Har en krönika i Världen Idag idag om den fråga som jag har skrivit min doktorsavhandling om, nämligen sexliberaliseringen som inträffade i samhället under åren 1965-75 och som bland annat medförde fri abort. Här hittar man krönikan.

Min tes är att det sexliberala projektet i praktiken har genomförts även i kyrkorna, i varje fall i viss utsträckning, genom värderingsförskjutningar, fast några decennier senare.

Det här är ju ett av de få områden där jag kan yttra mig med vetenskaplig kompetens.

Nu är jag inne på det som vissa teologiskt liberalt orienterade kristna kallar för underlivsfrågor. Det är detta jag är doktor på.

För ett par år sedan skrev jag en artikel i Dagen där jag skrev att jag vill inte vara med i en kyrka som bara gör som alla andra, fast 30 år senare. Jag vill vara med i en kyrka som är ljus och salt, vågar gå mot strömmen, och kan gå i bräschen för förändringar och vara i frontlinjen, inte bara vara som alla andra – fast långt efteråt.

Tycker att debatten efter självmordsbombningen i Stockholm har blivit för onyanserad. Dels är det debattörer som vill dra för stora växlar på det hela, och generalisera för mycket. Faktum är att det mest är muslimer som blir drabbade av självmordsbombare, det värsta dådet senaste veckan var i Iran då över 40 personer dog. Det som hände i Stockholm drabbar muslimerna mer än andra. Det bör man tänka på, den breda majoriteten av muslimer är snälla, fredliga och står inte för någon våldsideologi. Så jag tycker att det blir fel om man generaliserar på ett sätt så att det kastar skugga över muslimer generellt som människor, självmordsbombarna är en extrem sekt inom islam.

Ett annat fel tycker jag är att helt frikoppla Islam som religion från det som har hänt. Självmordsbombande är det nästan alltid muslimer som sysslar med, hur många har hört talas om judiska självmordsbombare?

Israel har varit utsatta för mer än 200 självmordsbombarattacker under senaste decenniet, det handlar alltid om muslimer. Men även muslimländerna har känt av det en hel del, mest känt är naturligtvis Irak.

Professorn Jan Hjärpe som alltid ska vara experten i TV ska ju alltid försöka frikänna islam som religion i TV, när sådant här kommer upp. Faktum är att islam som religion har våldsinslag i själva religionens kärna, det finns mycket mer våld i Koranen i jämförelse med Nya Testamentet, i NT är det ju icke-våldsbudskapet som totalt dominerar, när våld förekommer är det ju bara kyrkans motståndare som håller på och vevar. Muhammed var en militär ledare och islam som religion bredde ut sig genom militära insatser. Och här tycker jag att det saknas religionskritisk analys, och jag är förvånad över att inte fler muslimer sticker ut hakan och diskuterar dessa problem med islam.

Det här är ju typiskt. Idag har jag lagt fram en genomarbetad, genomtänkt, reflekterande analys över det som nästan alla världens regeringar kallar för en av planetens ödesfrågor, och försöker tackla frågan ur ett kristet perspektiv. Det verkar som om ingen bryr sig, jag får ganska få läsare, bloggkommentarer och kommentarer. Skulle jag skriva och tycka till om Benny Hinn, Niklas Piensoho, Ulf Ekman, Pekka Mellergård eller påven skulle det bli världens liv. Ska man röra sig bara i ankdammen för att någon ska bry sig om vad man säger. Eller de idiotsäkra underlivsfrågorna, som en del missionsförbundare brukar kalla det för.

Nu ska jag ut på stan med Ungdomskyrkan Konnekt, och prata med ungdomar, bjuda på kaffe och pannkakor. Ber om Andens ledning, bra samtal och att vi ska be för olika personer ikväll. Ber att kyrkan ska väckas att mer komma ut, att vi inte ska sitta instängda i kyrkor, utan ta med oss de goda nyheterna och Kristi kärlek ut på stan, inte minst bland tonåringarna.

Här är Dagen-artikeln om klimatfrågan. Vad tycker ni?

Nu har jag skrivit ihop en artikel till tidningen Dagen om kristet miljöengagemang, och ett kristet perspektiv på FN:s klimatmöte i Cancun, jag tror att artikeln kommer in på fredag. Jag är både karismatisk kristen, med en konservativ evangelikal bibelsyn och med ett starkt miljöengagemang – är det ovanligt? Det borde inte vara det. Jag tror att naturen är Guds skapelse, som vi människor ska förvalta och värna om, inte förstöra och exploatera. Därför tror jag att kristna kyrkan har ett profetiskt uppdrag att protestera mot miljöförstöring och en skövling av skapelsen. Genom klimathotet och utsläppen av växthusgaser har vi gett oss in på planetens grundläggande kretslopp och atmosfärens sammansättning, som är avgörande för allt liv på jorden. Vi går utanför Guds mandat när vi alltför mycket griper in i skapelsens mysterium, kretslopp och naturlagar. Därför är jag medlem i Naturskyddsföreningen för att markera mitt engagemang i dessa frågor. Frågan utvecklas i artikeln på fredag, jag tror den kommer in då, vi får se.

Har nu läst igenom Henrik Berggrens bok på 700 sidor om Olof Palme. Berggren är ledarskribent på Dagens Nyheter. Boken är en utmärkt analys av Sveriges moderna historia. Den speglar mycket mer än bara Palmes eget liv, utan sätter in hans levnadshistoria och relaterar den till Sveriges moderna politiska och ekonomiska utveckling. Oavsett vad man tycker om Palme och hans politiska gärning så är boken ett standardverk om Sveriges moderna historia. Jag är tveksam till vissa sidor av Palmes politiska gärning, framförallt på familjepolitikens område och vissa aspekter av det starka samhället. Men Palme var utan tvivel en stor politisk ledare, och en av de få svenskar som har skaffat sig ett utrymme på den internationella politiska arenan. Han var en begåvning på en mycket hög nivå, som få toppolitiker når upp till. Berggren försöker förklara hur överklassgrabben från Östermalm, som var en påtaglig antikommunist, och med utpräglat liberala politiska värderingar, kunde bli partiledare för Socialdemokraterna. Berggren visar också på Palmes ledaregenskaper, hans oräddhet och vilja att ta debatt. Samtidigt en för grov debattör och polemiker vilket medförde att han blev älskad av stora delar av svenska folket och hatad av nästan lika många. Men han nådde valframgångar som socialdemokraterna inte har varit i närheten av under de senaste 20 åren. Boken visar också med rätta, att Palme var en högerorienterad socialdemokrat som djupt ogillade löntagarfonder, och som egentligen var en USA-vän. Berggren belyser hur Palme aktivt gav sitt stöd åt den sexliberala vågen under senare delen av sextio- och tidiga sjuttiotalet, som skapade familjeupplösning och där man tvingades backa från de mest liberala förslagen under tidigt sjuttiotal, med fri pornografi, uppmjukning av incestlagar och prostitution. Men mycket av baksmällan lever vi i fortfarande.

Berggren ger ingående skildringar av hur Palme och regeringen brottades med flera av de avgörande politiska besluten, bland annat ATP, löntagarfonder, kärnkraften, familjepolitiken och skatterna.

Nu är jag äntligen hemma i Sverige igen, efter nästa tre veckor i Mexiko. Vi upplevde en ganska dramatisk hemresa, eftersom vi flög hem via Detroit och Paris. I Detroit var det snöstorm och snökaos, och planet cirklade 1 timma innan det fick tillåtelse att gå ned, den mest obehagliga flyglandning jag någonsin upplevt, med starka kastvindar som ryckte i planet. Sedan tog det tid innan planet vi skulle flyga med från Detroit, fick gå upp i luften.

Noterar att självmordsbombningen har satt Sverige på världskartan. För att inte tala om Tranås. Detta är huvudnyhet i alla stora internationella medier. En gärning av en förrvirrad, person, men som har haft extrem islamism som inspirationskälla. Man bör vara medveten om att detta finns, och sprids, och berör en del unga muslimer i Sverige. Varning för naivitet. Men kritiken ska riktas mot denna variant av extrem islam, inte generaliseras mot muslimer i stort. Carl Bildt har fått kritik för att han twittra om detta, innan Sverige officiellt sade något. Twittrarna och bloggarna ligger i framkant, långt före alla dinosaurier. Det är bara att konstatera.

FN-konferensen gick så där. Man nådde en uppgörelse, men är fortfarande långt från en global överenskommelse där man tar gemensamma tag för att minska utsläppen av växthusgaser, och gemensamt hjälper de fattiga länderna att få ny teknik, och inte bli beroende av kol och olja. Men ett litet steg framåt, måste man ändå tolka Cancun som. Jag tror på klimatforskningen, vilket alla världens regeringar gör, och alla världens ledande vetenskapsakademier gör. Men även om det skulle visa sig i framtiden att klimatforskningen hade fel, så föreslår man helt rätt åtgärder ändå. Det är orimligt att bygga upp världsekonomin, som vi gör idag, att vi globalt är helt beroende av kol och olja för att hjulen ska snurra. Det skadar miljön, det är en exploatering av naturresurser, och det hindrar tekniskt och miljömässigt bättre alternativ att slå igenom.

Sista två dagarna i Mexiko ägnar jag och hustrun åt semester och sightseeing. Idag var vi tillsammans med Die Welts Washingtonkorrespondent, fem unga framåt kinesiska journalister, en brasiliansk konsult, och en forskare från Texas, på studiebesök och tittade bland annat på en av de berömda Maya-utgrävningarna, hela städer grävs fram i Mexikanska djungeln. Maya var en blomstrande kultur under perioden 300 e.kr. till 900 e.kr. men som sedan tynade bort delvis. Det finns dock i dagens Mexiko och i grannländerna Belize och Guatemala, cirka 7 miljoner som räknar sig som äkta Mayaindianer utan någon uppblandning. Maya var en högstående kultur under denna period, och utgrävningarna visar att man ägnade sig åt matematik och astronomi, och hade utvecklat ett skriftspråk.

Slutspurten pågår i FN-förhandlingarna. Sitter på hotellet och väntar in slutet. FN-systemet är en långsam sköldpadda.

Läste idag Torbjörn Stolpes bok om pingstpredikanten Gunnar Sameland som dog för ett par år sedan. Mycket intressant, rekommenderas till läsning.

Under torsdagen är jag helt och hållet på FN-konferensen. Har bland annat lyssnat på ledarna för de världsvida miljöorganisationerna Greenpeace, Världsnaturfonden, Climate Action Network och Oxfam.  Deras moraliska patos för rättvisa, värnandet om naturen och att värna om världens fattiga imponerar på mig. Det är också mycket bra att FN-systemet skapar öppenhet för sådana organisationer att vara med vid dessa tillställningar. Kristna sfären finns också med genom Kyrkornas Världsråd, Christian Aid, katolska hjälporganisationen Caritas, och brittiska biståndsorganisationen Tearfund. Träffade idag Henrik Grape som jobbar med klimat- och miljöfrågor i Svenska kyrkans kansli. Miljöminister Andreas Carlgren leder den svenska delegationen. Fick en pratstund idag med Socialdemokraternas tidigare minister och partisekreterare Marita Ulvskog som är här och representerar Europaparlamentet.

Förhoppningen är att förhandlingarna, där alla världens länder ska försöka komma överens, ska komma i mål under fredagskvällen och att man ska nå en uppgörelse. Det finns en viss optimism här, så det är troligt. För mig som pastor är detta en spännande miljö att vara i. En FN-konferens på denna nivå samlar nyckelpersoner från hela världen, och inte bara från politiska eliten. Utan många forskare är på plats, liksom journalister från hela världen, företrädare för miljö- och sociala organisationer m.m. Vill man få en känsla för vad som händer runt om i världen och hur de globala trenderna ser ut när det gäller värderingar, vetenskap m.m. är det en perfekt plats för att granska detta.