Bra att Campus Crusade for Christ byter namn. På tiden. En synnerligen korkad idé att kalla kristen evangelisation för korståg. Det har ju varit en vanlig term i Billy Grahams efterföljd, även i Sverige under många år.

Min dator säckade ihop i morse så jag har fått ägna stora delar av dan åt att skaffa mig en ny dator, installera program m.m. Har varken kunnat twittra eller blogga idag, så frågan är om jag finns?

Men är på väg in på banan igen, och ska försöka få ihop en ny kommentar över Rob Bells bok.

Har hamnat i en twitterdiskussion om Rob Bells bok senaste dagarna. Det är hopplöst att diskutera teologi i twitterform. Skriver därför ett blogginlägg. Jag läser nu Bells bok en fjärde gång för att se om jag missat något eller kan ompröva något i mina perspektiv. Återkommer senare idag eller inom några dagar med ett blogginlägg i ämnet.

Det jag kan notera är dock att Bell tar upp frågorna på ett mycket annorlunda sätt än vad jag kommer att göra i min kommande bok. Min bok skrevs dock i stor utsträckning långt före att Bells bok kom på tapeten, så den är inte alls skriven i polemik mot Bell, det finns dock några korta avsnitt i min bok där jag kommenterar några inslag i Bells bok.

Att skriva en bok i Sverige i detta ämne är dock en helt annan sak än att ge ut boken i USA. I USA finns det en mycket bred och omfattande kristenhet och de breda strömningarna är pingstvänner – karismatiker, evangelikaler t.ex. baptister som är en mångmiljonrörelse i USA, katoliker, och äldre och mer liberala samfund. I USA har himmel och helvete-förkunnelsen frodats både bland evangelikaler och pingstvänner-karismatiker.

Så det är denna amerikanska förkunnelse som Bells bok är en reaktion på.

Enligt min mening tystnade förkunnelsen om himmel och helvete i Sverige för ganska många år sedan, kanske inte konsekvent teologiskt, men i praktiken. Det har varit sällsynt även bland karismatiker, pingstvänner, evangelikaler i Sverige – att tydligt predika om Guds dom, och eviga straff. Och i svenska kyrkan försvann det nog redan på 50- och 60-talet. I missionskyrkan började helvetesförkunnelsen ifrågasättas för över 100 år sedan, även om det då stämplades som heretiskt inom missionskyrkan.

Jag skriver utifrån den bakgrunden, att lyfta frågor som glömts bort och tystats ner. Rob Bell skriver utifrån en helt annan situation och bakgrund.

Det finns också dem som tycker att vi inte ska bry oss om Rob Bell. Men det är en fatal felbedömning. Ingen kristen bok i USA har varit så uppmärksammad som denna. Bell har klivit fram som en av de 100 viktigaste opinionsbildarna i USA. Att inte bry sig om denna debatt, då har man tappat bort all omvärldsorientering och nutidsorientering.

Befinner mig i Kolsva i Västmanland ett par dagar och vi hälsar på min frus bror. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag morgon för att hinna hem till gudstjänst i Elimkyrkan.

Besökte hembygdsgården i Kolsva i eftermiddags där man fick dricka kaffe och så mycket kakor och bullar man ville för 40 kronor, perfekt för oss stackars kaloribantare. Joggade runt Kolsva i en dryg timme inklusive omgivande landsbygd, det tog 1 minut att jogga igenom en centrum. Jag vässar formen för Stockholm halvmarathon i september, bäva månde Maria Furusand.

Kolsva är ju en gammal industriort. När jag joggade förbi herrgården blev jag påmind om gamla tiders klassamhälle. Bredvid herrgården låg de gamla fina villorna där de högre tjänstemännen på bruket bodde. De umgicks inte med arbetarna som bodde i betydligt enklare hus i en annan del av samhället.

Klassamhället lever kvar idag men tar sig nu helt andra uttryck. Överklassen idag är inte brukspatronen utan en internationell elit i den globaliserade världen. Den globala eliten består av elitentreprenörerna som tjänat miljarder på sina företag, cheferna för de globala jätteföretagen, underhållningseliten som superproffsen i idrottsvärlden, skådisarna, mediekändisarna, den nya eliten i länder som Ryssland och Kina m.m. För att nu inte tala om oljeshejkerna i mellanöstern. Politiska eliten ingår i denna överklass, dock med mycket lägre inkomster.

Eliten har en fantastisk förmåga att ta tillvara sina intressen, även om en hel del av dem utmärker sig som stora filantroper, framförallt Warren Buffet och Bill Gates.

Samtidigt tycks inte folk bry sig om elitens inkomster. Ser inga plakat utanför Hennes & Mauritz-familjen, trots att de tjänat ihop bortåt 100 miljarder på sitt företag, Ingvar Kamprad och IKEA har tjänat ihop ännu mer. Det var inga som grymtade när NHL-proffsen strejkade häromåret, deras medelinkomster ligger på över 10 miljoner per år.

Det behövs starka politiska motkrafter i världen för att främja de fattigas intressen. Men klasskonflikterna är annorlunda idag än på brukspatronens tid. Och det är svårare med en rättvis fördelningspolitik när kapitalet är globalt och inte begränsat av några nationsgränser.

Har några dagars ledighet när jag och hustrun har rest och hälsat på hennes bror i Kolsva. Är det nästa chartermål? En sen fredagskväll i Kolsva ser man inget folk alls ute på stan, ingen idé att köra Ungdomskyrkan Konnekt och pannkakskyrkan här. Det finns inget folk. Det finns dock fyra pizzerior, men jag ser inget folk i dem. Drivs de med något glesbygdsstöd eller liknande?

Sitter också och summerar Almedalen ur miljösynpunkt. Noterar att partiledarna kraftigt tonat ned miljöfrågorna i sina tal. Klimatfrågan som var så het för några år sedan, nämndes knappt. Några ord från Maud Olofsson och något från nya miljöpartispråkröret Åsa Romson. Men inte ett knyst om miljö och klimathotet från Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, Jan Björklund, Göran Hägglund, Gustav Fridolin eller Jimmie Åkesson. Inte heller från Lars Ohly.

Det mest radikala miljöutspelet i Almedalen kom från näringslivet. Det var Svensk Energi som presenterade en mycket radikal vision om att göra transportsektorn fossiloberoende till år 2030.  Det var radikalare idéer än vad politikerna orkar med för närvarande, t.o.m. mer än vad man hör från miljöpartiet. Intresset för elbilar och biogasbilar, och ökad energieffektivisering börjar ta fart  – bland företagen. Och då händer det något.

Nu filar jag på det allra sista i texten med bokmanuset, utifrån synpunkter jag har fått från de två förlag som ska ge ut boken. På grund av semestrar går den inte i tryck nu, utan den processen sätter igång först i början av augusti. Räknar med att boken kommer ut någon gång i september. Förlagen planerar för en turné i större städer under hösten där jag kommer att presentera bokens innehåll.

Boken har känts allt viktigare, och den ger en bred granskning av Bibelns undervisning om evig dom, eviga straff, vad här helvetet, vad är himlen, hur kan Gud vara rättvis och fullkomlig i kärlek etc. Samtidigt tar jag upp alla de svåra frågorna som kan ställas om traditionell kristen syn på himmel och helvete.

Nu kan jag avslöja några sensationella nyheter. Den första nyheten är att jag är betydligt friskare än Leif GW Persson. Han berättade på TV häromdagen att han äter 70 tabletter i veckan med blodtryckssänkande och blodfettssänkande medicin, jag äter bara 40 tabletter. Jag känner mig väldigt uppmuntrad av denna stora hälsobekräftelse.

Den andra nyheten är att Elimkyrkans barn- och familjepastor Maria Furusand utmanar mig på Stockholm halvmarathon i mitten av september. Jag som hade räknat med en promenadseger och bli Elimmästare på halvmaran utan konkurrens. Nu ser jag hoten och konkurrensen, och kommer att träna stenhårt för att komma före Maria i mål, det bara reser sig en fighting spirit inom mig – det är väl manliga testeron-hormoner och jaktgener som spökar med tävlingsinstikt och fighteranda- så skulle nog Gudrun Schyman säga i varje fall. Tacksam för förböner och stöd av svenska kristenheten i denna kamp, David mot Goliat.

Jag, hustrun och en dotter var ute på Värmdö ikväll vid vår sommarstuga. Lägger ut en fantastiskt vacker bild på solnedgången som dottern fotograferade. Vyn, in mot Stockholm, här kör Finlandsbåtarna förbi, Lidingö börjar bakom öarna rakt fram på bilden. Är inte Stockholms skärgård bland de vackraste platserna på jorden? Var finns något liknande?

Predikade i Elimkyrkan idag över den 51:a psalmen. Jag blev omskakad av predikan. Den handlade om synd, syndabekännelse, och om att leva så att våra liv är välbehagliga för Gud. Och att komma igen, när man misslyckas totalt. Det var ju det kung David gjorde, när han begick äktenskapsbrott med Batseba och sedan försökte skyla över synden, genom att indirekt döda hennes man Uria.

Vi behöver mer lyfta fram bikten i karismatiska-evangelikala kristna sammanhang – var en slutsats. Man kan lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka till höger på nedladdningar, 2011-07-10.

Jag har fått frågor på twitter om vilket förlag som ska ge ut min kommande bok. Nu kan jag berätta om vilka förlag som ger ut min kommande bok om himmel – helvete (OBS – titel inte fastställd än). Det blir XP Media och Gospel Media som ger ut boken tillsammans. Det har funnits fler intresserade men XP Media har jag relationer med sedan urminnes tider och Gospel Media har varit mycket aktivt intresserade att vara med i detta projekt. Och eftersom Gospel Media drivs av brorsöner till min mentor, pastor, och vars vision från sjuttiotalet har präglat hela mitt liv, har det varit en plusfaktor. Jag har fått ägna hela mitt liv åt att genomföra visioner han förde fram på sjuttiotalet – nämligen Kjell Sjöberg. Kjell Sjöberg var min pastor i Aspnäskyrkan 1973-81 och sedan mentor i den församlingsplantering jag därefter tog initiativ till. Han gick bort 1996 – för tidigt. För er som är unga, eller inte kan kristenhetens interna förhållanden, Kjell Sjöberg är bror till den välkände Stanley Sjöberg.

Libris Media har visat intresse för min bok, men tackat nej till att ge ut den.