Joel Halldorf och ”Makten och det heliga”

Har nu läst Joel Halldorfs mycket uppmärksammade bok ”Makten och det heliga”. Joel är en lysande skribent och har en unik förmåga att koppla teologi och teologiska resonemang till aktuella samhällsfrågor. Han är dessutom mycket pedagogisk i sitt sätt att skriva. Han är troligen den offentliga röst från kristenheten med mest genomslag i det offentliga samtalet för närvarande.

Här följer lite reflektioner från min sida efter läsning av boken.

Bokens första del har rubriken ”Ideologiernas död och religionernas återkomst”. Här är det forskaren och religionsvetaren Halldorf som skriver och ger en mycket övergripande bild av globala trender, där religionen blir ett allt viktigare inslag i politiken. Efter en period av sekularisering och ateistisk hegemoni, blir koppling till religion allt viktigare. Halldorf ger här en intressant förklaring till detta och pekar på liberalismens och sekulariseringens kris och misslyckande i att skapa mening. Halldorf skriver om upplysningen: ”Vi missförstår upplysningen om vi tror att den handlade om gudlöshet och sekularisering. Vad den gjorde var att ge oss nya gudar”. Moderniteten är full av religionssurrogat. Halldorf lyfter fram den gamla debatten om ideologiernas död som inte har skapat en sval och rationell politik, det har medfört uppgivenhet och en känsla av hopplöshet istället. Halldorf noterar att 1985 var 15 procent av befolkningen medlemmar i ett politiskt parti, idag är det 2 procent.

Halldorf analyserar hur kommunismen kunde falla utan att ett enda skott avlossades. I Iran kollapsade regimen och vacuumet fylldes av islamistiska rörelser, samma utveckling i andra arabländer, där socialism och sekulära stater ersattes av islamisering. Halldorf pekar på att i Indien har Modi lagt hinduismen som grund för en nationalistisk politik. Den rysk-ortodoxa kyrkan har blivit en maktfaktor i f.d. Sovjetunionen. Den amerikanska kristna högern har skaffat sig ett allt större inflytande och dominerar idag det republikanska partiet. Halldorf målar ut en global trend, med växande religiöst inflytande i olika delar av världen. Jag tror att han här är helt rätt i sin analys.

I nästa kapitel borrar Halldorf lite djupare i några aspekter av denna trend, om presidenternas heliga krig. Mest fokuseras analysen på Trump och dagens USA men även Putin och ryska ortodoxa kyrkan ges en ingående granskning. Avsnittet om Putin är mycket intressant och lyfter fram aspekter som inte nämns särskilt ofta i den allmänpolitiska debatten. Halldorf granskar Putins relation till den ryska ortodoxa kyrkan och synen på Rysslands gudomliga kallelse och andliga enheten med Ukraina, som en motiverande faktor bakom dagens krig. Ett andligt och religiöst arv förenar Ryssland, Belarus och Ukraina i Putins världsbild. Kriget är en apokalyptisk kamp mot det gudlösa väst, en kosmisk kamp mellan ont och gott. Kommunismens fall skapade ett ideologiskt vacuum och det har skapats en religiös ideologi som legitimerar Putins makt.

Halldorf pekar dock på komplexiteten, Ukrainakriget kan inte klassas som ett renodlat religionskrig. Det är många faktorer som spelar en roll. Både mjuka och hårda faktorer, och bland de mjuka räknas in ära, heder och religiösa och ideologiska motiv. Religionen blir då en faktor som används för att mobilisera och motivera inför och under ett krig.

I ett avsnitt analyserar Halldorf Trumps teologiska rötter och religiösa historik. Han lyfter fram intressant om hur pappa Fred Trump drog med sig familjen till Norman Vincent Peales kyrka i New York där man blev medlemmar. Trump hade uppenbarligen en personlig relation med Peale. Peale och hans kyrka var ju en speciell kyrka i amerikansk kristenhet och brukar räknas som en av framgångsteologins rötter, även om det var mer positivt tänkande än karismatisk kristendom som präglade kyrkan. Halldorf menar att Trumps skrytsamhet, självförtroende och ständiga överdrifter kan spåras tillbaka till detta, att inte tala om och se verkligheten som den är utan som man önskar att den ska vara. Trump ljuger ju ständigt, jag har betraktat honom som mytoman, Halldorf ger dock här en lite annan vinkling på detta. Trumps religionschef i Vita huset, Paula White-Cain har liknande rötter, dock mycket mer i den karismatiska kristendomen. Tvivelaktig personlig moral, kristen framgångstro och att politik handlar om andlig krigföring. Trumps allians med vissa kristna ledare från megakyrkevärlden handlar om att se politik som andlig krigföring. Politiska motståndare betraktas som demoniska krafter. Wallnau, en av kristna höger-profilerna betraktar demokraterna som en demonisk politisk organisation.

Halldorf betonar att både Putin och Trump har stora behov av att fromhetssignalera men det säger ingenting om deras personliga liv. Religionen kan fungera som raketbränsle för politiska projekt skriver Halldorf. Jag tror han här har helt rätt i sin analys. 83 procent av USA:s evangelikala och karismatiska kristna röstade på Trump 2024, och bland dem som går i kyrkan mer än en gång i veckan är det 90 procent. Halldorf skriver: ”Både USA:s högerkristna och den rysk-ortodoxa kyrkan tycks ge Trump och Putin frikort med hänvisning till att de är trossyskon. Men det borde vara precis tvärtom: en tydlig kristen bekännelse kräver en hårdare, inte mildare, granskning.”

Nästa kapitel i Halldorfs bok handlar om Israel och kristna sionismen. Han gör där en nödvändig distinktion mellan judisk sionism, som i stor utsträckning har varit en sekulär rörelse, att skapa ett hem för förföljda judar – och kristen sionism. Kristen sionism handlar om att stötta staten Israel utifrån kristna motiv, att staten Israel är en uppfyllelse av bibliska profetior. (egen kommentar: det finns naturligtvis många judar som ser dagens Israel som en uppfyllelse av bibliska profetior, men det är en viss gren av religiösa judar som ser det på detta sätt.) Halldorf gör sedan en kritisk granskning av modern apokalyptisk förkunnelse, framförallt det som kallas för Darbyismen. Han pekar på spekulationer i svenska väckelserörelsens historia som varit felaktiga. Det är dock frågor som har bearbetats inom frikyrkligheten, inte minst inom Evangeliska Frikyrkan. Han pekar på att tanken på judarnas återvändande och statens Israels uppkomst inte har varit på agendan i kristna kyrkans historia i modern tid. Halldorf pekar sedan på hur denna apokalyptiska sionism har påverkat modern amerikansk politik.

Jag tror att Halldorf har blir något överkritisk och förenklar. Tanken på Jesu återkomst är en klassisk kristen lära som kristna kyrkan har förkunnat i 2000 år och som finns med i de nytestamentliga texterna och i kyrkohistorien. Bibeln talar om tidstecken och spekulationer om tidstecken har funnits i alla tider, utnämningar av Antikrist, t.ex., kan man ge ett antal exempel på i kyrkans historia. Tror också att dagens kristna höger och Trumpismen har en bredare uppslutning än från strikta Darbyister, inte minst från katolskt håll.

Halldorf har rätt i att förutsägelserna om Israel och judarnas återvändande, det är svårt att belägga från kyrkohistorien. Men nu lever vi med facit i hand, och jag har mycket svårt att se att händelser i dagens Israel inte kan kopplas till gamla testamentets profetior. Det är mer än återvändandet från Babel som utmålas i GT-texterna. Här skulle det vara intressant att ta del av hur judiska GT-uttolkare ser på dessa texter kopplat till dagens verklighet.

Halldorf pekar på att stödet för Israel kan göras utifrån allmänpolitiska och humanitära skäl, men det religiösa stödet dominerar helt i hans analys. Sveriges främste Israelförsvarare idag, Alice Teodorescu-Måwe, är ateist och inte alls någon kristen sionist. Även i USA är Israelstödet mångfasetterat och inte bara drivet av en viss religiös falang.

Halldorfs slutord i kapitlet kan knappast kallas för forskarens ord, snarare en allmän debattör som gör upp med sitt arv: ”Politiken behöver något att tro på. När inga alternativ står till buds kan besynnerliga föreställningar om ett heligt land och en helig historia som når sin kulmen i en helig slutstrid utanför den heliga stadens portar plötsligt sätta agendan. Därför vägleds världsledare av föreställningar som tidigare bara förkunnades i tältmöten av excentriska predikanter”. Nja, jag tror att det är en överdrift att påstå att världsledare vägleds av dessa föreställningar, visst finns det en influens i amerikansk politik, som Halldorf helt riktigt pekar på, men det finns också andra influenser. Och det är inte bara en extrem Darbyism och apokalyptiska spekulationer, tron på Jesu tillkommelse har djupa rötter både i bibeltexterna och i kristna traditionen. Att se dagens Israel och judarnas återvändande till Israel som en uppfyllelse av bibliska profetior, jag har svårt att se att det skulle vara en extrem tolkning. Det är en fullständigt unik händelse i världshistorien som vi nu bevittnar sedan 1948, och att helt räkna bort Gud och bibelprofetior i det sammanhanget är i min mening inte alls någon självklart tolkning.

Bokens fjärde kapitel ger en bred exposé om hur teologiska anspråk påverkar politiken, både i nutid och historiskt. Halldorf kommer in på en rad olika förhållanden som Richard Dawkins, Silicon Valley, Thomas av Aquino, seven mountains, Sverigedemokraterna, Ungern med mera. Han börjar med det växande kristna intresset i västvärldens kulturdebatt. Ärkeateisten Richard Dawkins kallar sig numera för kulturkristen. Han vacklar i tron på det sekulära projektet. Silicon Valley har svängt, kristendomen har gått ifrån att vara något nästan olagligt till att bli en het trend. Elon Musk kallar sig för kulturell kristen. Halldorf kommer in på högerpopulistiska partier, bland annat i Ungern, som vill värna om kristna värderingar. Halldorf konstaterar dock att den högerpopulistiska kristendomen är teologiskt liberal. Man vill ha en bred kyrka utan alltför specifika kristna läror. Halldorf citerar Oxford-forskaren Cremer som skrivit: ”högerpopulistiska rörelser använder kristna traditioner, symboler och språk som markörer för att stärka en etnokulturell identitet, men utan att anamma kristen lära, etik eller institutioner.

Halldorf redogör för auktoritära anti-demokratiska tolkningar av kristendomen, Seven Mountain-teologin och katolsk integralism presenteras. Harvardprofessorn Adrian Vermeule en företrädare för det sistnämnda med amerikanska vicepresidenten JD Vance som en lärjunge, en katolik. Halldorf berättar om hur katolske 1200-talstänkaren Thomas av Aquinos argument för en statsstödd kristendom som skulle dominera samhället. Heretiker bör avrättas var Aquinions slutsats. Halldorf redogör vidare för andra kristna förhållningssätt till den världsliga makten, som anabaptismen och puritanismen. Den tidiga kyrkans förhållningssätt, att kristendom skulle inte spridas genom tvång presenteras, bland annat i Tertullianus tolkning. Den radikala reformationens idéer om frihet fördes över till Nordamerika och präglade formandet av USA där religionsfrihet och yttrandefrihet rådde, till skillnad mot den auktoritära politik som präglar USA idag enligt Halldorf.

En slutsats från Halldorf i detta kapitel att det finns olika varianter av teologi och kristendom, på dagens informationstorg sprids otaliga versioner. Det är viktigt vilken teologi och kristendomstolkning som lyfts fram. Halldorf skriver: ”det finns en hunger efter ett moraliskt språk i politiken i dag och när kyrkan kliver in i politiska debatter blir det tydligt att den har tillgång till detta – och det är kraftfullt.” Kyrkan bjuds in till maktens bord och det kan verka smickrande, men det är en frestelse. Historien visar nämligen att när kyrkan vinner herravälde i världen sker det till ett högt pris: hon tvingas betala med sin själ. Sanna ord.

Bokens sista kapitel handlar om demokratin. Halldorf pekar på statistik som visar på en tilltagande maktlöshet, inte minst bland unga. De känner att de inte kan påverka. Hur demokratin kan urarta i tyranni lyfter Halldorf fram med franska revolutionen som exempel. I USA skapades republiken vid samma tid med en djupare folklig förankring. Tocquevilles analys av demokratin lyfts fram som intressant, hur USA lyckades skapa ett fungerande system. Tocquevilles tes är att i ett sunt samhälle balanserar olika krafter varandra, så att ingen enskild får total makt. Enligt den utgångspunkten byggde man det amerikanska politiska systemet. Utan bromsklossar blir centralmakten despotisk även om den är demokratiskt tillsatt – det är Halldorfs tes som han argumenterar för. Ett demokratiskt statsskick kräver dygder som solidaritet, tålamod, tillit, samarbetsförmåga och förmågan att lyssna på varandra.

Halldorf pekar på det svenska exemplet, där monarkins avtagande makt gick hand i hand med uppbyggnad av folkrörelserna och civilsamhällets uppbyggnad. En livskraftig demokratisk kultur växte fram. Undersökningar visar att samhällsengagemanget är större bland religiösa än bland icke-religiösa. En svensk studie visar att de som ofta går till gudstjänst i större utsträckning engagerar sig i civilsamhället. Tocqueville pekade på puritanismens betydelse för amerikanska demokratins framväxt. En förändring märks dock idag i USA, de religiöst aktiva har fått en minskad tillit.

Halldorf lyfter fram tyske filosofen Habermas och hans tankar om att religionerna bär på resurser som kan väga upp modernitetens svagheter. Den västerländska demokratin har enligt Habermas religiösa rötter. Vi kan inte förstå begrepp som frihet, anständighet, moral och emancipation – utan att utgå från kristna-judiska traditionen. Utmärkt slutkläm från Halldorf: ”när politikerna hävdar att makt är rätt behövs röster som påpekar att rättvisa och barmhärtighet är heliga principer som till och med samhällets högst politiker behöver underkasta sig.” Hear, hear!

Slutsatser:

  1. Halldorf skriver lysande och kunnigt. Beläst. Mycket belägg för teserna utifrån forskning och litteratur. Håller genomgående med honom om trendanalys, växande intresse för kristendomen i västvärlden, att religiös nationalism är en växande global trend. Hans analys av den kristet präglade högerpopulismen håller jag med om.
  2. Håller med om att växande kristet inflytande är på gott och ont, det kräver en bra teologi och kristendomstolkning som utövar inflytande för att det ska bli en positiv påverkan.
  3. Saknar en mer jämförande global religionsanalys. Halldorf snuddar vid frågorna, men religionens alltmer framträdande roll i världen skapar växande förtryck och i vissa fall mördande. Man kan bara nämna om Iran, Afghanistan och Hamas för att ge några exempel. Någon motsvarighet till detta existerar inte i demokratiska västvärlden, och inte heller i de kristna högernationalistiska rörelserna. Halldorf skriver att religioner är som vädret, kan bli till stor skada, men också bidra till mycket gott. Analys av olika sorts väder, alltså religioner, behöver fördjupas. Jag är t.ex. mycket tveksam till att skriva om Islam och kristendom som jämförbara storheter. Dessutom är islam heresi enligt alla rimliga kristna kriterier.
  4. I avsnittet om Israel och eskatologin, tycker jag att Halldorf delvis glider ifrån forskaren Halldorf och mer gör upp med sin egen religiösa uppväxt.
  5. I avsnitten om amerikansk högernationalism i Trumps anda saknar jag en analys av varför evangelikaler i så stor utsträckning röstar på Trump. Det räcker inte med att det är ett tvåpartisystem och att evangelikalerna ser Demokraterna som sekulära och gudlösa. Halldorf snuddar vid frågorna men en mer ingående analys behövs över vad det är man reagerar på och där man söker lösningen hos Trump.
  6. Bra att Halldorf ger en nyanserad bild av avarter inom kristendomen, och totalitära tendenser. Trender i modern amerikansk katolicism och Thomas av Aquino lyfts fram, och inte bara Seven Mountains – bra.

 

 

 

 

 

 

 

Senaste rapporten från Swärds horisont

Senaste veckorna har jag och hustrun bott i vår sommarstuga i Boviken, en mil norr om Skellefteå. Hustrun är ju från denna stad, och sommarstugan är arvegods som hon förvaltar tillsammans med sin bror. Samtidigt har jag fortsatt min boklanseringsturné, i samarbete med tidningen Dagen. Nu är vi hemma i Stockholm igen, och invaderas av alla barnbarnen som kommer hit i morgon, så jag missar tyvärr New Wine-konferensen i Göteborg. Och jag missar Almedalen, ett engagemang som jag har börjat trappa ner under senare år.

Det har varit mycket intressant att senaste tio dagarna besöka pingstkyrkan i Boden, EFK-församlingen i Rosvik, som ligger mitt emellan Luleå och Piteå, och pingstkyrkan i Luleå. Så fascinerande att möta dessa levande och engagerade lokala församlingar som utför ett gediget arbete på lokala nivån. EFK i Rosvik under Jan Zetterlundhs ledning, har utfört ett apostoliskt uppdrag under många år, och inte minst planterat församlingar i norra Ryssland. Mycket intressant också med pingstförsamlingen i Luleå som under Niclas Mörlings ledning också jobbar apostoliskt med församlingsplanteringssatsningar på andra platser i Norrbotten, nu med fokus på Haparanda, där man ska döpa sju personer kommande söndag.

Mina predikningar har haft boken ”Allt mellan himmel och jord” som utgångspunkt. En sammanställning över ämnen och frågor som jag drivit i många år, predikat över och skrivit om, och med en stark känsla av ett profetiskt uppdrag. Har lyft fram i mötena mitt breda evangelikala perspektiv, att försvara en helhetssyn på Jesu seger på korset, om faran att gå evigt förlorad, om kampen för flyktingars rätt att stanna i Sverige, om en evangelikal kristen miljösyn, om bibelsynen, om att Jesus och Paulus har rätt i sin förståelse om Adam och Eva, om en biblisk syn på sex och samlevnad etc. Ett stort intresse för min bok, som jag säljer i ett antal ex vid varje församlingsbesök.

Vill du läsa boken kan du beställa den från Sjöbergs förlag.

Närmaste veckorna blir det barnbarn i Stockholm och engagemang i Folkungakyrkan i Stockholm, bland annat ansvarar jag för predikan söndag 5 juli klockan 11.00. Välkommen om du finns i stan. Tar nog med mig lite böcker för signering.

Slutkommentar i EFK-debatten

Det är extremt mycket folk som har hört av sig till mig efter senaste veckornas skriverier i både kristna pressen och på min blogg i efterdyningarna av EFK:s kongress. Att jag på det personliga planet tog kongressen och omröstningen mycket hårt, det har jag redan skrivit om och har inte någon anledning att upprepa mig i den saken. Jag är däckad av detta, kanske för resten av livet. Det här inlägget handlar dock mer om att tolka vad som hände och några reflektioner om vägen framåt. Jag räknar med att denna diskussion sedan är avslutad för min del. Förhoppningsvis

Ibland fattar samfund historiska beslut som får konsekvenser långt in i framtiden. Några exempel är Baptistsamfundets uteslutning av Filadelfia 1913, mer exakt den lokala distriktsföreningens beslut. Det formade svenska frikyrkokartan fram till vår tid. Svenska missionsförbundets beslut om tillsättningen av Axel Andersson som missionsföreståndare 1929, brukar också räknas som ett historiskt beslut. Den kongressen liknar delvis debatter vi har haft inom EFK senare år, Axel Andersson var delvis en god förlaga till Brian Zahnd. SMF brukar räknas som att man genom detta beslut gick i en mer teologiskt liberal riktning. Det brukar nämnas som en förklaring till varför Equmeniakyrkan har tappat mer än 75 procent av alla sina medlemmar under drygt 100 år trots en fördubblad svensk befolkning under samma tid.

Personligen tror jag att EFK:s kongressbeslut kommer att forma EFK påtagligt närmaste trettio åren. Låt mig förklara varför och ge lite bakgrund.

EFK:s kongress stod inför ett konkret beslut både 2026 och 2024. Vi motionärer har velat ha ett EFK som bara rymmer en äktenskapssyn. Vi kan inte se någon annan hållning som evangelikal. Vi tror att det inte är enligt Guds vilja att göra på annat sätt. Att vi som EFK-församlingar gemensamt ska ställa upp på en mer klassisk kristen äktenskapssyn. Styrelsen har enhälligt avvisat våra förslag vid två kongresser. Kongressen 2024 gav dock motionärerna starkt stöd, dock inte tillräckligt för att detta ska vara normerande även på församlingsnivån.

Vi motionärer har inte talat om att utesluta församlingar, det är andra som har talat om det. I sin yttersta konsekvens har våra förslag kunnat leda till det, men det är bara styrelsen i EFK som kan fatta sådana beslut och den nuvarande styrelsen skulle aldrig utesluta Saron och Immanuelskyrkan, så ett sådant scenario var uteslutet.

Vid kongressen 2026 blev det ett omfattande stöd för styrelsens linje att avslå vår motion. Röstsiffrorna 341-63. Det innebär att EFK definitivt har tagit ställning mot att stå för en enhetlig äktenskapssyn som gäller även de lokala församlingarna. Detta innebär att EFK klart och tydligt och med bred majoritet har tagit ställning för ett mer pluralistiskt EFK, med öppenhet för olika teologiska strömningar och tolkningar. Med mer högt i tak. I den konkreta sakfrågan innebär det att församlingar som har en mer konservativ äktenskapssyn ska leva sida vid sida med mer teologiskt-liberalt mer inriktade församlingar och ha det fulla samarbetet som en samfundsgemenskap innebär, med ungdomsläger, med konferenser, med pastorsutbildning, med internationella missionssatsningar, med utbildning med mera. Även om beslutet 2024 innebär att EFK på samfundsnivå ska ha en konsekvent hållning för klassisk äktenskapssyn, tror jag att dessa distinktioner inte kan upprätthållas i längden. EFK-ledningen har redan under de första två åren frångått beslutet. Det blir orimligt att betrakta församlingar med ändrad äktenskapssyn som andra klassens medlemmar i EFK. Speciellt när det handlar om flera av de största församlingarna.

Det finns dock en viktig detalj i detta beslut som är viktig att påpeka. När vi bildade EFK var satsningar på församlingsplanteringar en av våra viktigaste målsättningar. Det är ett beslut och satsning som ännu inte har genomförts i någon större utsträckning efter 30 år. Vi har dock exempel på framgångsrika församlingsplanteringar, det är dock satsningar som inte EFK har initierat, utan det handlar om nya församlingar som har anslutit sig till EFK där för att man har betraktat EFK som ett förnyelseinriktat, karismatiskt och evangelikalt samfund.

Granskar man namnen på de personer som skrivit under den senaste motionen som röstats ner med 341-63, hittar man t.ex. ledningen för församlingen New Life som har varit en av de mest framgångsrika församlingsplanteringar vi har haft i EFK senaste 30 åren. Jag själv är ju exempel på en person som har ägnat hela mitt liv åt församlingsplanteringar och det är flera av EFK:s församlingar idag som jag har ägnat många år åt att plantera och bygga upp. Fyra av de 17 ledarna på listan står för en annan av de mest framgångsrika församlingsplanteringar vi har haft i EFK senaste 30 åren. Nämligen Iglesia Ichthus i Stockholm. En församling idag med cirka 260 medlemmar och med dottergemenskaper på olika platser, både i Spanien och Sydamerika. Ett exempel på en stabil och långsiktigt verkande immigrantkyrka som varit med i EFK genom kontakten med mig.

Flera av de andra pastorer som skrivit under motionen har trosrörelsebakgrund, och sökte sig till EFK för att hitta en bredare gemenskap. De 17 namnen domineras av olika kategorier av församlingsplanterare och som också långsiktigt har lyckats med detta.

Församlingsplanteringar är nästan alltid teologiskt konservativa, i synnerhet om det handlar om immigrantförsamlingar.

Så en form av tolkning är att EFK:s styrelse har i två kongresser konsekvent röstat mot förslag som kommer från församlingsplanteringsrörelsen inom EFK, och vid senaste kongressen fick man dessutom det breda stödet från EFK-församlingarna. Etablissemangets seger mot uppstickarna, kan det beskrivas som.

Församlingsplanteringar är alltid radikala och teologiskt konservativa. Nästan alltid, man kan hitta exempel på undantag, men det blir det ofta satsningar som dör ut inom 10 år.

Med sin pluralistiska, kompromissande och inkluderande hållning som EFK har valt, har jag svårt att begripa hur man kommer att kunna attrahera morgondagens församlingsplanterare. Man stöter med dessa beslut bort de församlingsplanterare vi redan har i våra led. Och man stöter bort morgondagens församlingsplanterare.

Detta känner naturligtvis styrelsen och den beslutande kongressen till, de var de drivande församlingsplanterarna man röstade ner med bred majoriteten och det var etablissemanget man värnade om. Man pekar med hela handen i den riktningen.

Så detta tror jag är det stora problemet för EFK att hantera med detta kongressbeslut. Framtiden får visa konsekvenserna, hur många av våra församlingsplanterare kommer att försvinna som en följdverkan, och hur många kommer vi att attrahera och mobilisera inför framtiden.

Jag nämnde vid kongressen tanken om att sälja av skogen vid Torp, och skapa en värdepappersfond av kapitalet, där avkastningen används för församlingsplanteringsprojekt. Att satsa pengar är en viktig bit, ännu viktigare är att mobilisera människor med apostolisk kallelse och smörjelse.

Till sist några kommentarer kring märkliga inslag i denna debatt. Principen om kongregationalism. Att EFK har inte något läroämbete. Att församlingarna väljer själva sin äktenskapssyn. Kongregationalism tycks vara är en princip som lyfts in när det passar i en situation. Baptiströrelsen i Sveriges historia som är vår viktigaste rot, visar på en modifierad kongregationalism, i viktiga läro- och principfrågor har beslut alltid lyfts fram på samfundsnivå. Och EFK gör ju detta även i detta fall, man säger att EFK står för en klassisk äktenskapssyn, men att man kan acceptera undantag. Det är väl en form av läroämbete och det man kallar för modifierad kongregationalism?

Vi som skrivit dessa motioner 2024 och 2026 har väckt mycket irritation inom EFK. Väldigt många har önskat att vi inte skulle skriva några motioner och lägga oss i. Vi har varit tvungna därför att vi motionärer av någon outgrundlig anledning inte har haft någon representation i EFK-styrelsen. Då har vi varit tvungna att gå denna väg och lyfta frågor via motioner. Vi betraktas som en ytterkantsfalang inom EFK, till skillnad mot den breda mitten som det uttrycktes i debatten i Linköping. Vi som står för saker som varit självklara inom EFK i alla tider, har alltså de senaste fem åren blivit en ytterkantsfalang, det är en någon märklig utveckling.

Som jag visat i denna analys så domineras denna ytterkantsfalang av församlingsplanterare som faktiskt har lyckats plantera församlingar som långsiktigt har vuxit och idag är stabila församlingar, att dessa nu betraktas som en ytterkantsfalang, det är en tragisk utveckling. På nittiotalet betraktades vi som spjutspetsar. Den här typen av beslut och värderingar är avgörande för om en rörelse ska vara innovativ, dynamisk och växande, eller stagnerande.

EFK-styrelsen har nu drivit i en stagnerande riktning enligt min mening, jag hoppas att vår nya utmärkta ledning med Linnéa Åberg, Markus Sand och Magnus Alphonce ska ha kraft och ork, och få Guds nåd till att omforma EFK till att bli en mer dynamisk och församlingsplanterande rörelse.

Och till sist. Kristna pressen skriver att jag lämnar EFK.  Nja. Jag är fortfarande medlem i Folkungakyrkan i Stockholm är fortfarande församlingens ordförande, vald fram till 2028. Har inte några avsikter att ändra på detta. Däremot har jag sagt att jag slänger in handduken när det gäller engagemang i EFK på riksnivån. Det blir en stor lättnad för EFK som kommer att slippa få hantera besvärliga motioner från mig vid kommande kongresser. Jag har dessutom inte haft några officiella uppdrag i EFK sedan 2010 så i praktiken blir det inte någon större skillnad.

Vi ska inte gräva ner oss för mycket i dessa saker. Guds verk går framåt. Guds ord står fast. Andens vind blåser. Exakta formerna och organisationerna för detta kommer att variera och vara flexibla. Jag är inte övertygad om i vilken utsträckning som våra gamla frikyrkosamfund kommer att överleva och vara vitala in i framtiden, eller om det främst blir nya vinläglar. Vi får se.

 

Nu fortsätter boklanseringsturnén Allt mellan himmel och jord

Det har varit extremt mycket feedback efter EFK-kongressen, både folk som har hört av sig till mig från alla håll, och möten och samtal av olika slag. Det har varit uppmuntrande med allt det stöd man känt av från olika håll i kristenheten. Det blir spännande att se hur fortsättningen blir. Kommer att skriva en slutinlägg om den debatten med lite mer summering och precisering av vad som har sagts och beslutats och min tolkning av det.

Min nya bok Allt mellan himmel och jord, ger egentligen hela bakgrunden till debatten som varit inom EFK. Bland annat finns den så kallade Fyrkedebatten med utförligt i debatten, den senaste debatten är egentligen bar Fyrke 2.0. Debatten om Brian Zahnd är också bara Fyrke 2.0. Debattlinjen handlar om dimensionen progressiv-evangelikal-liberal kontra en mer konservativ evangelikal syn.

Under juni fortsätter min turné med lansering av boken, görs i samarbete med tidningen Dagen. Så här ser programmet ut, haka gärna på om du finns i närheten av någon av följande platser:

Helsingfors, Andreaskyrkan, Missionsförbundets konferens, 5-6 juni

Pingstkyrkan Boden, söndag 14 juni 11.00

EFK Rosvik, nära Piteå, onsdag 17 juni 19.00

Pingstkyrkan Luleå, söndag 21 juni 11.00

Jag har en hel del inbokat även för hösten för denna turné, men det finns fortfarande utrymme för något mer besök i höst, och jag räknar också med att förlänga turnén in på nästa år. Så det går att höra av sig till mig om det finns intresse för bokning. Det kostar ingenting, och kan genomföras som ett föredrag alternativt en predikan med utgångspunkt från bokens innehåll.

Firat guldbröllop idag på norra Island

Den här veckan ägnar jag mig åt högintensiva erotiska eskapader, tillsammans med äkta hälften sedan 50 år tillbaka. Eva, den lilla söta 18-åriga nyfrälsta tjejen från Skellefteå som dansade in i min värld hösten 1975, och 22 maj 1976 vigdes vi i Jakobsbergskyrkan, Järfälla, i nordvästra Stockholm, med Kjell Sjöberg som vigselförättare. Hon bytte då efternamn från Markgren till Swärd, man gjorde ju så förr i världen.

Det har sedan blivit ett helt liv i Jesu efterföljd och aktivt kristet engagemang, fyra barn har vi lyckats producera, som nu är en bra bit upp i medelåldern, och sex barnbarn i åldrarna 2-12 år.

Vi har en viss känsla för att gå utanför boxen, och att fira guldbröllopsdagen i Akureyri i norra Island, hör knappast till normaliteterna. Det blev en middag ikväll på Centrum Restaurang och Bar, i centrala Akureyri, så nära nordpolen man kan komma nästan. Kör man med båt rakt norrut härifrån så hamnar man i Nordpolen. Hustrun kommer ju norrifrån, från Västerbotten, så det var hon som tyckte att vi skulle åka hit. Mina preferenser skulle nog ligga en bit söderut, men vad gör man inte för uppoffringar för kärleken.

Det som var mest kul var när barnbarnen i dag ringde och gratulerade.

Nu är det hela havet stormar

Jag har varit så bombarderad av synpunkter på EFK-kongressen i helgen, från alla håll och jag kan inte svara på varje kommentar så jag gör detta summerat i punktform. Väldigt många har hört av sig till mig från en rad olika sammanhang. Har mött kraftiga hejarop från folk inom Equmeniakyrkan, Pingst, Trosrörelsen, EFS, med mera. Och naturligtvis en massa EFK-are.

  1. Jag är inte bara en debattrobot, jag består också av känslor av kött och blod. Har nu lämnat 42 års engagemang inom EFK, och det är en djup sorgeprocess, så tacksam om kommentatorer är lite varsamma i kommentarer och ordval. Jag har gått från att vara en ledande och respekterad person med inblandning i alla nyckeluppdrag i EFK, till att bli någon ”som katten släpat” in, ett uttryck som Johan Arenius har använt om hur Immanuelskyrkan har känt sig, i dagsläget är nog beskrivningen mer adekvat för oss bibelkonservativa som vill ha ett EFK som bara rymmer en äktenskapssyn. Jag har gråtit i två dagar efter kongressen, det är mitt känslotillstånd. Jag står för i stort sett alla värderingar jag hade för 30 år sedan, det är EFK som har ändrat på sig, inte jag. Det som är bekymmersamt är att EFK tydligen inte begriper hur mycket man har ändrat sig och på vilket sätt. Den motion som presenterades i lördags av mig och som blev totalt sågad med röstsiffrorna 341-63 skulle haft 100 procent stöd om jag lagt fram den på en EFK-kongress på nittiotalet, det enda som skulle hända var att folk skulle undra varför jag lade fram en motion om något självklart. Det är djupa känsloprocesser man går igenom när man ägnar många år av sitt liv åt en kristen organisation och när äktenskapet sedan krackelerar. Jag tolkar kongressbesluten som om jag har fått sparken från EFK. Det är faktiskt inte någon som har invänt mot den tolkningen.
  2. Hela mitt engagemang i EFK:s HBTQ-process senaste sex åren har jag gjort som individ. Mitt församlingsuppdrag och mitt förtroende inom EFK idag är att  jag enhälligt valts till ordförande för Folkungakyrkan i Stockholm, två gånger senaste åren. Församlingen är inte inblandad, men många i församlingen hejar på mig och delar helt uppfattningen även om vi inte formaliserat det i församlingsmöten och församlingsbeslut. Så tacksam om inte Folkungakyrkan blandas in i kommentarerna. Många medlemmar har inte en susning om vad som händer inom EFK och bryr sig inte. Framöver kommer vi dock att behöva lyfta dessa frågor även i vår församling.
  3. EFK är ett demokratiskt samfund och kongressbesluten är helt avgörande i viktiga frågor. Vi lade fram en liknande motion för 2 år sedan som fick stöd för 43 procent av ombuden och slutbeslutet gick i stor utsträckning på vår väg, enda skillnaden mot vår motion var att normeringen skulle gälla på församlingsnivån, inte bara samfundsnivån. Liknande motion fick alltså stöd av 16 procent denna gång, så jag erkänner att vi motionärer blev besegrade och önskar vinnarna lycka till i fortsättningen. En jämförelse mellan de två kongresserna visar också hur snabbt utvecklingen har gått, ett mer inkluderande EFK där olika äktenskapssyner kan leva sida vid sida, det är nu som gäller, och ett sådant EFK är inte mitt EFK, det EFK jag ägnat mig åt 42 år.
  4. Att beslutet blir att EFK håller fast vid sin klassiska äktenskapssyn, och de som väljer en annan väg, blir undantag. För mig blir det bara semantik. Två av de tre största församlingarn har redan tagit dessa beslut sedan flera år tillbaka, Saron i Göteborg och Immanuelskyrkan i Örebro. Vid kongressdebatten fanns det inte kritik mot dessa vägval, att de ska innefattas och inneslutas var vad all retorik och argumentation handlade om och ett antal argument radades upp varför församlingar som ändrar äktenskapssyen ska vara en del av EFK.  Enda korrekta sättet att beskriva EFK är det rymmer flera olika äktenskapssyner, och det är den enskilda församlingen som avgör vilken äktenskapssyn och vigselpraxis man ska ha. Det finns inte inbyggt i beslutet några bromsmekanismer för denna utveckling. Nu är det bara att följa utvecklingen och se vilka församlingar som går i fotspåren av IMK och Saron. Med dessa beslut är det fullt möjligt för en lokal EFK-församling att införa välsignelseakter för polygama relationer, det ska blir spännande att se vilken församling som blir först på den bollen. Det är betydligt mer radikalt, då ligger man en bit före samhällsutvecklingen, debatten nu om samkönade vigslar handlar om att ligga långt efter samhällsutvecklingen.
  5. Den här resan är jag inte intresserad av att vara med på, och det bombardemang av kärlek jag samtidigt mött senaste dygnen visar att det finns ett omfattande stöd i svensk kristenhet för min hållning. De röstande EFK-arnas hela fokus vara att innesluta församlingar som viger samkönat, samtidigt som man visste att man med detta stötte ut en annan grupp, de med mer bibelkonservativ äktenskapsuppfattning. Några av de församlingarna har redan lämnat EFK, jag har aktivt verkat för att uppmana dessa församlingar att stanna kvar i EFK och avvakta denna kongress. En av våra 17 motionärer har redan idag gått över till det bibelkonservativa baptistnätverket där han ser sig som mer hemma.
  6. Jag ser EFK-beslutet som definitivt, det finns ingen återvändo efter detta. Debatten är avslutad. Frågan är vad vi gör nu. En pastor för en EFK-församling med 260 medlemmar ringde upp mig i går och tyckte att vi skulle bilda en ny rörelse. En annan pastor för en EFK-församling med ett antal hundra medlemmar sade till mig i förgår att man nu överväger att lämna EFK men att vi måste samordna oss. En del har antytt det länge och har fått vatten på sin kvarn.
  7. Jag tror att det är viktigt att inte handla förhastat. För äldre församlingar som har varit med länge i EFK och Örebromissionen och Helgelseförbundet för dem är detta inte snabba processer. I Folkungakyrkan finns det en opinion att lämna EFK, och vissa har redan lämnat vår församling på grund av att vi är med i EFK. Jag kommer att uppmana församlingen till besinning och söka Gud. Att jag som individ ser mig som färdig med EFK innebär inte att Folkungakyrkan som församling är det.
  8. Ett antal nyckelledare inom EFK som har liknande inställning till dessa kongressbeslut kommer att mötas efter sommaren för bön och samtal om vägen framåt, jag tror det är viktigt att vi agerar samordnat, församlingar som är intresserade av denna process kan gärna höra av sig till mig.
  9. De församlingar och personer som driver denna nya agenda med ny äktenskapssyn, de är splittrare, splittrar gamla församlingar och gamla samfund. Jag är förvånad hur lite respekt dessa församlingar visar för sina samfund och alla de känslor och värderingar som finns där utan bara kör på sitt race och kräver att respekteras och inkluderas. Det har inte funnits ett ord av kompromiss. Det hade räckt om Immanuelskyrkan i Örebro sagt att man beklagar att deras ställningsttaganden skapar oro inom EFK och att man nu ska utvärdera de beslut man fattat tidigare och värdera konsekvenserna. Men något sådant hördes inte från något håll från EFK-debatten i lördags.

Analys av EFK-kongressen

Cirka 6 års process inom Evangeliska Frikyrkan, EFK, som gäller samkönade relationer nådde sin kulmen i går vid kongressen i Linköping. Jag har sagt konsekvent senaste åren till församlingar som övervägt att lämna EFK att avvakta, vi måste vänta in denna kongress.

Trots den goda stämningen inte minst vid valet av missionsdirektorer så blev resultaten vid omröstningarna kring våra motioner en fullständig sågning av våra förslag och tankar.

Vi var ju 17 pastorer och ledare som skrivit en motion om att EFK konsekvent ska stå för en klassisk kristen äktenskapssyn och att det ska gälla även på församlingsnivå. Sammanfattningsvis kan man säga att motionen föreslog att EFK ska bara rymma en äktenskapssyn, inte flera äktenskapssyner.

Vår motion blev alltså nedröstad med siffrorna 341–63. Det enda positiva med detta var att resultatet var så pass tydligt. EFK har tagit ställning. Att det gjordes ett tilläggsbeslut om att se över att skriva in i EFK:s grunddokument om vår klassiska äktenskapssyn, det saknar all praktisk betydelse när det på församlingsnivå är fritt fram att vara med i EFK och införa en könsneutral äktenskapssyn. Att beslutet var någon form av kompromiss, en tredje väg, jag begriper inte alls vad det var för tredje väg. Beslutet vid kongressen var en total sågning av en mer konsekvent hållning för klassisk äktenskapssyn. Att det om några år blir några rader i EFK::s grunddokument om klassisk äktenskapssyn, tror jag inte ett dyft kommer att påverka församlingar som liberaliserar i denna fråga.

Jag har lagt ner mycket tid på detta och bland annat argumenterat för motionerna genom omfattande artiklar i både Dagen och Världen Idag veckan före kongressen. Jag försökte också i presentationen av HBTQ-motionen att vara saklig och diplomatisk och jag tycker nog att jag både undvek personangrepp och polemik.

Och utfallet blev som det blev.

Mina slutsatser är följande:

  1. EFK har med detta valt att gå en mer pluralistisk väg i grundläggande värdefrågor. Man bör komma ihåg att det inte bara gäller Immanuelskyrkan Örebro, IMK. Saron i Göteborg har gått in på samma väg, de bejakar också en samkönad äktenskapssyn, enda skillnaden mellan dem och IMK är att de inte praktiserar vigsel. De bejakar att ett samkönat äktenskap är likvärdigt med traditionellt äktenskap.
  2. Enligt min bibelsyn och övertygelse kan man inte slå in på denna väg och rymmas inom en evangelikal bibelsyn. Även om man försöker med semantik att slå fast att bara ha en klassisk äktenskapssyn, så säger man i nästa mening att man kan acceptera undantag. Därmed accepterar man att vi har olika äktenskapssyner. IMK och Saron, det handlar om två av våra 3-4 största församlingar. Med beslutet finns ett prejudikat som innebär att andra församlingar kan slå in på samma väg utan att det blir konsekvenser.
  3. Som jag sade i min inledning till presentationen av motionen så måste denna fråga vara slutdiskuterad efter denna kongress. Vi kan inte älta i detta i flera år till. Det är nog den enda punkt där vi alla är överens inom EFK.
  4. De församlingar som har varit involverade i denna process och stött vår mer konservativa hållning i denna fråga, måste nu fundera över om EFK är det sammanhang man kan relatera till. Jag har varit engagerad i 42 år i EFK, och har under den tiden suttit i styrelsen under 16 år och varit samfundets ordförande under 8 år. Att förlora en omröstning med siffrorna 341-63, i en fråga man ser som mycket viktig och lagt väldigt mycket tid på, för mig innebär det i princip att få sparken, en förtroendeomröstning. Även om jag inte har haft några officiella uppdrag inom EFK under senare år, har jag dock varit en mycket engagerad EFK-are, och inte minst deltagit i den interna debatten på olika sätt. Det tragiska är att motionärernas värderingar inte ens ryms inom styrelsen idag, det var likadant för två år sedan, men omröstningen för vår del gick ju mycket bättre då än denna gång, en del av våra medmotionärer har ju redan lämnat EFK, det är en delförklaring varför det gick sämre denna gång.
  5. Jag har aldrig i mitt långa yrkesliv blivit så nedröstad någonsin, som denna gång. Jag har varit engagerad i en rad fler sektorer än kyrkan, inom politiken, idrotten, näringslivet, bostadsrättsföreningar, universitet, samfälligheter med mera. Har aldrig varit med om att få så lite stöd när jag argumenterat för ett förslag, jag har under mitt samlade yrkesliv lagt fram tusentals förslag som har respekterats och i stor utsträckning beslutats om.
  6. Så detta skriver jag under mycket stor sorg, för mig känns det känslomässigt som ett 42-årigt äktenskap som knakar i fogarna. Men det kanske ändå inte är så allvarligt. Våra samfundsstrukturer måste nog ses som flexibla överbyggnader, som är ganska provisoriska till sin natur.
  7. Att ledare får sparken eller faller bort av olika skäl bevittnar vi nu regelbundet. Nu får jag nog räkna in mig i den skaran fast av helt andra skäl än en del andra.
  8. Vi behöver nog börja be och fundera över och samtala om hur vägen framåt ser ut efter detta. Det är en del EFK-församlingar som är bekymrade över situationen. Vi kanske går in i ett nytt spännande läge när samarbetsformerna mellan församlingar kan hitta helt nya vägar.

I debatten inför beslutet försökte jag lyfta fram att detta är en politisk fråga i första hand, inte en andlig eller teologisk fråga. Jag strök under att det viktigaste i denna process var den socialdemokratiska partikongressen 2005 i Malmö. Jag var närvarande på plats och följde hela debatten på första parkett, i min roll som statsvetare och politisk analytiker. En stor minoritet inom partiet var emot att införa könsneutrala äktenskap och samkönade vigslar, bland annat partiledaren Göran Persson var skeptisk. Mona Sahlin var drivande kraften bakom beslutet. Efter en omfattande debatt beslutade man om att införa denna reform. Enligt politikens logik får minoriteten anpassa sig efter majoritetsbeslut. Det har därefter konsekvent varit socialdemokraternas linje.

Socialdemokraterna är största nomineringsgruppen i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet. Efter kongressbeslutet satsade man sedan på att driva igenom detta i Svenska kyrkan, och kunde lätt bygga upp en majoritet kring samkönade vigslar cirka 2009, och körde över dåvarande ärkebiskopen som hade tagit ställning för att äktenskapet var för en man och en kvinna. Svenska kyrkan blev kanske den första kyrkan i hela världen att besluta om att införa samkönade vigslar. Moderaterna tog samma beslut som Socialdemokraterna cirka 2009, också efter omfattande debatt och en stor majoritet emot.

Utan Socialdemokraternas beslut 2005 och kyrkomötesbeslutet 2009 som Socialdemokraterna drev igenom hade det inte varit möjligt för EFK-församlingar att lyfta frågan om samkönade vigslar. Nu är det 2026, och i en frikyrka som EFK är det alltså möjligt att införa en könsneutral äktenskapssyn och praktiska samkönade vigslar. Denna historiska beskrivning är enligt min mening historiska fakta.

Den stora frågan inför EFK-kongressen var, ryms församlingar som praktiserar samkönade vigslar inom EFK. Svaret blev ett rungande ja, med en 84-procentig majoritet. Efter kongressen är frågan om mer bibelkonservativa kristna ryms inom EFK, min tolkning av kongressbeslutet är att jag nog lutar åt ett nej som svar på den frågan.

 

Guldbröllop, EFK-kongress och bokturné fortsätter

Nu är det den 11 maj. Den här veckan kommer jag att ägna två dagar åt EFK:s kongress i Linköping, fredag-lördag. På söndag har jag hand om församlingsmötet hemma i Folkungakyrkan i Stockholm.

Nästa vecka kommer jag och hustrun att fira guldbröllop. En hel vecka ska ägnas åt denna sak, på annan ort. Det ser jag fram emot.

I juni fortsätter min boklanseringsturné. Boken ”Allt mellan himmel och jord” kom ut vid årsskiftet och jag kommer under detta år att besöka ett stort antal församlingar och konferenser och berätta om bokens innehåll. Innefattar ett antal av de hetaste teologiska debatterna vi har haft i Sverige senaste 15 åren, som utspelats på min blogg. Boken är en redigering av ett stort urval av olika bloggtexter strukturerat efter olika teman.

Så här ser programmet ut under juni:

5-6 juni – Missionsförbundets konferens i Helsingfors, Andreaskyrkan

14 juni – Pingstkyrkan i Boden klockan 11.00

17 juni – EFK-församlingen i Rosvik nära Piteå, 19.00

21 juni – Pingstkyrkan i Luleå klockan 11.00

Jag har med mig boken för signering och erbjuder den till ett mycket bra pris, samt ett särskilt erbjudande från tidningen Dagen, vi har denna turné i samarbete.

På väg hem till Stockholm

Nu sitter jag på flygplatsen i Bergen, för att resa till Stockholm. Har ägnat senaste sex dagarna åt de fem barnbarn vi har här, i åldrarna 2-12 år. Otroligt kul och utmanande. I dag skulle jag följa 3-åringen till förskolan, barnehagen heter det i Norge. Hon vägrade sitta i vagnen. Försökte få henne att gå och hålla i vagnen, hon vägrade att gå. Till slut fick hennes mor komma och bära henne på ryggen. Då var allt ok.

Nu blir det två dagars styrelsemöte med Heart of Evangelism, den organisation som Sebastian Stakset tog initiativ till för cirka 7 år sedan. Strategi, framtidsplaner och bön är på agendan.

I går blev jag uppringd av tre journalister på en gång, blev då medveten om att handlingarna till EFK:s kongress har lagts ut. Bland annat radions P4 hörde av sig. Har inte hunnit läsa styrelsens svar på motioner där jag har haft ett litet finger med i spelet. Det är tröttande med ett evigt ältande om HBTQ-frågan. Och att framställas som någon sorts spjutspets för evangelikal teologisk konservatism. Det enda jag säger är att EFK ska hålla fast vid övertygelser som den världsvida kyrkan har haft i 2000 år, samt 99 procent av dagens världsvida kyrka som betraktar sig evangelikala kristna eller pingst-karismatiska kristna. Inte så mycket att diskutera enligt min mening, men det är det tydligen.

Rapport från Klädesholmen och senaste nytt från Swärds horisont

Under påskhelgen var jag och hustrun på Västkusten och besökte EFK-församlingen på Klädesholmen. En liten ö med drygt 300 året-runt bofasta invånare, och en församling på 110 medlemmar. Öarna på västkusten är verkligen gamla väckelsebygder och arvet lever vidare genom frikyrkor som i förhållande till folkmängden är extremt stora.

Älskar svenska frikyrkorörelsen. Dessa vitala församlingar, många gånger på mindre platser, engagerade medlemmar, omfattande utåtriktad verksamhet, trohet och långsiktig inriktning. Det imponerar. Jag blev mycket imponerad av församlingen på Klädesholmen.

Jag hade med mig min senaste bok för försäljning och signering och den innehåller ju mycket aktuella teman. Bland annat debatten om försoningsläran och betydelsen av Jesu död på korset, där jag har tagit debatten mot ett urvattnat kors. Det kunde jag lyfta fram i helgens påskpredikningar.

Det blir nu lite paus i bokturnén, då jag har andra åtaganden under senare delen av april och maj. Kommer ha familjesemester över perioden kring första maj, och i mitten av maj åker jag och hustrun till Island för att fira vår femtionde bröllopsdag. Det blir också EFK-kongress i mitten av maj.

I juni fortsätter bokturnén med besök hos finska missionsförbundets rikskonferens i Helsingfors, första veckan i juni, samt besök hos Luleå pingstförsamling senare delen av juni. Det blir troligen ytterligare ett församlingsbesök i norra Sverige i juni.

Jag är engagerad i ledningsgruppen för Sverige tillber Jesus, och vi har bokat in en lovsångsdag i Kungsträdgården lördag den 8 augusti. Se till att reservera den dagen i almanackan. Planeringen pågår för fullt för detta event.

Nästa vecka blir det två dagars styrelsemöte för Staksets organisation, Heart of Evangelism, vi ska lägga fast strategin för vägen framåt.