Intressant Stefan, har följt mycket av det som skrivits på bloggar och dylikt de senaste åren och måste säga att det ofta blir en hel del prat hos många ”nytänkare”, tyvärr, för mycket av det som sägs är ofta spännande tankar. Vad längtar människor efter, mer prat eller en tro som får konsekvenser för mitt vardagliga liv? Även de bästa av intentioner kan bli fel.

Men jag vill tillägga, jag håller helt med Stefan i det han säger på slutet, som kyrka är det oerhört viktigt att vi når nya människor.

Man bevisar allt med statistik (som modernisterna säger )!

Hej Stefan: du skriver: ”Det spekuleras i att i EFK i Stockholm finns det mer av konservatism, medan det i andra delar av Sverige, bl.a. Göteborg, finns mindre av konservatism.”

Vad man lägger för betydelse i ordet konservatism beror ju på vem som använder ordet. Det är i min referensram något positivt i att vilja ”konservera” och stå fast vid en ”klassisk evangelisk kristendom” (Jes. 6:16) medan postmoderna och liberala teologer anser den sortens konservatism som förlegad.

Ordet ”radikalitet” är speciellt eftersom det antas stå för något positivt oavsett vilken teologisk fåra man tillhör. Alla vill väl beteckna sig som radikala: jag är radikal och konservativ eller jag är radikal och liberal.

Radikalitet och nytänkande står inte i motsatsställning till konservatism enligt den innebörd jag ger ordet. Det handlar då om ett helt legitimt nytänkande (nytt vin i nya läglar) som väl låter sig göras inom ramen för en klassisk-historisk kristendomstolkning. Jag tänker då på sådana saker som grundandet av nya församlingar, att skapa nya ”gränssnitt” som riktar sig till speciella målgrupper och överhuvudtaget ett vidgande av kommunikationskanalerna för evangeliet, exempelvis via olika kulturella uttrycksformer som drama, dans, poesi, mm.

”Populärdebatten” om att det skulle finnas mer konservatism i Stockholm och mindre konservatism i bl.a. Göteborg har jag uppfattat som att det handlar om i vilken grad man tillåter sig att omtolka och avlägsna sig från en traditionell bibeltolkning och sanningen är väl att denna polarisering, mer eller mindre uttalad, finns representerad i de flesta sammanhang och geografiska områden. Var det förresten inte Norrmalmskyrkan i Stockholm som också fattade ett beslut om att kunna viga homosexuella?

Så vad menar vi så med ordet ”konservativ”? För mig handlar det om en grundsyn på bibeln, Guds ord, som ett budskap från Gud med ett i huvudsak oföränderligt budskap. Jag tror att diskussionen skulle ha bättre förutsättningar att föras om vi försöker ge orden en någorlunda tydlig och avgränsad definition.

Slutligen ser jag det som en angelägen uppgift att studera vilken frukt som träden bär.
Jesus sa att av frukten känner vi trädet. Därför måste det vara angeläget att studera om det finns någon skillnad i fruktbärande mellan liberala och konservativa kyrkor.

Det räcker att se på den södra halvan av jordklotet för att konstatera att det är de kyrkor som har en ”konservativ” och karismatiskt prägel som faktiskt växer och utvecklas. Ställ det i kontrast till exempelvis utvecklingen inom mer liberala sammanhang som t.ex. Svenska kyrkan i vårt land.

Din fråga, vad är konservativ är verkligen berättigad. Min mening är att det gamla talesättet ”åter till Bibeln” är nydanande och inte det minsta konservativt. En radikal tro på det nytestamentliga budskapet spränger bort både all ”så har vi alltid gjort” konservatism och det sk liberalteologiska skräpet. Jesus var radikal och att leva med hans liv som förebild är definitivt inte konservativt.

1, ” Diskussionen har förts både på denna blogg och på andra bloggar.”

Vore det inte bra för diskussionens skull att länka till dessa trådar?

2, Precis som signatur Manne #4 känns det som att du blandar ihop äpplen och päron, dvs att

Fart och fläkt i diskussionen! Ang begreppet konservativ så brukar man (åtminstone i protestantiska kretsar) åsyfta en klassisk, evangelikal, bibeltrogen teologi. Och här är det, precis som Stefan understryker, så att de delar av kristenheten som växer allra starkast, framför allt i de fattigare delarna av världen, är just de teologiskt konservativa grupperna, medan de liberala i stort sett över hela fältet går tillbaka.

Så låt oss inte förväxla begreppet konservativ med reaktionär eller handlingsförlamad. Det tycks snarast vara tvärtom.

I Pingst verkar det vara Filadelfia som börjat bli ”liberalt” i samlevnadsfrågorna …man kan bara hoppas de inte sätter mönstret för resten av sveriges P-församlingar.
Tillväxt-tänkandet har som det verkar fått P att gå i en mer löslig riktning (om än långsamt), i tron att det ska attrahera fler sökare att närma sej och förhoppningsvis komma till tro.

Minns hur P i Jönköping hantade det när några försökte initiera en abortdiskussion, då var man snabbt ute och tryckte ner de som ville lobba för livet när det ifrågasattes att abort-arbetare var medlemmar i denna församlings STYRELSE.

Ska P göra likadant ifall tankar i sambofrågorna liknande de Stefan Swärd har fört fram skulle börja höja sin röst?

Jag skrev en liten fundering kring vilka inom EFK som skulle vilja ”relativisera äktenskapsbegreppet” (en typ av formulering som förekommit nu och då, bla på den här bloggen)
http://www.kolportoren.com/2010/04/vilka-vill-relativisera-aktenskapet.html

Noterar att herr Elsander lyfter diskussionen genom sin blogg: http://www.kolportoren.com/2010/04/vilka-vill-relativisera-aktenskapet.html

Är väl knappast särskilt konstruktivt att klassa in folk i konservativa vs liberala och radikala vs icke-radikala. Framförallt tror jag det är olyckligt att Saronkyrkan framställs som den liberala boven i dramat på grund av sin hållning i medlemskapsfrågan. Så som jag förstått det hela så har Saronkyrkan arbetat igenom hur man ser på medlemskap och om jag har förstått det rätt så har man snarare skärpt förväntningarna på medlemmar. Som att t.ex. vilja arbeta tillsammans på sin frälsning.

Min magkänsla är att det är många EFK-församlingar som inte alls tänkt igenom hur man ser på medlemskap och som dessutom står ganska villrådiga inför hur man ska se på om samkönade par ska få bli medlemmar eller inte. Det blir därför ganska absurt att peka ut Saronkyrkan som faktiskt jobbat igenom frågan som liberal. Sen kan man alltid diskutera om samkönade par ska få bli medlemmar eller inte.

Roger G, inlägg #11 (och ni övriga). Intressant förmedlande av information. Tror du att Örebro skiljer sig från andra ställen i landet i det där avseendet? Kan det vara så att det är närheten till EFK:s huvudkvarter som gör att det spårar ut alldeles i gnällbältet?

Jag läste en intressant artikel i Svenska Journalen i fredags. Min gamla favorit Gladys de Pilar ska gifta sig med Stocholmaren och vice ordförande i EFK Christer Bergh. Enligt rubriken så ”väntar vi med sex till efter bröllopet”. Men man fick intrycket att de redan flyttat ihop. Tror du att någon av pastorerna i Stockholm tar upp den eventuella problematiken? Tycker du att de borde göra det? Gladys kommer ju från Örebro, så det kan ju vara därför hon kanske inte riktigt har fattat galoppen?

Ulf.
Jag trodde Stefans upprördhet handlade om ”sambo”!? Hur kan han eller någon annan veta något om de som bor tillsammans har sex eller inte?

Stefan kommenterade nyligt i en DAGEN-artikel en medarbetare i nån sorts pastorsutbilding som heter något kryddliknande (eller kan det rent av ha varit salt?) som tydligen var sambo några veckor innan äktenskapet. Om jag förstod det hela rätt så var detta upphov till en stor konflikt mellan olika församlingar. Hur visste man att personerna hade sex?

Eller för den delen: var går gränsen för ”att ha sex”? Bill Clinton tyckte det handlade om penetration – men det tyckte ju en stor del av världens befolkning var en lite väl smal definition!

Att lita på vissa, och misstänkliggöra andra som kanske av praktiska skäl flyttar ihop innan man sen gifter sig. Luktar inte det lite hyckleri?

Andrew!
Så bra. Då behöver vi bara prata lite med Ulf Stenlund (#25), så att han inte relativiserar det där med samboskap för mycket. Eller hur?1