Det blev många kommentarer om inlägget om porr och onani. Jag kan inte gå in och kommentera enskilda inlägg, det har skrivits många kloka saker, en del håller jag med om. En del håller jag inte med om.
Sex är ett känsligt och personligt ämne. Därför behöver man uttrycka sig varsamt. Det är få saker som kan ge en människa så mycket glädje och njutning, och det är få saker som kan orsaka en sådan tragedi och olycka.
Det är bara att följa världspressen om Tiger Woods så inser man att sex är ett känsligt och svårt ämne, och orsakar enorm skada när det går överstyr. Och Bibeln bekräftar alltsammans, kung Davids sexuella eskapader skildrade i Gamla Testamentet, har varit till varning i årtusenden. Nu ser vi hur hela världspressen rasar mot Katolska kyrkan för att präster inte har lyckats hålla fingrarna ifrån barnen. Dessa fromma män, som kan allt om kristen etik och kyrkans lära, klarar ändå inte av att leva efter den kristna standarden. Dessa fasansfulla exempel visar hur svår sexualiteten kan vara att hantera, även om vi har höga normer och ideal.
Jag kan inte se att kristen tro på något sätt är sexualfientlig. Läser man Bibeln möter man en frapperande öppenhet på området. Det handlar inte bara om Höga Visan. Ordspråksboken är mycket frispråkig. Paulus är mycket konkret och tydlig i sin vägledning i sina brev. Att betrakta sex som något syndigt i sig och bara till för barnalstring måste nog betraktas som ett sidospår i kyrkans historia. Och jag tycker att det är viktigt att i kristna församlingar öppet tala om ämnet. Under alla mina år som pastor i Söderhöjdskyrkan, (som tidigare hette Ichtys, och allra först Brandbergens frikyrkoförsamling), brukade jag ha som praxis att ta upp ämnet sex i en predikan, minst en gång per år. Och då kunde jag bland annat ta upp konkreta saker som jag gjorde i mitt förra blogginlägg om porr och onani.
Det har diskuterats efter mitt förra blogginlägg om skillnader mellan kvinnlig och manlig sexualitet. Jag tror inte att jag går in på det mer, det har skrivits en del kloka saker redan i kommentarer. Läser man Bibeln tycker jag nog att man hittar exempel på mycket aktiv kvinnlig sexualitet.
Både om man är kristen eller inte alls troende behöver man ha en etisk vägledning om hur man ska leva på sexualitetens område. Som kristen tror jag att sexualiteten är en god gåva från Gud, men tror att det är viktigt att följa Guds bruksanvisning. Det är precis som att köra bil. Bilen kan vara hur bra som helst, utan trafikregler blir det ett självmordsredskap.
I dagens Sverige som med internationella mått mätt är ett ganska sexliberalt samhälle finns det ändå ganska strikta lagar och regler på sexualitetens område. Vi har mycket kraftigt markerat mot incest, all form av sexuellt våld, sexuella trakasserier och förolämpningar är olagligt. Prostitution är olagligt och det finns ett mycket starkt avståndstagande mot pornografi. De allra flesta människor tycker att otrohet är djupt omoraliskt, och då handlar det om otrohet både för gifta par, sambopar och par som bara sällskapar. Samtidigt finns det en mycket hög nivå av sexuell tillåtlighet i Sverige om man är singel. För mig som har jobbat en hel del ute på stan bland tonåringar, är väl medveten om att dagens tonårskultur i ganska stor utsträckning är präglad av en ”knulla runt”-attityd, där man ligger med ett antal olika partners för lustens och vänskapens skull, utan en fast relation. Vanliga vuxna som jobbar med ungdomsvärlden är mycket bekymrade över attityderna bland unga när det gäller sex.
Samhällets normer som jag nämnt om nu kan vi som kristna ställa upp på och stödja. Sedan ser jag som kristen äktenskapet som Guds unika ram för sexuallivet, och där skiljer jag mig som kristen från samhällsnormerna. Utvecklar detta i ett senare blogginlägg.
Men även vårt sexliberala Sverige ger ändå en ganska hög aktning av äktenskapet, sambolagstiftningen är mycket svag och outvecklad i jämförelse med äktenskapslagstiftningen. Ska man ha ordning och reda i sitt liv och i sin ekonomi och lever i ett parförhållande, man ska då enligt svensk lagstiftning absolut gifta sig.
Talar vi om sexuella normer tycker jag att allt som skadar andra människor är helt förkastligt, och utifrån Bibeln och tradition kan klassas som synd och även liberala Sverige tycker i stor utsträckning att sådana handlingar är förkastliga. Vi talar då om prostitution, sexuellt våld, sexuellt utnyttjande, incest, samhällets tydliga markering mot porren, sexuella trakasserier, pornografi kopplat till barn etc. Även otroheten kan räknas in här även om det inte är olagligt.
När det gäller porr som jag skrev i mitt förra inlägg – även om man konsumerar porr som individ så kan det ändå vara till skada för andra människor (förutom en själv). Framförallt om man lever i ett äktenskap eller ett förhållande, men också med tanke på hela den porrindustri som ligger bakom de bilder man tittar på. Så kritiken mot porr tycker jag att vi kristna kan dela med många andra. Sedan måste man vara ärlig inför pornografin. Inte minst för män är det en svag punkt, och man måste ha några andra personer som man öppet kan tala med, om man känner sig attraherad att via internet gå in och titta på en massa sidor med pornografiskt innehåll. Sex är en svag punkt, och när man är trött, och när man är själv, kan man lätt bli frestad att göra saker som man egentligen känner är fel.
Sedan är ju pornografi relativt. Lättkläddhet och nakenhet måste inte alltid vara pornografisk, mycket av klassisk konst är ju naket utan att uppfattas som pornografiskt. Klädvanor har varierat mellan kulturer och under historiens gång. Men bilder och filmer som tydligt syftar till att väcka sexuell upphetsning måste klassas som pornografiskt. Jag vet dock inte med vilket syfte Anders Zorn målade sina icke påklädda dalakullor.
Jag tycker att porren är enkel att etiskt bedöma, men svårare att hantera i själavård och i praktisk livsstil. Lära och liv går inte alltid hand i hand, det är bl.a. det församlingar är till för, att hjälpa kristna så att lära och liv går hand i hand.
Det kristna standardtipset om botemedel mot porr är Pauli ord ”det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär”. En som har stark dragning till porr är ”upptänd av begär” men kanaliserar det på fel sätt. En gift person som har dragning till porr bör satsa mer på äktenskapliga sexlivet, det är nog bästa botemedlet. Men det är ju enkelt att säga.
Onanin är en knepig fråga. Det skadar ju ingen annan. Det står inte heller något uttryckligen i Bibeln om onani. Jag tycker dock att när onani blir tvångsmässigt och beroendeframkallande behöver man som kristen få förbön och hjälp, Gud vill att vi ska leva i frihet. Sedan tycker jag att onani är inte Guds avsikt med sexualiteten, den är till för gemenskap med en annan människa. Men jag tycker ändå inte att man kan moralisera eller syndstämpla onanin som inte är tvångsmässig, om det handlar om att hantera sin lust som singel. Som gift par kan man ju inte heller alltid ligga med varandra, barnafödande ger ett avbrott i sexlivet, sjukdom kan göra det, och många människor har resor i tjänsten som gör att man tvingas vara ifrån varandra. Det finns nyanser och gradskillnader. Tror att det är bäst att man kan undvika onanin.
Men jag är väl medveten om att ett sådant råd låter vansinnigt, i det sexliberala Sverige.
Ska återkomma till att kommentera Max Wetterlunds skrivelser, detta inlägg var bara en kommentar på alla kommentarer som har kommit.
Pingback: Romerska katolska kyrkans moraliska sönderfall « Erevna – Blogg & Tankesmedja()
Pingback: Sexual Sin – John Piper « Erevna – Blogg & Tankesmedja()