Tack för engagerad diskussion om sambofrågan. Som vanligt när det börjar hetta till hinner jag inte hänga med, men fortsätt skriva kommentarer, återkommer med någon form av inlägg där jag ska försöka ta upp en del trådar  – när jag har hunnit läsa igenom inläggen.

Vill också igen informera om att vi i Evangeliska Frikyrkan planerar en konferens i Stockholm, Stockholm 2020, valborgsmässoafton och första maj. All information och anmälan kan man göra genom att gå in på vår hemsida, http://www.stockholm2020.net/

Bland annat har vi bjudit in Ric Thorpe från London som jobbar med församlingsgrundande inom ramen för Anglikanska kyrkan. Vi kommer också att spegla frågan om församlingsgrundande ur olika perspektiv, det finns många sätt att starta församlingar på. Konferensen är av allmänt intresse för kristna som vill satsa på en missionerande och expansiv kristendom. Det har uppstått frågor om att Andreas Nielsen är med, Hillsongpastorn i Stockholm. Vi tycker dock att Andreas gör ett jättebra jobb i Hillsong, och det är få församlingar i Sverige, kanske inte någon, som så mycket når ut med det kristna budskapet till ungdomar som den församlingen gör. Det är värd all respekt. Att Andreas tidigare var med i pastorsteamet i Karisma, kan inte han som ung pastor, vara belastad av, resten av livet. Så ser jag, Kjell-Axel Johansson och John van Dinther på saken.

Vår ambition är dock att jobba med församlingsgrundande på olika sätt utifrån förutsättningarna i den specifika situationen. Därför blir det inte bara en Hillsong-modell som kommer att presenteras vid konferensen.

En klassisk tes i kristendomen är att sex är en gåva från Gud, men gåvan är så viktig och fin, så den ska utövas inom ramen för ett äktenskap. I nya testamentet var det tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär, skriver Paulus i 1 Kor 7, det är uppenbart att han menar att sexualiteten ska utövas inom ett äktenskap. Det var tydligen också ganska uppenbart om man var gift eller inte. Bibeln talar om bröllop, gifta sig, uppenbart fanns det en tydlig gränsdragning, att vara gift eller inte. Jesus hänvisar till skapelseberättelsen när han talar om äktenskapet. Ett av budorden var att inte begå äktenskapsbrott, det förutsätter att det är tydligt definierat vem som är gift eller inte.

Det jag reagerar på är den glidning som sker inom kyrkan i Sverige i samlevnadsfrågor utan att man öppet deklarerar detta. På femtiotalet hade det blivit skandal om en präst bodde sambo. Och på sjuttiotalet hade det var otänktbart för en frikyrkopastor. Nu har det blivit allt vanligare och alltmer accepterat inom frikyrkan. Max Wetterlund viftar undan frågan om samboskap i sitt blogginlägg (har skrivit uppskattande om Wetterlunds sexbloggande i tidigare inlägg, men gillar inte hans inställning i sambofrågan länk till inlägget här), och menar att de som är sambos egentligen är gifta. Ligger man med varandra då är man gifta med varandra (jag undrar hur jag ska tillämpa den principen när man pratar med Stockholmsungdomar som regelbundet byter sexpartner?). Max har också svårt när kyrkan skäller på samboskapet.

Jag har en rad kritiska frågor till detta krypande accepterande av samboskap och utomäktenskapligt samliv, som uppenbarligen blir alltmer accepterat inom bland annat Evangeliska Frikyrkan. Nu utmanar jag till debatt. Jag får rejäl draghjälp idag av professor Sten Philipsson som skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt idag om Katolska kyrkan och säger att kyrkan alltid hävdat att sexualiteten hör till äktenskapet. Även den punkten blir ju ofta ifrågasatt, en del hävdar att kyrkan inte har haft tydliga normer när det gäller sex och äktenskap. Philipson menar att så har det varit, sedan kritiserar han normen, men det är en annan sak.

Jag tycker att dessa frågor är betydligt viktigare än den pågående diskussionen om juridiska vigselrätten, den frågan är ju en samhällsfråga, den handlar ju inte om hur vi som kristna ser på äktenskapet.

Jag menar att både Bibeln och kristna traditionen definierar tydliga riktlinjer för äktenskaps ingående. Jesus säger att en man ska överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de två ska bli ett kött. På andra ställen i Bibeln framkommer att detta görs i någon form av bröllop, en offentlig proklamation. Bibeln liknar också förhållandet mellan mannen och hustrun vid ett Guds förbund. Sedan ser vi också en koppling till lagstiftningen, äktenskap och familjeliv har ju alltid reglerats juridiskt. Det handlar ju om arvsrätt, egendomsrätt, och framförallt om regler som har att göra med föräldraskap och ansvarstagande för barn. Exakta ritualerna för denna process kan varieras, men grunddragen ligger fast med att bilda en ny familjeenhet och hushåll, utlovad trohet (att hålla sig till), att förenas fysiskt (bli ett kött) och en förening med Gud i centrum – ingå ett förbund mellan mannen, hustrun och Gud – och sammankopplat med någon form av offentlig proklamation i form av bröllop, (även om det sistnämnda kan utformas på många olika sätt – jag har vigt folk i fikarummet innan en söndagsgudstjänst med några vittnen närvarande).

Samboskap brukar uppfattas som ett proväktenskap. Går det bra gifter man sig officiellt och juridiskt efter några år, går det dåligt separerar man. Det är mycket ovanligt att folk lever som sambo långsiktigt. Hela idén med samboskap, att göra det på prov, strider mot hela kristna äktenskapstanken, ett kristet äktenskap är att gå in i en livslång överlåtelse, ett förbund både till Gud och varandra. Samboskap började bli ganska vanligt i Stockholm i mitten av 1800-talet. Svenska kyrkan och prästerna gick då enhälligt in i kampen mot denna sedvänja som man menade var uttryck för synd och horeri.

Det finns också ett mänskligt skäl till varför det behövs tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det beror på att sexualiteten är en pockande drift för ett förälskat par, och finns det inga klara gränslinjer slutar det sist med att man har sex första kvällen vid första dejten.

I dagens församlingar möter vi och får ta emot många människor som inte har någon kristen bakgrund, och som saknar kunskap i kristet tänkande på detta område. Jag har varit pastor i Stockholm i 20 år och har under denna tid fått vägleda många par in i ett äktenskap. Jag är förvånad över hur snabbt de som nyligen blivit kristna och som helt saknar kristen bakgrund, hur snabbt de snappar upp och förstår det kristna tänkandet på detta område. Det är dock tragiskt när pastorer abdikerar från sitt ansvar och inte ger tydlig vägledning på samlevnadens område. En kristen församling behöver tydliga normer på samlevnadens område, normer som tydligt behöver kommuniceras och motiveras utifrån Bibeln. Framförallt behöver man ge vägledning om hur man faktiskt kan leva efter Bibelns undervisning. Det går ju inte automatiskt.

Mina frågor är följande:

1. De pastorer och församlingar som alltmer accepterar samboförhållanden och utomäktenskapligt samliv – menar man att kristna kyrkan tidigare har haft fel på detta område, när man försvarat en inställning där sex hör till äktenskapet? Hur motiverar man den nya hållningen teologiskt? Jag har aldrig hört något bibel-teologiskt motiverat försvar för samboskap. Jag har till och med läst igenom Svenska kyrkans stora antologi om äktenskapssyn som kom häromåret, och hittade inget där.

2. Eller menar man att frågan om sex och äktenskap inte är någon specifik kristen fråga, utan det normala är att vi kristna lever som alla andra. När det blir vanligt i samhället i övrigt med sambo, då är det naturligt med att vi kristna också lever sambo. Hur motiverar man den hållningen teologiskt?

3. Sedan har vi ju det ständiga argumentet så fort man för fram en försvarande synpunkt på äktenskapet, då får man direkt höra att vi kristna inte följer Bibeln på ett antal andra områden, och då kan det ju kvitta hur vi lever när det gäller sex och samlevnad. För min egen del har jag som pastor eftersträvat att aldrig läsa Bibeln restriktivt på det sättet, att vara lärjunge och efterföljare till Jesus gäller alla livets områden, det tycker jag är självklart. Men det gäller också sex och samlevnad. Det man får höra som motargument är att det inte är så viktigt hur man lever på detta område som kristen. Det är en privatiserad kristendom som förespråkas, man får leva lite som man vill, och i kyrkan levererar vi allmänna predikningar som församlingsmedlemmarna får gör vad de vill med.

4. Eller menar pastorn kanske att den traditionella äktenskapssynen är riktig, men att vi kan inte påverka eller lägga oss i hur församlingsmedlemmarna lever. Menar man då att en församling inte är en överlåten gemenskap där vi gemensamt vandrar i efterföljelse till Jesus och hjälps åt i den processen? Menar man att församlingen ska vara privatiserad? Det sompredikas behöver inte kopplas ihop med livsstil? Hur försvarar man en sådan församlingssyn?

Vår bortgångne vän Hans Johansson var huvudlärare på Frizon häromåret om sex och samlevnad. Jag kände Hans ganska väl, vi var i samma pastorsgrupp i Stockholm under ett antal år. Han hade exakt samma inställning som jag har i dessa frågor, han till och med skrev in i stadgarna i sin församling att man inte fick vara medlem om man bodde sambo. I det perspektivet är jag förvånad över förre EFK-ung-ordföranden Max Wetterlundhs teser om samboskap och äktenskap.

Jag tycker faktiskt att de som stöder denna äktenskapsupplösande utveckling i våra församlingar, att man bör träda fram och försvara sin hållning, och stå för den. Jag begriper inte hur man får ihop det, jag har ställt mina frågor ovan. Jag tycker också att det är viktigt att vi inom Evangeliska Frikyrkan gör tydliga ställningstaganden i dessa frågor, hur vi som kristna ser på äktenskapet är ännu viktigare än hur vi ska förhålla oss till samhällets juridiska äktenskapslagstiftning.

Utmärkt debattartikel i Dagen senaste veckan av Andreas Dagernäs som är EFK-missionär i Tanzania. Man hittar artikeln här. Han skriver om varför den kristna kyrkan i Tanzania växer så snabbt. En anledning är att man faktiskt satsar på evangelisation. En annan anledning är tron på Guds kraft i funktion. Vi behöver mycket mer av sådan kristendom i Sverige. Preach it.

Idag är jag rejält förkyld och hängig men släpade mig ändå upp till Elimkyrkan för att vara med på internet-konferensen Helakyrkanshemsida. Det går att lyssna på vad som händer där via www.helakyrkanshemsida.se. Ett klart intressant evenemang arrangerat av Missionskyrkans internetpastor Nils Bryntesson, som samlade en brokig skara kristna. Elimkyrkan var inte arrangör utan vi lånade bara ut kyrkan. Nästa gång skulle jag vilja fråga om inte Evangeliska frikyrkan kan få vara medarrangör.

Tog upp i mitt seminarium om hur vi som kyrka behöver kommunicera och vad vi ska säga. Delade också med mig av mina erfarenheter som bloggare. Tittade på frågan även bibelteologiskt. Att nå ut med ett budskap – samma utmaning hade man både på Gamla Testamentets och Nya Testamentets tid. Jag förde också fram vissa perspektiv på hur vi som kristna i Sverige idag ska kommunicera vår tro.

Jag har ju aviserat att jag ska diskutera Max Wetterlunds bloggserie om sex. Jag läste först ett av inläggen där jag tyckte att han uttryckte sig minst sagt slarvigt om äktenskapsfrågan. När jag läste vidare de andra inläggen hittade jag dock mycket som var bra. Frågan om en kristen syn på porr och onani har jag ju redan skrivit om, och ligger ganska när det synsätt som Max för fram. Jag håller helt och hållet med Max om att vi öppet måste tala om sex i våra församlingar.

Jag tror inte heller på slutna kärnfamiljer. Jag tror att församlingen är kallad till att vara en familjegemenskap. Det är dock viktigt att vi uttrycker oss klart och tydligt när vi talar om detta, det äktenskapliga samlivet gäller en unik relation mellan en man och en kvinna. Som gemensamt tar ansvar för sina barn. I den begreppsförvirring som råder idag på äktenskapsområdet måste man här uttrycka sig tydligt. När vi talar om kommuniteter, utvidgade familjer, att inte isolera kärnfamiljen, talar vi inte om en annan modell för äktenskapligt samliv. Vi talar bara om att kärnfamiljen inte ska isoleras, det behöver vara en öppen gemenskap.

Jag tycker att det råder ett rejält sönderfall på äktenskaps- och familjeområdet, inte minst i västvärldens kyrkor. Jesus talade om det trogna och livslånga äktenskapet. Det är den kristna standarden. Sedan talar Jesus om att man i vissa lägen måste acceptera en skilsmässa, det handlar då framförallt om att ens partner är otrogen. Då har man enligt Jesu undervisning rätt att ta ut skilsmässa. Men Bibeln talar aldrig om att man som kristen har rätt att aktivt verka för en skilsmässa eller bidra till en skilsmässa. Vi behöver skapa kärleksfulla och själavårdande miljöer i våra församlingar, och möta människor där de befinner sig. Det som bekymrar mig är dock att idealen, och måttstocken i undervisningen har devalverats, ju vanligare skilsmässor har blivit. Efter mer än 20 års erfarenhet av att vara pastor, vet jag av erfarenhet, att skilsmässorna i varje fall kan minimeras, om man i en församling jobbar aktivt med äktenskaplig friskvård och aktiv själavård på området. Sedan ska vi naturligtvis stötta de kristna som drabbas av skilsmässor, situationer som man inte har kunnat rå över.

Att vara Jesusefterföljare innebär att man har som norm och aktivt verka för att äktenskapet är troget och livslångt. Annars är det bara flummeri att gå omkring och kalla sig för efterföljare till Jesus. Sedan kan naturligtvis Jesusefterföljare drabbas av livskriser och det är ju inte självklart att ens partner är Jesusefterföljare – vilket kan krångla till situationen.

Max Wetterlunds skriver sedan om att kristen sex är väldigt bra sex. Det är möjligt. Säger inte all erfarenhet att bästa sexlivet får man om man lever i ett långsiktigt, troget och romantiskt äktenskap. Max skriver att det finns amerikanska undersökningar som visar att de som får ligga oftast är konservativa kristna, och som också kommer fram i undersökningarna är att de kvinnor som oftast får orgasm är konservativa kristna.

Här pekar Max på något viktigt. Det finns en myt, och jag är rädd för att den även har spritt sig i kristna sammanhang, är att en strikt sexualsyn och värnandet om äktenskapet, leder till ett tråkigt liv och torftigt sexualliv. Max säger att det är tvärtom, jag tror att han har rätt. Ett bra sexliv kräver att man lär känna varandra väl och att man kan vara fullständigt trygg i varandras kärlek. Det är främst i ett troget äktenskap där inriktningen är att leva hela livet tillsammans, det är i den miljön man skapar bäst möjligheter för bra sex.

Max skriver också så här: ”anledningen till man (alltså kyrkan) murar in sexet tror jag är att sex är något så vackert och kärleksfullt som man måste sätta gränser kring, för att det inte ska bli fel. Murarna signalerar att sex är viktigt och värdefullt. Inte att sex är dåligt eller fel”. Jag håller helt med.

I nästa inlägg kommer jag in på sambofrågan.

Svenska Missionskyrkan har en anställd internetpastor som heter Nils Bryntesson, han är också projektledare för amen.se. Han har arrangerat en intressant konferens på lördag som handlar om hur kyrkan jobbar med internet, rubriken är ”Hela Kyrkans Hemsida”. Här hittar du informationen om konferensen, jag tror att det fortfarande går att anmäla sig. Jag är en av de medverkande vid konferensen och jag har ett seminarium om nödvändigheten av att kyrkan finns med i det offentliga samtalet, inte minst på nätet. Andra medverkande förutom Nils Bryntesson är Maria Hägglöf, Stefan Gelfgren och Martin Garlöv. Konferensen kommer att hållas i Elimkyrkan i Stockholm, så det blir hemmaplan för min del.

De påstår på TV-nyheterna ikväll att Ängelholm slog Hammarby i fotboll.

Tillåt mig att tvivla. Är inte inslaget på TV bara sportjournalistens högst subjektiva värderingar? Alla begriper väl att han inte kan tolka matchen på ett objektivt sätt, han har ju sina egna tankekonstruktioner och förutfattade meningar som han utgår ifrån. Kan han verkligen bevisa att Ängelholm slog Hammarby? Är inte ordet bevis omöjligt. Och naturligtvis var sportjournalisten en man, naturligtvis färgade av sina patriarkaliska värderingar, utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv skulle man nog bedöma matchen på ett helt annat sätt. Och vem litar på vad de säger på TV? Kan man verkligen vara säker på att det de säger på TV är sant, kan man inte hitta många exempel på osanningar som presenterats i televisionen. Hur vet jag med säkerhet att Ängelholm slog Hammarby?

Om man dock kommer fram till att sportjournalisten har hävdat detta, hur kan jag veta med full säkerhet att jag har uppfattat det han säger på ett riktigt sätt? Är inte språket subjektivt? Kan jag vara säker på att journalistens ord och budskap tolkas och förstås av mig på ett sätt så att jag på ett riktigt sätt uppfattar hans tankegångar?

Om man skulle övervinna sin skepticism och komma fram till att det trots allt är sant att Ängelholm slog Hammarby med 3-2, varifrån kommer föreställningen att man ska räkna mål? Är inte denna kvantifiering uttryck för ett modernt förhållningssätt, målräkningen ger det verkligen en rättvis bild av fotbollsmatchen. Det kanske inte alls är bästa laget som gör flest mål, varför då räkna målen. Att Ängelholm eventuellt gjorde 3 mål och Hammarby 2, varför har det någon relevans? Varför ska man räkna? Dödar det inte fotbollen med detta primitiva räknande av hur många gånger bollen hamnar i nätmaskorna? Varför inte titta på kvaliteten istället för kvantiteten?

Och denna primitiva kamp och tävlan. Var finns jämlikheten någonstans? Varför ska någon besegra en annan? Är det inte bara primitiva djungelinstinkter, våldsbenägenhetens knappa försök till civilisering som vi bevittnar? Är det inte bättre att alla matcherna får vara 0-0, uppgjort i förväg, man slipper då tårarna, kampen, konkurrensen, våldet, och lusten att vinna över någon annan.

Är inte detta trams med tävlan, räkna mål, vinna matcher – inte bara uttryck för det kapitalistiska systemets människosyn, i skarp kontrast mot broderskap, jämlikhet och rättvisa? Att vinna på den svages bekostnad, att klättra uppåt i tabellen, att gå uppåt i seriesystemet, det vi bevittnar är den omoraliska och hänsynslösa kapitalismens insteg på fotbollsplanen.

Hammarby har segrat, jag kommer aldrig att tro på de vinklade, perspektivlösa och helt subjektiva rapporterna från sportjournalisterna. Och om de någon gång har rätt så tycker jag att det är fel att räkna målen och överhuvud taget tävla.

Nu är jag på väg till Örebro för ett sammanträde. Igen. Evangeliska Frikyrkan är ju den enda organisationen i hela världen som har valt att förlägga sitt huvudkontor till Örebro. Jag börjar snart prata med Närkings brytning. Och jag noterar att Örebros fotbollslag har köpt den tungamålstalande och ständigt-prata-om-Jesus- hammarbyaren Paulinho, jag hoppas han var riktigt dyr för Örebro. Han kommer säkert också att ägna sig mer åt evangelisation och bön än fotboll i Örebro, så det kan bli en riktig nitlott för fotbollslaget.

Jag återkommer så snart jag hinner med debatten med utgångspunkt från Max Wetterlunds blogg.

Jag har ju bjudit in samtliga sju riksdagsparti-ledare för en utfrågning i Elimkyrkan/Söderhöjdskyrkan i Stockholm. Mona Sahlin och Jan Björklund tackade nej direkt. Maud Olofsson har också tackat nej. Jag har dock fått mitt första ja, Göran Hägglund kommer gärna till denna utfrågning. Jag väntar på besked från Maria Wetterstrand, Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt. Vi får se vilka partier och partiledare som visar intresse för kyrkor och kristna, framförallt kyrkor och kristna i Stockholm. Är det bara Kristdemokraterna? Vi får se.

I Elimkyrkan i Stockholm har vi fyra gudstjänster under söndagen. Klockan 10.30, 13.00, 16.00 för etiopisktalande och 11.00 i vår församlingsplantering i Skärholmen. Jag ska predika i gudstjänsten klockan 13.00 i morgon. Bjud gärna in folk du känner i Stockholmsområdet. Jag kanske kommer att anknyta till pågående debatter här på bloggen, vem vet. Elimkyrkan ligger på Östermalm, t-bana Östermalmstorg, korsningen Storgatan/ Styrmansgatan.

Det blev många kommentarer om inlägget om porr och onani. Jag kan inte gå in och kommentera enskilda inlägg, det har skrivits många kloka saker, en del håller jag med om. En del håller jag inte med om.

Sex är ett känsligt och personligt ämne. Därför behöver man uttrycka sig varsamt. Det är få saker som kan ge en människa så mycket glädje och njutning, och det är få saker som kan orsaka en sådan tragedi och olycka.

Det är bara att följa världspressen om Tiger Woods så inser man att sex är ett känsligt och svårt ämne, och orsakar enorm skada när det går överstyr. Och Bibeln bekräftar alltsammans, kung Davids sexuella eskapader skildrade i Gamla Testamentet, har varit till varning i årtusenden. Nu ser vi hur hela världspressen rasar mot Katolska kyrkan för att präster inte har lyckats hålla fingrarna ifrån barnen. Dessa fromma män, som kan allt om kristen etik och kyrkans lära, klarar ändå inte av att leva efter den kristna standarden. Dessa fasansfulla exempel visar hur svår sexualiteten kan vara att hantera, även om vi har höga normer och ideal.

Jag kan inte se att kristen tro på något sätt är sexualfientlig. Läser man Bibeln möter man en frapperande öppenhet på området. Det handlar inte bara om Höga Visan. Ordspråksboken är mycket frispråkig. Paulus är mycket konkret och tydlig i sin vägledning i sina brev. Att betrakta sex som något syndigt i sig och bara till för barnalstring måste nog betraktas som ett sidospår i kyrkans historia. Och jag tycker att det är viktigt att i kristna församlingar öppet tala om ämnet. Under alla mina år som pastor i Söderhöjdskyrkan, (som tidigare hette Ichtys, och allra först Brandbergens frikyrkoförsamling), brukade jag ha som praxis att ta upp ämnet sex i en predikan, minst en gång per år. Och då kunde jag bland annat ta upp konkreta saker som jag gjorde i mitt förra blogginlägg om porr och onani.

Det har diskuterats efter mitt förra blogginlägg om skillnader mellan kvinnlig och manlig sexualitet. Jag tror inte att jag går in på det mer, det har skrivits en del kloka saker redan i kommentarer. Läser man Bibeln tycker jag nog att man hittar exempel på mycket aktiv kvinnlig sexualitet.

Både om man är kristen eller inte alls troende behöver man ha en etisk vägledning om hur man ska leva på sexualitetens område. Som kristen tror jag att sexualiteten är en god gåva från Gud, men tror att det är viktigt att följa Guds bruksanvisning. Det är precis som att köra bil. Bilen kan vara hur bra som helst, utan trafikregler blir det ett självmordsredskap.

I dagens Sverige som med internationella mått mätt är ett ganska sexliberalt samhälle finns det ändå ganska strikta lagar och regler på sexualitetens område. Vi har mycket kraftigt markerat mot incest, all form av sexuellt våld, sexuella trakasserier och förolämpningar är olagligt. Prostitution är olagligt och det finns ett mycket starkt avståndstagande mot pornografi. De allra flesta människor tycker att otrohet är djupt omoraliskt, och då handlar det om otrohet både för gifta par, sambopar och par som bara sällskapar. Samtidigt finns det en mycket hög nivå av sexuell tillåtlighet i Sverige om man är singel. För mig som har jobbat en hel del ute på stan bland tonåringar, är väl medveten om att dagens tonårskultur i ganska stor utsträckning är präglad av en ”knulla runt”-attityd, där man ligger med ett antal olika partners för lustens och vänskapens skull, utan en fast relation. Vanliga vuxna som jobbar med ungdomsvärlden är mycket bekymrade över attityderna bland unga när det gäller sex.

Samhällets normer som jag nämnt om nu kan vi som kristna ställa upp på och stödja. Sedan ser jag som kristen äktenskapet som Guds unika ram för sexuallivet, och där skiljer jag mig som kristen från samhällsnormerna. Utvecklar detta i ett senare blogginlägg.

Men även vårt sexliberala Sverige ger ändå en ganska hög aktning av äktenskapet, sambolagstiftningen är mycket svag och outvecklad i jämförelse med äktenskapslagstiftningen. Ska man ha ordning och reda i sitt liv och i sin ekonomi och lever i ett parförhållande, man ska då enligt svensk lagstiftning absolut gifta sig. 

Talar vi om sexuella normer tycker jag att allt som skadar andra människor är helt förkastligt, och utifrån Bibeln och tradition kan klassas som synd och även liberala Sverige tycker i stor utsträckning att sådana handlingar är förkastliga. Vi talar då om prostitution, sexuellt våld, sexuellt utnyttjande, incest, samhällets tydliga markering mot porren, sexuella trakasserier, pornografi kopplat till barn etc. Även otroheten kan räknas in här även om det inte är olagligt.

När det gäller porr som jag skrev i mitt förra inlägg – även om man konsumerar porr som individ så kan det ändå vara till skada för andra människor (förutom en själv). Framförallt om man lever i ett äktenskap eller ett förhållande, men också med tanke på hela den porrindustri som ligger bakom de bilder man tittar på. Så kritiken mot porr tycker jag att vi kristna kan dela med många andra. Sedan måste man vara ärlig inför pornografin. Inte minst för män är det en svag punkt, och man måste ha några andra personer som man öppet kan tala med, om man känner sig attraherad att via internet gå in och titta på en massa sidor med pornografiskt innehåll. Sex är en svag punkt, och när man är trött, och när man är själv, kan man lätt bli frestad att göra saker som man egentligen känner är fel.

Sedan är ju pornografi relativt. Lättkläddhet och nakenhet måste inte alltid vara pornografisk, mycket av klassisk konst är ju naket utan att uppfattas som pornografiskt. Klädvanor har varierat mellan kulturer och under historiens gång. Men bilder och filmer som tydligt syftar till att väcka sexuell upphetsning måste klassas som pornografiskt. Jag vet dock inte med vilket syfte Anders Zorn målade sina icke påklädda dalakullor.

Jag tycker att porren är enkel att etiskt bedöma, men svårare att hantera i själavård och i praktisk livsstil. Lära och liv går inte alltid hand i hand, det är bl.a. det församlingar är till för, att hjälpa kristna så att lära och liv går hand i hand.

Det kristna standardtipset om botemedel mot porr är  Pauli ord ”det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär”. En som har stark dragning till porr är ”upptänd av begär” men kanaliserar det på fel sätt. En gift person som har dragning till porr bör satsa mer på äktenskapliga sexlivet, det är nog bästa botemedlet. Men det är ju enkelt att säga.

Onanin är en knepig fråga. Det skadar ju ingen annan. Det står inte heller något uttryckligen i Bibeln om onani. Jag tycker dock att när onani blir tvångsmässigt och beroendeframkallande behöver man som kristen få förbön och hjälp, Gud vill att vi ska leva i frihet. Sedan tycker jag att onani är inte Guds avsikt med sexualiteten, den är till för gemenskap med en annan människa. Men jag tycker ändå inte att man kan moralisera eller syndstämpla onanin som inte är tvångsmässig, om det handlar om att hantera sin lust som singel. Som gift par kan man ju inte heller alltid ligga med varandra, barnafödande ger ett avbrott i sexlivet, sjukdom kan göra det, och många människor har resor i tjänsten som gör att man tvingas vara ifrån varandra. Det finns nyanser och gradskillnader. Tror att det är bäst att man kan undvika onanin.

Men jag är väl medveten om att ett sådant råd låter vansinnigt, i det sexliberala Sverige.

Ska återkomma till att kommentera Max Wetterlunds skrivelser, detta inlägg var bara en kommentar på alla kommentarer som har kommit.