Att läsa tidskriften Keryx är ljuv musik för oss som vill försvara bibeltro, bibelns ofelbarhet och historisk kristendom.

I senaste numret har prästen i Svenska kyrkan och doktoranden i gamla testamentets exegetik Karl-Henrik Wallerstein skrivit en utmärkt essä om ”En kritisk undersökning av bibelkritiken mot Gamla testamentet”.

Jag har artikeln som grund för min nästa ledare i Världen Idag, som jag skriver idag, och som kommer att publiceras på måndag, med all sannolikhet.

De argument som jag tidigare har försökt att föra fram på denna blogg presenterar Wallerstein på ett lysande sätt.

Han visar på ett bra sätt att bibelkritiken och den historisk-kritiska metoden är ett barn av sin tid, en följd av upplysningstänkandet och moderniteten. Människan blir centrum och inte Gud och inte uppenbarelsen.

Det handlar inte om vetenskap eller inte utan det handlar om vilken världsbild man utgår ifrån. Ett slutet naturalistiskt universum med ett slutet orsak-verkan-samband, eller ett öppet universum, och att det ingår i verklighetsbilden att det finns en Gud som talar och som uppenbarar sig i mänsklighetens historia.

Han visar att grundarna av den historiska-kritiska metoden insåg åt vilket håll det skulle gå med detta, vi kommer inte längre att tro på det som Bibeln säger. Wallerstein är dock sansad här och slänger inte ut alla barn med badvattnet. Vi kan använda denna typ av metoder om vi inser deras begränsningar och kritiskt granskar deras antaganden, då kan det vara en hjälp i att förstå den värld och kultur där Bibeln skrevs, till hjälp att tolka och förstå Bibeln.

Wallerstein hävdar att det är rationellt att tro på Bibelns ofelbarhet. Det räcker med antagandet att Jesus gjorde det, och att kyrkofärderna försvarar en sådan hållning.

De som hävdar Bibelns fel och brister och mänskliga begränsningar, de kan ju hävda att om de hittar ett fel i Bibeln så stämmer deras tes om Bibelns felbarhet. Det är inte logiskt enligt Wallerstein.

Wallerstein visar på ett bra sätt hur Jesus trodde på och erkänner historiciteten i de mest kontroversiella delarna av Gamla Testamentet. Han talar om Abraham som en person som faktiskt existerat. Liksom Noa, liksom händelsen med Sodom och Gomorra. Bland annat.

Han lyfter också fram argumenten med kyrkofäderna. Wallerstein citerar Augustinus som sade om bibelsyn och bibelkritik: ”Det mest förödande konsekvenser följer av tron att något falskt har hittats i de heliga böckerna. Om du bara en enda gång går med på att en utsaga är falsk i en så hög och helig auktoritet, kommer det inte att lämnas kvar en enda mening i dessa böcker som inte kan bortförklaras med hjälp av samma fatala tolkningsregel”.

Wallerstein tar upp om en debatt på 200-talet då en hednisk filosof vid namn Porfyrios kritiserade de kristna för sin tidiga datering av Danielsboken. Porfyrios hävdade att boken var skriven 167 f.kr., samma ståndpunkt som den moderna bibelkritiken har. Kyrkofadern Hieronymos gick i polemik mot Porfyrios och hävdade Danielsbokens äkthet och historiska tillförlitlighet. Den innehöll både profetior om Jesus och kommande händelser, tror man på profetiska uppenbarelsen är det inte några problem med den tidiga dateringen av Danielsboken. Det hävdade Hieronymos på 200-talet.

Det handlar även här om vilka antaganden man gör och vilken världsbild man har.

Gå in på www.keryx.nu så kan du läsa texten jag refererar till. Eller ännu bättre, maila Keryx och prenumerera på den.

 

 

 

 

 

Har nu haft 4 intensiva dagar med mycket möten. Onsdag-torsdag ägnade jag åt Evangeliska Frikyrkans 15-grupp, för pastorer i de större EFK-församlingarna. Vi gästades av Kerry Shook från USA som är på besök i Stockholm tillsammans med sin fru Chris, som har svenska rötter. De hade ett ledarseminarium hos New Life under fredagen och Kerry hade ett seminarium för män i Folkungakyrkan idag och Chris hade ett seminarium för kvinnor hos New Life. Under söndagen predikar de i tre olika Stockholmskyrkor, Folkungakyrkan, New Life och Hillsong.

Fredagskvällen ägnade jag åt Konnekt, vår egen pannkakskyrka som under vintertid håller till vid Slussen.

Shooks vittnesbörd om hur de började en församling i Houston-förorten Woodlands med 8 personer, en församling idag på mer än 20.000 personer är fascinerande. De hade bland annat en dopförrättning nu under sommaren med 800 personer. Även om man arbetar i mycket mindre sammanhang är det mycket lärorikt och inspirerande att få del av denna undervisning. Det är en församling som är passionerat fokuserad på att människor ska lära känna Jesus och bli aktiva Guds barn och efterföljare.

En ny ledare i Världen Idag med fokus på församlingssyn, att vara en församling präglad av helighetslängtan och de omvändas gemenskap.

Hela idén med frikyrkan var att bygga en gemenskap av troende som lever i ett gemensamt liv i efterföljelsen av Jesus, och där omvändelsen och avskildheten från världen är en utgångspunkt för gemenskapen.

Lite polemik mot dem som vill vrida tillbaka klockan till före 1850.

Vi står nu inför en ny jätteutmaning i Elimkyrkans arbete.

Svenska myndigheterna vill utvisa två till personer från Elimkyrkans gemenskap i Stockholm.

Det verkar som om många svenskar inte ens känner personer i Sverige som är födda utanför Europa. Stereotypa bilder av invandrare som bidragsmaximerare och som vill använda Sverige för att få del av vår materiella bekvämlighet.

Man inser inte hur många människor i världen som faktiskt flyr för sina liv. Och där det är förenat med livsfara att utvisas. Det är människor i sådana situationer som vi har relationer till i Elimkyrkan. De svenska myndigheterna vill nu utvisa ett äldre iranskt par som har blivit kristna. Mannen är 82 och kvinnan är 74. Mannen blev döpt tidigare i år. Deras båda barn med familjer bor i Sverige, och deras barnbarn med familjer bor i Sverige. Dottern med familj konverterade till kristen tro i Iran redan på åttiotalet, och tvingades därför fly från Iran tillsammans med man och barn och fick asyl i Sverige i början av nittiotalet. Dottern med familj och deras döttrar med familjer är nu medlemmar i Elimkyrkan.

Av säkerhetsskäl kan jag inte skriva ut hela namnen på de berörda personerna.

Detta äldre par är i stor fara om de utvisas därför att de representerar en väl ansedd muslimsk släkt i Iran. Två av deras söner dog som martyrer i kriget mot Irak. Den berörda mannen har haft en aktad ställning i en moské.

Dottern med familj och de berörda barnbarnen har varit aktiva kristna vittnen och bland annat gjort kristna barnprogram som sänts över Iran. Det stämplar hela familjen och släkten.

Jag tycker det är mycket inhumant och orättfärdigt av de svenska myndigheterna att utvisa ett äldre par i denna situation, både beroende på att de har alla närmast anhöriga i Sverige, och dels beroende på att de enligt allt kunnande och praxis är utsatta för stor fara om de utvisas till Iran.

Vi kämpade kampen för pastor Jean. Vi har nu kämpat för en nyomvänd irakier i vår gemenskap, en kvinna från Etiopien-Eritrea som jag skrivit om här på bloggen, också en afrikan som riskerar utvisning och problem vid en sådan situation.

Förnamnen på det äldre paret är Ali och Fatemeh.

Jag är ytterst upprörd över svenska myndigheternas agerande i detta fall. Skriva gärna ett brev till migrationsdomstolen och protestera mot denna utvisning.

Maila mig så kan jag maila tillbaka och ge dig ärendenumret. Skriv till migrationsdomstolen och protestera.

Att konvertera från islam till kristendomen är förenat med dödsstraff i Iran. Det verkställs i regel inte via domstol och polis, utan oftast är det grannar och släktingar som sköter avrättningen, och det är helt accepterat, det blir inte något straff för den som mördar en konvertit.

 

 

Mycket bra av Richard Hultmar på EFK:s pionjärblogg. Om vad som behövs för att EFK ska kunna starta 75 församlingar till år 2020.

Mer sånt.

I Elimkyrkan tar vi detta på allvar, och inte bara pratar om det. Vi har som mål att plantera 10 församlingar till år 2020. Vi går i den riktningen.

Jag återkommer om det jag är på krigsstigen emot.

Först något mycket glädjande. Tack för allt stöd och förböner kring mitt lilla barnbarn Ester Louise som föddes förra onsdag morgonen. Som svävade mellan liv och död i början och fick tillbringa sina tre första dagar på intensivvården. Hennes situation har snabbt vänt åt rätt håll, idag kan hon lämna sjukhuset helt friskförklarad. Föräldrarna och vi morföräldrar är så tacksamma både till Gud som svarat på våra böner och till den norska sjukvården som gjort en fantastisk insats. Läkarna på Ullevål är förstummade över den snabba vändningen.

Tack Gud.

Nu är jag ordentligt på krigsstigen i kampen mot makt, överhet och enligt min mening orättfärdiga beslut. Ska lägga ut ett blogginlägg senare idag, absolut senast i morgon. För att ge näring åt nyfikenheten säger jag inte än vad det handlar om.

Jag tycker mig ana att det är ett paradigmskifte i kristenheten med anledning av debatten om Elisabet Svantesson. Tidigare brukar ofta etablerade kristenheten ställa sig på stenkastarnas sida när någon kristen broder eller syster hamnat i blåsväder i sekulära media på grund av sin tros skull. Jag får känslan av att alla försvarar Elisabet. Det är i så fall mycket positivt.

För övrigt, mitt lilla barnbarn Esther Louise ännu bättre ikväll. Allt tyder på att faran är över, men hon kommer att ligga inne för observation över helgen. Tack för alla förböner, det känns som att det verkligen har hänt ett mirakel, det här hade kunnat gå fullständigt åt pipan.

Jag är just nu på Centerpartiets stämma i Karlstad och jobbar med politisk analys, men samtidigt följer jag minutiöst utvecklingen för mitt nyfödda lilla barnbarn, Esther Louise, på intensiven på Ullevåls sjukhus. Hon har repat sig riktigt bra senaste 16 timmarna, vi får närmare besked i eftermiddag då läkarutredningen är färdig. Det har varit ett av mitt livs mest traumatiska dygn senaste dagarna, man blir mycket mer berörd och känslomässigt engagerad om det gäller ett litet barnbarn, än om man själv har utsatts för någon svår sjukdom eller skada. De existentiella frågorna ställs på sin spets i en familj när en liten nyfödd kämpar för sitt liv.

Jag är fascinerad över hur starka krafterna är att rädda liv, både bland anhöriga men också inom sjukvården. Vi är djupt imponerade av sjukvården vid Ullevåls sjukhus, de har gjort en heroisk insats.