Måste släpa mig upp mitt i natten för att ta ett plan från Arlanda 6.25 i morgon bitti, för att släpa mig iväg ut på landsbygden bort till Stockholms yttersta utmarker. Närmare bestämt till Göteborg och till bokmässan. Jag begriper inte hur man kan förlägga en bokmässa till en så avlägsen och liten håla men det beror väl förstås på att Göteborgs starke man Göran Johansson har fått glesbygdsstöd från EU för att förlägga mässan dit, och säkert något landsbygdsbidrag och regionalt stöd från Maud Olofsson. Jag försöker bara skoja lite med Göran Johansson, Göteborgs starke man, och det är ganska riskfritt för jag är idiotsäker på att han inte läser min blogg, han läser väl absolut ingenting som kommer från Stockholm. För Göran Johansson är Göteborg universums centrum och medelpunkt, det himmelska Jerusalem, kulturens Greenwich, utgångspunkten utifrån vilket allt annat ska granskas. Det är synd att han inte är kommunalråd i Stockholm, då hade han säkert fixat för länge sedan att hela EU flyttat från Bryssel till Stockholm. Men inte så illa att fixa bokmässan till Göteborg.

Äsch – jag skojar bara lite med Göteborgare, för att testa hur många Göteborgare som läser min blogg. Jag erkänner villigt att min mediokra Stockholmshumor inte på långa vägar matchar den Göteborgska komiken.

Ska grillas av Siewert Öholm om samfund och kyrka, tillsammans med Sten Gunnar Hedin och Torsten Åhman och sedan diskutera äktenskap och familj med riksdagsledamoten Eva Johnsson, också utfrågad av Öholm – direktsänt i TV10. Vi får väl se om det blir en ny Dagenrubrik om storbråk mellan Swärd och Hedin.

Jag som är miljöradikal och klimatmedveten evangelikal karismatiker, varför flyger jag till Göteborg? Det beror på att alla tåg var helt fullbokade. Eftersom det nästan bara är Stockholmare på bokmässan, så blir det fullt överallt när de ska transporteras västerut. Och jag får väl minska koldioxidutsläppen på något annat istället.

Jag tycker att det blev en mäktig manifestation utanför Indiens ambassad. Vi räknar med att 500-600 personer var med. Flera av oss medverkande representerar kristna organisationer med systerkyrkor och mission i det berörda området. Kristina Frisk från Frälsningsarmén, Birgitta Ekman från Livets ord och jag själv representerande Evangeliska Frikyrkan – vi har alla via våra direkta kontakter fått rapporter senaste månaden om förföljelse mot kristna i delstaten Orissa i Indien.

Huvudskälet för denna demonstration är att stå upp för våra trossyskon som lider. Paulus skriver i 1 Kor 12 att om en lem lider så lider alla lemmarna med den. Kristi kyrka är en och global och i dessa situationer behöver vi visa engagemang och delaktighet.

Stefan Gustavsson ledde tillställningen på ett utmärkt sätt och Stanley Sjöberg gav en mäktig avslutning. Anneli Enochson medverkade också och hon jobbar med de politiska kontakterna, och har bland annat ställt en fråga till Carl Bildt i riksdagen om vad regeringen gör i denna fråga. Hon har också direktkontakt med Indiens ambassadör i Stockholm. Chefredaktörerna Ruben Agnarsson och Elisabeth Sandlund undrade över varför svenska media är så tysta när det gäller denna typ av händelser.

Tycker att manifestationen var ytterligare ett exempel på en frimodig och engagerad kyrka som håller på att resa sig upp.

Nu förbereder jag mitt tal som ska framföras utanför Indiens ambassad under onsdag förmiddag 11.00. Arbetsfördelningen mellan talarna är den att jag ska ta upp fakta om vad som faktiskt händer. Mordet på en mycket välkänd hindunationalistisk ledare i Orissadelstaten, den 22 augusti, satte igång förföljelserna. De kristna har på helt felaktiga grunder anklagast för att ligga bakom mordet. En maoistgerillagrupp har senare tagit på sig detta mord. Man räknar med att 115 kyrkor har jämnats med marken. Minst 40.000 kristna har varit tvungna att fly från sida hem. Amnesty International meddelade redan för några veckor sedan att 20 kristna hade mördats, men den siffran är förmodligen mycket större nu. Många kristna har flytt till djungeln, där de har svårt att överleva någon längre tid. Bed för våra lidande trossyskon, demonstrera och protestera mot övergreppen. Tyvärr kommer inte Indiens ambassadör att vilja träffa oss under onsdagen. Det finns en hel del tecken som tyder på att det kommer massor av folk till denna demonstration.

Arvid Nordquist har skrivit kommentar nr 87 som följd av min bloggtext 11 september om Pelle Hörnmarks radiodebatt med Mats Selander. Nordquist tycker att jag bör be om ursäkt till anklagade ledare, jag bör ödmjuka mig och undrar försynt om jag vill skapa en ny syndakatolog med fokus på kristna apotekare som skriver ut abortpiller, mot kristna lärare som lär ut läroplanens liberala sexvärderingar och mot kristna som jobbar i sjukvården med anknytning till abortverksamhet. Sedan tycks även han antyda att jag driver en kampanj mot pingströrelsen.

Inlägget är så pass kraftigt och principiellt viktigt så jag ser mig nödsakad att ge en kommentar.

För det första: detta är en blogg – jag tycker att det är obegripligt att jag ska bli kritiserad för alla inlägg som skrivs på min blogg. Vem som helst får skriva på min blogg. Jag har hittills inte haft möjlighet att redigera inläggen och har inte censurerat inläggen. En blogg är ”Speakers Corner”, Fria talares tribun, vem som helst får skriva inlägg på min blogg. Börjar det publiceras obscena och nynazistiska budskap, får jag naturligtvis se över detta, men än så länge har alla kommentarer publicerats. Det är helt riktigt att det har skrivits många kommentarer på denna blogg som är negativa till Pelle Hörnmarks agerande i denna fråga – men jag kan inte ta ansvar för det. Kommentarerna hade mycket väl kunnat gå i helt motsatt riktning.

I mitt första inlägg den 8 september var jag noga med att poängtera att jag inte kände till något om situationen i Jönköping. Inlägget handlade bara om abortfrågan ur principiell synpunkt. Jag bara anknöt till denna demonstration, som ett skäl till att ta upp abortfrågan.

I mitt andra inlägg den 11 september tog jag kortfattat upp om radiodebatten mellan Mats Selander och Pelle Hörnmark, och ställde bara frågan varför Hörnmark inte svarade på Selanders frågor. Hörnmark hade ju enkelt kunna blåsa av hela debatten genom att svara på Selanders frågor. Men det har han inte gjort utan har kommit med vaga antydningar som bara har satt myror i huvudet på oss andra. Så min kritik den 11 september handlade enbart om Hörnmarks kommunikationsstrategi.

I ett ytterligare inlägg skrev jag om en kristen syn på abortfrågan, som har genomsyrat kyrkans historia, och som är förankrad i Bibelns undervisning om det ofödda barnets status. För mig blir det en tydlig etisk konsekvens att jag som kristen inte kan göra abort eller medverka på ett direkt sätt i abortverksamhet. Jag tar för givet att Pelle Hörnmark håller med, men skulle önska att han sade det lite tydligare.

Att försvara 2000 års gammal kristen etik, som är välgrundad i Bibeln, tänker inte jag be om ursäkt för. Jesus och Bibeln är mitt rättesnöre, inte tidsandan – det är min strävan, även om jag vet att det inte är lätt alla gånger.

På onsdag 24 september kommer Svenska Evangeliska Alliansen att ordna en demonstration och manifestation utanför Indiens ambassad klockan 11.00. Ambassaden ligger på Adolf Fredriks Kyrkogata 12, bredvid Citykyrkan i centrala Stockholm, t-bana Hötorget.

Anledningen är den snabbt växande förföljelsen mot kristna i Indien, framförallt i delstaten Orissa, många kristna har blivit mördade av hinduiska nationalister. Vi vill stå upp för våra lidande trossyskon, jag kommer att medverka tillsammans med Stanley Sjöberg, Sten-Gunnar Hedin och Stefan Gustavsson.

Mer information och bakgrund ges på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida, www.sea.nu.

Välkommen med för att stötta Indiens förföljda kristna.

Har just kommit hem från gudstjänst i Elimkyrkan i Stockholm. Väldigt inspirerande. Och det kändes att de gillade min predikan också, så entusiasmen var ömsesidig. Fräscha och levande församlingar är en riktig höjdpunkt i det svenska samhället. Och tänk vilken kick och stöd det är att delta i söndagens gudstjänst. Jag har nästan lust att ropa ut på taken, åk till kyrkan. Det är inte så tråkigt som ni tror. I varje fall inte i en del kyrkor. Det finns ju massor av stela, formella och erbarmerligt tråkiga gudstjänster också, men inte så i Elimkyrkan.

Och det är så bra att statskyrkomonopolet avskaffades på 1800-talet och att vi har religionsfrihet. Man kan gå till vilken kyrka man vill. Men att man inte behöver gå till en kyrka, det ska vara frivilligt. Men jag vill gärna uppmuntra folk att ta sig dit, men välj en bra kyrka. Ett bra sätt att ta temperaturen på en kristen kyrka är att kolla medelåldern, ju yngre, ju bättre. Det var ett generaliserande påstående – men innehåller ett visst mått av sanning.

Predikan handlade om att vara kristen sju dagar i veckan. Vi alla tjänar Gud med allt vi har och är, det är inte bara pastorn. Jesus bor i oss när vi har tagit emot honom och vi tar med honom till skolan, vårdcentralen, dagiset, banken, företaget – eller var vi nu jobbar någonstans eller pysslar med på dagarna. Det kristna livet är en helhet och allt gör vi för att tjäna och ära Gud, när vi firar gudstjänst, när vi tar hand om våra barn, när vi är på jobbet, när vi pratar med grannarna.

Norge har sänt tre framstående predikanter till Sverige (skämt), det är Runar Sögaard, Helge Fossmo och EFK:s Öivind Tolvsen, pastor i Immanuelskyrkan i Örebro och medarbetare i EFK:s Sverigeprogram. På EFK:s styrelsemöte fick vi igen höra Öivinds föredrag om tillståndet inom svenska frikyrkan. Siffrorna är alarmerande. Nedgången har fortsatt under 2000-talet och antalet församlingar minskade under fem första åren efter 2000 med 8 % till 2600. Antalet frikyrkomedlemmar minskade från 237.000 till 224.000. Siffrorna är lägre än en del annan statistik beroende på att Öivind har räknat bort all dubbelräkning genom medlemmar som är med i församlingar som ingår i flera samfund.

Tolvsens analys visar att det finns 113 frikyrkor i Sverige som är starkt växande och som har vuxit med mer än 30 procent under en femårsperiod. 179 församlingar är växande, med en tillväxttakt på 10-30 procent. 1100 församlingar är minskande eller starkt minskande. Det är alltså betydligt fler församlingar som minskar än som växer. Under första fem åren av 2000-talet har vi alltså tappat antalet frikyrkomedlemmar motsvarande Svenska Alliansmissionens storlek.

Vi är på väg mot en långsam död i svensk frikyrklighet. Enda räddningen är omvändelse, en ny väckelse, och en storskalig satsning på församlingsgrundande – ett församlingsgrundande som är effektivt när det gäller att föra människor till tro på Kristus. Att förändras eller försvinna är alternativen för svensk frikyrka. Vad väljer vi? Blir något bättre för att vi sitter och deppar och är modlösa? Finns det en mer konstruktiv väg framåt?

Vi har nu tvådagarsmöte för Evangeliska frikyrkans styrelse. Många intressanta och spännande framtidsfrågor tas upp. Igår gick vi igenom hela vårt internationella arbete, vi bedriver mission i 40 länder. I går  beslutade vi också om att börja arbeta i ett nytt land i Afrika. Enormt spännande.

Igår välkomnande vi också och fattade beslut om att ta emot 4 nya församlingar, Falu Kristna församling, Örebrokyrkan, New Life Göteborg och Evangeliska Kyrkan Göteborg. Den sistnämnda församlingen består främst av folk from Kongo Kinshasa. New Life Göteborg är en satsning från New Life i Stockholm.

Idag på förmiddagen går vi igenom situationen för barn- och ungdomsarbetet. Det blomstrar i många EFK-församlingar. Vi noterade bland annat det spännande barnarbetet i Rinkeby, det kryllar av barn i Korskyrkan i Karlstad, och i församlingen i Jävre. Men många församlingar har inget barn- och ungdomsarbete alls. Vi noterar också att det kristna barn- och ungdomsarbetet totalt sett har kraftigt gått tillbaka i Sverige. Våra siffror visar att bara 50.000 finns med i de traditionella frikyrkornas ungdomsarbete (statsbidragsberättigade). Detta är en gigantisk utmaning för att hitta nya vägar för att barnen och ungdomarna i Sverige ska få höra om Jesus, och att de barn- och ungdomar som växer upp i våra församlingar, ska få möta Jesus, få andlig vägledning, så att de kommer in i ett fungerande kristet liv som håller i längden.

Sitter nu på tåget på väg till Örebro för två dagars möte med Evangeliska Frikyrkans styrelse. Anledningen till varför vi har så långt möte denna gång är att vi ska ha en total genomgång av hela EFK:s verksamhet och ett internationellt seminarium där vi ser över arbetet i de olika länderna. EFK arbetar med mission i ett 40-tal länder och vid detta styrelsemöte ska vi fatta beslut om att satsa på ett land till. Ett annat spännande beslut är att ta in några nya nygrundade församlingar i vår gemenskap. Sedan ska vi naturligtvis prata om ekonomi, och just nu ser det ganska stabilt ut för Evangeliska Frikyrkans ekonomi.

Laddar också för min predikan i Elimkyrkan i Stockholm på söndag klockan 11.oo. Jag tror att jag kommer att tala om hur man kan leva som kristen i vardagen. Att tjäna Kristus med allt vad vi är och allt vad vi gör – det är utmaningen. Har någon bloggläsare någon bra input att ge på det temat?

Ungdomskyrkan Konnekt är igång förstås fredagkvällen- och natten, men jag får sitta på sammanträde i Örebro.

Nu har jag kommit på det perfekta förslaget. Jag föreslår att statsminister Reinfeldt förlägger kyrkbesöket vid riksdagens öppnande till Rinkeby Internationella församling. Idén är politiskt genialisk. Då kan Reinfeldt visa att han har lämnat statskyrkomonopolets tider bakom sig. Kyrkan har privatiserats, avmonopoliserats, staten har helt tappat inflytandet över denna sektor, och finns det ett bättre sätt att markera detta än att flytta denna gudstjänst från Storkyrkan till Rinkeby internationella församling?

Och med denna flyttning skulle regeringen visa hur väl man förstår tidens förändring, att vara kristen idag, att vara kyrka idag, det präglas av hur Sverige har förändrats, en flytt från Storkyrkan till Rinkeby Internationella församling, skulle vara en perfekt markering av förståelse för det mångkulturella, pluralistiska samhället. Och vilken klassresa, från konungarnas och adelns och elitens Storkyrka till folkets, invandrarnas och flyktingarnas Rinkeby – en ytterligare liten pusselbit när det gäller nya moderaternas image. Och inte ens Mona Sahlin skulle kunna protestera, hon skulle direkt bli klassad som främlingsfientlig och en kämpe för bevarandet av klassamhället och förlegade och konservativa privilegier.

Och med ett sådant drag kan också de nya moderaterna visa att man faktiskt förstår sig på sann jämlikhet. Kan någon förklara för mig varför Storkyrkan skulle vara så mycket bättre än Rinkeby Internationella Församling? För det är väl inte en byggnad man går till i första hand, det handlar väl om en gudstjänst, eller predikas Guds ord bättre i Storkyrkans katedral än i Rinkeby? Varför då i så fall? Vackra statyer och konstverk att titta på har väl regeringen och riksdagsledamöterna tillräckligt av vid andra tillfällen.

Riksdagen har väl tillräckligt med pompösa tillställningar att genomlida, och att ta tunnelbanan ut till Rinkeby dagen för riksdagens öppnande, borde man väl överleva, de riksdags- och regeringsledamöter som makar sig dit kanske till och med får några nya väljare på köpet, om man ställer upp och går på gudstjänst hos Rinkeby Internationella Församling.

Men för att kunna få gehör för ett så politiskt radikalt förslag måste jag skaffa mig en tung lobbyist som kan hjälpa till och påverka makthavarna. varför inte ringa Göran Persson, jag har faktiskt skakat hand med honom ett par gånger, och tänk om han kommer ihåg mig. Och för detta ändamål borde han väl inte ta så mycket i betalt.