Befinner mig i Kolsva i Västmanland ett par dagar och vi hälsar på min frus bror. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag morgon för att hinna hem till gudstjänst i Elimkyrkan.
Besökte hembygdsgården i Kolsva i eftermiddags där man fick dricka kaffe och så mycket kakor och bullar man ville för 40 kronor, perfekt för oss stackars kaloribantare. Joggade runt Kolsva i en dryg timme inklusive omgivande landsbygd, det tog 1 minut att jogga igenom en centrum. Jag vässar formen för Stockholm halvmarathon i september, bäva månde Maria Furusand.
Kolsva är ju en gammal industriort. När jag joggade förbi herrgården blev jag påmind om gamla tiders klassamhälle. Bredvid herrgården låg de gamla fina villorna där de högre tjänstemännen på bruket bodde. De umgicks inte med arbetarna som bodde i betydligt enklare hus i en annan del av samhället.
Klassamhället lever kvar idag men tar sig nu helt andra uttryck. Överklassen idag är inte brukspatronen utan en internationell elit i den globaliserade världen. Den globala eliten består av elitentreprenörerna som tjänat miljarder på sina företag, cheferna för de globala jätteföretagen, underhållningseliten som superproffsen i idrottsvärlden, skådisarna, mediekändisarna, den nya eliten i länder som Ryssland och Kina m.m. För att nu inte tala om oljeshejkerna i mellanöstern. Politiska eliten ingår i denna överklass, dock med mycket lägre inkomster.
Eliten har en fantastisk förmåga att ta tillvara sina intressen, även om en hel del av dem utmärker sig som stora filantroper, framförallt Warren Buffet och Bill Gates.
Samtidigt tycks inte folk bry sig om elitens inkomster. Ser inga plakat utanför Hennes & Mauritz-familjen, trots att de tjänat ihop bortåt 100 miljarder på sitt företag, Ingvar Kamprad och IKEA har tjänat ihop ännu mer. Det var inga som grymtade när NHL-proffsen strejkade häromåret, deras medelinkomster ligger på över 10 miljoner per år.
Det behövs starka politiska motkrafter i världen för att främja de fattigas intressen. Men klasskonflikterna är annorlunda idag än på brukspatronens tid. Och det är svårare med en rättvis fördelningspolitik när kapitalet är globalt och inte begränsat av några nationsgränser.