Cirka 6 års process inom Evangeliska Frikyrkan, EFK, som gäller samkönade relationer nådde sin kulmen i går vid kongressen i Linköping. Jag har sagt konsekvent senaste åren till församlingar som övervägt att lämna EFK att avvakta, vi måste vänta in denna kongress.

Trots den goda stämningen inte minst vid valet av missionsdirektorer så blev resultaten vid omröstningarna kring våra motioner en fullständig sågning av våra förslag och tankar.

Vi var ju 17 pastorer och ledare som skrivit en motion om att EFK konsekvent ska stå för en klassisk kristen äktenskapssyn och att det ska gälla även på församlingsnivå. Sammanfattningsvis kan man säga att motionen föreslog att EFK ska bara rymma en äktenskapssyn, inte flera äktenskapssyner.

Vår motion blev alltså nedröstad med siffrorna 341–63. Det enda positiva med detta var att resultatet var så pass tydligt. EFK har tagit ställning. Att det gjordes ett tilläggsbeslut om att se över att skriva in i EFK:s grunddokument om vår klassiska äktenskapssyn, det saknar all praktisk betydelse när det på församlingsnivå är fritt fram att vara med i EFK och införa en könsneutral äktenskapssyn. Att beslutet var någon form av kompromiss, en tredje väg, jag begriper inte alls vad det var för tredje väg. Beslutet vid kongressen var en total sågning av en mer konsekvent hållning för klassisk äktenskapssyn. Att det om några år blir några rader i EFK::s grunddokument om klassisk äktenskapssyn, tror jag inte ett dyft kommer att påverka församlingar som liberaliserar i denna fråga.

Jag har lagt ner mycket tid på detta och bland annat argumenterat för motionerna genom omfattande artiklar i både Dagen och Världen Idag veckan före kongressen. Jag försökte också i presentationen av HBTQ-motionen att vara saklig och diplomatisk och jag tycker nog att jag både undvek personangrepp och polemik.

Och utfallet blev som det blev.

Mina slutsatser är följande:

1. EFK har med detta valt att gå en mer pluralistisk väg i grundläggande värdefrågor. Man bör komma ihåg att det inte bara gäller Immanuelskyrkan Örebro, IMK. Saron i Göteborg har gått in på samma väg, de bejakar också en samkönad äktenskapssyn, enda skillnaden mellan dem och IMK är att de inte praktiserar vigsel. De bejakar att ett samkönat äktenskap är likvärdigt med traditionellt äktenskap.
2. Enligt min bibelsyn och övertygelse kan man inte slå in på denna väg och rymmas inom en evangelikal bibelsyn. Även om man försöker med semantik att slå fast att bara ha en klassisk äktenskapssyn, så säger man i nästa mening att man kan acceptera undantag. Därmed accepterar man att vi har olika äktenskapssyner. IMK och Saron, det handlar om två av våra 3-4 största församlingar. Med beslutet finns ett prejudikat som innebär att andra församlingar kan slå in på samma väg utan att det blir konsekvenser.
3. Som jag sade i min inledning till presentationen av motionen så måste denna fråga vara slutdiskuterad efter denna kongress. Vi kan inte älta i detta i flera år till. Det är nog den enda punkt där vi alla är överens inom EFK.
4. De församlingar som har varit involverade i denna process och stött vår mer konservativa hållning i denna fråga, måste nu fundera över om EFK är det sammanhang man kan relatera till. Jag har varit engagerad i 42 år i EFK, och har under den tiden suttit i styrelsen under 16 år och varit samfundets ordförande under 8 år. Att förlora en omröstning med siffrorna 341-63, i en fråga man ser som mycket viktig och lagt väldigt mycket tid på, för mig innebär det i princip att få sparken, en förtroendeomröstning. Även om jag inte har haft några officiella uppdrag inom EFK under senare år, har jag dock varit en mycket engagerad EFK-are, och inte minst deltagit i den interna debatten på olika sätt. Det tragiska är att motionärernas värderingar inte ens ryms inom styrelsen idag, det var likadant för två år sedan, men omröstningen för vår del gick ju mycket bättre då än denna gång, en del av våra medmotionärer har ju redan lämnat EFK, det är en delförklaring varför det gick sämre denna gång.
5. Jag har aldrig i mitt långa yrkesliv blivit så nedröstad någonsin, som denna gång. Jag har varit engagerad i en rad fler sektorer än kyrkan, inom politiken, idrotten, näringslivet, bostadsrättsföreningar, universitet, samfälligheter med mera. Har aldrig varit med om att få så lite stöd när jag argumenterat för ett förslag, jag har under mitt samlade yrkesliv lagt fram tusentals förslag som har respekterats och i stor utsträckning beslutats om.
6. Så detta skriver jag under mycket stor sorg, för mig känns det känslomässigt som ett 42-årigt äktenskap som knakar i fogarna. Men det kanske ändå inte är så allvarligt. Våra samfundsstrukturer måste nog ses som flexibla överbyggnader, som är ganska provisoriska till sin natur.
7. Att ledare får sparken eller faller bort av olika skäl bevittnar vi nu regelbundet. Nu får jag nog räkna in mig i den skaran fast av helt andra skäl än en del andra.
8. Vi behöver nog börja be och fundera över och samtala om hur vägen framåt ser ut efter detta. Det är en del EFK-församlingar som är bekymrade över situationen. Vi kanske går in i ett nytt spännande läge när samarbetsformerna mellan församlingar kan hitta helt nya vägar.

I debatten inför beslutet försökte jag lyfta fram att detta är en politisk fråga i första hand, inte en andlig eller teologisk fråga. Jag strök under att det viktigaste i denna process var den socialdemokratiska partikongressen 2005 i Malmö. Jag var närvarande på plats och följde hela debatten på första parkett, i min roll som statsvetare och politisk analytiker. En stor minoritet inom partiet var emot att införa könsneutrala äktenskap och samkönade vigslar, bland annat partiledaren Göran Persson var skeptisk. Mona Sahlin var drivande kraften bakom beslutet. Efter en omfattande debatt beslutade man om att införa denna reform. Enligt politikens logik får minoriteten anpassa sig efter majoritetsbeslut. Det har därefter konsekvent varit socialdemokraternas linje.

Socialdemokraterna är största nomineringsgruppen i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet. Efter kongressbeslutet satsade man sedan på att driva igenom detta i Svenska kyrkan, och kunde lätt bygga upp en majoritet kring samkönade vigslar cirka 2009, och körde över dåvarande ärkebiskopen som hade tagit ställning för att äktenskapet var för en man och en kvinna. Svenska kyrkan blev kanske den första kyrkan i hela världen att besluta om att införa samkönade vigslar. Moderaterna tog samma beslut som Socialdemokraterna cirka 2009, också efter omfattande debatt och en stor majoritet emot.

Utan Socialdemokraternas beslut 2005 och kyrkomötesbeslutet 2009 som Socialdemokraterna drev igenom hade det inte varit möjligt för EFK-församlingar att lyfta frågan om samkönade vigslar. Nu är det 2026, och i en frikyrka som EFK är det alltså möjligt att införa en könsneutral äktenskapssyn och praktiska samkönade vigslar. Denna historiska beskrivning är enligt min mening historiska fakta.

Den stora frågan inför EFK-kongressen var, ryms församlingar som praktiserar samkönade vigslar inom EFK. Svaret blev ett rungande ja, med en 84-procentig majoritet. Efter kongressen är frågan om mer bibelkonservativa kristna ryms inom EFK, min tolkning av kongressbeslutet är att jag nog lutar åt ett nej som svar på den frågan.

Nu är det den 11 maj. Den här veckan kommer jag att ägna två dagar åt EFK:s kongress i Linköping, fredag-lördag. På söndag har jag hand om församlingsmötet hemma i Folkungakyrkan i Stockholm.

Nästa vecka kommer jag och hustrun att fira guldbröllop. En hel vecka ska ägnas åt denna sak, på annan ort. Det ser jag fram emot.

I juni fortsätter min boklanseringsturné. Boken ”Allt mellan himmel och jord” kom ut vid årsskiftet och jag kommer under detta år att besöka ett stort antal församlingar och konferenser och berätta om bokens innehåll. Innefattar ett antal av de hetaste teologiska debatterna vi har haft i Sverige senaste 15 åren, som utspelats på min blogg. Boken är en redigering av ett stort urval av olika bloggtexter strukturerat efter olika teman.

Så här ser programmet ut under juni:

5-6 juni – Missionsförbundets konferens i Helsingfors, Andreaskyrkan

14 juni – Pingstkyrkan i Boden klockan 11.00

17 juni – EFK-församlingen i Rosvik nära Piteå, 19.00

21 juni – Pingstkyrkan i Luleå klockan 11.00

Jag har med mig boken för signering och erbjuder den till ett mycket bra pris, samt ett särskilt erbjudande från tidningen Dagen, vi har denna turné i samarbete.

Nu sitter jag på flygplatsen i Bergen, för att resa till Stockholm. Har ägnat senaste sex dagarna åt de fem barnbarn vi har här, i åldrarna 2-12 år. Otroligt kul och utmanande. I dag skulle jag följa 3-åringen till förskolan, barnehagen heter det i Norge. Hon vägrade sitta i vagnen. Försökte få henne att gå och hålla i vagnen, hon vägrade att gå. Till slut fick hennes mor komma och bära henne på ryggen. Då var allt ok.

Nu blir det två dagars styrelsemöte med Heart of Evangelism, den organisation som Sebastian Stakset tog initiativ till för cirka 7 år sedan. Strategi, framtidsplaner och bön är på agendan.

I går blev jag uppringd av tre journalister på en gång, blev då medveten om att handlingarna till EFK:s kongress har lagts ut. Bland annat radions P4 hörde av sig. Har inte hunnit läsa styrelsens svar på motioner där jag har haft ett litet finger med i spelet. Det är tröttande med ett evigt ältande om HBTQ-frågan. Och att framställas som någon sorts spjutspets för evangelikal teologisk konservatism. Det enda jag säger är att EFK ska hålla fast vid övertygelser som den världsvida kyrkan har haft i 2000 år, samt 99 procent av dagens världsvida kyrka som betraktar sig evangelikala kristna eller pingst-karismatiska kristna. Inte så mycket att diskutera enligt min mening, men det är det tydligen.

Under påskhelgen var jag och hustrun på Västkusten och besökte EFK-församlingen på Klädesholmen. En liten ö med drygt 300 året-runt bofasta invånare, och en församling på 110 medlemmar. Öarna på västkusten är verkligen gamla väckelsebygder och arvet lever vidare genom frikyrkor som i förhållande till folkmängden är extremt stora.

Älskar svenska frikyrkorörelsen. Dessa vitala församlingar, många gånger på mindre platser, engagerade medlemmar, omfattande utåtriktad verksamhet, trohet och långsiktig inriktning. Det imponerar. Jag blev mycket imponerad av församlingen på Klädesholmen.

Jag hade med mig min senaste bok för försäljning och signering och den innehåller ju mycket aktuella teman. Bland annat debatten om försoningsläran och betydelsen av Jesu död på korset, där jag har tagit debatten mot ett urvattnat kors. Det kunde jag lyfta fram i helgens påskpredikningar.

Det blir nu lite paus i bokturnén, då jag har andra åtaganden under senare delen av april och maj. Kommer ha familjesemester över perioden kring första maj, och i mitten av maj åker jag och hustrun till Island för att fira vår femtionde bröllopsdag. Det blir också EFK-kongress i mitten av maj.

I juni fortsätter bokturnén med besök hos finska missionsförbundets rikskonferens i Helsingfors, första veckan i juni, samt besök hos Luleå pingstförsamling senare delen av juni. Det blir troligen ytterligare ett församlingsbesök i norra Sverige i juni.

Jag är engagerad i ledningsgruppen för Sverige tillber Jesus, och vi har bokat in en lovsångsdag i Kungsträdgården lördag den 8 augusti. Se till att reservera den dagen i almanackan. Planeringen pågår för fullt för detta event.

Nästa vecka blir det två dagars styrelsemöte för Staksets organisation, Heart of Evangelism, vi ska lägga fast strategin för vägen framåt.

Nu fortsätter min boklanseringsturné. För första gången i mitt liv kommer jag att få predika på någon av öarna på västkusten. Det blir Klädesholmen som ska besökas, och Betelförsamlingen. Under påskhelgen. Gudstjänster långfredagen 11.00 och påskdagen 11.00. Fru Swärd kommer också att följa med så nu får man chansen att träffa även henne. Kommer att ha med mig min nya bok ”Allt mellan himmel och jord”, för signering. kommer att säljas till ett mycket förmånligt pris.

Välkommen om du finns i regionen, det är bara 1 timmas bilkörning från Göteborg till Klädesholmen.

Har predikat flera gånger på västkusten. Enligt min minnesbild har jag flera gånger besökt Svenska kyrkan i Lysekil och Fristaden i Uddevalla. Men nu blir det alltså första gången på någon av öarna, som kanske är de mest frikyrkotäta områdena i Sverige, så långt från min genomsekulariserade Stockholmsmiljö som jag har levt med i hela mitt liv.

Det här blir ett lite längre blogginlägg. Senaste veckan har för mig präglats av New Winekonferensen som har hållits i min kyrka i Stockholm, Folkungakyrkan. Det var en mäktig upplevelse. Dels lovsången under Mattias Martinssons ledning som fick det gamla fullsatta baptistkapellet från 1870-talet att vibrera av tillbedjan och liv. Dels gästtalaren, Ben Doolan, präst i Anglikanska kyrkan i England, präst i St Thomas church i Newcastle. En annan betydande händelse under konferensen var ledarskiftet inom New Wine i Sverige, kyrkoherden Hans Wolfbrandt från Lysekil kliver av ledarskapet från New Wine, ny ledare blir Robin Eklind, pingstpastor i Kungsbacka söder om Göteborg. Hans har utfört ett gediget uppdrag under många år och varit en av de drivande bakom New Wine i Sverige. Svenska kyrkan i Lysekil tillsammans med Klara kyrka i Stockholm, hör till de absolut bästa svenskkyrkliga församlingar vi har i Sverige, där man lyckas förena bibeltro och luthersk teologi, karismatiskt församlingsliv med den svenskkyrkliga traditionen. I Klaras fall, naturligtvis det sociala arbetet som sticker ut på ett minst sagt positivt sätt.

Doolans berättelse var högintressant. Han fick i uppdrag från biskopen i norra England, att ta över en utdöende gammal kyrka i ett område i Newcastle, St Thomas church. Det var sju aktiva medlemmar när Doolan kom, jag tror det var för cirka fem år sedan. Idag är kyrkan full av unga nyfrälsta personer, hundratals aktiva. Det är ett exempel på det man i England kallar för ”the Silent revival”. Att unga människor alltmer söker sig till kyrkor och kristen tro. Doolan berättade om att det inte är några unika evangelisationssatsningar som ligger bakom detta, utan det finns en andlig rörelse, unga människor helt utan kyrklig bakgrund möter Jesus, och börjar visar intresse för kristen tro, och söker sig till kyrkorna.

Doolan berättade om att andelen unga i England som regelbundet besöker gudstjänster har gått upp från 4 procent till 16 procent. Andelen universitetsstuderande som varje vecka läser Bibeln har ökat explosionsartat och är nu 29 procent. Bibelförsäljningen har ökat med närmare 100 procent på senare år i England, och de är de unga som köper biblarna.

Detta är en mycket intressant och hoppingivande trend, och tendenserna ser vi också i Sverige, även om jag tror de är mer tydliga i England.

Ett annat intressant inslag vid konferensen var Andreas Frankners budskap, ny pastor i Korskyrkan i Stockholm, och helt ny i EFK-sammanhang. Hans delgivning utifrån sin erfarenhet av internationell mission, framförallt i Ryssland, var synnerligen utmanande och trosstärkande. Frankner är en resurs som jag hoppas EFK är kloka nog att väl ta till vara och engagera i det gemensamma arbetet.

New Wine är ju ett ekumeniskt internationellt nätverk, med en egen Sverigeavdelning. Jag har varit engagerad i detta under ett antal år, och satt under en del år i New Wines styrelse i Sverige. Noterade även vid denna konferens att en hel del EFK-pastorer var på plats, och finns engagerade i ledningen för New Wine. Vi som engagerar oss i New Wine har en sak gemensamt som kan sammanfattas i att vi vill ha mer av helig Ande, i våra församlingar och personliga kristna liv.

Det som var extra skojigt var att nya föreslagna ledartrojkan för EFK, Linnea Åberg, Magnus Alphonce och Markus Sand var på plats en av konferensens dagar. Det var en viktig markering av dem att vara med på en New Wine-konferens.

Debatterna inom EFK under senare år är ju väl dokumenterade och har speglats i kristna pressen. Vill man tränga in lite djupare i det kan man gärna läsa min nyutkomna bok, Allt mellan himmel och jord, där det finns med en del bloggtexter av mig som varit helt centrala i debatten. Men en notering är att de EFK-are som dras till New Wine, och vill ha mer fokus på den Helige Ande och Andens gåvor, det är samma personer som också står upp för en tydligare bibeltro, t.ex. i HBTQ-debatten, men som också präglat andra debatter vi har haft inom EFK senaste 15 åren, som om Brian Zahnd, Robin Bell, det som kallades för Fyrkedebatten som finns dokumenterad i min bok.

Det tycks vara så att mer fokus på Anden leder också till mer fokus på bibeltro och bibelläsning.

Lösningen på äldre samfunds utmaningar och när det skaver i teologiska positioneringar är nog bönen ”Kom helig Ande”. När vi uppfylls av Anden får skriften nytt liv och vi kan förenas omkring allt som är väsentligt.

Senaste veckan har jag varit i Bergen Norge, och framförallt ägnat mig åt att vara med och ta hand om våra sex barnbarn. Fem bor ju i Bergen, ett bor i Stockholm, men hon följde med mig hit. Så intensiva och roliga dagar.

En natt hade jag en speciell dröm. I sak var den inte särskilt märkvärdig, egentligen bibliskt-kristet allmängods, men det skapade längtan hos mig. Drömmen handlade om en ny våg av andeutgjutelse över svensk kristenhet. Att ständigt uppfyllas av Anden, som Ef. 5:18 talar om. Anden är färskvara. Jag tror mer på andeuppfyllelseförkunnelse än andedopsförkunnelse. Det beror på att andedop har fokus på engångshändelse, andeuppfyllelsen är pågående, ständig presens. Något som vi ständigt behöver uppleva som kristna. Vi torkar ut, blir griniga och tappar fokus på vad som är viktigt, om vi inte ständigt uppfylls av Anden.

Upplevelsen av Anden och uppfyllelsen av Anden är inte någon specialgåva för någon viss falang i kristenheten som kallar sig för pingstvänner och karismatiker. Det gäller alla kristna. Anden liknas i skriften vid vatten. Ett levande vatten. Där vattnet får flöda, när vi uppfylls av Anden, där skapas liv, där blomstrar det, där kommer frukten, Andens frukt.

Gud kallar alla kristna i Sverige till en fördjupad och ny uppfyllelse och upplevelse av Anden. När vi som kristna från olika falanger och traditioner, möts utifrån denna gemensamma erfarenhet, då verkar det som de mesta av motsättningar och meningsskiljaktigheter försvinner. Vi får tag i den stora gemensamma nämnaren.

En viktig del av min kristna formation var upplevelsen av den karismatiska väckelsen under sjuttiotalet. Den pågick parallellt med Jesusrörelsen. Den början vi ser av ny väckelse som når gängkriminella och andra med stökiga bakgrunder, det blir vår tids Jesusrörelse. Den karismatiska väckelsen berörde på djupet den etablerade kristenheten. Från alla kristna traditioner och samfundsetiketter kunde vi mötas i upplevelsen av den Helige Ande. Inte minst var jag med min pingst- och maranatabakgrund djupt berörd när jag mötte svenskkyrkliga personer som på ett nytt sätt blivit uppfyllda av Anden, jag besökte även den världsberömda katolska kommuniteten i Ann Arbor USA, och mötte en massa katoliker där jag kunde dela Andens erfarenhet med.

Den vågen av andeutgjutelse och andeuppfyllelse upplevde jag i min dröm. Och det är inte en förutsägelse, det är en uppmaning till bön om att detta ska ske, en utmaning till längtan efter att detta ska ske. Kom helige ande!!

Och ju torrare det är, ju mer liv blir det när Anden faller.

Låt oss inte inskränka Andens verk. Låt oss tro att det ska ske överallt inom kristna världen. Och människor som helt saknar kristen bakgrund, ska få uppleva Andens bombnedslag i sina liv.

För min del kommer detta vara mitt största böneämne närmaste året, och framförallt kommer jag att be om att få vara med om nästa våg av Andens utgjutande. Och inte begränsa mig i förutfattade meningar om hur det ska ske och var det ska ske. Detta är Andens suveräna verk, det beslutas inte i styrelsemöten.

En annan upplevelse under min livstid av en påtaglig andeutgjutelse, det var det som i inomkristet språkbruk brukar kallas för Toronto blessing. Det var en påtaglig beröring av Anden som drabbade många kristna och många församlingar i olika kristna sammanhang, men blev också mycket av internkristet upplevelsefokus. Vi lyckades inte i större utsträckning att kanalisera det i en fruktbar församlingsväxande dynamik. Andens inspiration måste konkretiserar i handlingar, evangelisation, mission och framförallt i Andens frukt, annars är det risk att det rinner ut i sanden.

Maranataväckelsen under första delen av sextiotalet, var i min erfarenhet också en påtaglig upplevelse av Andens utgjutande.

tillägg: 80- och 90-talets trosrörelsen, var passar den in i denna kortfattade kyrkohistoriska exposé? Man bör komma ihåg att de som startade Livets ord 1983 var svenskkyrkliga präster, Ulf Ekman, Robert Ekh och Svante Rumar hade den bakgrunden, också grundarna av Arken. Sten Nilsson var metodistpräst. Förkunnelsen liknade också i stor utsträckning sjuttiotalets karismatiska väckelse, Harry Greenwoods predikningar i Stockholm var trosförkunnelse i Hagin-tappning. En rimlig tolkning är att det var en gren av sjuttiotalets karismatiska väckelse, men i betydligt mer organiserade former.

Nu har jag satt igång min boklanseringsturné som gäller min senaste bok ”Allt mellan himmel och jord”. I går, söndag, besökte jag Uppsala pingstkyrka. En länk till gudstjänsten hittar man här, https://www.youtube.com/watch?v=SGiR26B1nsI. En av deras pastorer Robert Wirehag intervjuar mig om boken och direkt i anslutning till gudstjänsten höll jag ett föredrag om bokens innehåll.

Åker på sportlovet och tar hand om barnbarn i Bergen, Norge, under nästa vecka. Därefter blir nästa stationer i turnén, ett besök i Aspnäskyrkan Järfälla torsdag 5 mars klockan 19.00 och sedan blir det Folkungakyrkan söndag 8 mars klockan 11.00. Jag driver detta i samarbete med tidningen Dagen och om man köper boken vid dessa tillfällen får man också ett erbjudande om att prenumerera på Dagen digitalt under 2 månader, gratis. Så kommer man med vid dessa tillfällen är erbjudandet tillgängligt. Ett mycket bra erbjudande.

Turnén kommer att rulla på lågintensivt under hela året så det finns möjlighet fortfarande att höra av sig om man vill ha ett besök. Upplägget varierar från plats till plats, vissa platser ett föredrag, vissa platser en vanlig predikan.

Boken är en sammanställning och redigering av många olika bloggtexter jag skrivit sedan 2008, indelat i cirka 20 olika teman.

Min boklanseringsturné som jag genomför under 2026 i samarbete med tidningen Dagen har nu börjat och idag besökte jag Skogakyrkan i Kungsängen. Där finns en del gamla vänner, jag har ju mina rötter i nordvästra Stockholm. Träffade bland annat HÅkan Flank, Anders och Inger Dahl, Harry Månsus, Kjell Waern och Stojan Gajicki, och Kerstin Ekholm, osäker om hennes nuvarande efternamn, som jag hade att göra med under sjuttiotalets karismatiska väckelse. Och naturligtvis Christer Roshamn, men han hör inte till kategorin gamla vänner, han har dykt upp på senare år.

På söndag besöker jag Pingstkyrkan i Uppsala och har med mig ett mycket bra erbjudande både när det gäller bokköp och Dagenprenumeration.

Idag har Hemmets vän publicerat en krönika jag skrivit med reflektioner efter Det räcker-galan i Stockholm häromveckan och vägen framåt. Här är länken:

https://www.hemmetsvan.se/livsstil/stefan-swaerd-vi-mobiliserar-brett-foer-att-fa-bort-doedandet-av-barn/128123