Ta gärna en titt på Matt Chandler och Village Church: http://www.thevillagechurch.net/ som växte från lite över 100 medlemmar till över 6000 på under 5 år. Be gärna för pastor Chandler också- han har fått hjärntumör- är bara 35 år gammal och har fru och barn.

Håller med- man blir inspirerad när man läser om vad ”de gamla” fick vara med om! – För oss är det omöjligt, för Gud är allt möjligt!

Stefan och alla andra !

Önskar naturligtvis inte tävla med någon i siffror – men jag har lite koll på en ”baptistkyrka”, Igreja Batista da Lagoinha i Belo Horisonte, Brasilien. De har 41 mil membros, dvs 41.000 medlemmar, det intressanta är inte statistiken utan det, (som de uttrycker själva) att Gud, för hans vänlighet skull, använder dem till att förändra människors liv.
Drivkraften och receptet är från bl.a. Ps 37 ”…att ha sin lust i Herren, då skall han ge dig vad ditt hjärta begär”. Pastor Márcio Valadão har en dröm eller kanske man skall säga en hjärtats begär om vinna 10 % av Belo Horisonte befolkning. Då skall alla veta att det inte är en småstad. Med ett livligt, rikt, relevant, fräscht, starkt och mångfasetterat arbete med 30 avdelningar och 120 ministérios,man säger väl tjänare – blir visionen och uppdraget eller ”begäret” – trovärdigt !
Kanske någon i framtiden bjuder in Márcio Valadão till Sverige, för att bli inspirerade – vad vet jag !?

Hej Stefan!

Micke förklarar nog varför det är så trögt i ett sekulariserat rikt land!
Om man betraktar den karismatiska rörelse i Sydkorea så ligger förhållandet i det två punkterna närmre än man kan tänka sig.

Lösningen är och förblir förtroende och fråga de som är aktiva om de kan vara delaktiga att ta ansvar om celler och bygga församlingen i cellgruppsuppdelning och helt plötsligt ligger inte kyrkans tillväxtansvar på pastorn och den centrala ledningen utan den bärs av hela församlingen!

Jag hörde en evangelist från sydamerika som uttalade den viktigaste punkten i Evangelisation: Att vara en vän!
När man bygger nätverk av vänner, vill i regel bara mer och mer människor att få vara med.

/Mikael

Lars,
Många är de frikyrkliga som har egen blogg och liksom du är ”kyrklösa”. I övrigt har du dock en poäng.

Mycket, men inte allt, är relativt. I Apostlagärningarna 2: 41 sägs att ”den dagen ökade de troendes antal med inemot tretusen”. På en enda dag! I vers 47 står att Herren lät var dag nya människor bli frälsta. Jämfört med de tillväxtsiffror dagens församlingar uppvisar så kanske 700 nya medlemmar per år på trettiotalet kan sägas vara ett uttryck för väckelse. Men jämför vi med Apostlagärningarna så kanske 700 per år kan räknas som ”knappt godkänt” och tio nya medlemmar per år som ”underkänt” i Guds ögon.

Nu finns det en uppenbar risk med att räkna medlemmar och jämföra olika församlingar med varandra, nämligen att förlora perspektivet att det är Gud som låter nya människor bli frälsta och inget som vi kan berömma oss av. (Vi är endast ringa tjänare som har gjort det vi är pliktiga att göra.) Det var något som kung David blev varse när han fick för sig att ställa till med folkräkning. Gud är väldigt noga med att vi ger honom äran för det som sker. Ibland hör man kristna tala om sig själva i termer av vad de har presterat, ungefär som om de läser upp innehållet i ett CV.

Men i vilka termer och med vilken måttstock ska vi mäta? En bonde räknar framgången i skördeutfallet. Det gäller att vetekornet ska dö och sedan bära frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt. Jesus liknade himmelriket i dessa termer. Det betyder att han mätte med en annan måttstock som även tar med kvalitetsaspekterna och inte bara kvantitetsaspekterna.

Jämför även liknelsen om såningsmannen: det var inget fel på utsädet eller på såningsmannen men det skiljde avsevärt när det gäller jordmånen. En torr, uttorkad jord behöver vattnas och bearbetas innan den kan besås och samma princip gäller våra ”hjärtan”. Gud skickar andens särlaregn och bearbetar jorden så den blir beredd att ta emot säden, Guds ord. Jorden ska plöjas och harvas och gödslas. Paulus skriver att vi ska göra goda gärningar så att hedningarna prisar Gud för vår skull den dag när Gud ”söker dem” (fritt ur minnet). Men somliga hjärtan är som den hårda vägen och hälleberget där inte sådden kan gro.

Utifrån ett totalt beroende av Gud, den helige Ande, kan vi nå framgång men vad framgång innebär mätt i kvantitet vet bara Gud. Väl medveten om mina egna tillkortakommanden är jag ändå frimodig att formulera även sådant som jag ej ännu haft så stor personlig erfarenhet av. Jag tror och därför talar jag.

Linköping 4/1 kl. 02.00.

Godnatt!

Tillägg till 10:

Som jag tidigare sa beskriver Jesus Gudsrikets tillväxt i termer av sådd och skörd och då kan ju ställa sig frågan var någonstans i dessa liknelser som ”steget att gå in som medlem i en kristen församling” passar in. Eftersom vanligtvis en människa som blivit född på nytt också i samband med denna upplevelse tar steget att gå med i en församling borde vi förlägga detta ögonblick någonstans där såningsmannens utsäde (ordet) har fallit har fallit ner på marken (i våra hjärtan) och skapat tro i våra liv.

Det är på det här stadiet som vi vanligtvis går in och räknar ”hur många frön som har fallit ner på marken”, dvs. hur många medlemmar vi har tagit in i församlingen. Men när Jesus talar om att vetekornet måste dö för att kunna bära frukt så talar han om kvalitet (inte kvantitet) och avser den djupare process i våra liv där ordet blir till kött och vår gamla människa successivt dör bort för att kunna uppstå till uppståndelselivet i Kristus. Många vetekorn som hamnar på marken motsvarar många människor kommer till tro (blir medlemmar i en kristen församling), men för att få se tillväxt i Guds rike – för att få en mångfaldigad skörd – behöver vi var och en dö bort från vår gamle Adam och bli mer och mer delaktiga i det nya övernaturliga uppståndelselivet i Kristus. Vi behöver bejaka ett djupare verk av den helige ande i våra liv och överlåta oss till Guds fostran och välja att gå ödmjukhetens väg.

#13, Inte nödvändigtvis syndigt, det har jag inte sagt, men det kanske vore fruktbart om vi skulle kunna fördjupa och bredda perspektivet lite och därför hänvisar jag återigen till det som jag skrivit.

Lars och andra: Man ska inte bli engagerad och troende kristen pga vad man ser hos andra kristna runt sej! Det är fel anledning! Hänger man upp sin tro på människor så kör man i diket efter en vecka. Även kristna har fel o brister, ibland verkar dom t o m större än hos icke-troende (men man måste se till det bakomliggande syftet till vissa handlingar, inte bara handlingen i sej). Du ska bli engagerad kristen för att Du älskar Jesus. Det är allt. Over and out. Om det innebär att Du inte ska vara ansluten till en kyrka är upp till Dej. Det är dock besvärligare att leva utan trossyskon än med.

Jag tycker det är betydligt intressantare att läsa om svensk väckelsehistoria istället för det som sker i Sydkorea, USA eller Brasilien. Det är andra kulturer och metoderna därifrån går inte att överföra rakt av till Sverige. Gud har en plan med varje land och folk och kopiera metoder tror jag inte på. Jag har säkert Stefans Lewi Pethrus-bok själv, farfars bibliotek omfattade alla hans böcker, men jag undrar hur många fast anställda dom var i en församling på över 5000 medlemmar? Här ligger absolut en hemlighet. Idag har vi avlönade medarbetare med semesterersättning, barnledighet och jämställdhetsplaner. Det är skillnad på att vara ideellt engagerad för att man brinner för något. Det är mycket 9-5-jobb med tillörande utbrändhet man får höra talas om bland dagens frikyrkoanställda.

Vi i frikyrkan brukar ofta citera ” vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört” och ta mentala grepp både på oss själva och andra för att uppfylla dessa ord. Men för den som är ”nykär” i Jesus går det av bara farten! Det är också dessa som drar in folk till kyrkor. Varför det är så svårt är för att man förlorat sin första kärlek till Jesus. Ingen kan vara tyst som har mött Honom på allvar…..

själv ska jag snart börja jobba i församling i sverige med 11 700 medlemmar!
I oskarshamn finns den….

Stefan och wildwest

Man kan inte helt och hållet bortse från hur kristna människor är, människor som säger sig vara lärda av den helige anden och är vittnen om gud , är det för många som är tråkiga/nerbrytande människor anser jag det fullt befogat att fråga sig själv om det är människor, samfundet eller bibeln det är fel på.

Men som sagt dags att ta paus…

#22
En sak är dock helt säker. Det är inte fel på Jesus Kristus! Trist att du inte verkar ha hittat människor som lever för Jesus. Jag har mött många fantastiska människor som Gud har förändrat livet på. Jag har också mött många människor som inte vill bli förändrade av Gud. Ingen av dessa är fullkomliga, men det finns en fräschör över dem som vill följa och en tråkig seghet över dem som inte vill. Jag tror Gud i sin godhet låter alla dem som tror på Jesus Kristus komma till himlen, men de missar meningen med sina liv och de blir till en ”dålig lukt” för omvärlden. ( Jmf 2 Kor 2:14 )

Guds församling är den enda på jorden som kan hindra sanningen – Sanningens Ande och Sanningens Ord – att nå ut i samhället, ”där nu mörkret råder”.

Detta därför att församlingen är den dörr som Guds Ande och Ord vill och kan gå ut igenom till den omkringliggande världen. Men för att det skall kunna ske, måste först Anden och Ordet hälsas välkomna in i Guds församling och så sker inte idag i någon större omfattning. Därför råder mörkret – på sätt som nu sker – utanför församlingsdörrarna; ljuset tillåts inte härska innanför. Tillståndet i världen, d.v.s. samhället utanför församlingen, är symptom på hur det står till i Guds hus, i Guds församling.

Detta samband vill de troende mestadels – med sina ledare i täten – inte inse, eller ens höra talas om.

Bibeln: ”När lydnaden (för Guds Ord)
har kommit till fullt välde bland er,
är vi redo att näpsa all olydnad”

Tycker det är lite sorgligt, alla lyfter fram karismatiken och allt sådant som vinsten. Men glöm för guds skull inte bort det sociala arbetet. De åt brödet tillsammans, de gav av vad de hade, de delade med sig, de samlades tillsammans. Med alla.

Genom alla stora världsomspännande väckelser så har alla haft en stark social ankynting. Det är hemligheten, det är något vi inte ska glömma bort. Gud har inte verkat hos fariséerna och publikanerna, utan hos de som inte var något värda.

Människor blir inte frälsta av jordiskt bröd, utan av det bröd som kommit ner ovanifrån. De var dessa två bröd – det jordiska och det himmelska – som var hemligheten bakom såväl L.P:s som Frälsningsarméns framgång: de såg till hela Människan. Man kan inte predika för människor med hungriga magar, lär W. Booth ha sagt.

Nu finns också en annan sida av denna sak, och det är den, att människor kan få mer pengar över till droger och alkohol om det nödvändigaste, mat och kläder, kommer från något annat håll. Erik Edin visste det och hjälpte därför människor på ett så konstruktivt sätt som möjligt, men även han blev ”blåst” ibland och menade, att det hör till det normala när det gäller denna typ av hjälpverksamhet.

JESUS älskade även fariséerna och de skriftlärda och gav dem därför vad de behövde; för deras evighets skull.

Jag är verkligen ingen expert på detta, men har aldrig hört talas om en väckelse (jämförbar med den Stefan skriver om ovan) i ett välbärgat i-land. Kan det vara så fattigdom, klassklyftor och låg utbildningsnivå är den jordmån en väckelse behöver? Eller är det bara att de gamla nycklarna till väckelse inte fungerar längre?

Om det första påståendet är sant är det ingen idé att försöka alls i västvärlden just nu. Är det andra påståendet sant är det ingen idé att kopiera gamla väckelser. Å andra sidan kanske det finns ett tredje påstående, som är sant…

#34
Du tänker fyrkantigt och mänskligt. Oavsett omständigheter är Gud den samme. Det finns en öppen himmel över den som tror. I stället för att fundera om det är si eller så, fråga Anden. Johannes döparen kom fram i en tid av förfall. Profeten Samuel likaså. Från Guds sida finns inga hinder….

Stefan A (36): Jag kanske resonerar mänskligt ovan, men du åtminstone tangerar det överandliga: ”I stället för att fundera om det är si eller så, fråga Anden.”

Jag tror också att Gud kan stå över omständigheterna, men han verkar inte ha gjort det så ofta i detta fall hittills. Evangeliet är ett budskap till de fattiga (förmodligen både materiellt och andligt). Så länge man anser sig vara rik har man inget behov av Gud, och Gud brukar inte tränga sig på. Jag tror att det materiella välståndet smittar av sig så att Gud blir överflödig för många. Därför får väckelsen också lättare fäste i fattigdom än i motsatsen.

#37 Lars: Försörjningsstöd eller mångmiljonär, alla är välkomna hos Jesus. Tänkte just på en liknelse. Antag att Du sitter på flyget till Teneriffa. Ombord är en del vänliga trötta själar som ser fram emot solsemestern. Andra super, bråkar, väsnas och är otrevliga. Du tycker dessa är vedervärdiga medresenärer/medvandrare. Om Du för att komma till målet ska dela resvägen med såna knasiga typer så vill Du inte vara med. Alltså öppnar Du flygplanets dörr och hoppar ner i Atlanten och dör.

Det är ungefär så Du, och väldigt många jag möter, resonerar. Det handlar om DIG, Inte om kristna medmänniskor som beter sej dumt. Det handlar om att Du ska nå målet, evigheten hos Jesus, eller om Du ska gå evigt förlorad. Det är springande punkten, inte om det finns en medelklass i frikyrkan, om man hjälper Dej eller inte, om folk har finare kläder än Du eller inte. Det handlar om mer än så: Din evighetstillvaro. Liv, evigt liv, ställs mot död, då blir faktiskt allt annat sekundärt. Där befinner Du Dej nu, i det valet. För min del vore valet relativt lätt.

Wildwest, det löser sig säker är mest hängig och less just nu på tjafsiga frikyrkofolk och känner mig rätt under isen (depprimerad) men får jag lite lugn och ro lyssna på lite psalmer och meditera så när det mig säkert tillbaka till att bli gladare och få känna lite glädje runt gud och tron, Jag kommer att leta efter en gemenskap/grupp/församling som riktar sig till den socialgrupp jag tillhör antingen i sverige eller över webben i annat land. Misstänker att för andra människor som är troende och har det kärvt i livet som jag ,är gemenskap,kärlek,uppbyggelse av gruppen långt viktigare än bombastiska bibel/åsikts krig och det passar också mig som handen i hansken.nu är vi väll klara tror jag med samtalet ? (vill inte lämna dig med obesvarade frågetecken)

En religionssociolog skulle definitivt ta med omvärldsperspektivet i en analys av Lewi Pethrus framgångar. Vi kan ju inte komma ifrån att väckelser tenderar att uppstå i tider av nöd och social misär, och Filadelfias topp låg ju mitt i ”den stora depressionen”. Detta är ju den starkaste anledningen till varför de delade ut mat till 500 om dagen…

Man ska nog akta sig för att försöka få fram ”formler” för väckelse bara genom att se på Pethrus ledarstil och förvänta sig samma resultat bara man gör som han. Detta är ju en av Pingströrelsens mest seglivade ogräsrötter, att man insisterar på att göra vad Pethrus gjorde i tron att det skulle fungera idag. Tvärtom tror jag att man i denna nya tid behöver bryta sig loss från flera av de normer Pethrus satt för att kunna växa vidare. Då tänker jag på motståndet mot samfundsbildande, etc… men Pingsrörelsens modi är ju tragiskt nog fortfarande på många håll ”What would Pethrus do?”

Med detta menar jag inte att Gud inte var verksam, det tror jag definitivt. Men jag tror att Gud verkar olika i olika tider, och man har nog fördel av att släppa formler och ramar och fråga Honom vad Han vill göra idag, när Sverige inte befinner sig i samma sorts misär som då. Hur möter vi den misär vi har idag?

/J

Jesus sag alltid individen mitt i folkmassan.
Jesus karlek och medkansla for den enskilda manniskan tog sig konkreta uttryck.
Jesus gick omkring bland manniskorna, (ingen platforms distans dar inte), gjorde val och hjalpte alla.

Lewi Pethrus sista predikan handlade om ’handplockad frukt’.

Att medvetandegora forsamlingsmedlemmarna om att ALLA ar kallade att forverkliga Matt 28;18-20 mitt i vardagslivet tror jag ar en fungerande, bibliskt forankrad missionsstrategi for kvantitativ och kvalitativ forsamlingstillvaxt.