Efter en härlig söndag har det varit en liten halvdan måndag. Ett tandläkarbesök under förmiddagen var måttligt roande. Sedan bar det av till sjukvården för installation av en blodtrycksmätarmaskin som jag har på mig ett dygn, och mäter blodtrycket var 20:e minut. Samtal med medlemmar i Elimkyrkan, och läsning om energipolitiken har funnits på programmet under eftermiddagen. Ikväll förbereder jag mig för Elimkyrkans pastorssamling som blir hemma hos mig tisdag morgon, och jag ska bjuda hela gänget på frukost.

Har haft en härlig söndag med tre gudstjänster och möten. Missionsgudstjänst i Elimkyrkan klockan 11.00 då jag försökte förklara att församlingen är mission, vi är sända till världen, det är vår identitet och passion. Sedan ett församlingsmöte. Därefter en tretimmarsgudstjänst med latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus, tre timmars gudstjänst. Jag predikade om att ständigt uppfyllas av Anden, massor av folk kom fram till förbön. Fyra av dessa kom fram för att avgöra sina liv att ta emot Kristus som Frälsare och Herre. I en sådan typ av församling kan Gud verka mäktigt även inne i kyrkan. De är jätteduktiga på att ta med sig vänner och släktingar till kyrkan.

Nu tittar jag på Zlatan, det är nästan lika upplyftande.

I går kväll var jag ute på stan med Ungdomskyrkan Konnekt, vi håller till vid Slussen under vinterhalvåret, och delvis vid Mariatorget. Vi gör det i samarbete med socialen, polisen, föräldranattvandrare och polisens volontärer. Åtskilliga pannkakor och koppar med kaffe serverades i går kväll. Föräldranattvandrare lyser dock med sin frånvaro på Södermalm för närvarande, och nästan inga föräldrar har varit ute denna höst, det behöver tydligen hända ett nytt tonårsmord innan de kommer igång igen. I går kväll hade jag samtal med folk från Pakistan, Saudi-Arabien, Iran, Litauen och Japan. Förutom en massa svenska tonåringar och så några missbrukare. Slussen har varit en stökig plats senaste tiden och det har varit både svår misshandel och omfattande slagsmål där. Det är ju en genomströmningsplats i Stockholms nattliv.

Det är ju en av mina hjärtefrågor som jag konstant tar upp här på blocken att vi driver en för kyrkcentrerad kristendom i Sverige. Kyrkan måste bli mycket mer synlig och finnas mycket mer bland vanligt folk, ute på stan. Och just fredagskvällarna är en mycket viktig kväll. Jesus vill att vi kristna ska gå ut, inte bara sitta instängda i kyrkor. Och Andens gåvor är inte till för att i första hand göda oss redan kristna ett varv till, de är till för att tas med ut på stan.

Jag tror också på att förena socialt engagemang med evangelisation och Andens gåvor. Ungdomskyrkan Konnekt handlar om kristet socialt engagemang. Vi tror att vi bidrar till lugn och ro och motverkar våld genom att vara ute, och polisen och socialen menar att vi fyller en viktig social insats.

Men vi tror också på evangelisation, att dela med oss av vår tro och be för folk ute på stan. Vi söker aktivt tillfällen att få berätta om Jesus, om trons betydelse, och få tillfälle att be för någon. Vi har en bönestol med oss ut där man kan få förbön för olika saker.

Sedan är det nästa steg, att röra sig i riktning mot kristen tro, att komma med i en församlingsgemenskap och börja processen av lärjungaskap. I just Konnektarbetet är utmaningen att se mer av detta hända.

Att vara skrivbordspastor, predikstolspastor eller gatupastor – det är frågan. Jag tycker att största utmaningen och glädjen ligger i det sistnämnda.

Det är min passion att få fler kristna att gå ut på detta sätt. Kommande vecka har jag kallat samman pastorerna i Korskyrkan och Söderhöjdskyrkan för hur vi ytterligare kan motivera i denna riktning.

Nu är det torsdag mitt på dagen. Jag lovade hustrun att det lugnt en vecka efter min träningskollaps förra veckan. Och därför missar jag EFK:s medarbetardagar i Växjö. Idag jobbar jag med världsproblemen och förbereder mig för att åka till FN:s globala klimatkonferens i Cancun, Mexiko. Jag reser dit 24 november och kommer att vara borta i 19 dagar. Kommer att skriva en rapport om världsproblemen och hur de kan lösas. Ett bra extraknäck för en pastor.

Den här veckan kommer jag att predika i Elimkyrkan på söndag klockan 11.00 och i vår latinamerikanska församling, Iglesia Icthus klockan 16.00. På f redag kväll räknar jag med att följa med Ungdomskyrkan Konnekt ut på stan och prata med vanliga tonåringar om Jesus.

I den latinamerikanska församlingen kommer det att bli fullt drag, hög volym, lång predikan, tårar, massa förbön, folk kommer att möta Gud, flera kommer att gå fram till förbön för att ta emot Jesus m.m. Väckelsen är ju inte längre bort än bakom husknuten, det handlar bara om att titta på rätt ställe. Det är synd att så få av oss i etablerade församlingarna tittar på rätt ställe. Denna församling håller på att starta flera dotterförsamlingar. Medan samfunden mest pratar om församlingsplanteringar, men får väldigt lite gjort, så finns det andra som pratar mindre och gör desto mer. Mina sympatier ligger hos de sistnämnda. Iglesia Ichthus är ett sådant exempel.

Jag tror också på ett bra drag i gudstjänsten i Elim. Jag vägrar numera konsekvent att bara ha vanliga gudstjänster, med en predikan i föredragsform, lite stillsamma lovsånger, lite förbön för de som vill. Jag vill se den helige Andes påtagliga närvaro i gudstjänsten så att människor som kommer dit verkligen blir förvandlade och förändrade. Jag vill se de sjuka bli helade, torra och trötta kristna bli fyllda av Anden, jag vill se sökande och tvivlande komma till tro och se besvikna och modfällda kristna få nytt mod och ny glädje. Jag vill se det hända i varje gudstjänst i Elim.

Räknar också med att riva igång några till debatter här på  blocken. Israel och mellanöstern tog rejält skruv. Funderar också på att ta upp frågan om församlingsmedlemskap igen. Då kommer det att bli liv i luckan. Funderar också på att avsluta mina minimemoarer om tiden som EFK-ordförande, det skrivandet har lagts på is ett tag.

Till sist om Israel och mellanöstern. Ska inte yttersta syftet och vårt kristna engagemang handla om att främja fred. Hur kan det främja fred med utspel och iniativ som bara lägger all skuld på Israel för problemen. Måste inte en fredsuppgörelse bygga på villkor som är acceptabla både för Israel och palestinierna. De som bara talar om att bojkotta Israel, skuldbelägga Israel – jag har svårt att se hur de bidrar till freden, de skapar bara ytterligare låsningar från den israeliska sidan. Det är väl mer intressant att studera de fredsuppgörelser som faktiskt har blivit till i mellanöstern och som har visat sig vara hållbara. Jag tänker på freden mellan Israel och Egypten 1979 och Israel och Jordanien 1994. Där finns också grundstommen till en fred med palestinierna. Och Israel har ju konsekvent visat att man har velat gå med på fredsuppgörelser när villkoren har varit rimliga.

Och det går inte bara att skylla på Israels bosättningspolitik. Det fanns ingen bosättningspolitik före 1967 och då var konflikten ännu värre än vad den är idag. Israel upphörde med bosättningspolitiken på Gazaremsan för ett par år sedan, och drev ut egna bosättarna. Har det blivit mer fredligt på grund av det? Det har ju bara blivit värre. Bättre analys tack.

Jag hoppas att alla mina bloggläsare har noterat att jag numera är twittrare. En stor del av min närvaro i cyberspace är nu via twitter, det är där jag skriver rappa småinlägg, mer genomtänkta och omfattande grejer skriver jag på bloggen.

Jag har dock ett stort problem. Jag har bara 124 followers på twitter. Det är extremt lite. Jag ligger ljusår från Brian Houston och Rick Warren, men också långt efter de ledande twittrarna i kristna twitter-sfären som Ulf Ekman, Jaktlund på Dagen, Brynte hos Missionskyrkan, EFK-pastorn Joachim Elsander etc. Man blir min follower på twitter genom att gå in på twitter.com/stefansward och där finns det anvisningar om hur man registrerar sig.

Tack kära bloggläsare för din hjälp.

Elimkyrkan, där jag är pastor, är ju ansluten till två samfund, Baptistsamfundet och Evangeliska Frikyrkan. Vi är därför direkt berörda av de planer på ett nytt samfund, där Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan ska gå samman. Det är bara några enstaka personer i Elimkyrkan som har rötter i Baptistsamfundet och därför är intresset noll i församlingen inför det nya samfundet. Det är inte ens någon idé att sätta igång en process för att skriva ett remissvar på det förslag som har gått ut till alla samverkande församlingarna.

Jag har dock noggrannt läst remissvaret. Det handlar ju om tre samfund som under många år har haft en mycket negativ utvecklingskurva. Svenska Missionskyrkan nådde sin kulmen 1940, Baptistsamfundet på 30-talet och Metodisternas storhetstid ligger också bortåt 100 år bakåt i tiden. Att bara göra en fusion är meningslös. Det blir ju bara att minska overhead-kostnaderna för en fortsatt nedgång. Det mest livskraftiga av de tre samfunden är Missionskyrkan och det hade varit mindre byråkrati om bara de två mindre samfunden gick in i Missionskyrkan.

Det enda vägval som är möjligt är ett radikalt nytänkande och att inte alls göra som förut. För som man har gjort förut har ju inte fungerat. Därför blir jag mycket besviken när jag läser remissen. Alltför stort utrymme om stadgar, beslutsformer och organisation. Detta är ju nödvändigt men en bagatell när det gäller att hitta det som ska skapa framtidstro och är nycklarna för att bli en växande och relevant kyrka i framtiden.

Jag saknar analysen av varför utvecklingen har varit så negativ. Och det finns inga utförliga förslag om nytänkande och visioner för framtiden för att vända trenden. Och framförallt saknar jag en genuin andlig bedömning, hur ska vi få Gud på vår sida, hur ska vi uppleva Guds välsignelse och närvaro i vår verksamhet. Risken är stor att allt bara fortsätter som förut.

Det nämns visserligen i några rader om att satsa på församlingsplanteringar och nya former av församlingar. Men vad är det som gör att detta ska komma igång med den nya organisationen, vi har ju sett ganska måttligt av detta under de senaste 50 åren. Hur ska man skapa den andliga dynamik som gör att en församlingsplantering leder till ett andligt genombrott? Hur ska man kommunicera evangeliet om Kristus till den uppväxande generationen till de hundratusentals som nu finns utanför alla kyrkors räckvidd? Hur får vi tillbaka elden så att vi kristna blir brinnande och passionerade och vill ge våra liv för vår tro på Kristus? Hur upplever vi Andens kraft och liv på ett nytt sätt?

Detta är betydligt intressantare frågor än att läsa om stadgeförslag. Men om detta andra får man väl höra någon annanstans.

Det blev inte roligare av att läsa en krönika av Johan Nilsson, Equemenias ordförande, den piggaste delen av det blivande samfundet. Guds rike handlar om att sortera sopor, åka tåg istället för flyg m.m. Är detta spjutspetsfrågorna för Guds rike, är det väl bättre att satsa på Naturskyddsföreningen än på Gemensam Framtid. De har bättre kompetens på området. Men jag vet att Johan vet och tänker mycket längre än så.

Mer hoppfull om svenska frikyrkans framtid blev jag inte av att läsa detta remissvar. Men Guds rike bryter igenom ändå, Anden är utgjuten, nya entreprenörer tar nya initiativ där unga människor möter Kristus. Det blir dock mer helhet om även vi i de äldre frikyrkosamfunden är med i det som Gud gör idag.

Det är ju alltid möjligt att leva i det fräscha och nya som Gud gör idag. Han utestänger ingen.

Det blev rekord för den här bloggen med debatten om Israel och mellanöstern och som hittills orsakat 287 kommentarer. Och en riktigt sansad debatt. Den enda kristna ståndpunkt som inte direkt kom fram var tvåförbundstanken och att judarna ska leva i det förbund med Gud som de har sedan GT-tiden. Därmed ska de inte utsättas för kristen mission enligt det synsättet.

Angående kungen. Antingen är det sant det som står i boken eller också är det en massa lögner. Ett tredje alternativ är att det är delvis sant, delvis skvaller och förtal. Om det bara är en massa lögner borde kungen med lätthet kunna försvara sig och vinna en rättegång mot bokförlaget. Det är olagligt att sprida massa lögner om en person i en civiliserad rättsstat.

Nu har ju dessa rykten florerat i många år i Stockholm, jag hörde redan för 25 år sedan om att kungen hade vilda privata fester, och rykten om älskarinnor finns det ett antal. Jag har bara hört om detta som tredjehandskällor.

En statschefs liv ska självklart kritiskt kunna granskas. Men det var inte mycket till försvar han kom med, det var en minst sagt medioker insats på presskonferensen igår, slutsatsen blir ju naturligtvis att boken säger något som faktiskt har hänt.

Problematiskt är det med statschefer som inte är folkvalda utan sitter på posten på livsstid utifrån grundlag och arv. Och den stackars statschefen ska ju också vara kristen av luthersk bekännelse enligt grundlagen, han verkar inte leva som någon sådan om hälften av bokens innehåll är sant. Kungen och hans barn är de enda svenskar som inte har någon religionsfrihet.

Jag har ju tidigare sagt att jag inte alls tror på den här typen av kungahusinstitutitioner. Men att ändra på kungahuset är politiskt omöjligt. Mitt råd är att kungen pensionerar sig och låter Viktoria bli drottning. Hon skulle klara jobbet betydligt bättre.

Det gick riktigt illa när jag tränade på gymet idag. Körde ett stenhårt träningspass i en timme, och kollapsade helt enkelt när passet var slut. Kunde inte resa mig, intensiv andning, domningar, yrsel, svartnade för ögonen. Gymet ringde efter ambulans och jag fick åka till St Göran sjukhus. Efter sex timmars undersökningar och viss väntan var slutsatsen att det var ofarligt, det var kraftiga utmattningssymptom, som hade förvärrats av intensivandning. Men nu måste jag ta det lugnt, och sedan får jag inte ta ut mig till max när jag tränar. Martyrium.

Det finns medlemmar i Elimkyrkan som tycker att jag ska övergå till stavgång istället. Oj vad kul.

Vi håller på att uppdatera bloggen en aning, vilket medför några små förändringar. Under en kort testperiod kanske inte allt funkar som det brukar men inom kort kommer det inte bara va som det brukar utan tom bättre!

Har nu läst igenom alla kommentarer med anledning av det blogginlägg jag skrev för en vecka sedan om Israel och mellanöstern. Tack för visat engagemang, och jag är också imponerad av den saklighet och kunskap som har kommit fram i debatten. Vid en genomläsning av kommentarerna hittar jag ganska begränsad kritik mot den politiska analys som jag gav i inlägget. Det finns skillnader, men inte dramatiska skillnader. Det verkar som om det mesta av debatten har handlat om teologi och Bibeltolkning. Här är några förtydliganden från min sida, har tyvärr inte möjlighet att gå in och referera till specifika kommentarer, det blir för tidsödande, utan måste begränsa mig till mer generella påståenden. En del kommentatorer kommer in på frågor som jag inte kan eller inte behärskar, och går helt enkelt inte in på det.

1. Trots den Israelvänliga hållningen i mitt inlägg så vill jag klart deklarara att jag inte på något sätt bekänner mig till en judaisering av kristendomen. Med tanke på kristna kyrkans antisemitiska tradition tycker jag dock att det är viktigt att söka bra kontakter med judar och med synagogor och gärna också med det Israeliska samhället. Det kristna missionsuppdraget gäller både judar, palestinier och muslimer, enligt min evangelikala utgångspunkt. Evangeliet är Guds kraft som frälser först juden, sedan greken enligt Rom. 1:16. Jag vet att vissa kristna propalestinska utspel, från judiskt håll lätt tolkas som en fortsättning av kristna kyrkans hat mot judar och judendomen under ett antal hundra år, t.ex. det förslag mot bojkott mot Israel som har förekommit i debatten.

2. En central del i kristna etiken, både med förankring i Gamla och Nya Testamentet, är barmhärtighet, omsorgen om de fattiga och svaga, och stå upp för den utsatte. Det är uppenbart att palestinierna är mycket utsatta, och den kristna kyrkan ska kunna stå upp och försvara mänskliga rättigheter både bland palestinaarbaber som är Israeliska medborgare och de palestinier som bor i Västbanken och på Gaza. Jag förordar inte alls någon militaristisk linje. Att bokstavligt tillämpa GT-profetior på ett sätt som leder till dödande och förtryck är något som en evangelisk kristen inte kan stödja. Det kristna missionsuppdraget gäller både judar och palestinier. Jesus är världens frälsare. Jag menade dock att Israel också är en svag part, det är nog det land i världen som lever under störst hot, man var hotat av utplåning i krigen 1948 och 1967 och Saddam Hussein hade liknande avsikter när han sköt missiler mot Israel i samband med Kuwaitkriget. Den agendan har också Irans regim.  Dessa utplåningshot av Israel har alltid skett med full support av palestinierna. Så det finns två svaga parter i denna konflikt enligt min mening. Det är dock helt legitimt ur kristen synvinkel att kritiskt granska hur Israel behandlar palestinier.

3. I den svenska frikyrkligheten har det förekommit mycket spekulationer om tidstecken och Jesu återkomst. Alla teorier om antikrist, tidstecken, tidsangivelser – har skapat en situation att många kristna är ganska trötta på hela frågan. Dessa spekulationer har ju pågått sedan 1800-talet, och vi måste erkänna att mycket av detta har varit lösa spekulationer med svag Biblisk grund. Bibelns budskap ligger dock fast, Kristus ska komma tillbaka, riket ska upprättas, vi ska uppstå, vi ska dömas, och vi ska gå in i evigheten. Oenigheten kretsar om dateringen av Kristi tillkommelse, tolkning av tidstecken, finns det ett bokstavligt tusenårsrike m.m. Den Darbyistiska modellen med församlingens uppryckande först, sedan en vedermöda, och därefter Kristi synliga ankomst till jorden för att upprätta fridsriket, tvivlar jag på. Jag kan t.ex. inte se att Bibeln tydligt talar om att Jesu tillkommelse ska vara tvådelad på detta sätt. Jag är inte heller övertygad om att i den djupt symboliska Uppenbarelseboken, att tusenårsriket, kan tolkas på ett bokstavligt sätt.

4. Jag delar helt grundsynen att det bara finns ett nytt förbund, frälsningen finns i Kristus och att Gud har bara ett folk – och att detta är direkt grundat i Guds kallelse till Israel i Gamla Testamentet, genom Kristus har Gudsfolket utvidgats och vi hedningar har bjudits in att vara med. Jag kan dock inte förstå Rom 9-11 på annat sätt än att Gud återigen vill kalla judarna till frälsning och upprättelse. De förkastade evangeliet enligt Paulus, utom en minoritet, ”Genom deras fall har frälsning kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara.” ”Förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst ….” Några citat från Romarbrevet 11. Jag har också problem med att bara tolka en massa GT-profetior som bara ”andliga”. När GT talar om hur judarna ska återvända till landet från alla delar av världen, jag har svårt att begripa att det inte finns någon koppling till det som har hänt de senaste 65 åren. Något motsvarande har ju inte hänt tidigare i mänsklighetens historia. Min pastor under ungdomsperioden var Kjell Sjöberg, han var ingen strikt ”Darbyist” men var djupt engagerad i frågor som gällde Israels upprättelse och judarnas frälsning. Kjell tolkade GT-profetiorna ganska bokstavligt kring dessa frågor, och visst har jag präglats av hans undervisning.

Men jag inser att det görs olika bedömningar i dessa frågor. Jag märker också en stor skillnad mellan evangelikala-karismatiska i USA och i England, i USA är det betydligt vanligare att man tillerkänner en betydelse av det som händer i Israel idag – i jämförelse med England.