Jag har försökt läsa igenom de 139 kommentarerna på mitt blogginlägg om en kristen syn på sambo. Det blev en minst sagt imponerande debatt. Ärligt talat, finns det någon så omfattande debatt i svensk kristenhet någonstans? I så fall var? De kristna tidningarnas debatter är ju begränsade.

Jag vill inte förlänga frågan för mycket men bara ta upp några trådar som kommer upp i kommentarerna.

För mig handlar inte dessa frågor om ”frikyrkans regler”. Det handlar om min relation till Gud, hur jag tror att Gud vill att jag ska leva. Och jag är övertygad om att om jag lever som Gud vill, så är det även bäst för mig. Som kristen är jag övertygad om att äktenskapet är en gåva från Gud, sexualiteten är en gåva från Gud, men gåvan är så fin och känslig, att den ska utövas inom ett äktenskap. Det är min ärliga övertygelse, och jag tror också att det är bäst att leva på detta sätt. Och jag hycklar inte, jag lever som jag lär, har bara haft sex inom äktenskapet, men har man varit lyckligt gift i 34 år blir det ganska mycket sex, mycket mer än sexliberalerna som ofta byter partners. De som inte tror på detta behöver inte göra det, jag kan inte påtvinga någon min övertygelse, men jag har full rätt att framföra min övertygelse. Däremot tycker jag att det är fel att raljera över oss som vill leva på detta sätt, jag tycker att vi också ska bemötas med respekt. Och det handlar inte bara om frikyrkliga, för en katolik är detta självklart, och de lägger en ännu större vikt vid äktenskapet, som är oupplösligt för en katolik.

En synpunkt som kommer fram i flera inlägg är att det egentligen inte är någon större skillnad på äktenskap och sambo, äktenskapen blir också på prov. Jag har två svar på detta. I lagstiftningen är det stor skillnad på äktenskap och sambo och det är en mer säker juridisk reglering i ett äktenskap. Däremot tycker jag att den moderna synen på äktenskap som ett tillfälligt kontrakt som på ganska lösa grunder kan upplösas, det är ingen kristen syn. Den kristna grundsynen är enligt Jesusorden ”det Gud sammanfogar ska människor inte skilja åt”. Idealet är det livslånga äktenskapet, men Bibeln ger ju också vägledning hur vi gör när idealet inte fungerar.

Flera kommentatorer skriver att ett samboförhållande kan också bli troget och långsiktigt. Ur kristen synvinkel finns det dock bara en form av samlevnad. Den talar om att gifta sig, bröllop, bli man och hustru. Grundkonstitutionen är att ingå ett förbund inför Gud (vilket inte är ett proväktenskap), offentligt proklamera detta, registrera förhållandet lagligt vilket har varit praxis för kristna i alla tider (genom lag bunden vid sin man som det står i Rom 7), flytta samman och förenas sexuellt. De som förespråkar sambo som något likvärdigt, menar alltså att det finns två modeller för samlevnad, men det kan bara motiveras utifrån praxis i dagens samhälle, det kan inte motiveras utifrån Bibeln, kyrkohistorien eller praxis i kyrkor globalt. Jag rekommenderar alltid par som stabilt och långsiktig bor sambo att gifta sig, detta kan även motiveras på rent juridiska grunder.

Frågan om hur man ska leva för att vara församlingsmedlem tas också upp. Det beror på vad man har för församlingssyn, och vilken syn man har på hur man ska leva som kristen. Jag ser en församlingsgemenskap som en överlåten gemenskap där vi delar varandras liv, och där vi hjälps åt i efterföljelsen av Jesus. Kristet liv handlar om växt, att bli mer och mer lik Kristus, och alltmer leva på ett sätt som behagar Gud. Startpunkten handlar om frälsning, pånyttfödelse, dop och omvändelse.

En lokal församlingsgemenskap behöver dock definiera sina gränser och villkor för församlingsgemenskap. Jag tycker att det är bättre att detta görs tydligt och öppet än att det finns en massa oskrivna lagar och regler. Och här tycker jag att det behövs en fördjupad debatt och förståelse av vad det innebär att vara kristen. Är man omvänd om man är girig, självisk och snål när det gäller sina ekonomiska tillgångar? Har man upplevt Kristus i sitt liv och kan dela församlingsgemenskapen på djupet om man visar rasistiska attityder? Kan man vara med i församlingen om man bryter budordet att man inte ska stjäla, och kanske till och med stjäl i kyrkan? Kan man vara med i en kristen församling om man ständigt förtalar, skvallrar och talar illa om andra? Och i den kontexten måste man också kunna tala om samlevnad och sexualitet. Jag håller dock med om att det är helt fel att utesluta folk ur en församling för vissa beteenden om man inte tydligt förklarar innan man blir medlem om vilka förhållningsregler som gäller.

När man talar om dessa livsstilsfrågor handlar den kristna kontexten alltid om nåd, förlåtelse, att komma tillbaka efter misslyckanden, att uppleva Andens kraft till ett nytt liv, att vara älskad av Gud även om jag misslyckas etc. Därför skiljer sig kyrkan från andra typer av organisationer där man bara kan tala om livsstil och vår egen förmåga och styrka.

Att jobba med etiken i en församling är ganska naturligt tycker jag. Den som klandrar frikyrkan för en massa regler – har en sådan person någon erfarenhet av idrottsrörelsen? Eller av ett vanligt företag? Det är betydligt mer regelstyrda organisationer än en vanlig frikyrka. I min sons hockeylag blev en spelare utslängd därför att han visade en dålig attityd till tränaren. Man blev petad nästa match om man missade en träning. Man blev också petad nästa match om man inte ansträngde sig tillräckligt på träningen. Och betalade man inte de höga avgifterna, blev man utestängd direkt. Jag kan ge massa exempel.

 

Det känns som att det är mycket spännande som händer just nu. Bara senaste två dagarna har jag suttit i tre olika samtal, om tankar och idéer kring att grunda 4 nya församlingar.

Nu är det bara två dagar kvar tills vi börjar vår församlingsplanteringskonferens i Stockholm, arrangerad av Evangeliska Frikyrkan. Det går fortfarande att anmäla sig via denna länk, http://www.stockholm2020.net/, där finns också informationen.

Jag, Kjell-Axel Johansson och John van Dinther har ju stuckit ut hakan rejält genom att gå ut och säga att vårt mål och vision är att grunda 50 nya församlingar i Stor-Stockholm till år 2020. Och vi kan ju knappast anklagas för att vara svärmiska drömmare, vi har ju tillsammans grundat och byggt ett antal församlingar under våra liv, det här handlar bara om att höja ribban.

Den avgörande frågan är dock vad för sorts församlingar man vill bygga inför framtiden. Vår avsikt är att bygga församlingar som grundar sig på efterföljelse, tydligt och aktivt lärjungaskap och att lära folk att leva som kristna. Äktenskaps- och sambodebatten är i det perspektivet ganska avgörande, det handlar ju om en av de mest elementära efterföljelse- och livsstilsfrågorna för en kristen.

Det har handlat om betydelsen av äktenskap och bröllop här på bloggen senaste veckan. Och sedan har det handlat om New Wine teologiska utbildning, som är på gång till Stockholm. New Wine står ju för en tydligt karismatisk form av kristendom.

Videoklippet nedan visar både och, hyperkarismatik och bröllop.

watch?v=4ZyRnPtLVyw&sns=em

 

Jag återkommer med någon sorts sammanfattning av sambodebatten, har dock inte hunnit läsa igenom alla kommentarer än.

En diskussion har förts kring denna fråga om hur det inom ett samfund utvecklas olika inriktning i olika delar av Sverige. Det spekuleras i att i EFK i Stockholm finns det mer av konservatism, medan det i andra delar av Sverige, bl.a. Göteborg, finns mindre av konservatism. Diskussionen har förts både på denna blogg och andra bloggar.

Bara en kort kommentar. I jämförelse med den debatt som finns inom Svenska Missionskyrkan är Evangeliska Frikyrkan en mycket enig rörelse. Jag tänker nu på de 30 motioner som lämnats in till Missionskyrkans kongress från olika församlingar som säger nej till samkönade äktenskap. Det blir en extremt inflammerad debatt. Jag tror att alla församlingar i Evangeliska Frikyrkan sluter upp bakom äktenskapet, och predikar om äktenskapet mellan man och kvinna. Det finns dock nyansskillnader på hur man ser på medlemskap i en församling, inte minst i hur man ser på frågan om medlemskap kopplat till sambo. Det är viktigt att ha vissa proportioner på EFK:s interna debatt.

En sak man bör notera när det gäller Evangeliska Frikyrkan är att utvecklingen är mycket olika i olika delar av Sverige. i vissa delar av Sverige finns det mycket livskraftiga och växande församlingar där en hel del människor kommer till tro. I vissa delar av Sverige händer det dock ganska lite när det gäller både församlingsgrundande och utveckling och expansion av församlingar, detta märks tydligt när man analyserar statistiken över EFK:s församlingar.

Så man kan undra vad man menar med ordet konservativ. EFK i Stockholm klassas som konservativ av vissa bedömare. I ett 20-årsperspektiv har Stockholm varit den i särklass mest expansiva delen av EFK, och mest kreativt när det gäller att jobba både med församlingsutveckling och församlingsgrundande. Min bedömning är att det är 7-8 gånger fler personer i EFK-församlingarna i Stor-Stockholm en vanlig söndag idag, i jämförelse med för 20 år sedan. I ett längre perspektiv är EFK:s tillväxt i stor utsträckning ett Stockholmsfenomen. EFK drev en ganska tynande verksamhet i Stockholm för 20 år sedan. Idag är New Life på Kungsholmen den EFK-församling i Sverige som samlar i särklass mest människor en vanlig söndag, New Life existerade inte för 20 år sedan (New Life håller nu på och startar en systerförsamling i Göteborg). Både Korskyrkan och Elimkyrkan förde en ganska tynande tillvaro för ett 20-tal år sedan, men har expanderat kraftigt under en följd av år. Ett antal nya församlingar har grundats, två av dem har jag själv ägnat ett antal år av mitt liv åt att grunda, bygga upp och utveckla, nämligen Söderhöjdskyrkan och den latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus, dessa församlingar har idag tillsammans närmare 400 medlemmar, och existerade inte för ett antal år sedan.  De tankar som vi jobbar med nu – om en satsning på att grunda 50 nya församlingar i Stor-stockholm, någon liknande typ av visionärt tänkande känner jag inte till i svensk kristenhet. Så om vi är konservativa, då kan man bara undra hur alla andra är.

Man bör nog ställa sig frågan om vad vi ska syssla med som kristna. Är man radikal och nytänkande om man har läst några inne-teologer, och odlar vissa idéer. Eller är man radikal och nytänkande om man faktiskt grundar församlingar som växer, och där många människor kommer till tro?

Vi har mycket av det förstnämnda i svensk kristenhet, en massa prat, tyckanden och idéer, men vi har alltför få som sysslar med det sistnämnda – grundar och bygger församlingar som faktiskt växer och som når helt nya människor.

Idag höll jag predikan i Elimkyrkan om att vi kristna är kallade till att vara Guds ambassadörer. Audio-versionen är nu utlagd på www.elimkyrkan.org och man kan hämta hem predikan genom att gå in på höger sida ”nedladdningar” och sedan klicka på ”predikan 2010-04-25”. Sprid den gärna, känns som ett viktigt och utmanande budskap, jag är själv ordentligt utmanad.

Noterar nu att det är 139 kommentarer på mitt inlägg om samboskap. Ska försöka få tid att gå igenom och sammanfatta och avsluta den debatten.

Tidningen Dagen ägnar flera sidor i sin fredagstidning åt en intern diskussion inom Evangeliska Frikyrkan om utbildning. Tycker att Dagen och David Wingren har hittat en bra balans i reportaget och gett olika sidor rättvist utrymme. Jag har också blivit utmanad att förtydliga några saker som jag säger i artikeln. Bloggaren och pingstpastorn Mikael Karlendal tycker dock att det handlar om mörkläggning, förmodligen finns det konflikter under ytan och teologiska kontroverser som tonas ner. Jag håller med om att ytlig samförståndskultur och att sopa konfliktladdade frågor under mattan är en av de sämsta sidorna hos frikyrkokulturen.

Karlendal pekar på att de intervjuade från båda håll försöker att betona att frågorna är lösta och att detta är ett avslutat kapitel. Jag har inte själv varit involverad i processen, utan har som ny pastor i Elimkyrkan mer ställts inför fullbordade faktum i dessa frågor. Jag uppfattar dock som att de berörda Stockholmspastorerna har klarat ut frågorna med SALT-ledningen, Dagenartikeln ger här en rättvis bild. Jag tror inte att någon av de inblandade vill riva upp det som har klarats ut. Att klara ut tolkar jag som och tar för givet att man tydligt har markerat att SALT i sina grundvärderingar står för en etablerad kristen syn på äktenskapet, och att dessa värderingar präglar både lärarnas livsstil och undervisningens innehåll.

Jag pekar dock i Dagenartikeln på att diskussioner om äktenskapsfrågan har varit en konfliktfråga tidigare inom SALT-samarbetet. Jag som har följt diskussionen på distans har uppfattat saken på detta sätt. Men det är en allmän diskussion som har förekommit inom EFK, och det var olyckligt att den diskussionen har koppats till SALT.

Debatten om äktenskapet och vad det praktiskt innebär att vara en Jesusefterföljare behöver dock fortsätta inom EFK men vi är nog alla överens om att vi inte ska använda SALT-nätverket som arena för konflikter i äktenskapsfrågan.

Jag håller med EFK-pastorn och bloggaren Joachim Elsander som driver bloggen Kolportören att SALT är en utmärkt utbildning. Flera av mina medarbetare i Elimkyrkan har studerat vid SALT. Jag tror starkt på utbildningskonceptet. Som medlemmar i Evangeliska Frikyrkan kommer Stockholmsförsamlingarna att fortsätta stödja de utbildningar vi driver inom samfundet.

Däremot är jag bekymrad över den smygliberalisering och smygrelativisering som pågår i äktenskapsfrågan, och som jag har uttryckt här på bloggen i inlägget om sambo. Den debatten kan vi inte sopa under mattan och jag tycker inte heller att den frågan är löst. När jag tog upp frågan i Dagen häromåret var det en person som trädde fram och kritiserade mig, någon EFK-are som heter Andreas Engstrand. Men det är ingen pastor och jag har ingen aning om vilken församling han är med i. För Engstrand tycktes dock äktenskap och sambo vara två likvärdiga samlevnadsformer, och han hävdade också i debatten att det var en vanlig uppfattning i hans församling. Det är detta synsätt som smyger sin in, och det är detta som de berörda Stockholmspastorerna har reagerat över. Bland annat uppkom diskussionen inom SALT genom att SALT-ansvarige i Göteborg bodde sambo, och detta uppenbarligen var accepterat hos EFK-församlingarna där. Nu har den personen slutat vid SALT så det finns ingen anledning att driva debatten vidare kopplat till SALT, men sakfrågan kvarstår. Det handlar ju inte om någon enstaka person utan om ett synsätt som blir alltmer accepterat i vissa församlingar som enligt min mening genomgår en inre sekularisering.

Att Stockholmsförsamlingarna kommer att samarbeta med New Wine behöver inte dramatiseras för mycket. Vi har ett ingående samarbete sedan tidigare med brittiska New Wine. De önskar placera en filial för sin teologiska utbildning i Stockholm. Eftersom Stockholm är en mycket internationell stad passar det konceptet mycket bra för de multinationella och multikulturella församlingar som vi har i Stockholm. Att undervisningen helt och hållet är på engelska och New Wines tydliga fokus på kristendomens karismatiska sidor, är något vi välkomnar. Det ska dock inte tolkas som en kritik mot SALT, vi hoppas på nära samarbete i fortsättningen.

Räknar med att skriva ett uttalande och kommentar med anledning av Dagens artikel idag om EFK, SALT, utbildning etc. Hinner dock inte just nu. Sitter på en konferens som tidingen Dagen ordnar tillsammans med Kristina Publicistförbundet och Claphaminstitutet. Har ännu inte hunnit läsa Dagens artikel.

Tidningen Dagen uppmärksammar idag EFK-församlingarna i Stockholm. Jag hinner dock inte kommentera just nu.

Hv – Djurgården 2-3, vem bryr sig?

Noterar att frågan om samboskap nu är uppe i 100 kommentarer. Jag tror att rekordet på denna blogg ligger på någonstans kring 110-120 kommentarer. Vi får se om det rekordet slås den här gången. Jag hinner tyvärr inte läsa igenom och kommentera just nu. Men återkommer med någon summering av debatten inom 1-2 dagar. Senaste dagarna har jag haft andra och mer pockande bekymmer. Var hos doktorn i måndags som observerade att mitt blodtryck var 156/110 trots tre blodtrycksmediciner, en kraftig ökning under de senaste månaderna. Så nu är det strikt skötsamhet som gäller, lugnt tempo och dessutom har jag börjat ta en till blodtrycksmedicin, betablockeraren, som jag konsumerade för en del år sedan. Man blir återigen påmind om hur förgänglig ens kroppshydda är. Det är dock skönt att Elimkyrkan, där jag är pastor, har sex läkare som församlingsmedlemmar. En av dem själavårdade mig i måndags kväll. Det kändes bra.