Mycket bra USA-dokument om den profetiska tjänsten

Jag har först nu läst det dokument som tagits fram bland kristna ledare i USA som en reaktion på allt profeterande om Trump i samband med amerikanska presidentvalet. Många kristna profiler kända även i Sverige står med som undertecknare, bland annat Michael Brown som jag uppfattar som initiativtagare till dokumentet, Alan Hirsch och Kris Vallotton. Undertecknarna representerar olika delar av amerikansk pingst-karismatisk kristenhet. Dokumentet är utmärkt och bibliskt välförankrat och ligger mycket i linje med hur jag själv tänker inom dessa områden. Rekommenderas att läsas och man hittar det här. Tidningen Dagen har uppmärksammat dokumentet och Frida Park har skrivit en bra ledare om det.

Som en aptitretare lägger jag ut ett avsnitt av det femsidiga dokumentet:

WE AGREE that Scripture instructs us not to despise prophecies but to examine prophetic utterances carefully and to hold fast to that which is good (1 Thes. 5:19-21). This also means that we should cultivate honor and respect for true prophetic ministries rather than an attitude of skepticism or scorn.

WE BELIEVE that all spiritual leaders, including those serving as prophetic ministers, should be vetted and qualified by their respective churches, networks, or movements based on the standards of leadership set forth by Paul the apostle as found in 1 Timothy 3:1-8; Titus 1:5-9.

WE BELIEVE that all spiritual leaders, including five-fold ministry prophets, should be above reproach and should live a life worthy of their calling (see Eph. 4:1-3). Consequently, we believe that prophetic leaders whose lives violate the moral and ethical standards of the Word disqualify themselves from the ministry irrespective of how much influence or anointing they have.

WE ALSO AGREE that the greatest requirement for all leaders in the church, including prophetic leaders, is to endeavor to reflect the character of Christ and to utilize their gifts out of love for God, His people, and the lost (1 Cor. 13:2; Rom. 8:29).

WE VALUE humility, integrity, and accuracy in prophetic ministry in order to protect the faith and trust of those who hear a word that is stated to be from God. It is a sacred thing to claim to speak for the Lord and, in keeping with the words of Jesus, to whom much is given, much is required (see Luke 12:48). And just as those who teach are held to a higher standard of accountability (see Jam. 3:1), so also those who prophesy should be held to a higher standard. They can have a powerful influence over people’s lives for better or worse, because of which we urge sobriety and circumspection together with faith and boldness.

WE UNDERSTAND that prophecies can be conditional and that many prophecies will take time to come to pass. We also recognize that prophetic language is often mysterious and symbolic, requiring interpretation and insight. This means that prophecies that do not contradict the Bible or that are not contrary to fact should be evaluated over time and not immediately rejected.

Om den profetiska tjänsten

Jag har skrivit och sagt vid många tillfällen att ett av de största problemen i svensk kristenhet är en för snäv inställning till de olika andliga tjänsterna som Bibeln talar om, apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Alla fem gåvorna behöver vara i funktion för att församlingen ska utvecklas väl. I svensk kristenhet är fokus på herdar-pastorer och lärare. De är viktiga gåvor men inte tillräckliga. Evangelister finns ett erkännande av  men det görs för lite för att utveckla, utbilda och erkänna evangelistgåvan, och ge den utrymme och möjligheter att verka. Ett lysande undantag historiskt har varit Missionsförbundets erkännande av evangelistgåvan. Hoppas att erkännandet av Sebastian Stakset ska leda till en allmän renässans av evangelistgåvan i svensk kristenhet. Apostlar är spjutspetsarna, och erkännandet av och att skapa utrymme för den gåvan – har i för stor utsträckning lyst med sin frånvaro. Samma sak gäller profeter. Apostlar och profeter betraktas nog alltför ofta som besvärliga personer som hamnar långt från samfundsledande positioner. Vilket är till skada för hela kristenheten.

Min senaste krönika i Dagen handlar om profettjänsten. Den är helt avgörande för att skapa tro, visioner, möjlighetstänkande och en positiv framtidstro i den kristna församlingen, men har också en avgörande funktion när det gäller att varna, korrigera och peka på Guds dom över kristna verksamheter. Profettjänsten kan fungera både på lokal nivå och nationell nivå, och internationell nivå. Profetian och profetiska tjänsten behöver noga prövas, men om prövningen blir så strikt så att det inte blir några profeter kvar, då är det inte bra. Saknas profetrösterna är det uttryck för allmänt kristillstånd i den kristna kyrkan. Min gode vän Lars Gunther, EqK-pastor och dessutom ledamot i deras styrelse, har gett en mycket utförlig undervisning om profetiska gåvan och tjänsten, sunt och bibliskt. Kan rekommenderas. Hittas via hans hemsida-blogg.

Krisen i svensk kristenhet som Öyvind Tolvsens senaste undersökning pekar på, handlar enligt min mening i stor utsträckning om avsaknad av apostlar, profeter och evangelister, och att ge tillräckligt med utrymme och erkännande av dessa gåvor. Gåvorna finns men måste upptäckas och erkännas, inte stoppas undan i en garderob.

En viktig uppmaning får vi av Paulus i 1 Kor. 14:1  ”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” Vi ska vara ivriga i att få de andliga gåvorna, det gäller både oss som kristna individer men också församlingen kollektivt. Paulus nämner särskilt om profetians gåva, som borde vara aktiv i lokala församlingens liv. Att lyssna på det profetiska tilltalet borde i mycket större utsträckning prägla kristet styrelsearbete i Sverige, både på lokal och nationell nivå.

1 Sam. 3:1 säger: ”Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. På den tiden var Herrens ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga.” Profetsyner var inte vanliga på Samuels tid, det präglar tyvärr för mycket av kristen verksamhet i Sverige. Tyvärr saknas fora i många församlingar för att förmedla profetiska hälsningar.

Det är för mycket debatter, diskussioner, och demokratiska omröstningar, mer tid borde ägnas åt att lyssna på de profetiska orden.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:3,4: ”Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” Att ge uppbyggelse, uppmuntran och tröst – det är alltså en central funktion hos den profetiska gåvan, det kan riktas både till enskilda personer och till hela församlingar, och till nationer.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:24,25: ”Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: ”Gud finns verkligen i er.” En profetisk gåva är alltså inte bara till tröst och uppbyggelse, den kan också avslöja hjärtats hemligheter.

Vidare säger Paulus i 1 Kor. 14:29-33:  ” Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” Det Paulus säger här är att de profetiska budskapen ska prövas, här ger Lars Gunthers undervisning bra vägledning om hur det kan göras. Och så talas det om ordning och reda. Personer med profetisk gåva måste kunna underordna sig, inte bara klampa fram och profetera hur som helst. Profeter som inte tillåter och respekterar prövning, de ska man avfärda.

 

 

Profetisk vision idag om dammluckorna som öppnas

Idag öppnades äntligen gudstjänster för 50 deltagare. Besökte idag två gudstjänster, Oscars kyrka på Östermalm där jag sitter med i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige, klockan 11.00, och Folkungakyrkan på Södermalm där jag fortfarande är medlem och tidigare pastor i församlingen, den andra gudstjänsten klockan 12.30. Under gudstjänsten i Folkungakyrkan så drabbades jag av en profetisk vision. En första känsla av detta kom redan i gudstjänsten i Oscarskyrkan. Det har ju spekulerats i om pandemirestriktionerna ska medföra att intresset för kyrkor svalnar. Många mer passiva kristna har vant sig vid att inte besöka gudstjänster på söndagar, och hamnat i vanor att främst konsumera gudstjänster passivt via nätet. Det är en teori. Min syn idag pekar dock i en annan riktning.

Jag såg en inre profetisk syn av ett stort vattenkraftverk där vattnet lagrats i en stor damm och där vattenflödet inte gick vidare genom kraftverket. Det var fullständig stiltje, inget vatten flödade genom kraftverket. Jag såg detta som en bild av gudstjänstrestriktionerna under pandemin. Mycket har varit stängt. Dammluckorna har varit igenbommade. Men jag såg hur dammluckorna öppnades, och ett enormt tryck av vatten vällde fram. Min inre syn pekade på att dammluckorna är de nya gudstjänsterna och mötena som kommer efter pandemin. Gud vill ge ett starkt tryck i vattenflödet. Vattnet kommer att välla fram. Synen pekar på att många nya kan söka sig till kyrkorna efter pandemin, den andliga vågen stiger. En stor möjlighet finns framöver för församlingar som är på offensiven.

Här följer en bild som visar hur min profetiska syn upplevdes:

 

 

bild vattenkraftverk

Expressen-debatten fortsätter

Debatten fortsätter i Expressen efter Jonas Gardells öppna brev med en total sågning av mig. Nu har även min gode vän Olof Edsinger, generalsekreterare för Evangeliska Alliansen, klivit in i debatten. Jag och Olof har samma inställning i stort sett allting som har att göra med frågor som gäller kristen tro, bibeltro och bibelteologiska ställningstaganden. Här hittar man Olofs Expresseninlägg, https://www.expressen.se/kultur/jag-drivs-inte-av-nagot–hat-mot-hbtq-personer/.

Pastorn i Norrmalmskyrkan Stefan Albinsson kliver också in i debatten. Han har skrivit här, han är öppet homosexuell och sympatiserar med Gardells inställning. Man hittar inlägget här: https://www.expressen.se/kultur/homofoberna-har-inte–ensamratt-till-frikyrkan/. Jag minns Stefan Albinsson från åttiotalet då han ledde lovsång i Korskyrkan i Stockholm. Norrmalmskyrkan var väl kanske den första baptistkyrkan i hela världen som tog ställning för samkönade vigslar, jag tror det gjordes 2009. Han kallar oss för ”sexfientliga”, vi som står för en mer klassisk kristen äktenskapssyn. Där håller jag inte alls med. Att leva i ett troget långsiktigt äktenskap är inte alls att vara sexfientlig, tvärtom.

TV Vision har också uppmärksammat saken och gjort en tre timmars TV-program med Jacob Andelius som programledare, där jag, Olof Edsinger och Ray Baker intervjuas. Jag hittar tyvärr ingen länk till detta men det borde man nog kunna hitta någonstans i cyberspace.

 

Så vänder vi frikyrkornas negativa trend

Förra veckan gick mycket av mitt krut åt till att besvara det öppna brevet i Expressen. Jag kommer nog med en slutkommentar om den debatten senare den här veckan eller nästa vecka. Den här veckan blir det helt annat fokus i mitt skrivande. Min krönika i Dagen idag handlar om svensk frikyrklighet och dess tillbakagång. Dagens rubrik lovar nog för mycket ”Så vänder vi frikyrkornas negativa trend” – men jag ger en viktig input i varje fall när det gäller att besvara frågan.

Många idag vet inte hur mycket svenska frikyrkligheten har gått bakåt. Visar några enkla fakta som visar den saken. Jag tycker också att dagens samfundsledare är ganska tomhänta när de ska kommentera den här typen av frågor. I vissa fall blir det bara statistikfernissa när man talar om antalet betjänade istället för antalet medlemmar. Visst, vi kan visa siffror på att vi når många fler när vi redovisar statistik för betjänade, men nedgången för betjänade är förmodligen ännu större än för antalet medlemmar. Man bör komma ihåg att den gamla frikyrkorörelsen bedrev barn- och ungdomsverksamhet som nådde en stor andel av befolkningen, det var inte ovanligt med söndagsskolor med 1000 barn för 100 år sedan.

Poängen i min krönika är att det är andliga faktorer bakom nedgången. Det är en stor skillnad på att bedriva en verksamhet som lever under Guds välsignelse än att driva en verksamhet som inte lever under Guds välsignelse. Och Guds välsignelse är inte bara ett mantra som ska talas ut vid gudstjänster.

Min statsvetarkollega Magnus Hagevi diskuterar också dessa frågor i senaste ledaren i tidningen Sändaren. Han pekar på forskning som visar vilken typ av församlingar som växer och vilken typ av församlingar som förlorar medlemmar. Hans tes är att mer evangeliska och Jesuscentrerade församlingar växer. Detta har skapat en märklig akademisk debatt i Sändaren. Länken till Hagevis ledare hittar man här.

Här är länken till Dagenkrönikan. Jag vet inte om det går att läsa för alla, annars får man teckna en superbillig provprenumeration.

https://www.dagen.se/ledare/gastkronikor/2021/05/26/sa-vander-vi-frikyrkornas-negativa-trend/

Bröllopsdag och replik i Expressen

Jag har nog aldrig upplevt så mycket support som efter Gardells öppna brev i Expressen i måndags. Mängder av folk har hört av sig på olika sätt. Tack så mycket för detta. Men nu stänger jag butiken, jag och Eva firar 45-årig bröllopsdag i morgon och drar oss undan allt för en romantisk och erotiskt laddad kärlekshelg för oss själva. På banan igen söndag eftermiddag.

Expressen gav mig ett generöst utrymme att skriva ett svar på Jonas Gardells öppna brev. Här följer mitt svar: https://www.expressen.se/kultur/vi-behover-alla-omvanda–oss-fran-vara-synder/

Expressen idag och Jonas Gardell

Expressen har idag publicerat ett öppet brev från Jonas Gardell till mig. Han har läst ett av mina blogginlägg om diskussionen om samkönat inom EFK och reagerat starkt på det jag skrivit. Jag tycker nog att han övertolkar min text.

Expressenartikeln hittar man här: https://www.expressen.se/kultur/jonas-gardell/min-homosexualitet–ar-en-gava-fran-gud/

Dagen gjorde en nyhet av saken ganska direkt. Som man hittar här: https://www.dagen.se/nyheter/2021/05/17/jonas-gardell-till-stefan-sward-du-fornekar-gud/

Bibeltro och kristet miljöengagemang – senaste krönikan i Dagen

För mig är tron på Bibeln som den heliga skriften och rättesnöret för allt som gäller lära och liv det grundläggande paradigmet i mitt liv. Det lärde jag mig bland annat på Betel-Institutet i Orsa 1971-73. Men Bibeln är bred och mångfacetterad. Den innehåller en enorm rikedom av skatter och vägledningar. I mitt skrivande är det bara möjligt att lyfta fram enstaka frågor. Min bibelsyn har motiverat kritiken mot Trumpismen. Min bibelsyn motiverar senaste blogginlägget när jag problematiserar en enkät som gått ut inom EFK, som uppenbarligen inte har någon större förankring i bibelläsning, utan mer förankrad i någon ny universitetskurs i kritisk teori, eller en pamflett från RFSL.

Men det är samma motivering bakom mitt skrivande angående flyktingpolitik och det som jag tar upp i min senaste krönika i Dagen, om ett kristet miljöengagemang. Vilket mycket lätt kan motiveras utifrån bibeltexterna. Kan du inte läsa texten kan du få en jättebillig provprenumeration på Dagen för 10 kronor eller något sådant.

https://www.dagen.se/ledare/gastkronikor/2021/04/30/att-forstora-guds-skapelse-ar-en-synd-mot-skaparen/

EFK och utredningen om samkönade relationer

Evangeliska frikyrkan har tillsatt en arbetsgrupp för att bearbeta frågan om samkönade relationer och samkönade äktenskap. Fyra digitala möten har nyligen ordnats för att lyssna in ståndpunkter från medlemmar i samfundet. Dessa möten har följts upp av en enkät. Eftersom detta är en fråga som skapar intresse i svensk kristenhet, vill jag kommentera denna sak.

Enkäten har jag problem med. Sättet att formulera frågorna visar att arbetsgruppen redan tycks delvis ha tagit ställning i en klart sekulär riktning enligt min mening. Vilka ord man använder och hur man formulerar sig visar ganska tydligt vad man har för teologiska och ideologiska utgångspunkter i ämnet. Låt mig förklara.

Jag har fyra invändningar mot enkäten.

  1. Kan man som kristen kalla sig för HBTQI-person?                                                             Min första invändning mot enkätens formuleringar handlar om människosyn och hur vi definierar oss som människor. Hur ska vi som kristen definiera oss själva, vad är grunden för vår identitet. I den första frågan i enkäten kan man fylla i påståendet ”Jag är en HBTQI-person.” Den utgångspunkten finns sedan i ett stort antal av frågorna. Om man ser sig som en HBTQI-person kan man sedan kryssa i frågor som: ”Jag som HBTQI-person blir väl bemött i min församling”, eller ”Jag som HBTQI-person kan inte vara helt öppen med min identitet i min församling” eller ”Jag som HBTQI-person har bytt församling på grund av hur jag blivit bemött”. Frågorna utgår från att HBTQI är ett fullt acceptabelt sätt att klassificera kristna personer, och att det är allmänt accepterat. Begreppet HBTQI problematiseras inte alls i enkäten, utan det blir en utgångspunkt för enkäten. I den här typen av frågor definierar man sina teologiska utgångspunkter genom språket och genom ordvalet. HBTQI är ju idag en vanlig förkortning i sekulärt språkbruk, H-homosexualitet B-bisexualitet T-transperson Q-queer I-intersexperson. Homosexualitet och bisexualitet handlar om sexuell läggning, medan trans handlar om könsidentitet och queer kan beröra både och. Transperson handlar om att definiera som man vill sitt kön, det behöver inte alls vara klassiska kategorier som man eller kvinna. Det kan vara både och eller ingetdera, eller förändras över tid. Intersexualitet eller intersex handlar om kroppens funktioner kopplat till en normsyn på könskategorier. Hur ens sexuella läggning och könsidentitet ska definieras bestäms helt utifrån en själv, enligt detta synsätt. Intersex-person är en person med intersexvariation, ett medfött tillstånd där könskromosomer, könsorgan och könskörtlar har en så kallad atypisk utveckling. Man definierar själv sin könsidentitet.

Hur man definierar en människa är en grundläggande teologisk fråga. Enligt Bibeln har skaparen gjort oss till man eller kvinna. Någon annan form av könsidentitet eller sexuell identitet kan jag inte finna i den bibliska världsbilden. Utifrån en biblisk människosyn kan man inte heller utgå från en sexualiserad definition och identitet. Jag kan inte se det som riktigt ur kristen synvinkel att jag går omkring och kallar mig för en heterosexuell man. Bibeln ger oss idealbilden men vi lever i en fallen värld, och där vi människor kan brottas med livet på många olika sätt. Vår syndanatur kan bli så sammankopplad med vår personlighet så att vi börjar kalla oss för missbrukare, eller kriminell, eller något annat. När jag blir kristen blir jag en ny skapelse, får en ny identitet som Guds barn. Synden och syndafallets konsekvenser definierar mig inte längre som person. Som kristen får man hantera alla sorts frestelser, men våra liv behöver präglas av omvändelsen och efterföljelsen till Kristus. Synden och frestelserna definierar oss inte som människor. Något absolut syndfrihetstillstånd existerar inte här i tiden. En kamp som vi alla har. En äktenskaplig och sexuell relation är en gåva, en nåd, inte en rättighet.

HBTQI uttrycker dessutom ett helt åsiktspaket, en ideologi, som bland annat handlar om att dekonstruera och omformulera hela den kristna traditionen på sex- och äktenskapsområdet. HBTQI är en vidareutveckling av den sexuella revolutionen från 60- och 70talet.Varför ställs inte några kritiska frågor i enkäten om HBTQI-konceptet och ideologin? Kan man som kristen identifiera sig själv som HBTQI-person? Inte enligt min mening. Paulus i 1 Kor. 6:9-11 ger en bättre bild av kristen självbild och självförståelse än att beskriva oss själva som HBTQI-personer. Han skriver: ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” Här beskrivs omvändelsens kraft och hur det påverkar den troendes identitet. Vi har tvättats rena, vi har blivit helgade – det är den troendes identitet, oavsett vad det var för inslag i vårt icke omvända liv.

2. Enkätfrågorna har en relativiserande utgångspunkt.

För mig som evangelikal kristen är inte frågan om samkönade äktenskap ens förhandlingsbar. Det är en icke-fråga. Jag kan inte ens tänka mig att föra diskussioner i ämnet, det vore lika otänkbart som att föra en diskussion om vi ska börja välsigna polygama förhållanden. EFKs arbetsgrupp kan dock begrunda dessa frågor ur en klassisk evangelikal utgångspunkt med respekt för äktenskapet mellan man och kvinna som grund för sexuell samlevnad, t.ex. hur vi bättre kan hjälpa och stötta personer i våra församlingar som brottas med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. På det området finns det mycket mer vi behöver göra och lära oss.  I enkäten är det dock ett fullt gångbart alternativ med de samkönade äktenskapen.  ”Jag menar att vi i EFK bör viga samkönade par” kan man kryssa i, ”I min församling är det full OK att vara ledare om man lever i en samkönad relation”, ”jag menar att Bibeln ger stöd för att samkönade par kan ingå äktenskap i församlingen”, är exempel på frågor i enkäten. De svarsalternativen är lika vanliga som svarsalternativ som uttrycker den klassiska uppfattning som EFK hittills har haft. Pedagogiken i frågorna är att det är minst lika acceptabelt att acceptera och välsigna HBTQI-livsstilen, som en mer konservativ kristen syn. Enkäten uttrycker en relativisering i inställningen till dessa frågor. Sättet att ställa frågorna implicerar en relativiserande syn, alla uppfattningar är möjliga.

Moraliska måttstocken i ett kristet liv är Gud själv, uppenbarad i skrifternas vittnesbörd. I enkäten utgår man från olika personers uppfattningar, åsikter och mening. Man relativiserar EFK:s teologiska utgångspunkter genom sättet att ställa frågorna, att vara evangelikal, missionell, baptistisk, karismatisk – enligt frågeställaren så kan det uppenbart vara möjligt att förena ståndpunkterna. Då har man redan i sitt sätt att formulera frågorna tagit ställning i relativiserande riktning. Det är högt i tak, alla synsätt är lika goda ur en evangelikal eller baptistisk synvinkel, det blir ett sätt att tolka enkäten.

3. Enkäten är HBTQI-bejakande i hållningen – många av frågorna utgår från en bejakande inställning till samkönade relationer, visst finns det frågor som uttrycker motsatt inställning men väldigt många frågor har fokus på att löpa linan ut i denna fråga. Ett exempel på påstående man kan kryssa i är: ”Jag menar att även om samtalen om samkönade relationer utsätter EFKs internationella partnerskap för påfrestningar eller risk att avslutas måste de ända föras”.

”Jag menar att Bibeln ger stöd för ett gott bemötande av HBTQI-personer i församlingen” är exempel på en märklig fråga som underförstått leder i en viss riktning. Finns det några människor vi inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling? Sedan är församlingslivet präglat av omvändelse och befrielse från synd, det gäller oss alla, men det innefattar olika områden för olika personer. Begreppet HBTQI innebär att arbetsgruppen avskaffat omvändelseutmaningen när det gäller HBTQI. Omvändelsens utmaning tycks inte gälla personer som definierar sig själva som HBTQI. Menar man att någon ska svara att man inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling?

4. Frågorna om EFKs ideologiska-teologiska grundhållning med fokus på evangelikalt, baptistiskt, karismatiskt, missionellt och bejakande inställning till samkönade relationer tas som utgångspunkt i ett avsnitt i enkäten. Det är obegripliga kopplingar enligt min mening. Hur kopplas begreppen ihop logiskt? Samkönade relationer är något helt nytt i hela kyrkans 2000-åriga historia. Det finns inga exempel på det i Bibeln. Den judiska miljö där kristna kyrkan växte fram var helt förbjudande mot homosexualitet. I den världsvida kyrkan idag är det en marginell strömning i västvärlden som bejakar, framförallt kyrkor med teologiskt-liberal profil. Enda sättet att motivera denna omsvängning är tidsandan och anpassning till tidsandan. Att vi begriper bättre idag än för 2000 år sedan. Hur denna omsvängning ska kopplas ihop med att vara karismatisk kristen, baptistisk kristen, evangelikal kristen eller missionell kristen. Förklara för mig den som begriper detta, det är obegripligt för mig. Ska man enligt min mening ställa den typen av märkliga frågor måste man skriva ett inledande avsnitt som förklarar hur kopplingarna hänger ihop.

Slutord: för den som läser detta och inte känner mig vill jag bara nämna att jag sedan sjuttiotalet varit verksam som pastor och församlingsledare i Stockholm. I den rollen har jag ända sedan sjuttiotalet mött många människor som brottats med sin sexuella läggning. Även enstaka fall har jag mött dem som brottats med sin könsidentitet, även om det varit betydligt mer sällsynt i min erfarenhetsram. Har sett hur ett antal personer hittat vägar att förena bibeltro, och klassiska kristna värderingar med sin brottningskamp angående sexuell läggning. En del genom ett heterosexuellt äktenskap, en del genom celibat, en del genom ett långvarig brottningskamp där varken äktenskap, celibat eller fasta samkönade relationer varit ett alternativ. De har aldrig gått på Pridefestivaler eller bejakat HBTQI-agendan. Naturligtvis har jag även haft kontakt med dem som både varit med på Pridefestivaler och bejakat HBTQI-agendan. Det jag försöker säga att den här kategorin av människor är en brokig skara människor och vi med en konservativ kristen syn ska aldrig vara avståndstagande mot människor. Jag tycker också att vi med konservativ kristen hållning kan delta i kampen mot förtryck mot alla människor, och det innefattar naturligtvis dem med olika sexuell läggning och upplevelse av könsidentiteten. T.ex. skrev jag och Jonas Gardell en gemensam artikel för några år sedan i en av Sveriges största tidningar där vi protesterade mot utvisningen av homosexuella till länder där de är utsatta för livsfara.

Men den kristna kyrkan behöver stå upp för tidlösa normer och ideal utan att vara kärlekslösa eller avståndstagande mot någon.