Ledare idag om att evangeliet inte får tidsanpassas

Jag är på semester och sitter och softar i en sommarstuga i en havsvik i Västerbotten.

Är dock inte helt frånkopplad, icke-uppkopplad, avkopplad.

Idag har jag en ledare i Världen Idag som reflekterar över balansen mellan enhet och sanning. Om vikten av att bevara vår gemensamma kristna tro från generation till generation.

Och pekar på att den kristna kyrkan har hela tiden haft tendenser till urspårningar. Jag nämner om hur första generationerna av kristna kämpade mot gnosticismen och judaiseringen. Under en lång tid av kyrkans historia var den stora faran alliansen med världsliga makten. Militära korståg blev ju en av konsekvenserna.

Jag pekar i ledaren på att en av de stora utmaningarna i vår tid är liberala teologin. Vissa hävdar i bloggsamtal att den inte existerar, men oavsett vad man kallar det för handlar det om uppluckring av kristna läran och tron.

Jag ger två exempel i artikeln, syndafallets historiska sanning och Adam och Evas historicitet. Och uppluckringen av försoningsläran.

Det sistnämnda skriver jag en bok om. Det förstnämnda tänkte jag skriva ett blogginlägg om. Vill dock först göra en avstämning med min gode vän Lennart Möller som är professor vid Karolinska institutet och DNA-forskare.

Nu presenterar jag en moderator för bloggen

Nu inträffar ett stort steg i civilisationens utveckling.

Nu ska det bli ordning och reda på denna blogg. Jag har nu den stora glädjen att äntligen presentera en moderator för bloggen, Micael Gustavsson. Han är också medlem i Elimkyrkan i Stockholm, som nu håller på och byter namn till Folkungakyrkan, men vi ska behålla Elim-namnet för nätverket av församlingar som vi är.

Samtidigt införs kommentarsregler som ligger framme på bloggen. Micael får mandatet att se till att kommentarsreglerna följs. De som enligt hans bedömning överskrider reglerna får en tillsägelse av Micael, om det inte blir någon rättelse så tas kommentaren bort. Upprepas detta kan man bli avstängd från att skriva kommentarer.

Micael kommer också att hjälpa mig att bedöma kommentarerna, och kommer att besvara kommentarer på mina vägnar. Det skrivs ju ibland väldigt mycket kommentarer, och då har jag svårt att hinna hänga med.

För att inte strypa debatter som skenar iväg inför vi nu en nyordning inspirerade av bloggen Aletheia. Vi inför något som heter Folkungasalen, (vilket är Folkungakyrkans motsvarighet till Filadelfias 500-sal, som Aletheia valt som namn). Där kan man fortsätta meningsutbyten som kanske skenat iväg, och som kanske främst berör bara några personer. Moderatorn har mandat att hänvisa till Folkungasalen när bloggdebatten skenar iväg utanför ämnet.

Så här presenterar Micael sig själv:

Jag heter Micael Gustavsson och är medlem i Folkungakyrkan i Stockholm. Jag är född 1968, och har min bakgrund i HF(Helgelseförbundet) där min far Anders Gustavsson var pastor. Min familj består av min fru Tea och våra två barn Eowyn och Emrik. På 90-talet tog jag en fil.kand examen i praktisk filosofi förutom diverse poäng från en hel del oavslutade universitetskurser (bl.a. religionshistoria, idéhistoria och statsvetenskap). Har också suttit i ledningen för gamla HF:S förlag 1989-1996. De böcker som förlaget gav ut under den perioden är en  bra indikation på vad jag anser vara en sund kristen bokutgivning.

 Fem saker jag tycker om (förutom min fru och barn)

 C.S. Lewis (kristen författare

och apologet)

 Steven Erikson

(fantasy-författare)

 Woven Hand (helt unikt amerikanskt

band som spelar musik inspirerad av både folkmusik och punk)

Kaffe och te

Mer kaffe och te

Så här ser Micael ut:

Micke2

 

 

Reflektioner om pastorstjänsten

Här följer lite fler reflektioner från min sida om pastorstjänsten. Det blir också en kommentar på kommentarer som skrivits under senaste dagarnas debatt.

1. Om pastorala ledaruppgifter i en församling bara ska kopplas till anställning, kommer vi att begränsa kristen verksamhet i stor utsträckning. Vi talar mycket om församlingsgrundande, men fortfarande är det ganska få personer som sysslar med det. Ska det ta fart krävs personer som är beredda att fungera som oavlönade pastorer. Det saknas idag resurser för anställningar som pionjärpastorer. Det tar tid för en liten och nybildad församling innan den får råd att avlöna en pastor.

2. Vi har skapat en för stelbent ledarstruktur med att bara tala om pastorer och församlingsmedlemmar. Kristus har gett många gåvor till församlingen, och det finns olika ledarskapsgåvor. Först måste komma att identifiera och utveckla gåvorna i församlingen, i nästa steg kommer frågan om det är möjligt och om det finns behov av att anställa en person för att utöva en specifik tjänst.

3. Lärare och herdar erkänns och definieras. Herdar tituleras då pastorer, enligt det latinska ordet. Lärare blir i praktiken pastorer med tydlig lärargåva och de som jobbar med utbildning. Men vi behöver också det Bibeln talar om, apostlar, profeter och evangelister. Nya rörelser har mycket enklare att erkänna sådana tjänster. Jag tänker då på trosrörelsen, Vineyard, Hillsong, ett antal svenska församlingar ingår i ett brittiskt-internationellt apostoliskt nätverk som heter Salt and Light, New Wine-samarbetet är embryo till något sådant. I etablerade samfund tycks det vara svårare. Vilka är idag profeter inom Svenska kyrkan? Vilka apostlar har vi i pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan? Här har det som förr hette Svenska missionsförbundet gjort en insats genom att tydligt erkänna evangelisttjänsten.

Vi tappar dynamiken och hamnar i stelbent kyrkostruktur när vi inte erkänner olika gåvor och tjänster.

4. Frågan om anställningar av pastorer. Små församlingar har inte råd att heltidsanställa pastorer. Vissa mindre församlingar löser frågan genom att dela på en pastor som jobbar i flera församlingar. Detta kräver mer flexibilitet och tvingar ofta pastorer att mixa mellan olika yrken och anställningar. Fostrar vi en kultur där det är normalt och naturligt att en pastor också har ett annat yrke, går det enklare att lösa dessa frågor.

5. Det finns stora församlingar med omfattande verksamhet även på dagtid, och som har omfattande ekonomiska resurser. De ska naturligtvis anställa de personer de behöver för att driva sin verksamhet. Det är dock viktigt även i sådana församlingar att de heltidsanställda pastorerna tränar upp ledare och frigör även pastorala gåvor och tjänster i församlingen, som även har vanliga jobb och bara jobbar med församlingen på fritiden.

6. Medelstora församlingar har kanske resurser att anställa 2-3 personer. Man skulle dock kunna skapa ett bredare team med anställda om man hade fler personer som t.ex. jobbade halvtid i kyrkan och halvtid hade ett annat yrke.

7. En heltidsanställd pastor och en fritidsengagerad församling, kan ibland skapa en osund modell där församlingen vältrar över på pastorn att göra mycket som man egentligen borde dela upp på fler personer. En enda pastor som blir en allt-i-allo är inte heller en bra modell, det är risk att pastorn får göra långt mer än sådant man är bra på och kallad till.

8. Tror att nuvarande praxis med strikt skillnad på avlönade pastorer och fritidsengagerad församling, förkväver många gåvor i församlingarna, det kanske finns folk med både profetiska gåvor, pastorala gåvor, lärargåvor m.m. som inte får komma i tjänst, därför att de har ett annat jobb, och de räknas därmed inte.  Ett mer konsekvent gåvoupptäckande i församlingarna efterlyser jag, t.ex. finns det stora ledarbegåvningar ibland i församlingarna, som leder stora verksamheter i sina vanliga jobb, och som i sin församling inte alls räknas, därför att man inte hör till pastorsskrået. Det är inte bra.

9. Ska man sammanfatta det jag försöker säga, församlingarna bör mer satsa på oavlönade pastorer, där man ser att det finns kallelse, gåvor m.m. för detta. Skapas det ekonomiska resurser för att deltidsanställa en sådan kan det ofta vara en bra utveckling.

10. Man bör komma ihåg att det går inte att generalisera i dessa frågor, människor är olika, och församlingar är olika. En del pastorer skulle inte klara av annat än att bara ha en heltidspastorstjänst, skulle inte klara den splittring det innebär med flera jobb. Det måste respekteras.

11. För min del har det varit mycket lärorikt att kombinera tjänsten med pastor med ett annat yrke. Jag tycker det har vidgat vyerna och man får lättare att se på frågor utifrån hur vanligt folk ser på saker och ting. I vissa lägen kan heltidspastorstjänst under många år leda till trångsynthet, och för begränsade perspektiv, man lever sitt liv i en ganska sluten kristen värld. Detta kan naturligtvis undvikas även för en heltidspastor, genom att aktivt arbeta med evangelisation, och aktivt arbeta med församlingens samhällskontakter.

Dagen följer upp min debattartikel om pastorsrollen

Tidningen Dagen följer upp min debattartikel i går om pastorsrollen. Här är en länk till artikeln om två pastorer som arbetar som pastor på fritiden, Martin Alexandersson och Daniel Stenmark. Här är länk till intervju med Thomas Dahl, ombudsman på den fackliga organisationen för pastorer.

Är faktiskt förvånad över att Dahl är nyanserat positiv, eller inte helt avfärdande. Utifrån sitt uppdrag borde Dahl vara mer kritisk mot mina tankegångar – trodde jag i mina förutfattade meningar.

Pastor på heltid och livstid ifrågasatt – mycket respons på Dagenartikeln

Jag har nu börjat semestern och jag och fru Swärd befinner oss i en stuga i en havsvik i Västerbotten, i Skellefteåtrakten. Fru Swärd kommer från dessa trakter. Gifter man sig med en flicka från Västerbotten, vilket jag gjorde 1976, blir man tvångsförvisad hit upp minst en gång per år. Har dock alltmer kommit att uppskatta Västerbottens sommarlandskap.

Jag gjorde en rivstart på semestern igår med en debattartikel i Dagen om att heltids- och livslång pastorstjänst i många fall är en förlegad och orealistisk modell. Jag hade inte räknat med att Dagen skulle göra det till en huvudnyhet, och hade inte räknat med att man idag skulle följa upp det med ett större reportage. Men det är skojigt att frågan väcker intresse. Jag fick också ganska mycket positiv feedback under gårdagen från en hel del håll.

De uppfattningar jag uttrycker i artikeln har jag alltid haft. Och alltid praktiserat själv. Vi behöver frigöra fler personer i församlingsledande uppdrag och pastorala tjänster, och vi begränsar oss väldigt mycket om vi alltid tänker oss att dessa personer ska vara heltidsanställda proffs.

Inom ramen för Elimkyrkan där jag idag jobbar, (och där Folkungakyrkan är en av våra församlingar i vårt församlingsnätverk) jobbar vi utifrån denna modell, och kan då lättare frigöra resurser för församlingsplantering och skapa ett bredare pastorsteam med olika gåvor och tjänster.

När jag tog initiativ till en pionjärförsamling på åttiotalet i Stockholms södra förorter, var vi 8-10 medlemmar i starten och det tog flera år innan jag kunde ha en begränsad deltidstjänst i församlingen. Har sedan fortsatt jobba på det sättet, att kombinera pastorstjänst med jobb ute i samhället.

Jag har också stött på problemen med detta. Det verkar som om man inte fullt ut blir accepterad som riktig pastor och predikant om man jobbar på detta sätt. Kan en riktig pastor och predikant också vara doktor i Statskunskap? Och jobba som konsult i näringslivet? Den barlasten har jag fått leva med i hela mitt liv.

Man värderas ofta inte utifrån gåvor och kallelse, och faktisk kompetens, utan mer efter formella grunder, vilken typ av teologisk utbildning, pastorsordination m.m.

Tycker också att jag i mitt arbete som pastor har fått mer nyans och bredare perspektiv genom att samtidigt vara statsvetare och konsult inom näringslivet. Men inte är det någon större merit på en pastors CV med våra tradionella värderingar kring pastorstjänsten.

Nu börjar semestern

Idag börjar jag semestern, det känns riktigt skönt efter ett mycket intensivt år. Kommer säkert att blogga en del under semestern, även om jag inte är uppkopplad varje dag. Kommer att presentera en nyhet om denna blogg endera dagen.

Jesusmanifestation 17 maj 2014

En intensiv vecka på Gotland och i Almedalen närmar sig sitt slut. Den kristna närvaron på Almedalsveckan är numera bred och omfattande. Det känns bra.

Noterar utifrån debatten som visades på denna blogg, det är svårt att komma överens om inställningen till islam. Tyckte att Stefan Gustavsson ställde högst relevanta frågor om att det finns inslag i muslimska religionen, bl.a. som gäller förbudet mot att lämna islam som religion, som det finns all anledning att kritiskt granska.

Man måste kunna kritisera idéer i en religion utan att därmed döma ut alla muslimer. Man måste kunna kritisera totalitära och fascistiska tendenser utan att klassas som islamofob.

Sammandrabbningen Weiderud-Gustavsson påminner starkt om sammandrabbningen i vintras då tre forskare kritiserade oss i Evangeliska Alliansen, just i inställningen till islam.

En nyhet. Det är klart att nästa års Jesusmanifestation blir lördagen den 17 maj 2014, som vanligt i Kungsträdgården. Det blir kul för alla norrmän i Sverige, fira både Jesus och Norge på samma dag.