Du har rätt i att jag ger en mycket förenklad bild av detta. Min poäng var bara att visa att Billy Graham gav ett allmänt stöd till processen. När jag talar om sydstatsbaptistiska rötter menar jag inte rasismen, det är ju heresi att stötta det som kristen, och det håller Al Moehler helt och hållet med om. Jag har inte detaljkunskaper om detta paradigmskifte, och det är väl ofta så att den här typen av förändringsprocesser ofta kan bli för hårdhänta.

Hej Tommy! Eftersom jag inte känner dig personligen vill jag först uttrycka att jag skriver denna kommentar i all välmening.

Har med intresse läst länkarna du hänvisar till. Tar själv åt mig en del kritik av det Olson skriver om som ett evangelikalt inkvisitions-likt beteende.

Det blir dock lite märkligt för mig hur du skriver. Om jag förstår dig rätt beskriver du det som gör att du anser att sydstatsbaptisterna inte är renläriga efter din teologiska förståelse. På så sätt kommunicerar du en distans till dem. I samband med detta hänvisar du till Olsons blogginlägg. Om du tillåter mig att utmana: Gör du dig då inte själv skyldig till det Olson talar om?

Personligt vittnesbörd/exempel: Jag har inget problem med att kalla Roger E. Olson som broder/fader och tala varmt om honom även om jag tror på Guds suveräna nåd (likt kalvinister gör) medan han inte gör det (som arminian). Samt, även om jag har komplementär syn på manligt och kvinnligt, är jag anställd som pastor i en församling med ett egalitärt synsätt och demoniserar inte dem som tror så för det.

Däremot är jag övertygad om att det är så som Gud i Bibeln lär i dessa frågor och att de är viktiga för en församlings hälsa, men det är någonting annat än förhållningssättet till de som är enade i det centrala (typ det Olson räknar upp).

Mvh Markus Holmbom, Pastor Pingstkyrkan Skellefteå

Ok! Av nyfikenhet: har du skrivit eller talat över ämnet om manligt/kvinnligt någonstans att ta del av? Då det uppenbart är en fråga som berör blir jag extra intresserad!

Nu klarnar bilden av ÖHT:s ändrade teologiska inriktning. Det som Stefan Swärd tagit upp här tidigare i debatt med förre rektorn Pekka Mellergård. Och nu senast dennes tolkning av Billy Grahams eftermäle med två Dagen-artiklar.

För att se vad ansvarig lärare vid ÖTH yttrar med detta, så nämns:
”För min del känns dessa och andra ståndpunkter främmande”, ”bibeltolkning vilket jag beklagar”. ”Jag hoppas vi slipper genomleva sådana utrensningar”.

Med anförandet så anger Wasserman inget bibliskt stöd för en diametral uppfattning, utan ett tyckande som gissningsvis baserar sig på den sekulära jämlikhetstanken.

För att spegla detta utifrån svensk horisont, då Wasserman & Mellergård betygsätter Grahams hållning, bör man ha speglingen i första hand gentemot skriften som var det grundläggande för Graham och vi andra som sett upp till hans hållning utifrån vad vi kan läsa.

* Att samfund och kyrkor finner stöd för manlig förkunnartjänst är inget konstigt. Vi har de traditionella kyrkorna katolska och den grekisk ortodoxa samt fler av de äldre bevarande traditionskyrkorna som finner denna ordning.
Motsvarande i SvK så har motståndet mot kvinnliga präster också präglat. Och den sekulära staten såg sig nödsakad att lagstifta och diskriminera undan det prästerskap som säger sig finna stöd för manligt prästerskap med att lägga in hinder för tjänstetillsättande. Så idag är det näst intill premierat för de kvinnliga att prästerliga tjänster och förtur i karriär.
Men man ska inte glömma de profiler som aktats ekumeniskt tidigare för deras evangeliska syn bl.a. biskop Bertil Gärtner och hans företrädare Bo Giertz som t.o.m. är författare till en bibelöversättning och många vägledande bibelstudiehandböcker.

* Vad det gäller vår närbesläktade gren till Graham – pingströrelsen, så har omvandlingen för förkunnartjänst med öppnande av dörrar till kvinnligt gått mer demokratiskt tillväga. Vi hade sedan dess begynnelse stor tilltro till kvinnliga evangelister och diakoner.
Det är framförallt jämlikhetstanken som varit drivande samt samhällsanpassning kryddat med revansch för en förtryckande församlingsordning av lön och ansvar.För att klara detta omvandlingstryck där Filadelfia Sthlm var vägvisande, så avvecklades begreppet äldste i församlingen och man införde en ny beteckning ”församlingstjänare”. Med detta så kunde både diakontjänst (som det fanns kvinnligt bibelstöd för) och äldste innefattas. I andra församlingar struntade man i det och tillsatte kvinnliga äldste, ungkarlar och ungmöer samt bland gifta kvinnan istället för mannen – diametralt emot Pauli undervisning.

Det man framförallt missat är ”nytt ljus över skriften” eller bibliskt stöd för församlingsbyggande tjänster som äldste. I grundtexten episkopos & presbyterios.

Det som NT omnämner på 13 ställen och har sina förebilder även i GT ända tillbaks till det att Mose svärfar Jetro uppmanade Mose att tillsätta äldste för att avlasta honom.
Inte förty den bibliska skapelseordning som tidigare av hävd förkunnats om Kristus som huvudet för församlingen och mannens roll i familj och äktenskap som en återspegling av andligt ansvar.
Dessa ”läseriets” råmärken har nu i de flesta frikyrkoförsamlingar flyttats mha av nya stadgar och demokratiska processer.

Men jag ser det typiska för de med liberal hållning att inte se de tydliga bibelsammanhangen utan istället använda sekulära åsiktsbegrepp.
Detta tar man stöd av i jämlikhetstanke och när det kniper försöker förvanska bibelord till en annan innebörd – som t.ex. ordet ”här är icke man eller kvinna, jude eller grek – vi är alla ett i Kristus” – men vad man negligerar då är att det bibelsammanhanget är varken förkunnartjänst eller ledarfunktion utan frälsningens delade grund. (men det har använts som stöd för att motivera stadgeförändringar).
Eller det sekulära argumentet: – Pauli undervisning måste ses utifrån den kontext (nya floskelordet) och det sammanhang han levde. Därför kan vi inte applicera hans undervisning i dagens samhälle.

Så att anklaga Graham för sin hållning av manlig /kvinnlig förkunnartjänst säger mer om ÖTH än Grahams bibliska uppfattning.

Jag förstår än mer Stefan Swärds oro för ÖTH som rekommenderat lärosäte.

Vaaa !
Inte kritiserade Graham. Hela anförandet är uppbyggt på att Garaham ”stöttade samfundets förbud” för att påvisa Graham ändrade ståndpunkt.

Samma debattetik som Mellergård – ”guilt by association” och sedan överslätande med att påvisa ändrad inställning.

Vad det gör är att ge läsaren möjlighet att andas in unken luft för att sedan påvisa att dimmorna lättat.-

Men det bestående intrycket är den unkna doften av anförandet…

Vi har olika uppfattning om vad som man som läsare ser.
Jag delar Jonas Rosendals uppfattning.

Och Wassermans anförande har till syfte att förminska Grahams betydelse.. De anklagelser han hänvisar till stämmer inte med Grahams profilering i förkunnartjänsten genom åren.
Ett bevis på detta är det enkla faktumet att Ewie Karlsson ”förkunnade” med sin sång återkommande i Grahams kampanjer.

Sedan att Wasserman också utelämnar den teologiska grund som sydstatsbaptisterna baserar sin ställning inför och talar nedgörande om det är väl också ett led i detta.

Man ser det man vill se och man hör det man vill höra.
I bästa fall det goda.

Stanley, du skriver ”Nu klarnar bilden av ÖTH:s ändrade teologiska inriktning.”

Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion med dig annat än att upprepa de teologiska ståndpunkter som jag gett uttryck för: (1) jag bejakar kvinnliga ledare till 100% till skillnad från vad sydstatsbaptisterna slog fast som sin hållning på 80-talet (och åtminstone moderatorn på denna blogg har förstått att jag berömde Graham för att han ändrat uppfattning i frågan, till skillnad från Al Moehler som gick i motsatt riktning; jag kan tillägga att jag inte ser något fel i sig att en person ändrar uppfattning i teologiska frågor); och (2) att jag bejakar tungotal som en karismatisk nådegåva som är tillgänglig för troende idag till skillnad från sydstatsbaptisterna som menar att tungotalet upphörde efter att bibeln blev komplett.

Jag vet inte på vilken av dessa punkter du menar att ÖTH ändrat teologisk inriktning. Jag är stolt över att John Ongman startade den teologiska utbildningen för att utbilda män och kvinnor i tjänst för Guds rike. Tror du att Ongman baserade denna hållning på en sekulär jämlikhetstanke eller tror du det kan finnas bröder och systrar i Kristus som tolkar bibeltexter på ett annat sätt än du? Jag tänker inte redogöra för min tolkning av de nytestamentliga texterna, men jag hoppas du förstår att jag studerat dem.

Om du vill läsa mer om vilken roll Ongman och Örebro spelade för pingstväckelsens intåg i Sverige kan du med fördel läsa en skrift som jag är redaktör för, ”Azusa Street i Örebro”: Pingstväckelsens intåg i Sverige (ÖTH rapport no. 26, 2008).

Jag rekommenderar till sist återigen Roger E. Olsons artikel om evangelikal inkvisation. Den är väldigt aktuell.

Du har helt rätt i att det inte blir någon pajkastning (det är sådana erfarenheter som gör att jag drar mig mer än någonsin från att ge mig in i vissa bloggdebatter; och ändå kunde jag inte låta bli nu när teologiska utrensningar inom sydstatsbaptismen på 80-talet kom på tal).

Jag har, vad jag vet, inte lagt mig i någon debatt sedan jag för några år sedan kommenterade något du skrev på Dagens hemsida. Jag minns inte vad saken gällde då, men jag kan ana att det var en anklagelse mot mitt lärosäte. Eller har du något annat exempel i närtid på att jag ”reagerar så fort nån konservativ sätter ut foten”? Jag erkänner att jag inte är speciellt aktiv över huvud taget i offentliga debatter. Jag ägnar det mesta av min tid åt administration, undervisning och framför allt forskning på nytestamentliga handskrifter, vilket jag älskar. Välkommen att läsa min blogg evangelicaltextualcriticism.blogspot.com om du har intresse.

Jag vet att du är vädligt intresserad av kyrkohistoria så jag lämnar till dig att bedöma huruvida det Roger E. Olson skriver om evangelical inquisitions är tillämpligt på det som skedde inom 80-talets sydstatsbaptism och huruvida det sker idag.

Vem vet bäst vad Wassermans anförande har för syfte? Du eller jag? Syftet, som jag trodde framkom med all tydlighet, var att berömma Billy Graham för att han ändrade uppfattning i en viss fråga – ja, även stora gudsmän kan ändra uppfattning i teologiska frågor.

Jag delar alltså den ståndpunkt han senare kom fram till, i kontrast till det sydstatsbaptistiska samfundet. Det är tydligt vilken ståndpunkt du själv intar, men då är det om möjligt ännu märkligare att du påstår att jag har som syfte att smutskasta Billy Graham, jag tycker ju som honom. Sen beklagar jag att du i ena andetaget använder frasen ”Wasserman & Mellergård” och i nästa andetag beskyller mig för att använda ”guilt by association” som debattaktik. Jag upplever en stark misstro som gör ett konstruktiv samtal omöjligt.

Ursäkta, men jag har svårt att förstå att du faktiskt beskyller mig för ”kritik av Graham”. Jag kan inte minnas att jag någonsin kritiserat Billy Graham, vare sig under hans liv eller efter hans bortgång. Det är till och med så att moderatorn på denna blogg gick i svaromål innan jag ens sett dina inlägg. Jag är inte bekväm med samtalstonen, så jag ber härmed att få lämna detta meningsutbyte. Jag ska försöka hålla mig borta i fortsättningen.

?
Jag är inte den som i onödan håller på prestige, utan jag kan be oförbehållsamt om ursäkt när du kände dig sårad.
Däremot förstår jag inte din hållning att lägga ut kritiska synpunkter för elever på FB och dessutom här såga följderna av ett samfunds teologiska slutsatser. Sedan nämner du faktiskt Graham i det sammanhanget.
Nog inbillar jag mig att ett teologiskt lärosätes företrädare är mer hårdhudade när de själva för fram teser som synes vara i strid med andra kristna samfunds uppfattningar.
Du och moderatorn får nog ta ett varv till igen om vad som skrivits och vad som åsyftats.
Det märkliga är att Rosendahl och jag delar uppfattning i sakfrågan – som inte bemöts teologiskt.
Jag har uppfattat att ett lärosätes representantskap ska i första hand vederlägga sin teologiska uppfattning, inte hävda sina personliga känslor i första hand.

Jag är inte helt säker på vad du syftar på. Wasserman har i den här tråden berömt Graham för att vara ödmjuk och ändra åsikt i kvinnopastorsfrågan. Han har inte riktat någon kritik här mot Graham i övrigt, och har han gjort det någon annanstans så känner jag inte till det.

Mellergård riktade däremot ett i mitt tycke plump kritik mot Graham, som Stefan med rätta kritiserade. Men det ska väl inte Wasserman lastas för.

Jag gav bara en allmän reflektion utan att ge en personlig värdering. De som anser att en kvinna kan vara föreståndare, är en försvinnande liten del av kristenheten och ofta pådrivande är det liberalteologer som i princip kan snacka bort det mesta i bibeln. Sedan finns det en liten snäv progressiv gren som också texttolkar som liberalerna utan att vara liberaler själva.
Som sagt man ska dock inte blanda ihop kvinnligt ledarskap med ämbetena. Kvinnliga ledare finns många exempel på i bibeln.
Ska man vara konservativ och tolka som de flesta i kyrkohistorien gjort så måste man som sagt slå ihop ämbetena för att få ihop teologin. Det var ju precis så filadelfia rörstrand gjorde och kallade äldste för församlingstjänare. Men egentligen var det diakon och äldste som slogs ihop därmed öppnades dörren för kvinnliga församlingstjänare.
Sen kan det vara bra att påminna sig om att det mest använda ordet i tjänst för Herren är just diakon. Så ingen får titelsjuka 😉 Värdet ligger ju inte i titeln/ämbetet utan värdet är vilka vi var och en är i Kristus.

Det intressanta kanske är att sydstatsbaptisterna satte igång en process där man diskuterade sig fram till en förändrad teologisk hållning. I någon form. Jag vet inte hur, har inte studerat ämnet.

Men skillnaden mot svenska frikyrkosamfund är därmed slående. Bara under min tid i frikyrkan har det flyttats in saker utan diskussion, ibland utan att pastorn ens kan förklara. Glömmer aldrig min diskussion om ljusbäraren i en klassisk pingstkyrka. När jag skrev runt till ett antal ”tunga” församlingsföreståndare inom Pingst kunde ingen förklara vitsen med denna eller varför den hade dykt upp som företeelse. Så det är alltså bara att hitta på nåt som medlem (eller icke-medlem) och sen är nåt nytt infört? Spännande…

Kanske är bättre då med ruffliga tag om jag ska tolka processen kring sydstatsbaptisternas kursändring. Det reageras åtminstone.

För övrigt är kvinnliga pastorer och herdar också en sån här fråga som bara hände! Ändå på den tiden man kunde ha synpunkter på manligt och kvinnligt. Idag hängs man ut i nån FB-tråd om man har synpunkter på detta med ett antal skojiga epitet av alla superlättkränkta.

”Evangelical inquisition” var den utmärkte teologen Roger E. Olsons uttryck och jag tror det är en träffande beskrivning på vad som skedde inom sydstatsbaptismen på 80-talet.

Jag tror att många förändringar sker hela tiden och vad gäller kvinnligt ledarskap som var den fråga jag pekade på, så tror jag det skett gradvisa förändringar inom flera frikyrkosamfund ”utan öppen redovisning, debatt och transparenta beslut” men jag kanske har fel. Jag tror inte heller det varit några speciella debatter och centrala beslut om förändrad bibeltolkning som gjort att våra systrar i frikyrkan inte längre bär hatt på huvudet, men jag kanske har fel där också. Jag bejakar i vilket fall som helst denna utveckling, trots att en del läsare måhända denna utveckling som en enda stor anpassning till den ”sekulära jämlikhetstanken”. Jag ser det inte så.

Jag passar på att tacka för ”Little Omars” inlägg som också tar upp problem i det sydstatsbaptistiska arvet med försvaret av slaveri, segregation och den vita rasens överlägsenhet. Hugaligen så fel det kan bli. Här måste jag också berömma dig Stefan för ditt engagemang i flyktingfrågan och pastorsuppropet, trots att du dragit på dig stark kritik från vissa håll – det är särskilt bedrövligt att rasism förekommer i kristna kretsar.

Det tråkiga med hans ”väckelsekampanjer” var att nog ingen blev ”frälst” som det heter. De som kom fram för förbön, som det heter, fick en traktat med adress till närmaste katolska kyrka med sig hem. Vidare kan det sägas att Graham var ”andlig rådgivare” åt ett flertal presidenter och förordade massiva bombningar över Vietnam.

Hej Omar. Utan att känna till mycket om den teologiska reformationsprocessen inom Sydstatsbaptisterna gissar jag att du säkert har rätt i att denna förändring också innehöll negativa processer och sårade människor. Detta utifrån min erfarenhet av alla större förändringsprocesser. En mycket positiv frukt, som jag inte hört talas om förut, av denna förändringsprocess tycker jag dock att din slutkläm innehåller: Detta att man som samfund till slut lyckades ta sig i kragen, och be offentligt om ursäkt för sitt tidigare försvar av slaveri, segregation mm. Det känns för mig som ett verkligt positivt vittnesbörd i sammanhanget, som kanske också säger något om frukten av reformationsprocessen.