Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

När man läser i Nya Testamentet möter oss en kristendom med tecken och under. Jesus ägnade sig ständigt åt att bota de sjuka, göra under och mirakler, befria människor från onda andar, uppväcka döda, och levde i uppenbarelsegåvor på ett påtagligt sätt. Han undervisade sina lärjungar att fungera på samma sätt, något som blev möjligt genom Andens utgjutande. I Apostlagärningarna läser vi om hur detta fortsatte. Man brukar ofta kalla detta för en karismatisk kristendom. Om Andens gåvor i funktion och att Gud utrustar människor med specifika övernaturliga tjänster.

Många kristna har under historiens gång tagit avstånd från karismatisk kristendom. Man förnekar inte att det står om det i Bibeln, men att det inte gäller nu. Så vitt jag vet var reformatorn Luther inne på det spåret. I USA är det mycket vanligt, bland annat bland sydstatsbaptister, som har en mycket strikt Bibeltro, men som menar att det karismatiska inte gäller efter den första kristna tiden.

I Sverige dominerar en lågmäld kulturkristendom som inte direkt är mot-karismatisk men inte på något sätt för det karismatiska. Man vill forma en kristendomstyp som inte stöter någon, vinner allmänt förtroende, – att be för sjuka, driva ut onda andar, göra tecken och under, och försöka uppväcka döda passar ju då inte alls in i den bilden. Men det stämmer inte med Nya Testamentet.

Jag längtar efter mer karismatisk kristendom i Sverige. Jag vill se den form av kristendom som möter oss i Apostlagärningarna. Visst har man sett och upplevt en hel del av Andens gåvor under många år, men man längtar efter mycket mer och man känner att man ligger långt under den standard som vi läser om i Apostlagärningarna.

För mig var helandeskolan i Malmö förra veckan en mycket positiv signal. Där fanns det tro på den övernaturliga kristendomen, där predikades om den övernaturliga kristendomen, och där lärde man ut om den övernaturliga kristendomen. Och inte bara det vanliga kristna konferensstuket, att det gärna kan vara lite lagom karismatiskt men inte för mycket, och det ska balanseras med en massa annat. I Malmö pekades med hela handen. Också härligt att höra hur lovprisningen, lovsången och sången i Anden kunde bryta igenom så starkt.

I Evangeliska frikyrkan har vi som ett av våra ledord att vi ska ha en karismatisk öppenhet. Tänk om vi istället kunde säga att vi vill vara karismatiska, inte bara stanna på halva vägen och ha lite lagom. John Ongman var en gång i tiden en av de karismatiska spjutspetsarna i Sverige, men det var då det.

Vi behöver föredömen och spjutspetsar för en karismatisk kristendom i Sverige. De senaste decennierna har det framförallt varit trosrörelsen och Vineyard som har aktivt lyft fram dessa frågor, dock utifrån olika teologiska referensramar. Det som var intressant i Malmö var att Randy Clark visade respekt för både arvet från trosrörelsen, vineyard men också tidigare karismatiska rörelser under 1900-talet som helandeväckelsen, historiska pingströrelsen, latter rain m.m. Clark knöt ihop dessa erfarenheter och lyfte fram hur mycket både Vineyard och trosrörelsen har betytt för hans egen andliga utveckling. Detta har jag knappt hört sägas tidigare.

Jag tror att New Wine-nätverket har möjlighet att bli en av flera spjutspetsar för karismatisk kristendom i Sverige. Inte minst med tanke på den ekumeniska bredd som finns i nätverket så finns det goda möjligheter att sprida elden åt olika håll.

Vi måste också komma ihåg alla de nya församlingar som växer fram i Sverige med människor som har rötter i Afrika, Latinamerika, i Asien, och där den karismatiska och övernaturliga kristendomen är en självklarhet.

Vi som längtar efter att se Guds rike bryta igenom och ännu starkare i nya dimensioner, vi måste hitta samverkansformer och inspirationskällor, New Wine-nätverket och kontakter med nya immigrantförsamlingar tror jag kan vara två viktiga inspirationskällor. Och vi i den etablerade kristenheten måste komma längre än att bara ägna oss åt kritiska granskningar av karismatisk kristendom.

  • Anders Gunnarsson

    Margret Sundin

    Om EFS/ELM (o SveK som i Örkelljunga faktiskt inte är så svekfull) är dina syskon, varför är ni inte en familj? Och varför kritiserar du dina syskon så bitskt?

    Rotlöshet är ingen bra ekumenisk egenskap!

  • Margret Sundin

    Jag förkunnar en levande Kristus som öppnat relationen till Fadern och genom syndabekännelse, och dop på egen tro, får vi ta emot ett liv ledda av den Helige Ande. Det är min största glädje att få nåden att predika om Jesus som jag mötte som 24-åring.  Jag menar mig förkunna klassisk kristendom, mina lärosäten har varit Örebro Teologiska Högskola 4 år totalt, en predikantbibelskola under 1år, samt ytterligare  själavård 1år, och ett fantastiskt drygt 30-årigt liv med Herren. Min bestämda uppfattning är att jag inte vill kritisera någon annan troende, (och tror inte att jag gör det heller,) men självklart håller jag fast vid min övertygelse och kallelse som lett mig till den plats där jag idag verkar. Om det uppfattas som kritik får det stå för dem. Jag känner mig trygg i den kallelse Gud satt mig i, mitt i en svenskkyrklig bygd, att vara frikyrka och troendedöpare i. 

    Svenska kyrka och dess föreningar är fina syskon och som församling välsignar vi deras arbete. Vi är en frikyrka och kommer att fortsatt förkunna om att Gud helar och upprättar alla som söker Honom med ett ärligt hjärta! Vi ser oss som en viktig del av den kristna helheten här. Jag hoppas ingen heller kritiserar vårt arbete utan välsignar Guds verk genom oss.

    Var välsignad broder
    Margret Sundin

  • Dennisbrunstrom tel 0768003713

    Det handlar om din och min överlåtelse djup djupare  djupast.JAG SÅG INTE APG I MITT LIV om din högsta dröm är att vara som jesus kristus då kommer han att förvandla dig totalt som han gjort med mig då går john 7:38 I UPPFYLLELSE I DITT LIV. OM  EN PASTOR INTE VÅGAR PREDIKA GUDS ORD SÅ BEHÖVER HAN BEFRIELSE FRÅN FRUKTANS ANDE.



Subscribe to Stefan Swärd