De påstår på TV-nyheterna ikväll att Ängelholm slog Hammarby i fotboll.
Tillåt mig att tvivla. Är inte inslaget på TV bara sportjournalistens högst subjektiva värderingar? Alla begriper väl att han inte kan tolka matchen på ett objektivt sätt, han har ju sina egna tankekonstruktioner och förutfattade meningar som han utgår ifrån. Kan han verkligen bevisa att Ängelholm slog Hammarby? Är inte ordet bevis omöjligt. Och naturligtvis var sportjournalisten en man, naturligtvis färgade av sina patriarkaliska värderingar, utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv skulle man nog bedöma matchen på ett helt annat sätt. Och vem litar på vad de säger på TV? Kan man verkligen vara säker på att det de säger på TV är sant, kan man inte hitta många exempel på osanningar som presenterats i televisionen. Hur vet jag med säkerhet att Ängelholm slog Hammarby?
Om man dock kommer fram till att sportjournalisten har hävdat detta, hur kan jag veta med full säkerhet att jag har uppfattat det han säger på ett riktigt sätt? Är inte språket subjektivt? Kan jag vara säker på att journalistens ord och budskap tolkas och förstås av mig på ett sätt så att jag på ett riktigt sätt uppfattar hans tankegångar?
Om man skulle övervinna sin skepticism och komma fram till att det trots allt är sant att Ängelholm slog Hammarby med 3-2, varifrån kommer föreställningen att man ska räkna mål? Är inte denna kvantifiering uttryck för ett modernt förhållningssätt, målräkningen ger det verkligen en rättvis bild av fotbollsmatchen. Det kanske inte alls är bästa laget som gör flest mål, varför då räkna målen. Att Ängelholm eventuellt gjorde 3 mål och Hammarby 2, varför har det någon relevans? Varför ska man räkna? Dödar det inte fotbollen med detta primitiva räknande av hur många gånger bollen hamnar i nätmaskorna? Varför inte titta på kvaliteten istället för kvantiteten?
Och denna primitiva kamp och tävlan. Var finns jämlikheten någonstans? Varför ska någon besegra en annan? Är det inte bara primitiva djungelinstinkter, våldsbenägenhetens knappa försök till civilisering som vi bevittnar? Är det inte bättre att alla matcherna får vara 0-0, uppgjort i förväg, man slipper då tårarna, kampen, konkurrensen, våldet, och lusten att vinna över någon annan.
Är inte detta trams med tävlan, räkna mål, vinna matcher – inte bara uttryck för det kapitalistiska systemets människosyn, i skarp kontrast mot broderskap, jämlikhet och rättvisa? Att vinna på den svages bekostnad, att klättra uppåt i tabellen, att gå uppåt i seriesystemet, det vi bevittnar är den omoraliska och hänsynslösa kapitalismens insteg på fotbollsplanen.
Hammarby har segrat, jag kommer aldrig att tro på de vinklade, perspektivlösa och helt subjektiva rapporterna från sportjournalisterna. Och om de någon gång har rätt så tycker jag att det är fel att räkna målen och överhuvud taget tävla.