Bra! Välkommen Micke! Jag tänkte just skriva detta angående debatten om pastorsrollen att pastorn ska lägga tid och kraft på saker som ingår i ens primära uppgifter. Till exempel anser jag att pastorn inte ska lägga allt för mycket tid på tekniska saker och försöka lära sig detta utan då är det bättre att fråga någon som kan eller köpa in dessa tjänster. Som man gör med annat till exempel vid ombyggnationer i kyrkan så anlitas byggare och elektriker det borde vara lika självklart att köpa från IT-konsulter eller i bästa fall att någon arbetar ideellt med tekniska tjänster i församlingen som är proffs på detta. Ett typexempel är pastorer som lägger mycket tid på snygga power point presentationer men inte någon tid i bön och pratar med den helige Ande om vad han vill säga till församlingen. Jag anser att detta med moderator är ett heleätt beslut och tyvärr nödvändigt i detta hätska debattklimat som råder på imternet. Jag anser att fler pastorer skulle våga erkänna sina begränsningar och släppa en del av sitt ansvar till bättre lämpade förmågor istället för att slå sig blodiga i väggen. Självklart ska dessa förmågor ha en personlig och levande relation med Jesus och ett fungerande böneliv. Jag är övertygad att detta skulle leda till mindre utbrändhet bland pastorer och förbättra deras arbetsmiljö avsevärt. En stor invändning mot detta sätt att arbeta är att kostnaderna kan öka kortsiktigt men jag är övertygad om en församling vågar arbeta på detta sätt så blir inte pengarna det största problemet utan istället vad man ska göra för alla nyfrälsta eftersom pastorn prioriterar sin tid rätt så märks detta att fler från ännu inte kristna miljöer kommer till tro på Jesus som deras personliga frälsare.

Jag tror inte på moderatorer.
En bloggägare ska själv ha koll på sina ”utgifter”.

Historiskt så kan man lära av ytterligheter i den kristna bloggossfären.
Det första skrämmande exemplet var hur kristna publicistförbundet gav fria tyglar till Stanley Almqvist att agera moderator för debatt på kp.nu.
Epoken hade sitt ursprung med goda teologiska spörsmål mellan lekman & predikanter på Crossnet, men tynade av & dog då Almqvist inte klarade av att respektera åsikter som skilde sig från hans egna. Det gick så långt så att kp skyllde debattörerna för bristande argumentationsteknik & fick Dagen att anamma denna version.
Debatten dog med moderatorns egenvälde.

Andra bloggägare som också agerat stingsligt, är det aktuella fallet med teolog Anders Gerdmar som i sin blogg affektuerar sin aversion mot Uppsala nya tidning, för att de intervjuat människor som vittnar om att de farit illa under Livets Ords 30-åriga epok.
T.o.m. VD & chefredaktör för UNT tar sig tid och skriver vänligt inbjudande på Gerdmars blogg, men Gerdmar framhärdar i sin bojkott förutom att han rensar kommentarer i sann Ekman anda. Dvs. det är endast en hejarklack som går an i kommentatorsfält.

Sedan finns det goda exempel bl.a. Aletheia, som i många år haft högt i tak, där emellanåt katoliker, messianer & LivetsOrdare drabbar samman i skyttegravsdebatter. Men likt Levi Pethrus så modereras det varsamt & hänvissas till 500-salen när ämnesavvikelsen blir för grav.

Det andra goda exemplet är Mikael Karlendal (en av få bloggteologer som inryms i pingströrelsen), som har den goda andan av att skriva inlagor med höjd & djup i blogganförandet, vilket har den effekten att skräpkommentarer inte göre sig besvär. Råkar någon förirra sig med ämnesavvikelser, så genererar oftast kommentatorerna själva inringningar av dessa avarter.
—-
Så slutsatsen Swärd blir att: Låt debatthöjden & tolerans råda. Din & de många som följer bloggen & ibland kommenterar har knappast fog för att påstå att störningar hämmat debatten.
Det enda är väl att vissa kommentatorer har en högre aktivitetsgrad än andra, men kväses dessa så riskerar debatten att följa andra ”stingsliga” exempel & bloggägaren själv är den som mest förlorar sin uppmärksamhet.

Finns det en risk att du kommer att ses som en representant för din församling och inte som den privatperson du är i rollen som moderator?

Du har ju kommenterat en hel del både i denna blogg och andra, vilka förändringar innebär det i ditt tänk att vara moderator i stället för en som framför sina egna tankar och åsikter etc?

Tack för svar, gillar din ton, befarar dock att det här kan bli mer rörigt än vad vi förutser. Men en sak i taget kanske.

Lycka till.

Jag menar inte att Stefan har detta problem utan jag har sett att det förekommer att pastorer sitter fast i teknikstrul eller köper nya gadgets för att imponera på kollegorna istället för att t.ex. göra hembesök, sjukbesök, anstaltsbesök eller vara med på bönegudstjänster. Detta tycker jag inte är en bra utveckling för Sveriges kristenhet. Jag ville med detta inlägg istället säga att Stefan prioriterar helt rätt eftersom han vågar att släppa sitt ansvar till någon annan, så gjorde Jesus också, det är det som är tanken med Andens gåvor. Till exempel tycker jag personligen att det är viktigare att Stefan är ute bland ungdomar på Tanto och Slussen än att skriva i denna blogg, vilket han också gör. Go Stefan and Micke Go!

Tack Stefan !
Det låter som om du deklarerar att du fortsätter i samma anda som du alltid påvisat. I så fall är det en rätt väg.
Trots allt är det värt att påminna om negativa exempel, då de är varningsexempel på hur illa det kan gå & konsekvenserna av dåliga ramar för en blogg.

Låt inte Aletheia (=Pravda) inspirera jättemycket. De är lika inne som en telefonkiosk.

Min favoritfilosof har sagt; lev i, men inte av världen…

Aletheia är en gnällsajt. Att kritisera andra är lätt, men knappast ett rätt sätt att gå framåt.

Så ta ingen inspiration i att med okunskapen som vapen hugga mot allt man inte förstår (sp allt uscheligt katolschkt).

Pax et bonum. Vincit omnia Veritas!

God idé! Grattis, Stefan! Uppskattar din blogg!