Bra Joel Halldorf

~ stefan

Han ger en lysande analys av trender i frikyrkligheten Joel Halldorf, när han skriver om samgåendet av Bilda och Sensus.

Läs hans ledare i Sändaren. En av de mest välformulerade och träffsäkra teologerna vi har i Sverige.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Flera bra tankar av Joel. Vi bör dock påminnas om historien bakom dessa studieförbund.
    Bilda var tidigare Frikyrkliga studieförbundet grundat 1947. Idag har frikyrkan till stor del tappat greppet om denna organisation när de släppte i katolska kyrkan som tidigare sammarbetat med Sensus.
    Sensus studieförbund bildades i maj 2002 genom samgående av tre studieförbund: KFUK-KFUM:s studieförbund från 1929, Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) från 1930, samt Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV) från 1935.
    Sensus samarbetar exvis med Muslimska förbund.

    Frågan man kan ställa är? Vilken skillnad gör denna sammanslagning? Är det fortfarande en kristen organisation?

  • Jonas Rosendahl

    Joel skriver måhända bra i artikeln men det är rena självklarheter. Det som jag undrar över är istället hans retorik i början. Citat: ”Institution” må ha en negativ klang för somliga, men det går knappast att överskatta vad de institutioner som skapades under frikyrkornas framgångsår betytt för rörelsernas identitet och växt.”

    Vad är det Joel vill ha sagt? Vi vet ju att han gillar närmandet till katolska kyrkan.
    Där kan man ju åtminstone tala om institution, dvs det som Joel också i mångt och mycket företräder själv som betald teolog.

    Så har dessa frikyrkliga institutioner bidragit till ytterligare väckelse och genombrott?

    Har samfunden gjort det? Om någon vill kan jag börja dra siffror igen, men jag har gjort det så många gånger så jag besparar läsarna detta. Men det är ju rena nonsens OM man skulle påstå att det hjälpt församlingarna i nån större grad. Snarare tvärtom, när beslut flyttats uppåt har det blivit trögare och mer otillgängligt.

    Jag minns på 90-talet när vi i den lilla pingstkyrkan började få erbjudanden från ”pingstsamfundet” ingen förstod vad det skulle vara till, men när man frågade efter hjälp att evangelisera, ja då fanns inga resurser.

    Dr Nils-Olov Nilsson tar också upp detta med institutionaliseringen i sin bok ”Bevara din andliga frihet” och i den skriver han på sid 11 ” När det gäller institutionaliseringen av samfund och församlingar har nyligen gjorda religionssociologiska studier i USA
    -bland annat inom Assemblies of God – klart visat hur det påverkar karismatiken och det andliga livet negativt”.

    Citerar vidare: ”Det karismatiska skeendet – den spontana och fria användningen och manifestationen av Andens gåvor – avtar med tilltagande fokus på struktur, former och centralisering av makt och beslut.”

    Måste det vara en motsägelse detta med fria församlingar och institut? Och visst jag skulle enbart vilja se att man kan plocka russinen ur kakan från allt och tycka det bidrar till det goda och är fantastiskt, men tyvärr finns ju inget historiskt stöd för att så är fallet.

    Personligen är jag inte heller emot samfund och centralisering av vissa frågor som rör kontakten med staten så länge man låter den lokala församlingen vara, och förbli fristående.

    Men bidrar denna överbyggnad till genombrott och väckelse? Ja jag skulle önska att sådant exempel finns, men det finns ju inte!

    Nu i dagarna så samlas EFK till överläggningar, och det är ju bra, tydligen ska man fundera och älta vad man egentligen vill, dvs vad ska man ha överbyggnaden och samfundet till? Nya riktlinjer? Ska det samordna adminstrativt måhända? Samla missionsresurser? Hjälpa nyplanteringar?

    Jag är positiv till att det blir konkreta förslag hur man ska arbeta.

    Men HUR MAN ÄN VRIDER OCH VÄNDER så ÄR och FÖRBLIR kristendomen en gräsrotsrörelse som byggs i ett mänskligt sätt ett underifrånperspektiv men från ett andligt perspektiv överifrånperspektiv.

    Det finns inte heller något exempel på i bibeln att det skulle vara på annat sätt.

    De lilla lokala gruppen som ber och får uppleva Andens utgjutande så under och tecken och frälsning börjar ske något annat väckelsehistoriskt och bibliskt exempel finns inte.

    När det gäller detta ständiga ekumeniska pådrivandet som på ett sätt stödjer en slags ny hierarkisk tro så kan olika grupper utan att förstora upp detta mycket väl samarbeta och ha en respektfull ekumenik, och det har ju skett på mindre orter i åratal.
    Men att förlita sig på en slags nyordning där det yttre synbara, större och på nåt sätt kopplat till äldre kyrkogrenar blir en slags garant i en andlig kamp för genombrott, ja då tar man nog rejält miste!

  • Hoppfull

    Jonas
    Du är så klok och skriver så bra att hälften vore nog, lever själv i ett litet samhälle där församlingen bestämt sig för att försöka bli ett med det samhället, men inte på samhällets vikor. Massvis av bön planering lyckade alfagrupper har fått saker att hända. Valborgsmässoafton anordnades med väldig trevlig samvaro, den i förhållande stora barnkören sjöng bra sånger med rakt budskap, efter elden bjöds det in till missionshuset, proppfullt först fika sedan barnkören som fortsatte med sånger med budskap, kort andakt med ett rakbladsvasst budskap blandat med en härlig humor. Jag och min fru gick därifrån med en familj som aldrig tidigare satt sin fot i en kyrka och dessa var helt lyriska över kvällen, trotts att dem lämnat ölen hemma i kylen för det var ju ett ”kristet” arrangemang ;-). Hela kvällen kändes som en försmak av himlen och när man dagen efter talar med både troende och icke troende så var alla överens om att detta var en supervalborgsmässoafton. Detta hade aldrig kunnats bestämmas fram av någon ledning elle genom något centralt styrt system utan kan endast ta fart i en bestämdhet hos den lilla gruppen att söka både Gud och även medmänniskor.

  • Jonas Rosendahl

    Halleluja! Blir så glad när jag läste detta! Guds välsignelse till er i allt ni gör för era medmänniskor i det ”lilla samhälle” där ni bor. Vi ska återigen få tro på vad den helige Ande kan göra i detta land! Inte bara överdrivna visioner och glada tillrop från nån plattform eller brev från nån samfundsledare med allmänt peptalk att det ser bättre ut än på länge, utan ÄKTA tro och rörelse i det lilla sammanhanget!

  • PeJohansson

    Det är intressant att all utbildning i ämnet tar sikte på att människor mitt i livet ska ledas av människor som står utanför livet, utan den vanliga människans livserfarenhet, arbetslivserfarenhet men övertygad om att troende kan man inte vara utan att få reda på vad organisationen anser man ska göra för att fylla normen.