Om helande. Som evangelikal kristen med karismatisk öppenhet, enligt Evangeliska Frikyrkans teologiska ramar, så tror jag på helande genom förbön. Jesus botade de sjuka och vi har också kallats att göra samma sak, som lärjungar till honom.

Men det finns en annan sida av myntet. Vi har ansvaret att sköta om våra kroppar. De är Andens tempel. Det är inte alltid enkelt att sköta om kroppen.

Jesus och apostlarna och Paulus inte minst, ägnade sig ständigt åt motion. De gick inte på gym. Men de ägnade sig åt vad man nu för tiden kallar för power walking. Att vandra från Galiléen upp till Jerusalem med packning, innebar en enorm fysisk ansträngning. Pauli missionsresor innebar enorma vandringar bland Turkiets och Greklands höga berg. Många mil. Jesus och apostlarna och Paulus måste ha varit fysiskt i topptrim.

Det är inte bara att gå fram till förbön när det gäller helande, det handlar också om att sköta kroppen. Sund motion och sunda kostvanor, mycket frukt och grönsaker, mycket proteiner, dra ner på kolhydrater och framförallt dra ner på färdigprocessat och sött. Det går att gräva fram i bibeltexterna goda rekommendationer också när det gäller kostintaget.

Jag har kämpat med vikten senaste 25 åren. Har haft svårt med viktnedgång trots kontinuerliga ansträngningar. Har dock varit duktig på att träna, gått på gym senaste 20 åren, joggat och promenerat. Försökt äta mycket frukt och grönsaker. Det har inte hjälpt. Väger idag 95 kg, har som lägsta vikt senaste 25 åren haft 87 kg, efter att ha varit sjuk tre månader, dels i bältros, dels i covid 19. Klättrade upp i vikt stegvis efter det att jag blev frisk. 80-85 kg borde vara en betydligt bättre och hälsosammare vikt för mig.

Min vårdcentralläkare har nu skrivit ut Mounjaro till mig, ska ta en spruta en gång i veckan, enligt de nya behandlingsmetoderna som har slagit igenom. Det minskar aptiten. Enligt senaste erfarenheter och forskning ska denna behandling ge bra effekt på några månaders sikt. Jag kommer att berätta hur det går.

Det har inte blivit något bloggande senaste månaden. Julperioden blev intensiv då alla barn och barnbarn var hemma hos oss i Stockholm. Intensivt och härligt. Under det här året blir det en lågintensiv turné under hela året då min bok ”Allt mellan himmel och jord” ska spridas både i Sverige och i svensktalande Finland. Kommer att besöka ett antal församlingar och konferenser, hålla föredrag om boken, bli utfrågad om boken och hålla predikningar med utgångspunkt från bokens innehåll.

I skrivande stund är sju församlingsbesök inbokade under året men samtal pågår med ett antal ytterligare där inte datum är spikat. Målsättningen är 20-25 församlingsbesök under 2026. Turnén läggs upp i samarbete med tidningen Dagen så det blir löpande annonsering i Dagen av dessa sammankomster. I skrivande stund är Skogakyrkan Kungsängen, Aspnäskyrkan Järfälla, Folkungakyrkan i Stockholm, Uppsala pingstförsamling, Svenska missionsförbundets sommarkonferens i Finland, församlingen Betel Klädesholmen på västkusten och Equmeniakyrkan i Nybro, inbokade. Hör av er om det finns intresse.

En bok jag varmt vill rekommendera är Jonas Anderssons bok om Bibeln med titeln ”Gud har talat”. Den handlar om bibeltro och bibelsyn, bibelläsning och kraften i Guds ord. Initierat, kunnigt med djup förankring i den kristna traditionen.

Den är ett bra motgift mot alla problematiserande och ifrågasättande texter och tolkningar av Bibeln som dyker upp från olika håll. Liberalteologin har ju brett ut sig sedan 1800-talet, det är inte något nytt. Däremot väckelserörelsen och alla moderna frikyrkosamfund som växte fram i spåren av väckelserörelsen har haft den höga bibelsynen som en självklarhet. Detta har dock urgröpts betydligt under senare decennier. Min debatt om Brian Zahnd på Torpkonferensen, är ett färskt exempel. Det handlar i grund och botten om Bibeln är människors ord eller om det är Guds ord.

Jonas Andersson, så vitt jag vet är han missionsförbundare – alltså Equmeniakyrkan, slår fast Bibelns inspiration och ofelbarhet i sin bok och argumenterar för detta. Han betonar att Bibeln måste förstås och tolkas utifrån sina egna förutsättningar, en utgångspunkt måste alltid vara Jesu bibelsyn och inställningen till skriften. Jesus var ju en skriftlärd jude med högsta respekt för Guds ord, och under hans korta stund på jorden var det Gamla Testamentet som var den heliga skriften.

Det är få saker jag har läst under senare år som så tydligt försvarar bibeltron och bibelsynen som Jonas Anderssons bok. Den exemplierar också att dagens kamp om bibeltro och bibelsyn går inom samfunden, inte i första hand mellan dem.

För Jonas Andersson är bibeltron och bibelsynen inte en akademisk fråga. Han betonar Andens betydelse vid bibelläsningen och förståelsen av bibeltexten. Hans vittnesbörd om mångårigt missionsarbete där tecken och under, demonbefrielser, dramatiska helanden och frälsningen bekräftar sanningen och kraften i Bibelns påståenden, ger tilltro till hans argumentation för Bibelns trovärdighet.

Flera av de exempel jag diskuterat på min blogg, som Danielsbokens författarskap, Jona bok, Adam och Evas historicitet med mera tas upp i boken, och Jonas har samma utgångspunkt som jag själv har. Skrift ska med skrift förklara skrift, och Nya testamentets uttolkningar av texterna i Gamla testamentet ska vara vägledande för oss.

Jonas skriver bland annat: ”Jesus bekände sig till hela Skriften på många sätt. Han citerade ofta från olika delar av den och från de allra flesta enskilda böcker. Han citerar från de historiska, de poetiska och de profetiska böckerna och alltid med samma självklara övertygelse att detta var ord som utgått från Gud fadern.”

Det här är ett perfekt inlägg i svensk teologisk debatt: ”Endast i en sekulariserad västvärld har vi råd med teologi och spekulationer kring Bibeln som bara duger någonting till vid ett skrivbord. I verkligheten prövas Ordet på allvar. På missionsfältet finns inte utrymme för något dribblande med sanningen. Där är det raka rör som gäller.”

Jonas skriver också i överensstämmelse med det jag själv har försökt säga många gånger: ”Men teologistudier och all form av bibelstudier borde väl utformas på sådant sätt att man utgår från Bibelns egna anspråk, Jesu hållning, och den första kristna kyrkans syn på skriften.”

I går kväll kom jag hem från fem dagars besök i Bergen, Norge, då jag ägnat mig åt att vara med och passa fem barnbarn i åldrarna 2-12 år. Intensivt och kul. Att vara ”Nanny” i min ålder ger intressanta erfarenheter och perspektiv på tillvaron.

Nu har min bok ”Allt mellan himmel och jord”, kommit till förlaget och jag får en första leverans idag. 350 sidor. En sammanställning av olika bloggtexter och bloggdebatter. Boken ger en bra bild av min teologiska och andliga hållning. Progressiv evangelikal i socialetiska frågor, bibelkonservativ och ser mig som konservativ evangelikal, värnar och lyfter fram det Bibeln själv säger och påstår, och värnar om det kristna kyrkan historiskt har varit övertygad om. Och samhällsnära, när Bibeln kan användas för att analysera aktuella samhällsfenomen. Den här mixen är lite ovanlig, och gör mig svårplacerad i de vanliga facken och boxarna.

I kväll ska Christer Roshamn intervjua mig om boken, på Sverigekanalen. Det ser jag fram emot.

Här följer lite notiser och kommentarer kring senaste händelserna i mitt liv.

I morgon är det den stora kyrkhelgen, första advent. Ska då leda gudstjänsten i Folkungakyrkan. Ser fram emot detta. Martin Tebus ansvarar för predikan. Eva Nolemo-Jägerskogh ansvarar för musik och lovsång, som i morgon blir mer av traditionella adventspsalmer.

Vi har haft möten i veckan om en stor lovsångsdag i Kungsträdgården igen, nästa år. Liknande det som anordnades 1 augusti i år och som samlade mellan 10-20.000 personer.

Intensiva förberedelser pågår inför eventet i 3 arena i Stockholm, lördag 31 januari, med Sebastian Stakset som initiativtagare. En gigantisk manifestation mot våldet.

För första gången i mitt liv tjänstgjorde jag vid Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Det var en intressant erfarenhet. Företrädde Kristdemokrater i Svenska kyrkan vid mötet, fast vi går ihop vid årsskiftet med Borgerligt Alternativ, och bildar det gemensamma Borgerlig Kristen Samverkan, BKS. Flera vänner till mig och teologiskt likasinnade är ju mycket engagerade i denna verksamhet, dels professor Torbjörn Aronsson som var aktivt engagerad vid Kyrkomötet, dels Lennart Sacrédeus som valts in för BKS för kommande mandatperiod.

Kyrkomötet handlar i stor utsträckning om kyrkans administrativa och ekonomiska styrning. En huvudfråga vid detta kyrkomöte var kyrkans skogsförvaltning, Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare. Kyrkomötet är högsta organ för den demokratiska förtroendemannastyrningen av Svenska kyrkan. Det finns ett dubbelkommando i styrningen, biskoparna och prästerskapet ska sköta den andliga och teologiska styrningen av kyrkan inklusive all löpande verksamhet på församlings- och stiftsnivå. Kyrkomötet ramas tydligt in i andakter, psalmsång och morgonböner så det är inte några renodlade sammanträden, inslagen av bön och Guds ord finns på plats. Jag noterade också att biskoparna som är närvarande, ger en tyngd och riktning åt mötet, inte minst när andliga och teologiska frågor tangeras.

Trots ambitionerna att nedmontera partipolitiken i Svenska kyrkan, lever den dock fortfarande kvar på riksnivån. På lokal nivå har man lyckats komma ifrån den i viss utsträckning. Partipolitiken är ett mer begränsat problem om partierna nominerar personer som är aktivt kristna och kyrkligt engagerade. I stor utsträckning tror jag att det förhåller sig på det viset.

Noterade att upplägget av kyrkomötet liknar i stor utsträckning de politiska partiernas kongresser och beslutsfattande. Motionerna från de olika nomineringsgrupperna dominerar agendan. Sverigedemokraterna breder ut sig ordentligt som parti i kyrkomötet, och många motioner och inlägg kommer från deras sida, de blir dock alltid nedröstade och agerar inte samordnat med någon annan nomineringsgrupp. De utnyttjade talartid till max vilket skapade viss irritation. Socialdemokraterna breder ut sig som den största gruppen i kyrkomötet, det är uttryck för att många av Svenska kyrkans medlemmar är socialdemokrater och röstar på sitt parti i kyrkovalen. Partistyrning och partidisciplin enligt politiskt mönster präglar Socialdemokraterna i kyrkopolitiken. Den största partipolitiskt oberoende gruppen i Svenska kyrkan är POSK, men det går inte att se något tydligt mönster i hur POSK agerar i kyrkopolitiken. Jag får intrycket av att de ofta är allierade med Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Det är en unik modell som Svenska kyrkan har valt för styrning av kyrkan, i internationell jämförelse, jämfört med andra breda folkkyrkor. Vid det här mötet diskuterades både vigseltvång för präster – att det ska lyftas fram i anställningssituationen, och inriktning på teologiska utbildningar. Det politiska etablissemang som finns vid kyrkomötet agerar samordnat i den här typen av frågor och driver på utvecklingen enligt den sekulära agendan.

Min pastorskollega inom Evangeliska Frikyrkan, Jan-Gunnar Wahlén, har kommit ut med en ny bok. ”Livskraft – en kärlekshistoria”. Det är ett mycket originellt grepp i bokskrivandet. Dels är det gamla dagboksanteckningar från Jan-Gunnar i 19-20-årsåldern, då han gick bibelskola Livskraft i Aneby. Dels reflektioner som han har gjort nu, långt efteråt då han tittar i backspegeln, kommenterar, refererar och tolkar det han gjorde och tänkte långt tidigare sitt liv.

Jan-Gunnars bibelskoleperiod innehöll en salig blandning av Gudsmöten, bibelstudier, referat av olika lärares undervisning, bedömningar, kompisrelationer, kärleksbekymmer och andra relationer med motsatta könet, predikoövningar, församlingsbesök, lek och upptåg, sport, och mycket annat.

Boken har en hög nivå av igenkänningsfaktor för min del. Jag hör till en generation, som ligger 15 år före i tiden jämfört med Jan-Gunnar. Men jag gick också internatbibelskola i Orsa 1971-1973 och jag skulle nog kunna lägga karbonpapper på Jan-Gunnars bibelskoleerfarenheter som en ung man. Jan-Gunnars kärleksbekymmer i Aneby resulterade i ett livslångt äktenskap, alltså ett lyckligt slut. Mina kärleksbekymmer i Orsa fick inte lika lyckligt slut. Det gick bättre på det området senare i mitt liv.

Hur en ung person upplever olika trender i kristenheten, där ger Wahléns bok intressanta insikter. Det var likadant när jag växte upp med olika trender i kristenheten. Och utmaningen i att som ung bedöma vad som är bra, och vad som är mindre bra.

Jan-Gunnars reflektioner långt efteråt över erfarenheterna som ung, ger en mycket bra undervisning och teologisk insikt.

Kan varmt rekommendera dig att köpa och läsa boken. Vill du köpa boken, kontakta författaren direkt och beställ den hos honom, jan-gunnar@lundhagskyrkan.se.

Jag noterar också att jag är omnämnd en gång i boken. Jag besökte ju bibelskola Livskraft då och då på 80- och början av 90-talet som lärare. Bland annat var jag där i samband med Reinhard Bonnkes besök 1988, då min kompis Anders Robertsson med assistans av mig, var Bonnkes kontaktperson i Sverige. Vi var aktivt engagerade i mötena med Bonnke som gick av stapeln i Aneby 1988, och som Jan-Gunnar nämner om i boken. Han skriver följande: ”På kvällen var det något idiotiskt bönemöte under ledning av Stefan Swärd tror jag”. Detta minns jag inte alls, men det stämmer nog. Det var rejält bönetryck i Bonnke-sammanhangen.

Jag befinner mig just nu på Costa Blanca i Spanien, och jobbar med slutspurten i mitt bokmanus. Har sammanställt en bok med utgångspunkt från de cirka 3000 bloggtexter jag skrivit sedan 2008. Har försökt lyfta fram de viktigaste debatterna sedan 2008. Riktigt fascinerande att sitta och gå igenom allt igen. Bibelsynsdebatterna är intressanta, debatten om historiciteten i Jona bok och Adam och Eva, kommer med i boken. Båda debatterna var enorma i omfattning och Adam och Eva-debatten utlöstes av en mening i en ledare jag skrev i Världen Idag. Mitt bloggande har en hyfsat stor bredd och det försöker jag ska spegla även boken.

Försökte börja jobba med denna bok redan för 4-5 år sedan men tiden räckte inte till. Nu går jag i mål och den ska på tryck inom 10 dagar. Många texter speglar olika diskussioner. Vi har dock helt tagit bort alla gästblogginlägg som förekommit i de mest intensiva debatterna. Det skulle bli en för spretig och omfattande bok. Många personer finns omnämnda i mina texter då mycket skrivs som respons på olika åsikter som förts fram.

Mitt kristet sociala engagemang lyser igenom i boken, flera kapitel handlar om flyktingdebatterna och kampen om Pastor Jean.

Det finns också med lite rent personliga skrivningar, om min kamp med sjukdom och minneskrönikorna jag skrev vid mina föräldrars bortgång. Lite aprilskämt har tagits med i ett kapitel, det skojigaste av allt med aprilskämten är att nära vänner till mig gick på dem.

Flera teologiska debatter kommer med i kapitlen, om försoningsläran, om eviga straffen, Jesu tillkommelse, kristen sexualsyn. Abortfrågan och mitt miljöengagemang tas upp i två kapitel. Några kapitel har koppling till debatter vi har haft inom Evangeliska Frikyrkan, bland annat den så kallade Fyrkedebatten som var intensiv 2011.

Ett kapitel handlar om mina inlägg om Donald Trump förstås. Men det blir ett kapitel av 19. De som tycker att jag snöat in på min kritik mot Trumpismen bör notera att det är bara en liten del av det totala innehållet i boken.

Befinner mig just nu i Bergen Norge, där jag varit i 8 dagar och utfört nanny-uppdrag, varit med mina fem barnbarn som bor i Bergen. Det har varit intensiva och skojiga dagar. Barnen är i åldersintervallet 1,5 till 12 år. Ikväll flyger jag tillbaka till Stockholm.

När jag nu varit i Bergen har jag träffat chefredaktören Vebjörn Selbekk, som är chefredaktör för norska tidningen Dagen. Den har ingenting att göra med Dagen i Sverige, utan kan närmast jämföras med Världen Idag i Sverige. Selbekk utmärker sig dock genom att konsekvent ha drivit en Trumpkritisk linje på ledarplats alltsedan Trump började som politiker. Han och jag har liknande inställning i denna fråga. Jag kommer att börja publicera på mina sidor texter som han skrivit om Trump, så att folk ska inse att det är fler än jag som gör liknande bedömningar.

På söndag morgon reser jag och hustrun till Spanien, vi ska vara där i 23 dagar. Det blir delvis ledighet för min del, men ska också jobba med att göra klar nästa bok som kommer ut på Sjöbergs förlag. En bok jag jobbat med länge men där vi först nu går i mål med manuset. En redigering av en massa bloggtexter jag skrivit under 17 år. Det verkar som om boken får 19 kapitel och lyfter fram 19 olika områden som mitt bloggskrivande och bloggdebatter har kretsat omkring under dessa år. Vi hoppas på att skicka manuset till tryckeriet i mitten av november, utgivning i början av december.

Det här får bli mitt slutinlägg i debatten om amerikanske pastorn och författaren Brian Zahnd. Jag har tagit hjälp av den amerikanske teologen Roger E Olson för att analysera och klassificera Zahnd. I förra blogginlägget lyfte jag fram att förskjutningen i grundläggande lärosatser är en förskjutning i riktning mot liberal teologi, detta enligt Olsons analys. Det gäller framförallt grundläggande kristna läror som försoningsläran och synen på eviga straffen, där Zahnd drastiskt har förändrat sin syn, enligt min mening i teologiskt liberal riktning. Olson menar att även förskjutningen i äktenskapssyn och HBTQ-frågor är uttryck för att mainstream-evangelikal kristenhet, i vissa fall rör sig i teologisk liberal riktning.

För mig är detta inte akademiska frågor. Det handlar om väckelsekristendom eller inte. En urvattnad kristen förkunnelse, och en urvattnad förkunnelse i lärofrågor, medför att skärpan i förkunnelsen minskar, glöden falnar, utmaningen tunnas ut. En teologi och förkunnelse som rör sig i liberal riktning blir urvattnad. Växande församlingar och levande kristendom kännetecknas av att man radikalt predikar korsets omvälvande budskap och Jesu seger över djävul och synd, att man varnar för att gå evigt förlorad och att man har en stark tilltro till att hela Bibeln är Guds inspirerade, av Anden ingivna Guds ord. Att Jesus är enda vägen till Gud. Jag har svårt att se när jag tittar mig omkring i globala kyrkan, att det finns väckelse och evangeliets framgång utifrån en urvattnad teologi och förkunnelse. Därför är detta viktiga värden att slå vakt om.

I det här blogginlägget tar jag upp om bibelsynen. Roger E Olson målar också ut bilden av hur liberala teologin luckrar upp bibelsynen. Den grövsta formen av liberalteologi menar att Bibeln bara är människors ord, inte Guds uppenbarade ord, det är endast en religiös skrift vilken som helst. Den menar också att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad Bibeln. Enligt Olson finns det dock olika varianter av modifierad liberalteologi som inte går så långt. Till exempel genom att hävda att Bibeln inte är Guds ord, men innehåller Guds ord. Vissa liberalteologer erkänner Bibeln som Guds ord men menar att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad skriften. Det som inte stämmer i Bibeln med modernt tänkande ska man inte tolka bokstavligt, t.ex. bibelns lära om ondskan, djävul och demoner. Bibelns lära om änglar är ett annat exempel.

I ett blogginlägg den 16 maj granskar jag Brian Zahnds bibelsyn. Man finner inlägget här. Det är uppenbart att Zahnd i sin bibelsyn har rört sig i en liberalteologisk riktning, detta enligt Roger E Olsons kriterier. Det är också uppenbart att Zahnd har inte tagit steget fullt ut i liberal riktning, han menar i varje fall att Bibeln innehåller Guds ord, även om det är uppblandat med rent mänskliga idéer.

Jag tycker nog att hans skrivningar om Moseböckerna och offertjänsten i GT är liberalteologisk skåpmat. Jag är mycket överraskad över att andra EFK-ledare inte håller med om den slutsatsen. GT:s offerttjänst förebildar ju Kristi död på korset enligt Nya testamentet. Han skriver att:  ”what we find in the Old Testament is a progression of revelation. The Old Testament begins with a primitive assumption that God requires ritual sacrifice but eventually moves away from that position”. Zahnd skriver vidare att ”the Bible is not the perfect revelation om God, Jesus is. Jesus is the only perfect theology. Perfect theology is not a system of theology, perfect theology is a person.” Han skriver vidare att Bibeln är motsägelsefull, innehåller ett antal felaktigheter och att den inte alls är logiskt konsistent. Den innehåller moraliskt tveksamma delar. En evangelikal teolog skulle aldrig uttrycka sig så bibelkritiskt.

Zahnd skriver att det är avgudadyrkan att betrakta Bibeln som vår högsta auktoritet. En evangelikal skulle aldrig uttrycka sig på det sättet. Zahnds skrivningar visar att han i praktiken underkänner en hel del av NT, Gud som aktiv domare, och Guds vrede över synden ryms inte i Zahnds teologi, blir i varje fall urvattnat i Zahnds teologi.

Ett problem uppstår när en evangelikal och kristen-ortodox bibelsyn rör sig i riktning mot en liberal sådan. Bibeln blir en blandning mellan människors ord och Guds inspirerade ord. Då blir utmaningen att avgöra vad som är Guds ord i Bibeln och vad som enbart är mänskliga idéer. Då blir vi domare över skriften. Det fanns inte att spår av kritik hos Jesus mot GT. I Apg. 24:14 säger Paulus att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna. I Matt. 5:17-19 lägger Jesus fram sin bibelsyn att han har inte kommit för att upplösa skriften utan för att fullborda och uppfylla. Inte en prick av lagen ska förgås förrän allt detta sker, säger Jesus.

Så summa summarum. Jag har blivit kritiserad för att klassificera Zahnd som teologiskt liberal. Min granskning visar att Zahnd inte är liberalteolog, men han har en förkunnelse och teologi som rör sig i liberal riktning.

Kärnan i en evangelikal och klassisk kristen bibelsyn är följande: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. 2 Tim. 3:16,17 Notera uttrycket hela skriften, det som åsyftas är hela Gamla testamentet. 2 Petr. 1:20,21 säger: ”Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledd av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Jag har fått mycket kritik för att jag har kritiserat Donald Trump och den så kallade Trumpismen, som bland annat innehåller en sammanblandning mellan kristendom och högerpolitik, som jag är mycket skeptisk till. För närvarande tycker jag att Trumps politik också innehåller mycket vänsterpolitik, det finns väl inte någon demokratisk president i modern tid som så mycket har lagt sig i företagandet och näringslivet som Trump har gjort. Och nu gör utspel om ökat statligt engagemang i näringslivet. Det brukar alltid kallas för vänsterpolitik.

Nog om detta. Jag har kritiserats för att jag inte granskar och kritiserar Demokraternas politik på samma sätt som jag granskar Trump och Trumpismen. En viktig anledning är att det inte har uttalats en massa profetior om Joe Biden och andra ledande demokratiska politiker.

Men nu tänkte jag skriva och leverera en kritisk granskning av Demokraterna. Min källa till detta blir Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, en del av Liberalernas partiledning för länge sedan, docent i Statskunskap, och bosatt i USA sedan mer än 20 år tillbaka. Dessutom doktorerade Bergström samtidigt som mig, första halvan av åttiotalet. Bergström skriver inte ur ett kristet perspektiv, utan ett sekulärt allmänpolitiskt. Han är trovärdig i sina bedömningar. Han efterlyser framförallt ett demokratiskt parti som mer kan röra sig mot mitten i politiken, och inte styras för mycket av vänsterextrema inslag.

1. Min första iakttagelse är att Demokraterna har levererat en usel opposition till Trumps politik. Trumps många extrema uttalanden och beteenden borde ge smashläge till politiska motståndare, vilket Demokraterna inte alls har lyckats ta tillvara. De har usla opinionssiffror. Att lansera 82-årige Joe Biden i presidentvalet mot Trump, obegriplig strategi enligt min mening. Och sedan plocka bort honom ganska nära valet, vilket inte var lätt för Kamala Harris att hantera.
2. Demokraterna har misslyckats med att ta hand om de städer där man har politiska makten och har haft den under många år. San Francisco, Los Angeles, Chicago, Baltimore och Atlanta – har alla ett mycket dåligt rykte. Gator fyllda med knarkare och hemlösa. Apotek som länsas av gäng. En poliskår som förlorat arbetsmoralen då ingen försvarar polisens roll, nedgångna skolor, skatter som hämmar näringslivet, och att man drar till sig illegala invandrare. Extrem identitetspolitik på delstatsnivå har också skapat ett dåligt rykte, t.ex. att ta bort algebra från skolundervisningen i Kalifornien därför att svarta barn hade sämre resultat än vita. Demokratiskt styrda delstater har svårt att klara infrastrukturprojekt pga extrema regleringar. Det är en avgörande faktor bakom Demokraternas misslyckande enligt Bergström.
3.  Bergström skriver att det som har gjort störst intryck bland amerikanarna är att Demokraterna så lättvindigt har stöttat könsbyte hos barn och att biologiskt födda män ska kunna tävla i damidrott. Att man för lättvändigt har kunnat gå rätt in i USA från Mexiko har också rört upp amerikaner i allmänhet. Demokraterna har skapat sig en bild enligt Bergström bland många amerikaner att man är galna i sin kulturella utblick och saknar ett vardagligt sunt förnuft.
4. Trots Trumps framfart som en storm som skapat smashläge för Demokraterna med ett bra oppositionspolitik, har bara 8 procent av amerikanarna en mycket positiv bild av det Demokratiska partiet i dagsläget. Bilden av partiet är mer negativt än någon gång sedan 1990.
5. Bergström skriver att det inte finns någon tillnyktring på gång bland Demokraterna. Mesta politiska energin kommer från vänsterkanten, de så kallade progressiva. Där socialisterna Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez är de drivande. I New York vann vänsterkandidaten och socialisten Mamdani över den mer moderate Cuomo. Mamdani vill höja skatter för de rika som driver bort företagare från New York. Han är emot kapitalismen som ekonomiskt system, detta i kapitalismens huvudstad i världen. Han har uttryckt sympatier för Hamas i en stad med 1 miljon judar.
6. Bergström pekar på att alla till vänster söker sig till det Demokratiska partiet, det är ett tvåpartisystem, på liknande sätt som olika högerextrema falanger hamnar i det republikanska partiet. Aktivistiska krafter inom det Demokratiska partiet får en överdriven makt, förstärkt genom att de har bättre förutsättningar för genomslag i media, mer än mer moderata krafter.
7. Bergström ställer frågan om Demokraterna behöver förlora ytterligare ett presidentval innan åter blir ett mainstream-parti som bättre kan ta upp kampen mot Republikanerna. Att Demokraterna kan övervinna progressivismen inom sitt eget parti är en av görande politisk fråga för USA, menar Bergström.