Richard Cruz, pionjärpastorn i Helsingborg, enligt min mening en av de mest kreativa personerna vi har inom EFK just nu, har lagt ut Daniel Norburgs sändningstal som avslutade Evangeliska Frikyrkans kongress i helgen. Man hittar talet och länken till Richards blogg här.

Tyvärr missade jag talet live, för jag var tvungen att åka tillbaka till Stockholm. Men det är utmärkt, ger tydliga signaler och inriktning, en inriktning jag helt kan bejaka som EFK-pastor i Stockholm.

Vi jobbar ju i praktiken med något som liknar apostoliskt team, vi är ju ett större team av personer som hjälps åt med församlingsgrundande arbete, och att starta upp ett antal församlingar.

Vårt högkvarter blir nu Folkungakyrkan på Söder, som invigs nästa helg, lördag 10.30, Marcus Birro som gäst, och officiella invigningsgudstjänsten söndag 11.00.

 

 

 

Det var en inspirerande EFK-kongress i Falun.

Jag hör ju till dem som ber, bävar för, våndas över, de äldre frikyrkosamfundens utveckling. Det är ju rörelser som är framfödda i dynamiska väckelserörelser men som visat alltmer stagnerande drag. En del samfund i värre tillstånd än andra.

Men jag som många andra känner ändå en djup kärlek och engagemang till denna del av kristna kyrkan i Sverige.

I Falun var det dock en väckelseton, en utmaning till en ny vision inför framtiden. Det finns så mycket vitala krafter inom Evangeliska Frikyrkan.

Jag var positivt förvånad över den breda enigheten kring uppslutningen av Daniel Norburg som ny missionsdirektor.

Debatten i Dagen i förväg tydde ju på ett samfund som var mycket splittrat kring detta ledarval. När de röstberättigade ombuden som representerade församlingarna faktiskt skulle ta ställning, visade det sig att det fanns ett mycket omfattande stöd för Daniel.

Tycker därför inte att Dagen på ett korrekt sätt speglat opinionerna inom EFK.

Jag har ett stort förtroende för Daniel Norburg och den typ av kristendom han representerar. Dessutom är han mycket bra som ledare och har förmågan att samla ett relativt spretigt samfund.

Samfundsledare och samfundskongresser i all ära, allt avgörs på lokala planet. Det är i lokala församlingar som människor finner Kristus, börjar vandra på efterföljelsens väg, och kan spegla en gemenskap som är något unikt. Men de lokala församlingarna är så beroende av visionära samfund som inspirerar och som lyfter fram en vision om att allt är möjligt när vi tror på Jesus.

Heja Evangeliska Frikyrkan!

Nu rycker vi framåt!

 

Hade möte idag för ledningsgruppen för Jesusmanifestationen i Stockholm, nästa lördag 14.00 blir det. Bönemarsch innan dess. Idag spikade vi programmet, det blir ett unikt tillfälle för kristna från alla håll att mötas.

Seminarier på förmiddagen, ett av dem blir hos oss i Folkungakyrkan, 10.30. Marcus Birro utfrågas av mig. Folkungagatan 90 på Södermalm.

Nu är det sen söndagskväll. Har tänkt att skriva en sammanfattande kommentar över EFK-kongressen men har tyvärr fastnat i en deadline för en omfattande konsultrapport som egentligen ska vara klar i morgon. Så avvaktar något.

Planerar några intressanta bloggutspel närmaste 1-2 veckorna, några frågor jag bollade med EFK-bloggkollegan Joachim Elsander i Falun.

För övrigt, vi är nu i slutspurten inför invigning av Folkungakyrkan 17-18 maj, livet är intensivt just nu.

Har under förmiddagen tagit mig upp till Evangeliska Frikyrkans kongress i Falun. God stämning och bra uppslutning. En mycket bred majoritet röstade för Daniel Norburg som ny missionsdirektor. EFK:s styrelse har gjort ett utmärkt arbete i förberedelsen och processen av denna fråga. All välsignelse över Daniel för det nya uppdraget.

Mäktigt också att se och besöka den nya Lugnetkyrkan i Falun, den lokala EFK-församlingen har ju köpt Sveriges Televisions lokaler i Falun och gjort om det till en kyrka som rymmer 600 personer eller något i den stilen.

Mitt liv består ju av lite olika arenor. Sitter just nu i slutspurten av en omfattande konsultrapport om vad vi får för regering till hösten.

Fick ta en rejäl dust med Skatteverket i en telefondiskussion idag. De vill sköntaxera en av våra Östeuropeiska flyktingar i vår församling i Stockholm. Från församlingen sida hjälper vi människor i nöd, och ger bland annat matkassar varje månad till dem som inte har mat för dagen. En av dessa vill nu Skatteverket sköntaxera.

Jag har svårt att bli upprörd på människor men blir det gärna på myndigheter när jag tycker att de irrationellt skapar stora problem för enskilda människor i utsatta situationer. Jag hoppas att Skatteverket lyssnar på mina synpunkter och blåser av sköntaxeringsärendet.

Som pastor i Folkungakyrkan-Elimkyrkan hamnar man i stort sett dagligen i märkliga utmaningar.

 

Ekmans konvertering till katolicismen har rört upp känslorna. Jag noterar att det också inom trosrörelsen finns väldigt olika uppfattningar om detta.

Jag har uttryckt en uppfattning om detta här på denna blogg, som är minst sagt kontroversiell. Och hamnat i blåsväder igen.

Läser med glädje i Världen Idag idag att norske pastorn Stephan Christiansen uttrycker exakt samma uppfattning som jag i denna fråga, en artikel som översatts från Korsets Seier.

Vi båda efterlyser lite mer av ödmjukhet och eftertänksamhet kring denna fråga.

Han ger en lysande analys av trender i frikyrkligheten Joel Halldorf, när han skriver om samgåendet av Bilda och Sensus.

Läs hans ledare i Sändaren. En av de mest välformulerade och träffsäkra teologerna vi har i Sverige.

Skriver en ledare i Världen Idag idag om HBT-certifiering av Svenska kyrkans församlingar.

I den församling i Stockholm där jag är pastor har vi ägnat två intensiva år åt att renovera en nergången och hårt sliten gammal baptistkyrka från 1870-talet, Salemkyrkan. Den gamla Salemförsamlingen lades ner för tre år sedan och Elim i Stockholm köpte kyrkan av Baptistsamfundet för ett par år sedan. Vi har sedan drivit ett gigantiskt renoveringsprojekt, och totalrenoverat kyrkan, enligt min mening blir det Stockholms vackraste och fräschaste frikyrka efter renoveringen. Det är många andra som sagt detta så det är inte bara min personliga ståndpunkt. Vi har döpt om kyrkan till Folkungakyrkan.

Helgen 17-18 maj är alla bloggläsare välkomna på invigningen.

Lördag 17 maj har vi ett samtal mellan mig och författaren Marcus Birro om Jesustro klockan 10.30. Det är samma dag som Jesusmanifestationen.

På söndag 11.00 har vi invigningsgudstjänst. Då kom jag att predika om vision för framtiden, segertro, att vara en missionsstation mitt i Stockholm och om den väckelse vi nu står inför, och att förbereda oss för detta.

Mycket välkomna.

Kyrkan är relativt stor, 500 sittplatser, men det är nog klokt att komma i god tid.

 

Idag blev jag intervjuad av Kanal10 om teologi och teologiutbildning, tillsammans med Anders Gerdmar. Jag och Anders är ju rörande överens om dessa frågor, vilket har framgått av bloggdiskussioner på denna blogg under senaste åren.

I intervjun lyfte jag fram en annan fråga som jag tycker är viktig. Forskning och universitet föddes ju fram inom kristna kyrkan under medeltiden. Kristen tro innebär ju tro på en rationell skapare och att det därför finns en grund både för människans förnuft och att skapelsen är rationell och kan utforskas, och att vi har förmågan att göra detta.

Senaste 200 åren har universitetsvärlden och forskningen i västvärlden sekulariserats. Gud har förvisats till skamvrån, och det anses vara icke-legitimt att utgå från en världsbild utifrån Bibeln och kristen tro.

Akademin behöver återerövras. Vi behöver återigen hävda rätten till kristen forskning och teologi utifrån sann bibeltro. Det är en stor utmaning för kristna tankesmedjor, akademier, högskolor, och för kristna studenter och kristna lärare och forskare som är engagerade i universitetsvärlden.

Och så blir jag trött på denna konstanta kritik mot min blogg. Tommy Wasserman skriver igen att Örebro missionsskola misskrediteras på denna blogg.

Vad menas med detta? Det jag har gjort under senaste två åren är att vid ett tillfälle problematisera en artikel av Greger Andersson om profeten Jona. Och sedan har jag vid ett tillfälle diskuterat en text av Roland Spjuth om försoningsläran. Och sedan har jag vid ett tillfälle jämfört vad Örebro missionsskola sade om universitetsteologin för 25 år sedan, och jämfört med positionen idag, och visat att det har förändrats.

Är detta misskreditering? Får alltså inte en EFK-pastor alls diskutera vad en lärare på missionsskolan säger, utan att drabbas av kritik om att man misskrediterar?

Det är sant att jag har publicerat gästblogginlägg av Seth Erlandsson som innehåller kritiska kommentarer. Men då har företrädare för skolan haft oändligt med möjlighet att skriva gästblogginlägg och försvara sig, mer här än någon annanstans så vitt jag vet.

Och ska jag återigen ställas till svars för alla kommentarer som skrivs på denna blogg, som Pekka Mellergård gör för jag vet inte vilken gång i ordningen, i Dagen för några månader sedan.

Det är ju lika absurt att ställa dagstidningar till svars för alla kommentarer som skrivs och alla insändare som skrivs. Detta är ett fritt och öppet forum där olika ståndpunkter får komma till tals, och jag kan faktiskt inte styra över vad som skrivs. Väldigt ofta blir det ju massa kritik mot mina ståndpunkter.

Så min fråga kvarstår, på vilket sätt misskrediteras Örebro missionsskola på denna blogg.

Jag börjar tröttna på att ständigt höra dessa anklagelser.