Har med stor behållning läst Jan Runesons bok – John Wimber, hans liv och tjänst. Utgiven av Världen Idag. Runeson har framförallt byggt sin framställning på de John Wimber-biografier som hittills producerats. Har lyckats bra med en lättläst och inspirerande historik över Wimbers liv.

Han visar med all tydlighet vilket mäktigt Andens skeende det var med Vineyardrörelsens explosiva tillväxt under åttiotalet. Det är uppenbart att John Wimber hade unika gåvor när det gäller kommunikation och organisationsbyggande. Det var en anledning till att Wimber och Vineyard blev efterfrågade över hela världen under en period.

Runesons bok ger en mycket intressant bakgrund till Wimbers omvändelse och andliga resa. Började med ett engagemang i kväkarrörelsen efter en frälsningsupplevelse vid 30-årsåldern och i en lokal församling i Los Angeles-området. Dock helt i avsaknad av karismatisk kristendom men bra fokus på evangelisation och omvändelse. Wimber arbetade delvis som biträdande pastor i församlingen och var ett redskap till att föra ett antal hundra personer till tro under andra halvan av sextiotalet.

Det var när Wimber började jobba med Peter Wagner vid Fullers teologiska utbildning, och där jobbade med forskning och utbildning om församlingstillväxt – då kom han i kontakt med kyrkor i tredje världen som levde i en karismatisk kristendom präglade av det övernaturliga liv som Nya testamentet talar om. Det var detta som medförde en längtan efter en kristendom präglad av Andens kraft och smörjelse och Andens gåvor i funktion. Wimber blev övertygad om att vi är kallade att göra samma saker som Jesus, bota de sjuka, driva ut onda andar, profetera och allt det andra som präglade Jesu liv och tjänst.

Det fanns inte utrymme för detta i den kväkarförsamling där han och hustrun Carol var verksamma. Även inom Fuller var detta nya erfarenheter. Det medförde till slut en ny församling, först inom ramen för Calvary Chapel, och därefter som en självständig församling med namnet Vineyard.

Runesons beskriver sedan den andeutgjutelse som drabbade församlingen och som fick en snabb spridning. Och församlingar bildades och började nätverka, och allt fick namnet Vineyardrörelsen.

Wimber hade ju sina rötter i de tradtionella evangelikala och icke-karismatiska sammanhangen i USA och den nya Vineyardrörelsen hamnade i kyrkogeografin någonstans mitt emellan pingst, karismatiskt och trosrörelse och traditionella kyrkor utan betoning på Andens direkta verk och gåvor. Därför fick man ett stort genomslag i Europa, i äldre historiska kyrkor, och dörröppnare i England var anglikanska präster och i Sverige var det präster i Svenska kyrkan och Göteborgs dåvarande biskop Gärtner, som var viktiga dörröppnare.

Runeson lyckas skildra Wimbers karaktäristiska stil med en mycket bibelförankrad kristendom, och en mycket avslappnad kristendom. Andens gåvor, helande och befrielse förpackades i en folklig och naturlig förpackning, där en tyngdpunkt var att de vanliga troende skulle komma i tjänst och ”doing the stuff”, som Wimber brukade säga.

Boken är också en uppmuntran om att Guds processer i en människas liv kan ta tid, det var efter ett antal år av aktiv kristen tjänst som Wimber kom in i de explosiva erfarenheterna av den Helige Ande.

Tycker att Wimber visar på ett bra ledarideal, ödmjukhet och stor medvetenhet om egen svaghet och tillkortakommanden, transparens, men samtidigt ett stort mått av frimodig tro och handlingskraft.

Jag har hamnat i en åldersgrupp där alltfler gamla vänner får lämna detta jordeliv. Det blir fler inbjudningar till begravningar än till studentfester när man är i min ålder.

Tre gamla och kära vänner har fått lämna detta jordeliv senaste veckorna. Vill skriva några rader för att ära deras minnen och livsgärningar.

Stig ”Lillebror” Fredriksson har jag känt i cirka 44 år. Vid vår första kontakt cirka 1981 var han engagerad i Tyresö frikyrkoförsamling. En duktig predikant med ett radikalt budskap och omvändelse. Liknande Sebastian Stakset. Lämnade en miljö med kriminalitet och drogmissbruk och blev radikalt frälst på sjuttiotalet. Cirka 1986 lämnade han och familjen Tyresö frikyrkoförsamling och kom med i den församling jag var pastor i, Brandbergens frikyrkoförsamling. Lillebror med familj flyttade då från Tyresö till Vendelsömalm, och de köpte vår lägenhet på Albatrossvägen. Hade förmånen att samarbeta med Lillebror på församlingsnivå under några år. Vi drev också i anknytning till församlingen bokförlaget Salt och Ljus och gav ut Lillebrors bok ”Kunde någon älska lillebror”. Boken blev en verklig bestseller. Bror Spetz erbjöd sedan Lillebror att börja arbeta i Södermalmskyrkan och han var verksam där under ett antal år. Sedan blev det flytt till Örebro. Vi hade då begränsad kontakt under ett antal år från och med att han började jobba i Södermalmskyrkan. Under senare år har våra vägar mötts igen och vi har haft en fin kontakt igen. Tänker i mina böner på hans hustru Carina, och barnen med familjer.

Nils-Bertil Andersson är en annan vän som har fått lämna detta jordeliv, kommer att vara med på begravningen i Folkungakyrkan på torsdag. Vi har varit med i samma församling senaste drygt 15 åren. Vi blev närmsta grannar med Nils-Bertil och Sylvia Andersson när vi flyttade från Norra Söderby i Haninge, till Vidjestigen i Vendelsö Lötkärr. Året var 1997. Vi upptäckte snabbt att de också var aktiva kristna och gamla ”helgelseförbundare”, medlemmar i det som då hette Elimkyrkan i Stockholm. Jag blev församlingens pastor i oktober 2009. Nils-Bertil och hans hustru har alltid varit goda kristna i vår tillvaro, vänliga, generösa, gästvänliga och med en respektfull inställning till människor. Och alltid med en trofast och trogen lojalitet med sin lokala församling. Vi har alltid haft en god kontakt, både som grannar, och som medlemmar i samma församling. Nils-Bertil har i alla år varit en energisk småföretagare. Lämnar en stor familj efter sig, jag vet inte ens hur många barnbarn och barnbarnsbarn han har.

Staffan Dahl är en tredje gammal vän som har fått hembud. Staffan har jag känt redan sedan 1976. Vid den tidpunkten var jag ”äldstebroder” i Järfälla Pingstförsamling, och Staffan och några vänner tog initiativ till att bilda en ny församling i Tyresö, Tyresö frikyrkoförsamling. Det var kontroversiellt vid den tidpunkten, och församlingen hamnade direkt i blåsväder och sökte stöd från oss i Järfälla. Att stötta församlingen var viktigt inte minst för vår pastor Kjell Sjöberg. Staffan och flera andra nyckelpersoner i satsningen hade sin bakgrund i Filadelfias utpost i Tyresö och Filadelfia var helt emot den här typen av församlingsbildningar vid denna tidpunkt.

Vi flyttade till Haninge och Vendelsömalm-Brandbergen och Brandbergens frikyrkoförsamling växte fram inom några år. Vi hade då ett mycket aktivt samarbete med Tyresö frikyrkoförsamling och jag var en frekvent gästpredikant där under ett antal år. Vi har sedan hållit kontakten under alla år och jag har många gånger gästat Tyresö frikyrkoförsamling. Staffan Dahl har varit en engagerad motor i församlingen under alla år, och haft ett passionerat engagemang för Guds rike och den lokala församlingen. Tänker på hans hustru Solveig och barn och barnbarn som Staffan lämnar efter sig.

Det har förts fram vissa synpunkter i sociala medier från lite olika individer, synpunkter på min artikel i Hemmets Vän om Tyskland och trettiotalet, och där jag pekar på liknande tendenser i dagens USA. En länk till artikeln finns här.

De som läser vad jag skriver vet att jag vid flera tillfällen uttryckt mig kraftigt avvisande mot Trumpregimen i USA och det jag kallar för Trumpismen. Min kritik gäller både andligt, politiskt och ekonomiskt. Det finns väldigt många saker man kan lyfta fram. Jag tar inte upp det nu utan hänvisar till några andra artiklar jag skrivit. Skriver om fascismens utbredning i världen i Dagen i januari och att nya USA-regimen visar fascistiska tendenser. Ett blogginlägg jag skrivit ger en mer övergripande bild av min kritik mot Trumpismen, man hittar det här.

Min artikel i Hemmets vän handlar endast om en enda aspekt, är det möjligt för något att gripa makten i ett demokratiskt samhälle och ganska snabbt omvandla landet till diktatur. Mitt svar på frågan är ja, och jag tar upp Tyskland 1933 som ett exempel. Och jag ser stora likheter mellan hur Trump agerar och hur Hitler agerade 1933, med skillnaden att Hitler inte alls var samma globalist som Trump, som omedelbart har försökt påverka hela världen och har lyckats ganska bra med det.

Sefast Tronde uttrycker skarp kritik mot min artikel men ger inte några motiv varför eller sakliga argument. Han skriver bara att jag är direkt antikristlig och undrar vad mina motiv är. Svar: Eftersom jag har ägnat hela mitt liv åt evangeliet och att försvara Guds ord, bland annat genom ett antal böcker så kan jag inte hålla med om att jag är antikristlig. Frågan är hur många Tronde räknar in, om han räknar hela svenska kristenheten som urspårad och jag är ett exempel på det. Det kan bara Tronde svara på.

Daniel Forslund skriver också och är mycket kritisk men går inte heller inte på sakliga argument utifrån min text. Han skriver att jag är politisk vänster, är sosse och är dessutom troligen sponsrad av skumma globala rörelser. Svar: Antingen blåljuger Forslund eller också spekulerar han bara om min person utan att veta någonting. Jag har varit medlem i Kristdemokraterna sedan sjuttiotalet och är engagerad i KD:s lokala förening på Östermalm. I kyrkovalet på Östermalm i september ställer jag upp för nomineringsgruppen Borgerlig Kristen Samverkan som i praktiken är en grupp för moderater och kristdemokrater. Bland annat står Carl Bildt med på vår lista. Så hur man kan kalla mig för vänster och sosse går långt utöver min fattningsförmåga. Det är väl snarast tvärtom, jag borde snarast anklagas för att vara politisk höger. Förutom att jobba som pastor har jag också i alla år jobbat inom privata näringslivet med olika konsultuppdrag. Troligen menar Forslund att alla som jobbar för stora svenska exportföretag företräder någon mystisk hemlig globaliseringskampanj. Lögnaktig konspirationsteori. Skulle Forslunds tes stämma kan ju inte några kristna jobba för Volvo eller Ericsson eller Atlas Copco eller något annat svenskt exportföretag.

Bength Gustafson kritiserar mig för att jag skriver för mycket om USA och om amerikanska presidenter. Han menar att vi har så många problem i Sverige så vi bör inte kritisera USA och dess kristenhet. Det jag skriver om Trump är ett eko av vad sekulära och Gudlösa journalister skriver. Vi har inte mycket att berömma oss av i svensk frikyrklighet. Gustafson går inte heller in på någon saklig kritik av innehållet i min artikel.  Svar: Jag har skrivit väldigt mycket de senaste 50-åren, både i sociala medier, vetenskapligt, och ett oändligt antal konsultrapporter, samt ett antal kristna böcker. I min totala produktion har en mycket liten andel handlat om USA och dess presidenter, långt under 1 procent av all text. Det mesta jag har skrivit om USA och presidenter har varit konsultrapporter jag skrivit åt den svenska exportindustrin, och det har inte publicerats offentligt. Jag noterar utifrån både läsning och kontakter att många kristna och kristna ledare i USA har samma uppfattning som jag har i dessa frågor så det är rejält felaktigt att hävda att det bara är sekulära media som är skeptiska till Trump-regimen. Tycker att det som har hänt i USA är så anmärkningsvärt, både andligt och politiskt, att jag tycker att det är angeläget att kommentera. Ska man bara vara tyst och inte skriva för att svensk frikyrklighet är i ett svagt tillstånd, då skulle ju ingen kunna säga någonting. I så fall hade min gamle pastor Kjell Sjöberg behövt vara tyst, som ofta tog till orda i globala frågor.

Mats Hedenby, som dessutom är styrelseledamot i Kristna Värdepartiet tycker att det är korkat att jämföra Trump med Hitler. Han uttrycker sig mycket positivt om vad Trump lyckas åstadkomma i USA. Det är bara Trump som har stått upp emot wokeismen. Alla kristna ledare behöver skämmas som låter wokeismen bestämma över Guds ord. Svar: Wokeismen är ett mycket brett begrepp och innefattar olika saker. Jag har under ett antal år varit ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen, som kanske har varit spjutspetsen i svensk kristenhet mot den så kallade wokeismen. Att tillskriva mig den kritiken är osakligt. Dessutom kommer kritik mot extrema sidor av wokeismen idag från många olika sekulära håll, att bara utmåla Trump som en stor hjälte i denna fråga tycker jag är fel. När det gäller klassisk kristen moral står Trump endast för hyckleri, hans fru är abortliberal. Och han har utnämnt en abortliberal sjukvårdsminister. Jag kan inte minnas att det har hänt tidigare att en republikansk president har gått så långt.

Hugo Quinonez Perez skriver att jag är en i mängden av pastorer i Sverige som inte predikar aktivt om omvändelse, helgelse och syndens konsekvenser. Jag vilseleder med lightevangeliet. Därför kan man inte ta på allvar det jag säger om Trump. Svar: Jag har ägnat hela mitt liv åt att predika omvändelse, helgelse och syndens konsekvenser så jag begriper inte vad Perez menar. Att mina böcker som ”Efter detta”, ”Inte utan korset” och ”Ungdomar och kärleksproblem” skulle vara uttryck för bristande helgelse och fokus på syndens konsekvenser är obegripligt i mina öron. Undrar hur många av mina predikningar och texter som Perez har tagit del av när han kommer med dessa påståenden. Det är just på grund av min nit för helgelse och kamp mot synen som jag tar avstånd från Trump och Trumpismen, som jag menar uttrycker just avfall, brist på omvändelse och helgelse. Jag vet att John Piper, som ska besöka Sverige i augusti, har exakt samma uppfattning. Antingen är Perez totalt okunnig eller också ljuger han.

Mats Wallin tycker jag går alldeles för långt när jag jämför Trump med Hitler, som stod för ett av världshistoriens värsta massmord. Svar: Att jämföra Trump med Auschwitz vore djupt osakligt, men det har jag inte gjort. Min poäng i artikeln vara bara att lyfta fram att Hitler snabbt lyckades avveckla politiska demokratin och göra sig själv och nationalsocialisterna till ett enväldigt maktparti, en diktatur. Jag pekar sedan på likheter mellan hur Trump agerar nu och hur Hitler agerade 1933. Driver man en så hejdlös immigrant och främlingsovänlig politik som Trump gör, kan den lätt utvecklas till antisemitismen även om det inte syns idag. Den breda majoriteten av amerikanska judar röstade inte på Trump i presidentvalet. Hotet från demokratin kommer från wokeismen skriver Wallin. I min refererade artikel ovan skriver jag om den starka fascistiska rörelsen i världen idag, och att den tar sig olika uttryck.

Jag noterar den stora uppmärksamhet som har blivit kring Dagens granskning av de nya kalvinistiska församlingarna i Sverige. Jag har inte följt skriverierna något närmare och har inte några närmare kunskaper om de berörda församlingarna. Noterar att de har bjudit in John Piper till Göteborg i augusti, Piper hör till de amerikanska kristna ledare som uttryckt sig i klarspråk om Donald Trump, och kraftigt kritiserat hans etik och moral. Det uppskattar jag naturligtvis. Några kommentarer från min sida angående Dagens skriverier.

1. Kalvinism är inte någon suspekt sekt. Det är en bred strömning inom protestantismen med rötter hos reformatorn John Calvin, som utvecklade en riktning med mer systematisk teologi än vad den lutherska grenen levererade. Kalvinismen är mycket utbredd i dagens USA och präglar en del evangelikala samfund i USA. Väldigt förenklat kan man hävda att kalvinismen mer betonar Guds suveränitet och allmakt medan andra grenar av protestantismen mer betonar människans fria vilja. Kalvinismen har inte haft något större genomslag i svensk kristenhet, som präglats av lutherska protestantismen.
2. De granskade församlingarna har en baptistisk inriktning. Det är näst intill en självklarhet för församlingar med en baptistisk församlingssyn att man tillämpar församlingstukt. Församlingen ses som de troendes gemenskap med ömsesidiga förpliktelser, och ses inte som öppna folkkyrkor som delvis blivit praxis i svenska frikyrkligheten. Det är dock viktigt att församlingstukt utövas på ett bibliskt sätt där det handlar om att tillrättavisa, upprätta och leda trossyskon till omvändelse. Uteslutning är aldrig målet, utan målet är alltid omvändelse. Sedan har detta missbrukats historiskt i svenska frikyrkor, men bruket hör till en baptistisk församlingssyn. Man kan knappast kalla sig baptistförsamling om man inte har någon form av gränser kring församlingen. Att hävda något annat är osakligt och uttryck för bristande kunskaper i kyrkohistoria.
3. Jag kan inte något närmare om de granskade församlingarna så jag kan inte bedöma dessa fall men en av ledarna har jag haft kontakt med – Johnny Lithell, besökte och talade vid Tabernaklet i Göteborg när han var pastor där för drygt 10 år sedan och för 5-6 år sedan medverkade vi vid samma konferens i Jönköping, då han höll några utmärkta predikningar. Upplevde kontakten som mycket positiv.
4. Har följt viss kalvinistisk undervisning från USA med stor behållning, de har en mycket sund inställning i bibelsynen, försoningsläran och synen på de eviga straffen. Har tittat på saken när jag skrivit böcker i ämnet. Utkorelseläran har jag dock svårt att ta till mig, lutar nog mer åt den fria-viljan-grenen inom protestantismen.
5. Tycker att det är bra att vi har kristna tidningar som kan granska fenomen och rörelser i svensk kristenhet. Att kalla alla granskningar för förföljelse är trams. Blir man kritiskt granskad är det bättre att försöka lära sig något av det, än bara skylla på förföljelse. Är journalistiken allsidig, saklig, låter olika röster komma till tals, framförallt den som kritiskt granskas, är  objektiv, och bygger på fakta och korrekta citat – är det något som bidrar till kunskap och reflektion. Vi måste nå en högre mognadsnivå i svensk kristenhet så att vi kan tåla detta, och kan respektera och stötta de kristna tidningarna. Jag skulle gärna se mer kritiska granskningar. Ett förslag – vi hade 700 baptistförsamlingar i Sverige 1930. Medlemsantalet var som mest någonstans kring 70.000. Var har de tagit vägen? Det är kanske största massflykten och massavhoppen vi har haft i svensk kristenhet.

Jag hör till alla som är förfärade över hur det republikanska partiet har lyckats tas över av en person och som sedan har lyckats gripa makten över USA, och använder makten på ett minst sagt märkligt sätt.

Och buntar ihop folk med totalt olika agendor i samma regering, hur ska frihandelsfundamentalisten Elon Musk komma överens med Trumps handelsministrar som Navarro, som närmast förespråkar en återgång till 1800-talets ekonomi med slutna nationella gränser. De kallar varandra för idioter offentligt var och varannan dag, en märklig regim.

Och det obegripligaste av allt, att en stor del av amerikanska kristenheten har ställt upp på hela spektaklet, inklusive falanger i svensk kristenhet.

HÄr är mitt senaste inlägg i debatten i tidningen Hemmets Vän:

https://www.hemmetsvan.se/debatt/stefan-sward-trump-gar-i-hitlers-fotspar-demokratin-riskerar-att-falla/116276

Trump har nu genomfört sin utlovade tullpolitik och det skapar börskrascher och ekonomisk oro i hela världen. Situationen är lite märklig då de största high-tech-ledarna i USA satt tillsammans med Trump vid hans installation, inklusive Elon Musk. Världen Idags ledarskribent Sven Almqvist uttryckte en sådan fascination över detta skådespel. Och tech-jättarna driver alla sammansättningsbolag med produktion över hela världen, och är helt beroende av frihandel. Hur mycket av Apples produkter t.ex. görs i USA, så vitt jag vet är det bara någon procent. Och man drabbas enormt av tullpolitiken.

Bibeln har inte något att säga om tullar så det går inte att ge något direkt teologiskt perspektiv på frågan. Nationalekonomiska forskningen visar dock entydigt att tullar är skadligt för ekonomiska utvecklingen, så vill man skapa ekonomiskt välstånd bör man minska tullar eller ta bort dem.

Tullarna har också många gånger använts som vapen från rika världen för att skydda sig mot billig import från fattiga länder. Det gäller då import där fattiga låglöneländer har en konkurrensfördel, inte minst inom jordbruksproduktionen, men även textilier och kläder är ju en annan bransch där tullar skyddat väst mot billig import från låglöneländer.

Kristendomen handlar om att särskilt värna de fattiga och utsatta, och ska man ge en teologisk kritik i denna fråga, bör man peka på att Trumps tullar slår hårdast mot fattiga länder. Rika länder som Norge och Schweiz får mycket lägre tullar i Trumps tullpolitik än fattiga länder som Bangladesh och Lesotho. De fattiga länderna har också mycket sämre möjligheter att komma med motåtgärder som rika och mäktiga länder kan göra. Men alla de som har gynnat och röstat på Trump har ju vetat detta hela tiden, så MAGA innebär att tänka på USA:s intressen, inte de fattiga länderna. För mig är det obegripligt att kristna ledare kan ställa sig bakom en sådan politik.

Dessutom är det förmodligen en mycket dålig ekonomisk politik för USA. Det är ju de amerikanska importörerna som ska betala tullarna, och de kommer ju att vältra över kostnaden på de amerikanska kunderna. Så i praktiken fungerar det som en kraftig skattehöjning av importen som drabbar amerikaner.

USA är ett av världens rikaste länder och har haft en mycket välmående ekonomi senaste 20 åren inte minst, så när Trump påstår något annat så ljuger han. Arbetslösheten är mycket låg, och ska man kraftigt bygga ut amerikansk industri, vilket är poängen med tullpolitiken, varifrån ska man ta arbetskraften. När man dessutom ska genomföra massdeportation av 20 miljoner migranter.

Den troligaste effekten av Trumps tullpolitik är omfattande amerikansk inflation, importen blir betydligt dyrare, och amerikansk återindustrialisering kommer att pressa upp efterfrågan på arbetskraft, med mycket låg arbetslöshet. Det leder till kostnadsökningar. Och vilka drabbas mest av dessa, de som har sämst ställt och minst ekonomiska resurser.

Internationell handel är komplex och man kan inte bara titta på direkta handeln, man måste se till helheten av transaktioner mellan olika länder. Amerikansk dollar har varit den ledande världsvalutan, vilket drivit upp värdet på dollarn. Det är helt riktigt att det missgynnar amerikansk export, med dyrare dollar. Men dollarn som världsvaluta gynnar USA på andra sätt, t.ex. har man kunnat finansiera sin enorma statsskuld och budgetunderskott med hjälp av detta. Att justera amerikansk handel, handlar om mycket mer än tullpolitik. Det är nonsens när Trump hävdar att andra länder har utnyttjat och skaffat sig fördelar på bekostnad av USA. Det är uttryck för ett globalt ledarskap som USA själva har valt, inte minst för att bekämpa kommunistiska, fascistiska och islamistiska diktaturer runt om i världen. USA är ett av världens rikaste länder och bland stormakterna är man det mäktigaste och det rikaste. Om USA har blivit utnyttjat, vad ska då världens fattiga länder säga?

https://www.hemmetsvan.se/livsstil/som-kristna-behover-vi-mer-an-nagonsin-forsta-tidens-tecken/115809

Jag bor nära amerikanska ambassaden i Stockholm. Ungefär två gånger i månaden går jag eller åker buss förbi ambassaden. Sedan Ukrainakriget började har det hängt en jättestor banderoll utanför ambassaden om att USA stöder Ukraina.

Veckan efter presidentinstallationen av Trump noterade jag att banderollen hängde kvar. Jag undrade då hur många dagar till den kommer att hänga kvar. Den är nu som väntat borttagen.

Jag är egentligen inte arg på Trump, han har ju sagt hela tiden att han inte stöder Ukraina. Hans sympatier är uppenbarligen med fascisten och despoten Putin och Ryssland. Det har han sagt hela tiden, så något annat kan man inte vänta sig.

Jag är arg och bedrövad på alla som röstat på Trump, inklusive de 80 procent vita evangelikala kristna. Det är ju de som med öppna ögon har röstat för denna politiska förändring. Att inte stödja Ukraina, att uttrycka sympatierna för Putin. De är ansvariga för att banderollen har tagits ner.

Ukrainafrågan borde rimligtvis ha varit en av de avgörande frågorna i amerikanska presidentvalet.

Herre förbarma dig!

Nu är det fredag kväll. Sen fredag kväll. På tåget på väg hem till Stockholm.

Kommer just från New Wine ledarkonferens hos Kungsporten i Huskvarna. Mycket inspirerande. Och så kul att träffa ett antal pastorskolleger från olika delar av Sverige. Under torsdagen mötte jag Evangeliska Frikyrkans ledning för samtal om uppföljning av de beslut och debatter vi hade vid vår kongress i maj i fjol. Bra samtal där vi är överens om att EFK håller fast vid den klassiska kristna äktenskapssynen, och det är detta som gäller för oss i Evangeliska Frikyrkan.

Mycket inspirerande vid ledarkonferensen i Huskvarna att lyssna till Marie-Louise Nilsson, EFS-predikant och präst i Svenska kyrkan och nu ledare för Alpha Sverige. En duktig förkunnare med en mycket biblisk och evangelisk fokus i sin framställning. Bruce Collins, anglikansk präst i England, var med igen, han har medverkat vid många New Wine-konferenser i Sverige under många år. Undervisade som vanligt klart och Jesuscentrerat.

Träffade EFK-pastorskolleger som var mycket bekymrade över att den amerikanske pastorn Brian Zahnd var inbjuden som en av huvudtalarna vid årets Torpkonferens. Jag har inte läst så mycket av Zahnd så jag kan inte bedöma saken. Gillar det han skrivit om Trumpismen och kristen nationalism, samma ståndpunkter där som jag har. Men tydligen är han mer tveksam i grundläggande kristna läror. Har tankat ner hans bok om ”Sinners in the hands of a loving God”, tror jag titeln är. En markering mot den puritanska klassiska väckelsepredikan av Jonathan Edwards om syndaren i en vred Guds händer. Jag ska läsa och bilda mig en egen uppfattning i frågan och kommer säkert att skriva om saken.

Och så blev jag intervjuad av Världen Idag angående att man bjudit in en HBTQ-aktivist till Torpkonferensen under midsommarveckan. Patrick Tiainen från Åbo. Jag tycker inte att detta stämmer med vårt beslut vid förra årets kongress att fokus vid våra gemensamma mötesplatser ska vara att lyfta fram den klassiska kristna äktenskaps- och samlevnadssynen.

Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt Evangeliska Frikyrkan och lagt ett antal tusen timmar under många år på denna församlingsrörelse som jag älskar och delar dess grundläggande övertygelser. Nu hamnar jag i en ständig roll att markera och uttrycka tveksamheter inför vad ledningen gör. Jag vet att många EFK-are håller med mig, men ändå känns det som att man får spela en väldigt otacksam roll som en evangelikal kritisk sanningssägare. Och därmed också bli ständigt kritiserad och problematiserad internt. Det känns inte kul, och jag skulle nog önska att fler personer tog till orda och förde fram sina ståndpunkter. Nu känns det som man är en obekväm person och varit under ett antal år. Det är traumatiskt.

Nästa söndag 30 mars kommer jag att predika i Motala baptistförsamling klockan 10.30 och då kommer jag också att ta med mig av mina böcker för signering och förmånlig försäljning. Vill du träffa mig och lyssna på bloggaren live, så är du välkommen.

Jag har under de senaste fem åren varit engagerad i styrelsen för Sebastian Staksets arbete, organisationen heter Heart of Evangelism. Vi arbetar framförallt med att hjälpa människor att komma ur gängkriminalitet och drogmissbruk. Vi har en hel del vittnesbörd från personer som kan vittna om frihet från gängkriminalitet och drogmissbruk. Vi arbetar med ett center i Stockholm som syftar till att hjälpa människor ur denna misär, där mötet med Jesus och kristna tron har varit en förvandlande kraft. Vi driver också ett behandlingshem och stödboende för unga kvinnor i Östervåla. Vi ordnar regelbundet stora kampanjer, bland annat har vi ett tält som rymmer fyra tusen personer som vi använder för sommarkampanjer. Flera secondhandbutiker används för att hjälpa till med att finansiera verksamheten som kostar ett stort antal miljoner varje år. Vi har fortfarande mycket begränsat med offentliga stöd till vårt behandlingshem som kostar ett antal miljoner varje år. Sebastian Stakset har också utfört heroiska insatser under Ukrainakriget för att hjälpa till med att förmedla förnödenheter till Ukraina. Mirakulöst har vi lyckats driva denna verksamhet under ett antal år nu, som kräver insamlingar och gåvor på över 20 miljoner per år för att gå runt.

Satsningen på filmen Miseria har varit en av våra stora satsningar, med 40.000 visningar på biograferna i Sverige.

Hearts arbete är kanske den mest offensiva kristna insatsen i Sverige när det gäller att ge ett kristet svar på de enorma samhällsproblemen vi har med den omfattande gängkriminaliteten, där vi har direktkontakter med många av de kriminella gängen, ett helt unikt kontaktnät.

Den här länken ger en kort info om Barmhärtighetens hus i Östervåla.

Och så här ser Sebastian Stakset ut, för några år sedan, om någon inte vet.

Just nu har vi ont om pengar och jag vädjar om att så många som möjligt av dem som läser det jag skriver kan ge en engångsgåva till Heart på 1000 kronor om du har det knapert ekonomiskt och 10 000 kronor om du har bättre ställt med visst mått av kapital och en bra lön. 

Swish: 123 693 68 19
Bank account: 5323-5669
Payments abroad:
IBAN: SE91 8000 0842
0269 4329 4659
BIC: SWEDSESS

Har du intresse för att bli månadsgivare, kontakta Heart of Evangelism, här är en länk med info om detta.

Jag vill utmana dig som känner en nöd för situationen i Sverige att göra en konkret insats genom att stödja detta arbete, tillfälligt eller kontinuerligt. Bed för Sverige, men gör också något konkret.

Mycket tacksam om du kan sprida detta inlägg till din församling, dina facebookvänner och alla kontakter du har.

Tack på förhand!

Klicka på ikonen, så ser du en bild från premiären i Stockholm av filmen Miseria.