Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

I går kväll var jag ute på stan med Ungdomskyrkan Konnekt, vi håller till vid Slussen under vinterhalvåret, och delvis vid Mariatorget. Vi gör det i samarbete med socialen, polisen, föräldranattvandrare och polisens volontärer. Åtskilliga pannkakor och koppar med kaffe serverades i går kväll. Föräldranattvandrare lyser dock med sin frånvaro på Södermalm för närvarande, och nästan inga föräldrar har varit ute denna höst, det behöver tydligen hända ett nytt tonårsmord innan de kommer igång igen. I går kväll hade jag samtal med folk från Pakistan, Saudi-Arabien, Iran, Litauen och Japan. Förutom en massa svenska tonåringar och så några missbrukare. Slussen har varit en stökig plats senaste tiden och det har varit både svår misshandel och omfattande slagsmål där. Det är ju en genomströmningsplats i Stockholms nattliv.

Det är ju en av mina hjärtefrågor som jag konstant tar upp här på blocken att vi driver en för kyrkcentrerad kristendom i Sverige. Kyrkan måste bli mycket mer synlig och finnas mycket mer bland vanligt folk, ute på stan. Och just fredagskvällarna är en mycket viktig kväll. Jesus vill att vi kristna ska gå ut, inte bara sitta instängda i kyrkor. Och Andens gåvor är inte till för att i första hand göda oss redan kristna ett varv till, de är till för att tas med ut på stan.

Jag tror också på att förena socialt engagemang med evangelisation och Andens gåvor. Ungdomskyrkan Konnekt handlar om kristet socialt engagemang. Vi tror att vi bidrar till lugn och ro och motverkar våld genom att vara ute, och polisen och socialen menar att vi fyller en viktig social insats.

Men vi tror också på evangelisation, att dela med oss av vår tro och be för folk ute på stan. Vi söker aktivt tillfällen att få berätta om Jesus, om trons betydelse, och få tillfälle att be för någon. Vi har en bönestol med oss ut där man kan få förbön för olika saker.

Sedan är det nästa steg, att röra sig i riktning mot kristen tro, att komma med i en församlingsgemenskap och börja processen av lärjungaskap. I just Konnektarbetet är utmaningen att se mer av detta hända.

Att vara skrivbordspastor, predikstolspastor eller gatupastor – det är frågan. Jag tycker att största utmaningen och glädjen ligger i det sistnämnda.

Det är min passion att få fler kristna att gå ut på detta sätt. Kommande vecka har jag kallat samman pastorerna i Korskyrkan och Söderhöjdskyrkan för hur vi ytterligare kan motivera i denna riktning.

  • http://twitter.com/LassemanLive Lars W

    Det evangeliseras för lite på stan. Istället för att gå ut, sitter säkert många kristna och slötittar på skräp-TV. För egen del kollade jag på ett par profana DVD-filmer igår kväll. Jag får skylla dels på att jag dels kurerade en förkylning, och dels inte är involverad i något evangelisationsarbete. Men jag längtar… Säg till lite i förväg inför nästa tillfälle, så är risken stor att jag hakar på :-)

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    Väl talat Stefan! Min fråga är dock: Hur ska vi göra detta till en livsstil och inte en aktivitet på fredagskvällen?

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    En nyfiken fråga Lars W… Vad är skillnaden på en profan DVD-film och en ”icke-profan”?

  • Ulf Stenlund

    Heja Stockholm
    I onsdags var jag på studiebesök i S:ta Clara kyrka och Citykyrkan med en grupp från Västerås. Imponerande socialt arbete parat med ett rikt böneliv. Kristendom när den är som bäst!

  • http://twitter.com/LassemanLive Lars W

    Jag kan ha fel, men jag anar en viss diskussionshunger här :-)

    Diskussionen har väl funnits sedan skapelsen, alltså om en viss företeelse är från Gud eller inte. Åtminstone på 80- och en bit in på 90-talet gick ju diskussionens vågor stundtals höga om Guds musik och djävulens musik. Du har väl läst boken ”Dina harpors buller”? Men då ska man också komma ihåg att Frälsningsarmén antagligen var de som gick i bräschen och tog kända, världsliga melodier och skrev förkunnande texter till. Så svaret på frågan kanske är mer nyanserat än bara ”gott” eller ”ont”.

    Men för att återvända till filmen jag tittade på igår, ”Terror of Frankenstein” (svensk/irländsk samproduktion från 1976 med bl.a. Per Oscarsson i rollen som Frankensteins monster, och Jan ”Emil” Ohlsson som Victor Frankensteins lillebror), så är det ingen film där alla i slutet blir frälsta på ett väckelsemöte med Billy Graham. Däremot kan man sammanfatta handlingen med att ”När människan försöker leka Gud slutar det alltid i katastrof”. Så visst har filmen ändå ett tänkvärt budskap, för den som vill se det så.

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    Whoops. vart fel här… ta gärna bort den här kommentaren.

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    OK. Men menar du att man inte ska se på ”profan film” eller att det är något osunt över det?
    Och jodå.. jag har läst ”Dina harpors buller” och skrattat gott åt enfalden som står skriven där i. =)

  • http://twitter.com/LassemanLive Lars W

    Ska och ska… Jag kan inte hitta något förbud i Bibeln mot det. Å andra sidan talar Bibeln väldigt lite om film överhuvudtaget. Jag tycker i princip inte det är fel att ha förstahandsinformation om företeelser runt omkring oss. Ska man t.ex. kunna diskutera en film utifrån Bibelns perspektiv, krävs det dels att man har sett filmen, dels att man också är förankrad i Bibeln. Så länge Jesus har främsta platsen i våra liv, tror jag inte det är någon större fara med vad vi sysselsätter oss med. Men har vi Jesus först i våra liv, får vi också räkna med att det får konsekvenser för de beslut vi fattar. Finns valmöjligheter väljer vi sannolikt t.ex. att hänga på ett gäng som ska ut och evangelisera en fredagkväll istället för att t.ex. gå på bio just då.

  • Medvandrare i tron

    Sedan många år tillbaka, sedan väckelsen stannade upp i vårt land, har jag hört argumentet, att vi som församling/kyrka måste komma ut bland folk bli mera sociala, bjuda på bullar osv. Frågan är om det förändrat det andliga läget? det har ju inte blivit så mycket väckelse av det i alla fall? Jesus sa gå ut i hela världen och predika/förkunna/tala om de goda nyheterna, dvs evangelium till de som inte tror. Det står inte gå ut med vetebullar på stan? Jag tror att det vi skall vara tydliga med i denna sena tid är att stå för ett tydligt budskap, likt Johannes döparen, omvänd dig och tro annars går du under för evigt. Detta är vår profil och primära uppgift som församling och Guds folk. Vi har inte tid med socialaprojekt, tiden är kort. Vi skall dömas efter det vi gjort och inte gjort. Därmed inte sagt att vi kan vara hyggliga och sociala privat, men det är inte kyrkans främsta uppgift./Från en medvandrare i tron.

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    Väl talat.

  • Canskog

    Varför inte bli än mer kyrkcentrerad, analysera församlingen, vilka har det besvärligt, vilka dolda missbruk finns, vilka skule behöva få sitta på förbönsstolen om pastorsteamet aktivt gick igenom församlingen medlem för medlem med ambitionen att ha ett djupt samtal om tro, överlåtelse, andliga nådegåvor som kan behöva en handpåläggning för att komma i funktion jämte personliga talanger som inte upptäckts av församlingen m.m. Skulle inte det lika väl kunna både bredda och fördjupa församlingen, församlingens renhet som församlingens (trons) utbredning och rykte som något positivt ?



Subscribe to Stefan Swärd