Jag noterar att det pratas om Frizons sexseminarium i Twitterflöden och annat. Även om jag var på Frizon en dag, så var jag inte på sexseminariet, så jag har inga uppfattningar om detta. Har dock tidigare kommenterat Max Wetterlunds skrivande i ämnet, bra att han är ärlig och rakt på sak, och det finns en bra grundsyn i frågan. Dock för grumligt om själva institutionen äktenskap – det var min bedömning efter läsning av hans blogginlägg.

Jag har varit pastor i många år och jag hade som praxis att hålla en sexpredikan per år när jag var i Söderhöjdskyrkan. Sedan följdes den naturligtvis upp i samtal och mindre grupper. Förutom familje- och äktenskapsundervisning i allmänhet.

Nu tänkte jag fortsätta denna tradition i Elimkyrkan. Söndag den 28 augusti tänkte jag hålla en predikan i Elimkyrkan om en kristen syn på sex och samlevnad. Gudstjänsten blir klockan 11.00. Tänkte inbjuda de som vill vara med via twitter eller bloggen att haka på. Predikan kan man lyssna på via Elims hemsida, i efterhand. Sedan kan man få ställa frågor till mig via blogg eller twitter och jag ska försöka svara.

Det vore extra kul om de som deltog i Frizons sexseminarium ville delta och ställa frågor och jag är nyfiken på vilka skillnader man uppfattar mellan mig och Max Wetterlund, om man nu uppfattar skillnader. Men framförallt är man välkommen till Elimkyrkan live för att ställa frågor till mig direkt efter gudstjänsten.

Huvudbudskapet blir att presentera en kristen syn på sexualiteten där sex är en gåva från Gud, och en så fin, viktig och skör gåva att den måste hanteras med största varsamhet. Och  att Gud har skapat en ram och bruksanvisning för att utöva sexualiteten, nämligen äktenskapet mellan man och kvinna. Och vad gör man när det har gått åt pipan med att leva efter detta.

Jag kommer också att ta upp alla följdfrågor om hur man kan leva efter detta i ett sexliberalt samhälle där vi matas med andra värderingar överallt. Jag har aldrig sett James Bond ligga med sin fru.

Och alla följdfrågor om hur man ska hantera onani, petting, tankar, internet, flört, skämt – och mycket annat. Det ska jag hinna med i en predikan på 30 minuter, det blir nog i koncentrerad form.

En del tror att kristen sexundervisning bara gäller ungdomar. Vilket nys. Sexuella frestelser och utmaningar hänger med ända in i äldreboendet.

Det är några händelser denna sommar som får mig att reflektera. Vi som är etablerade kristna har ju en klar benägenhet att vara lågmälda, försiktiga, inte sticka ut, inte provocera, ska vi säga något om Gud och tron ska det vara i diplomatiska och försiktiga ordalag. Vi är väldigt emot överdrifter. I Bibeln läser vi om på ett ställe att om vi är tysta, ska stenarna ropa. Är det just detta som händer nu?

Den  här sommaren har kändisen och artisten Marcus Birro stuckit ut hakan och sagt att det är nödvändigt och bra att visa bilder på aborterade foster. Utifrån de debatter som har varit tidigare, har säkert 99,5 procent av de kristna i Sverige varit emot denna metod, jag har hört till dem som tycker att det har varit något för provocerande även om jag har haft förståelse för metoden. Jag minns upprördheten när bilderna visades utanför pingstkyrkan i Jönköping, hur många stödde det initiativet?

Nu går Marcus Birro ut och säger att det är bra och nödvändigt och okey. Vad säger vi kristna då?

En bred majoritet av oss etablerade kristna skulle nog tycka att det är överspänd karismatik att be för sjuka på ett tåg, offentligt och med människor man inte känner alls. Sådant ska man väl i bästa fall ägna sig åt i ett slutet andaktsrum, själavårdssamtal eller i ett kyrkorum. Nu går artisten Pernilla Wahlgren ut och säger att det var fascinerande att se någon be för en sjuk på ett tåg och se vad som hände.

Pernilla Wahlgren tycker det är okey.

Bör inte vi etablera kristna tycka då att det både är okey att be för sjuka på ett tåg och visa abortbilder. Eller är de profana och halvprofana artisterna mer frimodiga att lyfta fram frejdiga kristna än vad vi etablerade kristna är?

Finns det en profetisk signal i detta? En fundering en sen tisdag kväll.

Tidningen Dagen skriver idag om helandekonferensen om Malmö och har gjort en intervju med mig om mina intryck. Återkommer senare idag eller i morgon med en bloggpost med ett mer ingående referat. Ni har väl också läst om Pernilla Wahlgrens intryck när en av konferensdeltagarna bad för folk på ett tåg, på resan hem från Malmö. Mycket intressant vittnesbörd.

I höst kommer jag att genomföra en liten turné i de svenska bygderna och lansera min bok som kommer ut i september. De båda förlagen XP Media och Gospel Media står för detta. Siktet är framförallt på större städer och tanken är att det ska vara breda ekumeniska arrangemang. Hör av er om det finns intresse på någon plats.

Ska skriva ett blogginlägg om New Wine-konferensen i Malmö, en mäktig upplevelse, men det är värt ett eget inlägg, återkommer.

Hade en härlig dag i lördags då jag ägnade halva dagen åt Frizon. Kan dock inte göra någon bedömning av arrangemanget som helhet eftersom jag satt helt insnöad i de så kallade de luxe-seminarierna. Men det var kul att få lyssna på Magnus Tunehag, Pekka Mellergård bra debattledare, alltid kul att träffa Joel Halldorf, debatten mellan mig, Joachim Elsander och Carl-Henric Jaktlund blev dock ganska tam.

Jag befinner mig fortfarande i Malmö på New Winekonferensen. Här är det en fantastisk stämning, fullsatt med folk, bra och instruktiv undervisning, och en miljö som inspirerar till att tro på Gud och att göra Jesu gärningar. Mycket bra undervisning om helande, och tecken och under. Hämtar inspiration för höstens arbete i Elimkyrkan. New Winenätverket har verkligen en viktig uppgift att vara en av spjutspetsarna i Sverige när det gäller karismatisk kristendom. Bill Johnson och Randy Clark är utmärkta lärare, bibelförankrade, sansade och utmanande.

Reser till Frizon i morgon där jag ska medverka i seminariet de luxe, tillsammans med Joachim Elsander och Carl-Henric Jaktlund.

Är nu i slutspurten i arbetet med min bok som går till tryckeriet inom 1-2 veckor. Har fått en kraftig uppbackning, och följande personer skriver promotande baksidestexter eller förord, Stefan Gustavsson Evangeliska Alliansen, Anders Blåberg, direktor för Evangeliska Frikyrkan, Dan Salomonsson pingstpastor i Uppsala, Olof Edsinger, EFS-präst i Uppsala och teolog och prästen Hans Weichbrodt som är ledare för Oasrörelsen.

Nu är jag på plats i Malmö  på New Winekonferensen och ser fram emot två spännande dagar. Ska försöka blogga och twittra lite härifrån och spegla vad som händer.

En till bilden tagen på hemresan  från Norrland, efter Norrlandskusten. Fotograf min svåger Pär Markgren. Gissa var bilden är tagen?

Nu är jag på väg hem till mina drömmars stad, staden i världen. Här befann jag mig för en stund sedan.

Marcus Johansson har kommenterat mitt svar på hans kommentar på min kommentar om Rob Bells bok. Här följer mina svar på de frågor Marcus ställer till mig.

1. Du menar att Rob Bell inte helt avfärdar dem som tror på dubbel utgång som inte kristna. Så vill jag nog tro också, annars vore han mycket extrem. Däremot är hans kritik mot dem som tror på dubbel utgång inte nådig, som jag visar i mina citat från hans bok. Det är möjligt att Bells kritik mot ”dubbel-utgång” kristna inte gäller sådana i allmänhet, utan endast dem som predikar dubbel utgång på ett onyanserat och ”fyrkantigt” sätt, men jag tycker att då borde han uttrycka denna distinktion på ett tydligare sätt. Du,  tolkar nog Bell lite mer välvilligt här än vad jag gör. Men för att reda ut detta borde frågorna ställas direkt till Bell, och jag känner honom inte och amerikanska megapastorer är inte lätt att få prata med.

2. Du menar att Bell tror på dubbel utgång enligt hans kapitel 4 som jag tolkar i annan riktning. Han uttrycker sig resonerande och ställer frågor och motfrågor i det kapitlet så det är inte helt lätt att få grepp om vad han menar. Jag gör dock bedömningen att om man väger samman hela hans text så tror han på helvetet som dels något temporärt, vilket knappast någon betvivlar (det håller även en ateist med om), men i slutändan finns helvetet som en teoretisk möjlighet men det är tomt på folk. Jag menar här att hans hållning brukar räknas in som en variant av universalism, jag kan inte se någon skillnad på Bells ståndpunkt och den svenska frikyrkouniversalisten nummer 1, EJ Ekman. Men du tolkar Bell även här lite mer välvilligt än vad jag gör, jag läser nog in lite mer strikt vad han säger.

3. Du har en snävare definition av begreppet universalism än vad jag har, du menar att universalism innebär att man tror på Jesus bara som en av flera frälsningsvägar, och därmed leder det till automatik att alla kommer till himlen till slut. Jag har nog lite bredare syn på universalism än så. Man måste ju inte heller vara universalist även om man tror på olika frälsningsvägar, man kan ju också förena en sådan hållning med någon form av etiska krav för eviga saligheten. Även om man tror att både en kristen, muslim, en buddhist och asatroende kommer till himlen, så måste ju inte detta innebära att man tror att en oomvänd massmördare, eller en oomvänd oförbätterlig pedofil kommer dit.

4. Du menar att Bell är tydlig med att Jesus är enda vägen. Ja visst är han det, men samtidigt är han enligt min mening alldeles för otydlig när det gäller vad detta innebär. Det framgår inte tydligt att man behöver tro på evangeliet om Jesus för att bli frälst. Och då uppfyller man enligt min mening inte kriteriet för att vara evangelikal. Sedan kan man alltid diskutera hur Gud i slutändan hanterar personer som aldrig har hört evangeliet, vid den yttersta domen måste folks kunskapsnivå på något sätt vägas in. Jag tror nog att du och jag ligger ganska nära varandra i synen på att vara inklusivist, men att du tolkar Bell lite mer välvilligt än vad jag gör. Vad som händer med människor som dör utan att ha hört om Jesus – jag skulle nog vilja passa den frågan till min kommande bok. Enligt min mening är Bibeln inkluderande också, vilket jag kommer att ge exempel på i min kommande bok. Men att vi som kristna måste vara solklara med att förkunnelsen av hela evangeliet är nödvändigt här och nu för människans frälsning, det är vårt ansvarsområde, vi får i god tro överlåta åt Gud att klara ut frågorna i slutändan hur det går för dem som aldrig har hört eller missade alltsammans för att missionären fick punktering.

5. Men vi kan gärna träffas för att dryfta frågorna ytterligare.

Under tisdagen avslutas Norrlandssemestern och vi åker med bil tillbaka till Stockholm från Skellefteå. Ska försöka återkomma i debatten om Rob Bell. Onsdag reser jag ner till Malmö för att vara med på New Wine-konferensen, lördag morgon reser jag från Malmö till Frizonkonferensen, där jag under lördag eftermiddag ska medverka i ett panelsamtal med Carl-Henric Jaktlund och Joachim Elsander. Tillbaka till Stockholm lördag kväll för att vara i Elimkyrkan söndag morgon. Ska försöka blogga kort och läsa när jag får lite gluggar.