Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Igår predikade jag över Danielsboken hos Iglesia Icthus, och tog upp om berättelserna om Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen och om Daniel i lejongropen. Gud har aldrig lovat att vi ska slippa alla problem som kristna men han har lovat att alltid vara med oss. Dessa personer tacklade prövningens stund på rätt sätt både i förhållande till Gud och medmänniskor och katastrofen vändes till en underbar seger.

Har en ledare i Världen Idag idag på liknande tema.

  • fruppo

    stefan!

    har du sett det profetiska budskapet från lars enarson.

    https://youtu.be/GeKDm1gYL4Q

  • Kjell

    13/2 ”askungen” länkade Sefast denna, men det skadar inte att påminna.

  • Stanley Östman

    en liten enkel recension om det tillåts ?
    Inte ovanligt med den ansats som görs – men jag blir reserverad inför ”profetiska anspråk”.

    Det finns så mycket förbränd mark med detta. Närliggande är ex.vis för nått år sedan när delar av kristenheten ägnade sig åt ”blodröd månader”.
    Vem talar om detta nu ? – Det gäller att molnspeja vidare…

    Om vi får leva till efter valet om ett halvår, så ska det bli intressant med en uppföljande ressumé angående detta upprop.
    En trovärdig Förklaring till varför valet utföll som det gjorde map. detta.

    I mångt och mycket delar jag ändå Enarsons analys och slutsatser.
    Det är trots allt uppfriskande med dessa predikouppmaningar till kristenheten.
    Det var länge sedan någon vågade tala ett sådant klarspråk – det förekom nog med minne så långt tillbaka som när Kjell & Stanley Sjöberg reste på väckelsekampanjer.

    Däremot är det nog svårsmält för Stefan Swärd som uppmanat kristenheten att inte stå på samma läktare som Jimmy Åkesson

  • Läsare

    Har nu lyssnat till Lars budskap och kan bara instämma i att något är galet med landet Sverige. Skulle vara intressant att höra Stefans syn på detta profetiska budskap och om han också förstått/känner något liknande. Allvarligt är det iallafall

  • wildwest63

    Om jag får vara lite hädisk behövs inte någon profetia för att förstå vart Sverige är på väg. Det krävs sunt förnuft. Vad jag har förstått är det något som människan fått sig tilldelat genom skapelsen. Åtminstone en del människor.

    Genom en odemokratisk överenskommelse, DÖ, har samtliga riksdagspartier utom ett klappat varandra på ryggen och fortsatt en politik som leder Sverige rakt mot klippkanten. Till stora delar är landet redan förlorat, det Sverige som fanns så sent som för 20 år sedan, allt det som vi i normalt tal anser var positivt med att bo här, är förstört. Av rena maktskäl, inget annat!, har dessa partier sammangaddat sig. Regeringen vill inte regera, oppositionen vill inte regera och heller inte opponera. Är detta demokrati? Folkstyre? När man går emot hela folkets vilja? Demokratur är väl det snällaste man kan kalla detta.

    Den soppa som ett fåtal riksdagsledamöter och regeringsföreträdare har satt oss i, genom sin naivitet, ryggradslöshet, ovilja att ta beslut, ska vi alltså i kommande val premiera med en fortsättning? Hur knäpp får man bli? Om jag på mitt arbete vid varje monumentalt fel urskuldade mig med min naivitet skulle jag inte ens få vara kvar till lunch.

    Oavsett vad man tycker i detaljer så är nu SD det enda alternativet att rösta på. Det är det enda parti som inte varit insyltat i den demokratiska förruttnelseprocess som pågått. Det är det parti vars ”profetior” visat sig stämma på punkt efter punkt. Nu kappvänder alla populistiska och opportunistiska riksdagspartier för övrigt och härmar SD’s förslag och metoder. Utan att blinka. Utan skam. Utan att ens ursäkta sig. Det är hyckleri på en nivå som aldrig förekommit i Sveriges moderna historia.

    SD är inte himmelriket. Men just nu är demokratins överlevnad, islamismens nedtryckande, det absolut viktigaste att ha för ögonen i kommande riksdagsval. Det är ett parti som upprätthållit sin politik trots en nätterror som saknar motstycke. Och man är obefläckad av allt fult tricksande.

    En gång för länge sedan trodde jag att kristna, specifikt kristna, stod upp för rätt och sanning, trots att det är obekvämt. Ser jag till dagens svenska kristenhet i allmänhet så finns bara två slutsatser att dra – antingen har jag fel om att kristna älskar sanningen. Eller så finns det inga kristna kvar.

  • Micael Gustavsson

    Jag ska inte dra igång en diskussion om resten av det du skriver, men jag förstår inte hur man kan betrakta DÖ som odemokratiskt. Har inte en majoritet av riksdagens partier rätt att bilda överenskommelser. Det var ju inte en överenskommelse om att förbjuda partier, ställa in allmänna val eller avskaffa yttrandefriheten. Det var en överenskommelse om hur partierna skulle agera mot varandra i främst budgetfrågor. Minoritetsregeringar har alltid varit tvungna att göra den typen av uppgörelser.

    Om du anser att det var odemokratiskt pga att en folkopinionen inte håller med, så är det ju rätt vanligt i en representativ demokrati att de folkvalda fattar beslut som deras väljare inte gillar. (Här finns det en viktig politisk filosofisk skillnad. Edmund Burke ansåg tex att folkvalda var moraliskt skyldiga att fatta sådana beslut, medan Jean Jacques Rousseau ansågs att de folkvalda var skyldiga att helt spegla ”allmänviljan”).

  • Stanley Östman

    Jag vet inte hur du tänker när du påstår att DÖ var en demokratisk företeelse ?
    Den svenska demokratins yttersta plattform är Sveriges Riksdag. Där finns folkvalda som representerar partier & några folkvalda som tvingats lämna sina partier s.k. politiska vildar.
    Alla dessa folkvalda är i första hand representanter för sina partier som företräder sina program. I vissa fall går man i konstellation för att bereda gemensamma värden som ex.vis Regering alt. vissa gemensamma angelägenheter som pensionssystem och säkerhetspolitik.
    Aldrig någonsin har väljarna tillfrågats om demokratin ska användas för att utestänga andra demokratiskt folkvalda.
    På sin höjd har Vänsterpartiet pga sina tidigare kopplingar ideologiskt till främmande makt utestängts från beslutande organ, men inte för demokratiska samtal.
    Egentligen är det den kvävda demokratin som gör att SD har så stora sympatier. När t.o.m. andra folkvalad vägrar ta i hand och hälsa eller tar på sig en T-shirt med tryck SD= rasister, så är det i sig också ett förakt för Riksdagen.
    Nej – DÖ var något som gick utanför demokratins spelregler. Väljarna och demokratin förutsätter en aktiv fungerande opposition. DÖ frånsade sig detta och försatte sig omotiverat i remi.

  • wildwest63

    Det är Sveriges riksdag som är högsta beslutande organ. Dit har vi väljare proportionerligt röstat in våra företrädare i enlighet med valresultatet. Riksdagen förväntas fatta beslut enligt majoritetsprincipen. Dvs att en majoritet av riksdagen beslutar om regeringsbildning och om budget. I budgeten avspeglas ideologi, inriktning och framtid. Det är dit våra skattepengar går. Alltså är en statsbudget något mycket viktigt, det som konstituerar ett lands maktutövning.

    I DÖ så åsidosattes majoritetsstyrets princip. Istället bestämmer sig oppositionen att i en informell uppgörelse utanför lag och praxis, ett slags ändring av grundlagen utan beslut, att släppa igenom en ”fientlig” budget. Man underkänner därmed sin egen politik, man säger till sina väljare: ni valde visserligen oss men vi bryr oss inte om ert val, vi tänker ändå backa upp motståndarlagets budget och omfamnar därmed dess grönsocialistiska inriktning. Vi bedriver ingen allianspolitik, trots att vi kunde fälla regeringen och få igenom vår budget. Men vi har ingen lust till det för då måste vi ha SD’s död och det vill vi inte. Hellre kör vi över er väljare och accepterar en skadlig politik. Det är viktigare än att följa majoritetsbeslut, lag och praxis.

    Det är ungefär samma styrelseskick som fanns i diverse kommunistiska öststater. DDR hade ett flerpartisystem, absolut, men alla partier röstade alltid på samma sätt med det största partiet SED.

    Tack och lov fanns Sara Skyttedal. I framtida historieböcker kommer hon omtalas som en demokratins hjälte.

    Det finns stora och små frågor. Folkvalda ska uppvisa en bredd i åsikter som gör att de flesta av folkopinionens uppfattningar avspeglas i riksdagen. Här har vi problem med partipiskan. Vi har framförallt problem med att partierna är så långt från sina väljare. Partistödet gör att partierna inte är beroende av sina väljare för att överleva ekonomiskt. Man har ingen nära kontakt med sina väljare då det inte finns anledning till det för att överleva sitt riksdagsmandat. Sällan är det folket som väljer vem som kandiderar.

    I Tyskland visar det sig att mellan 75 och 80% av befolkningen anser att ”islam tillhör inte Tyskland”. Det som inrikesminister Seehofer gick ut med nyligen och fick kritik för. En stor majoritet av förbundsdagen anser alltså att islam är en del av Tyskland, en mycket kvalificerad majortet av befolkningen anser det inte. Vem har rätt? Det i sina elfenbenstorn fångna politikeretablissemanget eller de människor som de säger sig företräda?

  • Micael Gustavsson

    Själva bildandet av en koalitionsregering är ju i så fall också odemokratiskt, då det innebär vissa former av samarbete där andra utestängs. DÖ innebar inte att SD utestängdes från närvaro i utskott o dyl. Det måste stå de folkvalda fritt att välja vilket samarbete de vill inleda och med vem. Allianspartierna hade ju dessutom gått till val på att inte ge SD något inflytande, så man kan ju säga att de uppfyllde sina vallöften.

  • Micael Gustavsson

    Majoritetsprincipen åsidosattes ju inte, eftersom det fanns en majoritet för denna överenskommelse. Dessutom hade ju allianspartierna innan livat att SD inte skulle få något inflytande, och varnat för att en situation där alliansen var mindre än de rödgröna kunna innebära att de fick det. Så man kan ju säga att de helt enkelt följde ett av sina vallöften.

  • Stanley Östman

    så med din logik så var det ett odemokratiskt beslut av KD att fälla DÖ ?

  • wildwest63

    Riksdagen är högsta beslutande organ, inte regeringen. Här fick en minoritetsregering, som inte motsvarar majoriteten av väljarnas sympatier, igenom sin budget för att en opposition inte ville vara opposition utan röstade på en budget som de inte hade gått till val på. Det har förekommit omfattande kritik mot det demokratiska glappet i denna överenskommelse som tillkom enbart för att Alliansen inte ville överta regeringsmakten med stöd av SD – eftersom man ogillade deras politik. Samma politik som man i dagens Moderaterna, och även bitvis hos S, nu har övertagit men kallar sin egen, vilket återigen är att dumförklara sina väljare – tror dom att vi inte ser att förslagen är desamma?

    Ett land utan opposition är på god väg mot diktatur. En partikonstellation, populärt kallad Sjuklövern, som röstar ja på regeringens förslag är utan tvivel att likna vid DDR. Finurligt nog kallas dessa ”blockpartier”. Dvs de är ett stort block av andra partier som i alla viktiga frågor röstar som majoritetspartiet. DDR hade både kristdemokrater och liberaldemokrater, men man röstade alltid med SED (en tvångssammanslagning av socialdemokrater o kommunister).

    En minoritetsregering ska inte utan vidare få igenom sina förslag genom att majoriteten lägger sig platt. Vad ska vi då med val till? En minoritetsregering måste förhandla om varje enskilt förslag med hoppande majoriteter. Budgeten hade varit tvungen att anpassas till en opposition som inte godtog den, med för minoritetsregeringen naturligtvis smärtsamma kompromisser. Det är själva vitsen med en minoritetsregering. Den är svag därför att den är i minoritet. Det är det folket avser med resultatet av sitt val. Om partierna gör upp om makten oavsett valresultat behövs ingen valmanskår. Och då har vi diktatur.

  • Stanley Östman

    Detta spårar nog iväg lite onödigt ang. hårklyvandet av demokrati…
    Det Enarson anför om SD är diametralt motsatt av de flera artiklar som Swärd förfäktat.
    Att man kan använda en predikostol så olika och markera så vitt skilda rågångar för kristenheten är något som bör rannsakas…

  • Micael Gustavsson

    Nej, det var inte odemokratiskt. Jag skrev ovan att det måste stå riksdagspartier fritt att ingå i vilka samarbeten de vill. Det kan betraktas som ett svek av ett vallöfte, men olika vallöften måste vägas mot varandra. Det är varken odemokratiskt att ingå samarbete, eller att avstå.

  • Micael Gustavsson

    Det är klart att det är riksdagen som är högsta organ, har jag skrivit något annat. DÖ ingicks frivilligt, så du kan inte likna det vid DDRs enhetsfront vars partier inte hade någon möjlighet att rösta emot SED, och där väljarna inte hade någon möjlighet att rösta på andra listor. Minoritetsregeringar har vi haft förut, och de har alltid gjort upp med partier utanför av olika skäl. Det är inte diktatur om de sittande partierna fritt gör upp. Vore det inte snarare diktatur om du eller någon annan kunde förbjuda dem att göra upp? Dessutom hade ju allianspartierna i förväg sagt att de inte skulle ge SD innflytande; så de uppfyllde ju bara ett vallöfte.

    Om alla partier var tvungna att göra upp vare sig de ville eller inte, eller om väljarna var förbjudna att rösta på partier som inte deltagit i uppgörelsen, så vore det diktatur. Det är uppenbarligen inte fallet i Sverige.

  • Micael Gustavsson

    Hårklyveri anser jag inte att det är, när demokratiska partier utan grund anklagas för att vara odemokratiska. Däremot så håller jag med om att detta spårat ur från Stefans artikel, och därför bör avbrytas. Egentligen var själva klippet av Enarson även det utanför ämnet, om du tittar till Stefans bloggpost. Vi bryter här, men du får sista ordet och kan skriva en kommentar till (så att jag inte missbrukar min moderator akt till att ge mig själv sista ordet).

  • Stanley Östman

    Jag förstår din poäng… och jag kan även erkänna att i sakfrågan har du nog mer rätt i detta demokratiska spörsmål 😉
    Även om Enarsons video gick utanför ämnet, så var det intressant att ta del av och jag skulle se fram emot Stefans reflektioner… framförallt Enarssons beskrivning av SD.
    Själva apellen kräver nog en egen textspalt.
    Tack !

  • SefastTronde

    Det raserande av demokratin och angreppen på yttrandefriheten som varje tänkande människa i detta land tydligt kan se är en av de främsta förklaringarna till att SD gått så starkt framåt i opinionen. Trots ett kompakt motstånd från såväl media som det enade politikerskrået. Vad är orsaken till motståndet? Prestige? Förakt mot väljarkåren? Eller vad…?

    Och inom en gräddfil inom det kristna ledarskapet är man inte bättre, vilket tydligt visats i det skamligaste man någonsin presterat genom det s.k. pastorsuppropet. Istället för att bjuda in Jimmie Åkesson och hans medarbetare till kyrkan vill man försöka skapa en förment kristen DÖ-överenskommelse, allt för att hindra SD från inflytande. Medans sanningen är att det misslyckats totalt, då en majoritet av personliga kristna nu sympatiserar med SD. Trots s.k. kristna medias (främst Dagens) stöd till eländet.

    Lars Enarson har rätt i sin video! Den får genomslag vartefter människor ser den. Det visar alla signaler jag får, och mina kontakttrådar är mycket, mycket långa. Men numera, sedan snart tjugofem år, har jag medvetet valt att flyga under radarn, och gått ifrån att varit en offentlig person till en osynlig. Finner det bäst så.

  • Inge

    Håller med dej Sefast, mycket tyder nu på att många kristna väljare som knutit näven i byxfickan och plikttroget lagt sin röst på KD nu har fått nog av Praidfestivaler och politiskt korrekta pastors upprop.



Subscribe to Stefan Swärd