Bra artikel om väckelsen i Tanzania

~ stefan

Utmärkt debattartikel i Dagen senaste veckan av Andreas Dagernäs som är EFK-missionär i Tanzania. Man hittar artikeln här. Han skriver om varför den kristna kyrkan i Tanzania växer så snabbt. En anledning är att man faktiskt satsar på evangelisation. En annan anledning är tron på Guds kraft i funktion. Vi behöver mycket mer av sådan kristendom i Sverige. Preach it.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Christer Roshamn

    Jag håller med dig. Man är ju inte lite stolt över att ens församling är med i underhållet till familjen Dagernäs.

  • Ulf Stenlund

    SVT skickade ut ett program om protetantismen i går kväll. Detta var en del av en programserie om den kristna kyrkans historia. Den här gången var det kyrkor i tredje världen som var i fokus. Glädje, evangelisation och den personliga upplevelsen var vad som nämndes som framgångsfaktorer. Det var verkligen intressant att se delar av en gudstjänst i Ghana. Det var ett helandemöte med vackert klädda afrikanska kvinnor som dansande och sjungande var i tjänst för Gud. Visst, det var annorlunda men för mig kändes det äkta. Möjligen berodde den positiva upplevelsen på en mer dokumenterande filmningsteknik än de gängse hårdvinklade reportagen från helandemöten man annars brukar få serverade i SVT.

  • http://tennisutannat.blogspot.com/ Denny Wikberg

    Varför växer inte församlingar i Sverige? Jag skulle säga att utbildningsnivån är för hög. Artikelförfattaren är själv faktumet på spåret då han skriver ”Många av dem är enkla, olärda män och kvinnor. Flera har på sin höjd gått ut grundskolan och lärt sig läsa och skriva, men har en sönderläst bibel”. Att missionera i utvecklingsländer där människor har låg utbildningsnivå och i många fall inte är läs och skrivkunniga känns som ett för enkelt sätt att få anhängare, man biter inte den hand som föder en och människor i nöd greppar efter minsta halmstrå.

  • Ulf Stenlund

    Nja Denny

    I samma SVT program fanns också ett reportage från Sydkorea. De visade delar av ett brusande möte som kunde ha varit i en svensk Pingst eller Livets Ord församling om det inte varit för det jättestora detagarantalet . Mötet var välredigerat och imponerande även vad gäller offerinsamlingen (det visades mängder av jättehåver fylda med sedlar) Den stora orkestern var också fantastisk. Visst kan man ha delade meningar om konceptet frälsning och ekonomisk framgång. Det man inte bör kunna ta miste på är den makalösa framgången för den karismatiska väckelsen i Sydkorea som verkar leda till både ekonomisk framgång och hög utbildningsnivå. Bed och arbeta tycks vara mottot.

  • anna

    Har alltid tyckt att talet om mission är så jobbigt, så även nu! Inte min grej! Biståndsarbete är en sak, men att åka till andra länder för att få dom att tro på samma sätt som frikyrkan i väst tror jag inte på.

  • http://tennisutannat.blogspot.com/ Denny Wikberg

    Ja, det finns säkert exempel på motsatsen till min tes. Jag känner ändå ett visst obehag inför missionerandet i fattiga länder. Varför sydkorea är ett sådant exempel som beskrevs vet jag inte, kanske är det nyhetens behag, vet inte vad de har för kristen tradition där. Har också vissa problem med de karismatiska rörelserna, det känns som att gemenskapen blir så viktig att budskapet hamnar i bakgrunden. Det kan alltså bli så att man attraherar människor inte genom trossatser utan genom att överväldiga dom!

  • http://kastasten.se Thommy Bergenwall

    Vi gjorde ett besök i vårt grannland Norge och besökte Evangelicenter ett kristet arbete bland missbrukare ett mycket härligt studiebesök,så man behöver bara åka över gränsen så kan man få möta ett väckelse arbete som är fullt fungerande.

    Visst vi har Lp-föreningen och Erik Edin stiftelsen i Sverige, men dom liksom mycket annat av så kallad svensk kristenheten har stelnat till i sina formar tyvärr och därför är dom inte längre till för att hjälpa människor utan mer till för att behaga en organisation,sin egen i huvudsak.

    Ska man hjälpa människor som har dessa problem så måste man vara fylld av den Helige Andens kraft och vandra med Jesus annars är man avslöjad och körd och det enda man kommer att lyckas med är att dressera dessa vänner till att apa efter ett beteende och lära dom ropa halleluja på rätta stället och det blir ingen fri utav.

    Nej gå nu ut och gör ditt bästa för din nästa och ge dom som behöver,det du själv har eller det du själv fått av din vän Jesus.

    V v v v Thommy Bergenwall…………….

  • Ulf Stenlund

    ”Gör er inte bekymmer”, som Jesus sa! Evangeliserande mission har visserligen gått ner från västvärlden. Detta är inte så märkvärdigt ur ett liberalteologiskt perspektiv. Ståndpunkten i sådana kretsar är ju att ”var och en blir salig på sin fason” som den tyske kungen sa. Sorgligt för många som likt mig tar missionsbefallningen på allvar. Vi i väst behöver dock inte oroa oss för att missionen upphör, trots vår ohörsamhet. Numera missionerar brasilianare, olika afrikanska nationella, ukrainare och inte minst kineser och koreaner. Korea var tidigare ett buddhistiskt land med vissa katolska inslag. Numera räknas 30% av Sydkoreas befolkning som kristen. Denna förändring har gått otroligt snabbt. Ytterligare ett Jesuscitat: ”Om dessa tiga skall stenarna ropa”. Vi lever i väckelsetider gott folk!