Att läsa tidskriften Keryx är ljuv musik för oss som vill försvara bibeltro, bibelns ofelbarhet och historisk kristendom.
I senaste numret har prästen i Svenska kyrkan och doktoranden i gamla testamentets exegetik Karl-Henrik Wallerstein skrivit en utmärkt essä om ”En kritisk undersökning av bibelkritiken mot Gamla testamentet”.
Jag har artikeln som grund för min nästa ledare i Världen Idag, som jag skriver idag, och som kommer att publiceras på måndag, med all sannolikhet.
De argument som jag tidigare har försökt att föra fram på denna blogg presenterar Wallerstein på ett lysande sätt.
Han visar på ett bra sätt att bibelkritiken och den historisk-kritiska metoden är ett barn av sin tid, en följd av upplysningstänkandet och moderniteten. Människan blir centrum och inte Gud och inte uppenbarelsen.
Det handlar inte om vetenskap eller inte utan det handlar om vilken världsbild man utgår ifrån. Ett slutet naturalistiskt universum med ett slutet orsak-verkan-samband, eller ett öppet universum, och att det ingår i verklighetsbilden att det finns en Gud som talar och som uppenbarar sig i mänsklighetens historia.
Han visar att grundarna av den historiska-kritiska metoden insåg åt vilket håll det skulle gå med detta, vi kommer inte längre att tro på det som Bibeln säger. Wallerstein är dock sansad här och slänger inte ut alla barn med badvattnet. Vi kan använda denna typ av metoder om vi inser deras begränsningar och kritiskt granskar deras antaganden, då kan det vara en hjälp i att förstå den värld och kultur där Bibeln skrevs, till hjälp att tolka och förstå Bibeln.
Wallerstein hävdar att det är rationellt att tro på Bibelns ofelbarhet. Det räcker med antagandet att Jesus gjorde det, och att kyrkofärderna försvarar en sådan hållning.
De som hävdar Bibelns fel och brister och mänskliga begränsningar, de kan ju hävda att om de hittar ett fel i Bibeln så stämmer deras tes om Bibelns felbarhet. Det är inte logiskt enligt Wallerstein.
Wallerstein visar på ett bra sätt hur Jesus trodde på och erkänner historiciteten i de mest kontroversiella delarna av Gamla Testamentet. Han talar om Abraham som en person som faktiskt existerat. Liksom Noa, liksom händelsen med Sodom och Gomorra. Bland annat.
Han lyfter också fram argumenten med kyrkofäderna. Wallerstein citerar Augustinus som sade om bibelsyn och bibelkritik: ”Det mest förödande konsekvenser följer av tron att något falskt har hittats i de heliga böckerna. Om du bara en enda gång går med på att en utsaga är falsk i en så hög och helig auktoritet, kommer det inte att lämnas kvar en enda mening i dessa böcker som inte kan bortförklaras med hjälp av samma fatala tolkningsregel”.
Wallerstein tar upp om en debatt på 200-talet då en hednisk filosof vid namn Porfyrios kritiserade de kristna för sin tidiga datering av Danielsboken. Porfyrios hävdade att boken var skriven 167 f.kr., samma ståndpunkt som den moderna bibelkritiken har. Kyrkofadern Hieronymos gick i polemik mot Porfyrios och hävdade Danielsbokens äkthet och historiska tillförlitlighet. Den innehöll både profetior om Jesus och kommande händelser, tror man på profetiska uppenbarelsen är det inte några problem med den tidiga dateringen av Danielsboken. Det hävdade Hieronymos på 200-talet.
Det handlar även här om vilka antaganden man gör och vilken världsbild man har.
Gå in på www.keryx.nu så kan du läsa texten jag refererar till. Eller ännu bättre, maila Keryx och prenumerera på den.