Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det är viktigt att vi hämtar lärdom och inspiration för hur församlingar ska byggas idag från olika källor. Den viktigaste källan är naturligtvis Bibeln. En annan viktig källa är erfarenheter från kyrkohistorien.  Att titta på församlingar både i Sverige och runt om i världen som för människor till tro och gör dem till lärjungar och efterföljare till Jesus är en viktig lärdom. För mig är också studiet av svensk väckelsehistoria en viktig grund för kunskap och förståelse. Den svenska frikyrkorörelsens historia ger många exempel på både församlingsgrundande och mycket framgångsrik evangelisation.

Idag läste jag lite i Lewi Pethrus bok ”Hos Herren är makten”, vilken utkom 1955.  Bland annat skriver han om perioden kring 1930 då Filadelfiaförsamlingen i Stockholm byggde sin nya kyrka, som fortfarande finns kvar nära St:Eriksplan. Det var ett gigantiskt trosprojekt mitt under den globala ekonomiska krisen.

Lewi Pethrus skriver om Filadelfias expansion under åren i början av 30-talet. Jag tror inte någon församling i Norden har upplevt en sådan väckelse och expansion som Filadelfia upplevde under dessa år. Under år 1929 växte Filadelfia från 3.176 till 3.540 medlemmar, 218 blev döpta under det året.  År 1930 hälsades 736 medlemmar välkomna till församlingen, varav 267 genom dop. År 1931 hälsades 630 nya medlemmar välkomna, under 1932 hälsades 545 nya medlemmar välkomna, 1933 döptes 306 personer, och medlemsantalet vid årets slut var 4.993. 31 december 1934 hade församlingen 5.167 medlemmar.

Det är en utveckling som är unik i svensk församlingshistoria i modern tid. På några år växte församlingen från närmare 3000 till över 5000 medlemmar.

När man läser hur Lewi Pethrus beskriver det hela, ser man tydligt att en stor hemlighet var en engagerad församling.

Jag noterar också församlingens omfattande sociala engagemang mitt under denna period. Bland annat bjöd man 500 arbetslösa på mat, varje dag.

Jag blir inspirerad när jag läser om Filadelfia, och tron växer på Guds möjligheter i arbetet i dagens Stockholm.

  • http://ovresalen.wordpress.com David Åhlén

    På IHOP i Kansas City döpte man 80 personer på två veckors tid (under november månad förra året) – svaret är en kraftig utgjutelse av Anden!
    frid broder

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Ta gärna en titt på Matt Chandler och Village Church: http://www.thevillagechurch.net/ som växte från lite över 100 medlemmar till över 6000 på under 5 år. Be gärna för pastor Chandler också- han har fått hjärntumör- är bara 35 år gammal och har fru och barn.

    Håller med- man blir inspirerad när man läser om vad ”de gamla” fick vara med om! – För oss är det omöjligt, för Gud är allt möjligt!

  • http://buggfix.blogspot.com Ludvig

    Vill inte sabotera den glada stämningen, men antyder inte den stora skillnaden mellan ”döpta” och ”nya medlemmar” att många anslöt sig från andra kristna (baptistiska) församlingar? Kom ihåg då att inte alla kristna heller var troendedöpta och att det därmed sannolikt döljer sig ännu fler ”redan frälsta” i nämnd statistik.

    Lägg därtill att det sannolikt växte upp många barn inom pingstfamiljerna och dessa kanske inte ”förlorades” i samma utsträckning som idag…

  • Rolf Ö.

    Stefan och alla andra !

    Önskar naturligtvis inte tävla med någon i siffror – men jag har lite koll på en ”baptistkyrka”, Igreja Batista da Lagoinha i Belo Horisonte, Brasilien. De har 41 mil membros, dvs 41.000 medlemmar, det intressanta är inte statistiken utan det, (som de uttrycker själva) att Gud, för hans vänlighet skull, använder dem till att förändra människors liv.
    Drivkraften och receptet är från bl.a. Ps 37 ”…att ha sin lust i Herren, då skall han ge dig vad ditt hjärta begär”. Pastor Márcio Valadão har en dröm eller kanske man skall säga en hjärtats begär om vinna 10 % av Belo Horisonte befolkning. Då skall alla veta att det inte är en småstad. Med ett livligt, rikt, relevant, fräscht, starkt och mångfasetterat arbete med 30 avdelningar och 120 ministérios,man säger väl tjänare – blir visionen och uppdraget eller ”begäret” – trovärdigt !
    Kanske någon i framtiden bjuder in Márcio Valadão till Sverige, för att bli inspirerade – vad vet jag !?

  • Micke

    Människor kanske är mer kloka och ifrågasättande nuförtiden!!!!

    Folk vet att ifrågasätta de mest ”karismatiska” och ”övertygande” personer alla kategorier istället för att köpa saker och ting rakt av.

    Dessutom lär väl flertalet, oavsett hur sekulariserade de i kristna kretsar anses vara, säkerligen emellanåt be en bön eller annan.
    Om då svaret/svaren tiger still från en ointresserad eller rentav en icke existerande Gud kanske man bör fundera på sannolikheten av framtida väckelse!

    MS

  • Mikael

    Hej Stefan!

    Micke förklarar nog varför det är så trögt i ett sekulariserat rikt land!
    Om man betraktar den karismatiska rörelse i Sydkorea så ligger förhållandet i det två punkterna närmre än man kan tänka sig.

    Lösningen är och förblir förtroende och fråga de som är aktiva om de kan vara delaktiga att ta ansvar om celler och bygga församlingen i cellgruppsuppdelning och helt plötsligt ligger inte kyrkans tillväxtansvar på pastorn och den centrala ledningen utan den bärs av hela församlingen!

    Jag hörde en evangelist från sydamerika som uttalade den viktigaste punkten i Evangelisation: Att vara en vän!
    När man bygger nätverk av vänner, vill i regel bara mer och mer människor att få vara med.

    /Mikael

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Jag tvivlar på det Stefan att vi får se något liknande igen, jag är kyrklös men troende och brukar läsa din blogg men dom många bibel poliser och regel makare som härjar på din blogg får absolut mig att hålla mig borta från fri kyrkofolket, folk är väl inte mer korkade i dagens sverige än att man via bloggar och hemsidor kan få ett hum om vad det är för folk man kommer i lag med upptäcker man då att det ger mer att gå in till grannen på en kopp kaffe och prata om smått och stort hellre än frikyrkofolk som hytter med pekfingret upp i ansiktet på en dag efter dag blir det inte mycket väckelse av, kanske ni skulle hålla kurs för era egna om sunt lärljungeskap innan ni ska värva sverige tror jag.

  • http://buggfix.blogspot.com Ludvig

    Lars,
    Många är de frikyrkliga som har egen blogg och liksom du är ”kyrklösa”. I övrigt har du dock en poäng.

  • Mats

    Lars:
    ”Bibelpoliseri” vs ”skita i vad Bibeln säger oss” …ja, det är inte enkelt hålla sej på rätta ställena alla gånger…vare sej man är ”innanför” eller utom kyrkmurarna…

    Tycker det är alla kristnas ansvar att både leva nära det man tror på OCH också kunna fatta att det väldigt lätt ses konstigt från den som ”tittar in” utifrån…det handlar väl som någon skrev om förtroende.Finns inte det är det ju inte så lockande att ta sej inåt i kyrkans värld…men kyrkan kommer ALDRIG någonsin heller att vara befolkad av perfekta människor! Det måste både redan ”kyrkliga” och säkande förstå.Man blir inte bättre men man blir förlåten sin brist, OM man inser sin brist och kan ångra sina felsteg.

    För det kristna budskapet är ett och kan inte ändras, men vad vi troende måste förstå och arbeta på är att inte låta vår önskan att leva nära käran av tron inte trasslar in sej i nåt sorts övervikt för formaliteter och regler, det är ju inte kärnan…

    Känner en del icke-kyrkfok men sällan det kommer sej att vi snackar tro tyvärr måste jag säga…men man vill ju vara en schyst person och låta något liksom läcka ut av det man fått…kan se att väldigt många kan ofta leva ett ”mer kristet liv” fast dom säger sej inte tro…praktiskt gör man mkt gott och så…och en del kristna lever helt annat än vad de eg borde,,,inte är jag perfekt själv heller…

    Är nog en sak när man inser det, en annan om man trycker ner andra som ”tror fel” och sätter sej på höga hästar,,,

    Man kan ju beskriva bibelns budskap utan att ‘sitta på hästarna’…

  • BW

    Mycket, men inte allt, är relativt. I Apostlagärningarna 2: 41 sägs att ”den dagen ökade de troendes antal med inemot tretusen”. På en enda dag! I vers 47 står att Herren lät var dag nya människor bli frälsta. Jämfört med de tillväxtsiffror dagens församlingar uppvisar så kanske 700 nya medlemmar per år på trettiotalet kan sägas vara ett uttryck för väckelse. Men jämför vi med Apostlagärningarna så kanske 700 per år kan räknas som ”knappt godkänt” och tio nya medlemmar per år som ”underkänt” i Guds ögon.

    Nu finns det en uppenbar risk med att räkna medlemmar och jämföra olika församlingar med varandra, nämligen att förlora perspektivet att det är Gud som låter nya människor bli frälsta och inget som vi kan berömma oss av. (Vi är endast ringa tjänare som har gjort det vi är pliktiga att göra.) Det var något som kung David blev varse när han fick för sig att ställa till med folkräkning. Gud är väldigt noga med att vi ger honom äran för det som sker. Ibland hör man kristna tala om sig själva i termer av vad de har presterat, ungefär som om de läser upp innehållet i ett CV.

    Men i vilka termer och med vilken måttstock ska vi mäta? En bonde räknar framgången i skördeutfallet. Det gäller att vetekornet ska dö och sedan bära frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt. Jesus liknade himmelriket i dessa termer. Det betyder att han mätte med en annan måttstock som även tar med kvalitetsaspekterna och inte bara kvantitetsaspekterna.

    Jämför även liknelsen om såningsmannen: det var inget fel på utsädet eller på såningsmannen men det skiljde avsevärt när det gäller jordmånen. En torr, uttorkad jord behöver vattnas och bearbetas innan den kan besås och samma princip gäller våra ”hjärtan”. Gud skickar andens särlaregn och bearbetar jorden så den blir beredd att ta emot säden, Guds ord. Jorden ska plöjas och harvas och gödslas. Paulus skriver att vi ska göra goda gärningar så att hedningarna prisar Gud för vår skull den dag när Gud ”söker dem” (fritt ur minnet). Men somliga hjärtan är som den hårda vägen och hälleberget där inte sådden kan gro.

    Utifrån ett totalt beroende av Gud, den helige Ande, kan vi nå framgång men vad framgång innebär mätt i kvantitet vet bara Gud. Väl medveten om mina egna tillkortakommanden är jag ändå frimodig att formulera även sådant som jag ej ännu haft så stor personlig erfarenhet av. Jag tror och därför talar jag.

    Linköping 4/1 kl. 02.00.

    Godnatt!

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Tack Mats för din förståelse, ja dom jag känner är övervägande icke troende och är absolut mer männskliga och vettiga än lagiska kristna som hela dagarna tycks tro att dom läser bibeln rätt och tycks mest älska sig själva och sina teologiska förståelser. så jag tar absolut en paus från det kristna och får fundera vad jag ska göra av min framtid.

  • BW

    Tillägg till 10:

    Som jag tidigare sa beskriver Jesus Gudsrikets tillväxt i termer av sådd och skörd och då kan ju ställa sig frågan var någonstans i dessa liknelser som ”steget att gå in som medlem i en kristen församling” passar in. Eftersom vanligtvis en människa som blivit född på nytt också i samband med denna upplevelse tar steget att gå med i en församling borde vi förlägga detta ögonblick någonstans där såningsmannens utsäde (ordet) har fallit har fallit ner på marken (i våra hjärtan) och skapat tro i våra liv.

    Det är på det här stadiet som vi vanligtvis går in och räknar ”hur många frön som har fallit ner på marken”, dvs. hur många medlemmar vi har tagit in i församlingen. Men när Jesus talar om att vetekornet måste dö för att kunna bära frukt så talar han om kvalitet (inte kvantitet) och avser den djupare process i våra liv där ordet blir till kött och vår gamla människa successivt dör bort för att kunna uppstå till uppståndelselivet i Kristus. Många vetekorn som hamnar på marken motsvarar många människor kommer till tro (blir medlemmar i en kristen församling), men för att få se tillväxt i Guds rike – för att få en mångfaldigad skörd – behöver vi var och en dö bort från vår gamle Adam och bli mer och mer delaktiga i det nya övernaturliga uppståndelselivet i Kristus. Vi behöver bejaka ett djupare verk av den helige ande i våra liv och överlåta oss till Guds fostran och välja att gå ödmjukhetens väg.

  • Stefan A

    #12
    Eftersom det står i Apg 2:41 hur många som kom till tro så måste man ju följdaktligen ha räknat de nyomvända. Det står viserligen ”omkring” så helt lätt var det tydligen inte. Så räknade man de nyomvända i den första församligen så lär väl vi få räkna i vår församling…. Paulus nämner fö hur många det var som sett Jesus uppstånden i 1 Kor 15 så räkna gjorde man tydligen på den tiden också utan att det var syndigt…

  • BW

    #13, Inte nödvändigtvis syndigt, det har jag inte sagt, men det kanske vore fruktbart om vi skulle kunna fördjupa och bredda perspektivet lite och därför hänvisar jag återigen till det som jag skrivit.

  • Stefan A

    #11
    Om vi människor skymmer Gud för dig, vill jag be om förlåtelse. Det finns ingen mer häftig och makalös än Jesus Kristus! Att kasta bort Honom därför att Hans barn bråkar är osmart! Om tron och Gud var ointressant och oviktigt skulle vi inte bry oss så mycket. Men eftersom det är så otroligt viktigt med tron och dyrbart, är det starka drivkrafter för att nå fram till sanningen.

    Paradoxalt nog säger Bibeln att måttet på min kärlek till Honom är hur mycket jag älskar Hans barn. Har jag verkligen mött Honom på RIKTIGT så fungerar det alldeles utmärkt. Så jag föreslår att du söker Honom djupare och intensivare än någonsin tidigare. Bibeln lovar att Han möter den som söker Honom. Det kan jag skriva under på. Om Han är den Han sagt sig vara är det verkligen värt det.

  • wildwest

    Lars och andra: Man ska inte bli engagerad och troende kristen pga vad man ser hos andra kristna runt sej! Det är fel anledning! Hänger man upp sin tro på människor så kör man i diket efter en vecka. Även kristna har fel o brister, ibland verkar dom t o m större än hos icke-troende (men man måste se till det bakomliggande syftet till vissa handlingar, inte bara handlingen i sej). Du ska bli engagerad kristen för att Du älskar Jesus. Det är allt. Over and out. Om det innebär att Du inte ska vara ansluten till en kyrka är upp till Dej. Det är dock besvärligare att leva utan trossyskon än med.

    Jag tycker det är betydligt intressantare att läsa om svensk väckelsehistoria istället för det som sker i Sydkorea, USA eller Brasilien. Det är andra kulturer och metoderna därifrån går inte att överföra rakt av till Sverige. Gud har en plan med varje land och folk och kopiera metoder tror jag inte på. Jag har säkert Stefans Lewi Pethrus-bok själv, farfars bibliotek omfattade alla hans böcker, men jag undrar hur många fast anställda dom var i en församling på över 5000 medlemmar? Här ligger absolut en hemlighet. Idag har vi avlönade medarbetare med semesterersättning, barnledighet och jämställdhetsplaner. Det är skillnad på att vara ideellt engagerad för att man brinner för något. Det är mycket 9-5-jobb med tillörande utbrändhet man får höra talas om bland dagens frikyrkoanställda.

  • Stefan A

    #14
    Jag gissar att alla som hittar hit förstår vidden av kvalitet kontra kvantitet. Jag märker så tydligt hur man genom utebliven kvantitet gärna vill trösta sig med att det är kvaliteten som räknas. Men jag tror att båda gäller. Men jag kanske inte har kvantitet idag och måste acceptera läget som det är just nu. Men det innebär inte att det är det jag vill eller att jag är nöjd. Tricket är, tror jag, att sträva efter båda och inte låta sig nedslås när kvantiteten brister eller kvaliteten brister. Livet lär oss att det är sällan balans här….

  • Stefan A

    Vi i frikyrkan brukar ofta citera ” vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört” och ta mentala grepp både på oss själva och andra för att uppfylla dessa ord. Men för den som är ”nykär” i Jesus går det av bara farten! Det är också dessa som drar in folk till kyrkor. Varför det är så svårt är för att man förlorat sin första kärlek till Jesus. Ingen kan vara tyst som har mött Honom på allvar…..

  • BW

    #17: ”Jag gissar att alla som hittar hit förstår vidden av kvalitet kontra kvantitet. Jag märker så tydligt hur man genom utebliven kvantitet gärna vill trösta sig med att det är kvaliteten som räknas. Men jag tror att båda gäller.”

    Kan det alltså vara det som driver mig att skriva? Inte för att jag på något sätt är nöjd med min evangelistinsats men inte heller har jag evangelistens nådegåva. Men jag hoppas ändå en dag få möta någon i himmelen för vilken jag fått vara ett redskap till att vinna honom/henne för Gud.

  • Alexander

    själv ska jag snart börja jobba i församling i sverige med 11 700 medlemmar!
    I oskarshamn finns den….

  • wildwest

    #20: Önskar att alla dom där 11700 trodde på det som ligger till grund för sammanhanget dom är medlemmar i… Isåfall flyttar jag omedelbart till Oskarshamn.

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Stefan och wildwest

    Man kan inte helt och hållet bortse från hur kristna människor är, människor som säger sig vara lärda av den helige anden och är vittnen om gud , är det för många som är tråkiga/nerbrytande människor anser jag det fullt befogat att fråga sig själv om det är människor, samfundet eller bibeln det är fel på.

    Men som sagt dags att ta paus…

  • S-E Sköld

    Stefan Swärd, det märkliga med L.P. var, att han i sig själv var en mycket lågprofilerad person, både som talare och som människa; ingen särskilt högrest gestalt t.ex. – eller högljudd.. – men likväl blev han den andliga ledare han blev: en hövding bland Guds folk.

    Personligen tror jag det berodde på några specifika saker: 1. Gud var med honom 2. Han var andligt utrustad för sitt uppdrag, inte minst med visdom och insikt/förstånd i såväl Guds verk som i människors verklighet och villkor och det gjorde honom konkret/praktisk. 3. Han var en Bibelns och bönens man och med tro på Gud. ”Gud med oss” slutade han ofta sina brev med. För honom var det säkert ingen avrundande hälsningsfras. Hans sångstext ”Löftena kunna ej svika..” är säkert mer ”född” än diktad.

    Mvh
    S-E

  • Stefan A

    #22
    En sak är dock helt säker. Det är inte fel på Jesus Kristus! Trist att du inte verkar ha hittat människor som lever för Jesus. Jag har mött många fantastiska människor som Gud har förändrat livet på. Jag har också mött många människor som inte vill bli förändrade av Gud. Ingen av dessa är fullkomliga, men det finns en fräschör över dem som vill följa och en tråkig seghet över dem som inte vill. Jag tror Gud i sin godhet låter alla dem som tror på Jesus Kristus komma till himlen, men de missar meningen med sina liv och de blir till en ”dålig lukt” för omvärlden. ( Jmf 2 Kor 2:14 )

  • Rolf Ö.

    En kortis om 4:an
    Försökte vara konkret, med mitt exempel från en annan kontinent, att wildwest (vilda västern ?) inte tror att metoder går att kopiera, är förståligt – det gör inte jag heller.
    Exempel, förebilder eller föredömen kan man naturligtvis bara inspireras av – annars blir det bara utanpå verk och fernissa. Det lustiga är annars är exempelvis Lewi Pethrus och många andra for till Oslo/Kristiania för att få tag på Anden, som det tydligen inte var så lätta att ”hitta” – i Sverige. ”Många svenska frikyrkliga pastorer, främst metodister och baptister, reste till Kristiania för att låta sig inspireras” som man kan läsa. Man kan väl säga att engelskfödde norsken Thomas Ball Barratt varit på Azusa Street och fått del av lite Andens Halleluja. Att kopiera eller importera en brasilianska bapistkyrkas arbete kan nog vilken kulturarbete som helst förstå att det knappast är möjligt, inte ens önskvärt. Däremot finns det säkerligen principer som vi kan ta till oss av och låta gro och utvecklas i den svenska karga kyrkomyllan.

    Till sist: Ingen får förneka att Alphakurserna är ett engelskt koncept som används med stor framgång även i Sverige, t.o.m logotypen är en engelsk – kopia.
    Alla som är intresserade av Igreja Batista da Lagoinha arbete bör naturligtvis klicka in sig på deras site – en och annan församlingsledare kommer nog också att (önska sig en) resa dit, precis som Lewi Pethrus reste till Kristiania – 1907.

    Hälsar Rolf Ö – ännu en gång!

    (….som reseledare kan jag isåfall ordna någon av mina brasilianska vänner i Sverige !)

  • S-E Sköld

    Guds församling är den enda på jorden som kan hindra sanningen – Sanningens Ande och Sanningens Ord – att nå ut i samhället, ”där nu mörkret råder”.

    Detta därför att församlingen är den dörr som Guds Ande och Ord vill och kan gå ut igenom till den omkringliggande världen. Men för att det skall kunna ske, måste först Anden och Ordet hälsas välkomna in i Guds församling och så sker inte idag i någon större omfattning. Därför råder mörkret – på sätt som nu sker – utanför församlingsdörrarna; ljuset tillåts inte härska innanför. Tillståndet i världen, d.v.s. samhället utanför församlingen, är symptom på hur det står till i Guds hus, i Guds församling.

    Detta samband vill de troende mestadels – med sina ledare i täten – inte inse, eller ens höra talas om.

    Bibeln: ”När lydnaden (för Guds Ord)
    har kommit till fullt välde bland er,
    är vi redo att näpsa all olydnad”

  • S-E Sköld

    En sak till, Stefan S, ang L.P. Han kännetecknades av saklighet och pragmatism och viljan/visionen att vinna människor för JESUS Kristus. Behövdes en tidning för det syftet, startade han den, behövdes en radiosändning för det ändamålet, startade han en sådan, behövdes filantropiska insatser för att vinna människor, satte han spaden i jorden för det etc etc.

    Mvh

  • roberth

    Tycker det är lite sorgligt, alla lyfter fram karismatiken och allt sådant som vinsten. Men glöm för guds skull inte bort det sociala arbetet. De åt brödet tillsammans, de gav av vad de hade, de delade med sig, de samlades tillsammans. Med alla.

    Genom alla stora världsomspännande väckelser så har alla haft en stark social ankynting. Det är hemligheten, det är något vi inte ska glömma bort. Gud har inte verkat hos fariséerna och publikanerna, utan hos de som inte var något värda.

  • Broder Roger

    Mycket bra påpekande av roberth i inlägg 28. Stefan skriver tydligt om utspisningen av 500 arbetslösa i sin bloggpost, men de flesta blogginlägg verkar blunda för den typen av fakta. Kanske är debattörerna på denna blogg alltför välsituerade för att komma ihåg den sociala omsorgen vid den praktiska tillämpningen av kristen tro. LP och andra under Filadelfiakyrkans storhetstid var drivna av en passion att hjälpa de sämst ställda. Litet till mans får vi nog erkänna att vi kommit långt från detta i nutidens kristenhet. Frälsningsarmén är väl en av få kristna organisationer, som fortfarande hjälper människor utanför gruppen av de mest lyckade i samhället.

  • S-E Sköld

    Människor blir inte frälsta av jordiskt bröd, utan av det bröd som kommit ner ovanifrån. De var dessa två bröd – det jordiska och det himmelska – som var hemligheten bakom såväl L.P:s som Frälsningsarméns framgång: de såg till hela Människan. Man kan inte predika för människor med hungriga magar, lär W. Booth ha sagt.

    Nu finns också en annan sida av denna sak, och det är den, att människor kan få mer pengar över till droger och alkohol om det nödvändigaste, mat och kläder, kommer från något annat håll. Erik Edin visste det och hjälpte därför människor på ett så konstruktivt sätt som möjligt, men även han blev ”blåst” ibland och menade, att det hör till det normala när det gäller denna typ av hjälpverksamhet.

  • BW

    #29

    Älskar man så bryr man sig och bryr man sig så gör man något.

  • S-E Sköld

    JESUS älskade även fariséerna och de skriftlärda och gav dem därför vad de behövde; för deras evighets skull.

  • wildwest

    #22: Lars, om Du är kvar, Du har fortfarande fel inställning. Om Du ska hitta goda människor för att vilja gå med i bridgeföreningen, pensionärsklubben, politiska partier eller till och med en kyrka, då kommer Du antingen oerhört snabbt bli besviken eller gå in och ur dessa organisationer med kort omloppstid. Även om Du gillar programmet. Jag håller absolut med Dej om att många kristna inte tycks leva upp till någon slags standard (vilken den är visar Bibeln, och dit kommer ändå ingen, resan är lite av målet i just det fallet). Även i dom mest väckelsepräglade tider finns det människor som beter sej ovisligt, är övernitiska eller nånting annat och irriterar. Man får hoppas att uppsåtet är gott, det vet endast Gud. Därför står det i Bibeln att vi inte heller ska döma våra medmänniskor, vi vet inte någons innersta tankar.

    Det hjälper enbart att hålla fast vid Jesus. Det är han som är vägen, sanningen och livet och ingen kommer till fadern utom genom honom. Då spelar inga medmänniskor eller omständigheter någon roll i just detta viljebeslut. Sen vore livet självklart mycket enklare om alla var goda och snälla, krig inte fanns, gatorna vore plogade, lidande och sorg ickebefintliga och min buss hem inte just gått. Vi är tyvärr inte där.

  • C

    Jag är verkligen ingen expert på detta, men har aldrig hört talas om en väckelse (jämförbar med den Stefan skriver om ovan) i ett välbärgat i-land. Kan det vara så fattigdom, klassklyftor och låg utbildningsnivå är den jordmån en väckelse behöver? Eller är det bara att de gamla nycklarna till väckelse inte fungerar längre?

    Om det första påståendet är sant är det ingen idé att försöka alls i västvärlden just nu. Är det andra påståendet sant är det ingen idé att kopiera gamla väckelser. Å andra sidan kanske det finns ett tredje påstående, som är sant…

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Spana gärna in: http://www.christianpost.com/article/20100104/passion-2010-draws-21-000-university-students/ – imponerande (med tanke på att det är sund teologi dessutom) :)

  • Stefan A

    #34
    Du tänker fyrkantigt och mänskligt. Oavsett omständigheter är Gud den samme. Det finns en öppen himmel över den som tror. I stället för att fundera om det är si eller så, fråga Anden. Johannes döparen kom fram i en tid av förfall. Profeten Samuel likaså. Från Guds sida finns inga hinder….

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Fel och fel wildwest får väl konstatera att det fungerar inte för mig med fri kyrkorna tror delvis att det har att göra med att fri kyrkan i sverige är en medeklass kyrka. för mig som går på försörjningstöd och ofta mår skit är det viktigt att det kyrkliga ska vara ett andningshål men för alltför många i frikyrkan är det ett ställe man håller på med maktkamper och spel för den interna klubben och visa man är bäst via bloggar och andra medier, har man ork och pengar bryr man sig inte så mycket, jag har inget av det..är det viktigt man ska fungera som människa får man söka sig till andra ställen har jag märkt. så detta får bli sista inlägget.

  • C

    Stefan A (36): Jag kanske resonerar mänskligt ovan, men du åtminstone tangerar det överandliga: ”I stället för att fundera om det är si eller så, fråga Anden.”

    Jag tror också att Gud kan stå över omständigheterna, men han verkar inte ha gjort det så ofta i detta fall hittills. Evangeliet är ett budskap till de fattiga (förmodligen både materiellt och andligt). Så länge man anser sig vara rik har man inget behov av Gud, och Gud brukar inte tränga sig på. Jag tror att det materiella välståndet smittar av sig så att Gud blir överflödig för många. Därför får väckelsen också lättare fäste i fattigdom än i motsatsen.

  • BW

    Det finns en djupare dimension av medmänsklighet, solidaritet, gemenskap och överlåtelse till varandra som endast de som själva lever i utsatthet och otrygghet är förunnade att kunna få uppleva. I den nakenheten och utsattheten där vi vet med oss att vi alla är behovets barn kan ord som ”broderskärlek” och ”gemenskap” få en helt ny mening och innebörd. Då kan inte våra vackra palatsväggar hindra oss från att se vår medmänniska och där kan Gud uppenbara sin härlighet.

  • wildwest

    #37 Lars: Försörjningsstöd eller mångmiljonär, alla är välkomna hos Jesus. Tänkte just på en liknelse. Antag att Du sitter på flyget till Teneriffa. Ombord är en del vänliga trötta själar som ser fram emot solsemestern. Andra super, bråkar, väsnas och är otrevliga. Du tycker dessa är vedervärdiga medresenärer/medvandrare. Om Du för att komma till målet ska dela resvägen med såna knasiga typer så vill Du inte vara med. Alltså öppnar Du flygplanets dörr och hoppar ner i Atlanten och dör.

    Det är ungefär så Du, och väldigt många jag möter, resonerar. Det handlar om DIG, Inte om kristna medmänniskor som beter sej dumt. Det handlar om att Du ska nå målet, evigheten hos Jesus, eller om Du ska gå evigt förlorad. Det är springande punkten, inte om det finns en medelklass i frikyrkan, om man hjälper Dej eller inte, om folk har finare kläder än Du eller inte. Det handlar om mer än så: Din evighetstillvaro. Liv, evigt liv, ställs mot död, då blir faktiskt allt annat sekundärt. Där befinner Du Dej nu, i det valet. För min del vore valet relativt lätt.

  • Stefan A

    #38
    Jag håller med dig. Men när det kommer till frågan vad ska göras, när det sak ske och hur menar jag att jag inte kan gå efter vad andra har gjort tidigare eller vad andra gör just nu på andra ställen. Jag måste fråga Guds Ande om vad jag ska göra här och nu. Jag kan ju ha en massa ideer och metoder, men att gissa och ta en ”som låter bra” är inte hur bibeln beskriver att det ska gå till. Gud KAN ju faktiskt vilja att vi gör på samma sätt som någon annan, men då får ju Han informera om det. Det kanske var lite väl kort uttryckt i inlägget tidigare, men det är så det fungerar. Jesus gjorde bara vad han såg fadern göra och sa bara vad han hörde fadern säga. Kan det ligga något i detta…?

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Wildwest, det löser sig säker är mest hängig och less just nu på tjafsiga frikyrkofolk och känner mig rätt under isen (depprimerad) men får jag lite lugn och ro lyssna på lite psalmer och meditera så när det mig säkert tillbaka till att bli gladare och få känna lite glädje runt gud och tron, Jag kommer att leta efter en gemenskap/grupp/församling som riktar sig till den socialgrupp jag tillhör antingen i sverige eller över webben i annat land. Misstänker att för andra människor som är troende och har det kärvt i livet som jag ,är gemenskap,kärlek,uppbyggelse av gruppen långt viktigare än bombastiska bibel/åsikts krig och det passar också mig som handen i hansken.nu är vi väll klara tror jag med samtalet ? (vill inte lämna dig med obesvarade frågetecken) :)

  • wildwest

    #42: Kände mej bara lite bekymrad för Dej, Lars! Lycka till, jag tror Du är på rätt väg. Och Guds välsignelse!

  • Johannes

    En religionssociolog skulle definitivt ta med omvärldsperspektivet i en analys av Lewi Pethrus framgångar. Vi kan ju inte komma ifrån att väckelser tenderar att uppstå i tider av nöd och social misär, och Filadelfias topp låg ju mitt i ”den stora depressionen”. Detta är ju den starkaste anledningen till varför de delade ut mat till 500 om dagen…

    Man ska nog akta sig för att försöka få fram ”formler” för väckelse bara genom att se på Pethrus ledarstil och förvänta sig samma resultat bara man gör som han. Detta är ju en av Pingströrelsens mest seglivade ogräsrötter, att man insisterar på att göra vad Pethrus gjorde i tron att det skulle fungera idag. Tvärtom tror jag att man i denna nya tid behöver bryta sig loss från flera av de normer Pethrus satt för att kunna växa vidare. Då tänker jag på motståndet mot samfundsbildande, etc… men Pingsrörelsens modi är ju tragiskt nog fortfarande på många håll ”What would Pethrus do?”

    Med detta menar jag inte att Gud inte var verksam, det tror jag definitivt. Men jag tror att Gud verkar olika i olika tider, och man har nog fördel av att släppa formler och ramar och fråga Honom vad Han vill göra idag, när Sverige inte befinner sig i samma sorts misär som då. Hur möter vi den misär vi har idag?

    /J

  • S-E Sköld

    Johannes, L.P. och hans generations pingstledare hämtade sin framgång från långt tillbaka liggande tider, nämligen från Jesu -och Hans apostlars undervisning. Den blir aldrig föråldrad.

    Den hämtade fram från det förgångna och ställde fram i sin tid och det är fullt möjligt att göra också idag, men det kostar ett pris.

    Mvh

  • Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

    Jesus sag alltid individen mitt i folkmassan.
    Jesus karlek och medkansla for den enskilda manniskan tog sig konkreta uttryck.
    Jesus gick omkring bland manniskorna, (ingen platforms distans dar inte), gjorde val och hjalpte alla.

    Lewi Pethrus sista predikan handlade om ‘handplockad frukt’.

    Att medvetandegora forsamlingsmedlemmarna om att ALLA ar kallade att forverkliga Matt 28;18-20 mitt i vardagslivet tror jag ar en fungerande, bibliskt forankrad missionsstrategi for kvantitativ och kvalitativ forsamlingstillvaxt.



Subscribe to Stefan Swärd