Jag har nu börjat semestern och jag och fru Swärd befinner oss i en stuga i en havsvik i Västerbotten, i Skellefteåtrakten. Fru Swärd kommer från dessa trakter. Gifter man sig med en flicka från Västerbotten, vilket jag gjorde 1976, blir man tvångsförvisad hit upp minst en gång per år. Har dock alltmer kommit att uppskatta Västerbottens sommarlandskap.

Jag gjorde en rivstart på semestern igår med en debattartikel i Dagen om att heltids- och livslång pastorstjänst i många fall är en förlegad och orealistisk modell. Jag hade inte räknat med att Dagen skulle göra det till en huvudnyhet, och hade inte räknat med att man idag skulle följa upp det med ett större reportage. Men det är skojigt att frågan väcker intresse. Jag fick också ganska mycket positiv feedback under gårdagen från en hel del håll.

De uppfattningar jag uttrycker i artikeln har jag alltid haft. Och alltid praktiserat själv. Vi behöver frigöra fler personer i församlingsledande uppdrag och pastorala tjänster, och vi begränsar oss väldigt mycket om vi alltid tänker oss att dessa personer ska vara heltidsanställda proffs.

Inom ramen för Elimkyrkan där jag idag jobbar, (och där Folkungakyrkan är en av våra församlingar i vårt församlingsnätverk) jobbar vi utifrån denna modell, och kan då lättare frigöra resurser för församlingsplantering och skapa ett bredare pastorsteam med olika gåvor och tjänster.

När jag tog initiativ till en pionjärförsamling på åttiotalet i Stockholms södra förorter, var vi 8-10 medlemmar i starten och det tog flera år innan jag kunde ha en begränsad deltidstjänst i församlingen. Har sedan fortsatt jobba på det sättet, att kombinera pastorstjänst med jobb ute i samhället.

Jag har också stött på problemen med detta. Det verkar som om man inte fullt ut blir accepterad som riktig pastor och predikant om man jobbar på detta sätt. Kan en riktig pastor och predikant också vara doktor i Statskunskap? Och jobba som konsult i näringslivet? Den barlasten har jag fått leva med i hela mitt liv.

Man värderas ofta inte utifrån gåvor och kallelse, och faktisk kompetens, utan mer efter formella grunder, vilken typ av teologisk utbildning, pastorsordination m.m.

Tycker också att jag i mitt arbete som pastor har fått mer nyans och bredare perspektiv genom att samtidigt vara statsvetare och konsult inom näringslivet. Men inte är det någon större merit på en pastors CV med våra tradionella värderingar kring pastorstjänsten.