Jag har ju aviserat att jag ska diskutera Max Wetterlunds bloggserie om sex. Jag läste först ett av inläggen där jag tyckte att han uttryckte sig minst sagt slarvigt om äktenskapsfrågan. När jag läste vidare de andra inläggen hittade jag dock mycket som var bra. Frågan om en kristen syn på porr och onani har jag ju redan skrivit om, och ligger ganska när det synsätt som Max för fram. Jag håller helt och hållet med Max om att vi öppet måste tala om sex i våra församlingar.
Jag tror inte heller på slutna kärnfamiljer. Jag tror att församlingen är kallad till att vara en familjegemenskap. Det är dock viktigt att vi uttrycker oss klart och tydligt när vi talar om detta, det äktenskapliga samlivet gäller en unik relation mellan en man och en kvinna. Som gemensamt tar ansvar för sina barn. I den begreppsförvirring som råder idag på äktenskapsområdet måste man här uttrycka sig tydligt. När vi talar om kommuniteter, utvidgade familjer, att inte isolera kärnfamiljen, talar vi inte om en annan modell för äktenskapligt samliv. Vi talar bara om att kärnfamiljen inte ska isoleras, det behöver vara en öppen gemenskap.
Jag tycker att det råder ett rejält sönderfall på äktenskaps- och familjeområdet, inte minst i västvärldens kyrkor. Jesus talade om det trogna och livslånga äktenskapet. Det är den kristna standarden. Sedan talar Jesus om att man i vissa lägen måste acceptera en skilsmässa, det handlar då framförallt om att ens partner är otrogen. Då har man enligt Jesu undervisning rätt att ta ut skilsmässa. Men Bibeln talar aldrig om att man som kristen har rätt att aktivt verka för en skilsmässa eller bidra till en skilsmässa. Vi behöver skapa kärleksfulla och själavårdande miljöer i våra församlingar, och möta människor där de befinner sig. Det som bekymrar mig är dock att idealen, och måttstocken i undervisningen har devalverats, ju vanligare skilsmässor har blivit. Efter mer än 20 års erfarenhet av att vara pastor, vet jag av erfarenhet, att skilsmässorna i varje fall kan minimeras, om man i en församling jobbar aktivt med äktenskaplig friskvård och aktiv själavård på området. Sedan ska vi naturligtvis stötta de kristna som drabbas av skilsmässor, situationer som man inte har kunnat rå över.
Att vara Jesusefterföljare innebär att man har som norm och aktivt verka för att äktenskapet är troget och livslångt. Annars är det bara flummeri att gå omkring och kalla sig för efterföljare till Jesus. Sedan kan naturligtvis Jesusefterföljare drabbas av livskriser och det är ju inte självklart att ens partner är Jesusefterföljare – vilket kan krångla till situationen.
Max Wetterlunds skriver sedan om att kristen sex är väldigt bra sex. Det är möjligt. Säger inte all erfarenhet att bästa sexlivet får man om man lever i ett långsiktigt, troget och romantiskt äktenskap. Max skriver att det finns amerikanska undersökningar som visar att de som får ligga oftast är konservativa kristna, och som också kommer fram i undersökningarna är att de kvinnor som oftast får orgasm är konservativa kristna.
Här pekar Max på något viktigt. Det finns en myt, och jag är rädd för att den även har spritt sig i kristna sammanhang, är att en strikt sexualsyn och värnandet om äktenskapet, leder till ett tråkigt liv och torftigt sexualliv. Max säger att det är tvärtom, jag tror att han har rätt. Ett bra sexliv kräver att man lär känna varandra väl och att man kan vara fullständigt trygg i varandras kärlek. Det är främst i ett troget äktenskap där inriktningen är att leva hela livet tillsammans, det är i den miljön man skapar bäst möjligheter för bra sex.
Max skriver också så här: ”anledningen till man (alltså kyrkan) murar in sexet tror jag är att sex är något så vackert och kärleksfullt som man måste sätta gränser kring, för att det inte ska bli fel. Murarna signalerar att sex är viktigt och värdefullt. Inte att sex är dåligt eller fel”. Jag håller helt med.
I nästa inlägg kommer jag in på sambofrågan.