Under några veckor nu är jag helt upptagen av tillsyn och att umgås med ett antal barnbarn. Hela den här veckan är jag i Bergen, Norge, där både en dotter med familj bor, och en son med familj bor, och där vi har sammanlagt fem barnbarn i åldrarna 1-11 år. Flyger tillbaka till Stockholm på söndag med två av flickorna som slutar skolan idag så att de får börja sommarlovet i Stockholm. Norge har inte något midsommarfirande. De bränner av allt under 17 maj.

Sent på kvällen när alla barn har somnat läser jag lite teologi. Lars Gunther har rekommenderat Roger Olson: Against Liberal Theology. En utmärkt och pedagogisk bok som ger bra och övergripande översikter för oss icke-professionella teologer.

Olson lyfter fram det klassiska citatet från amerikanske teologen Niebuhr som jag tycker anknyter till senaste månadens debatt. Niebuhr skriver om den liberala teologin och den liberala kristendomen att den kännetecknas av: ”a God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through a ministrations of a Christ without a cross.”

Niebuhr menade att den liberala teologin kännetecknas av att den tonar ner allvaret med Guds vrede, tonar ner syndens allvar och konsekvenser, tonar ner Guds doms avgörande betydelse och korsets betydelse för vår frälsning. Niebuhr menade inte att liberala teologin slutar tala om dessa saker, men omtolkar dem, Guds vrede blir något annat – opersonligt, korset försvinner inte men blir framförallt martyrskap, Guds dom omtolkas och även syndens allvar och konsekvenser.

Alla varningslampor lyser när man ser sådana tendenser, och genuin väckelsekristendom har i alla tider haft en kärna i sin förkunnelse kring dessa frågor.

Jag noterar att debatten om Brian Zahnd går vidare. Vet att Niclas Ljung jobbar med sitt slutinlägg i debatten, för tidningen Dagen.

Jag är fortfarande i Norge och fullt upptagen av tillsyn av barnbarn så jag hinner inte alls läsa allt som skrivs.

Har dessutom börjat läsa vidare i Zahnds böcker. En av dem har jag läst tidigare, för flera år sedan. Den handlade dock inte om att dekonstruera grundläggande kristna lärosatser, det handlade bara om hans resa från att ha varit en fyrkantig trospredikant, till att mer orientera sig mot de historiska kyrkorna. Så långt tycker jag saker inte är så problematiska.

Jag är dock störd över kritik över att inte vara påläst och inte satt mig in i frågorna. Har ingående och under många år jobbat och predikat om, och skrivit om, de frågor som Zahnd tar upp i sin bok. Kom ut med boken ”Inte utan korset”, 2015 tror jag det var, på Livets ords förlag. Med en ingående redogörelse för Bibelns vittnesbörd av Jesu korsdöd och där de olika försoningslärorna diskuteras ingående. Kan rekommendera boken, den finns fortfarande tillgänglig på Livets ords förlag. Kom 2011 ut med boken ”Efter detta” som handlar om evigheten och himmel och helvete. Kan en god och kärleksfull Gud döma någon till ett evigt helvete, det är den fråga jag försöker besvara i boken. Gavs ut av XP Media och Sjöbergs förlag, tror den är nästan slutsåld men borde gå att få tag på. Annars får man höra av sig till mig direkt, har köpt upp ett eget lager.

Jag vill också påminna om att det var en ingående debatt på min blogg för cirka 10 år sedan, då jag och Roland Spjuth diskuterade Spjuths syn på försoningen.

Det här får bli min summerande slutkommentar angående debatten om Brian Zahnd.

1. Jag stöder helt det inlägg som Niclas Ljung har skrivit i tidningen Dagen. En tidningsartikel blir mer kortfattad än blogginlägg men Niclas får med de centrala frågorna i denna debatt.
2. Jag har aldrig uppmanat till bojkott av Torpkonferensen. Jag har dock varit engagerad i EFK i 40 år, varit pastor och haft församlingsledande uppdrag i 40 år, och varit med i styrelsen i 16 år under åren 1994-2010. Varav 8 år som ordförande. Det jag har skrivit och sagt i denna debatt hade för 25-30 år sedan uppfattas som självklart inom EFK och jag hade fått ett mycket stort stöd av många. Den styrelse som vi hade för 25 år sedan skulle aldrig ta initiativ till dessa utspel på Torpkonferensen. Idag uppfattas mina och Ljungs uppfattningar som kontroversiella. EFK har genomgått en teologisk glidning under dessa 25-30 år.
3. Dessa diskussioner handlar inte om perifera frågor utan om själva kärnan i evangeliet. Hur man presenterar evangeliet och håller en predikan med inbjudan till frälsning och omvändelse, det är detta saken handlar om. Ska vi ha Jesus i centrum behöver vi hyfsat vara överens om vad detta innebär i praktiken i förkunnelse och synen på evangelisation och mission.
4. Brian Zahnd har genomgått en resa där han kraftigt ändrat sin förkunnelse och teologiska profil. Om han var så fyrkantig och svartvit som han själv säger, för 25 år sedan, är det bra att han genomgått en teologisk förändring. Brian Zahnd för 25 år sedan måste ha varit en extrem trospredikant, enligt de beskrivningar som han själv ger angående sina ståndpunkter då. Att hans resa medfört att han dekonstruerat bärande delar i evangelikal teologi, där är jag inte längre med på svängarna. Och förstår inte alls varför EFK ska öppna upp för dessa dekonstruktioner.
5. Att jag är skeptisk till Zahnds dekonstruktioner  av bärande delar av evangelikal teologi, betyder inte att jag är emot allt han skriver som jag har sagt tidigare. Hans kritik mot kristen nationalism kan jag helt stödja.
6. Zahnds sätt att kritisera traditionell evangelikalism och dess bibeltro, dess syn på korset och försoningen, och synen på Gudsbild och eviga straff, är jag djupt skeptisk till. Om syftet med att bjuda in honom är att ge en grund till fördjupade teologiska samtal, då bör man rimligtvis inte inbjuda en så pass konfrontativ person, som kallar alla oss konservativa evangelikaler för avgudadyrkare, att vi tror på en monstergud, och har en hednisk syn på offer och helvetet. Det är inte särskilt konstruktivt. BZ var extrem för 25 år sedan. Han har vänt 180 grader. Han är fortfarande extrem, enligt min mening.
7. Frågan är också hur trovärdiga predikanter är som svänger 180 grader, i synnerhet när de blir så konfrontatoriska mot de som de stod för tidigare. Om man tittar på svenska predikanter som enligt min mening svängt 180 grader i ett längre perspektiv, jag tänker bl.a. på Peter Halldorf, Ulf Ekman och Magnus Persson, de är inte alls så konfrontatoriska och kritiska mot vad man stod för tidigare, utan ser det mera som en kontinuerlig resa. De försöker mer skapa en syntes mellan vad de stod för tidigare och vad de står för idag. BZ slänger ut alla barn med badvattnet, och gör upp radikalt med det han stod för tidigare.
8. Jag avstår från etiketter. Försöker man med detta, blir man bara kritiserad för det. Jag bara konstaterar att den syn på Jesus, frälsning och evangeliet som BZ uttrycker i den refererade boken, är totalt annorlunda än vad jag har predikat som EFK-pastor under 40 år, och som väl finns sammanfattat i böckerna Efter detta och Inte utan korset. Det är bara att läsa och jämföra. Här tycker jag det kan behöva redas ut, vad står EFK för idag? Vi har ett antal duktiga teologer som jag hoppas kan fördjupa denna debatt.

Här följer del 4 i min granskning av Zahnd. Kommer att skriva ett avsnitt 5, då jag summerar och knyter ihop säcken.

Jag skriver ofta om olika böcker här på min blogg. I varje fall tre EFK-pastorer tog upp med mig under mars månad om Zahnd som förkunnare på Torpkonferensen, och jag lovade då att titta på hans bok om ”Sinners in the hands of the loving God.” Skrev ett kortfattat blogginlägg som direkt blev en nyhet i Dagen och även i Världen Idag. Eftersom detta blev så uppmärksammat beslutade jag mig för att skriva en lite mer ingående granskning av hans bok. Första blogginlägget handlade om Zahnds bibelsyn, där hamnade jag i en mycket kritisk slutsats. Andra blogginlägget handlade om Zahnds försoningslära, min slutsats där blev mycket kritisk. Tredje blogginlägget handlade om Gudsbilden, Zahnd betonar att Gud är förutsättningslös i nåd, min slutsats är att Bibeln ger en mer nyanserad bild av Guds egenskaper.

Det här inlägget tar jag upp om Zahnds syn på eviga straffen, och det vi ofta kallar för helvetet.

Jag skrev ju en bok om detta som kom ut 2011 med titeln ”Efter detta”. Där lyfter jag fram att det är för mycket ytlig nådesförkunnelse som dominerar modern kristen förkunnelse. En förkunnelse som bara betonar Guds nåd och tonar ned människans synd och dess allvar, tonar ner Guds helighet och vrede över synden, tonar ned domen och enligt min mening ger en skev bild av evangeliet. Den överdrivna nådesförkunnelsen kommer både genom liberala teologin, men en riktning inom trosrörelsen och trosförkunnelsen har hamnat i detta, och mycket populär förkunnelse genom megakyrkepastorer och populära författare och predikanter i historiska kyrkor.

Som väntat tonar Zahnd ner frågan om det vi brukar kalla för helvetet, den eviga domen och ett evigt straff. Han tar ett tydligt avstånd från det man brukar kalla för den dubbla utgången, himmel eller helvete. ”For most of my life I had held to a simplistic equation about the afterlife: Christians go to heaven, where they enjoy eternal bliss, where everyone else goes to hell, where they suffer eternal torment.” Det är en ”common way of thinking about heaven and hell – Christians go to heaven, non-christians go to hell – but it is not based on anything Jesus ever said.”

Helvetet tolkar Zahnd som något inomvärldsligt, t.ex. krigssituationer. Eller att vi utifrån våra egna vägval hamnar i svåra situationer. ”Hell is the inability to love other people”. ”The suffering of being no longer able to love”. Zahnd skriver vidare att ”” We might even say that hell is the love of God wrongly received. Hell is not God´s hatred of sinners, God has a single disposition toward sinners, and that is love. God is always the loving father of both the prodigal younger son and the resentful older son”.

Helvetet och eviga straff är inte något Gud dömer oss till, det är något vi hamnar i på grund av egna val, att vi inte gensvarar på Guds kärlek. Och precis som i avsnitt 1-3, Zahnd uttrycker sig mycket hätskt och nedlåtande om kristna som inte tror som han, som inte har kommit fram till de insikter han nått fram till i mogen ålder. ”The idea that all Christians upon death are received into heavenly mansions of eternal bliss while all non-Christians are plunged into an eternal torture chamber is more the product of popular and pagan myth than derived from anything Jesus taught”.

Dessa frågor är omfattande och svåra. Jag tror dock att jag har fångat kärnan i Zhands tänk genom citaten ovan. Om jag nu ska undvika att klistra etiketter på någon så är det trots allt ett konstaterande att hans sätt att ta upp dessa frågor om bibelsyn, försoningslära, Gudsbild och synen på eviga straffen skiljer sig avsevärt från vad jag har predikat som EFK-pastor under 40 års tid.

Bibelns budskap är allvarligt. Gud utgav sin son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16. Den port är vid och den väg är bred, som leder till fördärvet, och många går på den enligt Jesus i bergspredikan 7:13,14. Porten är trång och vägen är smal som leder till livet, få finner den. Jesus talar här om en dubbel utgång, att gå förlorad eller få evigt liv. En bred väg som leder till fördärvet och en smal väg som leder till livet. De som har gjort gott ska uppstå till liv och de som har gjort ont ska uppstå till dom säger Jesus i Joh. 5. I Matt. 25:46 läser vi om att gå bort till evigt straff eller till evigt liv. Jesus talar ofta om Guds dom. Bara i Matteusevangeliet 16 gånger. Upp. 20:11-15 talar om att man kastas i eldsjön om man inte var skriven i livets bok. Det finns ett antal ytterligare bibeltexter som pekar i samma riktning.

Tanken på dubbel utgång finns också med i de klassiska kristna trosbekännelserna. Zhands tankar på en Gud som inte dömer, och bara visar nåd, det perspektivet finns inte med i de klassiska trosbekännelserna. Den athanasianska t.ex. säger att: ”Vid hans tillkommelse har alla människor att uppstå med sina kroppar, och de ska avlägga räkenskap för sina gärningar. Och de som har gjort gott ska ingå i det eviga livet och de som har gjort ont i den eviga elden.”

I min bok ”Efter detta” skriver jag om att den dubbla utgången behöver nyanseras. Det finns en rad bibeltexter som pekar i en sådan riktningen. Domen är individuell och helt rättvis, allt är inte svart-vitt. Gud söker oss och är den älskande fadern som söker efter de förlorade. Men att helt bortse ifrån Jesu domedagspredikningar och bibeltexternas varningsord, det är inte i enlighet med att ha Guds ord som riktlinje för lära och liv. Bibeln talar om att stå till svars inför Guds domstol, eviga straffen och helvetet handlar inte bara om något jag själv aktivt väljer utifrån mina val att inte älska. Vi ska alla en dag möta Gud som domare. Det enda jag kan berömma mig av vid detta tillfälle är Guds nåd, att jag tror på honom som har burit alla mina synder på korset, för att jag ska bli frikänd och stå utan skuld inför Gud, helt försonad med Gud. Allt på grund av vad Jesus har gjort för mig. Det är bara syndare som behöver nåden, de som är rättfärdiga genom sina egna gärningar och ansträngningar behöver inte nåden.

Jag kan inte gå in på alla detaljer kring den dubbla utgången och den eviga domen, utan hänvisar till boken ”Efter detta”. Där förs också en diskussion om det som kallas för annihilationsläran, är det eviga straffet tidsbegränsat, kan det innebära utplåning?

En sista fråga, är Zahnd universalist? Jonas Gardell är en utpräglad universalist. Han tror att alla kommer till himlen, oavsett tro eller livsstil. Det krävs ingen omvändelse, Gud älskar alla precis som vi är.

Det finns olika varianter av universalism. Amerikanen Rob Bell har utvecklat en universalism som bygger på att ingen i längden kan stå emot Guds kärlek. Himlens dörr är alltid öppen, även in i evigheten. Missionsförbundsledaren EJ Ekman utvecklade en universalism, som han fick sparken för 1905, som betonade att vi ska alla möta Gud som domare, men domen är renande och manar oss till bättring, så att alla till slut blir frälsta. Zahnd utvecklar inte sitt resonemang så pass ingående så det är svårt att exakt klassificera honom. Han lutar i varje fall åt universalismen, men inte Gardells variant, utan snarare Rob Bells variant. EJ Ekman betonar domen i så stor utsträckning, en dom som Zahnd inte alls skriver om.

 

 

 

 

 

Jag har lovat en del personer att läsa Brian Zahnds bok om ”A Sinner in the Hands of a Loving God”. Jag har läst och funderat. Första två blogginläggen handlade om en granskning av bibelsynen i boken, samt en granskning av försoningsläran i boken. Försoningslära handlar om betydelsen av Jesu död på korset. I det här blogginlägget ska jag försöka analysera Brian Zahnds Gudsbild. Det är mycket grundläggande kristna lärofrågor, och hur vi predikar evangeliet och hur vi missionerar påverkas grundläggande av hur vi hamnar i dessa frågor. Den här diskussionen handlar inte om marginella frågor utan om själva kärnan i evangeliet och hur vi predikar evangeliet.

Zahnd skriver om den straffande, dömande, arge och vrede Guden som porträtteras i vissa bibeltexter. I andra bibeltexter porträtteras den älskande, förlåtande, barmhärtige och nådefulle Guden. Zahnd skriver att han tidigare var en domedagspredikant. ”I saw angry-God preaching as a legitimate means of scaring people into accepting Jesus. The end justified the means. Getting people to respond to the altar call justified preaching a mean God. Threaten them with an angry God so they would accept a merciful Jesus.”

Zahnd skriver om sin långa andliga resa ”away from an angry, violent, retributive God toward the God who is revealed by Jesus as our loving Father.” Zahnd skriver om att det finns många texter i gamla testamentet om en arg Gud. Gamla testamentet innehåller olika röster och ger inte en enhetlig bild. Bibeln är en progressiv uppenbarelse om Gud. Det börjar med en Gud som kräver offer, och efterhand växer det fram bilden av Jesus och hans villkorslösa kärlek. Vissa texter i Bibeln ger inte en korrekt bild av Gud utan bygger på en alltför begränsad mänsklig förståelse av vem Gud är.

Zahnd skriver att Bibeln talar om Guds vrede. Men det betyder inte att Gud går omkring och är arg på oss. Guds vrede är en biblisk metafor, det handlar inte om Guds känslor. Guds inställning till alla syndare är villkorslös kärlek, bara det. När Bibeln talar om Guds vrede så handlar det inte om Guds inställning till oss utan det handlar om att vi skadar oss själva när vi syndar och bryter mot kärleksbudet.

Zahnds teologi påminner om Jonas Gardells teologi. Jonas har ju skrivit två böcker, en om Gud med fokus på gamla testamentet och en om Jesus. Slutsatsen är att Gud älskar oss villkorslöst precis som vi är. Den straffande, dömande Guden som kräver offer för att älska oss avfärdas. Tankegångarna kom upp nästan ordagrant i Zahnds bok.

Jag menar nog att Bibeln, inklusive nya testamentet målar upp en betydligt mer mångfacetterat bild av Gud. Sammanfattningsvis menar jag nog att Zahnds Gudsbild inte stämmer med Bibelns vittnesbörd. För Zahnd är det inte ett problem eftersom han menar att Bibeln inte är högsta auktoritet, och i praktiken menar han att vi kan välja och vraka vad i Bibeln vi vill lyfta fram som auktoritativt.

Guds villkorslösa kärlek är centrum i all evangelisk förkunnelse. Liknelsen om den förlorade sonen är det centrala. Men jag menar att centrala teman i nya testamentet är att Gud både är vred, Guds helighet och rättfärdighet betonas, Gud är mänsklighetens domare, och Jesus presenteras också som en domare. Ska vi nå fram till ett helt evangelium måste även den sidan betonas. Det har alltid varit centrala teman i kristen förkunnelse, inte minst inom protestantismen och evangelikala rörelser.

Jag ger nu bara några exempel på centrala bibeltexter som pekar i en helt annan riktning än vad Zahnd gör, och överlåter till läsaren att själv begrunda detta.

Gud som domare över mänskligheten och Jesus som domare, är centrala teman i nya testamentet. När Paulus höll sin predikan på Aeropagen i Aten sade han att: ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det”. Apg. 17:30,31.

Joh. 5:27-30 säger: ”Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är människoson. Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. Jag kan inte göra något av mig själv. Efter jag hör dömer jag, och min dom är rättvis.”

”Gud som är allas domare.” Heb. 12:23

Rom 1: 18,19 säger: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem.”

Rom. 5:9 talar om att genom Jesu korsdöd och frälsningen blir vi frälsta från den kommande vredesdomen. Det är inte en automatik i detta, med villkorslös kärlek. Det finns en vredesdom, men Gud visar sin kärlek genom att skapa en frälsningsväg för oss.

Rom. 2:6-8 säger att: ”Han ska löna var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.”

Syndens lön är döden och vi har alla syndat. Är nya testamentets centrala budskap. Om Gud inte låter syndens lön och straffdom drabba människan, måste den tas bort på annat sätt. Syndens lön och straffdom drabbade Kristus, honom har han för oss gjort till synd. Begreppet synd innefattar Guds misshag över och Guds helighets reaktion mot människans uppror och ondska.

Gud älskar syndaren men han är också fullkomligt helig och tar avstånd från synden i en helig vrede. Därför är det bara korset som kan frälsa oss.

2 Tess. 1:9 talar om att bli straffad till evigt fördärv. 2 Petr. talar om att Gud förvarar de ogudaktiga till straffet på domens dag.

Det är bara några exempel på bibeltexter, bibelläsaren vet att det finns många fler. Man kan som Zahnd ogilla eller helt omtolka alla dessa bibeltexter, och då nå fram till ett förvanskat evangelium. Men man kan inte hävda att bilden av Guds helighet, Guds dom över synden, Guds vrede över synden, bara hör gamla testamentet till och att nya testamentet har utvecklats bort från denna Gudsbild.

Jag fortsätter här min granskning av Brian Zahnds teologi i boken ”A Sinner in the Loving Hands of God”. Det här blogginlägget har fokus på kapitlen i boken som handlar om korset och Jesu död, och försoningsläror.

Jag har ju varit EFK-pastor i 40 års tid och hållit många predikningar om varför Jesus behövde dö på korset. Min utgångspunkt har alltid varit att utgå från de faktiska bibeltexterna och det är ju många texter i nya testamentet som hör till ämnet.

1. Min första huvudinvändning mot Zahnds skrivningar om korset och om försoningsläror är att utgångspunkten är inte bibeltexterna. Det finns knappt något bibelcitat i dessa kapitel, och någon diskussion om olika bibeltexter om hur de ska förstås och tolkas. Mina egna predikningar i ämnet har alltid haft bibeltexterna som utgångspunkt och i min bok ”Inte utan korset”, har jag försökt sammanfatta vad jag under många år har försökt säga som pastor. Mina bibeltolkningar ligger mycket i linje med John Stotts omfattande standardverk om korset och Agne Nordlanders bok om Korsets mysterium som kom ut för ett antal år sedan. Både Stott och Nordlander och även jag själv i boken om korset, försöker nå fram till någon sorts biblisk helhetsförståelse av korsets innebörd.
2. I mitt förra blogginlägg noterade jag att BZ kallar oss som har Bibeln som högsta auktoritet som avgudadyrkare. Det är ord och inga visor. Storsläggan gäller även i kapitlen om korset. Han vevar på om och om igen. Jag ger några citat så att det framgår hur BZ driver sin tes: ”A forgiveness-centered view of the cross saves ut from a pathological anxiety about God, which is so detrimental to the soul. We can now understand that the monster god is our own creation – a monster born of our projected issues of anxiety, anger, and shame. We are the Dr. Frankenstein who created the monster god.” BZ skriver: ”Are we looking at the appeasement of a monster God through the barbarism of child sacrifice? No, we are seeing the very opposite. The crucifixion is not what God inflicts upon Jesus in order to forgive, the crucifixion is what God endures in Christ as he forgives. The monstrous aspects of Good Friday are of entirely human origin. What is divine about Good Friday is the completely unprecedented picture of a crucified God responding to his tortures with love and mercy.” Det framgår inte med full tydlighet vilka BZ riktar kritiken mot, men uppenbart är kritiken riktad mot alla som har skapat en egen monstergud, och det är sådana som tror på någon variant av ställföreträdande strafflidande på korset, att Jesus bar vår synd, att han dog istället för oss, att han tog på sig syndens konsekvenser och straff för att frikänna oss, Guds vrede över synden blev blidkat genom Jesu död på korset etc. Så har jag predikat i alla år, och det påstår Agne Nordlander, den ledande EFS-teologen, så påstår John Stott, den ledande evangelikale teologen. Jag vill  nog påstå att den breda majoriteten av världens pingstvänner och karismatiker, och i varje fall teologiskt konservativa lutheraner och baptister, tror på detta sätt.
3. Ett problem är dock att ingen av oss som BZ kritiserar påstår det som han hävdar att vi tror. BZ ligger ju mycket i linje med brittiske baptisten Steve Chalke som gjorde upp med bilden av Gud som kosmisk barnmisshandlare för 20 år sedan, han blev sedan utkickad från brittiska evangeliska alliansen som ansåg att han inte längre var evangelikal. Jag tror inte att någon av oss som försvarar en mer traditionell försoningslära, betonar våld och vedergällning i vår Gudsbild som BZ påstår. De som gillar BZ rekommenderar jag gärna att läsa Stotts bok om korset och gärna min egen bok om korset, för att få en mer korrekt bild av hur vi resonerar och lägger ut bibeltexterna. BZ skapar rejäla halmgubbar som han bryskt plockar sönder.
4. Vad menar BZ vad som faktiskt hände på korset. Han skriver så här: ”The death of Jesus upon the cross, was a murder, it was a lynching, it was the state-sponsored execution of an innocent man. It was not an act of justice, it was a travesty of justice. It was a murder. Yes, it was a murder that God knew would happen – because of our addiction to sin and violence – but Gods foreknowledge of this killing does not mean that it was Gods will for Jesus to be murdered.” BZ menar alltså att Jesu korsdöd var ett brutalt och orättfärdigt mord. Det var inte Guds vilja att han skulle dö. Det centrala som händer genom Jesu korsdöd är att Jesus visar på förlåtelsens väg och att inte hämnas och vedergälla. Jesus dog som martyr. Ett exempel på hur vi kan visa förlåtelse och inte hämnas. Det är allt. Det var inte Guds vilja att han skulle dö. Han behövde inte dö för att förlåta oss våra synder. Jag tror att det är en rättvisande bild av Zahnds tänkande. Sammanfattningsvis tycker jag nog att Zahnds två kapitel om korset och försoningen är extremt svaga rent teologiskt. Att hävda att Jesu korsdöd var ett orättfärdigt och brutalt mord, det kan ju vilken ateist som helst hålla med om. Det säger ju ingenting om varför kristendomen så lyfter fram korsets betydelse.
5. Jag kommer helt enkelt att visa på ett antal bibeltexter som talar om betydelsen av Jesu död så överlåter jag åt läser att förklara hur denna bibliska uppenbarelse stämmer överens med BZ-teologin. Jes. 53:5-6 är en av de klassiska försoningstexterna. ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom”.

2 Kor. 5:18-21 säger att. ”Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud✱.

Rom. 5:6-10 är en av de viktigaste texterna för att förstå betydelsen av Jesu död: ”För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

Heb. 9:12-15 är mycket klargörande: ”12 gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet.”

Kol. 2:13-15 säger: 13 Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.

Detta är bara några exempel, det går att ta fram många fler bibeltexter som pekar i helt annan riktning än det BZ pekar på i sin bok.

6. Zahnd är helt undermålig i sin bok när det gäller att förklara vad Jesus har gjort på korset. Hela nya testamentets vittnesbörd pekar i annan riktning. Jag har väldigt svårt att begripa hur en bibelförankrad och bibeltroende person kan anamma en sådan teologi.

7. En slutsats av läsning av Zahnd är att vi som har bibeln som högsta auktoritet för lära och liv, vi är avgudadyrkare. Och vi som tror att Jesus bar världens synd på korset, dog i syndarens ställe, betalade syndens straff och tog på sig syndens konsekvenser, och tror att Jesus frambar sig själv som ett offer för att kunna försona oss med Gud – vi har alltså skapat oss en egen monstergud.

8. Jag fortsätter i två inlägg till med min granskning av BZ-teologin. Skulle inte bry mig om detta, det är helt urusel teologi – om han inte skulle medverka som huvudtalare på en av de kristna konferenserna i sommar.

 

Har kortfattat i intervjuer med Dagen och Världen Idag kommenterat att Brian Zahnd bjuds in till Torpkonferensen. Bakgrunden var ett kort blogginlägg jag skrev om saken. En ytterligare bakgrund var samtal med bekymrade EFK-pastorer under New Wine-konferensen i Huskvarna i mars där man pekade på tveksamheter inför Zahnd.

Här följer en lite mer ingående analys av Zahnds bok ” A sinner in the hands of a loving God”. Det här inlägget är del 1 och har fokus på Zahnds bibelsyn. Jag återkommer med flera ytterligare inlägg. Då kommer jag att ta upp om försoningsläran, synen på eviga straff och Gudsbilden.

1. Zahnds utgångspunkt är Jonathan Edwards berömda väckelsepredikan från 1700-talet om Guds vrede över synd och syndare. Den kritik som sedan levereras i boken har Edwards som grund. Min erfarenhet är dock att moderna predikanter både i USA och i Sverige inte alls lyfter fram frågor om syndens allvar, Guds vrede över synden, Guds helighet och varnar för helvetet. Jag skrev boken ”Efter detta” som kom ut 2011 och då var min utgångspunkt att det är alldeles för tyst i modern kristenhet om himmel och helvete och Jesu varning om att gå evigt förlorad. Mycket himmel i modern förkunnelse, men knappt något helvete. Jag följer amerikansk kristenhet ganska noga, och har svårt att begripa vilka strömningar i amerikansk kristenhet som Zahnd tänker på när han varnar för överdriven helvetesförkunnelse, Jonathan Edwards har nog mycket få moderna efterföljare. Tydligen har Zahnd själv varit en sådan helvetesförkunnare när han var yngre enligt honom själv, men han borde nog redan då ha varit en ganska udda figur i amerikansk kristenhet.
2. Zahnd varnar alltså för extrem domedags- och helvetesförkunnelse. Även om det förekom på 1700-talet så har jag i varje fall, inte hört i stort sett något av det i modern tid. Jag lyfte frågorna i boken ”Efter detta”, och de tankarna har jag haft med i enstaka predikningar. Per-Axel Sverker, tidigare ansvarig för systematisk teologi på Örebro missionsskola, har längre tillbaka i tiden hållit utmärkta föredrag som berört ämnet. Men det har varit väldigt tyst, kan inte minnas en enda predikan från allt jag varit med om under 40 år i Örebromissionen/EFK, inom New Wine förekommer det inte, har inte hört det inom Trosrörelsen heller, har inte hört talas om det inom Pingströrelsen i modern tid. Det är möjligt att jag har missat en del här, jag har självklart inte koll på allt som predikas. Men min slutsats är total motsats i förhållande till Zahnd, det är alldeles för tyst om allvaret och om varför Jesus varnade för att vi kan gå evigt förlorade.
3. Zahnd polemiserar kraftfullt mot helvetesförkunnelsen: ”God is not a sadistic monster who abhors sinners and dangles them over a fiery pit”, skriver han. ”This is why I deeply reject the horrid distortion of God given to us in the angry God motifs”. Den typen av formuleringar använder han i boken. Frågan är bara vem han kritiserar. Jag har alltså inte mött sådan förkunnelse varken i Sverige eller USA. Någon eldig Maranatapredikant på 60-talet kan ha varit i närheten av Zahnds karikatyrer – det är det enda jag kan minnas från min totala livserfarenhet. Om Zahnd själv var en sådan extrem helvetespredikant när han var ung, bör ju boken främst tolkas som någon sorts intern uppgörelse med sig själv. Kanske också en uppgörelse med vissa bibeltexter med stark betoning på Guds dom och vrede. Helvetespredikanter finns i dagens USA, men min bedömning är att det är mycket marginellt fenomen.
4. Den enda helvetesförkunnaren i EFK jag kan komma på, är nog jag själv, och genom boken ”Efter detta”, men tycker nog att jag är långt från det som Zahnd kritiserar.  Det är möjligt att det finns fler exempel, men det känner jag inte till.
5. Zahnd kommer sedan in på bibelsynen. Här hänger jag inte med i svängarna. Han skriver att ”the Bible itself is not a perfect picture of God, but it does point us to the One who is. It is impossible to make the Old Testament univocal. The Old Testament is a chorus of voices, and they are not always in perfect harmony. The Old Testament is often a theological debate with both sides making their case.” Zahnd skriver vidare att ”what we find in the Old Testament is a progression of revelation. The Old Testament begins with a primitiva assumption that God requires ritual sacrifice but eventually moves away from that position”. Zahnd skriver vidare att ”the Bible is not the perfect revelation om God, Jesus is. Jesus is the only perfect theology. Perfect theology is not a system of theology, perfect theology is a person.””
6. Tycker nog att detta låter som gammal liberalteologisk skåpmat. Bibeln innehåller en blandning av människors ord och uppfattningar om Gud, ibland blandat med Guds ord och uppenbarelse enligt Zahnd. Att Bibeln är motsägelsefull, innehåller ett antal felaktigheter, och att den inte alls är logiskt konsistent hävdar Zahnd. Bibeln innehåller olika budskap som motsäger varandra. Bibeln innehåller dessutom moraliskt tveksamma delar. Och inte bara moraliskt tveksamma, även moraliskt vidriga delar. Zahnd är kraftigt avståndstagande från vissa bibeltexter. Det är ett liberalteologiskt perspektiv, inte ett evangelikalt.
7. En slutsats är att Bibeln ger inte någon perfekt och sann uppenbarelse om vem Gud är, den uppenbarelsen möter oss endast i Nya testamentet och i personen Jesus. Den här typen av resonemang upprepas i flera kapitel i boken. Zahnd menar att han har en hög bibelsyn. Jesus är den perfekta teologin, inte en bok. Det låter ju fromt men frågan är vad det betyder i praktiken. Den enda kunskap vi har om Jesus står i Bibeln. Den enda kunskap vi har om Jesu ord och undervisning är de redogörelser Bibeln ger angående vad Jesus har sagt. Bibeln är inte högsta auktoriteten enligt Zahnd. Det är Jesus. Men vad innebär detta i praktiken? Det är bara genom Bibeln vi vet något om Gud, och vet något om Jesus, och vet något om vad Jesus har sagt.
8. Enda sättet att få fram denna distinktion mellan Bibeln som något felbart, och Jesus som den högsta uppenbarelsen, är att hävda att Bibeln inte är Guds ord. Den är en blandning mellan mänskligt och gudomligt. Zahnd tar upp gamla testamentets offertjänst som ett exempel, på mänskliga och felaktiga inslag i Bibeln. För mig är det obegriplig teologi. Offertjänsten målas ju ut i ett antal texter i NT som en förebild på Kristi offer, se Guds lamm som tar bort världens synd. Att det finns texter i Gamla testamentet som problematiserar offertjänsten som BZ betonar, har ju all systematisk teologi i 2000 år tolkat som balanserande texter, för att vissa att offertjänsten måste förenas med hjärtats tro och heligt liv. BZ ser det som motsägelser i Bibeln.
9. BZ skriver ”if we want to make the Bible our final authority, which is an act of idolatry”. En evangelikal skulle aldrig uttrycka sig på detta sätt. Bibeln ska inte vara vår yttersta auktoritet säger BZ. Men vad ska då vara vår yttersta auktoritet? De evangelikala församlingarna i hela världen betonar att Bibeln är deras yttersta rättesnöre för lära och liv. Vi som har Bibeln som yttersta auktoritet, därför det är bara genom Bibeln vi kan få en sann kunskap om Gud och om Jesus, vi kallas av BZ som avgudadyrkare. Att kalla oss bibeltroende för avgudadyrkare, detta är kvalificerad heresi och blasfemi.
10. En evangelikal bibelläsare försöker ju tolka bibeln som en helhet, där olika bibeltexter kan balansera varandra. Man hittar balanseringar i Skriften, inte motsägelser och felaktigheter. Den evangelikale bibelläsaren ser skriften som helig och sann i allt den påstår. Läser Bibeln med ödmjukhet och försöker förstå, men allt kan vi inte förstå med våra begränsade själsförmögenheter. Att läsa Bibeln kristocentriskt är en självklarhet för evangelikalen, och GT:s texter tolkas utifrån detta kristocentriska perspektiv. Att tolka GT utifrån nya förbundets perspektiv är en självklarhet. BZ går dock mycket längre än så när han skriver att gamla testamentet rymmer både felaktigheter, omoraliska texter och motsägelser.
11. Zahnds tes är att Bibeln inte ska vara vår auktoritet, Jesus ska vara det. Men vi vet inget om Jesus annat än genom Bibeln och vi vet inte något om vad Jesus har sagt och gjort om inte genom Bibeln. Och Zahnds slutsats blir då att Jesus visar att Gud älskar alla utan något förbehåll. Gud som domare, Jesus som domare, NT:s alla texter om Guds helighet och straffande mot synd och ondskan, plockas bort alternativt definieras om till att betyda något annat än vad Bibeln faktiskt påstår. Det finns inte något explicit resonemang om NT-teologi och NT-tolkning i boken, men Zahnds slutsatser av sin NT-läsning visar att han underkänner mycket av NT också – i praktiken.
12. Dessutom läser ju Zahnd nya Testamentet mycket slarvigt och väljer ut de Jesuord och texter som passar in i hans paradigm. I min bok Efter detta lyfter jag fram att Jesus också var en domedagsförkunnare. Det finns inte ett spår av det perspektivet hos BZ, det är inte en Jesus han presenterar, som är heltäckande enligt Bibelns vittnesbörd. Den som tror på Jesus ska inte gå förlorad läser vi i Joh. 3:16. Den väg är bred som leder till fördärvet säger Jesus i Matt. 7:13. Jesus säger i Joh. 5:24 att den som tror på honom kommer inte under någon dom, utan har gått från döden till livet. Heb. 9:27 talar om att det är bestämt om oss att en gång dö och sedan dömas. 2 Kor. 5:10 talar om att vi kristna ska stå inför Kristi domstol. Det finns många bibeltexter i NT som handlar om Gud och om Jesus som domare, och om faran om att gå förlorad. Hur ryms dessa perspektiv i Zahnds teologi? Det är inte bara Faderns mottagande av förlorade sonen, som det står något om i NT. Min bok ”Efter detta” utvecklar dessa saker mer ingående. Så den stora frågan är angående BZ-tesen att Bibeln inte är ofelbar och vår yttersta auktoritet, det är Jesus som är det. Men vad innebär det i praktiken? Det finns ju inga utombibliska källor att utgå ifrån? En teori är att BZ menar att nya testamentet är det vägledande, det talar om Jesus. Men jag pekar här på att mycket i NT passar inte in i hans teologi. Vad är det då det innebär i praktiken att Jesus är vår teologi, inte Bibeln.
13. Om nu Jesus är den fulla uppenbarelsen och den sanna bilden av Gud, då borde det ju vara av intresse att studera vad Jesus säger om den Bibel som gällde vid hans tid, vårt nuvarande gamla testamentet. Jesus var ju en bokstavstrogen jude men tolkade GT utifrån det nya förbund som nu höll på att träda fram. Men det fanns inte att spår av kritik hos Jesus mot GT. I Apg. 24:14 säger Paulus att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna. Det är en liten annan hållning än vad BZ visar i sin bok. I Matt. 5:17-19 lägger Jesus fram sin bibelsyn att han har inte kommit för att upplösa skriften utan för att fullborda och uppfylla. Inte en prick av lagen ska förgås förrän allt detta sker, säger Jesus. Den GT-kritik som BZ ägnar sig åt, ser jag inte en skymt av hos Jesus eller Paulus.
14. All ondska och despoter som vi har sett i mänsklighetens historia, Hitler, Mao, Stalin, våldtäktsmännen i östra Kongo, ottomanska rikets folkmord etc., bygger inte all ondska på att man inte räknar med att möta Gud som domare? Att man tror att man inte en dag ska dömas av Gud för sina onda handlingar? Att tolka Bibeln utifrån glasögonen av en utslätad västerländsk humanism, blir det då inte frisedlar åt alla despoter?

 

 

 

Under fredagen och lördagen har jag varit i Orsa och organiserat en återträff tillsammans med vissa av dem som gick Betel-Institutet under åren 1972-73 tillsammans med mig. Det var en känslomässig och inspirerande upplevelse, där vi visat många bilder och berättat om många gamla minnen från den tiden. Vi var unga när vi möttes då, och var nu ett gäng i åldersgruppen 70-80, men noterade att alla har varit aktivt kristet engagerade under alla år, och en del av dem varit i aktiv heltidstjänst för Kristus hela livet.

Noterar att både Världen Idag och Dagen gjort stora nyheter av mitt kortfattade blogginlägg om Brian Zahnd på Torpkonferensen. Det har kommit många kommentarer på Facebook. Jag hinner tyvärr inte gå igenom detta nu. Har varit helt upptagen av Orsaeventet fredag-lördag och söndagen blir jag helt upptagen av min predikoresa till Hudiksvall. Så jag ber om att få återkomma.

Den välkände amerikanske författaren och pastorn Brian Zahnd kommer till Torpkonferensen i juni. Han har gjort en teologisk och andlig resa från att ha varit en ganska fyrkantig trosrörelsepastor till att bli en så kallad progressiv evangelikal, mer allkristen och allmänkyrklig i sin teologi. Progressiva evangelikaler brukar vara ganska påverkade av liberal teologi enligt min mening. Zahnd var kontroversiell när han var trosrörelsepastor, och han är minst lika kontroversiell idag efter sina ganska stora omsvängningar.

Jag har nu läst Zahnds bok ”Sinners in the Hands of a loving God”. Det är en parodi på Jonathan Edwards klassiska väckelsepredikan från 1700-talet om syndaren i en vred Guds händer, en predikan som format amerikansk evangelikalism. Det finns saker som Zahnd har skrivit som jag sympatiserar med, t.ex. hans kritik av den kristna nationalismen som har vuxit sig stark i USA senaste decennierna. Hans teologiska resa som innefattar mer av den kristna historien sympatiserar jag med. Men han har också gett sig på dekonstruktioner av bärande inslag i evangelikal teologi och teologi som präglat moderna väckelserörelser, och där är jag mycket tveksam. Zahnd har hamnat i en mycket mer liberal teologisk position än i en evangelikal. Att Zahnd är så pass populär bland vissa EFK-pastorer kan bara vara uttryck för en allt större teologisk spretighet inom EFK, en spretighet som enligt min mening behöver redas ut, så att vi i varje fall är överens om vad vi inte är överens om.

Den refererade boken kommer in på grundläggande kristna lärofrågor och jag vill här diskutera bibelsynen, försoningsläran och synen på eviga straff. Har just blivit intervjuad av en av de kristna tidningarna om saken.

Tycker att det Zahnd levererar är inte annat en gammal liberalteologisk skåpmat. Han gör upp med reformationens och väckelserörelsernas försoningslära, som är mainstream inom den globala evangelikala rörelsen, med John Stott som en spjutspets. En helt annan teologi än den jag står för i boken ”Inte utan korset”. Zahnds försoningslära är Waldenströms gamla försoningslära, men i betydligt mer urvattnad form än vad Waldenström stod för.

Hans bibelsyn är typiskt liberalteologisk och dessutom mycket rörig och inkonsekvent. I princip går det ut på att man kan välja och vraka när man läser Bibeln, vad man inte gillar kan man plocka bort. Retoriskt hävdar han att Jesus är större än Bibeln, men en konsekvens av Zahnds resonemang är att även de texter i Bibeln som direkt åsyftar Jesus eller är referat av Jesu predikningar, även där gallrar Zahnd friskt för att det ska stämma med hans liberala teologi. Gud som domare, och Gud som vred över synden och ondskan, och betoningen på Guds helighet, och att Gud faktiskt straffar synden – det finns inte utrymme för detta i Zahnds teologi. Vad blir det då för evangelium som blir kvar? Varför behövde Jesus dö på korset för våra synder om det så pass mycket ska bagatelliseras?

Och eviga straffen – också där en helt annan teologi än vad jag ger uttryck för i boken ”Efter detta”, där jag hävdar att Bibeln varnar för att gå evigt förlorad och att Jesus inte bara var snäll, han var också en domedagsförkunnare. Tron på eviga straffen ger ett hopp om att massmördare som Putin, Mao, Stalin och Hitler en gång ska stå inför en domstol och dömas av Gud för sina gärningar, och att det får en evig konsekvens.

Förhoppningsvis lyfter Zahnd fram saker som vi EFK-are är överens om när han predikar på Torp. Men kommer han in på frågor som bibelsyn, försoningslära och synen på Guds dom och eviga straff, då måste vi ha en rejäl teologisk debatt inom EFK vad vi står för. Jag anser inte att Zahnds teologi är evangelikal och att det ryms inom Lausannedeklarationen som vi EFK har lyft fram som ett teologiskt riktmärke. Skulle gärna vilja att EFK-teologer som Mikael Tellbe, Mikael Hallenius och David Davage med flera kommenterar saken.

Jag är helt övertygad om att tidigare generation EFK-teologer som Per-Axel Sverker, Hans Johansson och Kjell-Axel Johansson har samma uppfattning som mig i denna fråga.

 

 

 

Det är spännande ledarskiften på gång i svensk kristenhet. Det klassiska pingsttemplet i Stockholm, Filadelfia, håller på att rekrytera en ny föreståndare. Det gör också den klassiska gamla ÖM-församlingen i Stockholm, Korskyrkan. Där jag har hört rykten om vem det kan bli, men ingenting har hörts offentligt. Jag vet inte hur processen ser ut för ny ledare för Pingströrelsen men Pelle Hörnmark kanske kan tänka sig att hålla i uppdraget en period. Har inte heller en susning om vilka namn som kan vara aktuella i Filadelfia, jag har ju i en artikel i Hemmets vän föreslagit en fusion mellan Filadelfia och Hillsong. Om det alternativet inte är aktuellt tycker jag att bland de yngre pingstpastorerna, att Simon Holst är en som utmärker sig på ett positivt sätt och visar kapacitet både när det gäller ledarskap och teologiskt tänkande.

En annan spännande process är rekryteringen av ny pastor för Livets ord i Uppsala, en av Sveriges största frikyrkor när det gäller medlemsantal. Det verkar som om det blir offentligt på söndag kväll om vem det blir. Jag har faktiskt inte en aning. Om jag får komma med en gissning så tippar jag på David Ekerbring från Norrköping. Han har på senare år klivit fram som en samfundsledare för Trosrörelsen i Sverige och det skulle vara en viss logik i att han också blir pastor för den största församlingen inom rörelsen. Har haft en hel del med David att göra under senare år och tycker att det är en utmärkt person och ledare. Jag uppskattar mycket den nya generationen av trosrörelseledare i Sverige. Den tendens till övermod och arrogans som jag tyckte mig märka under 80- och 90-talet har försvunnit.