Den välkände amerikanske författaren och pastorn Brian Zahnd kommer till Torpkonferensen i juni. Han har gjort en teologisk och andlig resa från att ha varit en ganska fyrkantig trosrörelsepastor till att bli en så kallad progressiv evangelikal, mer allkristen och allmänkyrklig i sin teologi. Progressiva evangelikaler brukar vara ganska påverkade av liberal teologi enligt min mening. Zahnd var kontroversiell när han var trosrörelsepastor, och han är minst lika kontroversiell idag efter sina ganska stora omsvängningar.
Jag har nu läst Zahnds bok ”Sinners in the Hands of a loving God”. Det är en parodi på Jonathan Edwards klassiska väckelsepredikan från 1700-talet om syndaren i en vred Guds händer, en predikan som format amerikansk evangelikalism. Det finns saker som Zahnd har skrivit som jag sympatiserar med, t.ex. hans kritik av den kristna nationalismen som har vuxit sig stark i USA senaste decennierna. Hans teologiska resa som innefattar mer av den kristna historien sympatiserar jag med. Men han har också gett sig på dekonstruktioner av bärande inslag i evangelikal teologi och teologi som präglat moderna väckelserörelser, och där är jag mycket tveksam. Zahnd har hamnat i en mycket mer liberal teologisk position än i en evangelikal. Att Zahnd är så pass populär bland vissa EFK-pastorer kan bara vara uttryck för en allt större teologisk spretighet inom EFK, en spretighet som enligt min mening behöver redas ut, så att vi i varje fall är överens om vad vi inte är överens om.
Den refererade boken kommer in på grundläggande kristna lärofrågor och jag vill här diskutera bibelsynen, försoningsläran och synen på eviga straff. Har just blivit intervjuad av en av de kristna tidningarna om saken.
Tycker att det Zahnd levererar är inte annat en gammal liberalteologisk skåpmat. Han gör upp med reformationens och väckelserörelsernas försoningslära, som är mainstream inom den globala evangelikala rörelsen, med John Stott som en spjutspets. En helt annan teologi än den jag står för i boken ”Inte utan korset”. Zahnds försoningslära är Waldenströms gamla försoningslära, men i betydligt mer urvattnad form än vad Waldenström stod för.
Hans bibelsyn är typiskt liberalteologisk och dessutom mycket rörig och inkonsekvent. I princip går det ut på att man kan välja och vraka när man läser Bibeln, vad man inte gillar kan man plocka bort. Retoriskt hävdar han att Jesus är större än Bibeln, men en konsekvens av Zahnds resonemang är att även de texter i Bibeln som direkt åsyftar Jesus eller är referat av Jesu predikningar, även där gallrar Zahnd friskt för att det ska stämma med hans liberala teologi. Gud som domare, och Gud som vred över synden och ondskan, och betoningen på Guds helighet, och att Gud faktiskt straffar synden – det finns inte utrymme för detta i Zahnds teologi. Vad blir det då för evangelium som blir kvar? Varför behövde Jesus dö på korset för våra synder om det så pass mycket ska bagatelliseras?
Och eviga straffen – också där en helt annan teologi än vad jag ger uttryck för i boken ”Efter detta”, där jag hävdar att Bibeln varnar för att gå evigt förlorad och att Jesus inte bara var snäll, han var också en domedagsförkunnare. Tron på eviga straffen ger ett hopp om att massmördare som Putin, Mao, Stalin och Hitler en gång ska stå inför en domstol och dömas av Gud för sina gärningar, och att det får en evig konsekvens.
Förhoppningsvis lyfter Zahnd fram saker som vi EFK-are är överens om när han predikar på Torp. Men kommer han in på frågor som bibelsyn, försoningslära och synen på Guds dom och eviga straff, då måste vi ha en rejäl teologisk debatt inom EFK vad vi står för. Jag anser inte att Zahnds teologi är evangelikal och att det ryms inom Lausannedeklarationen som vi EFK har lyft fram som ett teologiskt riktmärke. Skulle gärna vilja att EFK-teologer som Mikael Tellbe, Mikael Hallenius och David Davage med flera kommenterar saken.
Jag är helt övertygad om att tidigare generation EFK-teologer som Per-Axel Sverker, Hans Johansson och Kjell-Axel Johansson har samma uppfattning som mig i denna fråga.