Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har ju aviserat att jag ska diskutera Max Wetterlunds bloggserie om sex. Jag läste först ett av inläggen där jag tyckte att han uttryckte sig minst sagt slarvigt om äktenskapsfrågan. När jag läste vidare de andra inläggen hittade jag dock mycket som var bra. Frågan om en kristen syn på porr och onani har jag ju redan skrivit om, och ligger ganska när det synsätt som Max för fram. Jag håller helt och hållet med Max om att vi öppet måste tala om sex i våra församlingar.

Jag tror inte heller på slutna kärnfamiljer. Jag tror att församlingen är kallad till att vara en familjegemenskap. Det är dock viktigt att vi uttrycker oss klart och tydligt när vi talar om detta, det äktenskapliga samlivet gäller en unik relation mellan en man och en kvinna. Som gemensamt tar ansvar för sina barn. I den begreppsförvirring som råder idag på äktenskapsområdet måste man här uttrycka sig tydligt. När vi talar om kommuniteter, utvidgade familjer, att inte isolera kärnfamiljen, talar vi inte om en annan modell för äktenskapligt samliv. Vi talar bara om att kärnfamiljen inte ska isoleras, det behöver vara en öppen gemenskap.

Jag tycker att det råder ett rejält sönderfall på äktenskaps- och familjeområdet, inte minst i västvärldens kyrkor. Jesus talade om det trogna och livslånga äktenskapet. Det är den kristna standarden. Sedan talar Jesus om att man i vissa lägen måste acceptera en skilsmässa, det handlar då framförallt om att ens partner är otrogen. Då har man enligt Jesu undervisning rätt att ta ut skilsmässa. Men Bibeln talar aldrig om att man som kristen har rätt att aktivt verka för en skilsmässa eller bidra till en skilsmässa. Vi behöver skapa kärleksfulla och själavårdande miljöer i våra församlingar, och möta människor där de befinner sig. Det som bekymrar mig är dock att idealen, och måttstocken i undervisningen har devalverats, ju vanligare skilsmässor har blivit. Efter mer än 20 års erfarenhet av att vara pastor, vet jag av erfarenhet, att skilsmässorna i varje fall kan minimeras, om man i en församling jobbar aktivt med äktenskaplig friskvård och aktiv själavård på området. Sedan ska vi naturligtvis stötta de kristna som drabbas av skilsmässor, situationer som man inte har kunnat rå över.

Att vara Jesusefterföljare innebär att man har som norm och aktivt verka för att äktenskapet är troget och livslångt. Annars är det bara flummeri att gå omkring och kalla sig för efterföljare till Jesus. Sedan kan naturligtvis Jesusefterföljare drabbas av livskriser och det är ju inte självklart att ens partner är Jesusefterföljare – vilket kan krångla till situationen.

Max Wetterlunds skriver sedan om att kristen sex är väldigt bra sex. Det är möjligt. Säger inte all erfarenhet att bästa sexlivet får man om man lever i ett långsiktigt, troget och romantiskt äktenskap. Max skriver att det finns amerikanska undersökningar som visar att de som får ligga oftast är konservativa kristna, och som också kommer fram i undersökningarna är att de kvinnor som oftast får orgasm är konservativa kristna.

Här pekar Max på något viktigt. Det finns en myt, och jag är rädd för att den även har spritt sig i kristna sammanhang, är att en strikt sexualsyn och värnandet om äktenskapet, leder till ett tråkigt liv och torftigt sexualliv. Max säger att det är tvärtom, jag tror att han har rätt. Ett bra sexliv kräver att man lär känna varandra väl och att man kan vara fullständigt trygg i varandras kärlek. Det är främst i ett troget äktenskap där inriktningen är att leva hela livet tillsammans, det är i den miljön man skapar bäst möjligheter för bra sex.

Max skriver också så här: ”anledningen till man (alltså kyrkan) murar in sexet tror jag är att sex är något så vackert och kärleksfullt som man måste sätta gränser kring, för att det inte ska bli fel. Murarna signalerar att sex är viktigt och värdefullt. Inte att sex är dåligt eller fel”. Jag håller helt med.

I nästa inlägg kommer jag in på sambofrågan.

  • Ulf Stenlund

    Du reagerar på påståendet att ”kristen sex är väldigt bra sex”, med ett ”det är möjligt”. En annan reaktionsmöjlighet är att instämma i att ett sunt kristet äktenskap ger goda möjligheter för ”väldigt bra sex”. Gud själv la in möjligheten för människan att ha sex för nöjes skull. Detta var förstås ett sätt att säkra fortplantningen men också ett sätt att stärka sammanhållningen mellan kvinna och man. Som med de flesta gåvor kan man använda sex på bra och dåliga sätt. Att just kristen sex kan fungera bra, är att i en kristen idealfamilj månar både man och kvinna om att partnern ska ha det så bra som möjligt. Ett sexliv där båda parter söker den andres välbefinnande tror jag är en nyckel till bra sex. Det kristna trohetsidealet tror jag också befrämjar den djupa närkontakt god sex mår bra av. Ytterligare en skillnad mellan kristen sex och världsliga ideal är att en kristen inte tror på de falska föreställningar om god sex porrindustrin förmedlar. Mycket av sexismen bottnar, som jag ser det, i att folk tror att i bra sex är det ”egennyttan” som gäller. I att porrens förvridna värld använder man upphetsning som medel för att stimulera sexualiteten. Att konsumera porr leder, enligt min mening, till olycklig sex. I vart fall för den objektifierade parnern.

  • Nådehjonet

    Glöm inte bort ett annat perspektiv. Nämligen att det finns de som vet att man kan leva ett lyckligt liv utan ett toppresterande sexliv. Speciellt i unga år är ju den hormonella drivkraften väldigt stark. Själv drabbades jag av en åkomma som heter ”kronisk prostatit” efter att som tonåring badat i en kall norrlandssjö och kylt ner underlivet. (Undvik sådana aktiviteter). Denna åkomma tillsammans med det faktum att jag på senare låtit sterilisera mig har starkt försämrat min sexuella drivkraft och förmåga till njutning (för att uttrycka mig enkelt), tvärt emot vad läkarna försäkrade. I början var jag väldigt frustrerad och upplevde verkligen sanningen i bibelns ord om att köttet står emot anden och att sexualiteten är en så djupgående och fundamental drivkraft vilket också innbär att det blir ett väldigt ”sorgearbete” och frustation den dag när man märker att man inte längre är som när man var yngre. Men jag har upplevt att Guds ande är större och starkare än alla drifter och att Gud kan fylla tomrummet efter den optimala sexualiteten. Tänk också på att i evigheten kommer vi inte att ha några kroppar. Där kommer vi att få uppleva att den intima närheten till Kristus är så mycket större än den som jordisk kroppslig kärlek kan ge. Och i helvetet kan man inte ägna sig åt att onanera. Tänk också på att äktenskapet och därmed sexualiteten är en bild på församlingens förening med Kristus. Så sätt in sexualiteten i sitt rätta sammanhang så att det inte blir till en avgud. I unga år tenderar man att tro att sex är livets mening och att det gäller att ha så mycket och njutningsfull sex som möjligt för att kunna säga att man lever ett meningsfullt liv. Det kan lätt bli egocentrerat och bli till en avgud. Eller som Paulus säger: ”dom har buken till sin gud”. Jag har alltid haft problem med att hålla mina tankar och min fantasi under kontroll och jag tror faktiskt att detta som Gud låtit ske i mitt liv var ett sätt för Gud att föra in mig i ett disciplinerat och helgat kristenliv. Detta är min tro oavsett vad någon annan anser om saken. Signaturen ”nådehjonet” brukar jag använda när jag diskuterar känsliga spörsmål annars använder jag en annan signatur.

  • C

    ”Kristen sex”? :) Hoppas det är roligare än mkt av så kallad ”kristen musik”.

  • wildwest

    C: Den var kul! Kan en okristen man och en kristen kvinna ha ”kristet sex”? När blir ”kristet sex” inte längre kristet? Förlåt, kunde inte låta bli…

  • Pelle

    Nådehjonet skriver: ”Tänk också på att i evigheten kommer vi inte att ha några kroppar.”

    Kroppar kommer vi med all säkerhet att ha i evigheten! Jesus uppstod kroppsligen!

    Frågan är väl bara på vilket sätt de är sexuella kroppar eller hur tänker du?

  • Nådehjonet

    OK, vi kallar det för en förhärligad kropp då. När Jesus uppstått kunde han gå genom väggar och försvinna ur lärjungarnas åsyn. Tomas kunde sticka sina händer i Jesu sår. Jesus hade både en fysisk och andlig kropp på samma gång. Man kanske kan säga att det fysiska och det heligt andliga smält ihop till en enhet, till den förhärligade uppståndelsekropp som också vi en dag ska ikläda oss när vi uppstår. Vi ska bli såsom änglarna och vi skall inte gifta oss eller giftas bort som Jesus sa. Vår bekännelse att vi är uppståndna med Kristus ska visa sig bli en realitet och vi ska uppstå med en förhärligad kropp. I alla fall i min autodidaktiska världsbild.

  • Anders Gunnarsson

    Intressant att otrohet är tillräcklig grund för skilsmässa i Matt 5:32. Matt 19:6 menar något annat. Matt 5:32 måste sätas i sin rätta kontext, se Lev 18:6ff och grekiskans ord för otukt verkar därmed handla om den incestiösa kärleken…

  • Staffanw

    Stefan skriver: ”Jag tror inte heller på slutna kärnfamiljer. ” Här borde nog Stefan förtydliga vad han menar. Vad är en sluten kärnfamilj, och är alla kärnfamiljer slutna. Dvs tror hantror inte på kärnfamiljer överhuvudtaget.

  • Karin

    Hur ska man känna sig älskad av sin man när verksamheten i kyrkan är viktigare än att göra saker tillsammans med sin fru? För mig är det en form av otrohet.

  • Anna-Karin

    @Karin: Varför ens partner söker sig till sammanhang utanför relationen är svåra frågor. Vi har så olika behov, vi människor. Någon behöver stor social stimulans, någon vill ha många bollar i luften, någon vill ha lugna hemmakvällar, någon vill ha …..Om man träffas och gifter sig runt 25 års ålder – vilket inte är särskilt ovanligt – så är man inte ”färdig” som människa. Det blir man aldrig enligt mig. Då man vid 40 och uppåt har gjort bort småbarnsår upptäcker man ibland att det som finns hemma inte räcker. Man har behov av stimulans, av bekräftelse, av att bli sedd av andra. Det är här en del människor separerar tror jag.

    Jag lever sedan 24 år med min man, vi har 2 barn. Vi gör mycket var för sig. Vi har olika intressen, olika behov. Skulle jag göra saker enbart med honom skulle jag snart börja tycka att han band mig. Detta är ömsesidigt. Då skulle skillsmässan snart vara ett faktum. Vad som dock är kittet mellan oss är kanske inte den stora kärleken längre utan djup vänskap. stort förtroende, delad historia, gemensamma värderingar och upplevelser, humor.

    Ibland är skillsmässa räddningen för en familj. Då ett fortsatt samliv leder till olyckliga människor, olyckliga barn, ja då ska man skilja sig. Dr Phil, en amerikansk megapsykolog med diskutabelt rykte har en gång sagt ”what’s worse than to be from a broken home is to be in a broken home”. Väljer man att skilja sig så har man dock ett ansvar att, som vuxna människor, reda ut och avsluta relationen så att man kan fortsätta vara föräldrar till sina gemensamma barn – så småningom även far och morföräldrar. Att bråka, använda barn som slagträ, det är ren barnmisshandel.

    Kristen sex…..djurisk sex har jag hört talas om men inte kristen sex…… 😮 märkliga bilder dyker upp för mitt inre….. 😀

  • http://bergmansbryderier.blogspot.com/ Lars

    Karin berör en väldigt viktig sak. Vet att i mitt eget fall handlade det om att vara trogen Jesus och inte låta ens familjelivet komma före hans kallelse. Idag menar jag mig veta bättre, att en mycket viktig del i mannens kallelse ÄR att låta gemenskapen med hustrun ”komma före” honom – vilket det naturligtvis inte gör då, paradoxalt nog. Skulle tro att min egen skilsmässa till mycket stor del berodde på mitt enorma engagemang ”för Herren”, på hustruns bekostnad. Tyvärr. Och vi lär vara ganska många som missuppfattat Herren på den här punkten…

    /Lars

  • BW

    Jag frångår dagens ämne, sticker ut hakan och länkar till en artikel i DN:

    http://www.dn.se/ledare/signerat/livets-ord-meningen-med-foreningen-1.1078883

  • Torbjörn S Larsson

    BRA SKRIVET !
    Jag tycker det var bra skrivet.
    Om skilsmässor.
    Vi ser iallafall i Jonas Gardells fall hur ödestiget det var med skilsmässa i hans
    föräldrar liv och hur det påverkade honom.

  • Jennie

    Jag har mycket svårt för formuleringar som ” vi måste värna om äktenskapet” Vi måste värna om våra värderingar bla, bla, bla, utan något som helst resonemang kring varför det nu sker. Jag är en kristen och jag har i många år försvarat tanken och de ”regler” som finns formulerade kring detta med äkenskapet i bibeln. Men, samtidigt har jag mött människor som gift sig med kristna personer som bl a lidit av psykisk sjukdom, som faktiskt medfört destruktiva inslag i äktenskapet, som gift sig med personer som varit våldsamma mm. När det då till slut lett till skilsmässa har den person som då valt att gå pga av detta utsatts för både förtal mm. Jag har även noterat hur dessa personer har bemötts av människor som citerat bibelordet som säger att enda anledningen till skilsmässa är då en part är otrogen.

    Jag tänker så här: Hur skulle Jesus bemött dessa människor som valt att gå pga dessa anledningar. Skulle han sagt: Gå tillbaka, stå ut med denna person som försätter dig i fara, fruktan och otrygghet. Stå ut med slagen och de våldsamma, sjuka inslagen. Jag har väldigt svårt att tro att han skulle hanterat situationen så.

    Detta har gjort mig både upprörd och besviken på kyrkan. Jag önskar ett mer djupodlat och verklighetsförankrat resonemang kring detta med skilsmässor som sker, då anledningen är av VÄRRE art än att en part har varit otrogen, för jag tycker faktiskt att det är värre att exempelvis misshandla sin hustru, än att vara henne otrogen.

    MVH

  • BW

    Jennie, jag ska väl inte svara för Stefan, men jag tror nog att han är medveten om den problematik som du tar upp, att tillvaron är komplex och sammansatt. Jag själv växte upp i en familj där min far var så kallad avfälling från en frikyrkomiljö- tradition där man tillämpade en mycket sträng uppfostran med aga och avståndstagande från världsliga aktiviteter som idrott mm, vilket sedan präglade hans eget sätt att utöva sitt föräldraskap. Denna frikyrkokultur har i Guds namn resulterat i skadade människor som fick till sig en felaktig Gudsbild och som nu tillhör skaran av Guds barnbarn. Tragiskt!
    Det du skriver kompletterar bilden och påminner oss om problematiken. Jag tror att Gud finns med i varje situation med vishet och kunskap för att finna en väg som är förenlig med hans kärlek och vilja. Det sägs i bibeln att det finns människor som är ”oskickliga” till att ingå äktenskap och jag tror att det finns en del äktenskap som nog aldrig borde ha ingåtts. Det finns mycket att förbättra i frikyrkokulturen när det gäller sundhet, professionalism och ödmjukhet.

    Baksidan av att inte vara autentisk i sin kristendomsutövning kan man läsa om i min länk till DN (inlägg #12 ovan). I samma DN, ”Boklördag”, recenseras en bok av amerikanskan Barbara Ehrenreich, ”Smile or die”, där hon beskriver ett destruktivt positivt tänkande som blivit en stark trend även inom de evangelikala kyrkorna. Intressant nog bekräftar hon ledarskribenten Henrik Berggrens slutsats om exploateringen av människans behov av gemenskap, när hon skriver att människor drar sig för att kritisera fenomenet på grund av rädsla för att bli utfrysta av sina vänner. Detta är oerhört allvarligt och inte överensstämmande med den frihet som Jesus kallat oss till. Den kristna församlingen är byggd på kärlek och ett frivilligt underordnande.

    Polaroidglasögon och potemkinkulisser

    Jag ville bara berätta
    att jag talar ett annat språk,
    är från en annan planet

    Det esoteriska, kongeniala
    brödraskapets polaroidglasögon,
    släppte inte igenom ljuset.

  • Gunvor Vennberg

    Karin (nr 9) jag vill verkligen rekommendera dig och din man en bok som heter ”kärlekens fem språk ” (Kommer inte ihåg författaren på rak arm). Det låter som om han behöver få en större förståelse för att det är viktigt för dig att ni tillbringar tid tillsammans, det kanske inte är lika viktigt för honom. Kanske visar han istället kärlek och uppskattning på ett sätt som du inte lägger märke till eller uppskattar. När det gäller att engagera sig i kyrkan i förhållande till familjen så fick jag ett bibelord via en registreringsskylt för egen del, från Malaki 4 ”Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.” vilket blev en viktig väckarklocka för mig när det gällde att prioritera familjen mer än tidigare. Detta ledde i förlängningen till att vi började ha husandakter hemma, vilket känns både viktigt och meningsfullt samtidigt som det är något man gör tillsammans. Genom att jag började prioritera familjen utifrån detta bibelord så blev inte jag skild från Gud utan vardagen blev snarare sakral istället. Barnens kristna fostran och att vårda äktenskapet är viktiga kyrkliga uppgifter där familjen är en liten hemgrupp med ett stort ansvar och en viktig kallelse.



Subscribe to Stefan Swärd