Föredömligt – Tack Stefan !

En kontrast till detta: http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/sa-drabbas-vi-av-alderismen/

…kommenterade jag.

Sorgligt att Pärleporten är stängd för den som inte vill betala. 😉

Swärd! Jesus arbetade heltid i sin tjänst som varade x antal år (vi vet inte exakt hur länge).. Det var dock innan han blev smord till sin tjänst som han hade ett vanligt yrke. Detsamma gäller för Jesu lärjungar vilka gav upp sina yrken och gick ut i sin uppgift heltid. Paulus utgör dock undantaget under vissa perioder (i de fall han inte ville ligga en viss församling till last) dock inte konsekvent..

Sådana äldste som sköter sin ledaruppgift bra är värda dubbel lön, särskilt de som ägnar sina krafter åt ordet och undervisningen. (1Ti 5:17 S00)

Personligen anser jag att en heltidsarbetande pastor bör vara effektivare i tjänst än en pastor med ett krävande civilt arbete. Studier, bön och sökande Herrens ansikte för predikouppgiften blir sannolikt svårare med ett betungande arbete vid sidan om… En delad håg och tröttande till själ och kropp..

En herde bör däremot vara anställd på heltid. Den andliga dugligheten (smörjelsen till uppgiften) är den enda avgörande kvalifikationen och bevisas följaktligen i praktiken d.v.s. i församlingslivet (förkunnelse, själavård och ledarskap). Detta innebär nödvändigtvis inte att man måste ha rätt teologisk utbildning. Man bör dock ha studerat Herrens skola (helgelse och avskildhet samt utrustande) och vara bibelkunnig.
I begreppet herde ligger också funktionen att vaka över den hjord man blivit satt över; vilket knappast kan översättas som en deltid..

Till sist. En pastor och en herde bör dock rätta sig efter församlingens ekonomi och ha som princip att vara villig att arbeta för en låg lön om så skulle krävas (pastorsuppgiften kan och får aldrig vara betingad av ekonomiska faktorer; pastorn skall tjäna Gud och inte mammon)…

mvh Magnus

Shalom, det är Bengt-Åke som pratar. Jag växte upp i Pingströrelsen på 60-talet..Jag blev lärd som barn och ungdom i seder och bruk , dop och söndags- skola och religiöst språkbruk. Och förstår i dag att Pastorns uppgift var mycket speciell. Man läste ENDAST 1917 års översättning i bibeln och man levde mycket mycket bokstavstroende. Församlingsmedlemmarna gav pastorn 50 % lön på grund av, att han på sin lediga tid skulle besöka de avsides tagna och ensamma och däruti – från , göra församlingens och Guds vilja. Sedan 1975 började man med torgmöten som jag gillade jättemycket. Och i dag så fortsätter man med de och sedan kom tältmötena bland annat på grund av att Paulus i bibeln var en Tältmakare och sålde tält och artrialjer etc.Shalom

Heltid eller deltidsanställd eller kanske fritidsengagerad – det finns för- och nackdelar med alla varianterna.

Det är intressanta synpunkter som Martin Alexandersson och Daniel Stenmark framför i Dagen. Och som Daniel säger: ”… det är en fråga om trovärdighet, att leva som man lär. Man vill ju att församlingen ska engagera sig på sin fritid.”
Då kommer jag att tänka på hur svårt det kan vara att även i en större församling att hitta ledare till exempelvis barn och ungdomsverksamheten. Detta kan bero på många saker. I dagens samhälle, precis som Stefan skrev, har oftast både man och kvinna jobb, båda har kanske heltidsjobb, hus och trädgård som ska skötas mm och deras egna barn spelar fotboll eller ishockey där föräldrarna är engagerade och sedan tar orken slut.
Dessutom tänker dagens människor mer i individualistiska termer än tidigare generationer, vi ska förverkliga oss själva, resa ut i världen och hinna med så mycket. Tidigare generationer hade lättare att samlas kring gemensamma kollektiva projekt, mycket beroende på att inte ensam var stark på samma sätt som i dag.
En heltidsanställd pastor, ungdomspastor och andra tjänster i församlingen signalerar att det finns andra som tar ansvaret och i en stor församling tänker man gärna att det finns alltid någon annan som ställer upp. Stora församlingar, privata personliga engagemang utanför församlingen, och heltidsanställda församlingsarbetare kan tillsammans ge signaler som inte direkt stimulerar tanken på att just jag ska göra en insats. Dock finns frågan vad Gud vill med vars och ens liv och vårt ansvar att förstå och uppfatta det. Det finns människor som är inskrivna i medlemsmatriklarna som inte ens har kvar en personlig tro och ingen frågar efter dom. Och det är lätt att hamna utanför gemenskapen i stora församlingar. Jag misstänker att de flesta församlingar består av en minoritet av människor utan tidigare kristen erfarenhet innan de kom till tro och en majoritet av medlemmar som är uppvuxna inom frikyrkokulturen och ingifta i andra släkter med kristen kyrklig erfarenhet och då finns risken att kyrkan stagnerar till välbekanta sociala strukturer och vi får fullt upp med engagemang som vi inte borde prioritera. Det är lätt då att tappa glöden på grund av latent syrebrist. Med andra ord behöver vi vara vaksamma över så kallade de gruppdynamiska mekanismerna. Det behövs en himmelsk eld i våra liv om vi ska kunna övervinna köttets tendenser att prioritera bekvämlighet och egna projekt. Det är ju de bortsprungna fåren som vi ska uppsöka. Här finns nog ett behov för oss till eftertanke och prövning av vår livsstil och våra prioriteringar inför Gud. Blir församlingsverksamheten inte mer än haltande verksamhet så behöver vi tänka till och fråga oss vad som är fel. Vi ska definitivt inte gå in i arbetsuppgifter som vi inte är lämpade för eller kallade till bara för att inga andra finns. Den som studerar har fullt upp och vi har ansvar att göra det vi gör på bästa sätt och efter Guds vilja. Att vara livstidsanställd pastor är kanske inte det ideala för alla men att vara livstidskonsument i kyrkbänken är nog inte heller efter Guds vilja. Jag menar, vi måste ju någon gång i livet börja att bära frukt och bli till välsignelse för andra än bankerna och nöjesindustrin (ironi). Dessutom skulle våra barn kunna få möta Gud i våra vanliga församlingsmöten om vi fick en mer dynamisk möteskultur genom andens frihet och närvaro i mötena. Det skulle säkert inte Margo Ingvardsson gilla men Jesus sa att barnen tillhör Guds rike. Jag säger inte att det är fel med barnverksamhet men jag säger att vi har många områden där vi behöver vidga vår horisont.
Jag tror på vikten av att var och en av oss har ide om , en personlig vision av vad och en ska göra eller inte göra, här och nu, där Gud själv finns med som en parameter och det även om ett engagemang i barnarbetet inte finns med i denna ”vision”. För det som sker utan tro är synd. Du kanske inte kommer in i så kallad offentlig tjänst eller tjänande förrän du är 70 år, med vägen är lika viktig som målet i Guds rike och ingen uppgift mindre värd än någon annan om Gud är med och välsignar den.
Kyrie eleison!

Du har helt rätt, Magnus. Jag har förståelse för om en pastor blir trött i sin tjänst – särskilt om kraven är orimliga och det inte finns en förståelse för att det är församlingen som helhet som ska komma i funktion. Och visst behöver församlingen rent allmänt få bätttre relationer med samhället. Men om kravet blir att man både måste klara av sin pastorstjänst och försörja sig så blir det också i längden ohållbart. ”Arbetaren är värd dubbel lön.” Och det viktigaste är väl ändå relationen med Gud – både för tjänstegåvor, äldste, ledare och vanliga svenssons?

Vad jag förstår så handlar debattartikeln om tjänsten som församlingspastor. Vissa inlägg hamnar i andra tjänster. Kan vi jämföra församlingspastorn med Jesu verksamhet? Var han församlingspastor? Snarare……något annat. Var
apostlarna församlingspastorer? Snarare……ja några var väl det. Tror inte vi
ska hänga upp oss på hur de levde ut sina respektive tjänster. Vi lever nu och måste försöka passa in tjänsterna efter det. Har själv haft delad tjänst i 13-14 år. Fungerat
bra. Men…..den andra anställningen ska vara något som man går till och sen
går hem utan att behöva engagera sig i det jobbet på fritiden. Alltså ingen
planering eller efterarbete i ”huvet”. Kombinationen församlingspastor- annat jobb
ger många fler kontakter än enbart pastorstjänsten. Sen beror det givetvis på
hur pastorstjänsten utformats. Men, tyvärr, så är det som regel mycket
kontorsarbete mm som tar tid från predikan/undervisning o likn.
En annan aspekt. Varför ska medlemmar jobba 100 % och sen
inte ha ork eller tid för arbete i församlingen. Ett tjänst/uppgift som de kanske
brinner för, men inte hinner eller orkar. Har vi blivit lurade att vi måste
arbeta 100%, eller mer! för att klara av vardagen. Har våra prioriteringar
hamnat fel? Tänk om 5 personer i en församling går ner i arbetstid och lägger
den tiden i församlingen. Är det fler som vill göra det så har det plötsligt
blivit ett arbetslag även i den mindre/mellanstora församlingen. T.o.m kan det
bli så att kyrkan är öppen 5 vardagar i veckan. OBS Detta är bara ett
erbjudande. Inget tvingande!
Inte är det väl heller så att vi känner att vi måste arbeta mycket-få mer lön-kunna ge mer i kollektboxen-kunna anställa personal i församlingen, och sen avtar vårt eget engagemang, för det är ju andra som jobbar och får betalt. Har vi blivit lurade där också. För egen del väntar jag med spänning på hur nästa kombination ser ut efter
sommaren!
Stig Alesand, ”komb.pastor”.

Jag vill inte dra några hårda växlar på det där med ”en enskild föreståndare”, men annars finns det även ett visst stöd för detta i bl.a. breven till Timoteus och Titus och Filipperbrevet. Finns även omnämt i Apg. Vid ett flertal övriga ställen kan man även läsa in detta i kontext och analogistk. Men, även om det finns flera ställen där man kan tolka ’föreståndare’ som ental, kan det givetvis även tolkas i flertal. Som du nämner finns det dock alltid stöd för ett pluralistiskt ledarskap, men då speciellt tolkat som ’äldste’, vilket man kan inläsa ’styrelse’, och tjänstegåvorna etc.

Själv tror jag att även Bibeln menar att mönsterbilden har viss flexibilitet. Det finns alltid en fara med att vara alltför statisk och stelbent, vilket kan tyda på en alltför dogmatisk inställning som kan tendera att bli obiblisk.

1 Tim. 3:2, 5: 17. Tit. 1:7. Fil. 1:1. – Där uttrycket ”församlingsföreståndare” anges specifikt, men kan tolkas både singular och plural. Det finns många fler ställen. Tim. och Tit. är speciellt intressant, då Paulus ger specifika instruktioner till sina medarbetare…

Man bör även läsa de kontextuella beskrivningar som finns. Även GT, där församlingen (folket) leddes av Mose och sedermera flera av profeterna, samt prästtjänsten…

Ordet ”mönsterbilden” bör inte brukas statiskt, då det inte är så beskrivet, utan skall tolkas flexibelt innefattande tjänstegåvorna. Den flexibilitet som jag menar inryms i bibelns mönsterbild bör rimligtvis äv. vara syftande till att förutsättningarna varierar från ort till ort, både vad gäller församlingens storlek och andliga utveckling. (Det är ju synnerligen olämpligt ”att sätta bocken” till trädgårdsmästare, därför att ingen annan finns tillgänglig, om du förstår vad jag menar liknelsevist uttryckt.)

F.ö. är det min övertygelse att det är en GRUNDBULT att inte vara för dogmatisk i sina tolkningar, utan LYSSNA TILL ANDEN. Bön och bibelläsning hör ihop. Annars riskerar man att fastna i lagiskhet, och begränsas av sitt fattiga förstånd. Kunskapen kan ofta leda fel, men Anden leder aldrig fel. Sagt, med visshet om att många förmenta teologer motsäger mig härvidlag.

Fast kan du verkligen finna en sådan detaljerad mönsterbild i NT? Är det inte rätt vaga principer som ger uttrymme för en helmdelmflexibilitet. Det står ingenstans att de hade samma ledarskapsordning i varje församling på NTs tid, så kan de inte ha haft en församlingsföreståndare i en del församlingar ( tex där Timoteos verkade), kollektivt ledarskap i andra, och kanske enhyperdemokratisk/nästananarkistisk modell i tex Korint. Termen mönsterbild förekommer vad jag vet inte i NT angående församlingsorganisation.

Hej Micael!

Eftersom GT som sagt är en skuggbild för NT, samt att det är församlingen som är Guds tabernakel/tempel, i det nya förbundet, så tror jag att detta med att bygga efter mönsterbilden, också gäller i NT och det är ytterst Kristus som bygger sin församling (Mt 16:18). Vi får vara medarbetare till Honom (Ef 4:11-12).
Mönsterbilden för församlingen, finns i NT. Den är kanske inte så lätt att se och jag tror att de allra flesta av oss, behöver mer av uppenbarelsens Ande (Ef 1:17), för att tydligare kunna se den.

Angående ledarskap:
”I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.” (Apg 14:23).
På varje ort där Paulus hade varit och grundat församlingar, kom han senare tillbaka och tillsatte äldste (’presbuterous’, plural maskulinum i Apg 14:23).
Det gjorde han troligen även i Korinth. Samtidigt var Korinth speciellt. Det var en smältdegel för allt möjligt, samt efter den tidens mått en storstad och församlingen hade många problem, bl a med splittringar (1Kor 1:11-13). Splittringen antyder att det inte fanns något fungerande ledarskap i Korinth, vi tiden för Korintherbreven. Ty ett ledarskap behöver hela församlingens erkännande för att kunna fungera.
En lokal församling behöver alltså vara enad, samt ha nått en viss mognad, innan det är möjligt att tillsätta ett fungerande ledarskap.

Vad det gäller Timoteus och Titus så stod de tillsammans med Paulus och blev sända till olika orter, bl a annat för att utse äldste (1Tim 3; Tit 1). De var alltså inte själva knutna till någon enskild ort, utan utförde apostlatjänst på olika orter, för kortare eller längre tid.

Det finns inget bevis på att det ska vara en enskild biskop som styr den lokala församlingen (vilket tyvärr, tidigt i kyrkohistorien blev allmän praxis), eller för att det ska vara demokrati i församlingen. Den enda ledarskapsstruktur som Bibeln sanktionerar, är ett kollektivt ledarskap av äldste = biskopar = församlingsledare.
Motbevisa mig gärna!

Frid!