Nu sitter jag i en stuga i Hemavan och skriver, tillsammans med hustrun Eva och två av barnen, på semester. Är totalt mörbultad efter ett försök att under en dag vandra från Hemavan till Viterskalsstugan i Vindelfjällen, och försöka ta sig upp på Norra Storfjällets topp, och sedan gå tillbaka – på en dag. Rena självmordsprojektet.
Nu lämnar jag tillfälligt FRA och tar upp en annan fråga.
11 juli skrev jag ett inlägg om Evangeliska Frikyrkans stora ungdomsfestival i augusti – Frizon. Alexander har skrivit en kommentar och frågat om varför jag uttryckte en skeptisk inställning till Tomas Andersson Wij. Är det inte yttrandefrihet på en konferens som EFK ordnar. Det är en bra fråga av Alexander, som egentligen berör stora frågor.
Ett kristet samfund driver sin verksamhet utifrån en kallelse och vision från Gud. Att gå ut med evangeliet om Jesus, göra Jesus trodd och känd, och efterföljd, grunda församlingar, och uttrycka vår tro i ett socialt engagemang är några av grundstenarna för all Evangeliska Frikyrkans arbete. När vi ordnar en konferens är det för att främja dessa mål. Att bara driva religionssamtal eller bara skapa plattformar för olika sorts religiösa budskap är inte vår kallelse och uppdrag, och det gäller alla kristna samfund, som drivs utifrån en vision och inriktning.
Jag tycker nog att Allhelgonakyrkan, och även Andersson Wij i olika utspel, böcker m.m. uttrycker ett tydlig markering mot de värderingar och teologi som t.ex. EFK står för. Jag tror inte att de skulle uppskatta om man sade att vi står för i stort sett samma saker. Jag har t.ex. utvecklat tankegången något i en krönika i Världen Idag där jag skrev en kommentar över Olle Carlssons bok (prästen i Andersson WIjs kyrka) om en kristendom för ateister. Vi måste våga peka på och prata om att vi rör oss i väldigt olika riktningar idag, inom ramen för det som kallas kristna kyrkan. Det är mycket som händer under kristen täckmantel som jag inte kan ställa upp på. Jag tror inte heller på att det är särskilt bra för ett samfund att bara ha högt i tak som ledande princip, det blir så spretigt att det blir fullständigt konturlöst och avsaknad av en gemensam inriktning.
Men när detta är sagt tycker jag att vi i vår verksamhet måste tillåta olika inslag, och det är inte alls självklart att alla gäster, artister, föredragshållare vi bjuder in står för exakt samma saker som vi gör. Jesu verksamhet och möten var inga kliniskt rena föreställningar, utan alla sorts folk var med. Och även fariseerna och saduceerna (som var de liberala) fick utrymme att ställa frågor, och Jesus hade en hel del debatter med dem vid sina möten. Det är ofta uttryck för en osäkerhet i vad man själv tror på om man aldrig kan samverka eller ha någon form av dialog med dem som inte tycker likadant. Jesu budskap blev ännu tydligare när fariseerna och saduceerna fick konfrontera honom öppet på hans möten.
För min personliga del tror jag på en kristendom som är tydlig i sin teologi, och i EFK betonar vi vår koppling till Lausannedeklarationen, baptistiska profilen, karismatiska öppenheten, missionsfokus m.m. Och allt detta förutsätter en tydlig hållning till evangeliet om Jesus, som jag tror att Tomas Andersson Wij inte helt skriver under på. Och den grundhållningen präglar alla typ av initiativ som vi är inblandade i. Men jag tror samtidigt på en öppen kyrka, som är så trygg så att man i vissa situationer kan samarbeta med vem som helst, och leva nära det samhälle som vi verkar i. Och noga följa tidens strömningar i både kyrka och samhälle, och leva i en dialog med detta.�