Jag har hamnat i en åldersgrupp där alltfler gamla vänner får lämna detta jordeliv. Det blir fler inbjudningar till begravningar än till studentfester när man är i min ålder.

Tre gamla och kära vänner har fått lämna detta jordeliv senaste veckorna. Vill skriva några rader för att ära deras minnen och livsgärningar.

Stig ”Lillebror” Fredriksson har jag känt i cirka 44 år. Vid vår första kontakt cirka 1981 var han engagerad i Tyresö frikyrkoförsamling. En duktig predikant med ett radikalt budskap och omvändelse. Liknande Sebastian Stakset. Lämnade en miljö med kriminalitet och drogmissbruk och blev radikalt frälst på sjuttiotalet. Cirka 1986 lämnade han och familjen Tyresö frikyrkoförsamling och kom med i den församling jag var pastor i, Brandbergens frikyrkoförsamling. Lillebror med familj flyttade då från Tyresö till Vendelsömalm, och de köpte vår lägenhet på Albatrossvägen. Hade förmånen att samarbeta med Lillebror på församlingsnivå under några år. Vi drev också i anknytning till församlingen bokförlaget Salt och Ljus och gav ut Lillebrors bok ”Kunde någon älska lillebror”. Boken blev en verklig bestseller. Bror Spetz erbjöd sedan Lillebror att börja arbeta i Södermalmskyrkan och han var verksam där under ett antal år. Sedan blev det flytt till Örebro. Vi hade då begränsad kontakt under ett antal år från och med att han började jobba i Södermalmskyrkan. Under senare år har våra vägar mötts igen och vi har haft en fin kontakt igen. Tänker i mina böner på hans hustru Carina, och barnen med familjer.

Nils-Bertil Andersson är en annan vän som har fått lämna detta jordeliv, kommer att vara med på begravningen i Folkungakyrkan på torsdag. Vi har varit med i samma församling senaste drygt 15 åren. Vi blev närmsta grannar med Nils-Bertil och Sylvia Andersson när vi flyttade från Norra Söderby i Haninge, till Vidjestigen i Vendelsö Lötkärr. Året var 1997. Vi upptäckte snabbt att de också var aktiva kristna och gamla ”helgelseförbundare”, medlemmar i det som då hette Elimkyrkan i Stockholm. Jag blev församlingens pastor i oktober 2009. Nils-Bertil och hans hustru har alltid varit goda kristna i vår tillvaro, vänliga, generösa, gästvänliga och med en respektfull inställning till människor. Och alltid med en trofast och trogen lojalitet med sin lokala församling. Vi har alltid haft en god kontakt, både som grannar, och som medlemmar i samma församling. Nils-Bertil har i alla år varit en energisk småföretagare. Lämnar en stor familj efter sig, jag vet inte ens hur många barnbarn och barnbarnsbarn han har.

Staffan Dahl är en tredje gammal vän som har fått hembud. Staffan har jag känt redan sedan 1976. Vid den tidpunkten var jag ”äldstebroder” i Järfälla Pingstförsamling, och Staffan och några vänner tog initiativ till att bilda en ny församling i Tyresö, Tyresö frikyrkoförsamling. Det var kontroversiellt vid den tidpunkten, och församlingen hamnade direkt i blåsväder och sökte stöd från oss i Järfälla. Att stötta församlingen var viktigt inte minst för vår pastor Kjell Sjöberg. Staffan och flera andra nyckelpersoner i satsningen hade sin bakgrund i Filadelfias utpost i Tyresö och Filadelfia var helt emot den här typen av församlingsbildningar vid denna tidpunkt.

Vi flyttade till Haninge och Vendelsömalm-Brandbergen och Brandbergens frikyrkoförsamling växte fram inom några år. Vi hade då ett mycket aktivt samarbete med Tyresö frikyrkoförsamling och jag var en frekvent gästpredikant där under ett antal år. Vi har sedan hållit kontakten under alla år och jag har många gånger gästat Tyresö frikyrkoförsamling. Staffan Dahl har varit en engagerad motor i församlingen under alla år, och haft ett passionerat engagemang för Guds rike och den lokala församlingen. Tänker på hans hustru Solveig och barn och barnbarn som Staffan lämnar efter sig.