Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har nu läst igenom alla kommentarer med anledning av det blogginlägg jag skrev för en vecka sedan om Israel och mellanöstern. Tack för visat engagemang, och jag är också imponerad av den saklighet och kunskap som har kommit fram i debatten. Vid en genomläsning av kommentarerna hittar jag ganska begränsad kritik mot den politiska analys som jag gav i inlägget. Det finns skillnader, men inte dramatiska skillnader. Det verkar som om det mesta av debatten har handlat om teologi och Bibeltolkning. Här är några förtydliganden från min sida, har tyvärr inte möjlighet att gå in och referera till specifika kommentarer, det blir för tidsödande, utan måste begränsa mig till mer generella påståenden. En del kommentatorer kommer in på frågor som jag inte kan eller inte behärskar, och går helt enkelt inte in på det.

1. Trots den Israelvänliga hållningen i mitt inlägg så vill jag klart deklarara att jag inte på något sätt bekänner mig till en judaisering av kristendomen. Med tanke på kristna kyrkans antisemitiska tradition tycker jag dock att det är viktigt att söka bra kontakter med judar och med synagogor och gärna också med det Israeliska samhället. Det kristna missionsuppdraget gäller både judar, palestinier och muslimer, enligt min evangelikala utgångspunkt. Evangeliet är Guds kraft som frälser först juden, sedan greken enligt Rom. 1:16. Jag vet att vissa kristna propalestinska utspel, från judiskt håll lätt tolkas som en fortsättning av kristna kyrkans hat mot judar och judendomen under ett antal hundra år, t.ex. det förslag mot bojkott mot Israel som har förekommit i debatten.

2. En central del i kristna etiken, både med förankring i Gamla och Nya Testamentet, är barmhärtighet, omsorgen om de fattiga och svaga, och stå upp för den utsatte. Det är uppenbart att palestinierna är mycket utsatta, och den kristna kyrkan ska kunna stå upp och försvara mänskliga rättigheter både bland palestinaarbaber som är Israeliska medborgare och de palestinier som bor i Västbanken och på Gaza. Jag förordar inte alls någon militaristisk linje. Att bokstavligt tillämpa GT-profetior på ett sätt som leder till dödande och förtryck är något som en evangelisk kristen inte kan stödja. Det kristna missionsuppdraget gäller både judar och palestinier. Jesus är världens frälsare. Jag menade dock att Israel också är en svag part, det är nog det land i världen som lever under störst hot, man var hotat av utplåning i krigen 1948 och 1967 och Saddam Hussein hade liknande avsikter när han sköt missiler mot Israel i samband med Kuwaitkriget. Den agendan har också Irans regim.  Dessa utplåningshot av Israel har alltid skett med full support av palestinierna. Så det finns två svaga parter i denna konflikt enligt min mening. Det är dock helt legitimt ur kristen synvinkel att kritiskt granska hur Israel behandlar palestinier.

3. I den svenska frikyrkligheten har det förekommit mycket spekulationer om tidstecken och Jesu återkomst. Alla teorier om antikrist, tidstecken, tidsangivelser – har skapat en situation att många kristna är ganska trötta på hela frågan. Dessa spekulationer har ju pågått sedan 1800-talet, och vi måste erkänna att mycket av detta har varit lösa spekulationer med svag Biblisk grund. Bibelns budskap ligger dock fast, Kristus ska komma tillbaka, riket ska upprättas, vi ska uppstå, vi ska dömas, och vi ska gå in i evigheten. Oenigheten kretsar om dateringen av Kristi tillkommelse, tolkning av tidstecken, finns det ett bokstavligt tusenårsrike m.m. Den Darbyistiska modellen med församlingens uppryckande först, sedan en vedermöda, och därefter Kristi synliga ankomst till jorden för att upprätta fridsriket, tvivlar jag på. Jag kan t.ex. inte se att Bibeln tydligt talar om att Jesu tillkommelse ska vara tvådelad på detta sätt. Jag är inte heller övertygad om att i den djupt symboliska Uppenbarelseboken, att tusenårsriket, kan tolkas på ett bokstavligt sätt.

4. Jag delar helt grundsynen att det bara finns ett nytt förbund, frälsningen finns i Kristus och att Gud har bara ett folk – och att detta är direkt grundat i Guds kallelse till Israel i Gamla Testamentet, genom Kristus har Gudsfolket utvidgats och vi hedningar har bjudits in att vara med. Jag kan dock inte förstå Rom 9-11 på annat sätt än att Gud återigen vill kalla judarna till frälsning och upprättelse. De förkastade evangeliet enligt Paulus, utom en minoritet, ”Genom deras fall har frälsning kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara.” ”Förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst ….” Några citat från Romarbrevet 11. Jag har också problem med att bara tolka en massa GT-profetior som bara ”andliga”. När GT talar om hur judarna ska återvända till landet från alla delar av världen, jag har svårt att begripa att det inte finns någon koppling till det som har hänt de senaste 65 åren. Något motsvarande har ju inte hänt tidigare i mänsklighetens historia. Min pastor under ungdomsperioden var Kjell Sjöberg, han var ingen strikt ”Darbyist” men var djupt engagerad i frågor som gällde Israels upprättelse och judarnas frälsning. Kjell tolkade GT-profetiorna ganska bokstavligt kring dessa frågor, och visst har jag präglats av hans undervisning.

Men jag inser att det görs olika bedömningar i dessa frågor. Jag märker också en stor skillnad mellan evangelikala-karismatiska i USA och i England, i USA är det betydligt vanligare att man tillerkänner en betydelse av det som händer i Israel idag – i jämförelse med England.

  • Olov

    Jepp, kör på. Presentera din utläggning av vad det är för tecken vi ska vänta på och hur det hela hänger ihop. Jag är idel öra.

  • Anonym

    Det du tog upp här tycker jag verkligen är av stor betydelse, likväl det som finns i Sak 12:3 ff (Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet.)
    Även Sak 14 handlar om det. Jag undrar verkligen hur Olov tänker kring dessa verser/kapitel. Det är ju helt uppenbart att detta inte hänt ännu. Att förandliga dessa avsnitt ter sig dessutom väldigt konstigt.

  • Nilsson Holger

    Bar att du är idel öra. För att inte det skall bli för lång utläggning kan man bara konstatera att det är tre frågor som Jesu lärjungar framställer i Matt 24:3,
    1 När Jerusalems förstörelse skall ske, 2 tecknet till Jesu återkomst, 3 och tidsålderns slut.
    Jag använder uttrycken som finns i Svenskla Folkbibeln. Alltså finns det tecken till Jesu återkomst. Jag skrev tidigare: ”för du verkar inte se några av de tecken som Jesus själv talar om som tecken till Hans återkomst? Men kanske jag fattat dig fel?”
    Vill att du förklarar dig om du tror på om det finns tidstecken till Jesu återkomst som vi allså kan vara aktuella idag eftersom denna händelse ännu inte inträffat?

  • CG

    Det är möjligt att Olov blev klokare, jag blev det inte. Vilka tidstecken som Jesus talade om ser vi idag? Är också nyfiken på hur du utifrån Matt 24 kan motivera åtskillnaden mellan Jesu återkomst och tidsålderns slut.

  • Olov

    Jag svarar dig i helgen. Är bortrest. Din tolkning saknar något väsentligt: korset och alltings mål och syfte i honom. Din tolkning är helt oberoende av NT, som om Kristus inte kommit och NT skrivits. Men jag ska ge dig min syn på de textsammanhang du pekar på.

  • Olov

    Du måste nog först förklara hur du menar att detta bör tolkas.

  • Alma Mater

    Nåja, jag känner människor både i Hebron och Ashkelon, både kristna och muslimer. Förut var mina muslimska vänner i Hebron så frsinnade att de till och med skickade kristna jul-och postkort, det går inte att göra så längre. Sedan tio år tillbaka går det knappt att hitta jul- och påskkort. Det är alltså mina muslimska vänner. De krsitan har aldrig känt sig trygga med muslimerna. Men det är inte riskfritt att säga det och du kanske har sådana kontakter att de inte vågar säga det till dig eller så tycker olika människor olika.

    Jag vill också säga att mina bekanta inte gillar judar (ja precis så uttrycker de sig)men de som bor i Ashkelon(kristna) vill absolut inte flytta till Västbanken eller Gaza, där är det mycket farligt att vara kristen idag. Hotet mot de kristna är alltså dubbelt. Om du verkligen bryr dig om de kristnas situation i Mellanöstern borde du våga ta bort skygglapparna och se detta.

  • Holger Nilsson

    Jag menar att svaren måste också då ses som svar på 3 frågor, alltså 3 frågor – 3 svar.

  • Holger Nilsson

    Jag menar att svaren måste också då ses som svar på 3 frågor, alltså 3 frågor – 3 svar.

  • CG

    Jag ser bara två frågor. Tidpunkten för templets fall (åsyftas med ”allt detta” vid flera tillfällen i texten) och frågan om Jesu återkomst och tidsålderns slut. Det känns mkt sökt att dela på den sistnämnda frågeställningen. Undrar fortfarande vilka tecken du avser.

  • Per

    Jag börjar också bli nyfiken, vad är detta för tecken?

  • Bo Westin

    Den kände teologen Erik Bernspång, som nu har gått hem till Herren, har skrivit flera kommentarer till bibelns böcker, bl.a. en som heter ”De tolv profeterna” där han ägnar 80 sidor åt profeten Sakarja. Jag ska citera några valda kommentarer ur denna:
    Han citerar även andra auktoriteter som t.ex. Fjellstedt. Sakarja bok består av två huvudavdelningar, kap. 1-8 och kap. 9-14. Näst Jesaja är Sakarja den mest citerade profeten i Nya Testamentet.

    I Sakarja kan templet efter återkomsten från Babylonien ses som en bild på Guds församling och ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua är båda förebilder till Messias. I kap. 3 ser vi synd och rening från synd. I slutet av boken finns profetior som ännu inte gått i uppfyllelse och somliga av dem är högaktuella just nu.
    Om kapitel 14 vers 9 skriver Bernspång: ”Vad vi här ställs inför är Jesu regemente under fridsriket eller tusenårsriket. Detta Kristi regerande har varit en svår sak för församlingen att tro – så svår att stora delar av kristenheten helt ser förbi profetiorna om fredsriket. En frågeställning som vållat problem är denna: Kommer Kristus att fungera som en synlig kung på Davids tron i Jerusalem? Till denna fråga har Fjellstedt ett svar som jag tror tillfredsställer många sanningshungrande lärjungar. Han menar att vi här bör ta lärdom av Jesu sätt att umgås med de sina mellan uppståndelsen och himmelsfärden. Ibland uppenbarade han sig. Mestadels var han osynlig. Men hela tiden var hans lärjungar mer eller mindre övertygade att han var där. Han var inte bunden av materiens lagar som vi är. Utan att vandra några vägar uppenbarade han sig än här och än där. Så kommer han troligen att vara här på vår jord igen – då när han ska vara konung över hela jorden.”

    Om kap.14 vers 11 säger Bernspång: ”Vi må ha rätt att bruka denna text som en beskrivning av församlingens trygghet under Kristi vård, men låt oss inte därmed tappa bort hoppet om en bokstavlig uppfyllelse av denna löftesrika profetia.”

    Om kap.14 vers 16 skriver Bernspång bland annat: ” Herren gör i stor vrede upp med Jerusalems fiender men förstörelsen av dessa fiender blir inte allmän. Även här kommer en kvarleva att sparas. Dessa ska årligen fara upp till Jerusalem för att tillbedja Israels Gud och denna tillbedjan beskrivs med uttrycket ”att fira lövhyddohögtiden.” Därmed får vi inte dra den slutsatsen att hedningar och namnkristna ska komma till Jerusalem år efter år för att delta i en judisk rit utan här måste vi se lövhyddohögtidens innebörd och mening. Detta uttryck symboliserar hedningarnas återsamlande i Guds rike och den representerar den glädje i Gud som verklig frälsning leder till. Hedningar och namnkristna ska påminnas om den tid då de bodde i avguderiets och okunnighetens öken.”

    Bernspång skriver om vers:17,18 ”Nådens strömmar fortsätter inte att flöda över dem som lever i trots mot Gud. Men denna vers innehåller mer än denna andliga princip. Vi har en profetia om att de motsträviga av den sparade kvarlevan ytterligare kommer att mötas med tuktan. Regn är nödvändigt för livsuppehället, och deras vägran att tillbedja Herren kommer att resultera i livshotande torka. Konungen, Herren Sebaot, ska med andra ord tvinga alla till en rätt dyrkan av honom genom att ta livsmöjligheterna från dem som inte tillber.”
    Om vers 19 skriver Bernspång: ”Sedan Messias upprättat sitt rike finns det långt större möjligheter än nu att lära känna honom. Därmed blir också ansvaret större att dyrka honom. Det blir en tid då inte solen går upp över ond och god som nu. Direkt kommer syndaren att drabbas av sin synd”

    Nu citerar jag inte mer ur Erik Bernspång kommentarer till profeten Sakarja och hoppas att jag inte begått något upphovsrättsligt brott på grund av detta flitiga citerande (att nåd må bevisas mig för den goda sakens skull).

    När fiendskapen mot Israel och judarna når nå nya höjder i framtiden tror jag att det är viktigt att vi står med dem i bön, i välsignande och stöttning annars kanske vi sveps med i denna störtflod. Vi kristna har svikit det judiska folket svårt genom historien. Låt oss inte upprepa detta misstag nu och framgent.

  • Claesgyll

    De texter du citerar är mer utläggning än kommentar i mina ögon. Jag saknar helt argument för den ståndpunkt som framkommer.

    Sedan håller jag med dig om att kristna historiskt har medverkat till förföljelsen av judar, och att det inte får upprepas.

  • CG

    Ersättningsteologi innebär att församlingen skulle ha ersatt det judiska folket. Ungefär att Guds ”A-plan” var att handla med judarna, men att han blev besviken på dem och ersatte dem med församlingen; en slags ”B-plan” där judarna förkastas. Jag har inte sett att någon argumenterat så i detta forum (kan iofs ha missat det i de 100-tals kommentarerna). Frälsningshistorien, som innebär Guds handlande med Israels folk och kulminerar i att alla folk inkluderas genom Jesus, är och har hela tiden varit Guds ”A-plan”. Det är inte ersättningsteologi.

    Vad gäller Sakarja väntar jag med viss spänning på Olov.

  • Bo Westin

    Jag citerar ur Erik Bernspångs kommentarsbok över profeten Sakarja. Jag är alltså inte ensam om att företräda denna åsikt vilken rönt så stort motstånd här på bloggen och från aktuell konsensusteologi.

  • Holger Nilsson

    Jag kan ge ett exempel. I Matt 24:9 säger Jesus: ”Då skall man utelämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namn skull.”
    Statistisken visar på att detta nu blivit en verkluighet som aldrig förr:
    Från år 33 till år 1900 finns det en dokumenterad sammanställning av 14 miljoner kristna som dödats som martyrer, därför att de bekänt sin tro på Jesus. Under det senaste århundradet fram till år 2000 dödades 26 miljoner kristna på grund av att de ville vara trogna sin gemenskap med Jesus och inte förneka honom som Frälsare och Herre.
    Sedan år 2000 är antalet martyrer varje år 159.000 kristna människor. Det innebär att mer än 13.000 kristna dödas varje månad i olika delar av världen. Dessa uppgifter har sammanställts av ”Global Evangelization Movement” med sina ledare David B. Barrett och Justin D. Long som dessutom är förläggare till ”World Christian Encyclopedia”.

  • Confessos

    Skall det vara så svårt att begripa att de judar som förkastade Kristus är avbrutna grenar i olivträdet Israel?

    De som har accepterat Kristus är Guds Israel vare sig de är judar eller inte.

    Vi hednakristna är inympade i olivträdet Israel och de först som accepterade Kristus var judar.

    De judar som förkastat Kristus, då som nu, är avbrutna och förkastade grenar och tillhör inte Israel.

    De som accepterat Kristus är Israel.

    Detta har varit kristet kärnbudskap i tvåtusen år och dubbelspårsteologin är en svår villolära.

    Det som ligger bakom mycket av stödet för denna villolära är en skuld över judeutrotningen under andra världskriget och att man tror att man kan kompensera genom att vara snäll och tro på villoläran om dubbelspåret.

    Det är så sant som det är sagt av f d överrabbinen Morton H Narrowe att de kristna som tror på dubbelspårsteologin egentligen inte är något annat än ”uppskjutna ersättningsteologer” då de tror att alla judar vid Kristi andra tillkommelse blir kristna.

    Till råga på allt är dubbelspårsteologin äckligt förmäten och överlägsen.

    Det är mycket mer respektfullt att konstatera att kristendom och judendom är två helt olika religioner.

    De enda som har rätt att tala om ”ersättningsteologi” är judar. Så ser det ut från deras horisont.

    Vi kristna skall bejaka fullbordansteologin och inte fjanta till det med en töntig och sentimental villolära som dubbelspårsteologin.

  • Ove

    Läs Amos 9:7-15/ Ob 17/Mika 7:18-20/Sak 8 kap

  • Confessos

    Ove:

    Skriftställena uppfylldes någon gång efter den babylonska fångenskapen då judarna återkom till Palestina.

    De hedningar som tog judiska män ”vid mantelfliken” var ett uppfyllt bibelord då judendomen före Kristus var en starkt missionerande religion med (konverterade)judar från många folkslag.

    I den grekisktalande alexandrinska världen var judisk mission ett välkänt inslag och alltsedan dessa dagar, om inte förr, är GT:s hebréer starkt uppblandade med allehanda folkslag.

    Bibelorden uppfylldes således före Kristi framträdande i denna världen.

    Det är ingalunda några ord som gäller dagens judiska och sekulära stat Israel.

  • Ove

    Läs igen Mika 18-20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham såsom du med ”ed” har lovat våra fäder i forntidens dagar.(Har Gud gett ett löfte så håller han det).
    Vi måste acceptera att det är Gud fader som står bakom allt.
    Det står om Jesus att allt är honom underlagt,då är dock den undantagen som har lagt allt under honom.
    Jesus säger tro på Gud tro också på mig.
    Jesus säger ingen kommer till Fadern utom genom mig.
    Han sitter på Faderns högra sida med fåren på sin högra sida och getterna på sin vänstra,
    (på den högra sidan kommer säkert många från Israel men en kvarleva kommer att bli frälst)
    Jag kan inte alltid gilla det som Israel gör ,men det är spännande att se Guds löften gå i uppfyllelse.Sedan delar vi en ödesgemenskap med Israel,ännu är inte Israel villigt att erkänna sitt beroende av den kristna församlingen och den frälsning genom Jesus som i första hand hedningarna tagit emot .Men genom att vi uttrycker vår kärlek och solidaritet med Israel, kommer Gud att använda det till att bryta sönder den slöja som idag gör det omöjligt för dem att tro på Jesus som sin frälsare.

  • Confessos

    Ove:

    Jag har återigen läst i Mika som du föreslog.

    Gud är sannerligen förlåtande och nåderik – mot såväl judar och andra folk.

    Skriftstället tar upp Guds inklusivistiska sida.

    Det innebär dock inte att dagens Israel är av Gud eller att judar inte behöver Kristus.

    Däremot innebär det att Gud genom Logos även kan förlåta judar, muslimer hinduer, buddhister och andra GENOM Logos, d v s Kristus.

    Men det är ju en helt annan sak.



Subscribe to Stefan Swärd