Nu tänkte jag skriva ett jättetråkigt blogginlägg och bara berätta om vad jag har gjort idag. Inte för att jag tror att det intresserar någon, men jag känner för att skriva det. Men det kommer säkert att skapa en debatt med uppåt 50 kommentarer, jag kan tydligen säga vad som helst och det uppstår en debatt.

Jag var ledig idag från alla kristna uppdrag (delvis), så jag och fru Swärd unnade oss en rejäl sovmorgon, och vaknade först drygt klockan 10.00. Därefter hade jag en jätteinspirerande morgonbön före och efter frukosten, då jag bland annat läste John Wimbers klassiska bok om helande. Den skriver jag nog något om snart. Mycket läsvärd och konstruktiv, och behöver tillämpas ännu mer. Sedan gick vi och handlade, mjölk, rostbiff, mandariner, päron m.m. Intressant va. Sedan gick jag och tränade på gymmet i nästan två timmar, och efter det blev det middag. Eftersom min fru kommer från Skellefteå så åt jag Pitepalt till middag.

Ikväll har jag ägnat mig åt mitt konsultbolag några timmar, och skrivit lite om effekter av Köpenhamnsmötet, och granskat en ny utredning från Energimyndigheten. Elimkyrkan har jag ägnat mig åt litegrann idag, hade bland annat 1 timmas telefonsamtal med Johan Eriksson ikväll, om marknadsföringen av vår Alphasatsning. Det är en stor utmaning för en storstadsförsamling, att tala om att man finns, och vad vi har för budskap att komma med. Att väcka uppmärksamhet mitt i storstadsmyllret, bland alla röster, en gigantisk och spännande utmaning.

Godnatt.

I efterdyningarna av FN:s klimatkonferens har det diskuterats om danska polisens ingripande mot en massa demonstranter. Många aktiva kristna fanns också med bland demonstranterna. Att polisen ingriper mot renodlade våldsverkare och anarkister är helt i enlighet med regler i demokratiska rättsstater. Men det finns också gränsfall, som rent fredliga demonstrationer som tangerar gränsen till civil olydnad.

Ett exempel på detta i Köpenhamn var Greenpeace-aktionen där man lyckades olovligt ta sig in på danska drottningens galamiddag och demonstrera inför hela världens politiska ledare. Aktionen bekymrade FN-ledningen oerhört, och även danska myndigheterna.

Men Greenpeace är en genuint fredlig organisation, ingen behöver någonsin misstänka att någon Greenpeace-aktivist skulle tillgripa våld. Det var verkligen skickligt att lyckas ta sig in på drottningens galamiddag, med det gigantiska säkerhetspådraget. Och organisationen har en fenomenal förmåga att väcka uppmärksamhet och göra aktioner som lyfter fram stora miljöproblem.

De miljöproblem som diskuterades i Köpenhamn är så allvarliga att jag tycker att det vara motiverat med visst mått av civil olydnad, om det sker på ett fredligt och icke-våldsverkande sätt. Det räcker med att det är 50 procents chans att klimatforskarna har hyfsat rätt, för att problemen ska vara betydligt allvarligare än vad politikerna ger sken av. Och i så fall agerar politikerna alldeles för tafatt, inte minst USA och Kina, som nu bromsar bindande juridiska regler på detta område.

Heja Greenpeace. Miljöaktivisterna sitter fortfarande i häkte rapporterar Dagen. Tycker att danska myndigheterna saknar humor.

Vi kristna har mycket att lära oss av Greenpeace, deras mod, kreativitet och hängivenhet. Vi kristna vill inte bara rädda världen här och nu, vi är med och räddar mänskligheten för evigheten, ett ännu större uppdrag än Greenpeace.

Förresten, jag är inte medlem i Greenpeace, men jag är medlem i Naturskyddsföreningen.

Det är viktigt att vi hämtar lärdom och inspiration för hur församlingar ska byggas idag från olika källor. Den viktigaste källan är naturligtvis Bibeln. En annan viktig källa är erfarenheter från kyrkohistorien.  Att titta på församlingar både i Sverige och runt om i världen som för människor till tro och gör dem till lärjungar och efterföljare till Jesus är en viktig lärdom. För mig är också studiet av svensk väckelsehistoria en viktig grund för kunskap och förståelse. Den svenska frikyrkorörelsens historia ger många exempel på både församlingsgrundande och mycket framgångsrik evangelisation.

Idag läste jag lite i Lewi Pethrus bok ”Hos Herren är makten”, vilken utkom 1955.  Bland annat skriver han om perioden kring 1930 då Filadelfiaförsamlingen i Stockholm byggde sin nya kyrka, som fortfarande finns kvar nära St:Eriksplan. Det var ett gigantiskt trosprojekt mitt under den globala ekonomiska krisen.

Lewi Pethrus skriver om Filadelfias expansion under åren i början av 30-talet. Jag tror inte någon församling i Norden har upplevt en sådan väckelse och expansion som Filadelfia upplevde under dessa år. Under år 1929 växte Filadelfia från 3.176 till 3.540 medlemmar, 218 blev döpta under det året.  År 1930 hälsades 736 medlemmar välkomna till församlingen, varav 267 genom dop. År 1931 hälsades 630 nya medlemmar välkomna, under 1932 hälsades 545 nya medlemmar välkomna, 1933 döptes 306 personer, och medlemsantalet vid årets slut var 4.993. 31 december 1934 hade församlingen 5.167 medlemmar.

Det är en utveckling som är unik i svensk församlingshistoria i modern tid. På några år växte församlingen från närmare 3000 till över 5000 medlemmar.

När man läser hur Lewi Pethrus beskriver det hela, ser man tydligt att en stor hemlighet var en engagerad församling.

Jag noterar också församlingens omfattande sociala engagemang mitt under denna period. Bland annat bjöd man 500 arbetslösa på mat, varje dag.

Jag blir inspirerad när jag läser om Filadelfia, och tron växer på Guds möjligheter i arbetet i dagens Stockholm.

Gott nytt år alla bloggläsare. Nu behöver jag er hjälp i en jätteviktig fråga.

Som ni vet är jag sedan tre månader tillbaka pastor för Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Församlingens vision är att göra Stockholmarna till överlåtna och helt medvetna efterföljare till Jesus. Hur ska det gå till? Det första stora projektet som jag har tagit initiativ till är en storsatsning på en Alphakurs som dels ska hållas i Elimkyrkan, dels i vår församlingsplantering i sydvästra Stockholm i Skärholmen/Vårberg.

Alpha är en grundkurs i kristen tro. Det bygger på ett föredrag, en trevlig måltid, och gruppsamtal. Det förutsätter ingen kristen tro, och alla frågor är tillåtna. Man behöver inte hålla med om någonting. Men kärnan i kristen tro presenteras i föredrag, som sedan diskuteras i gruppsamtal, och detta behöver man ha ett visst intresse för att i varje fall sätta sig in i. Det kostar några få hundralappar att gå en Alphakurs och för det får man bl.a. ett antal måltider.

Jag vädjar nu om hjälp från alla bloggläsare när det gäller att bjuda in till dessa Alphakurser, som börjar en vecka in i mars månad. Känner du personer som bor i Stor-stockholm och som du tror skulle ha intresse av att komma med, det kan gälla folk som inte alls är kristna men ändå har lite nyfikenhet på kristen tro, det kan handla om personer som tidigare har varit med i en kyrka men behöver göra en omstart i sitt kristna liv.

Jag vore jättetacksam om du funderade på om du känner personer som man skulle kunna bjuda in. Maila mig i så fall namn, telefon, adress, mailadress på dessa som du vill ska få en inbjudan. Kontakta också berörda personer så att de vet att någon från Elimkyrkan kommer att höra av sig. Du kan maila mig på adressen: stefan.sward@elimkyrkan.org med alla uppgifter om de personer som ska bjudas in. Och så ser jag till att den berörda personen får en inbjudan via telefon, eller post, eller mail.

Tack på förhand för hjälpen. Jag brinner för detta, att så många Stockholmare som möjligt ska få höra talas om Jesus under 2010.

Tidningen Dagen har utnämnt EFK-pastorn Bengt Sjöberg till årets förebild. Ett stort grattis Bengt. Jag tycker också att det är mycket bra att lyfta fram insatserna som görs på lokal församlingsnivå, det är där de stora hjältarna finns. Bengts insatser i flyktingarbete och evangelisation, och som församlingspastor, har varit imponerande under många år. För den som inte vet om det kan det också vara intressant att påpeka att Bengt är en yngre bror till pastor Stanley Sjöberg och Kjell Sjöberg som gick bort för en del år sedan.

EFK-församlingars insatser för flyktingar har uppmärksammats mycket senaste tiden. Höglandskyrkan i Sävsjö har uppmärksammats för att man tagit hand om fem afganska tonårsgrabbar under julhelgen. För några veckor sedan var Stockholmsförsamlingen New Lifes demonstration uppmärksammad, för att rädda dödsdömda och utvisningshotade personer kvar i Sverige. Församlingen i Åbytorp, utanför Kumla, har också uppmärksammats under hösten för insatser för flyktingar.

Jag känner mig både glad och stolt över detta. Det handlar om kristendom i praktiken. Att göra de goda gärningar som Jesus vill. Och att helt bryta med den rasistiska och främlingsfientliga synd-kulturen.

Att i praktiska handlingar vara motpol till Sverigedemokraterna som nu ligger på sex procent i opinionsmätningarna, och visa på helt andra värderingar och livsstil, det är en spännande utmaning för oss kristna under 2010.

Tidningen Dagen skriver också om året som gått, där min lunch med Gardell klassas som årets lunch, och där jag klassas som ”linslus” (vad är det?). Bara ett litet tillrättaläggande, jag har inte avgått som EFK-ordförande. Däremot har jag sagt att jag inte står till förfogande för omval efter vår kongress i maj 2010. Jag är alltså fortfarande ordförande för Evangeliska Frikyrkan och är det fram till maj 2010.

Noterar att tidningen Dagen har rankat de 25 mest lästa artiklarna under 2009 och att två artiklar bland dem med källa från min blogg hör till 2 av de 25 mest lästa. Dels det lunchsamtal jag hade med Jonas Gardell, där grunden var mitt blogginlägg där jag bjöd Gardell på lunch, dels när jag skrev ett kort blogginlägg om att jag var omskuren. Detta visar, tycker jag, att kristna bloggare har en betydelse i debatten, och att det är ett nära samspel mellan bloggare och traditionella medier.

Vad läsare intresserar sig för ligger ganska långt från mina egna huvudfrågor, båda dessa inlägg var egentligen ganska marginella i mitt bloggskrivande under 2009.

Kan dock avslöja att jag har haft kontakt med Gardell efter vårt lunchsamtal och samtalet i Söderhöjdskyrkan och har inte minst försökt peppa honom att mer aktivt börja läsa och tillägna sig evangelikal teologi och tolkning av Jesus.  Och att vi har fått lite olika inbjudningar att uppträda gemensamt för debatter och samtal, men inget av föreslagna datum har passat våra almanackor. Trots att vi ligger långt från varandra teologiskt och trosmässigt, har vi dock ett gemensamt intresse av att främja samtalet om Jesus, och där kan det hända att vi kan agera på gemensam front under nästa år.

Jag gillar inte alls evangelikaler och strikta bibeltroende som sitter i bekväma skyttegravar, och bara deltar i samtal på egna villkor, och bara rör sig i miljöer av likasinnade. Så fungerade inte Jesus. Vi behöver upp ur skyttegravarna och delta i det breda samtal om Jesus som pågår i vårt samhälle, och som kommer att bli ännu hetare under nästa år. Och vi behöver delta i samtalet utifrån ödmjukhet och lyssnande, men också en stor frimodighet och vittna om både vår upplevelse av och tro på Jesus.

Min predikan från Elimkyrkan den 27 december finns nu tillgänglig för nerladdning på Elimkyrkans hemsida, www.elimkyrkan.org och gå in på nerladdningar på höger sida, klickan sedan på predikan 2009-12-27.

Predikan genomsyras av min passion för att vi kristna ska komma i funktion i uppdraget att sprida evangeliet om Jesus, föra människor till tro, och visa kristen kärlek på ett praktiskt sätt.

Här följer ett Youtubeklipp med en sammanfattning av min predikan i Elimkyrkan idag. Det handlade om att alla kristna är kallade till att vara engagerade i evangelisation och mission, och i att utöva goda gärningar. Jag lyfte också fram den kristna församlingens unika uppdrag.

Har haft en julhelg dominerat av familjeliv. På julaftonen var vi tillsammans hos min frus bror. Och juldagen och annandagen har vi varit hemma, alla utflygna barn är hemma (4 stycken) och på annandagen kommer mina föräldrar på besök, 80-plussare.

Förbereder och ber över söndagens predikan i Elimkyrkan. Kommer nog att ta upp om att vara en församling som gemensamt är inriktad på uppdragen att förkunna evangeliet om Kristus, missions- och evangelisationsuppdraget. Enligt 1 Petri brev 2:9 är det ju en gemensam kristen kallelse och tjänst att förkunna Guds hans härliga gärningar. Och en lokal kristen gemenskap har detta som kanske sitt viktigaste uppdrag. De flesta håller nog teoretiskt och teologiskt med om detta. Men tyvärr ser vi här ett stort gap i svensk kristenhet mellan teori och praktik. Det är en ganska begränsad andel av församlingarna i Sverige som växer genom att man ständigt för människor till tro och gör dem till lärjungar.

Som nybliven pastor i Elimkyrkan försöker jag mobilisera församlingen i detta gemensamma uppdrag genom att få alla medlemmar engagerade i Alpha – en grundkurs i kristen tro. Det som är bra med det konceptet är att alla kan göra en insats. Även de som inte är ett dugg utåtriktade och har stora nätverk utanför kyrkan, eller är evangelistiskt lagda personer.

En del av missionsuppdraget handlar också om att visa barmhärtighet och göra goda gärningar. Det innebär att göra praktiska insatser för att hjälpa människor i nöd och bry sig om de svåra och stora frågor som människor brottas med i vårt samhälle. Där behöver vi också hitta fungerande modeller så att den lokala kristna församlingsgemenskapen blir aktiv i att visa barmhärtighet och göra goda gärningar. Det kan man göra på många olika sätt.

Kommer nog också in på i söndagens predikan om hur unik den kristna församlingen är. Visst finns det bättre och sämre församlingar. Men överlag tycker jag att den lokala kristna gemenskapen är en suverän social organisation, som kan samla olika kategorier av människor i en gemensam och engagerande långsiktig insats. Jag känner inte till någon annan motsvarighet i vårt samhälle. Då jämför jag med idrottsrörelsen, politiska partier, fackföreningsrörelsen och andra sociala organisationer. De som har vuxit upp i frikyrkan har ofta blivit för hemmablinda, och inser inte vad man har i den lokala församlingen. Det var bra att kungen i sitt jultal gav en eloge till föreningslivet, och alla de vardagshjältar som finns där. Det finns ett oändligt stort antal vardagshjältar i de kristna församlingarna runt om i Sverige.

Att den kristna församlingen reser sitt huvud, inser vad man har, och fullföljer sitt uppdrag – det är en helt avgörande fråga.

Nu är det kvällen före julafton och jag är hemma och kan ni gissa vad jag gör? Håller nu på att göra julgodis tillsammans med två döttrar som är hemma. I morgon på julafton åker vi till min frus bror, som bor utanför Köping. Önskar alla bloggläsare en mycket god jul ifall jag inte skriver något blogginlägg under julafton. Men det vet man aldrig.