Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Billy Grahams teologiska profil har diskuterats många gånger och han har utsatts för kritik från både teologiskt konservativt håll och teologiskt liberalt håll. Billy Graham var ju amerikansk sydstatsbaptist. Läste igår sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Moehlers blogg och hans betraktelse med anledning av Grahams bortgång. De amerikanska sydstatsbaptisterna genomförde ju en teologisk revolution på åttiotalet då man rensade ut teologiskt liberala influenser och beslutade om en tydlig teologisk profil där man mer värnade om det sydstatsbaptistiska teologiska arvet och rötter. Al Moehler utnämndes då som rektor för deras viktigaste teologiska utbildning. Det som är intressant är att Moehler lyfter nu fram att Billy Graham gav honom sitt fulla stöd och var med och medverkade vid Moehlers installation. Detta var en mycket tydlig signal från Billy Grahams sida, att han gav sitt stöd till den teologiskt konservativa linjen i den teologiska strid som pågick inom sydstatsbaptismen på 80-talet.

  • Little Omar

    Måste säga att jag har lite svårt med att du lyfter fram Albert Mohler Jr på det här sättet. Han betraktas ju som en av ”hjältarna” i samband med ”reformationen”/”fundamentalistiska kuppen” inom Sydstatsbaptisterna från slutet av 1970-talet och något decennium framåt. Ordvalet och beskrivningen varierar beroende på vilken sida man stod på – och jag märker ju vilket uttryck du skulle välja. Men det är ingen tvekan om att omfattande ”utrensningar” ägde rum med mer och mindre rumsrena medel, och de som tvingades bort var de som ”trodde fel”. Jag blir bekymrad när sådant lyfts fram som föredömligt. Dessutom ska man väl vara lite försiktig när man talar om det sydstatbaptiska teologiska arvet och rötterna som något som behövde bevaras från liberala tendenser. Det var väl tack vare sådana tendenser som man till slut (faktiskt först 1995) bad om ursäkt för sitt tidigare försvar av slaveri, segregation och den vita rasens överlägsenhet.

  • stefanswrd

    Du har rätt i att jag ger en mycket förenklad bild av detta. Min poäng var bara att visa att Billy Graham gav ett allmänt stöd till processen. När jag talar om sydstatsbaptistiska rötter menar jag inte rasismen, det är ju heresi att stötta det som kristen, och det håller Al Moehler helt och hållet med om. Jag har inte detaljkunskaper om detta paradigmskifte, och det är väl ofta så att den här typen av förändringsprocesser ofta kan bli för hårdhänta.

  • Tommy Wasserman

    På hemsidan för Southern Baptist Convention (http://www.sbc.net/faqs.asp) går att läsa mycket om vad sydstatsbaptisterna står för idag, bl a “While both men and women are gifted for service in the church, the
    office of pastor is limited to men as qualified by Scripture,” eller att ”most [sydstatsbaptister] believe that the ‘gift of tongues’ as described in the Bible ceased upon the completion of the Bible.” För min del känns dessa och andra ståndpunkter främmande. Det var just 1984 som baptistsamfundet, som Stefan beskriver det, ”rensade ut teologiskt liberala influenser” och bl a införde förbudet mot kvinnlig ordination (i enlighet med det sydstatsbaptistiska arvet).

    Billy Graham stöttade samfundets förbud mot kvinnliga pastorer till en början, men ändrade sig senare och accepterade ordination av kvinnor – all heder åt Graham att han kunde ändra ståndpunkt i en känslig fråga även om en del kritiker i samfundet säkert tyckte han vek av från vad bibeln lär. Al Moehler har tydligen gått i motsatt riktning, på grundval av sin bibeltolkning, vilket jag beklagar: https://albertmohler.com/2009/07/16/biblical-pattern-of-male-leadership-limits-pastorate-to-men-2/. Här en ytterligare artikel om hur Moehler protesterade mot förbudet som infördes 1984 men ”genom Guds försyn” (som han uttrycker det) träffade Carl Henry som fick honom att ändra sig på en dag efter att ha läst en bok i ämnet, etc: https://www.thegospelcoalition.org/blogs/trevin-wax/al-mohler-on-why-he-changed-his-mind-on-women-pastors/

    Jag hoppas personligen att vi slipper genomleva sådana utrensningar som pågick inom sydstatsbaptismen på 80-talet, även om liknande tendenser pågår lite varstans, vilket teologen Roger E. Olson träffande beskriver som ”Evangelical Inquisitions” http://www.patheos.com/blogs/rogereolson/2012/09/evangelical-inquisitions/.

  • Markus Holmbom

    Hej Tommy! Eftersom jag inte känner dig personligen vill jag först uttrycka att jag skriver denna kommentar i all välmening.

    Har med intresse läst länkarna du hänvisar till. Tar själv åt mig en del kritik av det Olson skriver om som ett evangelikalt inkvisitions-likt beteende.

    Det blir dock lite märkligt för mig hur du skriver. Om jag förstår dig rätt beskriver du det som gör att du anser att sydstatsbaptisterna inte är renläriga efter din teologiska förståelse. På så sätt kommunicerar du en distans till dem. I samband med detta hänvisar du till Olsons blogginlägg. Om du tillåter mig att utmana: Gör du dig då inte själv skyldig till det Olson talar om?

    Personligt vittnesbörd/exempel: Jag har inget problem med att kalla Roger E. Olson som broder/fader och tala varmt om honom även om jag tror på Guds suveräna nåd (likt kalvinister gör) medan han inte gör det (som arminian). Samt, även om jag har komplementär syn på manligt och kvinnligt, är jag anställd som pastor i en församling med ett egalitärt synsätt och demoniserar inte dem som tror så för det.

    Däremot är jag övertygad om att det är så som Gud i Bibeln lär i dessa frågor och att de är viktiga för en församlings hälsa, men det är någonting annat än förhållningssättet till de som är enade i det centrala (typ det Olson räknar upp).

    Mvh Markus Holmbom, Pastor Pingstkyrkan Skellefteå

  • Tommy Wasserman

    Markus, vi är helt olika åsikter vad gäller kvinnligt ledarskap och även jag menar att mitt synsätt är baserat på tolkning av NT. Vi är också överens om att inte demonisera den andre. Det jag vänder mig emot är en onyanserad bild av sydstatsbaptisternas teologiska utrensningar och inkvisationer som pågår än idag.

  • Markus Holmbom

    Ok! Av nyfikenhet: har du skrivit eller talat över ämnet om manligt/kvinnligt någonstans att ta del av? Då det uppenbart är en fråga som berör blir jag extra intresserad!

  • Jonas Rosendahl

    Hej Tommy! Det var länge sen jag såg dig här. Vi har ju livligt debatterat bibelsynsfrågan här tidigare. Nu vill jag inte att det ska bli någon pajkastning här. Men jag vill instämma i att du lägger taket väldigt lågt, likt du också tidigare gjort i bibelsynsdebatten i mitt tycke.
    Att använda ord som inkvisation och utrensningar är väldigt starka ord och lite väl magstarkt.
    Vad det handlar om är att Albert Mohler har satt tillbaka utbildningen på en konservativ grund, allteftersom den progressiva teologin och kanske tillomed liberalteologin knackade på dörren.
    Sen kan man alltid diskutera historien och på vilket sätt detta gjordes.
    Det är nära på ingenting i jämförelse hur konservativa teologer och karismatiker behandlas både i en akademisk miljö och en progressiv miljö som din egen.

    Dessutom reagerar du så fort nån konservativ sätter ut foten. Men jag kan inte se att du reagerar när liberalteologin far fram som en ångvält. Jag kan inte se att du offentligt står upp på denna blogg för äktenskapet mellan man och kvinna som ett exempel där du mkt väl skulle kunna ge Stefan Swärd stöd.
    Det är symptomatiskt av teologer från ”din grupp”. Jag har många gånger frågat mig varför?

  • Stanley Östman

    Nu klarnar bilden av ÖHT:s ändrade teologiska inriktning. Det som Stefan Swärd tagit upp här tidigare i debatt med förre rektorn Pekka Mellergård. Och nu senast dennes tolkning av Billy Grahams eftermäle med två Dagen-artiklar.

    För att se vad ansvarig lärare vid ÖTH yttrar med detta, så nämns:
    ”För min del känns dessa och andra ståndpunkter främmande”, ”bibeltolkning vilket jag beklagar”. ”Jag hoppas vi slipper genomleva sådana utrensningar”.

    Med anförandet så anger Wasserman inget bibliskt stöd för en diametral uppfattning, utan ett tyckande som gissningsvis baserar sig på den sekulära jämlikhetstanken.

    För att spegla detta utifrån svensk horisont, då Wasserman & Mellergård betygsätter Grahams hållning, bör man ha speglingen i första hand gentemot skriften som var det grundläggande för Graham och vi andra som sett upp till hans hållning utifrån vad vi kan läsa.

    * Att samfund och kyrkor finner stöd för manlig förkunnartjänst är inget konstigt. Vi har de traditionella kyrkorna katolska och den grekisk ortodoxa samt fler av de äldre bevarande traditionskyrkorna som finner denna ordning.
    Motsvarande i SvK så har motståndet mot kvinnliga präster också präglat. Och den sekulära staten såg sig nödsakad att lagstifta och diskriminera undan det prästerskap som säger sig finna stöd för manligt prästerskap med att lägga in hinder för tjänstetillsättande. Så idag är det näst intill premierat för de kvinnliga att prästerliga tjänster och förtur i karriär.
    Men man ska inte glömma de profiler som aktats ekumeniskt tidigare för deras evangeliska syn bl.a. biskop Bertil Gärtner och hans företrädare Bo Giertz som t.o.m. är författare till en bibelöversättning och många vägledande bibelstudiehandböcker.

    * Vad det gäller vår närbesläktade gren till Graham – pingströrelsen, så har omvandlingen för förkunnartjänst med öppnande av dörrar till kvinnligt gått mer demokratiskt tillväga. Vi hade sedan dess begynnelse stor tilltro till kvinnliga evangelister och diakoner.
    Det är framförallt jämlikhetstanken som varit drivande samt samhällsanpassning kryddat med revansch för en förtryckande församlingsordning av lön och ansvar.För att klara detta omvandlingstryck där Filadelfia Sthlm var vägvisande, så avvecklades begreppet äldste i församlingen och man införde en ny beteckning ”församlingstjänare”. Med detta så kunde både diakontjänst (som det fanns kvinnligt bibelstöd för) och äldste innefattas. I andra församlingar struntade man i det och tillsatte kvinnliga äldste, ungkarlar och ungmöer samt bland gifta kvinnan istället för mannen – diametralt emot Pauli undervisning.

    Det man framförallt missat är ”nytt ljus över skriften” eller bibliskt stöd för församlingsbyggande tjänster som äldste. I grundtexten episkopos & presbyterios.

    Det som NT omnämner på 13 ställen och har sina förebilder även i GT ända tillbaks till det att Mose svärfar Jetro uppmanade Mose att tillsätta äldste för att avlasta honom.
    Inte förty den bibliska skapelseordning som tidigare av hävd förkunnats om Kristus som huvudet för församlingen och mannens roll i familj och äktenskap som en återspegling av andligt ansvar.
    Dessa ”läseriets” råmärken har nu i de flesta frikyrkoförsamlingar flyttats mha av nya stadgar och demokratiska processer.

    Men jag ser det typiska för de med liberal hållning att inte se de tydliga bibelsammanhangen utan istället använda sekulära åsiktsbegrepp.
    Detta tar man stöd av i jämlikhetstanke och när det kniper försöker förvanska bibelord till en annan innebörd – som t.ex. ordet ”här är icke man eller kvinna, jude eller grek – vi är alla ett i Kristus” – men vad man negligerar då är att det bibelsammanhanget är varken förkunnartjänst eller ledarfunktion utan frälsningens delade grund. (men det har använts som stöd för att motivera stadgeförändringar).
    Eller det sekulära argumentet: – Pauli undervisning måste ses utifrån den kontext (nya floskelordet) och det sammanhang han levde. Därför kan vi inte applicera hans undervisning i dagens samhälle.

    Så att anklaga Graham för sin hållning av manlig /kvinnlig förkunnartjänst säger mer om ÖTH än Grahams bibliska uppfattning.

    Jag förstår än mer Stefan Swärds oro för ÖTH som rekommenderat lärosäte.

  • Micael Gustavsson

    Jag vill påpeka att Wasserman inte kritiserat Graham, så jag tycker det blir lite fel att peka ut honom som om han gjort det. Wasserman var oense med Stefan om Mohler, inte om någon allmän värdering av Graham.

    Exemplet med synen på kvinnliga pastorer var avsett som till Graham. Att han argumenterade för bibelstöd för kvinnliga pastorer, beror antagligen på att han utgick från att han delade synsett med Stefan, och att ett fullständigt bibelstudium inte behövs varje gång man nämner ett ämne där man delar synsett.

    Stefans föregångare som pastor i det som då hette Elimkyrkan, Kjell-Axel Johansson (och de som känner honom vet att han aldrig tummar på vad han anser vara Bibelns budskap) rekommenderade tex redan för 15 år sedan Gilbert Bilezekians bok Beyond Sex Roles, som en av de bästa bibeltrogna böcker man kan läsa i ämnet. Jag förstår från ditt inlägg att det kanske är annorlunda i pingst, men inom EFK kan den frågan inte tas till intäckt för att vara mindre bibeltrogen.

  • Stanley Östman

    Vaaa !
    Inte kritiserade Graham. Hela anförandet är uppbyggt på att Garaham ”stöttade samfundets förbud” för att påvisa Graham ändrade ståndpunkt.

    Samma debattetik som Mellergård – ”guilt by association” och sedan överslätande med att påvisa ändrad inställning.

    Vad det gör är att ge läsaren möjlighet att andas in unken luft för att sedan påvisa att dimmorna lättat.-

    Men det bestående intrycket är den unkna doften av anförandet…

  • Micael Gustavsson

    Hans huvudpoäng var ju att Graham varit mogen att tänka om, vilket var beröm. Hittar du någon annan kritik mot Graham av Wasserman?

  • Stanley Östman

    Vi har olika uppfattning om vad som man som läsare ser.
    Jag delar Jonas Rosendals uppfattning.

    Och Wassermans anförande har till syfte att förminska Grahams betydelse.. De anklagelser han hänvisar till stämmer inte med Grahams profilering i förkunnartjänsten genom åren.
    Ett bevis på detta är det enkla faktumet att Ewie Karlsson ”förkunnade” med sin sång återkommande i Grahams kampanjer.

    Sedan att Wasserman också utelämnar den teologiska grund som sydstatsbaptisterna baserar sin ställning inför och talar nedgörande om det är väl också ett led i detta.

    Man ser det man vill se och man hör det man vill höra.
    I bästa fall det goda.

  • Stanley Östman

    Sen hör det till saken att jag var med på den tiden Stefan var ungdomspastor i pingstkyrkan i Järfälla där Kjell Sjöberg var huvudpastor så det är på intet sätt främmande med den tidigare pingsttraditionen.
    Till saken hör också att skillnaden mellan dåtidens ÖM skillde sig näst intill enbart på hur missionsverksamheten skulle styras.
    F.ö. så hade man likvärdig syn på äldstetjänst och ledarskap inom ÖM också som inom pingst.

  • Tommy Wasserman

    Stanley, du skriver ”Nu klarnar bilden av ÖTH:s ändrade teologiska inriktning.”

    Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion med dig annat än att upprepa de teologiska ståndpunkter som jag gett uttryck för: (1) jag bejakar kvinnliga ledare till 100% till skillnad från vad sydstatsbaptisterna slog fast som sin hållning på 80-talet (och åtminstone moderatorn på denna blogg har förstått att jag berömde Graham för att han ändrat uppfattning i frågan, till skillnad från Al Moehler som gick i motsatt riktning; jag kan tillägga att jag inte ser något fel i sig att en person ändrar uppfattning i teologiska frågor); och (2) att jag bejakar tungotal som en karismatisk nådegåva som är tillgänglig för troende idag till skillnad från sydstatsbaptisterna som menar att tungotalet upphörde efter att bibeln blev komplett.

    Jag vet inte på vilken av dessa punkter du menar att ÖTH ändrat teologisk inriktning. Jag är stolt över att John Ongman startade den teologiska utbildningen för att utbilda män och kvinnor i tjänst för Guds rike. Tror du att Ongman baserade denna hållning på en sekulär jämlikhetstanke eller tror du det kan finnas bröder och systrar i Kristus som tolkar bibeltexter på ett annat sätt än du? Jag tänker inte redogöra för min tolkning av de nytestamentliga texterna, men jag hoppas du förstår att jag studerat dem.

    Om du vill läsa mer om vilken roll Ongman och Örebro spelade för pingstväckelsens intåg i Sverige kan du med fördel läsa en skrift som jag är redaktör för, ”Azusa Street i Örebro”: Pingstväckelsens intåg i Sverige (ÖTH rapport no. 26, 2008).

    Jag rekommenderar till sist återigen Roger E. Olsons artikel om evangelikal inkvisation. Den är väldigt aktuell.

  • Jonas Rosendahl

    När det gäller kvinnans roll i församlingen så finns det oändligt många synsätt och det är lätt att sammanblanda olika roller. Därför är det också ett väldigt svårt ämne att tala sakligt om. Det är till exempel fullt möjligt att stödja kvinnligt ledarskap som sådant och samtidigt hävda att man är konservativ. Däremot talar vi om äldstetjänsten eller föreståndarfrågan explicit blir det svårare att hävda konservativ ståndpunkt. Det har varit genom i princip hela kyrkans historia en tydlig uppfattning i kyrkan att föreståndarskapet avsågs tillhöra en man som blir avskild i en lokal församling till detta ämbete.
    Anledningen till att man ser annorlunda idag på detta inom en del kretsar ( i en minoritet av kyrkan ) är att man tillämpat de historiskt kritiska metoderna i bibeltolkningen. Det betyder att man tolkar in en mänsklig utveckling som sker genom historien. Enkelt uttryckt att det texten ordagrant säger behöver inte gälla i vår tid. Man skiljer på vad texten kan ha betytt då och vad den vill säga oss idag. Det finns en mening i texten bortom dess bokstavliga uttryck.
    Ok väldigt förenklat men en liten bakgrund.

    När det gäller kvinnor och pastorsrollen i Sverige så har den inte grund inom frikyrkan i någon djupare teologisk analys från början. Det var helt enkelt så att kvinnors framgångsrika evangelisttjänst ute på landsbygderna och i städer gjorde att deras roll helt enkelt ”flöt över” i en pastorstjänst, ett omhändertagande av de nyfrälsta, en herderoll. Senare har det filats på teologiska modeller bland annat genom att slå ihop flera tjänster. Jag skulle gissa att den utvecklingen fortsätter, om man förr såg evangelisttjänsten gå ihop med herderollen och diakonen med äldstetjänsten, så ser vi idag en tendens att diakon och herderollen kombineras och även med en mer administrativ roll.

  • Tommy Wasserman

    Du har helt rätt i att det inte blir någon pajkastning (det är sådana erfarenheter som gör att jag drar mig mer än någonsin från att ge mig in i vissa bloggdebatter; och ändå kunde jag inte låta bli nu när teologiska utrensningar inom sydstatsbaptismen på 80-talet kom på tal).

    Jag har, vad jag vet, inte lagt mig i någon debatt sedan jag för några år sedan kommenterade något du skrev på Dagens hemsida. Jag minns inte vad saken gällde då, men jag kan ana att det var en anklagelse mot mitt lärosäte. Eller har du något annat exempel i närtid på att jag ”reagerar så fort nån konservativ sätter ut foten”? Jag erkänner att jag inte är speciellt aktiv över huvud taget i offentliga debatter. Jag ägnar det mesta av min tid åt administration, undervisning och framför allt forskning på nytestamentliga handskrifter, vilket jag älskar. Välkommen att läsa min blogg evangelicaltextualcriticism.blogspot.com om du har intresse.

    Jag vet att du är vädligt intresserad av kyrkohistoria så jag lämnar till dig att bedöma huruvida det Roger E. Olson skriver om evangelical inquisitions är tillämpligt på det som skedde inom 80-talets sydstatsbaptism och huruvida det sker idag.

  • Jonas Rosendahl

    Ok, tack för länken. Ja vi vet ju var vi har varandra så…..jag tror det räcker så för nu. :)

  • Tommy Wasserman

    Vem vet bäst vad Wassermans anförande har för syfte? Du eller jag? Syftet, som jag trodde framkom med all tydlighet, var att berömma Billy Graham för att han ändrade uppfattning i en viss fråga – ja, även stora gudsmän kan ändra uppfattning i teologiska frågor.

    Jag delar alltså den ståndpunkt han senare kom fram till, i kontrast till det sydstatsbaptistiska samfundet. Det är tydligt vilken ståndpunkt du själv intar, men då är det om möjligt ännu märkligare att du påstår att jag har som syfte att smutskasta Billy Graham, jag tycker ju som honom. Sen beklagar jag att du i ena andetaget använder frasen ”Wasserman & Mellergård” och i nästa andetag beskyller mig för att använda ”guilt by association” som debattaktik. Jag upplever en stark misstro som gör ett konstruktiv samtal omöjligt.

  • Stanley Östman

    Nej – nu får vi skilja på sak och person.
    Bakgrund är att Swärd upprepat debatterat om ÖTH:s inriktning.
    Det kanske inte varit klart för frikyrkliga utanför lärosätena vad debatterna gäller. Ursprunget är förenklat att Örebromissionen ÖM, var kanske den enda läroutbildningen som hade en ”högre aktning” även i pingstkretsar för utbildning av pastorer.
    När sedan Swärd uppmärksammar att influenser som inte är klassisk evangeliska tar plats i lärosätet – olika ämnen som berörts här. Så kommer han i debatt med de som förfäktar en teologi som inte känns igen.
    Rätt eller fel de må varje teologiskt område svara för sig självt.
    Detta har accentuerats av att er f.d. rektor Mellergård har anfört ämnen innan Graham-debatten som också Swärd ställt sig frågande inför – varvid långa debatter förts.
    Vi är dock många som uppfattar det precis som Rosendal skriver om inriktning och positioneringar.
    Sedan kommer det senaste med den första Grahamartikeln där vi också reagerar dels på respektlösheten av att lansera en artikel med det kritiska innehåll den hade samt tidpunkt så snart efter att han avlidit.
    Det ter sig mänskligt naturligt att när du också som lärare vid ÖTH också skjuter in dig på kritik av Graham (även om du sätter betyg att han ändrade sig). Sättet att också såga sydstatsbaptisterna är väl inte heller snyggt ur evangelikal synvinkel.
    Sammantaget kan man mycket väl ställa frågetecken inför lärosätets kritiska analyser av vår samtids främsta förkunnare.

  • Tommy Wasserman

    Ursäkta, men jag har svårt att förstå att du faktiskt beskyller mig för ”kritik av Graham”. Jag kan inte minnas att jag någonsin kritiserat Billy Graham, vare sig under hans liv eller efter hans bortgång. Det är till och med så att moderatorn på denna blogg gick i svaromål innan jag ens sett dina inlägg. Jag är inte bekväm med samtalstonen, så jag ber härmed att få lämna detta meningsutbyte. Jag ska försöka hålla mig borta i fortsättningen.

  • Tommy Wasserman

    Jag ska tillägga, angående att skilja mellan sak och person, att jag har många goda vänner bland sydstatsbaptisterna, inte minst professor Maurice Robinson vid SEBTS. För några år sedan medverkade jag på ett symposium för att hedra honom i samband med pensionering. http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.se/2013/11/pericope-adulterae-symposium-at-sebts.html. Jag medverkar också i en festskrift från 2017 för att hedra hans kollega David Alan Black vid samma lärosäte. https://www.amazon.com/Getting-into-Text-Testament-Essays/dp/1498237592
    Jag var inbjuden att medverka av bokens redaktörer, Daniel L. Akin, som är president vid Southeastern Baptist Seminary och en av ledarna inom det samfund som jag här öppet kritiserat för deras ställningstagande vad gäller kvinnliga ledare och tungotal. Jag skriver detta för att du tydligt ska se att jag samtidigt inte försöker demonisera amerikanska baptister, de är bröder och systrar, även om de med rätta kan kritiseras på vissa punkter.

  • Stanley Östman

    ?
    Jag är inte den som i onödan håller på prestige, utan jag kan be oförbehållsamt om ursäkt när du kände dig sårad.
    Däremot förstår jag inte din hållning att lägga ut kritiska synpunkter för elever på FB och dessutom här såga följderna av ett samfunds teologiska slutsatser. Sedan nämner du faktiskt Graham i det sammanhanget.
    Nog inbillar jag mig att ett teologiskt lärosätes företrädare är mer hårdhudade när de själva för fram teser som synes vara i strid med andra kristna samfunds uppfattningar.
    Du och moderatorn får nog ta ett varv till igen om vad som skrivits och vad som åsyftats.
    Det märkliga är att Rosendahl och jag delar uppfattning i sakfrågan – som inte bemöts teologiskt.
    Jag har uppfattat att ett lärosätes representantskap ska i första hand vederlägga sin teologiska uppfattning, inte hävda sina personliga känslor i första hand.

  • Tommy Wasserman

    Jag vet inte vad du menar med att jag ”lagt ut kritiska synpunkter för elever på FB” (förväxlar du mig med någon?). Du har däremot rätt i att jag inte håller med om sydstatsbaptisternas teologiska slutsatser i de frågor jag här tagit upp. Jag har inget behov att här redogöra för min teologiska uppfattning om kvinnligt ledarskap, men du kan med fördel läsa min gode lärare i systematisk teologi Per-Axel Sverkers kompendium ”Man och kvinna som Guds avbild”. Det finns tydligen i PDF-format hos Jonas Melin (http://barnabasbloggen.blogspot.se/2009/03/kvinnliga-pastorer.html) så jag antar att han har tillåtelse att sprida det.,

  • Micael Gustavsson

    Jag är inte helt säker på vad du syftar på. Wasserman har i den här tråden berömt Graham för att vara ödmjuk och ändra åsikt i kvinnopastorsfrågan. Han har inte riktat någon kritik här mot Graham i övrigt, och har han gjort det någon annanstans så känner jag inte till det.

    Mellergård riktade däremot ett i mitt tycke plump kritik mot Graham, som Stefan med rätta kritiserade. Men det ska väl inte Wasserman lastas för.

  • Micael Gustavsson

    Den kyrkohistoria du talar om är ju i och med att kyrkan redan har en episkopal ordning (dock inte i territoriell mening) och kvinnliga biskopar/föreståndare känner ju kyrkohistorien inte. Om det är ett sådant ämbete som det syftas på i de få Paulustexter där ordet episkopos nämns kan ju diskuteras; jag trodde du inte ansåg det.

    Sen har jag redan nämt Bilezekian i en post innan. Han anser inte att man ska gå bortom texten; däremot anser han att den ofta inte är rätt översatt.

  • Jonas Rosendahl

    Jag gav bara en allmän reflektion utan att ge en personlig värdering. De som anser att en kvinna kan vara föreståndare, är en försvinnande liten del av kristenheten och ofta pådrivande är det liberalteologer som i princip kan snacka bort det mesta i bibeln. Sedan finns det en liten snäv progressiv gren som också texttolkar som liberalerna utan att vara liberaler själva.
    Som sagt man ska dock inte blanda ihop kvinnligt ledarskap med ämbetena. Kvinnliga ledare finns många exempel på i bibeln.
    Ska man vara konservativ och tolka som de flesta i kyrkohistorien gjort så måste man som sagt slå ihop ämbetena för att få ihop teologin. Det var ju precis så filadelfia rörstrand gjorde och kallade äldste för församlingstjänare. Men egentligen var det diakon och äldste som slogs ihop därmed öppnades dörren för kvinnliga församlingstjänare.
    Sen kan det vara bra att påminna sig om att det mest använda ordet i tjänst för Herren är just diakon. Så ingen får titelsjuka 😉 Värdet ligger ju inte i titeln/ämbetet utan värdet är vilka vi var och en är i Kristus.

  • Jonas Rosendahl
  • wildwest63

    Det intressanta kanske är att sydstatsbaptisterna satte igång en process där man diskuterade sig fram till en förändrad teologisk hållning. I någon form. Jag vet inte hur, har inte studerat ämnet.

    Men skillnaden mot svenska frikyrkosamfund är därmed slående. Bara under min tid i frikyrkan har det flyttats in saker utan diskussion, ibland utan att pastorn ens kan förklara. Glömmer aldrig min diskussion om ljusbäraren i en klassisk pingstkyrka. När jag skrev runt till ett antal ”tunga” församlingsföreståndare inom Pingst kunde ingen förklara vitsen med denna eller varför den hade dykt upp som företeelse. Så det är alltså bara att hitta på nåt som medlem (eller icke-medlem) och sen är nåt nytt infört? Spännande…

    Kanske är bättre då med ruffliga tag om jag ska tolka processen kring sydstatsbaptisternas kursändring. Det reageras åtminstone.

    För övrigt är kvinnliga pastorer och herdar också en sån här fråga som bara hände! Ändå på den tiden man kunde ha synpunkter på manligt och kvinnligt. Idag hängs man ut i nån FB-tråd om man har synpunkter på detta med ett antal skojiga epitet av alla superlättkränkta.

  • stefanswrd

    Noterar att det har varit en viss diskussion här, har tyvärr inte hunnit vara inne på min egen blogg senaste veckan, uppslukad av konsultuppdrag och Östermalmsmission. Mitt inlägg om sydstatsbaptisterna är mycket kortfattat. Jag gillar Al Moehler, det betyder inte att jag håller med honom om allt. Min poäng var att jag gillar inte smygande förändringar av äldre samfunds teologiska inriktning och dess teologiska högskolor, utan öppen redovisning, öppen debatt och tydliga beslut som fattas om förändringar. Förändringar kan ibland vara nödvändiga, men det ska ske på ett transparent sätt. I det avseendet var sydstatsbaptisternas hållning och beslut mycket bra, man var tydlig och bestämde en klar och tydlig linje. Om ett samfund eller teologisk utbildning vill drivas utifrån principen högt i tak, fine, bara det öppet redovisas och beslutas, så att alla som är med vet vad som gäller. Det stora problemet enligt min mening med Evangeliska Frikyrkan och dess teologiska utbildning är att det har varit smygande förändringar utan öppen redovisning, debatt och transparenta beslut. Det har till exempel pågått förändringar som jag inte har känt till, trots att jag suttit i samfundets styrelse i 16 år och varit dess ordförande i 8 år. Ett problem med detta är att man vet inte vad som gäller när man går med i ett samfund. Förändringar är helt ok för min del, bara det öppet redovisas. Gillar man inte förändringen, då får man överväga att lämna samfundet. Här tycker jag att sydstatsbaptisternas process var intressant, att kalla det för inkvisition blir ett alldeles för överdrivet språkbruk.

  • Tommy Wasserman

    ”Evangelical inquisition” var den utmärkte teologen Roger E. Olsons uttryck och jag tror det är en träffande beskrivning på vad som skedde inom sydstatsbaptismen på 80-talet.

    Jag tror att många förändringar sker hela tiden och vad gäller kvinnligt ledarskap som var den fråga jag pekade på, så tror jag det skett gradvisa förändringar inom flera frikyrkosamfund ”utan öppen redovisning, debatt och transparenta beslut” men jag kanske har fel. Jag tror inte heller det varit några speciella debatter och centrala beslut om förändrad bibeltolkning som gjort att våra systrar i frikyrkan inte längre bär hatt på huvudet, men jag kanske har fel där också. Jag bejakar i vilket fall som helst denna utveckling, trots att en del läsare måhända denna utveckling som en enda stor anpassning till den ”sekulära jämlikhetstanken”. Jag ser det inte så.

    Jag passar på att tacka för ”Little Omars” inlägg som också tar upp problem i det sydstatsbaptistiska arvet med försvaret av slaveri, segregation och den vita rasens överlägsenhet. Hugaligen så fel det kan bli. Här måste jag också berömma dig Stefan för ditt engagemang i flyktingfrågan och pastorsuppropet, trots att du dragit på dig stark kritik från vissa håll – det är särskilt bedrövligt att rasism förekommer i kristna kretsar.

  • gäst & främling

    Du nämner ljusbäraren, som antagligen underlättar för dom ortodoxa som kommer i våra församlingar, nu fattas bara att det sätts en hylla bakom ljusen för bilder på deras avlidna släkt.

  • Lars Wärn

    Det tråkiga med hans ”väckelsekampanjer” var att nog ingen blev ”frälst” som det heter. De som kom fram för förbön, som det heter, fick en traktat med adress till närmaste katolska kyrka med sig hem. Vidare kan det sägas att Graham var ”andlig rådgivare” åt ett flertal presidenter och förordade massiva bombningar över Vietnam.

  • Micael Gustavsson

    De flesta som gick fram för förbön fick inte en traktat med adress till närmaste katolska kyrka. Det är viktigt att vara nya med sanningen.

    De som gick fram för förbön fick erbjudanden om uppföljning från församlingar i de kyrkor som samarbetade med och stödde väckelsekampanjen. På de platser där katolska kyrkan stödde och deltog i Grahams kampanjer, så fanns de alltså med som ett alternativ. De som fått förbön kunde då tex få frågan om de ville bli kontaktad av en baptistisk,anglikansk, presbyteriansk eller katolsk församling. Detta förutsatte att de församlingar inom olika folkkyrkor som deltog ställde upp på Grahams budskap.

    Alla som fick förbön skickades alltså inte till närmsta katolska kyrka, och där katoliker var med så var de inte enda alternativ, utan ett av flera. Och det var inte närmsta församling, utan församlingar, tex präglade av den karismatiska rörelsen, som deltog och ansågs lämpliga för nyomvända.

    Med rätt eller fel, så hade Graham stor tilltro till att det i samarbete med andra kyrkor var hans typ av evangelikalism som skulle komma att påverka dem, snarare än att de skulle ta över evangelikalismen. Detta gällde både liberala protestantiska samfund och katolska kyrkan.

  • Gustav Hafström

    Hej Omar. Utan att känna till mycket om den teologiska reformationsprocessen inom Sydstatsbaptisterna gissar jag att du säkert har rätt i att denna förändring också innehöll negativa processer och sårade människor. Detta utifrån min erfarenhet av alla större förändringsprocesser. En mycket positiv frukt, som jag inte hört talas om förut, av denna förändringsprocess tycker jag dock att din slutkläm innehåller: Detta att man som samfund till slut lyckades ta sig i kragen, och be offentligt om ursäkt för sitt tidigare försvar av slaveri, segregation mm. Det känns för mig som ett verkligt positivt vittnesbörd i sammanhanget, som kanske också säger något om frukten av reformationsprocessen.



Subscribe to Stefan Swärd