Jag ser inte relativiseringen i hennes uttalande. Du lägger åsikter på det hon säger, tolkar det utifrån ett filter. Hon säger inte att det i kristendomen finns flera Gudar eller flera vägar, tvärtom.
Eller menar du att vi som kristna inte skall erkänna att det finns andra religioner med andra Gudsbegrepp? I så fall en åsikt som leder oerhört långt och definitivt inte främjar det goda samtalet.
Vidare hon talar bara om en försoning, så det sista stycket är också ”egna tolkningar”.
Efter att ha läst så mycket om vad hon påstås ha sagt kände jag ett behov av att gå till källan, såg intervjun. Fram träder en ödmjuk kristen, som på ett bra sätt besvarar olika trosfrågor.
Det finns saker som man definitivt kan ha andra uppfattningar om hur man skall tolka. Men precis som du och jag i detta samtal tolkar hennes citat olika, kan man tolka Bibeln olika utan att för den skull vara ”avfälling”.
Men i de väsentliga frågorna är hon klar.

Det är intressant att ta del av vad Lena Andersson skriver i ”KOLUMNEN” i dagens DN. Hon kritiserar där ett uttryck för det sekulära tänkandet inom teologin, en utväxt från modernismens historisk-kritiska teologiska träd som jag vill kalla för postmodernism och postmodern teologi. Andra kanske föredrar att kalla det på annat sätt. Finns det någon fara med att kristenheten tagit till sig de alternativa berättelser som vetenskapen (och postmodernismen) erbjuder om det som det förut omfattades med tro?

Finns det en risk för att själva tillgängligheten och acceptansen för dessa alternativa mirakelbefriade berättelser (metaforer) som utesluter Guds underverk i tid och rum (t.ex skapelsen) och som kittlar vår fantasi och vårt förstånd, att vi blir allt mer benägna att ta till oss dem på bekostnad av tron? Jag tror tyvärr det? Vi behöver undervisas om trons hemligheter och höra trons ord förkunnas eftersom Guds rike är grundat på vår respons i tro.

Vetenskaplig forskning ska bedrivas förutsättningslöst och där finns inte plats för att anta existensen av en andlig verklighet, fastän vetenskapen ändå vilar på vissa hypoteser och filosofiska antaganden om verklighetens natur som är begränsad av våra fem sinnen och av våra hjärnors kapacitet.

Svenska kyrkan har gått vidare i kölvattnet på filosoferna och anammat det postmoderna flummet. Det Lena skriver är sant och frågan vi som kristna måste ställa oss är vilket svar vi ska ge. Jo, samma svar om Jesus som frälsaren och den trons hemlighet som presenteras i bibeln för dem som har ögon att se med. Jag bifogar länken till artikeln här.

http://www.dn.se/ledare/kolumner/med-gud-in-i-tankelattjan/

Jag antar att du när du säger att jag och andra ibland tycks anföra en
närmast postmodern hållning i förhållande till traditionell vetenskap, menar
närmast vårt ifrågasättande av användande av vetenskaplig metodik inom
teologin, att vi skulle vara selektiva och låta subjektiva värderingar styra
över när och hur vi ska bruka vetenskapliga ansatser för att öka var förståelse
och kunskapsmassa, varhelst det låter sig göras. Precis som Stefan Swärd menar
jag att vetenskapen kan ge goda bidrag för att bygga Guds rike. Det är som
alltid ytterst en värderingsfråga hur vetenskapligt arbete ska användas och
värderingarna måste göras på andra premisser än rent vetenskapliga. Det vore
t.ex. önskvärt att inte majoriteten av pengarna i världen pumpades in i
krigsindustrin, men irrationella drivkrafter som rädslor och maktbegär driver
mänskligheten att fatta moraliska beslut som många andra tycker är galna.

Att som du använda litteraturkritiska metoder och ta avstamp i analyser av
dåtida kulturer och deras idévärld mm kan säker ge många givande ingångar och
samtal som gör att vi behöver revidera vissa åsikter. Vi kan diskutera
förekomsten av flera Jesajaförfattare men när slutsatserna motsäger andra delar
i bibeln, t.ex. det Jesus själv förutsätter som sant, då är vi ute på fel
vägar. Jag tänker som exempel på att Jesus trodde att Gud förutsagt vad som
kommer att hända, att Gud styr historiens gång, att Gud som den ursprunglige
skaparen kan gå in och skapa på nytt och gör sol och måne att stå stilla, och
en massa andra ingripanden som inte begränsas av naturlagarna. Då borde vi
lämna åt sidan våra analysredskap av respekt för bibelns samstämmiga
vittnesbörd. Detta är alltså en värdering av hur vi ska använda vetenskapen
inom teologin.

Men denna min hållning går inte riktigt att förstå om man inte förstår det
andra sättet att närma sig Guds ord, nämligen inte som enbart ett analysobjekt,
utan utifrån tron att det är ett ord som görs levande av Guds ande och som
skapar tro i våra liv. Några exempel: Det står om Abraham att ”Han inte tvivlade
på Gud löfte i otro, utan han blev fastmer starkare i sin tro, ty han ärade Gud”
(1917 års översättning, jag är lite gammalmodig). Tron är som en kopparledning
som vi sträcker till Gud och Gud är spänningskällan och när vi kopplar ihop med
Gud börjar saker att hända i våra liv. Jesus sa att de som tror på honom kan
göra än större under än vad han har gjort. I Hebr. 11. 3 kan vi till om med
läsa att vi genom tron förstår att världen har blivit fullbordad genom ett ord
av Gud … Ett försanthållande som grundas på tro och inte på vetenskap bottnar
i ett inre fördolt liv med Gud. Att kunna tro på Gud som skaparen är inte längre
något större problem för den människa som blivit född på nytt och kanske
upplevt Guds kraft verka i sitt liv, till helande och upprättelse. En Gud som
råder över materien här och nu, som skapar nytt här och ny, skulle han inte
kunna skapa liv ur död materia (vilket för övrigt inte vetenskapen har gett en
tillfredsställande förklaring till, alla goda slutsatser till trots som
evolutionsteorin gett upphov till, mikroevolution mm.).

Men den bokstavliga tron är inte nödvändigtvis naiv. Gud är en gud för de
levande och inte bara för de med förkärlek för abstrakt modellskapande, han har
gripit in i historien resolut och gett en förklaring av vår existens som är
logisk och sammanhängande. Och många av de motsägelser vi kan se i bibeln kanske
vi aldrig får svar på, och ibland vill vi inte ta till oss möjliga förklaringar.
Och att förena skapelseberättelsen med vetenskapliga rön kan vi kanske aldrig
till full kunna men jag tror ändå att det i slutändan ska visa sig att det inte
råder någon motsättning mellan dessa.

Det är förståeligt att teologer ägnar sig åt att skapa andra berättelser
utifrån andra premisser än trons, annars fick de väl lägga ner de teologiska akademierna
och det skulle ju inte vara så kul för de som vill jobba med vetenskaplig
forskning. (Ja, jag vet att det finns meningsfull, legitim teologisk
forskning). Det egentliga problemet är kanske inte heller akademin utan det faktum
att kristna människor låtit sig luras och imponeras att vetenskapens
sanningsanspråk och bytt ut det friska vattnet mot ett mindre hälsosamt. Frågan
vad vitsen egentligen är med att lägga en religiös urkund under den
vetenskapliga luppen och frånse dess funktion som en uppenbarelse av Gud och
hans planer och tankar, en bok som är så fulla av övernaturliga inslag, det
måste ju med nödvändighet uppstå ifrågasättanden av bibelns anspråk och
legitimitet. Men att läsa Guds ord i ödmjukhet och låta Guds ande tala till
sig, det är något som inte vetenskapen kan omfatta eller ge cred till. Jag
kanske skulle avsluta med att apostrofera Jesu ord: Ge Gud vad Gud tillhör och
vetenskapen vad Gud tillhör. Och du som kristen, använd vetenskapen för att ära
Gud, likt den lärde Apollos från Alexandria som blev de som trodde till stor
hjälp.

Det blev kanske för många ord men en del har kanske relevans i dina ögon.

Fil.dr. Sten Andersson argumenterar vältaligt i sin bok ”Positivism och hermeneutik” från 1981 för att hermeneutiken ska räknas som ett fullvärdigt vetenskapligt förhållningssätt.

Hej! Jag för min del, och jag skulle gissa att det gäller även för Jonasq, menar att diskussionen blir mer fruktbar om man inte bara angriper det man uppfattar som tendenser på ett svepande plan utan också diskuterar sakfrågor och benar upp argumentationen. Jag gör inte det för att försvara någon – även om man måste ha rätt att försvara t ex ÖTH mot rena dumheter och uppenbara felaktigheter – utan därför att jag uppfattar att det här är frågor som vi måste komma vidare med. Risken är annars – detta är min personliga oro – att en blogg som denna blir en marginaliserad missnöjesblogg. Men jag kan vara fel ute. Många här vill kanske bara säga svepande saker om vetenskapen, kyrkans förfall etc. och inte alls fundera över de skäl som anförs när man t ex diskuterar bibelsynsfrågor. Jag har dock läst Swärd som att han är seriöst intresserad av dessa frågor och verkligen vill ha en faktisk dialog.
Mvh
Greger Andersson

Jag tycker inte du är en översittare men du har mycket på fötterna när du diskuterar, därför valde jag att följa dina inlägg och hamnade här i detta intressanta samtal. Men du och Jonas kanske känner varandra från andra sammanhang. Ofta blir just denna blogg lite ”privat” där man kan börja en hel kampanj mot en namngiven pastor utifrån rent skvaller. För mig som sitter i laestadianland och inte hänger med i alla teologiska moden i söder blir det ibland en aning bisarrt. Så kanske du har en position någonstans som gör att Jonas uppfattar dig som översittare utifrån andra erfarenheter än det du skriver här. Precis som jag till slut insåg att ”prästsjukan”(min pappa kallar avundsjuka så) och fördomar mot missionare plus en massa personstrider som jag inte har en aning om, var den starkaste drivkraften i drevet mot Piensoho och därför lyssnade inte hans vedersakare till sakargument. Jag älskar bibeln och vill gärna diskutera dessa diskrepenser som exempelvis Elohim/JHWH som syns redan i Genesis. Jag tycker detta är bevis på bibelns trovärdighet snarare än motsatsen. Om man vill hitta på en propagandaskrift aktar man sig noga för sådant. Men Gud lade sitt ord i mänskliga händer och gör så än idag, tror jag, Därför ska inte bibelsamtalet och bibelstudiet sluta i någon slags missriktad ”vördnad”. Guds ord tål granskning och den Heliga Ande ska leda oss till hela sanningen till slut. Fast vi är inte där ännu.

Jag känner inte denna jonasq på något sätt utanför bloggvärlden. Det är möjligt att ett sådanthär ”påhopp” jag kom med skulle ha tagits privat. Bloggandet är ett utlämnande av sig som person också, och det undrar jag om vissa på läktaren som följer förstår. Men det saknar relevans i sig i mitt tycke. Det var på tiden för mig att säga ifrån, men eftersom jag tolkar flera läsare här att man önskar ett mer djup i problemställningarna av mer akademisk karaktär så får väl bloggen utvecklas till det.
Det enda jag vill påminna er som blir kvar här och läser och skriver det är att nån slags tvärtsäkerhet akademiskt inte existerar inom teologin, det är bra att påminna sig om ibland. Allt gott till er alla på bloggen.

Hej Gunnel! Jag håller med dig om att vi måste ägna oss åt det centrala. Jag ville bara förklara varför man inte kan nöja sig med att säga att Bibeln är sann i allt den påstår utan måste gå vidare och tala om vad den i så fall påstår. Det är absolut inte min önskan att ”vi ska stänga biblarna” för troende människor. Men jag tror inte heller att vi gör det.
Greger

Humaniora på akademisk nivå är aldrig tvärsäker. Då är det inte akademisk nivå. Jag trodde Stefan tex saknade tvärsäkerheten inte tyckte den var för framträdande. man jag kan fatta fel, att läsa på skärm är ett vågspel. Enligt forskning uppfattar vi 30% långsammare och på skärm jämfört med på papper. Vi missförstår också betydligt mer på skärm.

Mina skäl har aldrig varit att förolämpa, men väl att provocera till klargöranden och förtydliganden. Det torde inte vara okänt även för dig, den kritik för liberalteologiska influenser som kommit ifrån många röster riktat mot ÖTH under den senaste tiden. Det är ÖTHs ansvar att bestrida detta och övertyga om motsatsen om de känner sig missförstådda eller feltolkade.

F.ö. noterade jag kommentaren av Tommy Wassermann, och har bett om utsäkt och förlåt, om han/de blivit ledsna och uppfattat det som en förolämpning, vilket det aldrig varit menat som.

Har inga som helst skäl att osakligt misskreditera ÖTH, den skola som John Ongman startade, och där mina andliga mödrar utbildade sig till evangelister. Men, kanhända av känslomässiga skäl, ligger Örebro missionsskola mig varmare om hjärtat, och därför reagerar jag över som jag uppfattar det hela som influenser av liberalteologisk bibelkritik.

Provokation, kan väl vara ett användbart instrument för att frammana klargöranden och korrektion, men det kräver finstämd balans för att inte bli kränkande. Jag beklagar verkligen om anställda på ÖTH uppfattat det så, och ber uppriktigt om ursäkt. Samtidigt bör varken du, jag eller någon annan kompromissa med sin övertygelse till följd av att några verkar ha ovanligt ömma tår.

Ingen väl värd att respektera bör heller inte ha svårt att säga: Förlåt!