Här följer lite fler reflektioner från min sida om pastorstjänsten. Det blir också en kommentar på kommentarer som skrivits under senaste dagarnas debatt.
1. Om pastorala ledaruppgifter i en församling bara ska kopplas till anställning, kommer vi att begränsa kristen verksamhet i stor utsträckning. Vi talar mycket om församlingsgrundande, men fortfarande är det ganska få personer som sysslar med det. Ska det ta fart krävs personer som är beredda att fungera som oavlönade pastorer. Det saknas idag resurser för anställningar som pionjärpastorer. Det tar tid för en liten och nybildad församling innan den får råd att avlöna en pastor.
2. Vi har skapat en för stelbent ledarstruktur med att bara tala om pastorer och församlingsmedlemmar. Kristus har gett många gåvor till församlingen, och det finns olika ledarskapsgåvor. Först måste komma att identifiera och utveckla gåvorna i församlingen, i nästa steg kommer frågan om det är möjligt och om det finns behov av att anställa en person för att utöva en specifik tjänst.
3. Lärare och herdar erkänns och definieras. Herdar tituleras då pastorer, enligt det latinska ordet. Lärare blir i praktiken pastorer med tydlig lärargåva och de som jobbar med utbildning. Men vi behöver också det Bibeln talar om, apostlar, profeter och evangelister. Nya rörelser har mycket enklare att erkänna sådana tjänster. Jag tänker då på trosrörelsen, Vineyard, Hillsong, ett antal svenska församlingar ingår i ett brittiskt-internationellt apostoliskt nätverk som heter Salt and Light, New Wine-samarbetet är embryo till något sådant. I etablerade samfund tycks det vara svårare. Vilka är idag profeter inom Svenska kyrkan? Vilka apostlar har vi i pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan? Här har det som förr hette Svenska missionsförbundet gjort en insats genom att tydligt erkänna evangelisttjänsten.
Vi tappar dynamiken och hamnar i stelbent kyrkostruktur när vi inte erkänner olika gåvor och tjänster.
4. Frågan om anställningar av pastorer. Små församlingar har inte råd att heltidsanställa pastorer. Vissa mindre församlingar löser frågan genom att dela på en pastor som jobbar i flera församlingar. Detta kräver mer flexibilitet och tvingar ofta pastorer att mixa mellan olika yrken och anställningar. Fostrar vi en kultur där det är normalt och naturligt att en pastor också har ett annat yrke, går det enklare att lösa dessa frågor.
5. Det finns stora församlingar med omfattande verksamhet även på dagtid, och som har omfattande ekonomiska resurser. De ska naturligtvis anställa de personer de behöver för att driva sin verksamhet. Det är dock viktigt även i sådana församlingar att de heltidsanställda pastorerna tränar upp ledare och frigör även pastorala gåvor och tjänster i församlingen, som även har vanliga jobb och bara jobbar med församlingen på fritiden.
6. Medelstora församlingar har kanske resurser att anställa 2-3 personer. Man skulle dock kunna skapa ett bredare team med anställda om man hade fler personer som t.ex. jobbade halvtid i kyrkan och halvtid hade ett annat yrke.
7. En heltidsanställd pastor och en fritidsengagerad församling, kan ibland skapa en osund modell där församlingen vältrar över på pastorn att göra mycket som man egentligen borde dela upp på fler personer. En enda pastor som blir en allt-i-allo är inte heller en bra modell, det är risk att pastorn får göra långt mer än sådant man är bra på och kallad till.
8. Tror att nuvarande praxis med strikt skillnad på avlönade pastorer och fritidsengagerad församling, förkväver många gåvor i församlingarna, det kanske finns folk med både profetiska gåvor, pastorala gåvor, lärargåvor m.m. som inte får komma i tjänst, därför att de har ett annat jobb, och de räknas därmed inte. Ett mer konsekvent gåvoupptäckande i församlingarna efterlyser jag, t.ex. finns det stora ledarbegåvningar ibland i församlingarna, som leder stora verksamheter i sina vanliga jobb, och som i sin församling inte alls räknas, därför att man inte hör till pastorsskrået. Det är inte bra.
9. Ska man sammanfatta det jag försöker säga, församlingarna bör mer satsa på oavlönade pastorer, där man ser att det finns kallelse, gåvor m.m. för detta. Skapas det ekonomiska resurser för att deltidsanställa en sådan kan det ofta vara en bra utveckling.
10. Man bör komma ihåg att det går inte att generalisera i dessa frågor, människor är olika, och församlingar är olika. En del pastorer skulle inte klara av annat än att bara ha en heltidspastorstjänst, skulle inte klara den splittring det innebär med flera jobb. Det måste respekteras.
11. För min del har det varit mycket lärorikt att kombinera tjänsten med pastor med ett annat yrke. Jag tycker det har vidgat vyerna och man får lättare att se på frågor utifrån hur vanligt folk ser på saker och ting. I vissa lägen kan heltidspastorstjänst under många år leda till trångsynthet, och för begränsade perspektiv, man lever sitt liv i en ganska sluten kristen värld. Detta kan naturligtvis undvikas även för en heltidspastor, genom att aktivt arbeta med evangelisation, och aktivt arbeta med församlingens samhällskontakter.
Pingback: Pastorsrollen | Richard Hultmar Bloggen()
Pingback: 75 nya församlingar innan 2020 | Richard Hultmar Bloggen()