Jag hör till alla som är förfärade över hur det republikanska partiet har lyckats tas över av en person och som sedan har lyckats gripa makten över USA, och använder makten på ett minst sagt märkligt sätt.
Och buntar ihop folk med totalt olika agendor i samma regering, hur ska frihandelsfundamentalisten Elon Musk komma överens med Trumps handelsministrar som Navarro, som närmast förespråkar en återgång till 1800-talets ekonomi med slutna nationella gränser. De kallar varandra för idioter offentligt var och varannan dag, en märklig regim.
Och det obegripligaste av allt, att en stor del av amerikanska kristenheten har ställt upp på hela spektaklet, inklusive falanger i svensk kristenhet.
HÄr är mitt senaste inlägg i debatten i tidningen Hemmets Vän:
Trump har nu genomfört sin utlovade tullpolitik och det skapar börskrascher och ekonomisk oro i hela världen. Situationen är lite märklig då de största high-tech-ledarna i USA satt tillsammans med Trump vid hans installation, inklusive Elon Musk. Världen Idags ledarskribent Sven Almqvist uttryckte en sådan fascination över detta skådespel. Och tech-jättarna driver alla sammansättningsbolag med produktion över hela världen, och är helt beroende av frihandel. Hur mycket av Apples produkter t.ex. görs i USA, så vitt jag vet är det bara någon procent. Och man drabbas enormt av tullpolitiken.
Bibeln har inte något att säga om tullar så det går inte att ge något direkt teologiskt perspektiv på frågan. Nationalekonomiska forskningen visar dock entydigt att tullar är skadligt för ekonomiska utvecklingen, så vill man skapa ekonomiskt välstånd bör man minska tullar eller ta bort dem.
Tullarna har också många gånger använts som vapen från rika världen för att skydda sig mot billig import från fattiga länder. Det gäller då import där fattiga låglöneländer har en konkurrensfördel, inte minst inom jordbruksproduktionen, men även textilier och kläder är ju en annan bransch där tullar skyddat väst mot billig import från låglöneländer.
Kristendomen handlar om att särskilt värna de fattiga och utsatta, och ska man ge en teologisk kritik i denna fråga, bör man peka på att Trumps tullar slår hårdast mot fattiga länder. Rika länder som Norge och Schweiz får mycket lägre tullar i Trumps tullpolitik än fattiga länder som Bangladesh och Lesotho. De fattiga länderna har också mycket sämre möjligheter att komma med motåtgärder som rika och mäktiga länder kan göra. Men alla de som har gynnat och röstat på Trump har ju vetat detta hela tiden, så MAGA innebär att tänka på USA:s intressen, inte de fattiga länderna. För mig är det obegripligt att kristna ledare kan ställa sig bakom en sådan politik.
Dessutom är det förmodligen en mycket dålig ekonomisk politik för USA. Det är ju de amerikanska importörerna som ska betala tullarna, och de kommer ju att vältra över kostnaden på de amerikanska kunderna. Så i praktiken fungerar det som en kraftig skattehöjning av importen som drabbar amerikaner.
USA är ett av världens rikaste länder och har haft en mycket välmående ekonomi senaste 20 åren inte minst, så när Trump påstår något annat så ljuger han. Arbetslösheten är mycket låg, och ska man kraftigt bygga ut amerikansk industri, vilket är poängen med tullpolitiken, varifrån ska man ta arbetskraften. När man dessutom ska genomföra massdeportation av 20 miljoner migranter.
Den troligaste effekten av Trumps tullpolitik är omfattande amerikansk inflation, importen blir betydligt dyrare, och amerikansk återindustrialisering kommer att pressa upp efterfrågan på arbetskraft, med mycket låg arbetslöshet. Det leder till kostnadsökningar. Och vilka drabbas mest av dessa, de som har sämst ställt och minst ekonomiska resurser.
Internationell handel är komplex och man kan inte bara titta på direkta handeln, man måste se till helheten av transaktioner mellan olika länder. Amerikansk dollar har varit den ledande världsvalutan, vilket drivit upp värdet på dollarn. Det är helt riktigt att det missgynnar amerikansk export, med dyrare dollar. Men dollarn som världsvaluta gynnar USA på andra sätt, t.ex. har man kunnat finansiera sin enorma statsskuld och budgetunderskott med hjälp av detta. Att justera amerikansk handel, handlar om mycket mer än tullpolitik. Det är nonsens när Trump hävdar att andra länder har utnyttjat och skaffat sig fördelar på bekostnad av USA. Det är uttryck för ett globalt ledarskap som USA själva har valt, inte minst för att bekämpa kommunistiska, fascistiska och islamistiska diktaturer runt om i världen. USA är ett av världens rikaste länder och bland stormakterna är man det mäktigaste och det rikaste. Om USA har blivit utnyttjat, vad ska då världens fattiga länder säga?
Jag bor nära amerikanska ambassaden i Stockholm. Ungefär två gånger i månaden går jag eller åker buss förbi ambassaden. Sedan Ukrainakriget började har det hängt en jättestor banderoll utanför ambassaden om att USA stöder Ukraina.
Veckan efter presidentinstallationen av Trump noterade jag att banderollen hängde kvar. Jag undrade då hur många dagar till den kommer att hänga kvar. Den är nu som väntat borttagen.
Jag är egentligen inte arg på Trump, han har ju sagt hela tiden att han inte stöder Ukraina. Hans sympatier är uppenbarligen med fascisten och despoten Putin och Ryssland. Det har han sagt hela tiden, så något annat kan man inte vänta sig.
Jag är arg och bedrövad på alla som röstat på Trump, inklusive de 80 procent vita evangelikala kristna. Det är ju de som med öppna ögon har röstat för denna politiska förändring. Att inte stödja Ukraina, att uttrycka sympatierna för Putin. De är ansvariga för att banderollen har tagits ner.
Ukrainafrågan borde rimligtvis ha varit en av de avgörande frågorna i amerikanska presidentvalet.
Nu är det fredag kväll. Sen fredag kväll. På tåget på väg hem till Stockholm.
Kommer just från New Wine ledarkonferens hos Kungsporten i Huskvarna. Mycket inspirerande. Och så kul att träffa ett antal pastorskolleger från olika delar av Sverige. Under torsdagen mötte jag Evangeliska Frikyrkans ledning för samtal om uppföljning av de beslut och debatter vi hade vid vår kongress i maj i fjol. Bra samtal där vi är överens om att EFK håller fast vid den klassiska kristna äktenskapssynen, och det är detta som gäller för oss i Evangeliska Frikyrkan.
Mycket inspirerande vid ledarkonferensen i Huskvarna att lyssna till Marie-Louise Nilsson, EFS-predikant och präst i Svenska kyrkan och nu ledare för Alpha Sverige. En duktig förkunnare med en mycket biblisk och evangelisk fokus i sin framställning. Bruce Collins, anglikansk präst i England, var med igen, han har medverkat vid många New Wine-konferenser i Sverige under många år. Undervisade som vanligt klart och Jesuscentrerat.
Träffade EFK-pastorskolleger som var mycket bekymrade över att den amerikanske pastorn Brian Zahnd var inbjuden som en av huvudtalarna vid årets Torpkonferens. Jag har inte läst så mycket av Zahnd så jag kan inte bedöma saken. Gillar det han skrivit om Trumpismen och kristen nationalism, samma ståndpunkter där som jag har. Men tydligen är han mer tveksam i grundläggande kristna läror. Har tankat ner hans bok om ”Sinners in the hands of a loving God”, tror jag titeln är. En markering mot den puritanska klassiska väckelsepredikan av Jonathan Edwards om syndaren i en vred Guds händer. Jag ska läsa och bilda mig en egen uppfattning i frågan och kommer säkert att skriva om saken.
Och så blev jag intervjuad av Världen Idag angående att man bjudit in en HBTQ-aktivist till Torpkonferensen under midsommarveckan. Patrick Tiainen från Åbo. Jag tycker inte att detta stämmer med vårt beslut vid förra årets kongress att fokus vid våra gemensamma mötesplatser ska vara att lyfta fram den klassiska kristna äktenskaps- och samlevnadssynen.
Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt Evangeliska Frikyrkan och lagt ett antal tusen timmar under många år på denna församlingsrörelse som jag älskar och delar dess grundläggande övertygelser. Nu hamnar jag i en ständig roll att markera och uttrycka tveksamheter inför vad ledningen gör. Jag vet att många EFK-are håller med mig, men ändå känns det som att man får spela en väldigt otacksam roll som en evangelikal kritisk sanningssägare. Och därmed också bli ständigt kritiserad och problematiserad internt. Det känns inte kul, och jag skulle nog önska att fler personer tog till orda och förde fram sina ståndpunkter. Nu känns det som man är en obekväm person och varit under ett antal år. Det är traumatiskt.
Nästa söndag 30 mars kommer jag att predika i Motala baptistförsamling klockan 10.30 och då kommer jag också att ta med mig av mina böcker för signering och förmånlig försäljning. Vill du träffa mig och lyssna på bloggaren live, så är du välkommen.
Jag har under de senaste fem åren varit engagerad i styrelsen för Sebastian Staksets arbete, organisationen heter Heart of Evangelism. Vi arbetar framförallt med att hjälpa människor att komma ur gängkriminalitet och drogmissbruk. Vi har en hel del vittnesbörd från personer som kan vittna om frihet från gängkriminalitet och drogmissbruk. Vi arbetar med ett center i Stockholm som syftar till att hjälpa människor ur denna misär, där mötet med Jesus och kristna tron har varit en förvandlande kraft. Vi driver också ett behandlingshem och stödboende för unga kvinnor i Östervåla. Vi ordnar regelbundet stora kampanjer, bland annat har vi ett tält som rymmer fyra tusen personer som vi använder för sommarkampanjer. Flera secondhandbutiker används för att hjälpa till med att finansiera verksamheten som kostar ett stort antal miljoner varje år. Vi har fortfarande mycket begränsat med offentliga stöd till vårt behandlingshem som kostar ett antal miljoner varje år. Sebastian Stakset har också utfört heroiska insatser under Ukrainakriget för att hjälpa till med att förmedla förnödenheter till Ukraina. Mirakulöst har vi lyckats driva denna verksamhet under ett antal år nu, som kräver insamlingar och gåvor på över 20 miljoner per år för att gå runt.
Satsningen på filmen Miseria har varit en av våra stora satsningar, med 40.000 visningar på biograferna i Sverige.
Hearts arbete är kanske den mest offensiva kristna insatsen i Sverige när det gäller att ge ett kristet svar på de enorma samhällsproblemen vi har med den omfattande gängkriminaliteten, där vi har direktkontakter med många av de kriminella gängen, ett helt unikt kontaktnät.
Den här länken ger en kort info om Barmhärtighetens hus i Östervåla.
Och så här ser Sebastian Stakset ut, för några år sedan, om någon inte vet.
Just nu har vi ont om pengar och jag vädjar om att så många som möjligt av dem som läser det jag skriver kan ge en engångsgåva till Heart på 1000 kronor om du har det knapert ekonomiskt och 10 000 kronor om du har bättre ställt med visst mått av kapital och en bra lön.
Har du intresse för att bli månadsgivare, kontakta Heart of Evangelism, här är en länk med info om detta.
Jag vill utmana dig som känner en nöd för situationen i Sverige att göra en konkret insats genom att stödja detta arbete, tillfälligt eller kontinuerligt. Bed för Sverige, men gör också något konkret.
Mycket tacksam om du kan sprida detta inlägg till din församling, dina facebookvänner och alla kontakter du har.
Tack på förhand!
Klicka på ikonen, så ser du en bild från premiären i Stockholm av filmen Miseria.
Vi lever i en orolig tid. Mörkret breder ut sig, men Jesus lever och har all makt i himlen och på jorden. Det Bibeln kallar för vilddjuret härjar, samtidigt som vi ser tecken på ny väckelse och andeutgjutelse.
Vi har i flera år stått på randen till en nytt världskrig och i frontlinjen för detta just nu är Ukraina. Detta utsatta folk och land där vilddjuret från norr har försökt att underkasta och bomba sönder och nu kommer vilddjuret från väster och försöker under hot och tvång att lägga under sig stora delar av naturtillgångarna. Det oreserverade stödet för Ukraina är den avgörande frågan för oss kristna och förbönen i dessa tider. Och en avgörande fråga för Europa, står inte Europas länder upp för Ukraina, kommer vilddjurets inflytande att öka betydligt över vår kontinent.
Men som kristna får vi inte gripas av oro. Vi måste fortsätta be, fira gudstjänst, vårda vårt dagliga andaktsliv, evangelisera, missionera, bygga församling. Mörkret i världen får varken lamslå oss eller göra oss neutralt passiva och bara hamna på en åskådarläktare inför ondskan i världen.
Jag har senaste tiden gått ut och försvarat min gamla pastor Kjell Sjöberg som flyttade hem till Jesus 1997. Jag var ju med i Järfälla pingstförsamling under åren 1973-1983 då Kjell var dess pastor.
Det var en härlig upplevelse att vara med på 50-årsjubileet i Aspnäskyrkan, Järfälla Pingst i början av december. Jubileet gav också en påminnelse om betydelsen av att bygga församling långsiktigt och vilken inverkan det kan ha. Det är nu Johan Valinder och Markus Kankaanpää som är föreståndare för församlingen och vad jag kan förstå är utvecklingen för närvarande klart positiv.
Jag och min fru, och några vänner till oss blev ju utsända från församlingen 1981 för att börja med pionjärarbete och församlingsplantering södra Stockholm, i Vendelsömalm-Brandbergen. Jag fick möjlighet att ge en hälsning och rapport från detta arbete, som alltså resulterat i dotterförsamlingen som idag heter Söderhöjdskyrkan, och barnbarnsförsamlingen Iglesia Icthus, som är en dotterförsamling till Söderhöjdskyrkan.
Forskarna Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström har skrivit en kulturartikel i tidningen Dagen med rubriken ”Svenska bönekrigare inspirerade Trumprörelsen i USA”. Man hittar den här. Artikeln handlar om Kjell Sjöberg och rörelsen Förebedjare för Sverige. I samråd med Kjell Sjöbergs yngre bror Bengt, och en brorson, har jag skrivit ett svar på artikeln som Dagen publicerat. Man hittar min artikel här.
Har fått mängder av kommentarer på min artikel. Vill försöka belysa några synpunkter.
Debatten startades inte av mig utan av Poletti Lundström och Lundström. Jag uttrycker tydligt att jag inte är direkt avvisande till deras forskning. Deras forskning om kristen undfallenhet på trettiotalet gentemot nazismen, och att det även innefattar pingströrelsen, tycker jag är mycket intressant. Är inne på samma spår själv i boken ”Jesus var också flykting”. Tycker att deras beskrivning av förbönsrörelsen från åttiotalet är delvis korrekt men menar att de skjuter rejält över målet när Kjell Sjöberg kopplas ihop med dagens Trumpism i USA.
Jag uppmanas av vissa att hålla tyst och inte yttra mig i frågan. Jag kan dock inte hålla tyst eftersom det gäller min gamla pastor som jag hade nära samarbete med i många år. Närmare bestämt nästan 24 år, och av dessa 24 år var Kjell min pastor under 10 år, då jag hade en mycket nära relation till honom. Eftersom jag anser att den kristna hysterin i USA kring Trump är en direkt urspårning och avfall, vilket jag motiverat i andra texter, kan jag inte vara tyst om min gamla pastor förknippas med Trumpismen. Man ska inte diskutera åsikter hos en bortgången person får jag höra, men detta görs ju ständigt och ska alltså forskarna Lundström ha någon ensamrätt att diskutera Kjell Sjöbergs inflytande och tänkande? Jag tycker nog att jag har full rätt att ge mitt perspektiv på frågan.
Detta ständiga upprepande, om man för fram kritiska synpunkter på Trump och trumpismen så är man för Kamala Harris och Demokraterna. Det har ju ingenting med saken att göra. När Hitler grep makten i Tyskland 1933 var den enda motkraften socialdemokratin och politiska vänstern. Borgerligheten gillade Hitler, han var en stark och inflytelserik ledare, som nådde fram till vanligt folk, många borgerliga tyckte han var knäpp och extrem men tolererade honom, och en del tyckte han var knäpp och extrem men underskattade honom. Att påstå att man är för Harris och Demokraterna för att man är emot Trump är lika intelligent som att påstå att om man var emot Hitler 1933 var man för politiska vänstern med socialdemokratin i spetsen. Tycker att både Demokraterna och det gamla etablissemanget inom Republikanerna har gjort en katastrofalt dålig insats som inte har lyckats skapa en motvikt till Trump och Musk.
Har varit dunderförkyld i fyra veckor men är nu på banan igen.
Skriver idag i Hemmets vän om att vi behöver en ny karismatisk väckelse 2.0.
Anden är färskvara. Anden vill ständigt uppfylla oss till förnyelse, kraft, glädje och utrustning till tjänst. Anden är inget monopol för pingstvänner.
Anden inget unikt privilegium för pingstvänner
Krönika. Svensk kristenhet behöver en ny karismatisk väckelse – en rörelse som når över samfundsgränser och väcker den helige Andens gåvor till liv, skriver Stefan Swärd.
Den helige Andes uppgift är att vara verkställande inom gudomen, aktivt närvarande på jorden. Inom konsten brukar Anden avbildas som en duva. Foto: Mateus Campos Felipe
Stefan Swärdfil dr statskunskap, författare och pastor
Vi kristna tror på en treenig Gud, Fadern, Sonen och Anden. En Gud, men ändå tre distinkta personer med olika roller. Den helige Andes uppgift är att vara verkställande inom gudomen, aktivt närvarande på jorden. En förutsättning för att vara kristen är att Anden bor i mig. Den föder mig på nytt. Bibeln talar också om att döpas i den helige Ande och att uppfyllas av Anden.
Kristendom handlar om mycket mer än kyrkobyggnader, liturgi, kyrklig kultur, kristna värderingar och lära – den handlar också om att vara uppfylld av Anden. Det ger liv, glädje, och verklighet åt det kristna livet.
På sextiotalet uppstod en mäktig rörelse över hela den globala kyrkan, den karismatiska väckelsen. Fokus var på uppfyllelsen av Anden, och upplevelsen av Andens gåvor. Många miljoner drabbades av detta över hela världen. Inte minst var det många kristna i de äldre historiska kyrkorna som fick uppleva en påtaglig förnyelse i den helige Ande.
Jag var själv med som tonåring i denna väckelse, framför allt lokalt i Stockholm. Människor fylldes av Anden överallt, i alla sammanhang. Man möttes i spontana bönegrupper runt om i hela Stockholm. Här uppstod en salig blandning av svenskkyrkliga, katoliker, missionsförbundare, baptister, pingstvänner och nyfrälsta utan kyrklig bakgrund och vana. En viktig milstolpe var den karismatiska konferens som Stanley Sjöberg och Citykyrkan tog initiativ till 1972. Medverkande var bland annat den anglikanske prästen Michael Harper och den katolske prästen George de Prizio. Möten präglades av lovsång, hängivenhet, glädje och en mäktig trosatmosfär.
Foto: Privat
Upplevelsen och uppfyllelsen av Anden är inte ett unikt privilegium för pingstvänner. Gåvan och erfarenheten är tillgänglig för alla kristna, oavsett samfundsetiketten.
Upplevelsen av Andens gåvor på det sätt som Nya testamentet talar om behöver utvecklas i kristna miljöer …
Stefan Swärd
Erfarenheten från den karismatiska väckelsen på 1960- och 1970-talet var att det gav en förnyelse av kristen enhet. I de karismatiska bönegrupperna och vid de karismatiska konferenserna möttes man över alla samfundsgränser, betoningen blev inte samfundsetiketten utan att man var bröder och systrar i Kristus med en gemensam andlig erfarenhet. I viss utsträckning kan man se trosrörelsen och Vineyardrörelsen som växte fram under åttiotalet som fortsättning på den karismatiska väckelsen. Trosrörelsen blev dock mer konfliktladdat. Det berodde bland annat på att man betonade att grunda nya församlingar, medan den karismatiska väckelsen främst fokuserade på förnyelse av redan etablerade församlingar.
Bland rörelser i den moderna kristenheten som kan ses som fortsatta strömningar av det karismatiska flödet finns New Wine och Oasrörelsen. I synnerhet New Wine bär vidare det enhetsperspektiv och den samfundsöverskridande gemenskap som präglade den karismatiska väckelsen.
Jag tror att svensk kristenhet behöver en ny karismatisk väckelse. Anden är utgjuten. Som kristna har vi Anden inneboende i oss. Men förnyelse och den ständiga uppfyllelsen av Anden är färskvara. Upplevelsen av Andens gåvor på det sätt som Nya testamentet talar om behöver utvecklas i pingst-karismatiska miljöer, och kristna miljöer som saknar dessa erfarenheter behöver inse att det är en del av det kristna livet.
Anden ger oss kraft till tjänst och en övernaturlig skärpa och vägledning. Anden fyller våra hjärtan med Guds övernaturliga kärlek, så att vi kan bli vänliga, förlåtande, lyssnande och välsignande.
Trots att jag har precis fyllt 70 har jag inte dragit ner på mina kristna engagemang och uppdrag. Hälsotillståndet är hyfsat stabilt.
I söndags hade jag förmånen att få predika i församlingen Iglesia Ichthus i Stockholm, en levande latinamerikansk församling som möts i centrala Stockholm med cirka 250 medlemmar, men med ett mycket stort kontaktnät med spansktalande både på andra orter i Sverige och i Sydamerika. Jag var ju med och tog initiativet till bildandet av församlingen för 20 år sedan, då det var en avknoppning av Söderhöjdskyrkan som tidigare hette Ichtys, där jag var pastor fram till 2002. Uppfattas som församlingens pappa då jag har varit med om att grunda och ta initiativ till församlingen tillsammans med pastorsparet. Församlingen är med i Evangeliska Frikyrkan sedan starten, då jag var ordförande i Evangeliska Frikyrkan när församlingen bildades, och det var naturligt att knyta församlingen till det samfundet.
Det är imponerande att se hur andligt vitala immigrantkyrkorna är. En stark överlåtelse till Kristus, engagerat böneliv, att predika i en immigrantkyrka är som att mata fångelungar, lyhördheten och hungern efter Guds ord är på en högre nivå än vad jag möter i vanliga svenska församlingar. Människor kommer ständigt till tro. Immigrantkyrkorna kämpar med sociala utmaningar, om bostad, jobb, uppehållstillstånd, familjesammanhållning, så det behövs en hel del pastoral omsorg. Min syn på immigration och flyktingpolitik har formats av de praktiska mötena med människor som kämpar med dessa frågor, om osäkerheten att få stanna, om motiven till att lämna sin bakgrund i ett annat land.
Pastorsparet i Iglesia Icthus, Hernan och Roxana Clavijo-Retamales, gör ett utmärkt arbete och har arbetat i alla år med denna församling. Så här ser pastor Hernan ut.
Min predikan handlade om ett av mina favoritämnet, alla kristna är kallade att tjäna Gud med hela sitt liv och att vardagslivet är en heltidstjänst för Gud oavsett om man är lärare, städare, nattvakt, direktör, politiker, sjukvårdspersonal eller pastor. För den överlåtne kristne tjänar vi Kristus med allt vad vi gör.
Påminde om att Jesus jobbade som snickare-hantverkare, upp till 30 års ålder innan han började sin offentliga heltidstjänst.
Det var i denna församling som Sebastian Stakset och hans kompisar från Kartellen, först hamnade när de blev kristna för en del år sedan. Så det var Sebastians första kontakt och förankring i svensk kristenhet.
