Har just kommit hem från gudstjänst i Elimkyrkan i Stockholm. Väldigt inspirerande. Och det kändes att de gillade min predikan också, så entusiasmen var ömsesidig. Fräscha och levande församlingar är en riktig höjdpunkt i det svenska samhället. Och tänk vilken kick och stöd det är att delta i söndagens gudstjänst. Jag har nästan lust att ropa ut på taken, åk till kyrkan. Det är inte så tråkigt som ni tror. I varje fall inte i en del kyrkor. Det finns ju massor av stela, formella och erbarmerligt tråkiga gudstjänster också, men inte så i Elimkyrkan.
Och det är så bra att statskyrkomonopolet avskaffades på 1800-talet och att vi har religionsfrihet. Man kan gå till vilken kyrka man vill. Men att man inte behöver gå till en kyrka, det ska vara frivilligt. Men jag vill gärna uppmuntra folk att ta sig dit, men välj en bra kyrka. Ett bra sätt att ta temperaturen på en kristen kyrka är att kolla medelåldern, ju yngre, ju bättre. Det var ett generaliserande påstående – men innehåller ett visst mått av sanning.
Predikan handlade om att vara kristen sju dagar i veckan. Vi alla tjänar Gud med allt vi har och är, det är inte bara pastorn. Jesus bor i oss när vi har tagit emot honom och vi tar med honom till skolan, vårdcentralen, dagiset, banken, företaget – eller var vi nu jobbar någonstans eller pysslar med på dagarna. Det kristna livet är en helhet och allt gör vi för att tjäna och ära Gud, när vi firar gudstjänst, när vi tar hand om våra barn, när vi är på jobbet, när vi pratar med grannarna.