förakt mot väljarkåren? Eller vad…?

Och inom en gräddfil inom det kristna ledarskapet är man inte bättre, vilket tydligt visats i det skamligaste man någonsin presterat genom det s.k. pastorsuppropet. Istället för att bjuda in Jimmie Åkesson och hans medarbetare till kyrkan vill man försöka skapa en förment kristen DÖ-överenskommelse, allt för att hindra SD från inflytande. Medans sanningen är att det misslyckats totalt, då en majoritet av personliga kristna nu sympatiserar med SD. Trots s.k. kristna medias (främst Dagens) stöd till eländet.

Lars Enarson har rätt i sin video! Den får genomslag vartefter människor ser den. Det visar alla signaler jag får, och mina kontakttrådar är mycket, mycket långa. Men numera, sedan snart tjugofem år, har jag medvetet valt att flyga under radarn, och gått ifrån att varit en offentlig person till en osynlig. Finner det bäst så.