Senaste veckan har jag varit i Bergen Norge, och framförallt ägnat mig åt att vara med och ta hand om våra sex barnbarn. Fem bor ju i Bergen, ett bor i Stockholm, men hon följde med mig hit. Så intensiva och roliga dagar.

En natt hade jag en speciell dröm. I sak var den inte särskilt märkvärdig, egentligen bibliskt-kristet allmängods, men det skapade längtan hos mig. Drömmen handlade om en ny våg av andeutgjutelse över svensk kristenhet. Att ständigt uppfyllas av Anden, som Ef. 5:18 talar om. Anden är färskvara. Jag tror mer på andeuppfyllelseförkunnelse än andedopsförkunnelse. Det beror på att andedop har fokus på engångshändelse, andeuppfyllelsen är pågående, ständig presens. Något som vi ständigt behöver uppleva som kristna. Vi torkar ut, blir griniga och tappar fokus på vad som är viktigt, om vi inte ständigt uppfylls av Anden.

Upplevelsen av Anden och uppfyllelsen av Anden är inte någon specialgåva för någon viss falang i kristenheten som kallar sig för pingstvänner och karismatiker. Det gäller alla kristna. Anden liknas i skriften vid vatten. Ett levande vatten. Där vattnet får flöda, när vi uppfylls av Anden, där skapas liv, där blomstrar det, där kommer frukten, Andens frukt.

Gud kallar alla kristna i Sverige till en fördjupad och ny uppfyllelse och upplevelse av Anden. När vi som kristna från olika falanger och traditioner, möts utifrån denna gemensamma erfarenhet, då verkar det som de mesta av motsättningar och meningsskiljaktigheter försvinner. Vi får tag i den stora gemensamma nämnaren.

En viktig del av min kristna formation var upplevelsen av den karismatiska väckelsen under sjuttiotalet. Den pågick parallellt med Jesusrörelsen. Den början vi ser av ny väckelse som når gängkriminella och andra med stökiga bakgrunder, det blir vår tids Jesusrörelse. Den karismatiska väckelsen berörde på djupet den etablerade kristenheten. Från alla kristna traditioner och samfundsetiketter kunde vi mötas i upplevelsen av den Helige Ande. Inte minst var jag med min pingst- och maranatabakgrund djupt berörd när jag mötte svenskkyrkliga personer som på ett nytt sätt blivit uppfyllda av Anden, jag besökte även den världsberömda katolska kommuniteten i Ann Arbor USA, och mötte en massa katoliker där jag kunde dela Andens erfarenhet med.

Den vågen av andeutgjutelse och andeuppfyllelse upplevde jag i min dröm. Och det är inte en förutsägelse, det är en uppmaning till bön om att detta ska ske, en utmaning till längtan efter att detta ska ske. Kom helige ande!!

Och ju torrare det är, ju mer liv blir det när Anden faller.

Låt oss inte inskränka Andens verk. Låt oss tro att det ska ske överallt inom kristna världen. Och människor som helt saknar kristen bakgrund, ska få uppleva Andens bombnedslag i våra liv.

För min del kommer detta att vara mitt största böneämne närmaste året, och framförallt kommer jag att be om att få vara med om nästa våg av Andens utgjutande. Och inte begränsa mig i förutfattade meningar om hur det ska ske och var det ska ske. Detta är Andens suveräna verk, det beslutas inte i styrelsemöten.

En annan upplevelse under min livstid av en påtaglig andeutgjutelse, det var det som i inomkristet språkbruk brukar kallas för Toronto blessing. Det var en påtaglig beröring av Anden som drabbade många kristna och många församlingar i olika kristna sammanhang, men blev också mycket av internkristet upplevelsefokus. Vi lyckades inte i större utsträckning att kanalisera det i en fruktbar församlingsväxande dynamik. Andens inspiration måste konkretiserar i handlingar, evangelisation, mission och framförallt i Andens frukt, annars är det risk att det rinner ut i sanden.

Maranataväckelsen under första delen av sextiotalet, var i min erfarenhet också en påtaglig upplevelse av Andens utgjutande.

Nu har jag satt igång min boklanseringsturné som gäller min senaste bok ”Allt mellan himmel och jord”. I går, söndag, besökte jag Uppsala pingstkyrka. En länk till gudstjänsten hittar man här, https://www.youtube.com/watch?v=SGiR26B1nsI. En av deras pastorer Robert Wirehag intervjuar mig om boken och direkt i anslutning till gudstjänsten höll jag ett föredrag om bokens innehåll.

Åker på sportlovet och tar hand om barnbarn i Bergen, Norge, under nästa vecka. Därefter blir nästa stationer i turnén, ett besök i Aspnäskyrkan Järfälla torsdag 5 mars klockan 19.00 och sedan blir det Folkungakyrkan söndag 8 mars klockan 11.00. Jag driver detta i samarbete med tidningen Dagen och om man köper boken vid dessa tillfällen får man också ett erbjudande om att prenumerera på Dagen digitalt under 2 månader, gratis. Så kommer man med vid dessa tillfällen är erbjudandet tillgängligt. Ett mycket bra erbjudande.

Turnén kommer att rulla på lågintensivt under hela året så det finns möjlighet fortfarande att höra av sig om man vill ha ett besök. Upplägget varierar från plats till plats, vissa platser ett föredrag, vissa platser en vanlig predikan.

Boken är en sammanställning och redigering av många olika bloggtexter jag skrivit sedan 2008, indelat i cirka 20 olika teman.

Min boklanseringsturné som jag genomför under 2026 i samarbete med tidningen Dagen har nu börjat och idag besökte jag Skogakyrkan i Kungsängen. Där finns en del gamla vänner, jag har ju mina rötter i nordvästra Stockholm. Träffade bland annat HÅkan Flank, Anders och Inger Dahl, Harry Månsus, Kjell Waern och Stojan Gajicki, och Kerstin Ekholm, osäker om hennes nuvarande efternamn, som jag hade att göra med under sjuttiotalets karismatiska väckelse. Och naturligtvis Christer Roshamn, men han hör inte till kategorin gamla vänner, han har dykt upp på senare år.

På söndag besöker jag Pingstkyrkan i Uppsala och har med mig ett mycket bra erbjudande både när det gäller bokköp och Dagenprenumeration.

Idag har Hemmets vän publicerat en krönika jag skrivit med reflektioner efter Det räcker-galan i Stockholm häromveckan och vägen framåt. Här är länken:

https://www.hemmetsvan.se/livsstil/stefan-swaerd-vi-mobiliserar-brett-foer-att-fa-bort-doedandet-av-barn/128123

Om helande. Som evangelikal kristen med karismatisk öppenhet, enligt Evangeliska Frikyrkans teologiska ramar, så tror jag på helande genom förbön. Jesus botade de sjuka och vi har också kallats att göra samma sak, som lärjungar till honom.

Men det finns en annan sida av myntet. Vi har ansvaret att sköta om våra kroppar. De är Andens tempel. Det är inte alltid enkelt att sköta om kroppen.

Jesus och apostlarna och Paulus inte minst, ägnade sig ständigt åt motion. De gick inte på gym. Men de ägnade sig åt vad man nu för tiden kallar för power walking. Att vandra från Galiléen upp till Jerusalem med packning, innebar en enorm fysisk ansträngning. Pauli missionsresor innebar enorma vandringar bland Turkiets och Greklands höga berg. Många mil. Jesus och apostlarna och Paulus måste ha varit fysiskt i topptrim.

Det är inte bara att gå fram till förbön när det gäller helande, det handlar också om att sköta kroppen. Sund motion och sunda kostvanor, mycket frukt och grönsaker, mycket proteiner, dra ner på kolhydrater och framförallt dra ner på färdigprocessat och sött. Det går att gräva fram i bibeltexterna goda rekommendationer också när det gäller kostintaget.

Jag har kämpat med vikten senaste 25 åren. Har haft svårt med viktnedgång trots kontinuerliga ansträngningar. Har dock varit duktig på att träna, gått på gym senaste 20 åren, joggat och promenerat. Försökt äta mycket frukt och grönsaker. Det har inte hjälpt. Väger idag 95 kg, har som lägsta vikt senaste 25 åren haft 87 kg, efter att ha varit sjuk tre månader, dels i bältros, dels i covid 19. Klättrade upp i vikt stegvis efter det att jag blev frisk. 80-85 kg borde vara en betydligt bättre och hälsosammare vikt för mig.

Min vårdcentralläkare har nu skrivit ut Mounjaro till mig, ska ta en spruta en gång i veckan, enligt de nya behandlingsmetoderna som har slagit igenom. Det minskar aptiten. Enligt senaste erfarenheter och forskning ska denna behandling ge bra effekt på några månaders sikt. Jag kommer att berätta hur det går.

Det har inte blivit något bloggande senaste månaden. Julperioden blev intensiv då alla barn och barnbarn var hemma hos oss i Stockholm. Intensivt och härligt. Under det här året blir det en lågintensiv turné under hela året då min bok ”Allt mellan himmel och jord” ska spridas både i Sverige och i svensktalande Finland. Kommer att besöka ett antal församlingar och konferenser, hålla föredrag om boken, bli utfrågad om boken och hålla predikningar med utgångspunkt från bokens innehåll.

I skrivande stund är sju församlingsbesök inbokade under året men samtal pågår med ett antal ytterligare där inte datum är spikat. Målsättningen är 20-25 församlingsbesök under 2026. Turnén läggs upp i samarbete med tidningen Dagen så det blir löpande annonsering i Dagen av dessa sammankomster. I skrivande stund är Skogakyrkan Kungsängen, Aspnäskyrkan Järfälla, Folkungakyrkan i Stockholm, Uppsala pingstförsamling, Svenska missionsförbundets sommarkonferens i Finland, församlingen Betel Klädesholmen på västkusten och Equmeniakyrkan i Nybro, inbokade. Hör av er om det finns intresse.

En bok jag varmt vill rekommendera är Jonas Anderssons bok om Bibeln med titeln ”Gud har talat”. Den handlar om bibeltro och bibelsyn, bibelläsning och kraften i Guds ord. Initierat, kunnigt med djup förankring i den kristna traditionen.

Den är ett bra motgift mot alla problematiserande och ifrågasättande texter och tolkningar av Bibeln som dyker upp från olika håll. Liberalteologin har ju brett ut sig sedan 1800-talet, det är inte något nytt. Däremot väckelserörelsen och alla moderna frikyrkosamfund som växte fram i spåren av väckelserörelsen har haft den höga bibelsynen som en självklarhet. Detta har dock urgröpts betydligt under senare decennier. Min debatt om Brian Zahnd på Torpkonferensen, är ett färskt exempel. Det handlar i grund och botten om Bibeln är människors ord eller om det är Guds ord.

Jonas Andersson, så vitt jag vet är han missionsförbundare – alltså Equmeniakyrkan, slår fast Bibelns inspiration och ofelbarhet i sin bok och argumenterar för detta. Han betonar att Bibeln måste förstås och tolkas utifrån sina egna förutsättningar, en utgångspunkt måste alltid vara Jesu bibelsyn och inställningen till skriften. Jesus var ju en skriftlärd jude med högsta respekt för Guds ord, och under hans korta stund på jorden var det Gamla Testamentet som var den heliga skriften.

Det är få saker jag har läst under senare år som så tydligt försvarar bibeltron och bibelsynen som Jonas Anderssons bok. Den exemplierar också att dagens kamp om bibeltro och bibelsyn går inom samfunden, inte i första hand mellan dem.

För Jonas Andersson är bibeltron och bibelsynen inte en akademisk fråga. Han betonar Andens betydelse vid bibelläsningen och förståelsen av bibeltexten. Hans vittnesbörd om mångårigt missionsarbete där tecken och under, demonbefrielser, dramatiska helanden och frälsningen bekräftar sanningen och kraften i Bibelns påståenden, ger tilltro till hans argumentation för Bibelns trovärdighet.

Flera av de exempel jag diskuterat på min blogg, som Danielsbokens författarskap, Jona bok, Adam och Evas historicitet med mera tas upp i boken, och Jonas har samma utgångspunkt som jag själv har. Skrift ska med skrift förklara skrift, och Nya testamentets uttolkningar av texterna i Gamla testamentet ska vara vägledande för oss.

Jonas skriver bland annat: ”Jesus bekände sig till hela Skriften på många sätt. Han citerade ofta från olika delar av den och från de allra flesta enskilda böcker. Han citerar från de historiska, de poetiska och de profetiska böckerna och alltid med samma självklara övertygelse att detta var ord som utgått från Gud fadern.”

Det här är ett perfekt inlägg i svensk teologisk debatt: ”Endast i en sekulariserad västvärld har vi råd med teologi och spekulationer kring Bibeln som bara duger någonting till vid ett skrivbord. I verkligheten prövas Ordet på allvar. På missionsfältet finns inte utrymme för något dribblande med sanningen. Där är det raka rör som gäller.”

Jonas skriver också i överensstämmelse med det jag själv har försökt säga många gånger: ”Men teologistudier och all form av bibelstudier borde väl utformas på sådant sätt att man utgår från Bibelns egna anspråk, Jesu hållning, och den första kristna kyrkans syn på skriften.”

I går kväll kom jag hem från fem dagars besök i Bergen, Norge, då jag ägnat mig åt att vara med och passa fem barnbarn i åldrarna 2-12 år. Intensivt och kul. Att vara ”Nanny” i min ålder ger intressanta erfarenheter och perspektiv på tillvaron.

Nu har min bok ”Allt mellan himmel och jord”, kommit till förlaget och jag får en första leverans idag. 350 sidor. En sammanställning av olika bloggtexter och bloggdebatter. Boken ger en bra bild av min teologiska och andliga hållning. Progressiv evangelikal i socialetiska frågor, bibelkonservativ och ser mig som konservativ evangelikal, värnar och lyfter fram det Bibeln själv säger och påstår, och värnar om det kristna kyrkan historiskt har varit övertygad om. Och samhällsnära, när Bibeln kan användas för att analysera aktuella samhällsfenomen. Den här mixen är lite ovanlig, och gör mig svårplacerad i de vanliga facken och boxarna.

I kväll ska Christer Roshamn intervjua mig om boken, på Sverigekanalen. Det ser jag fram emot.

Här följer lite notiser och kommentarer kring senaste händelserna i mitt liv.

I morgon är det den stora kyrkhelgen, första advent. Ska då leda gudstjänsten i Folkungakyrkan. Ser fram emot detta. Martin Tebus ansvarar för predikan. Eva Nolemo-Jägerskogh ansvarar för musik och lovsång, som i morgon blir mer av traditionella adventspsalmer.

Vi har haft möten i veckan om en stor lovsångsdag i Kungsträdgården igen, nästa år. Liknande det som anordnades 1 augusti i år och som samlade mellan 10-20.000 personer.

Intensiva förberedelser pågår inför eventet i 3 arena i Stockholm, lördag 31 januari, med Sebastian Stakset som initiativtagare. En gigantisk manifestation mot våldet.

För första gången i mitt liv tjänstgjorde jag vid Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Det var en intressant erfarenhet. Företrädde Kristdemokrater i Svenska kyrkan vid mötet, fast vi går ihop vid årsskiftet med Borgerligt Alternativ, och bildar det gemensamma Borgerlig Kristen Samverkan, BKS. Flera vänner till mig och teologiskt likasinnade är ju mycket engagerade i denna verksamhet, dels professor Torbjörn Aronsson som var aktivt engagerad vid Kyrkomötet, dels Lennart Sacrédeus som valts in för BKS för kommande mandatperiod.

Kyrkomötet handlar i stor utsträckning om kyrkans administrativa och ekonomiska styrning. En huvudfråga vid detta kyrkomöte var kyrkans skogsförvaltning, Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare. Kyrkomötet är högsta organ för den demokratiska förtroendemannastyrningen av Svenska kyrkan. Det finns ett dubbelkommando i styrningen, biskoparna och prästerskapet ska sköta den andliga och teologiska styrningen av kyrkan inklusive all löpande verksamhet på församlings- och stiftsnivå. Kyrkomötet ramas tydligt in i andakter, psalmsång och morgonböner så det är inte några renodlade sammanträden, inslagen av bön och Guds ord finns på plats. Jag noterade också att biskoparna som är närvarande, ger en tyngd och riktning åt mötet, inte minst när andliga och teologiska frågor tangeras.

Trots ambitionerna att nedmontera partipolitiken i Svenska kyrkan, lever den dock fortfarande kvar på riksnivån. På lokal nivå har man lyckats komma ifrån den i viss utsträckning. Partipolitiken är ett mer begränsat problem om partierna nominerar personer som är aktivt kristna och kyrkligt engagerade. I stor utsträckning tror jag att det förhåller sig på det viset.

Noterade att upplägget av kyrkomötet liknar i stor utsträckning de politiska partiernas kongresser och beslutsfattande. Motionerna från de olika nomineringsgrupperna dominerar agendan. Sverigedemokraterna breder ut sig ordentligt som parti i kyrkomötet, och många motioner och inlägg kommer från deras sida, de blir dock alltid nedröstade och agerar inte samordnat med någon annan nomineringsgrupp. De utnyttjade talartid till max vilket skapade viss irritation. Socialdemokraterna breder ut sig som den största gruppen i kyrkomötet, det är uttryck för att många av Svenska kyrkans medlemmar är socialdemokrater och röstar på sitt parti i kyrkovalen. Partistyrning och partidisciplin enligt politiskt mönster präglar Socialdemokraterna i kyrkopolitiken. Den största partipolitiskt oberoende gruppen i Svenska kyrkan är POSK, men det går inte att se något tydligt mönster i hur POSK agerar i kyrkopolitiken. Jag får intrycket av att de ofta är allierade med Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Det är en unik modell som Svenska kyrkan har valt för styrning av kyrkan, i internationell jämförelse, jämfört med andra breda folkkyrkor. Vid det här mötet diskuterades både vigseltvång för präster – att det ska lyftas fram i anställningssituationen, och inriktning på teologiska utbildningar. Det politiska etablissemang som finns vid kyrkomötet agerar samordnat i den här typen av frågor och driver på utvecklingen enligt den sekulära agendan.

Min pastorskollega inom Evangeliska Frikyrkan, Jan-Gunnar Wahlén, har kommit ut med en ny bok. ”Livskraft – en kärlekshistoria”. Det är ett mycket originellt grepp i bokskrivandet. Dels är det gamla dagboksanteckningar från Jan-Gunnar i 19-20-årsåldern, då han gick bibelskola Livskraft i Aneby. Dels reflektioner som han har gjort nu, långt efteråt då han tittar i backspegeln, kommenterar, refererar och tolkar det han gjorde och tänkte långt tidigare sitt liv.

Jan-Gunnars bibelskoleperiod innehöll en salig blandning av Gudsmöten, bibelstudier, referat av olika lärares undervisning, bedömningar, kompisrelationer, kärleksbekymmer och andra relationer med motsatta könet, predikoövningar, församlingsbesök, lek och upptåg, sport, och mycket annat.

Boken har en hög nivå av igenkänningsfaktor för min del. Jag hör till en generation, som ligger 15 år före i tiden jämfört med Jan-Gunnar. Men jag gick också internatbibelskola i Orsa 1971-1973 och jag skulle nog kunna lägga karbonpapper på Jan-Gunnars bibelskoleerfarenheter som en ung man. Jan-Gunnars kärleksbekymmer i Aneby resulterade i ett livslångt äktenskap, alltså ett lyckligt slut. Mina kärleksbekymmer i Orsa fick inte lika lyckligt slut. Det gick bättre på det området senare i mitt liv.

Hur en ung person upplever olika trender i kristenheten, där ger Wahléns bok intressanta insikter. Det var likadant när jag växte upp med olika trender i kristenheten. Och utmaningen i att som ung bedöma vad som är bra, och vad som är mindre bra.

Jan-Gunnars reflektioner långt efteråt över erfarenheterna som ung, ger en mycket bra undervisning och teologisk insikt.

Kan varmt rekommendera dig att köpa och läsa boken. Vill du köpa boken, kontakta författaren direkt och beställ den hos honom, jan-gunnar@lundhagskyrkan.se.

Jag noterar också att jag är omnämnd en gång i boken. Jag besökte ju bibelskola Livskraft då och då på 80- och början av 90-talet som lärare. Bland annat var jag där i samband med Reinhard Bonnkes besök 1988, då min kompis Anders Robertsson med assistans av mig, var Bonnkes kontaktperson i Sverige. Vi var aktivt engagerade i mötena med Bonnke som gick av stapeln i Aneby 1988, och som Jan-Gunnar nämner om i boken. Han skriver följande: ”På kvällen var det något idiotiskt bönemöte under ledning av Stefan Swärd tror jag”. Detta minns jag inte alls, men det stämmer nog. Det var rejält bönetryck i Bonnke-sammanhangen.

Jag befinner mig just nu på Costa Blanca i Spanien, och jobbar med slutspurten i mitt bokmanus. Har sammanställt en bok med utgångspunkt från de cirka 3000 bloggtexter jag skrivit sedan 2008. Har försökt lyfta fram de viktigaste debatterna sedan 2008. Riktigt fascinerande att sitta och gå igenom allt igen. Bibelsynsdebatterna är intressanta, debatten om historiciteten i Jona bok och Adam och Eva, kommer med i boken. Båda debatterna var enorma i omfattning och Adam och Eva-debatten utlöstes av en mening i en ledare jag skrev i Världen Idag. Mitt bloggande har en hyfsat stor bredd och det försöker jag ska spegla även boken.

Försökte börja jobba med denna bok redan för 4-5 år sedan men tiden räckte inte till. Nu går jag i mål och den ska på tryck inom 10 dagar. Många texter speglar olika diskussioner. Vi har dock helt tagit bort alla gästblogginlägg som förekommit i de mest intensiva debatterna. Det skulle bli en för spretig och omfattande bok. Många personer finns omnämnda i mina texter då mycket skrivs som respons på olika åsikter som förts fram.

Mitt kristet sociala engagemang lyser igenom i boken, flera kapitel handlar om flyktingdebatterna och kampen om Pastor Jean.

Det finns också med lite rent personliga skrivningar, om min kamp med sjukdom och minneskrönikorna jag skrev vid mina föräldrars bortgång. Lite aprilskämt har tagits med i ett kapitel, det skojigaste av allt med aprilskämten är att nära vänner till mig gick på dem.

Flera teologiska debatter kommer med i kapitlen, om försoningsläran, om eviga straffen, Jesu tillkommelse, kristen sexualsyn. Abortfrågan och mitt miljöengagemang tas upp i två kapitel. Några kapitel har koppling till debatter vi har haft inom Evangeliska Frikyrkan, bland annat den så kallade Fyrkedebatten som var intensiv 2011.

Ett kapitel handlar om mina inlägg om Donald Trump förstås. Men det blir ett kapitel av 19. De som tycker att jag snöat in på min kritik mot Trumpismen bör notera att det är bara en liten del av det totala innehållet i boken.