I går kväll var jag ute på stan med Ungdomskyrkan Konnekt, vi håller till vid Slussen under vinterhalvåret, och delvis vid Mariatorget. Vi gör det i samarbete med socialen, polisen, föräldranattvandrare och polisens volontärer. Åtskilliga pannkakor och koppar med kaffe serverades i går kväll. Föräldranattvandrare lyser dock med sin frånvaro på Södermalm för närvarande, och nästan inga föräldrar har varit ute denna höst, det behöver tydligen hända ett nytt tonårsmord innan de kommer igång igen. I går kväll hade jag samtal med folk från Pakistan, Saudi-Arabien, Iran, Litauen och Japan. Förutom en massa svenska tonåringar och så några missbrukare. Slussen har varit en stökig plats senaste tiden och det har varit både svår misshandel och omfattande slagsmål där. Det är ju en genomströmningsplats i Stockholms nattliv.
Det är ju en av mina hjärtefrågor som jag konstant tar upp här på blocken att vi driver en för kyrkcentrerad kristendom i Sverige. Kyrkan måste bli mycket mer synlig och finnas mycket mer bland vanligt folk, ute på stan. Och just fredagskvällarna är en mycket viktig kväll. Jesus vill att vi kristna ska gå ut, inte bara sitta instängda i kyrkor. Och Andens gåvor är inte till för att i första hand göda oss redan kristna ett varv till, de är till för att tas med ut på stan.
Jag tror också på att förena socialt engagemang med evangelisation och Andens gåvor. Ungdomskyrkan Konnekt handlar om kristet socialt engagemang. Vi tror att vi bidrar till lugn och ro och motverkar våld genom att vara ute, och polisen och socialen menar att vi fyller en viktig social insats.
Men vi tror också på evangelisation, att dela med oss av vår tro och be för folk ute på stan. Vi söker aktivt tillfällen att få berätta om Jesus, om trons betydelse, och få tillfälle att be för någon. Vi har en bönestol med oss ut där man kan få förbön för olika saker.
Sedan är det nästa steg, att röra sig i riktning mot kristen tro, att komma med i en församlingsgemenskap och börja processen av lärjungaskap. I just Konnektarbetet är utmaningen att se mer av detta hända.
Att vara skrivbordspastor, predikstolspastor eller gatupastor – det är frågan. Jag tycker att största utmaningen och glädjen ligger i det sistnämnda.
Det är min passion att få fler kristna att gå ut på detta sätt. Kommande vecka har jag kallat samman pastorerna i Korskyrkan och Söderhöjdskyrkan för hur vi ytterligare kan motivera i denna riktning.