Skriver på en ny kommentar om Rob Bells bok

juli 20, 2011 ~ stefan

Har hamnat i en twitterdiskussion om Rob Bells bok senaste dagarna. Det är hopplöst att diskutera teologi i twitterform. Skriver därför ett blogginlägg. Jag läser nu Bells bok en fjärde gång för att se om jag missat något eller kan ompröva något i mina perspektiv. Återkommer senare idag eller inom några dagar med ett blogginlägg i ämnet.

Det jag kan notera är dock att Bell tar upp frågorna på ett mycket annorlunda sätt än vad jag kommer att göra i min kommande bok. Min bok skrevs dock i stor utsträckning långt före att Bells bok kom på tapeten, så den är inte alls skriven i polemik mot Bell, det finns dock några korta avsnitt i min bok där jag kommenterar några inslag i Bells bok.

Att skriva en bok i Sverige i detta ämne är dock en helt annan sak än att ge ut boken i USA. I USA finns det en mycket bred och omfattande kristenhet och de breda strömningarna är pingstvänner – karismatiker, evangelikaler t.ex. baptister som är en mångmiljonrörelse i USA, katoliker, och äldre och mer liberala samfund. I USA har himmel och helvete-förkunnelsen frodats både bland evangelikaler och pingstvänner-karismatiker.

Så det är denna amerikanska förkunnelse som Bells bok är en reaktion på.

Enligt min mening tystnade förkunnelsen om himmel och helvete i Sverige för ganska många år sedan, kanske inte konsekvent teologiskt, men i praktiken. Det har varit sällsynt även bland karismatiker, pingstvänner, evangelikaler i Sverige – att tydligt predika om Guds dom, och eviga straff. Och i svenska kyrkan försvann det nog redan på 50- och 60-talet. I missionskyrkan började helvetesförkunnelsen ifrågasättas för över 100 år sedan, även om det då stämplades som heretiskt inom missionskyrkan.

Jag skriver utifrån den bakgrunden, att lyfta frågor som glömts bort och tystats ner. Rob Bell skriver utifrån en helt annan situation och bakgrund.

Det finns också dem som tycker att vi inte ska bry oss om Rob Bell. Men det är en fatal felbedömning. Ingen kristen bok i USA har varit så uppmärksammad som denna. Bell har klivit fram som en av de 100 viktigaste opinionsbildarna i USA. Att inte bry sig om denna debatt, då har man tappat bort all omvärldsorientering och nutidsorientering.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

http://twitter.com/lindberd David Lindberg

För att förhålla sig till den telogiska debatten i USA måste man i resonemanget fundera över de olika soteriologiska lärorna som finns där. Mycket av den s.k. ”slinging match” som finns grundas i stora meningsskiljaktigheter mellan kalvinister och arminianer. Ingen av dessa läror är väl särskilt vanlig i Sverige då vi har ett mycket mer lutherskt arv.

Stora delar av kritiken mot Bell kommer av att han starkt motsätter sig den klassiska 5-punktskalvinismen, och den läran är ju i stort sett obefintlig i Sverige. Utan att ha undersökt saken på något vidare akademiskt sätt så skulle jag gissa att Robs åsikter är ganska mainstream i Sverige, fram för allt bland yngre människor.
http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

Själv predikade man om evigt liv i söndags: http://www.youtube.com/watch?v=EgGrXLNn0ok
http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

Stefan, jag har bjudit in dig till G+ häng på där! I övrigt delar jag Davids analys av det hela.
Josef Gustafsson

Du får rätta mig om du tycker att jag har fel nu Stefan men av de inlägg jag läst här på din blogg rörande Bell så har du försökt förklara vad som är felaktigt i hans förståelse utifrån perspektivet att du själv representerar sanningen. Du har emellertid inte motiverat varför din förståelse är den sanna utifrån perspektivet att de frågor som Bell lyfter i Love Wins har något värde. Det faktum att du förstår vissa amerikanska teologer verksamma på 1900-talet som sanningsbärare förefaller tydligt men varför ska vi uppfatta amerikansk, evangelikal mainstream-kristendom som grunden för hur den kristna tron bör förstås? Frågorna Bell ställer i Love Wins är i grunden ett försök att göra upp med vissa kontextuellt bundna läror med tydligt modernistiska drag och om du vill kritisera honom tycker jag att det är rimligt att du inte förutsätter att den världsbild din teologi är sprungen ur är korrekt eftersom det inte leder till annat än ett cirkelargument.

När du nu ska sätta dig och skriva om detta igen så skulle jag vilja att du försöker motivera din egen position utan att för den delen förutsätta att din egen världsbild är sann. Speciellt viktigt är ju detta eftersom Bell faktiskt kritiserar delar av den grund du står på.

Du är givetvis fri att fortsätta rycka citat ur Love Wins och döma dem utifrån ditt eget förutsätta perspektiv men om du nu vill ha _diskussion_ så krävs det att du diskuterar på samma nivå som oss andra.

Allt Gott!
JB

Josef, det är väl detta som kom upp i fyrkedebatten. Utöver exakt vad man ska tro för att vara fyrke så fanns det ju en annan diskussion om fyrke, hur man bemöter andra som tänkt ur ett annat perspektiv. Stefan säger ju att han är en sann fyrke, så vi får väl se hur han vill diskutera ämnet 😉

JB
http://www.facebook.com/martin.kihlstrom Martin Kihlström

Ni som skriver kommentarer här låter som radikala hermeneutiker. Jag blir faktiskt rädd att kristendomen i Sverige kommer sluta som som en diskussionsklubb där de som lyckas använde de mest fina orden anser att de tar hem striden och att allt fler till slut inte orkar bry sig. Och till sist sitter cirkus ett tongivande femtiotal skribenter och vässar argument och vips så har gjort oss till en filosofiklubb, där vi istället för Bibelcitat citerar annan litteratur………………………………
http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

Du har rätt i, Stefan, att frågan diskuterades livligt inom Missionskyrkan för 100 år sedan ungefär, och att allfrälsningsläran (som ju dock Rob Bell inte utan vidare delar) avfärdades som heretisk. Enskilda missionare fick tro på den hur mycket de ville – liksom på påvens ofelbarhet som Waldenström nämnde som ett annat exempel – men av samfundets företrädare kunde man begära att de hade rörelsens förtroende, vilket man (då) inte hade om man förnekade de eviga straffen.

Den förskjutning som sedan inträffat inom SMK har vad jag vet aldrig uttryckts och fastslagits offentligt, så att man t.ex. sagt att det fr.o.m. nu (typ 1952) är OK för en missionsföreståndare att alla blir saliga till sist, men jag misstänker att det nog snarare är tvärtom nu mot för på (E J ) Ekmans tid: nämligen att det är väldigt svårt att bli – eller fortsätta som – missionsföreståndare i SMK om man tydligt predikar den dubbla utgången och varnar folk för att hamna i helvetet.

Alla samfund har en teologi – sin egen eller någon annans.
Sward

Josef,
Det där var utmanande frågor. Men jag ska försöka anta dina utmaningar. En spontan motfråga till dig; när Rob Bell skriver i bokens inledning om de som förkunnar dubbel utgång att ”this is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus´se message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear”, så använder han stora ord. Och gör sig till domare över stora delar av kyrkan även historiskt. Menar du att Bell står på någon piedestal så att han kan förstå Bibeln och dessa sanningar mer än någon annan, så att han kan bedöma trender i kristenheten, men att tex. jag inte kan göra det? Tycker du att Bell tydligt redogör för de tolkningsnycklar och paradigm han utgår ifrån när han gör denna bedömning. Och är hans paradigm mer sant än mitt, och på vilken grund kan man hävda det?
hälsn
Stefan Swärd
Josef Gustafsson

Jag känner ju inte dig Stefan men efter vad jag jag förstått så är du inte den som avstår en utmaning, därav fick du ytterligare en.

Vad gäller din spontana fråga rörande Bells stora ord så är det ju till att börja med bara att instämma; dom är stora. Om det är medvetet eller inte kan jag inte säga men ditt sätt att tolka det Bell skriver är emellertid väldigt enkelspårigt. Han skriver ju inte att de som tror på en dubbel utgång har förvridit Jesus budskap. Han skriver:

A staggering
number of people have been taught that a select few Christians will spend
forever in a peaceful, joyous place called heaven, while the rest of humanity
spends forever in torment and punishment in hell with no chance for anything better…Betoningen ligger _inte_ på den ”dubbla utgången” och att det är så man bör förstå stycket ser jag som uppenbart då Bell senare i boken själv förespråkar förståelsen att det finns en dubbel utgång. (Känns som att du försöker vinna lite billiga poäng här.)Men det är sant att Bell gör sig till domare över många människors uppfattning och implicit gör vi väl alla så när vi uttalar oss om vad vi tror. Det ser jag dock inte som något problem utan snarare som en förutsättning för att vi ska kunna tala med varandra om våra olika åsikter. Med det sagt, min poäng är inte att placera Bell på en piedestal, verkligen inte. Snarare vill jag säga att när vi diskuterar så är det nödvändigt att vi _alla_ förstår att våra perspektiv är partikulära.På den sista frågan som handlade om huruvida Bell redogör för alla sina tolkningsnycklar och paradigm som han utgår ifrån så svarar jag nej, det gör han absolut inte. Men det har jag heller aldrig sagt att han gör.Till sist ska det sägas att jag inte ställer mig bakom allting Bell skriver. Det känns lite som att du tror det så jag vill gärna förtydliga att det inte är så. Jag ser Bell som en intressant man främst för att han lyckats väcka en debatt som jag anser är nödvändig.God bless!
Josef Gustafsson

Oj, blev visst en lite udda disposition av texten här ovan. Det är dock ingen text som saknas.
http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

Martin, hermeneutik handlar ju om hur man tolkar och förstår texter. Ser du inget behov av det inför läsandet av bibeln? Är det bara att ”Läsa som står, göra som det står och du får det som står” som jag lärde mig i trosrörelsen tidigt 90-tal? Jag vill inte tillskriva dig några åsikter men då du uttrycker rädsla för hermeneutik så måste jag undra.

I min värld blir det oändligt mycket kusligare och otäckare med ett klimat där texter inte får tolkas och förstås. Varför? Jo därför att texter ALLTID tolkas, frågan är bara vem som gör det. Jag tror benhårt på det allmänna prästadömet, att vi alla ska läsa tolka och förstå bibeln. Till det finns det olika redskap, böcker, kommentarer, predikningar etc. Blir det ”filosofi” (Märkligt hur ofta det ordet använts som ett skällsord) av det?Nej i min värld så vässas passionen för Guds rike när vi förstår sprängkraften i det under bibelns tid och in i vår. Så tänker jag.
http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

Jag tror också att hur man tolkar och prövar Skriften är viktigt. Om det behövs skall våra tankar också kunna förändras, utifrån vad bibeln lär. Om bibeln får vara rättesnöret kommer vi rätt. Det är när olika skribenter förfäktar åsikter som inte kan omfattas av skriftens auktoritet vi ska dra öronen åt oss. Jag tycker det börjar florera synpunkter som saknar stöd i skriften, och som med kraft ska tillbakavisas.
Den som säger att skrift ska förklara skrift är ”på spåret”
Westinbo

I Matteus
16:17 säger Jesus till lärjungen Pethrus: Salig är du, Simon, Jonas son; för
kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min himmelske Fader, som
är i himmelen. Det Gud hade uppenbarat för Pethrus var att Jesus är Messias,
den levande Gudens son. På denna uppenbarelse och tro hos sina lärjungar och
efterföljare skulle Jesus bygga sin församling. Notera Jesu ord att det inte
var kött och blod som uppenbarat denna sanning för Pethrus utan Fadern själv.
Vad kan Jesu mena med uttrycket ”kött och blod”? Uttrycket avser vår egen
förmåga att analysera och tänka ut saker utan att Guds ande är närvarande i
processen. Utan Guds andes uppenbarelse kan vi inte förstå Guds vilja och de
ramar inom vilka Gud verkar. För att förstå Guds vilja behöver vi andens
bistånd. Petrus själv säger några år senare i sitt liv i sitt andra brev: ”Men
det må ni framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av
någon människas egen kraft utläggas” .

Reformatorn
Martin Luther sa en gång om påven: ”Han må tolka skriften men han står inte
över den”.

Har det
skett en förskjutning från vårt beroende av anden till vår egen förmåga att
tolka och tillämpa skriften? Jag tror det. I dag talar man inom kyrkan mycket
mer om vårt behov av att ”tolka skriften” än man talar om ”vårt beroende av den
helige ande” för att kunna förstå Guds vilja för vår tid. Denna förskjutning av
språkbruket ser jag som en indikation på tendensen att sätta vårt eget ”kött
och förmåga” i högsätet framför Guds ande. Det hjärtat är fullt av talar
munnen. Allt för mycket i bibeln som räknats som vedertagna sanningar och
fastslagna dogmer genom seklerna skjuts nu åt sidan och ifrågasätts. Den
samstämmighet som funnits bland troendekristna om bibelns grundsanningar och
vedertagna dogmer upplöses allt mer och man påstår att bibeln är mer otydlig än
den faktiskt är och att våra fäder hade fel. Och det om frågor som inte är
unika för vår kultur och historiska kontext. Inget kan bevisas när vi befinner
oss i hermeneutikens värld men tecknen talar enligt min mening sitt tydliga
språk. Våra fäders tro på och tillämpning av Guds ord vann stora andliga segrar
i en värld som inte såg särskilt annorlunda ut jämfört med den värld vi lever i
nu.