Noterar med viss förvåning och intresse Sten Gunnar Hedins debattartikel på SVD Brännpunkt idag om att helt släppa ”bevara äktenskapet” och istället stötta en civilrättslig samlevnadslagstiftning som staten sköter och så får vi i kyrkorna sköta vigslarna inför Gud, utan någon juridisk mening. För mig som EFK-are är detta inget dramatiskt förslag, vi har inte haft vigselrätt särskilt länge. Min morfars föräldrar vigdes inför Gud i baptistkapellet på 1850-talet, och de fick därför inte vigas hos Svenska Kyrkan, så formellt föddes min morfar utanför äktenskapet, vilket var skandal på den tiden. De ingick vad som då kallades för baptistäktenskap. Vi har många års tradition i EFK:s modersamfund av att äktenskap ingås i församlingen och sedan får man sköta det juridiska hos de statliga myndigheterna.

Ett problem dock är att samtliga 27 medlemskyrkor i Sveriges Kristna Råd har drivit en gemensam linje, en linje med vissa nyansskillnader, men ändå med en enhetlig hållning att bevara grunddragen i nuvarande äktenskapslagstiftningen och att bevara begreppet äktenskap som gällande för en relation mellan en man och en kvinna. Jag ser en pedagogisk utmaning i att förklara omsvängningen.

Det gäller här att hålla isär två saker, dels hur vi ska leva som kristna , dels hur samhällets familjelagstiftning ska se ut. Att leva som kristna och med våra övertygelser om det kristna äktenskapet går naturligtvis utmärkt med Hedins modell. Vi fortsätter med våra vigslar inför Gud i kyrkorna precis som tidigare. Och sedan går vi iväg till kommunhuset och fixar till det juridiska.

Men vi måste också tänka på samhället i övrigt. Och där anser jag att ur en allmänmänsklig synpunkt att det är lämpligt att argumentera för en familjelagstiftning som gynnar stabila äktenskapliga förhållanden. Det är bäst framförallt för barnens skull, men det är bra för makarnas skull, så att lagstiftningen kan fungera som en viss broms mot förhastade skilsmässor. Och därför tycker jag att nuvarande äktenskapslagstiftning är bra ur samhällssynpunkt, även om jag skulle vilja ha mer av inslag med rådgivning och betänktetider när det gäller äktenskapets upplösning, särskilt om det finns gemensamma barn med i bilden. Jag ser en risk med att en civil samlevnadsbalk ytterligare kan nedgradera betydelsen av den stabila äktenskapsinstitutionen, som inte är något specifikt kristet, utan som har funnits i alla former av samhällen och religioner.

Ett annat skäl är att en enbart civil samlevnadsbalk ytterligare kommer att försvaga Svenska Kyrkans ställning. Jag föreställer mig att Svenska Kyrkan kommer att protestera mot Hedins förslag. Därför att mycket av deras identitet som folkkyrka kommer att urgröpas, då folk kommer ha mindre skäl till att ingå vigslar i kyrkan. Det är naturligtvis inget jätteproblem för mig som EFK-are, men jag tycker ändå att det är bättre att vanligt folk gifter sig hos prästen än hos en kommunal tjänsteman. Och som sann ekumen tycker jag ändå att jag kan peka på att förslaget kan skapa problem för Svenska Kyrkan.

Debatten med broderskaparna kommer att rulla vidare, Svenska Dagbladet har gett mig och Tuve Skånberg genmälesmöjlighet, så vi kommer med ett genmäle endera dagen på SVD Brännpunkt. Tidningen Dagen har också hört av sig så vi kommer med ett gemensamt inlägg för att bemöta kritiken från Broderskaparna. Tuve har gjort grovjobbet med skrivandet men jag har varit engagerad också och kommer att skriva under.

Har för övrigt ägnat fredagskvällen åt Stockholms ungdomsproblem på gatorna, har bland annat varit med på möte med polis, social och föräldravandrare. Har haft ingående samtal med ett punkgäng i Tantolunden, bland annat om Jesus, men också fått veta en hel del om deras värld och liv. Nu vet jag vad som är favoritdroger för punkare, rejvare, huliganer och skinnhuvuden. För Ungdomskyrkan Konnekt blev det en dramatisk kväll, två av oss blev fysiskt attackerade och hotade, men det redde ut sig.

En punkttjej trodde att jag var heroinist. Så långt har jag kommit i min vandring med Kristus och i utstrålningen av Guds härlighet och Kristuslikhet. EFK har en ordförande som uppenbarligen ser ganska härjad och medtagen ut. Stackars Evangeliska Frikyrkan.

�

Jag blev sur (det var ett snällt ord, hade jag inte varit officiell kristen ledare hade jag använt ett kraftigare uttryck) när jag igår läste Svenska Dagbladet. Det är broderskapsrörelsen som presenterar ett nytt kristet vänstermanifest. Och man ställer det i skarp kontrast till kristen höger. Och när man ska peka ut vad som är kristen höger i Sverige så är det Claphaminstitutet som pekas ut. Och eftersom jag är styrelseordförande i just detta institut så är jag något träffad och förtörnad på denna analys.

Kristen höger är enbart ett skällsord i Sverige. Broderskaparna vill gärna klistra på detta skällsord på dem man ogillar. Broderskaparna kopplar kristen höger bl.a. till tilltagande militarisering. Som Claphamordförande är jag pascifist så jag har svårt att känna igen mig i denna definition av kristen höger. Jag har dessutom ungefär samma uppfattning i miljöfrågor som den välkände broderskaparen Stefan Edman, och sympatiserar med djurrättsrörelsen. Jag har skrivit två av (de hittills publicerade) Claphamartiklarna, den ena ihop med Sturmark om religionsfriheten, den andra häromdagen, Dagenartikeln om girigheten som uppstår med vildvuxen kapitalism. Det skulle vara intressant att veta vad detta har med kristen höger att göra. Mycket av det jag har skrivit på denna blogg handlar om att vara en socialt engagerad kyrka – är det kristen höger?

Förmodligen är det så att det man menar med kristen höger är att man är skeptisk till aborter, vill problematisera den liberala abortsynen, och att man vill värna om stabila och heterosexuella äktenskap. Men då är väl Katolska Kyrkan den verkliga kristna högern, de värnar väl mer om äktenskap och är emot aborter, mer än vad de flesta protestanter är. Varför säger man då inte att Katolska kyrkan är den kristna högern? Vad är Claphaminstitutet i jämförelse med den gigantiska katolska kyrkan med 1,1 miljarder medlemmar. Clapham har 85 medlemmar. Eller företräder Clapham någon annan hållning i dessa moralfrågor än vad Katolska Kyrkan gör? Kan jag få en förklaring?

Men det broderskaparna då klassar som kristen höger – det är väl vad den kristna kyrkan har stått för i alla tider, även broderskapsrörelsen. Broderskaparna var abortkritiska i varje fram till sjuttiotalet, och man värnade om traditionella äktenskap – omsvängningen i äktenskapsfrågan har väl kommit under de senaste tio åren. Var broderskaparna kristen höger tidigare?

I Claphaminstitutet finns företrädare för alla samfund och fyra samfundsledare finns med i styrelsen. Att lyfta fram detta lilla och nystartade institut som kristna högerns spjutspets – det är intellektuell härdsmälta.

�

Ekonomi har dominerat mediebruset även denna dag. Nu märker vi också effekterna som kan påverka vanligt folks personliga ekonomi. Varslen ökar i de svenska företagen. Räntorna har stigit kraftigt senaste dygnet. För mig som kristen är det grundläggande i alla situationer att förtrösta på Gud. Jag drabbades av en svår privatekonomisk smäll vid den stora ekonomiska krisen i början av nittiotalet,  men kunde ändå vara helt lugn mitt i stormen, jag litade på att Gud skulle hjälpa mig och min familj, vilket han också gjorde. Den privatekonomiska smällen var inte heller Guds eller Djävulens fel, det var på grund av att jag belånade vårt hus och placerade pengarna i riskfyllda värdepapper, så jag gjorde i princip samma misstag på familjenivå som nu har hänt i den kraschlandande amerikanska ekonomin.

Bara lite rekommenderad Bibelläsning i den ekonomiska höststormen:

1. Hesekiel kapitel 26-28 är intressant läsning. Det handlar om Tyrus (nuvarande Libanon) som var en ekonomisk stormakt och handelscentrum på 600-talet före Kristus. I Hesekiel läser vi om hur rikedomen och högmodet tog knäcken på Tyrus. Den ekonomiska stormakten säckade ihop på grund av moraliska problem. I Ordspr. 11:28 läser vi ”den som förtröstar på sin rikedom kommer på fall”.

2. Psaltaren 23 är mitt favoritbibelord när det gäller att förtrösta och tro på Gud. Fil. 4:19 är ett bra exempel i NT, Gud ska i Kristus ge oss allt vi behöver – efter sin rikedom. I den första kristna församlingen fanns det ingen som led nöd läser vi i Apg. 4:34, på grund av att man hjälptes åt, och ingen kallade det man ägde för sitt.

3. Att arbeta, vara flitig, skicklig och nitisk i sitt arbete och tjäna pengar är ett vanligt tema i Bibeln. Ordspråksboken 31 är ett bra exempel. Tjuven ska börja arbeta läser vi i Ef. 4:28, så att man har något att ge bort till den som behöver. Samma tema finns i Tessalonikerbreven. Enligt Ordspråksboken kan fattigdom bero på att man är lat, och då ska man inte skylla på Gud eller någon annan. Ordspr. 10:4,5: Lat hand gör fattig man, flitig hand ger rikedom, En förståndig son samlar in om sommaren, en vanartig son sover i skördetiden.” Ordspr, 12:11 Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting, saknar förstånd.

4. Att förvalta egendomar och kapital på ett bra sätt finns också med i Bibeln. Liknelsen om talenterna i Matteus 25 är ett bra exempel.

5. Att vara givmild, generös, ge tionde till kristet arbete m.m. och en enkel livsstil är centrala ämnen i Bibeln. ”Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostiga blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.” Ordspr. 11:24,25.

6. Ekonomisk moral och ekonomisk ärlighet är ett vanligt tema i Bibeln. Ett välkänt exempel är Sackeos som mötte Jesus och blev omvänd, en konsekvens av detta var att han gjorde upp med den ekonomiska brottslighet han hade ägnat sig åt, och han började ge mycket till de fattiga.

7. Jag uppfattar Bibelns huvudspår att det är inte fel att tjäna pengar, men det är fel att förtrösta på sin rikedom, och det är fel att vara snål och inte dela med sig av sina pengar och ägodelar, och det är fel att leva ett liv i lyx när andra människor svälter. Och det sistnämnda är en gigantisk utmaning för hela västvärldens kyrka.

Ja detta, var bara några små aptitretare från Bibelns vägledning när det gäller ekonomi.

Läsarna av denna blogg kan gärna notera att jag idag publicerar en utförlig artikel i kristna dagstidningen Dagen med en analys av den aktuella ekonomiska krisen, utifrån ett kristet perspektiv. Flera av de tankegångar som förts fram här på bloggen finns med i artikeln. Bland annat pekar jag på att marknadsekonomi utan etisk kompass tenderar att styras av girighet och fruktan. Girigheten bäddar för kraschlandningar i högkonjunktur, och fruktan skapar rädsla och överdriven försiktighet i nedgångar vilket förstärker lågkonjunkturen.

�

Noterar en ny dag med globala ekonomiska krisen i förgrunden. Nu är även det europeiska banksystemet inne i en skakning.

Det finns några enkla andliga och ekonomiska principer som framkommer i denna kris och som även gäller vår privata ekonomi. En princip är att inte leva över våra tillgångar. Det är ett misstag som Wall Street bolagen har gjort, de har haft en tunn egen kapitalbas men bedrivit omfattande affärsverksamheter med lånade pengar. Det straffar sig när vinden vänder. Det är ett stort misstag att leva på lånade pengar. Det är ansvarslöst att köpa bostad och belåna den till 100 procent utan att ha annat sparkapital. Då är man ställd vid en ekonomisk nedgång. Det är också livsfarligt för församlingar, trossamfund och missionsorganisationer att leva över sina tillgångar.

Det är alltid klokt att ha ett visst mått av sparkapital för att ha en buffert i sin ekonomi. Det är också en del av att inte leva över sina tillgångar. De människor, företag och kyrkor som drabbas hårdast i ekonomiska nedgångar, är de som inte har någon buffert – sparkapital.

En tredje princip är att Herren är vår Gud – han är vår herde, han försörjer oss och vakar över våra behov. När inte Mammon och det materiella är vår Gud kan vi vara både trygga och glada när de ekonomiska stormarna drabbar världen. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er”.

Nu är den här veckan över, söndag kväll 00.30. Har idag besökt mina föräldrar och grattat min mor på 84-årsdagen. Och var i Söderhöjdskyrkan idag, och lyssnade på församlingens föreståndare Kjell Söderblom. En väldigt utmanande predikan från Lukas 14 om att försaka allt för att följa Jesus. Nu är det dags att krypa ner i sängen hos Eva, vi har legat i samma säng nu i 32 år, och vi tycker fortfarande om varandra. På återseende.

Är halvledig denna helg och har ägnat en del tid åt att analysera den globala ekonomiska krisen. Jag är ganska omskakad efter denna analys. Knackade ner en artikel som jag skickade iväg till Dagen, och ska prata med en av våra rikstidningar på måndag. Vi som företräder kristna organisationer kan inte vara tysta inför de tunga ekonomiska frågorna.

Det som har hänt på Wall Street är utomordentligt allvarligt. Mitt förtroende för de gigantiska investmentbankerna är fullständigt kört i botten, efter det jag har läst idag, och även diskuterat med en framstående finansmarknadsaktör. Den bolånekarusell som satt igång hela krisen i USA och som nu är på väg att sprida sig globalt, är utom all rim och reson. Var finns de etiska kompasserna? Styrs marknaden bara av girighet och fruktan, och sund riskvärdering slängs över bord? Och finns det bara flockbeteende hos marknaden där alla går åt samma håll, och där kritiska röster bara tystas ner eller negligeras? Det är de frågor jag ställer.

Tycker att Bo Rothstein har vissa poänger med sin artikel i Svenska Dagbladet, lördag.

Och det är de fattiga i USA som drabbats allra mest. Wall Street direktörerna kan springa och gömma sig med sina feta bankkonton, men de fattiga får ta den stora smällen och lämna hus och hem, hårt skuldsatta.

Och i dessa lägen skulle man vilja lyfta fram Bibeln. Begäret efter pengar är roten till allt ont säger Bibeln, och jag tycker nog att giriga bankdirektörer både har lurat folk att ta på sig för stora bostadslån, men också lurat pensionsfonder och andra placerare genom att lura på dem felvärderade bostadsobligationer och kreditderivat, allt för att tjäna mesta möjliga pengar på kort tid – girigheten som drivkraft.

Dagen avslöjar ikväll att Sten Gunnar Hedin ska börja jobba på deltid i Ryttargårdskyrkan i Linköping, EFK. Varmt välkommen in i EFK:s härliga pastorsgemenskap, Sten-Gunnar. Han kommer nog inte ens att sakna pingstbrödernas ryggdunkningar (och alltfler systrars) när han får känna av fromheten i John Ongmans fotspår, laddningen från Torpladan och den magnifika balansen hos den evangelikala, baptistiska, karismatiskt öppna och missionsinriktade EFK-fromheten.

Det tycks inte vara någon ordning alls längre på samfundsetiketterna. Vem kunde i sin vildaste fantasi ana att en missionsförbundare skulle bli pastor i Filadelfia i Stockholm. Man bara undrar vad som kommer att hända härnäst? Blir Runar Sögaard Pelle Hörnmarks efterträdare i Jönköping Pingst? Eller blir Emanuel Karlsten kommunikationschef hos Adventistsamfundet? Eller blir EFK:s ordförande erbjuden posten som biskop för Luleå stift, då skulle jag komma mycket närmare min svärmor, det skulle bli en höjdare. Carin Stenström på Världen Idag föreslog ju för ett par år sedan att Ulf Ekman borde bli ärkebiskop efter KG Hammar men kyrkomötet nappade visst inte på idéen. Vem vet – kanske Peter Halldorf slutar sin bana som Maranatapredikant, Peter har ju haft en viss benägenhet att skifta nyanser under resans gång. Eller Siewert Öholm kanske blir pastor i Säffle missionsförsamling?

Äsch, det här blev lite gubbigt, grabbigt, – det är tur att Gudrun Schyman inte läser min blogg. Då hade jag blivit utskälld direkt. Saknar Ida Andersson, en verklig kvinnlig apostel, som grundade massor av församlingar, och som nu är målad på en stor tavla på Örebro Missionsskola. När får vi en ny Ida Andersson? Någon kvinna som är beredd att anta utmaningen?

Eller varför inte röra om i grytan ännu mer. Kristi kropp är global. Varför i hela världen har vi nationella kyrkostrukturer? Och varför ska nödvändigtvis svenskar leda svenska församlingsrörelser och trossamfund? Varför inte i större utsträckning rekrytera ledare från delar av världen som lever i väckelse och där kristna kyrkan är på stark frammarsch?

 

Kommer hem vid midnatt efter att ha stekt pannkakor i Tantolunden för en massa tonåringar. Första halvan av kvällen hade Helen Jaktlund drogutbildning för en grupp medarbetare i Ungdomskyrkan Konnekt. Jag fick lära mig massor denna kväll. I Tantolunden har hasch och lustgas dominerat bland drogerna denna sommar, men även en del Rohypnol har förekommit. En sak som Helen lärde oss är att hasch kan inte längre klassas som en lätt drog. Den är starkare och farligare idag än för 20-30 år sedan då haschet var mycket lindrigare.  Och det värsta med hasch är att det lagras i hjärnan och kan utlösa haschpsykoser långt efter användning. Haschet bränner en massa hjärnceller och man blir slö och dum av att använda denna drog. Kokain är också en innedrog och den används långt utanför Stureplanskretsarna, populär inte minst bland fotbollshuliganser.

Ecstasy och Rohypnol är två populära och moderna droger men fruktansvärt farliga. Det läskiga med Ecstasy är att det slår ut kroppens normala känslohormoner och man kan bli känslomässigt skadat för livet genom att prova drogen några gånger. Rohypnolet kan utlösa agressivitet, och slår ut känslor och empati. Lustgas har blivit en annan populär tonårsdrog som ger korta och snabba rus, men som skadar en massa hjärnceller på kuppen.

Drogmissbruket är idag mycket mer mångfascetterat och man har mycket mer att välja på, i jämförelse med knarkandets barndom på 60- och 70-talet. Och alltmer kan enkelt och billigt beställas över internet.

Varför lär människan sig aldrig. Sökandet efter berusningen, kicken, verklighetsflykten – det behovet tycks aldrig ta slut. Jag kan göra en lista på gamla skolkompisar vars liv slutade alldeles för tidigt beroende på missbruk.

Det materialistiska och gudlösa samhället fyller inte människans innersta behov. Jesus talade om att den som dricker av det vatten han ger blir aldrig törstig igen. Jesus är mycket bättre än kemikalier. Människans allra innersta behov är andliga, och drogmissbruket är en metod för att på ett felaktigt sätt tillgodose detta andliga behov. Sveriges tonåringar behöver Jesus istället för rohypnol, ecstasy, kokain, cannabis, marijuana och lugnande tabletter.