Nu är man tillbaka till Stockholm efter några veckors Norrlandssemester. På torsdag besöker jag Frizon, Evangeliska Frikyrkans stora ungdomsfestival utanför Örebro, som jag redan har skrivit om på bloggen flera gånger. Det blir jätteexciting. Fredag kväll blir det en ny omgång med Ungdomskyrkan Konnekt i Stockholm, ännu mer exciting, för då möter man ungdomarna som aldrig har satt sin fot i en kyrka. Att gå ut i Stockholmsnatten och göra pannkakor för tonåringar och få chansen att berätta om Jesus. Kan något vara bättre. På söndag blir det predikan i Söderhöjdskyrkan i Stockholm på Söder, klockan 11.00, en väldigt udda tidpunkt, men så är det i kyrkorna.  Vi gör något i alla kyrkor när inte en människa är ute på stan, det är väl fiffigt, rena PR-tricket. I Söderhöjdskyrkan går vi nu igenom Lukasevangeliet vers för vers. På söndag kommer jag att predika utifrån Lukas 11 om när Jesus sågade fariseerna, dåtidens etablerade religiösa etablisemang, som gick till historien med att ta initiativet till att mörda Jesus. Jag kommer nog att bli sjukt utmanad själv av min egen predikan, är nog ganska golvad på söndag eftermiddag. För övrigt jobbar jag med ett specialuppdrag åt Vattenfall denna vecka, det handlar om avgörande globala miljöfrågor inför framtiden. Det är också spännande. Det blev en ny punkt i FRA-debatten för min del, då kristna tidningen Hemmets Vän bad mig skriva en artikel om detta, som publicerades förra torsdagen. Försökte då bredda perspektivet till det framväxande Storebrors-samhället.  Har också fått förfrågningar om att engagera mig inför en omfattande FRA-demonstration när riksdagen öppnar i september, jag funderar på det.Livet är omväxlande. Gud har det nog inte tråkigt när han ska försöka ha koll på allt som händer på denna planet. Undrar hur mycket han kommer att intressera sig för Peking-OS?

Tränar nu intensivt för Stockholm halvmaraton 6 september. Jag gör det som kompensation för att jag inte blev uttagen till svenska OS-truppen, blev jättebesviken för det. Min målsättning är att i första hand överleva denna halvmara. I andra hand att ta mig runt på under 2 timmar och 30 minuter. Det är ganska mastigt för en måttligt överviktig 53-åring, även om mina barn i sina värsta stunder inte tycker att adjektivet måttligt är tillräckligt. Tack och gonatt för den här gången.

Det har varit flera intressanta artiklar på DN debatt senaste veckan. Fyra aktiva kristna personer skrev för en vecka sedan och argumenterade för ett nytt folkhälsomål, att minska antalet skilsmässor. Bland författarna märktes den kände kristne familjeterapeuten Alf B Svensson, Lars-Göran Sundberg som är en av pastorerna i EFK-församlingen Elim i Stockholm, Anneli Enochson, Göteborgs riksdagsledamot för kristdemokraterna, och Magnus Göransson. Det borde vara en ganska självklar ståndpunkt, att det är bra för barnen om föräldrarna inte skiljer sig, och att faktiskt samhället kan göra en hel del för att stötta en sådan inriktning. Att en sådan självklarhet kan skapa en sådan storm i bloggsfären visar väl bara att bloggarna i regel är personer som saknar erfarenheten av att vara föräldrar. Det blir också spännande att se om alla de kristna som tycker att vi inte ska säga ett pip utanför kyrkan om samlevnadsfrågor, om de förfasar sig över denna artikel.

En annan spännande artikel publicerades häromdagen om att djurskyddslagen ska skyddas från religiös offensiv. Det är Jeanette Thelander och Katarina Lingehag-Ekholm som för fram detta. Det är det judiska och muslimska kravet på religiös slakt utan bedövning som tas upp. Frågan är ju inte aktuell för oss kristna eftersom vi inte behöver följa några regler när det gäller slakt. Som kristen känns det dock helt rätt och naturligt att hävda djurens rättigheter. Att djur utsätts för onödigt lidande är en viktig princip, för att värna om Guds skapelse. Djuren är skapade av Gud och Jesus lyfte fram djurens betydelse, inte minst i sina liknelser, t.ex. om det bortsprungna fåret. Samtidigt är det viktigt att värna om religionsfriheten. Ska vi kristna med trovärdighet hävda principen om religionsfrihet måste det också innefatta även andra religioner. Samtidigt måste det finnas gränser för religionsfriheten, den får inte krocka med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Och jag vill även inkludera värnandet om skapelsen i detta, och tycker egentligen att djurskyddet väger tyngst i detta fall. Men frågan är inte enkel.

Nu sitter jag i en stuga i Hemavan och skriver, tillsammans med hustrun Eva och två av barnen, på semester. Är totalt mörbultad efter ett försök att under en dag vandra från Hemavan till Viterskalsstugan i Vindelfjällen, och försöka ta sig upp på Norra Storfjällets topp, och sedan gå tillbaka – på en dag. Rena självmordsprojektet.

Nu lämnar jag tillfälligt FRA och tar upp en annan fråga.

11 juli skrev jag ett inlägg om Evangeliska Frikyrkans stora ungdomsfestival i augusti – Frizon. Alexander har skrivit en kommentar och frågat om varför jag uttryckte en skeptisk inställning till Tomas Andersson Wij. Är det inte yttrandefrihet på en konferens som EFK ordnar. Det är en bra fråga av Alexander, som egentligen berör stora frågor.

Ett kristet samfund driver sin verksamhet utifrån en kallelse och vision från Gud. Att gå ut med evangeliet om Jesus, göra Jesus trodd och känd, och efterföljd, grunda församlingar, och uttrycka vår tro i ett socialt engagemang är några av grundstenarna för all Evangeliska Frikyrkans arbete. När vi ordnar en konferens är det för att främja dessa mål. Att bara driva religionssamtal eller bara skapa plattformar för olika sorts religiösa budskap är inte vår kallelse och uppdrag, och det gäller alla kristna samfund, som drivs utifrån en vision och inriktning.

Jag tycker nog att Allhelgonakyrkan, och även Andersson Wij i olika utspel, böcker m.m. uttrycker ett tydlig markering mot de värderingar och teologi som t.ex. EFK står för. Jag tror inte att de skulle uppskatta om man sade att vi står för i stort sett samma saker. Jag har t.ex. utvecklat tankegången något i en krönika i Världen Idag där jag skrev en kommentar över Olle Carlssons bok (prästen i Andersson WIjs kyrka) om en kristendom för ateister. Vi måste våga peka på och prata om att vi rör oss i väldigt olika riktningar idag, inom ramen för det som kallas kristna kyrkan. Det är mycket som händer under kristen täckmantel som jag inte kan ställa upp på. Jag tror inte heller på att det är särskilt bra för ett samfund att bara ha högt i tak som ledande princip, det blir så spretigt att det blir fullständigt konturlöst och avsaknad av en gemensam inriktning.

Men när detta är sagt tycker jag att vi i vår verksamhet måste tillåta olika inslag, och det är inte alls självklart att alla gäster, artister, föredragshållare vi bjuder in står för exakt samma saker som vi gör. Jesu verksamhet och möten var inga kliniskt rena föreställningar, utan alla sorts folk var med. Och även fariseerna och saduceerna (som var de liberala) fick utrymme att ställa frågor, och Jesus hade en hel del debatter med dem vid sina möten. Det är ofta uttryck för en osäkerhet i vad man själv tror på om man aldrig kan samverka eller ha någon form av dialog med dem som inte tycker likadant. Jesu budskap blev ännu tydligare när fariseerna och saduceerna fick konfrontera honom öppet på hans möten.

För min personliga del tror jag på en kristendom som är tydlig i sin teologi, och i EFK betonar vi vår koppling till Lausannedeklarationen, baptistiska profilen, karismatiska öppenheten, missionsfokus m.m. Och allt detta förutsätter en tydlig hållning till evangeliet om Jesus, som jag tror att Tomas Andersson Wij inte helt skriver under på. Och den grundhållningen präglar alla typ av initiativ som vi är inblandade i. Men jag tror samtidigt på en öppen kyrka, som är så trygg så att man i vissa situationer kan samarbeta med vem som helst, och leva nära det samhälle som vi verkar i. Och noga följa tidens strömningar i både kyrka och samhälle, och leva i en dialog med detta.�

Har skrivit en krönika för kristna tidningen Världen Idag som publiceras idag. Den handlar också om FRA och övervakningssamhället. Man kan hitta den på www.varldenidag.se, under fliken kommentar.

�

FRA-chefen Åkesson har nu seglat färdigt och skriver ett svar på mina frågor i Svenska Dagbladet idag. Han skriver att det har inte varit någon direkt spaning eller avlyssning på svenska medborgare i Sverige i detta fall. Den listan med 103 namn handlar om ”överskottsinformation” när man har spanat på ryska mål. Svaret är långt ifrån solklart och jag blir inte mycket klokare av detta svar. Han erkänner alltså att man indirekt har spanat på svenskar, man har alltså spanat på ryska mål som har kontakt med Sverige. En bloggare har också offentliggjort listan på 103 namn och då kan man bland annat konstatera att förre pingstpastorn i Skellefteå finns med på listan, Kjell Göran Westerberg. Så svaret på min fråga om fler kristna missionärer och pastorer har varit utsatta för spaning är alltså ja. FRA-chefens luddiga svar föranleder ett antal följdfrågor från min sida. 1. Vad är överskottsinformation? 2. Om det är oväsentlig överskottsinformation, varför har den då tydligen registrerats, och diskuteras 15 år senare. 3. Kan man inte hävda att det har förekommit spaning mot svenska civila medborgare, även om det har varit i en indirekt form via Ryssland? 4. Hur har denna överskottsinformation använts? 5. Om det bara var överskottsinformation, varför har det överhuvud taget förekommit någon form av registrering eller arkivering av informationen 6. Om det bara var överskottsinformation, varför skapades en lista på 103 namn? 7. Finns det en massa andra listor med namn på svenskar som har spanats på i andra sammanhang och som klassas som ”överskottsinformation”.

�

FRA-debatten rullar vidare. Under fredagen blir jag intervjuad i P 1 för Människor och tro i det program som sänds på fredag eftermiddag 15.00. Väntar fortfarande på svar från FRA eller regeringen när det gäller de frågor som jag ställer i artikeln i Svenska Dagbladet. Har inte hört några kommentarer än. Det är ganska anmärkningsvärt.

Under 80-talet hade vi den så kallade ”Storebrors”-debatten, om det framväxande övervakningssamhället. Nu lever vi mitt i detta och ingen verkar bry sig (tills FRA-debatten satte igång). Det finns i dag i stor usträckning registrerat var vi handlar, när vi handlar, hur vi handlar, vad vi handlar, när och var vi tar ut kontanter, det finns registrerat hur vi använder våra pengar, när vi ringer, vart vi ringer, hur länge vi ringer, vilket information vi söker på internet, var vi befinner oss, rör vi oss i offentliga miljöer kan vi filmas – ja listan kan göras lång. Till råga på allt diskuteras av framsynta politiker att göra ett DNA-register över oss alla, Storebror vill veta allt. Problemen uppstår när denna information samordnas, hamnar i orätta händer, eller att de politiska vindarna förändras och vi får ett mer toppstyrt och mindre demokratiskt samhälle.

Som kristen tycker jag att detta är uttryck för att människan, staten och myndigheterna vill sätta sig i Guds ställe. Gud är allvetande, allsmäktig och god, Bibeln säger att han har räknat håren på vårt huvud, och att Jesus sade att vi ska stå till svars för varje ord vi har sagt. Att Gud har den informationen är en trygghet för mig. När staten försöker göra likadant, är det endast läskigt och obehagligt.

Det skapade en hel del respons med min artikel om FRA som publicerades på SVD Brännpunkt. 50 olika bloggar har kommenterat artikeln, SVD har fått in bortåt ett par hundra kommentarer, och jag har sett att en hel del tidningar runt om i Sverige har kommenterat den. Blev väckt 06.10 av Rapportnyheterna som gjorde en telefonintervju, jag svarade i sömnen. Har dessutom gjort fyra andra radio- och tidningsintervjuer under dagen. Alla bloggkommentarer hinner jag helt enkelt inte läsa. FRA-chefen Åkesson som är i skottgluggen i artikeln är på semester och ute och seglar, och har inte gått i svaromål än. Det har gjort att media har inte kunna följa upp det ytterligare under kvällen.

Bara några korta kommentarer med anledning av inläggen på min egen blogg. Tack för positiva kommentarer, ni som kommer med ryggdunkningar. Det är alltid positivt. Vissa av inläggen har mer karaktären av hejarop – tack. Några av inläggen är framförallt kristendoms- och religionskritiska, något utanför ramen för denna diskussion. Tycker dock att flera inlägg har kommenterat detta på ett bra sätt. När det gäller korståg som Rolf Nordahl tar upp så känner jag inte till någon kyrka eller aktiva kristna i Europa som stöder dem. De utfördes under en tidsperiod för 700-800 år sedan då Katolska kyrkan och statsmakten var helt integrerad. Det var en sorglig historia. Lärdomen en gång för alla var att kyrkan ska inte vara statskyrka eller folkkyrka, då blir den allierad med militärmakten. Man kan tycka vad man vill om Livets Ord, de är en vanlig kristen församling som bedriver mission i stora delar av världen. Och huvudbudskapet i min artikel är att pastorer och missionärer inte ska vara utsatta för hemlig avlyssning. Om det nu inte har råkat smyga in sig någon ulv i dessa kretsar som är en säkerhetspolitisk risk, men det har jag aldrig hört talas om. Janis Vikmanis, Jonas Kihlman, Mikael Jägerskog m.fl. har initierade inlägg om olika inslag i övervakningen och rättsskyddet. Jag tycker att det är bra att FRA-debatten har kommit upp, vi har successivt fått ett alltmer heltäckande övervakningssamhälle, det är väl okey så länge allt är fred och frid, men vi har inga garantier för att det kommer att vara så i all framtid.

Blev uppringd idag också av en av de ledande anti-FRA-aktivisterna. Det är en engagerad folkrörelse som håller på att växa fram. jag tror att det är ett latent folkligt uppror mot Storebror-samhället framförallt bland unga människor. Det är en sund reaktion. Jag kommer nog att fundera över om jag ska engagera mig mer i denna folkrörelse.

Idag skriver jag en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunktssida om FRA, Försvarets Radioanstalt, och religionsfriheten. Man kan läsa den genom att gå in på www.svd.se och klicka på opinion och sedan på brännpunkt. Råkade upptäcka att pastor Ulf Ekman skrev på sin blogg för ett par veckor sedan att Ekot hade ringt upp honom och ställt frågor, de hade fått del av hemlig information om att han stod med på en lista över personer som har blivit hemligt avlyssnade av FRA. Avlyssningen hade att göra med Ekmans och Livets ords missions- och hjälparbete i dåvarande Sovjetunionen under första hälften och mitten av nittiotalet. Jag studsade till när jag läste detta. FRA ska ju bara syssla med militära och säkerhetspolitiska hot, varför i hela världen har man hemligt avlyssnat en pastor och missionsarbetare?

En mycket viktig fråga som jag också ställer är om det finns med journalister på FRA:s lista över hemligt avlyssnade personer? Finns det fler företrädare för kristna missionsorganisationer?

Jag tycker att detta visar att FRA har vid olika tillfällen gått över gränsen och inte bara strikt sysslat med det uppdrag man har fått av regeringen, att ta fram information som är av militärt och säkerhetspolitiskt intresse. Detta visar att FRA-lagstiftningen behöver ytterligare ses över. Hemlig avlyssning är grovt integritetskränkande och får bara tillämpas på strikta grunder, för att bekämpa militära hot och kriminell verksamhet. Jag begriper inte hur en pastor och missionsledare kan kopplas till militära hot eller kriminell verksamhet. Lägg korten på bordet FRA, vem har avlyssnats och varför.

FRA-debatten är viktig. Ett alltmer heltäckande övervakningssamhälle har smygit sig på oss. Bankerna och inköpskortsföretag, vet detaljer om våra inköp och hur vi använder våra pengar. Med alltfler övervakningskameror blir vi alltmer registrerade när vi är på offentliga platser. Vet mobiltelefonföretagen var vi är – kan de se detta via övervakning av mobilnäten? Patientinformation lagras elektroniskt, hur många har möjlighet att gå in och läsa min sjukvårdsjournal? Detta är inte akut farligt i fredliga tider, och om vi lever i ett gott, upplyst och demokratiskt samhälle. Men hur länge gäller den förutsättningen?

Debatten om FRA, Försvarets Radioanstalt, har varit intensiv senaste tiden. Det handlar om den personliga integriteten och kampen mot övervakningssamhället. I morgon kommer jag att kliva in i FRA-debatten och skriver en artikel i en av våra rikstäckande tidningar om hur en känd kristen ledare blev hemligt avlyssnad under nittiotalet. Lyfter fram aspekten religionsfrihet, som inte har varit på agendan än så länge i debatten. Tyvärr kan jag inte avslöja än vilket media det handlar om, men det kommer att märkas i morgon.

Notera gärna min artikel i tidningen Dagen i fredags med samma budskap, att utmana oss kristna att flytta ut kyrkan på stan, och föra fram vittnesbördet om Jesus i miljöer där folk finns. Och inte stänga in oss i kyrkorna. Artikeln kan hittas på följande länk:http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155478. Jag känner att detta är ett avgörande budskap till Sveriges kristna, inte minst till mig själv. Genomgår en omvändelseprocess, och orienterar mig bort från en borgerlig förvaltande (som man smygande har sugits in i successivt, efter en ganska radikal kristen bakgrund) etablerad medelklasskristendom, som i alla avseenden är en ganska medioker företeelse. Att följa Jesus, hela vägen, det är den spännande och stora utmaningen.

Har fått en del positiv feedback på denna artikel, så det är uppenbart att det finns många kristna runt om i Sverige som tänker i liknande banor. Och här handlar det ju inte bara om att tänka i liknande banor, utan om att handla och agera i liknande banor.