Svar till Torsten Åhman

Torsten Åhman har alltså ställt en fråga till mig: ””Tror du på en medveten pina utan slut någonsin för människor som inte blir frälsta?”

Ska då försöka besvara frågan. Kommer främst att utgå från hur jag har resonerat i min bok ”Efter detta”.

1. ”Efter detta” bygger på premissen att den enda källan till kunskap för den troende människan om framtiden och evigheten är Bibeln. Allt annat blir lösa spekulationer. Så min enda utgångspunkt blir ett resonemang om hur man ska tolka och förstå de relevanta Bibeltexterna i sammanhanget. Nu finns det en stark trend och drivkraft i delar av västvärldens teologi och kyrkor att modernisera det kristna budskapet, så att det ska bli mer lättsmält, de stötande inslagen för moderna människor filtreras bort. Då tror man att det ska gå lättare att predika evangeliet.  När det gäller viktiga frågor och där Bibeln uttrycker sig dunkelt och symboliskt, är det viktigt att diskutera hur kristna kyrkans genom historien har förstått och predikat vissa läror, som grund för hur vi idag ska tolka Bibeln.

Den sistnämnda frågan är viktig i denna diskussion. Torsten Åhman menar att kristna kyrkan historiskt sett har haft fel i denna fråga. Han tycker att Calvin, Luther, Augustinus, Waldenström och Lewi Pethrus har haft helt fel och tolkat Bibeln fel.

Men samtidigt menar Torsten att även Rob Bell och t.ex. missionsförbundaren EJ Ekman som försvarade en form av stegvis universalism, där syndaren skulle omvända sig efter Guds doms reningsbad, – även dessa läror tycker Åhman är helt fel. Enligt min mening tänker EJ Ekman och Rob Bell på samma sätt i denna fråga, båda tror på ett liv bortom döden för alla, båda tror att syndaren drabbas av Guds dom och vrede efter döden, Bell kallar det för helvetet, Ekman betonar att syndaren drabbas av Guds fostrande dom efter döden, men båda tror att syndaren för eller senare någon gång under evigheten kommer att omvända sig. Ingen kan i längden tacka nej till Guds kärlek och himlen. Men så tror inte Åhman, han tror på syndarens utplåning och förintelse.

Jag menar för min del att jag inte har mandat att hävda att kristna kyrkans huvudlinje genom historien i denna fråga, både inom katolska och protestantiska kristendomen har haft fel. Sedan kan man alltid diskutera hur kristna läran om dubbla utgången exakt ska förstås.

2. Det finns några avsnitt i min bok ”Efter detta” som diskuterar dessa frågor. Ett viktigt avsnitt är på sid 110 där begreppet ”evigt” diskuteras. Det är tydligt att bibelns ord för evigt, det grekiska adjektivet ”aionios” i vissa fall kan mena begränsad tid, men i vissa fall betyder det evighet, tid utan slut. När Bibeln talar om Gud som evig och om evigt liv, brukar det alltid tolkas som tid utan slut. Matt. 25:46 säger att ”dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv” – Det är rimligt att ordet evigt när det används två gånger i samma bibelvers, har samma innebörd.

De mycket allvarliga bibeltexterna i Upp. 14:9,10  och 20:10 talar om att kastas i den brinnande sjön och att plågas dag och natt och att plågas i eld och svavel. Texterna pekar inte i riktning mot förintelse utan mot varaktighet. Dessa texter behöver tolkas symboliskt, men det betyder inte att deras allvar ska tonas ned.

Jag tar sedan upp om andra bibeltexter om att brännas upp, fördärvas, förtäras etc. men i kristna kyrkans historia har inte dessa texter tolkats som förintelse.

Samtidigt behöver vi tala om dessa saker med ett stort mått av ödmjukhet. Enligt min mening upphör tid och rum enligt vår nuvarande världsbild och tänkande, när evigheten bryter in. Frågan är om man överhuvud taget kan tänka i kategorier av tidssekvenser när vi tänker oss evigheten, men det ligger utanför mina förståndsbegränsningar.

3. Ett kapitel i min bok handlar om himmel eller helvete, den dubbla utgången, att få evigt liv eller gå evigt förlorad. Jag och Torsten är överens om den dubbla utgången. Evigt liv eller evig död, men Torsten tolkar död som utplåning och förintelse. Jag tycker att det är att övertolka bibeltexterna med en sådan slutsats, jag stänger dock inte alla dörrar för tidsbegränsningar i Guds straffdomar. Men jag har inte på fötterna att hävda att det är så, då måste jag hävda att Calvin, Luther, Waldenström och Lewi Pethrus har tolkat Bibeln helt fel, och det kan inte jag göra.

4. Ett kapitel i boken innehåller en diskussion om den så kallade annihilationsläran, att evig död, innebär utplåning och förintelse. De frågor jag dock ställer är när denna utplåning inträffar. Tror man på den yttersta domen som en händelse i tid och rum, i framtiden, då alla döda ska uppstå, då måste utplåningen ske efter den yttersta domen. Frågan är när, och hur.

5. Annihilationsläran innebär vad jag förstår att evig död inte är något mer än vad alla ateister och agnostiker hävdar, vårt liv tar slut när vi dör, vi upphör att existera. Om nu detta är det värsta vi kan råka ut för, varför har då Jesus så allvarliga domedagspredikningar där han varnar för den eviga domen, de eviga straffen, och att förgås.

6. Det jag anstränger mig i boken är att nyansera läran om den dubbla utgången. Jag menar att man kan göra det, inom ramen för Bibeltron. Bibeln talar om olika grader av domar, det ska bli drägligare på domens dag för en del. Bibeln talar också om skärseldstankar, att en del ska bli frälsta som genom eld. Det är inte helt svart och vitt. Det beror naturligtvis på hur man tolkar annihilationsläran, frågan är hur domen kan graderas, om alla som inte tror på Jesus döms till förintelse och utplåning.

Så för att besvara Torstens fråga, jag kan inte säga tvärsäkert ”utan slut”, eftersom jag inte vet hur tid kommer att fungera i evigheten. Men kristna kyrkans historia har tolkat bibeltexterna på detta mycket allvarliga sätt, och det respekterar jag. Medveten pina – i slutändan handlar det om att tillhöra Gud eller alliera sig med mörkrets makter, att alliera sig med mörkrets makter är ofta en medveten pina redan här och nu, och det fortsätter in i evigheten. Därför har Gud lagt fram en räddningsplan för att rädda mänskligheten, tron på Jesus. Då kan vi bli befriade från medvetna pinan. Det är evangeliet.

7. Det pågår en aktiv strävan i västvärldens kristendom att tidsanpassa kristna tron, och förpacka den på ett lättsmält sätt så att det passar in i västvärldens tänkande och världsbild. Det innefattar att tona ned Bibelns budskap om Gud som domare, och tanken på eviga straff och att förgås. Det är obekvämt och stötande för många människor. Samtidigt leder denna anpassning till att nåden tonas ned, ju större mörker, ju värre djävul, ju värre synd, ju värre konsekvens av synden, ju mer lyser evangeliet om Kristus, och ju större är det ljus som övervinner mörkret.

Ett evangelium utan helvete och eviga straff, är lättsmält och snällt, men det blir också en mer begränsad nåd och en mindre omfattande frälsning.

Här är ett försök att systematiskt sammanfatta resonemangen:

Teolog/tänkare  Möjliga tillstånd i evigheten Risk/möjlighet påverka sin situation
Jonas Gardell Alla kommer till himlen Risk 0, ingen möjlighet påverka sin situation
Rob Bell Himmel/helvete- alla har möjlighet i all evighet att välja Gud och   himmel Risk 0, möjlighet påverka, men behöver inte göra val här i livet
Christer Sturmark Alla dör, förintas, utplånas, upphör att existera Risk 0, vi kan inte göra något för att påverka vår situation
Torsten Åhman De som inte tror på Jesus, upphör existera, de som tror på Jesus himmel Risk 50-50, vi kan påverka vår situation
Stefan Swärd,   Luther, Calvin, Lewi Pethrus, Augustinus, Waldenström Dubbel utgång, evig död eller evigt liv, himmel eller helvete Risk – mycket stor, vi kan påverka vår situation

Det kanske ser lite förmätet ut att lägga sig själv i samma ruta som teologins och kristna kyrkans giganter, men jag menar nog att jag står för samma grundsyn som dessa herrar.

Har Gardell rätt behöver vi inte bry oss, alla kommer till himlen med automatik oavsett tro eller livsstil. Vi kan inte göra något för att påverka vår situation. Vi kan vara hur onda som helst, vi kommer ändå till himlen. Risken är 0.

Har Sturmark rätt är risken också 0 och vi kan inte heller då göra något för att påverka vår situation. Det blir inte värre om vi lever som stora skurkar. Och det blir inte bättre om vi lever som helgon.

Har Rob Bell rätt, kan vi påverka vår situation, vi har valmöjligheter, men risken är också närmare 0, eftersom himlens dörr alltid i all evighet är öppen för alla.

Har Åhman rätt så kan vi påverka vår situation, vårt liv här och nu är avgörande för vår evighet. Risken är dock begränsad, genom att värsta straffen är utplåning och förintelse, och inte ”värre” öde i slutändan än vad alla ateister tror är mänsklighetens slutmål.

Har den traditionella kristna förkunnelsen rätt, är risken oändlig, våra valmöjligheter här i livet helt avgörande.

 

Jag ska svara på Torsten Åhmans fråga

Torsten Åhman har ställt en fråga till mig, ”Tror du på en medveten pina utan slut någonsin för människor som inte blir frälsta?”

Jag ska svara på frågan. Har dock varit intensivt upptagen under söndag och måndag så jag har inte hunnit. Är mycket upptagen även under tisdagen, men återkommer senare under tisdag senast onsdag.

Jag vill gärna svara utförligt, och tänka igenom svaret, det är därför jag behöver ha lite tid.

På återseende.

Reflektioner efter helvetesdebatt i Uppsala missionskyrka

Jag var alltså inbjuden att diskutera ämnet himmel eller helvete i Uppsala missionskyrka under torsdagskvällen.

Under senare år har jag medverkat i ett antal Uppsalakyrkor, Uppsala pingstkyrka, Livets Ord, Lötenkyrkan som är EFS och Svenska kyrkan och EFK-församlingen Korskyrkan. På nittiotalet var jag ofta i baptistkyrkan. Nu var jag alltså för första gången i Uppsala missionskyrka.

Panelen bestod av mig, Torsten Åhman som är en mycket välkänd riksevangelist och pastor sedan många år tillbaka inom det som tidigare kallades Svenska missionsförbundet. Torsten brukar ju uppfattas som en evangelikal profil inom samfundet. Dessutom medverkade Eskil Selander som är präst i Uppsalaområdet, betecknar sig som liberal kristen.

Moderator för kvällen var Per-Johan Råsmark, som representerade församlingsledningen i Uppsala missionsförsamling. Missionskyrkan i Uppsala brukar inom samfundet betecknas som en mycket liberalteologiskt präglad missionsförsamling, det är nog den allmänna uppfattningen inom EFK.

Jag hade nog förväntat mig ett ganska kraftigt motstånd mot min ganska konservativa kristna syn på frågorna om evigheten och dubbel utgång. Men det märkliga var att det största motståndet denna kväll fick jag från Torsten Åhman. Tyckte att Råsmark skötte sitt moderatoruppdrag på ett utmärkt sätt och visade också en genuin respekt för min teologiska hållning. Det fanns ingenting av nedsättande kommentarer eller något nedlåtande. Tyckte också att den liberale prästen Eskil Selander ställde ärliga och vänliga frågor i respektfullt tonläge.

Evangelikalen Åhman dundrade dock på betydligt kraftigare och kunde inte begripa hur jag kan försvara en klassisk kristen hållning i läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Och han tyckte att kristna kyrkan varit urspårad i denna fråga sedan Augustinus, inklusive Svenska kyrkans tradition, Luther, Katolska kyrkans tradition m.m. Jag tycker att det är beklämmande att ledande evangelikaler i Sverige, med en så stark ställning inom både Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen, visar enligt min mening en föraktfull inställning, och en karikatyrbild av Kristna kyrkans traditionella hållning, och också den hållning jag försvarar.

Jag tycker att Åhman läser min bok ”Efter detta” på ett ganska svart-vitt och fyrkantigt sätt. Jag gör verkligen mitt yttersta att försöka nyansera hållningen, och jag viker inte undan för alla svåra frågor, men läsaren av min bok ser ju direkt att jag inte kan svara på ett antal frågor. Jag lämnar många frågor obesvarade. Men enligt Åhman försvarar jag att Gud aktivt i all evighet torterar en majoritet av mänskligheten i en fruktansvärd tortyrkammare.

Så har jag aldrig beskrivit helvetet i boken. Jag skildrar mer helvetet som Guds slutliga seger och slutförvaring för ondskan. Det onda och goda, får nu fritt konkurrera i vår värld, vi har en fri vilja. Men det kommer en dag då det onda slutgiltigt ska dömas och Gud har bestämt en dag då det onda inte kan härja fritt längre, det ondas eviga slutförvaring.

Jag tog upp i debatten i går, att frågan om de eviga straffen, och vår eviga destination, är en allmänmänsklig fråga. Alla brottas med frågan om döden, och vad som händer efter döden.

Det finns egentligen bara ett par alternativa modeller.

1. Den ateistiska-materialistiska modellen är att människans liv är mycket tidsbegränsat. Vi försvinner definitivt och förintas när vi dör.

2. Alla religioner talar om ett liv efter döden. Torsten Åhman hävdar att det är en platonsk idé som har kommit in i kristendomen, om själens odödlighet. Men faktum är att alla religioner hävdar någon form av fortsatt liv bortom döden. Även den av Åhman hyllade Rob Bell, tar bara för givet själens odödlighet efter döden. Bell problematiserar inte detta, och ställer inte ens frågor om detta. Jonas Gardell tror på livets fortsättning efter döden.

3. Ett alternativ är det som Jonas Gardell talar om, en himmel för alla. En evig tvångsförvisning av alla, onda som goda, att evigt umgås med Gud. Vi behöver inte tro på något visst sätt eller omvända oss från några synder. Himlens dörr är öppen för oss alla när vi dör. Rob Bell är inne på liknande tankegång, han tror dock på helvetet, men hävdar att vi när som helst, i all evighet kan lämna helvetet och komma till himlen. Ett problem jag har med Bells inställning, är att vårt liv här och nu egentligen inte har någon betydelse för evigheten, med en sådan inställning.

4. Läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete finns i alla religioner. De goda kommer till himlen i någon variant och de onda till helvetet. Koranen har mustiga och skrämmande texter om detta. Kristendomen skiljer sig dock från andra religioner, inte någon människa är tillräckligt god för att förtjäna en evighet med Gud, det är bara Guds nåd som kan rädda oss och frälsa oss, och nåden tar vi emot genom att tro på Jesus.

Döden är traumatisk för alla, och vi alla brottas med frågorna.

Torsten Åhman förordar så kallad annihilationism, att Gud ger evigt liv åt dem som tror på Jesus, evig död och förintelse åt dem som inte tror. Så tror inte Rob Bell. Jag diskuterar denna tes i min bok. Pekar på bibeltexter som pekar i den riktningen, men också bibeltexter som pekar i en annan riktning.

Mina frågor till Torsten som han inte svarar på är:

1. Varför ska alla uppstå vid den yttersta domen om en stor del av mänskligheten ska definitivt dö och upphöra att existera efter denna dom? Varför uppstå för att sedan dödas och förintas?

2. När ska man då dö eller förintas?

3. Vem kommer att döda alla som inte tror på Jesus? Är det Gud som ordnar ett massmördande efter den yttersta domen? Eller dör man gradvis utan något aktivt dödande?

4. Om man tror att förintelsen, den definitiva döden inträffar här och nu, vad är det då för skillnad på annihilationismen och ateismen? Så tror väl en ateist också?

Det är några exempel på frågor man kan ställa. Jag tycker inte att Åhman svarar på dem.

 

 

Claphaminstitutet ger ut bok, på väg till Uppsala missionskyrka

Under onsdagen hade jag styrelsemöte och årsmöte för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. I går publicerade vi dessutom en ny bok där vi publicerat ett sextiotal av de artiklar vi har publicerat i en rad olika dagstidningar under de fem år vi bedrivit verksamheten. Jag har bidragit med fem av artiklarna i boken. På Claphaminstitutets hemsida hittar man info om boken och hur man kan beställa den, här är länken, http://claphaminstitutet.se/2013/02/16/ny-bok-pa-goda-grunder-fem-ar-med-claphaminstitutet-i-samhallsdebatten/.

I eftermiddag åker jag upp till Uppsala för debatt med Torsten Åhman och Eskil Selander i Uppsala missionskyrka klockan 19.00, utgångspunkten blir min bok ”Efter detta” och om himmel och helvete.

Mycket välkommen om du bor i Uppsala eller i närheten, en Stockholmare finns ju också inom en timmas avstånd om man är intresserad av tillställningen.

Intressant Adaktusson

Tycker att Lars Adaktusson skriver mycket intressant på DN debatt idag. Adaktusson har en integritet och brett politiskt kunnande som gör honom intressant som politiker. Hans DN-artikel visar på en visionär bredd.

Jag känner Lars Adaktusson sedan tonårstiden, en period var vi med i samma tonårsgäng i Filadelfia i Stockholm. Åren 1970-71 ungefär.

Rösta på Terese Fredenwall på lördag

Den 23 februari tävlar 26-åriga Terese Fredenwall i Melodifestivalens fjärde deltävling med den egenskrivna låten Breaking the Silence. Låten skrev Terese efter att ha sjungit på ett fängelse:

”- Låten är som en kärlekssång till alla som är i brytpunkten mellan att lämna något destruktivt som man är fast i och säga ja till friheten, sig själv, kärlek och förlåtelse.”

Terese är uppvuxen i Enebykyrkan i Danderyd där hon fortfarande är aktiv och det är hennes tro som bär henne i engagemanget för dem i samhällets marginaler. Oavsett om det gäller brottslingar dömda i Sverige eller sexslavar i Tjeckien och Tyskland. I november 2012 fick Terese ta emot Utbult-stipendiet och var därefter gästartist på Roland Utbults julturné.

En artikel i IKON1931 som släpptes i fredags:

http://ikon1931.se/artiklar/terese-fredenwall

Terese tävlade i Så ska det låta för 2 veckor sedan:

http://www.svtplay.se/video/998860/del-7

Två artiklar från när Terese vann Svensktoppen Nästa och därmed platsen i Melodifestivalen:

http://www.dagen.se/nyheter/hon-vann-med-sin-lat-om-det-onda-och-det-goda/

http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/11/26/Terese-Fredenwall-i-Melodifestivalens-fjarde-deltavling/

I somras spelade Terese både på Torpkonferensen och Frizon och nu i sommar är hon klar för Torpkonferensen och Gullbrannafestivalen.

www.teresefredenwall.com

www.facebook.com/teresefredenwall

www.twitter.com/fredenwall

www.instagram.com/fredenwall

Reflektioner söndag kväll

Har varit på två gudstjänster under söndagen, i Elims svenska 11-gudstjänst då Martin Wärnelid höll en utmärkt och utmanande predikan, höll sedan predikan i EFK:s latinamerikanska Stockholmsförsamling Iglesia Icthus, en församling jag själv har varit med om att grunda och bygga upp ifrån scratch. Började med 3-4 personer och är idag ett par hundra personer. En mycket vital församling.

Utmaningar av mer offentlig art kommande vecka blir torsdagskvällens debatt i Uppsala Missionskyrka om himmel eller helvete. Kommande söndag predikan då Elim möts för en gemensam gudstjänst, då både våra förortsförsamlingsplanteringar och internationella församlingar kommer med.

Skrivit artikel om månggifte ihop med professor i NT-exegetik

Har nu skrivit en artikel tillsammans med kyrkoherde Gunnar Hyltén-Cavallius och professor emeritus i Nya Testamentets exegetik, Chrys Caragounis, där vi kritiserar den idé som förts fram av Centerpartiets programgrupp om månggifte. Artikeln är publicerad inom ramen för Claphaminstitutet.

Här är länken till texten. http://claphaminstitutet.se/2013/02/15/barn-och-kvinnor-missgynnas-vid-manggifte/

Jag tycker inte alls att vi kristna ska hålla oss helt passiva och neutrala till samlevnadsformer i samhället. En del saker är rent skadliga, och månggifte tycker vi är ett exempel på sådant. Vi kan inte se att det på något sätt gynnar barnen, och det tillämpas bara i reaktionära patriarkala samhällen.

Skulle lagstiftningen mjukas upp finns det radikala muslimska röster som oroar sig för att muslimska män kommer att ta chansen att ha fyra fruar, man kan också tänka sig svenska män som åker till Thailand och hämtar hem fruar.

Idén är inte radikal, den är reaktionär.