Evangeliska frikyrkan har tillsatt en arbetsgrupp för att bearbeta frågan om samkönade relationer och samkönade äktenskap. Fyra digitala möten har nyligen ordnats för att lyssna in ståndpunkter från medlemmar i samfundet. Dessa möten har följts upp av en enkät. Eftersom detta är en fråga som skapar intresse i svensk kristenhet, vill jag kommentera denna sak.
Enkäten har jag problem med. Sättet att formulera frågorna visar att arbetsgruppen redan tycks delvis ha tagit ställning i en klart sekulär riktning enligt min mening. Vilka ord man använder och hur man formulerar sig visar ganska tydligt vad man har för teologiska och ideologiska utgångspunkter i ämnet. Låt mig förklara.
Jag har fyra invändningar mot enkäten.
- Kan man som kristen kalla sig för HBTQI-person? Min första invändning mot enkätens formuleringar handlar om människosyn och hur vi definierar oss som människor. Hur ska vi som kristen definiera oss själva, vad är grunden för vår identitet. I den första frågan i enkäten kan man fylla i påståendet ”Jag är en HBTQI-person.” Den utgångspunkten finns sedan i ett stort antal av frågorna. Om man ser sig som en HBTQI-person kan man sedan kryssa i frågor som: ”Jag som HBTQI-person blir väl bemött i min församling”, eller ”Jag som HBTQI-person kan inte vara helt öppen med min identitet i min församling” eller ”Jag som HBTQI-person har bytt församling på grund av hur jag blivit bemött”. Frågorna utgår från att HBTQI är ett fullt acceptabelt sätt att klassificera kristna personer, och att det är allmänt accepterat. Begreppet HBTQI problematiseras inte alls i enkäten, utan det blir en utgångspunkt för enkäten. I den här typen av frågor definierar man sina teologiska utgångspunkter genom språket och genom ordvalet. HBTQI är ju idag en vanlig förkortning i sekulärt språkbruk, H-homosexualitet B-bisexualitet T-transperson Q-queer I-intersexperson. Homosexualitet och bisexualitet handlar om sexuell läggning, medan trans handlar om könsidentitet och queer kan beröra både och. Transperson handlar om att definiera som man vill sitt kön, det behöver inte alls vara klassiska kategorier som man eller kvinna. Det kan vara både och eller ingetdera, eller förändras över tid. Intersexualitet eller intersex handlar om kroppens funktioner kopplat till en normsyn på könskategorier. Hur ens sexuella läggning och könsidentitet ska definieras bestäms helt utifrån en själv, enligt detta synsätt. Intersex-person är en person med intersexvariation, ett medfött tillstånd där könskromosomer, könsorgan och könskörtlar har en så kallad atypisk utveckling. Man definierar själv sin könsidentitet.
Hur man definierar en människa är en grundläggande teologisk fråga. Enligt Bibeln har skaparen gjort oss till man eller kvinna. Någon annan form av könsidentitet eller sexuell identitet kan jag inte finna i den bibliska världsbilden. Utifrån en biblisk människosyn kan man inte heller utgå från en sexualiserad definition och identitet. Jag kan inte se det som riktigt ur kristen synvinkel att jag går omkring och kallar mig för en heterosexuell man. Bibeln ger oss idealbilden men vi lever i en fallen värld, och där vi människor kan brottas med livet på många olika sätt. Vår syndanatur kan bli så sammankopplad med vår personlighet så att vi börjar kalla oss för missbrukare, eller kriminell, eller något annat. När jag blir kristen blir jag en ny skapelse, får en ny identitet som Guds barn. Synden och syndafallets konsekvenser definierar mig inte längre som person. Som kristen får man hantera alla sorts frestelser, men våra liv behöver präglas av omvändelsen och efterföljelsen till Kristus. Synden och frestelserna definierar oss inte som människor. Något absolut syndfrihetstillstånd existerar inte här i tiden. En kamp som vi alla har. En äktenskaplig och sexuell relation är en gåva, en nåd, inte en rättighet.
HBTQI uttrycker dessutom ett helt åsiktspaket, en ideologi, som bland annat handlar om att dekonstruera och omformulera hela den kristna traditionen på sex- och äktenskapsområdet. HBTQI är en vidareutveckling av den sexuella revolutionen från 60- och 70talet.Varför ställs inte några kritiska frågor i enkäten om HBTQI-konceptet och ideologin? Kan man som kristen identifiera sig själv som HBTQI-person? Inte enligt min mening. Paulus i 1 Kor. 6:9-11 ger en bättre bild av kristen självbild och självförståelse än att beskriva oss själva som HBTQI-personer. Han skriver: ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” Här beskrivs omvändelsens kraft och hur det påverkar den troendes identitet. Vi har tvättats rena, vi har blivit helgade – det är den troendes identitet, oavsett vad det var för inslag i vårt icke omvända liv.
2. Enkätfrågorna har en relativiserande utgångspunkt.
För mig som evangelikal kristen är inte frågan om samkönade äktenskap ens förhandlingsbar. Det är en icke-fråga. Jag kan inte ens tänka mig att föra diskussioner i ämnet, det vore lika otänkbart som att föra en diskussion om vi ska börja välsigna polygama förhållanden. EFKs arbetsgrupp kan dock begrunda dessa frågor ur en klassisk evangelikal utgångspunkt med respekt för äktenskapet mellan man och kvinna som grund för sexuell samlevnad, t.ex. hur vi bättre kan hjälpa och stötta personer i våra församlingar som brottas med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. På det området finns det mycket mer vi behöver göra och lära oss. I enkäten är det dock ett fullt gångbart alternativ med de samkönade äktenskapen. ”Jag menar att vi i EFK bör viga samkönade par” kan man kryssa i, ”I min församling är det full OK att vara ledare om man lever i en samkönad relation”, ”jag menar att Bibeln ger stöd för att samkönade par kan ingå äktenskap i församlingen”, är exempel på frågor i enkäten. De svarsalternativen är lika vanliga som svarsalternativ som uttrycker den klassiska uppfattning som EFK hittills har haft. Pedagogiken i frågorna är att det är minst lika acceptabelt att acceptera och välsigna HBTQI-livsstilen, som en mer konservativ kristen syn. Enkäten uttrycker en relativisering i inställningen till dessa frågor. Sättet att ställa frågorna implicerar en relativiserande syn, alla uppfattningar är möjliga.
Moraliska måttstocken i ett kristet liv är Gud själv, uppenbarad i skrifternas vittnesbörd. I enkäten utgår man från olika personers uppfattningar, åsikter och mening. Man relativiserar EFK:s teologiska utgångspunkter genom sättet att ställa frågorna, att vara evangelikal, missionell, baptistisk, karismatisk – enligt frågeställaren så kan det uppenbart vara möjligt att förena ståndpunkterna. Då har man redan i sitt sätt att formulera frågorna tagit ställning i relativiserande riktning. Det är högt i tak, alla synsätt är lika goda ur en evangelikal eller baptistisk synvinkel, det blir ett sätt att tolka enkäten.
3. Enkäten är HBTQI-bejakande i hållningen – många av frågorna utgår från en bejakande inställning till samkönade relationer, visst finns det frågor som uttrycker motsatt inställning men väldigt många frågor har fokus på att löpa linan ut i denna fråga. Ett exempel på påstående man kan kryssa i är: ”Jag menar att även om samtalen om samkönade relationer utsätter EFKs internationella partnerskap för påfrestningar eller risk att avslutas måste de ända föras”.
”Jag menar att Bibeln ger stöd för ett gott bemötande av HBTQI-personer i församlingen” är exempel på en märklig fråga som underförstått leder i en viss riktning. Finns det några människor vi inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling? Sedan är församlingslivet präglat av omvändelse och befrielse från synd, det gäller oss alla, men det innefattar olika områden för olika personer. Begreppet HBTQI innebär att arbetsgruppen avskaffat omvändelseutmaningen när det gäller HBTQI. Omvändelsens utmaning tycks inte gälla personer som definierar sig själva som HBTQI. Menar man att någon ska svara att man inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling?
4. Frågorna om EFKs ideologiska-teologiska grundhållning med fokus på evangelikalt, baptistiskt, karismatiskt, missionellt och bejakande inställning till samkönade relationer tas som utgångspunkt i ett avsnitt i enkäten. Det är obegripliga kopplingar enligt min mening. Hur kopplas begreppen ihop logiskt? Samkönade relationer är något helt nytt i hela kyrkans 2000-åriga historia. Det finns inga exempel på det i Bibeln. Den judiska miljö där kristna kyrkan växte fram var helt förbjudande mot homosexualitet. I den världsvida kyrkan idag är det en marginell strömning i västvärlden som bejakar, framförallt kyrkor med teologiskt-liberal profil. Enda sättet att motivera denna omsvängning är tidsandan och anpassning till tidsandan. Att vi begriper bättre idag än för 2000 år sedan. Hur denna omsvängning ska kopplas ihop med att vara karismatisk kristen, baptistisk kristen, evangelikal kristen eller missionell kristen. Förklara för mig den som begriper detta, det är obegripligt för mig. Ska man enligt min mening ställa den typen av märkliga frågor måste man skriva ett inledande avsnitt som förklarar hur kopplingarna hänger ihop.
Slutord: för den som läser detta och inte känner mig vill jag bara nämna att jag sedan sjuttiotalet varit verksam som pastor och församlingsledare i Stockholm. I den rollen har jag ända sedan sjuttiotalet mött många människor som brottats med sin sexuella läggning. Även enstaka fall har jag mött dem som brottats med sin könsidentitet, även om det varit betydligt mer sällsynt i min erfarenhetsram. Har sett hur ett antal personer hittat vägar att förena bibeltro, och klassiska kristna värderingar med sin brottningskamp angående sexuell läggning. En del genom ett heterosexuellt äktenskap, en del genom celibat, en del genom ett långvarig brottningskamp där varken äktenskap, celibat eller fasta samkönade relationer varit ett alternativ. De har aldrig gått på Pridefestivaler eller bejakat HBTQI-agendan. Naturligtvis har jag även haft kontakt med dem som både varit med på Pridefestivaler och bejakat HBTQI-agendan. Det jag försöker säga att den här kategorin av människor är en brokig skara människor och vi med en konservativ kristen syn ska aldrig vara avståndstagande mot människor. Jag tycker också att vi med konservativ kristen hållning kan delta i kampen mot förtryck mot alla människor, och det innefattar naturligtvis dem med olika sexuell läggning och upplevelse av könsidentiteten. T.ex. skrev jag och Jonas Gardell en gemensam artikel för några år sedan i en av Sveriges största tidningar där vi protesterade mot utvisningen av homosexuella till länder där de är utsatta för livsfara.
Men den kristna kyrkan behöver stå upp för tidlösa normer och ideal utan att vara kärlekslösa eller avståndstagande mot någon.
