Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

FRA-chefen Åkesson har nu seglat färdigt och skriver ett svar på mina frågor i Svenska Dagbladet idag. Han skriver att det har inte varit någon direkt spaning eller avlyssning på svenska medborgare i Sverige i detta fall. Den listan med 103 namn handlar om ”överskottsinformation” när man har spanat på ryska mål. Svaret är långt ifrån solklart och jag blir inte mycket klokare av detta svar. Han erkänner alltså att man indirekt har spanat på svenskar, man har alltså spanat på ryska mål som har kontakt med Sverige. En bloggare har också offentliggjort listan på 103 namn och då kan man bland annat konstatera att förre pingstpastorn i Skellefteå finns med på listan, Kjell Göran Westerberg. Så svaret på min fråga om fler kristna missionärer och pastorer har varit utsatta för spaning är alltså ja. FRA-chefens luddiga svar föranleder ett antal följdfrågor från min sida. 1. Vad är överskottsinformation? 2. Om det är oväsentlig överskottsinformation, varför har den då tydligen registrerats, och diskuteras 15 år senare. 3. Kan man inte hävda att det har förekommit spaning mot svenska civila medborgare, även om det har varit i en indirekt form via Ryssland? 4. Hur har denna överskottsinformation använts? 5. Om det bara var överskottsinformation, varför har det överhuvud taget förekommit någon form av registrering eller arkivering av informationen 6. Om det bara var överskottsinformation, varför skapades en lista på 103 namn? 7. Finns det en massa andra listor med namn på svenskar som har spanats på i andra sammanhang och som klassas som ”överskottsinformation”.

  • http://www.lettiska.se Janis

    Ja. Folk kring oss , ifall vi är kristna och lyckas göra det Gud vill, kommer att titta på oss. De kommer syna oss in och ut. Jesus sade att vi är som en stad på berget, som alla ser. Eller som ljuset som sätts på synbar plats för att vi skall belysa vad som är i närheten.

    När jag började smuggla Biblar till det Ockuperade Lettland 1982…välte man ut allt som fanns i min väska i Tallinns tull. Där fanns Bibeln och en massa kassetter med lovsånger av Fisherfolk. I tydlig stämma frågade man mig om jag var kristen. Med glädje var det bara att svara ”ja” och alla svenskar bakom mig i kön sket knäck.
    :-)
    Sedan fick jag en ”Ture Sventon” efter mig. KGB började kolla mig, det första som hände när jag kom in i deras territorium. Vissa saker kunde jag gömma och jag lärde mig vad, hur, vem jag sade vad till, vad jag gav någon och hur jag arbetade.

    Det går inte att gömma sig ibland. Var inte rädd, säger Jesus samtidigt. Den yttersta rädslan kan man inte hantera ibland. Jag såg Jesus, Hans person och dem Han hjälpt. Jag märkte sedan att Han också hjälpte mig i vad jag gjorde. Han städade mina klantigheter också…och jag tordes börja gå och vandra ”där ute”. Där ute, där ingen tidigare varit…därför att Jesus varit där, före mig.

    Och andra kom efter mig och åkte på mission tillsammans med mig. Hans hette min vän. Han fick in massor av Biblar. En av dem han gav predikantbibel var nuvarande familjeminister i den lettiska regeringen. Ainars Bashtiks. Hans gjorde också klantar. Jesus hjälpte även Hans.

    En svensk officer som bodde granne med mig i Uppsala tyckte rysligt illa om mig. Jag var väl något av en förrädare i hans ögon. Han och hans hustru hatade mig och målade ut mig på min arbetsplats som om jag vore en Satan, djävul och frånstötbar. På samma arbetsplats rev man upp mina brev också och läste dem. Det var så löjligt. Jag hade gjort ett utdrag ur FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna (på ryska), letat upp olika befattningshavare i det forna Sovjetunionen och skickade detta till dem med fråga om varför de inte följde dessa rättigheter. Jodå…man ursäktade sig från ledningen för att man gjort så. Man var ju lite generad. Att bryta posthemlighet ger upp till 2 års fängelse. Jag bad Gud ta hem mig till Sig, om jag nu var en sådan odugling. Jag förlät honom och bad Gud hjälpa. Officerens lilla nyfödda barn dog. Förlåtelsen dödar ibland, kanske man kan säga?

    Jag tänker inte bära vad som är för tungt för mig. Jesus sade, att Han skulle bära mina bördor. Jag tänker förlåta. Annars bär jag. Gud kommer åt varje människa på jorden. ”Min är hämnden. Jag skall vedergälla”, säger Gud i Sitt Ord. Kampen mot andra människor är inte möjlig om man vandrar med Jesus.

    Vi kristna måste ”se förbi” detta med FRA. Vi har ett samhälle som ingalunda går att jämställa med det KGB (FSB?) fanns i. Det borde vare enklare för oss att se förbi. OK…vi måste vara vaksamma. Men då är det fråga om samhällskonstruktion.

    Karl den XI var ”kung av Guds nåde”. Han var en fantastisk kung, när jag ser tillbaka på honom. Under hans regeringstid var det inte krig, som den ende kung som under svensk stormaktstid hade det så. Han gjorde bra beslut. MEN…han samlade total makt i sin hand. Honom kunde man anförtrott sådant. Men inte hans son Dussinkalle. Efter Karl XII död införde man under Fihetstiden vår Offentlighetsprincip. Just för att se till att total makt inte hamnar i nävarna på någon vansinnig.

    Visst måste vi tillse att vi lämnar ett Sverige bakom oss som andra kan använda och som är ett bra plejs.Samma som när man är pastor i någon församling. Man måste ”regera” så, att andra kan ta över och inte flyta ut och visa sin nuna, som en Lenin eller Stalin överallt. DYLIKT KAN MISSUPPFATTAS, hur bra intentioner man än kan ha.

    Sitt i båten, kanske man också kan säga. Samtidigt som vi måste forma vårt samhälle.

    VI kristna borde ägna oss åt lobbyverksamhet istället. Inte trumma samman folk på något torg, stå där med plakat och be till Gud lite för att sedan gå hem och inbilla oss att beslut kommer ändras i den riktning vi själva önskar.

    Vad är samhällskonstruktion??

    Vi bör inte blanda ihop två saker. Vår egen rädsla som människa och samhällskonstruktion. Är det inte dessa två saker som vimlar runt i debatten här om FRA?



Subscribe to Stefan Swärd