Det är lördag kväll 17 juli och jag sitter och förbereder min predikan för Folkungakyrkan i morgon. Bibeltexten handlar om uppenbarelsen av Jesus och hur de första apostlarna berördes och förvandlades av detta. Jesusmötet förvandlar generation efter generation och är förklaringen till varför den lilla rörelsen i Romarrikets utkanter har utvecklats till en kyrka 2000 år senare, med mer än 2 miljarder medlemmar och bekännande Jesusefterföljare.

Jag kommer att ge en glimt från väckelsen i Wales 1904 och som förvandlade hundratusentals människor och som fick en global påverkan. Berättelsen från Wales anknyter mycket till den svenska situationen idag, med mycket fokus på problemområden, gängkriminalitet och otrygghet. De politiska lösningarna är begränsade, fler poliser, längre och strängare straff, är det man hör, och vissa kristna kretsar är endast ett eko av dessa budskap.

Wales pekar på en annan lösning,  nämligen väckelse. Här följer ett citat från Arthur Sundstedts klassiker om pingstväckelsens historia (del 1, sid 57), Läs och begrunda:

”På några månader hade väckelsen spritt sig över hela Wales. Överallt talade man om den. Folk som kom till gudstjänsterna av nyfikenhet greps av den oemotståndliga livsströmmen. Kristendomen blev en levande verklighet och en makt som aldrig tidigare. Pressen ägnade mer utrymme åt väckelsen än åt politik och sport. På gator och i gränder sjöng man psalmer och sånger. Nöjestillställningar, teatrar och fotbollstävlingar måste inställa sina arrangemang i brist på publik. Folkströmmen gick till kyrkorna. På flera ställen hölls gudstjänster i teatersalonger, då inte kyrkorna räckte till. På vissa platser ordnade man särskilda Gospeltrains, som fraktade folk till de centrum, där gudstjänsterna hölls.

Brottsligheten minskade. Vid domstolarna förekom ett fåtal rättegångar, tidtals inga alls. Vid marknaderna hade polisen intet att göra, eftersom vilda uppträden och slagsmål inte förekom längre. Det rådde numera en mönstergill ordning. Dryckenskapslasten avtog och alla slags våldshandlingar. Krogarna stod tomma. En bryggerifirma måste avskeda åtta bokhållare, strax efter det att väckelsen bröt ut. Det fanns inget arbete åt dem, när rusdrycksleveranserna tog slut. Gamla ouppgjorda saker klarades upp och fiender blev vänner. Gamla skulder betalades och stöldgods återställdes. Samarbetet i gruvorna blev bättre. Gamla föräldrar, som barnen ej tidigare brytt sig om, hämtades från fattighus och omhändertogs av sina barn eller anhöriga. Bokhandlarna hade aldrig tidigare sålt så många biblar och så mycken andlig litteratur. Efterfrågan var större än tillgången.

Det inträdde en stor förändring bland stora skaror av kolgruvearbetarna som i många av Wales distrikt utgör huvudmassan av befolkningen. Väckelsen framkallade en andlig revolution i deras liv. det tal de tidigare förde i gruvorna hade blivit ett ordspråk, så uppfyllt var det av eder och trätor. Nu talade man Kanaans nya tungomål. Även de stackars gruvhästarna, som tidigare utsatts för diverse misshandel, verkade förvirrade i början. De var vana vid piskslag och ständiga eder. Nu när allt detta upphörde, kände de inte igen sina husbönder. Nu började man arbetet i många kolgruvor med en timmas gemensam bön och bibelläsning. En av cheferna vid ett stort gruvbolag i södra Wales, som varje vecka hade beröring med tusentals kolgruvearbetare, konstaterade den stora förändring som hade skett och sade därom: Det är söndag varje dag i gruvan nu för tiden.

Även i skolorna gick väckelsen fram. där hände det, att barnen bad läraren, att de skulle få använda klassrummet för gudstjänst och bön. Bönecirklar ordnades i skolklasserna. Man bad överallt. Antalet omvändelser räknades inom några månader i 100,000. En djupgående förändring hade inträtt i hela folklivet  och på alla områden. Väckelsen välde fram likt en vårflod genom alla religiösa läger, hos baptister, metodister, nonkonformister och i den anglikanska kyrkan. Även inom den romersk-katolska kyrkan erfor man inflytande från väckelsen. Meningsskiljaktigheterna trädde i bakgrunden. Här fanns intet rum för parti- eller samfundstänkande. Den väsentliga och ständiga frågan gällde: Hur skall jag bli frälst och renad och få mottaga den helige Andes kraft?”

Idag skriver jag i Dagen och försöker förklara vad evangelikal kristendom är för något. Tyvärr har ordet alltmer förknippats med en politisk position, men det är en total vantolkning av den ursprungliga betydelsen. Här är länken till Dagenartikeln.

Jag pekar på i artikeln att evangelikal handlar om en kristendom som betonar evangelisation, omvändelse och frälsning. Billy Graham står för mig som den stora förgrundsgestalten för evangelikal kristendom.

Då har man hamnat mitt i semesterperioden. Ni som läser min blogg vet att tre av mina fyra barnbarn bor i Norge. Det har varit omöjligt för en svensk att resa till Norge sedan slutet av januari. Och det har varit omöjligt för norrmän att resa hit. Detta har nu lättats upp och sedan i söndags är två av mina norska barnbarn hos oss i Stockholm, till vår stora glädje. Vår lilla ”gutt” i Oslo har vi inte fått träffa än men har planerat vår första Norgeresa vid kommande månadsskifte.

Coronaperioden har dessutom inneburit en lågsäsong för mig när det gäller predikande. Söndag 18 juli kommer jag att hålla min första live-predikan på länge, det blir i Folkungakyrkan på Södermalm, klockan 11.00. Det ser jag fram emot.

Jag räknar med att lägga ut bloggtexter under semesterperioden, återkommer.

Jag har först nu läst det dokument som tagits fram bland kristna ledare i USA som en reaktion på allt profeterande om Trump i samband med amerikanska presidentvalet. Många kristna profiler kända även i Sverige står med som undertecknare, bland annat Michael Brown som jag uppfattar som initiativtagare till dokumentet, Alan Hirsch och Kris Vallotton. Undertecknarna representerar olika delar av amerikansk pingst-karismatisk kristenhet. Dokumentet är utmärkt och bibliskt välförankrat och ligger mycket i linje med hur jag själv tänker inom dessa områden. Rekommenderas att läsas och man hittar det här. Tidningen Dagen har uppmärksammat dokumentet och Frida Park har skrivit en bra ledare om det.

Som en aptitretare lägger jag ut ett avsnitt av det femsidiga dokumentet:

WE AGREE that Scripture instructs us not to despise prophecies but to examine prophetic utterances carefully and to hold fast to that which is good (1 Thes. 5:19-21). This also means that we should cultivate honor and respect for true prophetic ministries rather than an attitude of skepticism or scorn.

WE BELIEVE that all spiritual leaders, including those serving as prophetic ministers, should be vetted and qualified by their respective churches, networks, or movements based on the standards of leadership set forth by Paul the apostle as found in 1 Timothy 3:1-8; Titus 1:5-9.

WE BELIEVE that all spiritual leaders, including five-fold ministry prophets, should be above reproach and should live a life worthy of their calling (see Eph. 4:1-3). Consequently, we believe that prophetic leaders whose lives violate the moral and ethical standards of the Word disqualify themselves from the ministry irrespective of how much influence or anointing they have.

WE ALSO AGREE that the greatest requirement for all leaders in the church, including prophetic leaders, is to endeavor to reflect the character of Christ and to utilize their gifts out of love for God, His people, and the lost (1 Cor. 13:2; Rom. 8:29).

WE VALUE humility, integrity, and accuracy in prophetic ministry in order to protect the faith and trust of those who hear a word that is stated to be from God. It is a sacred thing to claim to speak for the Lord and, in keeping with the words of Jesus, to whom much is given, much is required (see Luke 12:48). And just as those who teach are held to a higher standard of accountability (see Jam. 3:1), so also those who prophesy should be held to a higher standard. They can have a powerful influence over people’s lives for better or worse, because of which we urge sobriety and circumspection together with faith and boldness.

WE UNDERSTAND that prophecies can be conditional and that many prophecies will take time to come to pass. We also recognize that prophetic language is often mysterious and symbolic, requiring interpretation and insight. This means that prophecies that do not contradict the Bible or that are not contrary to fact should be evaluated over time and not immediately rejected.

Jag har skrivit och sagt vid många tillfällen att ett av de största problemen i svensk kristenhet är en för snäv inställning till de olika andliga tjänsterna som Bibeln talar om, apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Alla fem gåvorna behöver vara i funktion för att församlingen ska utvecklas väl. I svensk kristenhet är fokus på herdar-pastorer och lärare. De är viktiga gåvor men inte tillräckliga. Evangelister finns ett erkännande av  men det görs för lite för att utveckla, utbilda och erkänna evangelistgåvan, och ge den utrymme och möjligheter att verka. Ett lysande undantag historiskt har varit Missionsförbundets erkännande av evangelistgåvan. Hoppas att erkännandet av Sebastian Stakset ska leda till en allmän renässans av evangelistgåvan i svensk kristenhet. Apostlar är spjutspetsarna, och erkännandet av och att skapa utrymme för den gåvan – har i för stor utsträckning lyst med sin frånvaro. Samma sak gäller profeter. Apostlar och profeter betraktas nog alltför ofta som besvärliga personer som hamnar långt från samfundsledande positioner. Vilket är till skada för hela kristenheten.

Min senaste krönika i Dagen handlar om profettjänsten. Den är helt avgörande för att skapa tro, visioner, möjlighetstänkande och en positiv framtidstro i den kristna församlingen, men har också en avgörande funktion när det gäller att varna, korrigera och peka på Guds dom över kristna verksamheter. Profettjänsten kan fungera både på lokal nivå och nationell nivå, och internationell nivå. Profetian och profetiska tjänsten behöver noga prövas, men om prövningen blir så strikt så att det inte blir några profeter kvar, då är det inte bra. Saknas profetrösterna är det uttryck för allmänt kristillstånd i den kristna kyrkan. Min gode vän Lars Gunther, EqK-pastor och dessutom ledamot i deras styrelse, har gett en mycket utförlig undervisning om profetiska gåvan och tjänsten, sunt och bibliskt. Kan rekommenderas. Hittas via hans hemsida-blogg.

Krisen i svensk kristenhet som Öyvind Tolvsens senaste undersökning pekar på, handlar enligt min mening i stor utsträckning om avsaknad av apostlar, profeter och evangelister, och att ge tillräckligt med utrymme och erkännande av dessa gåvor. Gåvorna finns men måste upptäckas och erkännas, inte stoppas undan i en garderob.

En viktig uppmaning får vi av Paulus i 1 Kor. 14:1  ”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” Vi ska vara ivriga i att få de andliga gåvorna, det gäller både oss som kristna individer men också församlingen kollektivt. Paulus nämner särskilt om profetians gåva, som borde vara aktiv i lokala församlingens liv. Att lyssna på det profetiska tilltalet borde i mycket större utsträckning prägla kristet styrelsearbete i Sverige, både på lokal och nationell nivå.

1 Sam. 3:1 säger: ”Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. På den tiden var Herrens ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga.” Profetsyner var inte vanliga på Samuels tid, det präglar tyvärr för mycket av kristen verksamhet i Sverige. Tyvärr saknas fora i många församlingar för att förmedla profetiska hälsningar.

Det är för mycket debatter, diskussioner, och demokratiska omröstningar, mer tid borde ägnas åt att lyssna på de profetiska orden.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:3,4: ”Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” Att ge uppbyggelse, uppmuntran och tröst – det är alltså en central funktion hos den profetiska gåvan, det kan riktas både till enskilda personer och till hela församlingar, och till nationer.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:24,25: ”Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: ”Gud finns verkligen i er.” En profetisk gåva är alltså inte bara till tröst och uppbyggelse, den kan också avslöja hjärtats hemligheter.

Vidare säger Paulus i 1 Kor. 14:29-33:  ” Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” Det Paulus säger här är att de profetiska budskapen ska prövas, här ger Lars Gunthers undervisning bra vägledning om hur det kan göras. Och så talas det om ordning och reda. Personer med profetisk gåva måste kunna underordna sig, inte bara klampa fram och profetera hur som helst. Profeter som inte tillåter och respekterar prövning, de ska man avfärda.

 

 

Idag öppnades äntligen gudstjänster för 50 deltagare. Besökte idag två gudstjänster, Oscars kyrka på Östermalm där jag sitter med i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige, klockan 11.00, och Folkungakyrkan på Södermalm där jag fortfarande är medlem och tidigare pastor i församlingen, den andra gudstjänsten klockan 12.30. Under gudstjänsten i Folkungakyrkan så drabbades jag av en profetisk vision. En första känsla av detta kom redan i gudstjänsten i Oscarskyrkan. Det har ju spekulerats i om pandemirestriktionerna ska medföra att intresset för kyrkor svalnar. Många mer passiva kristna har vant sig vid att inte besöka gudstjänster på söndagar, och hamnat i vanor att främst konsumera gudstjänster passivt via nätet. Det är en teori. Min syn idag pekar dock i en annan riktning.

Jag såg en inre profetisk syn av ett stort vattenkraftverk där vattnet lagrats i en stor damm och där vattenflödet inte gick vidare genom kraftverket. Det var fullständig stiltje, inget vatten flödade genom kraftverket. Jag såg detta som en bild av gudstjänstrestriktionerna under pandemin. Mycket har varit stängt. Dammluckorna har varit igenbommade. Men jag såg hur dammluckorna öppnades, och ett enormt tryck av vatten vällde fram. Min inre syn pekade på att dammluckorna är de nya gudstjänsterna och mötena som kommer efter pandemin. Gud vill ge ett starkt tryck i vattenflödet. Vattnet kommer att välla fram. Synen pekar på att många nya kan söka sig till kyrkorna efter pandemin, den andliga vågen stiger. En stor möjlighet finns framöver för församlingar som är på offensiven.

Här följer en bild som visar hur min profetiska syn upplevdes:

 

 

Debatten fortsätter i Expressen efter Jonas Gardells öppna brev med en total sågning av mig. Nu har även min gode vän Olof Edsinger, generalsekreterare för Evangeliska Alliansen, klivit in i debatten. Jag och Olof har samma inställning i stort sett allting som har att göra med frågor som gäller kristen tro, bibeltro och bibelteologiska ställningstaganden. Här hittar man Olofs Expresseninlägg, https://www.expressen.se/kultur/jag-drivs-inte-av-nagot–hat-mot-hbtq-personer/.

Pastorn i Norrmalmskyrkan Stefan Albinsson kliver också in i debatten. Han har skrivit här, han är öppet homosexuell och sympatiserar med Gardells inställning. Man hittar inlägget här: https://www.expressen.se/kultur/homofoberna-har-inte–ensamratt-till-frikyrkan/. Jag minns Stefan Albinsson från åttiotalet då han ledde lovsång i Korskyrkan i Stockholm. Norrmalmskyrkan var väl kanske den första baptistkyrkan i hela världen som tog ställning för samkönade vigslar, jag tror det gjordes 2009. Han kallar oss för ”sexfientliga”, vi som står för en mer klassisk kristen äktenskapssyn. Där håller jag inte alls med. Att leva i ett troget långsiktigt äktenskap är inte alls att vara sexfientlig, tvärtom.

TV Vision har också uppmärksammat saken och gjort en tre timmars TV-program med Jacob Andelius som programledare, där jag, Olof Edsinger och Ray Baker intervjuas. Jag hittar tyvärr ingen länk till detta men det borde man nog kunna hitta någonstans i cyberspace.

 

Förra veckan gick mycket av mitt krut åt till att besvara det öppna brevet i Expressen. Jag kommer nog med en slutkommentar om den debatten senare den här veckan eller nästa vecka. Den här veckan blir det helt annat fokus i mitt skrivande. Min krönika i Dagen idag handlar om svensk frikyrklighet och dess tillbakagång. Dagens rubrik lovar nog för mycket ”Så vänder vi frikyrkornas negativa trend” – men jag ger en viktig input i varje fall när det gäller att besvara frågan.

Många idag vet inte hur mycket svenska frikyrkligheten har gått bakåt. Visar några enkla fakta som visar den saken. Jag tycker också att dagens samfundsledare är ganska tomhänta när de ska kommentera den här typen av frågor. I vissa fall blir det bara statistikfernissa när man talar om antalet betjänade istället för antalet medlemmar. Visst, vi kan visa siffror på att vi når många fler när vi redovisar statistik för betjänade, men nedgången för betjänade är förmodligen ännu större än för antalet medlemmar. Man bör komma ihåg att den gamla frikyrkorörelsen bedrev barn- och ungdomsverksamhet som nådde en stor andel av befolkningen, det var inte ovanligt med söndagsskolor med 1000 barn för 100 år sedan.

Poängen i min krönika är att det är andliga faktorer bakom nedgången. Det är en stor skillnad på att bedriva en verksamhet som lever under Guds välsignelse än att driva en verksamhet som inte lever under Guds välsignelse. Och Guds välsignelse är inte bara ett mantra som ska talas ut vid gudstjänster.

Min statsvetarkollega Magnus Hagevi diskuterar också dessa frågor i senaste ledaren i tidningen Sändaren. Han pekar på forskning som visar vilken typ av församlingar som växer och vilken typ av församlingar som förlorar medlemmar. Hans tes är att mer evangeliska och Jesuscentrerade församlingar växer. Detta har skapat en märklig akademisk debatt i Sändaren. Länken till Hagevis ledare hittar man här.

Här är länken till Dagenkrönikan. Jag vet inte om det går att läsa för alla, annars får man teckna en superbillig provprenumeration.

https://www.dagen.se/ledare/gastkronikor/2021/05/26/sa-vander-vi-frikyrkornas-negativa-trend/

Jag har nog aldrig upplevt så mycket support som efter Gardells öppna brev i Expressen i måndags. Mängder av folk har hört av sig på olika sätt. Tack så mycket för detta. Men nu stänger jag butiken, jag och Eva firar 45-årig bröllopsdag i morgon och drar oss undan allt för en romantisk och erotiskt laddad kärlekshelg för oss själva. På banan igen söndag eftermiddag.

Expressen gav mig ett generöst utrymme att skriva ett svar på Jonas Gardells öppna brev. Här följer mitt svar: https://www.expressen.se/kultur/vi-behover-alla-omvanda–oss-fran-vara-synder/

Olof Edsinger skriver på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida och kommenterar Gardells öppna brev:

Jonas Gardell företräder något helt annat än klassisk kristen tro