Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här följer lite fler reflektioner från min sida om pastorstjänsten. Det blir också en kommentar på kommentarer som skrivits under senaste dagarnas debatt.

1. Om pastorala ledaruppgifter i en församling bara ska kopplas till anställning, kommer vi att begränsa kristen verksamhet i stor utsträckning. Vi talar mycket om församlingsgrundande, men fortfarande är det ganska få personer som sysslar med det. Ska det ta fart krävs personer som är beredda att fungera som oavlönade pastorer. Det saknas idag resurser för anställningar som pionjärpastorer. Det tar tid för en liten och nybildad församling innan den får råd att avlöna en pastor.

2. Vi har skapat en för stelbent ledarstruktur med att bara tala om pastorer och församlingsmedlemmar. Kristus har gett många gåvor till församlingen, och det finns olika ledarskapsgåvor. Först måste komma att identifiera och utveckla gåvorna i församlingen, i nästa steg kommer frågan om det är möjligt och om det finns behov av att anställa en person för att utöva en specifik tjänst.

3. Lärare och herdar erkänns och definieras. Herdar tituleras då pastorer, enligt det latinska ordet. Lärare blir i praktiken pastorer med tydlig lärargåva och de som jobbar med utbildning. Men vi behöver också det Bibeln talar om, apostlar, profeter och evangelister. Nya rörelser har mycket enklare att erkänna sådana tjänster. Jag tänker då på trosrörelsen, Vineyard, Hillsong, ett antal svenska församlingar ingår i ett brittiskt-internationellt apostoliskt nätverk som heter Salt and Light, New Wine-samarbetet är embryo till något sådant. I etablerade samfund tycks det vara svårare. Vilka är idag profeter inom Svenska kyrkan? Vilka apostlar har vi i pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan? Här har det som förr hette Svenska missionsförbundet gjort en insats genom att tydligt erkänna evangelisttjänsten.

Vi tappar dynamiken och hamnar i stelbent kyrkostruktur när vi inte erkänner olika gåvor och tjänster.

4. Frågan om anställningar av pastorer. Små församlingar har inte råd att heltidsanställa pastorer. Vissa mindre församlingar löser frågan genom att dela på en pastor som jobbar i flera församlingar. Detta kräver mer flexibilitet och tvingar ofta pastorer att mixa mellan olika yrken och anställningar. Fostrar vi en kultur där det är normalt och naturligt att en pastor också har ett annat yrke, går det enklare att lösa dessa frågor.

5. Det finns stora församlingar med omfattande verksamhet även på dagtid, och som har omfattande ekonomiska resurser. De ska naturligtvis anställa de personer de behöver för att driva sin verksamhet. Det är dock viktigt även i sådana församlingar att de heltidsanställda pastorerna tränar upp ledare och frigör även pastorala gåvor och tjänster i församlingen, som även har vanliga jobb och bara jobbar med församlingen på fritiden.

6. Medelstora församlingar har kanske resurser att anställa 2-3 personer. Man skulle dock kunna skapa ett bredare team med anställda om man hade fler personer som t.ex. jobbade halvtid i kyrkan och halvtid hade ett annat yrke.

7. En heltidsanställd pastor och en fritidsengagerad församling, kan ibland skapa en osund modell där församlingen vältrar över på pastorn att göra mycket som man egentligen borde dela upp på fler personer. En enda pastor som blir en allt-i-allo är inte heller en bra modell, det är risk att pastorn får göra långt mer än sådant man är bra på och kallad till.

8. Tror att nuvarande praxis med strikt skillnad på avlönade pastorer och fritidsengagerad församling, förkväver många gåvor i församlingarna, det kanske finns folk med både profetiska gåvor, pastorala gåvor, lärargåvor m.m. som inte får komma i tjänst, därför att de har ett annat jobb, och de räknas därmed inte.  Ett mer konsekvent gåvoupptäckande i församlingarna efterlyser jag, t.ex. finns det stora ledarbegåvningar ibland i församlingarna, som leder stora verksamheter i sina vanliga jobb, och som i sin församling inte alls räknas, därför att man inte hör till pastorsskrået. Det är inte bra.

9. Ska man sammanfatta det jag försöker säga, församlingarna bör mer satsa på oavlönade pastorer, där man ser att det finns kallelse, gåvor m.m. för detta. Skapas det ekonomiska resurser för att deltidsanställa en sådan kan det ofta vara en bra utveckling.

10. Man bör komma ihåg att det går inte att generalisera i dessa frågor, människor är olika, och församlingar är olika. En del pastorer skulle inte klara av annat än att bara ha en heltidspastorstjänst, skulle inte klara den splittring det innebär med flera jobb. Det måste respekteras.

11. För min del har det varit mycket lärorikt att kombinera tjänsten med pastor med ett annat yrke. Jag tycker det har vidgat vyerna och man får lättare att se på frågor utifrån hur vanligt folk ser på saker och ting. I vissa lägen kan heltidspastorstjänst under många år leda till trångsynthet, och för begränsade perspektiv, man lever sitt liv i en ganska sluten kristen värld. Detta kan naturligtvis undvikas även för en heltidspastor, genom att aktivt arbeta med evangelisation, och aktivt arbeta med församlingens samhällskontakter.

  • rickardcruz

    Stefan, bra att du lyfter de här frågorna! Jag tror också att vi behöver utmana ensamheten i pastorskapet. I NT tjänar ledare nästan alltid i team. Jag skrev det här för ett tag sedan. http://www.rickardcruz.se/2012/10/24/ar-alla-forsamlingsledare-pastorer/

  • westinbo

    Kjell Sjöberg skrev en bok om gåvoupptäckande, om jag minns rätt. Han verkade också vara en man som hade antennerna upp för att fånga in vad som fanns i människor av gåvor och talanger. Det betyder mycket att bli sedd och bekräftad och att kanske få ett tack när man med svaga vingar prövat sin flygförmåga.

  • gäst & främling

    Det finns människor i våra församlingar med direkt kallelse och gåvor från Gud, men dom kan inte fungera som Gud vill i denna tid när alla förväntar sig att det skall finnas papper på utbildningar innan man får verka i församlingen, mina tankar går ofta till Moses som fick ett uppdrag direkt av Gud, till sin hjälp fick han Aron.

    Men idag får ”Aron” uppdraget i våra församlingar.

  • wildwest63

    Redan apostlarna upptäckte att en herde inte kan göra allt. Därför engagerades diakoner. Pastorer ska inte ägna sin tid åt annat än det som strikt har med pastorstjänsten att göra. Lämna alla praktiska kommittémöten, ordförandeskap i kaffegruppen, sommargårdsstyrelsen etc till andra. Limitera ledarskapsengagemanget i många kristna organisationer som tar tid och kanske ibland inte ger så mycket. Då minskar risken för utbrändhet. Håll hårt på lediga dagar. För mindre församlingar går det utmärkt att ha en pastor som har en anställning vid sidan om (men då får han alltså inte ha för mycket annat att göra).
    I övrigt ska församlingsmedlemmar engageras mer. Går inte det får verksamheten trappas ned, man kan inte ha verksamhet för verksamhetens egen skull. Otyget att anställa folk till varje tjänst har dränerat även stora församlingars ekonomi och försoffat kyrkfolket.

  • Birgit Hedström

    Hej gäst & främling! Ifall det finns församlingar som har som krav papper och utbildningar och så för att man ska få verka i de gåvor och kallelser man har, då har man ju verkligen missat något! Tack och lov har jag i alla fall inte träffat på någon sådan församling.

    Allt gott!

    Birgit

  • gäst & främling

    Det blir lätt så i stora församlingar att jordiska meriter räknas,jag kan se det på nära håll hur mina barn får dom uppgifter som egentligen många av dom äldre var mer meriterade för, men den som är mer skolad har kanske lättare för att föra fram sina ideer, men vi kan se Guds tankar när det gäller Moses och Aron.

  • sungaMagnus

    För församlingar med dålig ekonomi är lösningen att pastorn jobbar heltid för en halvtidslön eller åtminstone en lön motsvarande vad en låginkomstagare har. Detta innebär att pastorn bör bo enkelt, ha enkla vanor och ägna sig helhjärtat åt uppgiften (bedja, studera, predika och själavård). Återigen får inte ekonomin vara avgörande i utövande av ett andligt ämbete av denna dignitet… Jesu ord är så allvarliga: Man kan inte tjäna Gud och Mammon.

    Jag kan inte se det som något annat än förvirrande för församlingsmedlemmar utan en tydlig och fast struktur i ämbetet, d.v.s. att Herden/pastorn finns nära tillgänglig dygnet runt för sin flock. I valet mellan t.ex. två heltidsarbetande pastorer å ena sidan och åtta fritidspastorer med krävande yrken på sidan om å den andra, borde valet vara enkelt ur ett bibliskt perspektiv..

    Låt oss inte följa världens perspektiv i detta. Märk väl, Stefan; jag säger inte att den modell du förespråkar inte kan fungera (vilket du uppenbarligen bevisat) utan huruvida den bibliska modellen av en heltidsarbetande pastor är bättre och mer effektiv tillika mer fruktbärande för församlingens andliga väl.

    Mvh Magnus

  • Richard Hultmar

    Bra skrivet. Jag har själv jobbat ibland som avlönad församlingsplanterare och pastor och i bland som avlönad. De senaste fem åren dock som oavlönad. Min erfarenhet är att ju större del anställning jag haft i församlingen desto mindre har andra gjort och desto sämre har församlingen mått. Men det beror nog ganska mycket på vilken modell/metod man har byggt församlingen utifrån.

    Jag skriver mer om min tankar i detta ämne här: http://richardhultmar.wordpress.com/2012/11/02/hybridforsamlingen-8-den-apostoliska-principen/

  • Pingback: Pastorsrollen | Richard Hultmar Bloggen()

  • Johan

    Hej Stefan!

    Intressant ämne! Jag ser förfarandet med pastorer inom de flesta frikyrkor, där man kallar och anställer någon utifrån, med akademisk examen i teologi, som en del av hela systemfelet inom kristenheten. Systemfelet innefattar också uppdelningen i olika samfund, att centreras kring söndagförmiddagsmötet (istället för relationer), uppdelningen i pastor – lekmän, bristen på initialomvändelse bland medlemmarna osv.

    Tycker vidare att en del av det du skrev var bra. Jag undrar dock hur du kan tro att kvinnor kan vara församlingsledare? Emot denna idé har du ju inte bara Skriften, som tvärtom är tydlig med att det enbart ska vara män som är församlingsledare. Du har dessutom nästan 2000 år av praxis, i kristenheten genom historien.

    Lösningen för kristenheten är naturligtvis att vi omvänder oss och gör upp med all felaktig lära och praxis. Vi behöver en mäktig väckelse! Ett av de gemensamma dragen för varje väckelse är att Bibeln får en ny auktoritet som Guds Ord.

    Guds frid!

  • Edderf

    En sak som jag har märkt i kristna ledarskap sammanhang är att ledarskap är ofta starkt sammankopplat med uppgiften att lära ut och predika, nästan som att man måste vara predikant för att vara ledare. Jag inser att detta är givetvis viktigt i pastorsrollen, men andra roller där det ingår att organisera och leda håller jag inte riktigt med. Jag har själv ledarskapspositioner i min egen kyrka men också i en kristen organisation, och har för övrigt inte alls gåvan att predika, men väl andra gåvor, som är väl så viktiga. För övrigt, intressanta reflektioner, Stefan. Jag måste säga att jag inte har reflekterat över detta förut, men jag tycker du definitivt har en poäng.

  • http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/ Dessa mina minsta bröder

    Du skriver ”För församlingar med dålig ekonomi är lösningen att pastorn jobbar
    heltid för en halvtidslön eller åtminstone en lön motsvarande vad en
    låginkomstagare har.” Har inte den flesta pastorer lön som en
    låginkomstagare har ? Att halvera den lönen är inte möjligt, om pastorn har barn att försörja är det hjärtlöst mot dem, att växa upp i armod .

  • sungaMagnus

    Förvisso! Jag kan dock inte uttala mig hur mycket en pastor i en normalstor församling tjänar i nuet. Jag utgår vidare ifrån att pastor med barn också har en fru som arbetar och bidrager till försörjningen. Uppoffring för pastorn leder oundvikligen också till uppoffringar för barnen. Det kan innebära att barnen inte kan ha de senaste playstation – Xbox konsollerna tillika märkeskläder och dyra mobiltelefoner.

    Ur det pastorla perspektivet har pastorn det större sammanhanget att ta hänsyn till, nämligen: församlingen vilket denne skall ge sitt liv för..

    Det kan vara intressant att ta i beaktande att både Jesus och Paulus levde ensamma och att detta gjorde det enklare för dem att fullt ut tjäna Gud..

    Till sist. Även om NT är kristallklar i denna fråga är det inte utan undantag; ibland måste man vara pragmatisk. Frågan som är vägledande är tjänar jag Gud eller Mammon..

    Mvh Magnus

  • http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/ Dessa mina minsta bröder

    Ja du Magnus vi måste vara nog så pragmatiska, församlingar och arbetsmarknaden är olika det som fungerar på en ort passar inte en annan. Du utgår från att en pastor är man! Kan inte pastorn vara kvinna? Vi skall nog vara försiktiga med ” bibliskt perspektiv och att hänvisa till NT .. “ Ditt citat”Man kan inte tjäna Gud och Mammon. “ är inte avsedda att tolkas som att en pastor inte får försörja sig med ett arbete vid sidan om sin pastorstjänst.

  • sungaMagnus

    Hmm, pragmatisk i den meningen om församlingen inte har råd att betala pastorn en lön han överlever på. Pastorns inställning bör dock vara att ha en extra inkomst på sidan om tills dess församlingens ekonomi tillåter honom att återigen utöva sin tjänst heltid.

    Eftersom jag är man utgick jag från det manliga släktet (finner för övrigt inget bibelstöd för kvinnliga pastorer eller herdar).

    Mitt citat angående Gud och Mammon är allvarligt menat i det avseendet att en pastor väljer bort en låg lön som heltidspastor till förmån för en hög lön i ett profant yrke och pastor på fritiden.

    Rickard Hultmar vill jag inte döma (känner inte till honom). Fann dock dessa ord på ovanståendes blogg och lämnar upp till läsarna att bedöma om detta verkar nytestamentligt:

    ”Som pastor/församlingsledare med ett annat jobb måste man prioritera sin tid. Det är bra. Men man tvingas välja bort många saker som anställda pastorer ägnar sig åt. Bönedagar för församlingsledare, medarbetardagar, retreater, ekumeniska pastorssamlingar och en hel del fortbildning är saker som jag valt bort och klarar mig ändå. Även en hel del pastorssaker i församlingen får man stryka bort”.

    Läs mer på Hultmars blogg:
    http://richardhultmar.wordpress.com/

  • SefastTronde

    Läste vad du skrev på din blogg. Det var glädjande, och jag tror att många i framför allt mindre församlingar känner igen sig i din beskrivning. Uppfattar att du har mycket värdefullt att tillföra den här diskussionen, inte minst vad gäller ‘mönsterbilden’, den bibliska dimensionen. Tror själv som du, och har även arbetat därefter, att det finns ett omistligt värde i oberoendet som faktiskt kan vara en god hjälp att nå människor och att tjäna Gud.

    Tack för en fin input, i en annars intressant och fruktbar diskussion.

  • Pingback: 75 nya församlingar innan 2020 | Richard Hultmar Bloggen()

  • westinbo

    Bara några spontana tankar: Jag tror att frågan om hur en viss församling ska organiseras tillsammans med alla andra viktiga frågor som hör till kristen tro, kan få en bra lösning om vi lyssnar till de signaler och de ord som huvudet, alltså Kristus ger oss. Sedan tolkar uppenbarligen många bibeln väldigt olika, men då får man hoppas att majoriteten företräder en riktig åsikt, så att rätt väg kan väljas. Om vi nu inte får hjälp av Herren själv (utöver det skrivna bibalordet) att fatta enade beslut om vilken åsikt som är den rätta så kan man ju fråga sig om frågeställningen egentligen är så viktig att lägga energi på (t.ex. sådana frågor som handlar om manligt eller kvinnligt föreståndarskap eller eskatologiska meningar). Frågan om föreståndaren (äldstekåren) ska ha mandat att gå emot ett majoritetsuppfattning som han/de tror leder fel, eller med andra ord om demokratiska majoritetsbeslut allena ska vara utslagsgivande tycker jag är viktig. Vad jag förstått så är i många församlingar just demokratiska majoritetsbeslut utslagsgivande. Om församlingen faktiskt är en (i positiv bemärkelse) teokrati, dvs församlingen ska vara ledd av Gud, måste vi finna ändamålsenliga styrmedel för att gå den rätta vägen. Sedan kan vi hoppas att det finns profeter som talar när Gud vill säga oss något och när vi kommer fel. En profet kan ”komma i köttet” och hans leverne och budskap behöver prövas men profetfunktionen är nödvändig och i dag tror jag för underskattad i många sammanhang. Vi behöver uppmuntra till att ta emot nådegåvorna och gärna lyfta upp gåvan att be i ”tungor”, för att få komma in i att vitalt och kraftfullt böneliv. Om vi inte vårdar en känslighet för att kunna höra andens röst så är vi hursomhelst illa ute.

  • westinbo

    Själv tror jag att föreståndarskapet är reserverat för mannen men att hänsyn måste tas till kallelsemedvetande och andra kriterier. Men förvänta er inte att jag går in i någon teologisk argumentation om denna fråga. Det får gärna andra kallade ägna sig åt. Själv är jag inte så intresserad av systematisk teologi, har inte heller tid för det, men jag tror visst att vi behöver andefyllda lärare, kalla dem andefyllda teologer om ni vill, eftersom en teolog inte nödvändigtvis är andfylld. Det händer att även jag läser teologisk litteratur, nyligen kände jag mig manad eller inspirerad att köpa en teologisk avhandling i ämnet homiletik som jag hittade i realådan i Linköpings domkyrka. En hittills väldigt intressant och givande bok med titeln Predikans samtal, skriven av Jonny Karlsson. Där förklarar han t.ex. begreppet liberalteologi utifrån en historisk och idemässig bakgrund, vilket jag kanske redogör för någon gång.
    För övrigt: om tämligen olärda män, som de flesta tidiga kristna var, lyckades ganska bra enligt Apostlagärningarna, så kan det knappast vara bristen på utbildning som är problemet i dagens kristenhet.
    Må Gud välsigna svensk kristenhet i sommar på ett oförtjänt mäktigt och underbart sätt och må Guds rike komma med kraft genom dig och mig.
    Frid!

  • http://holyspiritactivism.wordpress.com/ Micael Grenholm

    Hej Stefan! Jag håller med om mycket av det du skriver men har några funderingar kring konsekvenserna av detta, tycker man inte ska nedvärdera heltidstjänst utan välsigna den. Jga säger amen till att ta in volobtärt arbete mer i kyrkan men inte till att därmed sparka heltidsanställda och tvinga dem jobba med saker de inte vill. Skriver blogginlägg imorgon om detta.



Subscribe to Stefan Swärd