Jag fortsätter här min granskning av Brian Zahnds teologi i boken ”A Sinner in the Loving Hands of God”. Det här blogginlägget har fokus på kapitlen i boken som handlar om korset och Jesu död, och försoningsläror.

Jag har ju varit EFK-pastor i 40 års tid och hållit många predikningar om varför Jesus behövde dö på korset. Min utgångspunkt har alltid varit att utgå från de faktiska bibeltexterna och det är ju många texter i nya testamentet som hör till ämnet.

1. Min första huvudinvändning mot Zahnds skrivningar om korset och om försoningsläror är att utgångspunkten är inte bibeltexterna. Det finns knappt något bibelcitat i dessa kapitel, och någon diskussion om olika bibeltexter om hur de ska förstås och tolkas. Mina egna predikningar i ämnet har alltid haft bibeltexterna som utgångspunkt och i min bok ”Inte utan korset”, har jag försökt sammanfatta vad jag under många år har försökt säga som pastor. Mina bibeltolkningar ligger mycket i linje med John Stotts omfattande standardverk om korset och Agne Nordlanders bok om Korsets mysterium som kom ut för ett antal år sedan. Både Stott och Nordlander och även jag själv i boken om korset, försöker nå fram till någon sorts biblisk helhetsförståelse av korsets innebörd.
2. I mitt förra blogginlägg noterade jag att BZ kallar oss som har Bibeln som högsta auktoritet som avgudadyrkare. Det är ord och inga visor. Storsläggan gäller även i kapitlen om korset. Han vevar på om och om igen. Jag ger några citat så att det framgår hur BZ driver sin tes: ”A forgiveness-centered view of the cross saves ut from a pathological anxiety about God, which is so detrimental to the soul. We can now understand that the monster god is our own creation – a monster born of our projected issues of anxiety, anger, and shame. We are the Dr. Frankenstein who created the monster god.” BZ skriver: ”Are we looking at the appeasement of a monster God through the barbarism of child sacrifice? No, we are seeing the very opposite. The crucifixion is not what God inflicts upon Jesus in order to forgive, the crucifixion is what God endures in Christ as he forgives. The monstrous aspects of Good Friday are of entirely human origin. What is divine about Good Friday is the completely unprecedented picture of a crucified God responding to his tortures with love and mercy.” Det framgår inte med full tydlighet vilka BZ riktar kritiken mot, men uppenbart är kritiken riktad mot alla som har skapat en egen monstergud, och det är sådana som tror på någon variant av ställföreträdande strafflidande på korset, att Jesus bar vår synd, att han dog istället för oss, att han tog på sig syndens konsekvenser och straff för att frikänna oss, Guds vrede över synden blev blidkat genom Jesu död på korset etc. Så har jag predikat i alla år, och det påstår Agne Nordlander, den ledande EFS-teologen, så påstår John Stott, den ledande evangelikale teologen. Jag vill  nog påstå att den breda majoriteten av världens pingstvänner och karismatiker, och i varje fall teologiskt konservativa lutheraner och baptister, tror på detta sätt.
3. Ett problem är dock att ingen av oss som BZ kritiserar påstår det som han hävdar att vi tror. BZ ligger ju mycket i linje med brittiske baptisten Steve Chalke som gjorde upp med bilden av Gud som kosmisk barnmisshandlare för 20 år sedan, han blev sedan utkickad från brittiska evangeliska alliansen som ansåg att han inte längre var evangelikal. Jag tror inte att någon av oss som försvarar en mer traditionell försoningslära, betonar våld och vedergällning i vår Gudsbild som BZ påstår. De som gillar BZ rekommenderar jag gärna att läsa Stotts bok om korset och gärna min egen bok om korset, för att få en mer korrekt bild av hur vi resonerar och lägger ut bibeltexterna. BZ skapar rejäla halmgubbar som han bryskt plockar sönder.
4. Vad menar BZ vad som faktiskt hände på korset. Han skriver så här: ”The death of Jesus upon the cross, was a murder, it was a lynching, it was the state-sponsored execution of an innocent man. It was not an act of justice, it was a travesty of justice. It was a murder. Yes, it was a murder that God knew would happen – because of our addiction to sin and violence – but Gods foreknowledge of this killing does not mean that it was Gods will for Jesus to be murdered.” BZ menar alltså att Jesu korsdöd var ett brutalt och orättfärdigt mord. Det var inte Guds vilja att han skulle dö. Det centrala som händer genom Jesu korsdöd är att Jesus visar på förlåtelsens väg och att inte hämnas och vedergälla. Jesus dog som martyr. Ett exempel på hur vi kan visa förlåtelse och inte hämnas. Det är allt. Det var inte Guds vilja att han skulle dö. Han behövde inte dö för att förlåta oss våra synder. Jag tror att det är en rättvisande bild av Zahnds tänkande. Sammanfattningsvis tycker jag nog att Zahnds två kapitel om korset och försoningen är extremt svaga rent teologiskt. Att hävda att Jesu korsdöd var ett orättfärdigt och brutalt mord, det kan ju vilken ateist som helst hålla med om. Det säger ju ingenting om varför kristendomen så lyfter fram korsets betydelse.
5. Jag kommer helt enkelt att visa på ett antal bibeltexter som talar om betydelsen av Jesu död så överlåter jag åt läser att förklara hur denna bibliska uppenbarelse stämmer överens med BZ-teologin. Jes. 53:5-6 är en av de klassiska försoningstexterna. ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom”.

2 Kor. 5:18-21 säger att. ”Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud✱.

Rom. 5:6-10 är en av de viktigaste texterna för att förstå betydelsen av Jesu död: ”För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

Heb. 9:12-15 är mycket klargörande: ”12 gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet.”

Kol. 2:13-15 säger: 13 Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.

Detta är bara några exempel, det går att ta fram många fler bibeltexter som pekar i helt annan riktning än det BZ pekar på i sin bok.

6. Zahnd är helt undermålig i sin bok när det gäller att förklara vad Jesus har gjort på korset. Hela nya testamentets vittnesbörd pekar i annan riktning. Jag har väldigt svårt att begripa hur en bibelförankrad och bibeltroende person kan anamma en sådan teologi.

7. En slutsats av läsning av Zahnd är att vi som har bibeln som högsta auktoritet för lära och liv, vi är avgudadyrkare. Och vi som tror att Jesus bar världens synd på korset, dog i syndarens ställe, betalade syndens straff och tog på sig syndens konsekvenser, och tror att Jesus frambar sig själv som ett offer för att kunna försona oss med Gud – vi har alltså skapat oss en egen monstergud.

8. Jag fortsätter i två inlägg till med min granskning av BZ-teologin. Skulle inte bry mig om detta, det är helt urusel teologi – om han inte skulle medverka som huvudtalare på en av de kristna konferenserna i sommar.

Har kortfattat i intervjuer med Dagen och Världen Idag kommenterat att Brian Zahnd bjuds in till Torpkonferensen. Bakgrunden var ett kort blogginlägg jag skrev om saken. En ytterligare bakgrund var samtal med bekymrade EFK-pastorer under New Wine-konferensen i Huskvarna i mars där man pekade på tveksamheter inför Zahnd.

Här följer en lite mer ingående analys av Zahnds bok ” A sinner in the hands of a loving God”. Det här inlägget är del 1 och har fokus på Zahnds bibelsyn. Jag återkommer med flera ytterligare inlägg. Då kommer jag att ta upp om försoningsläran, synen på eviga straff och Gudsbilden.

1. Zahnds utgångspunkt är Jonathan Edwards berömda väckelsepredikan från 1700-talet om Guds vrede över synd och syndare. Den kritik som sedan levereras i boken har Edwards som grund. Min erfarenhet är dock att moderna predikanter både i USA och i Sverige inte alls lyfter fram frågor om syndens allvar, Guds vrede över synden, Guds helighet och varnar för helvetet. Jag skrev boken ”Efter detta” som kom ut 2011 och då var min utgångspunkt att det är alldeles för tyst i modern kristenhet om himmel och helvete och Jesu varning om att gå evigt förlorad. Mycket himmel i modern förkunnelse, men knappt något helvete. Jag följer amerikansk kristenhet ganska noga, och har svårt att begripa vilka strömningar i amerikansk kristenhet som Zahnd tänker på när han varnar för överdriven helvetesförkunnelse, Jonathan Edwards har nog mycket få moderna efterföljare. Tydligen har Zahnd själv varit en sådan helvetesförkunnare när han var yngre enligt honom själv, men han borde nog redan då ha varit en ganska udda figur i amerikansk kristenhet.
2. Zahnd varnar alltså för extrem domedags- och helvetesförkunnelse. Även om det förekom på 1700-talet så har jag i varje fall, inte hört i stort sett något av det i modern tid. Jag lyfte frågorna i boken ”Efter detta”, och de tankarna har jag haft med i enstaka predikningar. Per-Axel Sverker, tidigare ansvarig för systematisk teologi på Örebro missionsskola, har längre tillbaka i tiden hållit utmärkta föredrag som berört ämnet. Men det har varit väldigt tyst, kan inte minnas en enda predikan från allt jag varit med om under 40 år i Örebromissionen/EFK, inom New Wine förekommer det inte, har inte hört det inom Trosrörelsen heller, har inte hört talas om det inom Pingströrelsen i modern tid. Det är möjligt att jag har missat en del här, jag har självklart inte koll på allt som predikas. Men min slutsats är total motsats i förhållande till Zahnd, det är alldeles för tyst om allvaret och om varför Jesus varnade för att vi kan gå evigt förlorade.
3. Zahnd polemiserar kraftfullt mot helvetesförkunnelsen: ”God is not a sadistic monster who abhors sinners and dangles them over a fiery pit”, skriver han. ”This is why I deeply reject the horrid distortion of God given to us in the angry God motifs”. Den typen av formuleringar använder han i boken. Frågan är bara vem han kritiserar. Jag har alltså inte mött sådan förkunnelse varken i Sverige eller USA. Någon eldig Maranatapredikant på 60-talet kan ha varit i närheten av Zahnds karikatyrer – det är det enda jag kan minnas från min totala livserfarenhet. Om Zahnd själv var en sådan extrem helvetespredikant när han var ung, bör ju boken främst tolkas som någon sorts intern uppgörelse med sig själv. Kanske också en uppgörelse med vissa bibeltexter med stark betoning på Guds dom och vrede. Helvetespredikanter finns i dagens USA, men min bedömning är att det är mycket marginellt fenomen.
4. Den enda helvetesförkunnaren i EFK jag kan komma på, är nog jag själv, och genom boken ”Efter detta”, men till och med Joachim Elsander tyckte boken var bra så även detta fall borde vara en helvetesförkunnelse som är ljusår från det som Zahnd kritiserar. Det är möjligt att det finns fler exempel, men det känner jag inte till.
5. Zahnd kommer sedan in på bibelsynen. Här hänger jag inte med i svängarna. Han skriver att ”the Bible itself is not a perfect picture of God, but it does point us to the One who is. It is impossible to make the Old Testament univocal. The Old Testament is a chorus of voices, and they are not always in perfect harmony. The Old Testament is often a theological debate with both sides making their case.” Zahnd skriver vidare att ”what we find in the Old Testament is a progression of revelation. The Old Testament begins with a primitiva assumption that God requires ritual sacrifice but eventually moves away from that position”. Zahnd skriver vidare att ”the Bible is not the perfect revelation om God, Jesus is. Jesus is the only perfect theology. Perfect theology is not a system of theology, perfect theology is a person.””
6. Tycker nog att detta låter som gammal liberalteologisk skåpmat. Bibeln innehåller en blandning av människors ord och uppfattningar om Gud, ibland blandat med Guds ord och uppenbarelse enligt Zahnd. Att Bibeln är motsägelsefull, innehåller ett antal felaktigheter, och att den inte alls är logiskt konsistent hävdar Zahnd. Bibeln innehåller olika budskap som motsäger varandra. Bibeln innehåller dessutom moraliskt tveksamma delar. Och inte bara moraliskt tveksamma, även moraliskt vidriga delar. Zahnd är kraftigt avståndstagande från vissa bibeltexter. Det är ett liberalteologiskt perspektiv, inte ett evangelikalt.
7. En slutsats är att Bibeln ger inte någon perfekt och sann uppenbarelse om vem Gud är, den uppenbarelsen möter oss endast i Nya testamentet och i personen Jesus. Den här typen av resonemang upprepas i flera kapitel i boken. Zahnd menar att han har en hög bibelsyn. Jesus är den perfekta teologin, inte en bok. Det låter ju fromt men frågan är vad det betyder i praktiken. Den enda kunskap vi har om Jesus står i Bibeln. Den enda kunskap vi har om Jesu ord och undervisning är de redogörelser Bibeln ger angående vad Jesus har sagt. Bibeln är inte högsta auktoriteten enligt Zahnd. Det är Jesus. Men vad innebär detta i praktiken? Det är bara genom Bibeln vi vet något om Gud, och vet något om Jesus, och vet något om vad Jesus har sagt.
8. Enda sättet att få fram denna distinktion mellan Bibeln som något felbart, och Jesus som den högsta uppenbarelsen, är att hävda att Bibeln inte är Guds ord. Den är en blandning mellan mänskligt och gudomligt. Zahnd tar upp gamla testamentets offertjänst som ett exempel, på mänskliga och felaktiga inslag i Bibeln. För mig är det obegriplig teologi. Offertjänsten målas ju ut i ett antal texter i NT som en förebild på Kristi offer, se Guds lamm som tar bort världens synd. Att det finns texter i Gamla testamentet som problematiserar offertjänsten som BZ betonar, har ju all systematisk teologi i 2000 år tolkat som balanserande texter, för att vissa att offertjänsten måste förenas med hjärtats tro och heligt liv. BZ ser det som motsägelser i Bibeln.
9. BZ skriver ”if we want to make the Bible our final authority, which is an act of idolatry”. En evangelikal skulle aldrig uttrycka sig på detta sätt. Bibeln ska inte vara vår yttersta auktoritet säger BZ. Men vad ska då vara vår yttersta auktoritet? De evangelikala församlingarna i hela världen betonar att Bibeln är deras yttersta rättesnöre för lära och liv. Vi som har Bibeln som yttersta auktoritet, därför det är bara genom Bibeln vi kan få en sann kunskap om Gud och om Jesus, vi kallas av BZ som avgudadyrkare. Att kalla oss bibeltroende för avgudadyrkare, detta är kvalificerad heresi och blasfemi.
10. En evangelikal bibelläsare försöker ju tolka bibeln som en helhet, där olika bibeltexter kan balansera varandra. Man hittar balanseringar i Skriften, inte motsägelser och felaktigheter. Den evangelikale bibelläsaren ser skriften som helig och sann i allt den påstår. Läser Bibeln med ödmjukhet och försöker förstå, men allt kan vi inte förstå med våra begränsade själsförmögenheter. Att läsa Bibeln kristocentriskt är en självklarhet för evangelikalen, och GT:s texter tolkas utifrån detta kristocentriska perspektiv. Att tolka GT utifrån nya förbundets perspektiv är en självklarhet. BZ går dock mycket längre än så när han skriver att gamla testamentet rymmer både felaktigheter, omoraliska texter och motsägelser.
11. Zahnds tes är att Bibeln inte ska vara vår auktoritet, Jesus ska vara det. Men vi vet inget om Jesus annat än genom Bibeln och vi vet inte något om vad Jesus har sagt och gjort om inte genom Bibeln. Och Zahnds slutsats blir då att Jesus visar att Gud älskar alla utan något förbehåll. Gud som domare, Jesus som domare, NT:s alla texter om Guds helighet och straffande mot synd och ondskan, plockas bort alternativt definieras om till att betyda något annat än vad Bibeln faktiskt påstår. Det finns inte något explicit resonemang om NT-teologi och NT-tolkning i boken, men Zahnds slutsatser av sin NT-läsning visar att han underkänner mycket av NT också – i praktiken.
12. Dessutom läser ju Zahnd nya Testamentet mycket slarvigt och väljer ut de Jesuord och texter som passar in i hans paradigm. I min bok Efter detta lyfter jag fram att Jesus också var en domedagsförkunnare. Det finns inte ett spår av det perspektivet hos BZ, det är inte en Jesus han presenterar, som är heltäckande enligt Bibelns vittnesbörd. Den som tror på Jesus ska inte gå förlorad läser vi i Joh. 3:16. Den väg är bred som leder till fördärvet säger Jesus i Matt. 7:13. Jesus säger i Joh. 5:24 att den som tror på honom kommer inte under någon dom, utan har gått från döden till livet. Heb. 9:27 talar om att det är bestämt om oss att en gång dö och sedan dömas. 2 Kor. 5:10 talar om att vi kristna ska stå inför Kristi domstol. Det finns många bibeltexter i NT som handlar om Gud och om Jesus som domare, och om faran om att gå förlorad. Hur ryms dessa perspektiv i Zahnds teologi? Det är inte bara Faderns mottagande av förlorade sonen, som det står något om i NT. Min bok ”Efter detta” utvecklar dessa saker mer ingående. Så den stora frågan är angående BZ-tesen att Bibeln inte är ofelbar och vår yttersta auktoritet, det är Jesus som är det. Men vad innebär det i praktiken? Det finns ju inga utombibliska källor att utgå ifrån? En teori är att BZ menar att nya testamentet är det vägledande, det talar om Jesus. Men jag pekar här på att mycket i NT passar inte in i hans teologi. Vad är det då det innebär i praktiken att Jesus är vår teologi, inte Bibeln.
13. Om nu Jesus är den fulla uppenbarelsen och den sanna bilden av Gud, då borde det ju vara av intresse att studera vad Jesus säger om den Bibel som gällde vid hans tid, vårt nuvarande gamla testamentet. Jesus var ju en bokstavstrogen jude men tolkade GT utifrån det nya förbund som nu höll på att träda fram. Men det fanns inte att spår av kritik hos Jesus mot GT. I Apg. 24:14 säger Paulus att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna. Det är en liten annan hållning än vad BZ visar i sin bok. I Matt. 5:17-19 lägger Jesus fram sin bibelsyn att han har inte kommit för att upplösa skriften utan för att fullborda och uppfylla. Inte en prick av lagen ska förgås förrän allt detta sker, säger Jesus. Den GT-kritik som BZ ägnar sig åt, ser jag inte en skymt av hos Jesus eller Paulus.
14. All ondska och despoter som vi har sett i mänsklighetens historia, Hitler, Mao, Stalin, våldtäktsmännen i östra Kongo, ottomanska rikets folkmord etc., bygger inte all ondska på att man inte räknar med att möta Gud som domare? Att man tror att man inte en dag ska dömas av Gud för sina onda handlingar? Att tolka Bibeln utifrån glasögonen av en utslätad västerländsk humanism, blir det då inte frisedlar åt alla despoter?

Under fredagen och lördagen har jag varit i Orsa och organiserat en återträff tillsammans med vissa av dem som gick Betel-Institutet under åren 1972-73 tillsammans med mig. Det var en känslomässig och inspirerande upplevelse, där vi visat många bilder och berättat om många gamla minnen från den tiden. Vi var unga när vi möttes då, och var nu ett gäng i åldersgruppen 70-80, men noterade att alla har varit aktivt kristet engagerade under alla år, och en del av dem varit i aktiv heltidstjänst för Kristus hela livet.

Noterar att både Världen Idag och Dagen gjort stora nyheter av mitt kortfattade blogginlägg om Brian Zahnd på Torpkonferensen. Det har kommit många kommentarer på Facebook. Jag hinner tyvärr inte gå igenom detta nu. Har varit helt upptagen av Orsaeventet fredag-lördag och söndagen blir jag helt upptagen av min predikoresa till Hudiksvall. Så jag ber om att få återkomma.

Den välkände amerikanske författaren och pastorn Brian Zahnd kommer till Torpkonferensen i juni. Han har gjort en teologisk och andlig resa från att ha varit en ganska fyrkantig trosrörelsepastor till att bli en så kallad progressiv evangelikal, mer allkristen och allmänkyrklig i sin teologi. Progressiva evangelikaler brukar vara ganska påverkade av liberal teologi enligt min mening. Zahnd var kontroversiell när han var trosrörelsepastor, och han är minst lika kontroversiell idag efter sina ganska stora omsvängningar.

Jag har nu läst Zahnds bok ”Sinners in the Hands of a loving God”. Det är en parodi på Jonathan Edwards klassiska väckelsepredikan från 1700-talet om syndaren i en vred Guds händer, en predikan som format amerikansk evangelikalism. Det finns saker som Zahnd har skrivit som jag sympatiserar med, t.ex. hans kritik av den kristna nationalismen som har vuxit sig stark i USA senaste decennierna. Hans teologiska resa som innefattar mer av den kristna historien sympatiserar jag med. Men han har också gett sig på dekonstruktioner av bärande inslag i evangelikal teologi och teologi som präglat moderna väckelserörelser, och där är jag mycket tveksam. Zahnd har hamnat i en mycket mer liberal teologisk position än i en evangelikal. Att Zahnd är så pass populär bland vissa EFK-pastorer kan bara vara uttryck för en allt större teologisk spretighet inom EFK, en spretighet som enligt min mening behöver redas ut, så att vi i varje fall är överens om vad vi inte är överens om.

Den refererade boken kommer in på grundläggande kristna lärofrågor och jag vill här diskutera bibelsynen, försoningsläran och synen på eviga straff. Har just blivit intervjuad av en av de kristna tidningarna om saken.

Tycker att det Zahnd levererar är inte annat en gammal liberalteologisk skåpmat. Han gör upp med reformationens och väckelserörelsernas försoningslära, som är mainstream inom den globala evangelikala rörelsen, med John Stott som en spjutspets. En helt annan teologi än den jag står för i boken ”Inte utan korset”. Zahnds försoningslära är Waldenströms gamla försoningslära, men i betydligt mer urvattnad form än vad Waldenström stod för.

Hans bibelsyn är typiskt liberalteologisk och dessutom mycket rörig och inkonsekvent. I princip går det ut på att man kan välja och vraka när man läser Bibeln, vad man inte gillar kan man plocka bort. Retoriskt hävdar han att Jesus är större än Bibeln, men en konsekvens av Zahnds resonemang är att även de texter i Bibeln som direkt åsyftar Jesus eller är referat av Jesu predikningar, även där gallrar Zahnd friskt för att det ska stämma med hans liberala teologi. Gud som domare, och Gud som vred över synden och ondskan, och betoningen på Guds helighet, och att Gud faktiskt straffar synden – det finns inte utrymme för detta i Zahnds teologi. Vad blir det då för evangelium som blir kvar? Varför behövde Jesus dö på korset för våra synder om det så pass mycket ska bagatelliseras?

Och eviga straffen – också där en helt annan teologi än vad jag ger uttryck för i boken ”Efter detta”, där jag hävdar att Bibeln varnar för att gå evigt förlorad och att Jesus inte bara var snäll, han var också en domedagsförkunnare. Tron på eviga straffen ger ett hopp om att massmördare som Putin, Mao, Stalin och Hitler en gång ska stå inför en domstol och dömas av Gud för sina gärningar, och att det får en evig konsekvens.

Förhoppningsvis lyfter Zahnd fram saker som vi EFK-are är överens om när han predikar på Torp. Men kommer han in på frågor som bibelsyn, försoningslära och synen på Guds dom och eviga straff, då måste vi ha en rejäl teologisk debatt inom EFK vad vi står för. Jag anser inte att Zahnds teologi är evangelikal och att det ryms inom Lausannedeklarationen som vi EFK har lyft fram som ett teologiskt riktmärke. Skulle gärna vilja att EFK-teologer som Mikael Tellbe, Mikael Hallenius och David Davage med flera kommenterar saken.

Jag är helt övertygad om att tidigare generation EFK-teologer som Per-Axel Sverker, Hans Johansson och Kjell-Axel Johansson har samma uppfattning som mig i denna fråga.

Det är spännande ledarskiften på gång i svensk kristenhet. Det klassiska pingsttemplet i Stockholm, Filadelfia, håller på att rekrytera en ny föreståndare. Det gör också den klassiska gamla ÖM-församlingen i Stockholm, Korskyrkan. Där jag har hört rykten om vem det kan bli, men ingenting har hörts offentligt. Jag vet inte hur processen ser ut för ny ledare för Pingströrelsen men Pelle Hörnmark kanske kan tänka sig att hålla i uppdraget en period. Har inte heller en susning om vilka namn som kan vara aktuella i Filadelfia, jag har ju i en artikel i Hemmets vän föreslagit en fusion mellan Filadelfia och Hillsong. Om det alternativet inte är aktuellt tycker jag att bland de yngre pingstpastorerna, att Simon Holst är en som utmärker sig på ett positivt sätt och visar kapacitet både när det gäller ledarskap och teologiskt tänkande.

En annan spännande process är rekryteringen av ny pastor för Livets ord i Uppsala, en av Sveriges största frikyrkor när det gäller medlemsantal. Det verkar som om det blir offentligt på söndag kväll om vem det blir. Jag har faktiskt inte en aning. Om jag får komma med en gissning så tippar jag på David Ekerbring från Norrköping. Han har på senare år klivit fram som en samfundsledare för Trosrörelsen i Sverige och det skulle vara en viss logik i att han också blir pastor för den största församlingen inom rörelsen. Har haft en hel del med David att göra under senare år och tycker att det är en utmärkt person och ledare. Jag uppskattar mycket den nya generationen av trosrörelseledare i Sverige. Den tendens till övermod och arrogans som jag tyckte mig märka under 80- och 90-talet har försvunnit.

Har med stor behållning läst Jan Runesons bok – John Wimber, hans liv och tjänst. Utgiven av Världen Idag. Runeson har framförallt byggt sin framställning på de John Wimber-biografier som hittills producerats. Har lyckats bra med en lättläst och inspirerande historik över Wimbers liv.

Han visar med all tydlighet vilket mäktigt Andens skeende det var med Vineyardrörelsens explosiva tillväxt under åttiotalet. Det är uppenbart att John Wimber hade unika gåvor när det gäller kommunikation och organisationsbyggande. Det var en anledning till att Wimber och Vineyard blev efterfrågade över hela världen under en period.

Runesons bok ger en mycket intressant bakgrund till Wimbers omvändelse och andliga resa. Började med ett engagemang i kväkarrörelsen efter en frälsningsupplevelse vid 30-årsåldern och i en lokal församling i Los Angeles-området. Dock helt i avsaknad av karismatisk kristendom men bra fokus på evangelisation och omvändelse. Wimber arbetade delvis som biträdande pastor i församlingen och var ett redskap till att föra ett antal hundra personer till tro under andra halvan av sextiotalet.

Det var när Wimber började jobba med Peter Wagner vid Fullers teologiska utbildning, och där jobbade med forskning och utbildning om församlingstillväxt – då kom han i kontakt med kyrkor i tredje världen som levde i en karismatisk kristendom präglade av det övernaturliga liv som Nya testamentet talar om. Det var detta som medförde en längtan efter en kristendom präglad av Andens kraft och smörjelse och Andens gåvor i funktion. Wimber blev övertygad om att vi är kallade att göra samma saker som Jesus, bota de sjuka, driva ut onda andar, profetera och allt det andra som präglade Jesu liv och tjänst.

Det fanns inte utrymme för detta i den kväkarförsamling där han och hustrun Carol var verksamma. Även inom Fuller var detta nya erfarenheter. Det medförde till slut en ny församling, först inom ramen för Calvary Chapel, och därefter som en självständig församling med namnet Vineyard.

Runesons beskriver sedan den andeutgjutelse som drabbade församlingen och som fick en snabb spridning. Och församlingar bildades och började nätverka, och allt fick namnet Vineyardrörelsen.

Wimber hade ju sina rötter i de tradtionella evangelikala och icke-karismatiska sammanhangen i USA och den nya Vineyardrörelsen hamnade i kyrkogeografin någonstans mitt emellan pingst, karismatiskt och trosrörelse och traditionella kyrkor utan betoning på Andens direkta verk och gåvor. Därför fick man ett stort genomslag i Europa, i äldre historiska kyrkor, och dörröppnare i England var anglikanska präster och i Sverige var det präster i Svenska kyrkan och Göteborgs dåvarande biskop Gärtner, som var viktiga dörröppnare.

Runeson lyckas skildra Wimbers karaktäristiska stil med en mycket bibelförankrad kristendom, och en mycket avslappnad kristendom. Andens gåvor, helande och befrielse förpackades i en folklig och naturlig förpackning, där en tyngdpunkt var att de vanliga troende skulle komma i tjänst och ”doing the stuff”, som Wimber brukade säga.

Boken är också en uppmuntran om att Guds processer i en människas liv kan ta tid, det var efter ett antal år av aktiv kristen tjänst som Wimber kom in i de explosiva erfarenheterna av den Helige Ande.

Tycker att Wimber visar på ett bra ledarideal, ödmjukhet och stor medvetenhet om egen svaghet och tillkortakommanden, transparens, men samtidigt ett stort mått av frimodig tro och handlingskraft.

Jag har hamnat i en åldersgrupp där alltfler gamla vänner får lämna detta jordeliv. Det blir fler inbjudningar till begravningar än till studentfester när man är i min ålder.

Tre gamla och kära vänner har fått lämna detta jordeliv senaste veckorna. Vill skriva några rader för att ära deras minnen och livsgärningar.

Stig ”Lillebror” Fredriksson har jag känt i cirka 44 år. Vid vår första kontakt cirka 1981 var han engagerad i Tyresö frikyrkoförsamling. En duktig predikant med ett radikalt budskap och omvändelse. Liknande Sebastian Stakset. Lämnade en miljö med kriminalitet och drogmissbruk och blev radikalt frälst på sjuttiotalet. Cirka 1986 lämnade han och familjen Tyresö frikyrkoförsamling och kom med i den församling jag var pastor i, Brandbergens frikyrkoförsamling. Lillebror med familj flyttade då från Tyresö till Vendelsömalm, och de köpte vår lägenhet på Albatrossvägen. Hade förmånen att samarbeta med Lillebror på församlingsnivå under några år. Vi drev också i anknytning till församlingen bokförlaget Salt och Ljus och gav ut Lillebrors bok ”Kunde någon älska lillebror”. Boken blev en verklig bestseller. Bror Spetz erbjöd sedan Lillebror att börja arbeta i Södermalmskyrkan och han var verksam där under ett antal år. Sedan blev det flytt till Örebro. Vi hade då begränsad kontakt under ett antal år från och med att han började jobba i Södermalmskyrkan. Under senare år har våra vägar mötts igen och vi har haft en fin kontakt igen. Tänker i mina böner på hans hustru Carina, och barnen med familjer.

Nils-Bertil Andersson är en annan vän som har fått lämna detta jordeliv, kommer att vara med på begravningen i Folkungakyrkan på torsdag. Vi har varit med i samma församling senaste drygt 15 åren. Vi blev närmsta grannar med Nils-Bertil och Sylvia Andersson när vi flyttade från Norra Söderby i Haninge, till Vidjestigen i Vendelsö Lötkärr. Året var 1997. Vi upptäckte snabbt att de också var aktiva kristna och gamla ”helgelseförbundare”, medlemmar i det som då hette Elimkyrkan i Stockholm. Jag blev församlingens pastor i oktober 2009. Nils-Bertil och hans hustru har alltid varit goda kristna i vår tillvaro, vänliga, generösa, gästvänliga och med en respektfull inställning till människor. Och alltid med en trofast och trogen lojalitet med sin lokala församling. Vi har alltid haft en god kontakt, både som grannar, och som medlemmar i samma församling. Nils-Bertil har i alla år varit en energisk småföretagare. Lämnar en stor familj efter sig, jag vet inte ens hur många barnbarn och barnbarnsbarn han har.

Staffan Dahl är en tredje gammal vän som har fått hembud. Staffan har jag känt redan sedan 1976. Vid den tidpunkten var jag ”äldstebroder” i Järfälla Pingstförsamling, och Staffan och några vänner tog initiativ till att bilda en ny församling i Tyresö, Tyresö frikyrkoförsamling. Det var kontroversiellt vid den tidpunkten, och församlingen hamnade direkt i blåsväder och sökte stöd från oss i Järfälla. Att stötta församlingen var viktigt inte minst för vår pastor Kjell Sjöberg. Staffan och flera andra nyckelpersoner i satsningen hade sin bakgrund i Filadelfias utpost i Tyresö och Filadelfia var helt emot den här typen av församlingsbildningar vid denna tidpunkt.

Vi flyttade till Haninge och Vendelsömalm-Brandbergen och Brandbergens frikyrkoförsamling växte fram inom några år. Vi hade då ett mycket aktivt samarbete med Tyresö frikyrkoförsamling och jag var en frekvent gästpredikant där under ett antal år. Vi har sedan hållit kontakten under alla år och jag har många gånger gästat Tyresö frikyrkoförsamling. Staffan Dahl har varit en engagerad motor i församlingen under alla år, och haft ett passionerat engagemang för Guds rike och den lokala församlingen. Tänker på hans hustru Solveig och barn och barnbarn som Staffan lämnar efter sig.

Det har förts fram vissa synpunkter i sociala medier från lite olika individer, synpunkter på min artikel i Hemmets Vän om Tyskland och trettiotalet, och där jag pekar på liknande tendenser i dagens USA. En länk till artikeln finns här.

De som läser vad jag skriver vet att jag vid flera tillfällen uttryckt mig kraftigt avvisande mot Trumpregimen i USA och det jag kallar för Trumpismen. Min kritik gäller både andligt, politiskt och ekonomiskt. Det finns väldigt många saker man kan lyfta fram. Jag tar inte upp det nu utan hänvisar till några andra artiklar jag skrivit. Skriver om fascismens utbredning i världen i Dagen i januari och att nya USA-regimen visar fascistiska tendenser. Ett blogginlägg jag skrivit ger en mer övergripande bild av min kritik mot Trumpismen, man hittar det här.

Min artikel i Hemmets vän handlar endast om en enda aspekt, är det möjligt för något att gripa makten i ett demokratiskt samhälle och ganska snabbt omvandla landet till diktatur. Mitt svar på frågan är ja, och jag tar upp Tyskland 1933 som ett exempel. Och jag ser stora likheter mellan hur Trump agerar och hur Hitler agerade 1933, med skillnaden att Hitler inte alls var samma globalist som Trump, som omedelbart har försökt påverka hela världen och har lyckats ganska bra med det.

Sefast Tronde uttrycker skarp kritik mot min artikel men ger inte några motiv varför eller sakliga argument. Han skriver bara att jag är direkt antikristlig och undrar vad mina motiv är. Svar: Eftersom jag har ägnat hela mitt liv åt evangeliet och att försvara Guds ord, bland annat genom ett antal böcker så kan jag inte hålla med om att jag är antikristlig. Frågan är hur många Tronde räknar in, om han räknar hela svenska kristenheten som urspårad och jag är ett exempel på det. Det kan bara Tronde svara på.

Daniel Forslund skriver också och är mycket kritisk men går inte heller inte på sakliga argument utifrån min text. Han skriver att jag är politisk vänster, är sosse och är dessutom troligen sponsrad av skumma globala rörelser. Svar: Antingen blåljuger Forslund eller också spekulerar han bara om min person utan att veta någonting. Jag har varit medlem i Kristdemokraterna sedan sjuttiotalet och är engagerad i KD:s lokala förening på Östermalm. I kyrkovalet på Östermalm i september ställer jag upp för nomineringsgruppen Borgerlig Kristen Samverkan som i praktiken är en grupp för moderater och kristdemokrater. Bland annat står Carl Bildt med på vår lista. Så hur man kan kalla mig för vänster och sosse går långt utöver min fattningsförmåga. Det är väl snarast tvärtom, jag borde snarast anklagas för att vara politisk höger. Förutom att jobba som pastor har jag också i alla år jobbat inom privata näringslivet med olika konsultuppdrag. Troligen menar Forslund att alla som jobbar för stora svenska exportföretag företräder någon mystisk hemlig globaliseringskampanj. Lögnaktig konspirationsteori. Skulle Forslunds tes stämma kan ju inte några kristna jobba för Volvo eller Ericsson eller Atlas Copco eller något annat svenskt exportföretag.

Bength Gustafson kritiserar mig för att jag skriver för mycket om USA och om amerikanska presidenter. Han menar att vi har så många problem i Sverige så vi bör inte kritisera USA och dess kristenhet. Det jag skriver om Trump är ett eko av vad sekulära och Gudlösa journalister skriver. Vi har inte mycket att berömma oss av i svensk frikyrklighet. Gustafson går inte heller in på någon saklig kritik av innehållet i min artikel.  Svar: Jag har skrivit väldigt mycket de senaste 50-åren, både i sociala medier, vetenskapligt, och ett oändligt antal konsultrapporter, samt ett antal kristna böcker. I min totala produktion har en mycket liten andel handlat om USA och dess presidenter, långt under 1 procent av all text. Det mesta jag har skrivit om USA och presidenter har varit konsultrapporter jag skrivit åt den svenska exportindustrin, och det har inte publicerats offentligt. Jag noterar utifrån både läsning och kontakter att många kristna och kristna ledare i USA har samma uppfattning som jag har i dessa frågor så det är rejält felaktigt att hävda att det bara är sekulära media som är skeptiska till Trump-regimen. Tycker att det som har hänt i USA är så anmärkningsvärt, både andligt och politiskt, att jag tycker att det är angeläget att kommentera. Ska man bara vara tyst och inte skriva för att svensk frikyrklighet är i ett svagt tillstånd, då skulle ju ingen kunna säga någonting. I så fall hade min gamle pastor Kjell Sjöberg behövt vara tyst, som ofta tog till orda i globala frågor.

Mats Hedenby, som dessutom är styrelseledamot i Kristna Värdepartiet tycker att det är korkat att jämföra Trump med Hitler. Han uttrycker sig mycket positivt om vad Trump lyckas åstadkomma i USA. Det är bara Trump som har stått upp emot wokeismen. Alla kristna ledare behöver skämmas som låter wokeismen bestämma över Guds ord. Svar: Wokeismen är ett mycket brett begrepp och innefattar olika saker. Jag har under ett antal år varit ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen, som kanske har varit spjutspetsen i svensk kristenhet mot den så kallade wokeismen. Att tillskriva mig den kritiken är osakligt. Dessutom kommer kritik mot extrema sidor av wokeismen idag från många olika sekulära håll, att bara utmåla Trump som en stor hjälte i denna fråga tycker jag är fel. När det gäller klassisk kristen moral står Trump endast för hyckleri, hans fru är abortliberal. Och han har utnämnt en abortliberal sjukvårdsminister. Jag kan inte minnas att det har hänt tidigare att en republikansk president har gått så långt.

Hugo Quinonez Perez skriver att jag är en i mängden av pastorer i Sverige som inte predikar aktivt om omvändelse, helgelse och syndens konsekvenser. Jag vilseleder med lightevangeliet. Därför kan man inte ta på allvar det jag säger om Trump. Svar: Jag har ägnat hela mitt liv åt att predika omvändelse, helgelse och syndens konsekvenser så jag begriper inte vad Perez menar. Att mina böcker som ”Efter detta”, ”Inte utan korset” och ”Ungdomar och kärleksproblem” skulle vara uttryck för bristande helgelse och fokus på syndens konsekvenser är obegripligt i mina öron. Undrar hur många av mina predikningar och texter som Perez har tagit del av när han kommer med dessa påståenden. Det är just på grund av min nit för helgelse och kamp mot synen som jag tar avstånd från Trump och Trumpismen, som jag menar uttrycker just avfall, brist på omvändelse och helgelse. Jag vet att John Piper, som ska besöka Sverige i augusti, har exakt samma uppfattning. Antingen är Perez totalt okunnig eller också ljuger han.

Mats Wallin tycker jag går alldeles för långt när jag jämför Trump med Hitler, som stod för ett av världshistoriens värsta massmord. Svar: Att jämföra Trump med Auschwitz vore djupt osakligt, men det har jag inte gjort. Min poäng i artikeln vara bara att lyfta fram att Hitler snabbt lyckades avveckla politiska demokratin och göra sig själv och nationalsocialisterna till ett enväldigt maktparti, en diktatur. Jag pekar sedan på likheter mellan hur Trump agerar nu och hur Hitler agerade 1933. Driver man en så hejdlös immigrant och främlingsovänlig politik som Trump gör, kan den lätt utvecklas till antisemitismen även om det inte syns idag. Den breda majoriteten av amerikanska judar röstade inte på Trump i presidentvalet. Hotet från demokratin kommer från wokeismen skriver Wallin. I min refererade artikel ovan skriver jag om den starka fascistiska rörelsen i världen idag, och att den tar sig olika uttryck.

Jag noterar den stora uppmärksamhet som har blivit kring Dagens granskning av de nya kalvinistiska församlingarna i Sverige. Jag har inte följt skriverierna något närmare och har inte några närmare kunskaper om de berörda församlingarna. Noterar att de har bjudit in John Piper till Göteborg i augusti, Piper hör till de amerikanska kristna ledare som uttryckt sig i klarspråk om Donald Trump, och kraftigt kritiserat hans etik och moral. Det uppskattar jag naturligtvis. Några kommentarer från min sida angående Dagens skriverier.

1. Kalvinism är inte någon suspekt sekt. Det är en bred strömning inom protestantismen med rötter hos reformatorn John Calvin, som utvecklade en riktning med mer systematisk teologi än vad den lutherska grenen levererade. Kalvinismen är mycket utbredd i dagens USA och präglar en del evangelikala samfund i USA. Väldigt förenklat kan man hävda att kalvinismen mer betonar Guds suveränitet och allmakt medan andra grenar av protestantismen mer betonar människans fria vilja. Kalvinismen har inte haft något större genomslag i svensk kristenhet, som präglats av lutherska protestantismen.
2. De granskade församlingarna har en baptistisk inriktning. Det är näst intill en självklarhet för församlingar med en baptistisk församlingssyn att man tillämpar församlingstukt. Församlingen ses som de troendes gemenskap med ömsesidiga förpliktelser, och ses inte som öppna folkkyrkor som delvis blivit praxis i svenska frikyrkligheten. Det är dock viktigt att församlingstukt utövas på ett bibliskt sätt där det handlar om att tillrättavisa, upprätta och leda trossyskon till omvändelse. Uteslutning är aldrig målet, utan målet är alltid omvändelse. Sedan har detta missbrukats historiskt i svenska frikyrkor, men bruket hör till en baptistisk församlingssyn. Man kan knappast kalla sig baptistförsamling om man inte har någon form av gränser kring församlingen. Att hävda något annat är osakligt och uttryck för bristande kunskaper i kyrkohistoria.
3. Jag kan inte något närmare om de granskade församlingarna så jag kan inte bedöma dessa fall men en av ledarna har jag haft kontakt med – Johnny Lithell, besökte och talade vid Tabernaklet i Göteborg när han var pastor där för drygt 10 år sedan och för 5-6 år sedan medverkade vi vid samma konferens i Jönköping, då han höll några utmärkta predikningar. Upplevde kontakten som mycket positiv.
4. Har följt viss kalvinistisk undervisning från USA med stor behållning, de har en mycket sund inställning i bibelsynen, försoningsläran och synen på de eviga straffen. Har tittat på saken när jag skrivit böcker i ämnet. Utkorelseläran har jag dock svårt att ta till mig, lutar nog mer åt den fria-viljan-grenen inom protestantismen.
5. Tycker att det är bra att vi har kristna tidningar som kan granska fenomen och rörelser i svensk kristenhet. Att kalla alla granskningar för förföljelse är trams. Blir man kritiskt granskad är det bättre att försöka lära sig något av det, än bara skylla på förföljelse. Är journalistiken allsidig, saklig, låter olika röster komma till tals, framförallt den som kritiskt granskas, är  objektiv, och bygger på fakta och korrekta citat – är det något som bidrar till kunskap och reflektion. Vi måste nå en högre mognadsnivå i svensk kristenhet så att vi kan tåla detta, och kan respektera och stötta de kristna tidningarna. Jag skulle gärna se mer kritiska granskningar. Ett förslag – vi hade 700 baptistförsamlingar i Sverige 1930. Medlemsantalet var som mest någonstans kring 70.000. Var har de tagit vägen? Det är kanske största massflykten och massavhoppen vi har haft i svensk kristenhet.

Jag hör till alla som är förfärade över hur det republikanska partiet har lyckats tas över av en person och som sedan har lyckats gripa makten över USA, och använder makten på ett minst sagt märkligt sätt.

Och buntar ihop folk med totalt olika agendor i samma regering, hur ska frihandelsfundamentalisten Elon Musk komma överens med Trumps handelsministrar som Navarro, som närmast förespråkar en återgång till 1800-talets ekonomi med slutna nationella gränser. De kallar varandra för idioter offentligt var och varannan dag, en märklig regim.

Och det obegripligaste av allt, att en stor del av amerikanska kristenheten har ställt upp på hela spektaklet, inklusive falanger i svensk kristenhet.

HÄr är mitt senaste inlägg i debatten i tidningen Hemmets Vän:

https://www.hemmetsvan.se/debatt/stefan-sward-trump-gar-i-hitlers-fotspar-demokratin-riskerar-att-falla/116276